Rävens dvärgbandmask trivs bra....

Forsknignen kring rävens dvärgbandmask i Sverige går vidare efter de första fynden 2010. Nu har det konstaterats att parasiten inte har några problem att sluta sin livscykel i sverige:

För ett par år sen visade Andrea Miller att masken fullbordar sin livscykel här, när hon hittade en smittad vattensork i skogarna i gränstrakterna mellan Nyköping och Gnesta. Hon har nu hittat ytterligare tre smittade sorkar där.
– Alla sorkar kommer från det området och de kommer från ett och samma fält i det här området, säger Andrea Miller.
Hon har också hittat flera prover på infekterad rävspillning, vilket gör det här området till det område med flest positiva prover hittills av de områden som undersökts. Men det är svårt att dra några slutsatser om vad det betyder för hur vanlig parasiten är.
Samtidigt visar annan forskning att den största spridningen rent geografiskt är de drabbade områdena i Katrineholm, där positiva prover hittats i över en mils radie.

Fästingdoktorn slår till igen!

Det gick inte i år heller!

Va? Undrar kanske läsaren. Vad tänker han på nu då?

Jag tänker på Tomas Jaenson, "fästingdoktorn" som hatar rådjur. Han som varje år kommer med utspelet att rådjur gör att mängden fästingar ökar vilket ger fler fall av borelia. Oftast brukar det vara någon Uppsala- eller Stockholmsbaserad tidning som fångar upp nyheten men inte så i år. I år var det Bohuslänningen som inte kunde låta bli. Jaenson konstaterar att antalet fästingar tiodubblats de senaste tjugo åren. Som vanligt ger han rådjuren skulden och visar en allt annat än nyanserad bild av vårt minst hjortdjur och jakten på dem:

– I rådjursjakten har man en selektiv jakt. Man skjuter främst bort bockar och behåller största delen getter vilket gynnar ökningen av rådjur och indirekt fästingen.

– I vissa områden har man ökat jakten på lodjur och rödräv som annars till stor del livnär sig på rådjur.*

– Vi värnar om rådjuren vid kalla vintrar och stödmatar dem till exempel.

– Vi har fått ett varmare klimat som gynnar reproduktionen för fästingen.

– Det varmare klimatet gynnar också överlevnaden för rådjuret och vissa av fästingens andra värddjur.

Jaenson slår fast att allt är rådjuren och övriga hjortdjurs fel. Han vänder sig även mot ett av motargumenten han fått ibland:

– Men man måste forska mer på lämpliga metoder. Man måste diskutera problemet mycket mer och inte komma med osakliga argument som att rådjuret inte har någon betydelse för fästingöverförda sjukdomar, vilket man kan höra ibland.

Det han syftar på är den nyhet jag rapporterade om för någon vecka sedan. Att rådjuren förvisso bidrar till reproduktion av fästingar men att de fästingar som haft ett rådjur som värddjur inte bidrar till borrelia. Bakom detta uttalande står professor Dag Nyman.  Nyman menar att en nedskjutning av rådjus- och hjortstammarna är fel väg att gå:

Men om antalet fästingar minskar – borde inte risken för att man stöter på en fästing med borreliabakterien samtidigt också minska?

- Nej, säger Nyman bestämt. Det beror på att till exempel rådjuren, liksom hästar och kor i synnerhet, har en egenskap i sitt blod som gör att de tar kål på borreliabakterien inne i fästingen som har bitit sig fast i dem. De kan alltså inte överföra en smitta, förklarar Nyman.

Hur sprids då borrelia om inte våra idisslande djur sprider sjukdomen? Jo det är andra djur som är problemet enligt Nyman:

 - De djur som kallas reservoardjur, där borreliabakterien kan överleva och föra smittan vidare, det är sorkar, möss, igelkottar, ekorrar och fåglar. Det är i så fall de här djuren som ska skjutas bort, säger Nyman.

Vidare:

Nyman förklarar att mängden borreliabakterier i en fästing avsevärt minskar om den har suttit fast på hjortdjur, hästar och kor. I genomsnitt bär var femte fästing på borreliabakterien. Effekten av att borreliabakterien har suttit fast på hjortdjur, kor eller hästar är att bara cirka en på hundra fästingar bär på borreliabakterien.

- Vi har många fästingar men de är inte så smittsamma, säger Nyman

Men detta är osakliga argument enligt Tomas Jaenson. Det roliga är att Nyman menar att han företräder den mer vetenskapliga skolan i forskningen om borrelia:

- Ja, den skola dit jag också hör är den mer vetenskapligt inriktade skolan där man baserar sig på de vetenskapliga studier som finns.  

Jag måste säga att en debatt mellan Nyman och Jaenson vore mycket intressant att läsa eller höra.
___________________________
*Då har nog inte Jaenson läst statisiken på länge. Rävstammen är stark och det finns mycket lo, mer lo än vad många tror eftersom inventerings- och kvalitetssäkringsmetoderna skapar en stor underskattning av stammens storlek. Han har också missat att avskjutningen av hjortdjur över lag minskar i absoluta tal.

Rävens dvärgbandmask även i Småland!

Ett pressmeddelande från SLU:

Rävens dvärgbandmask nu även hittad i Småland

Forskare från SLU har nu identifierat ännu en plats, den femte i Sverige, med förekomst av rävens dvärgbandmask. Fyndet gjordes i rävspillning norr om Växjö, cirka 22 respektive 25 mil från de två närmaste platser där parasiten tidigare har påvisats hos rävar. Forskningen bedrivs inom ett EU-projekt och SLU:s fortlöpande miljöanalys.

Som meddelats tidigare är parasiten en värdväxlare* mellan framför allt rödräv och sork. Även människor kan i sällsynta fall infekteras och bli dödligt sjuka.
I det EU-finansierade forskningsprojekt EMIRO (Echinococcus Multilocularis In Rodents) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) studeras förekomsten av rävens dvärgbandmask i rävspillning och i sorkpopulationen. Insamling av prover sker i fyra områden. I två av dessa är parasiten känd sedan tidigare genom den övervakning som utförs av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Under 2014 har 271 rävspillningar insamlats, och i 10 av dessa har ägg från rävens dvärgbandmask påvisats. Två av dessa positiva prover härrör från en i sammanhanget ny plats cirka 25 kilometer norr om Växjö – den sydligaste fyndplatsen hittills i Sverige. Övriga positiva prover har samlats in på platser där förekomst av parasiten är känd sedan tidigare.
– Det nya fyndet visar tydligt att parasiten har en större geografisk utbredning än vi har känt till, säger doktoranden Andrea Miller.
I dagsläget har rävens dvärgbandmask alltså hittats på fem platser, belägna i Västra Götaland, Södermanland, Dalarna och Småland.
– Den nya fyndlokalen verkar skilja sig från de övriga i ett viktigt avseende, säger sorkexperten Gert Olsson. I området finns inte så mycket jordbruksmark, och därmed borde det inte finnas så stora bestånd av den kända parasitmellanvärden vattensork. Vi måste därför anstränga oss för att identifiera vilken smågnagarart som är den sannolika mellanvärden i detta område.
– Frågan är om fynden ska tolkas som att parasiten sprider sig, eller om det är ett resultat av den intensiva insamling som sker inom de få områden som täcks av EMIRO, säger projektledaren Johan Höglund. Dvärgbandmasken är fortfarande en ovanlig parasit och därmed ökar sannolikheten att hitta den inom ett visst område när vi tar fler prover än man gör i det nationella övervakningsprogrammet som utförs av SVA. Våra fynd visar dock tydligt på det stora värdet av att det bedrivs forskning om parasiten parallellt med den nationella övervakningen.

* I parasitens livscykel ingår både en huvudvärd (vanligen rödräv), där den vuxna parasiten håller till, och en mellanvärd (vanligen sork), där äggen utvecklas till ett "larvstadium", en så kallad blåsmask.

EMIRO, som är ett tvärvetenskapligt projekt, koordineras av Johan Höglund från SLU:s institution för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap. Från svensk sida deltar även Gert Olsson från institutionen för vilt fisk och miljö vid SLU i Umeå och Helen Wahlström från Zoonoscenter vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala.

Mer information
Johan Höglund, professor
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
Sektionen för parasitologi
Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF)
018-67 23 71, 070-257 41 56, johan.hoglund@slu.se
Andrea Miller, doktorand vid samma avdelning
018-67 23 59, andrea.miller@slu.se
Gert Olsson, viltekolog
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå
Institutionen för vilt, fisk och miljö
090-786 86 66, 070-376 16 66, gert.olsson@slu.se
Forskningsprojektet EMIRO (Echinococcus Multilocularis In ROdents)
www.emiro.org
För mer information om parasitens förekomst i landet som helhet hänvisas till SVA:s pågående övervakningsprogram (www.sva.se/ravensdvargbandmask).
Pressfrågor kring dvärgbandmask och livsmedel ställs lämpligen till Livmedelsverkets pressjour
Telefon: 018-17 53 40

Svensk Jakt skriver mer. Läs HÄR.

Älgflugorna är tillbaka!

Igår knep jag årets första älglusfluga (lipoptena cervi). 

Årets andra fästing...

...satt i Missans öra. Mars känns tidigt.

Fler fynd av dvärgbandmask i redan smittade områden

SVA meddelade härom dagen att man kommit långt i analysen av de ungefär 2500 träckprov från räv som jägare samlat in. Målet var 4000 stycken men dit nådde man ej. Såhär skriver SVA:

De rävträck som hittills analyserats har alla utom två visat negativt resultat. Ett träckprov från Södermanland och ett från Västra Götaland har varit positiva. Smittan har tidigare hittats i bägge länen. Provsvaren innebär ingen förändring av de bedömningar Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten gjort tidigare.

I en artikel i Bohuslänningen beskrivs vilken lukrativ marknad som uppstått för landets veterinärer när det kommer till att avmaska hundar från dvärgbandmask när de skall besöka Norge:

– Tidigare kunde man som hundägare själv avmaska sin hund innan man åkte till Norge, förklarar Göran Hasslebäck, veterinär på Uddevalla veterinärpraktik AB.
Men de nya, striktare reglerna, kräver att avmaskningen ska utföras av veterinärer och inte hundägare. Veterinären ska sedan skriva ett intyg att hunden avmaskats 24–120 timmar innan hunden förs över norska gränsen.
Och det har alltså blivit en lysande marknad för veterinärer. Göran Hasselbäck berättar att han avmaskar hundar flera gånger i veckan.
– Det är ett riktigt aber för de som reser till Norge ofta med sin hund. För hunden måste avmaskas var 28 dag, det är så länge en avmaskning mot dvärgbandmask sitter i, förklarar Göran Hasslebäck.

Men det finns ju inget som hindrar att rävar med dvärgbandmask går över gränsen....

I Bohuslänningen kan man också läsa:

– Förhoppningsvis är smittan lokal och dör ut av sig själv. Man måste förstå att vi hade kollat rävar efter dvärgbandmask i tio år innan de här fallen dök upp, säger Erik Ågren, biträdande statsveterinär och viltpatolog hos SVA.
Även i år vill man ha in rävar för analys. Man försöker nämligen få reda på exakt varifrån de smittade rävarna kommer i från, eller varifrån de fått sin smitta.
– Vad vi kan se i våra analyser, som ännu inte är helt färdigställda, kommer de från någonstans i Europa. Vi samarbetar med andra länder och jämför maskarna för att få mer svar, säger Erik Ågren.
Han tror att de smittade rävarna fått masken från oavmaskade hundar som rest in till Sverige över gränserna.
– Men smittan här verkar vara begränsad. På kontinenten säger man att smittan sprider sig fyra kilometer per år. Så verkar det inte vara här. Så det vore skönt om smittan bara dog ut här, säger Erik Ågren.

Betyder det alltså att man kommer att införa ny "skottpeng" på räv? Eller är det bara inom begränsade områden man vill samla in räv - dvs från områden där man redan konstaterat dvärgbandmask? När jag rett ut svaret på detta så återkommer jag!

Trikiner i många björnar

I år fattades det beslut om att 307 björnar fick fällas i samband med årets licensjakt på björn. 299 har, om jag är rätt informerad, fällts. Av dessa hade inte mindre än 5 st trikiner, vilket ju vid en snabb överslagsräkning motsvarar ungefär 1,5% av björnarna. Ekot snappade upp nyheten och gjorde ett inslag av det hela:

Rävens dvärgbandmask - läget och en fundering

I morses publicerade Jaktjournalen en nyhet om att det är få som skickar in prover på rävbajs för analys efter dvärgbandmask. Källan uppges vara P4 Uppland, jag blev nyfiken och försökte följa upp nyheten men hittade bara gamla nyheter, bland annat denna:



Den kändes ungefär 8 veckor för gammal. Så jag gick in och letade sida för sida på P4 Uppland och hittade tillslut denna nyhet:

Insamlingen av rävspillning som Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA i Uppsala uppmanat till för att få koll på den fruktade dvärgbandmaskens utbredning fortsätter att gå trögt.

Samlandet har varken lockat jägare eller privatpersoner och bara knappt hälften av de proverna som har begärts har kommit in till SVA. Men som det ser ut just nu så är förekomsten av smitta väldigt låg.

Det som är lite lustigt är att man verkar ha bestämt sig för att det är jägarnas ansvar att bajsproverna skicks in. Det gör mig lite besviken. Så jag gick på skoj in på Naturskyddsföreningens hemsida för att se om jag kunde söka fram någon information där, eller kanske något upprop att samla in prover. Jag fick en enda träff, en fråga om mårdhundar som indirekt berörde dvärgbandmasken. Det känns lite ynkligt, men samtidigt symptomatiskt. När det kommer till praktiska insatser, att göra en fysisk insats i vår natur visar detta exempel att Naturskyddsföreningen kommer till korta. I detta fall är det Jägareförbundet som har huvudansvaret för insamlingen men det hindrar faktiskt inte att Naturskyddsföreningen också gör en insats. Eller struntar man i frågan? Det man gör är framför allt pappersarbete och lobbying, och det är man bra på. Men är det rätt saker man gör? Borde man inte kunna agera lokalt OCKSÅ? Kikar man på Nasturskyddsföreningens hemsida så ser man något intressant. Under fliken "vad kan du göra" så finner man följande struktur:

När man skall engagera sig så ger SNF sex alternativ, fyra av dem handlar om att man skall ge, eller på annat sätt ordna fram, pengar till SNF! De upprepade samtalen om man inte ville ge dem månadsgåvor var en av anledningarna till att jag gick ur, det och att man saknade ett lokalt (och i många fall nationellt) perspektiv var anledningen till att farsan gick ur. Åter till SNFs hemsida och hur man kan engagera sig. En del flikar (se bilden ovan) handlar om folkbildning, hur man som konsument kan välja varor med mindre miljöpåverkan men de egentliga uppmaningarna att gå ut och göra något praktiskt i naturen saknas.

Det må vara hur det vill med SNF, men faktum är att alla insatser som går att uppbringa behövs om vi skall få bra koll på läget vad gäller dvärgbandmasken. Kikar man på tabellen över insamlade prover för rävens dvärgbandmask blir man lätt lite bekymrad:

Nu skall jag inte slå mig för bröstet och påstå att jag är så djävla duktig. Jag har ju inte skickat in ett enda prov. Denna gång vill jag tillägga. Jag skickade in skjutna rävar när de efterlyste sådana så något har jag allt gjort.

Här finns instruktioner och här finns provblanketten. Spontant funderar jag dock på om de exakta koordinaterna är helt relevanta, borde det inte räcka med att man anger vilken kyrksocken provet är taget i? Räven håller sig under sin livscykel inom ett inte allt för stort område, sällan vandrar ens hanarna längre än 10 km från sin födelseplats även om undantag finns....

SVA: fransk hjärtmask i Dalsland!

Ett illavarslande pressmeddelande från SVA:

Det har visat sig att en hund hemmahörande i mellersta Dalsland drabbats av fransk hjärtmask. Detta är ett nytt område för fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum). Parasiten har tidigare påvisats hos hund och räv på Sydkoster och räv i både i trakten av Osby respektive Växjö. Parasiten förekommer hos räv och hund i lokala områden i hela Europa. Infektion med fransk hjärtmask orsakar lindriga till mycket grav sjukdom hos hund.
Infekterade hundar och rävar sprider infektionen genom att parasitlarver kommer ut på marken via avföringen. Sniglar av olika arter attraheras till avföringen och kan ta upp larverna. En ny hund eller räv infekteras när de äter eller slickar på en infekterad snigel.
De vanligaste symtomen är långvarig hosta, tung eller snabb andning, avmagring och nedsatt ork. När infektionen fortskrider kan även blödningar och blodproppar uppstå i inre organ, vilket snabbt kan orsaka allvarliga skador och död
Parasiten kan påvisas genom träckprovsundersökning. Prov tas under tre dagar i följd.

Svensk kvinna infekterad av rävens dvärgbandmask

Pressmeddelande från smittskyddsinstitutet:

Rävens dvärgbandmask rapporterad hos utlandssmittad

Ett fall av infektion med rävens dvärgbandmask har rapporterats i Sverige. Smittan har med största sannolikhet skett i Centraleuropa. Risken att smittas i Sverige är mycket liten och de smittskyddsrekommendationer som redan finns ändras inte.

Fallet är en kvinna som är bosatt i Västerbottens län. Den utredning som gjorts visar att smittan med största sannolikhet skett i Centraleuropa (Schweiz, Tyskland eller Norditalien).

Mycket liten risk att smittas i Sverige

I Sverige har rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) övervakats av Statens veterinärmedicinska anstalt sedan år 2000 genom systematisk provtagning på rävar. Första gången rävens dvärgbandmask påvisades i en räv i Sverige var i februari 2011. Detta fynd ledde till en utökad provtagning på rävar och parasiten hittades då hos ytterligare tre rävar på tre skilda platser i landet. Data från övervakningen visar att vi i Sverige ändå har en mycket låg förekomst av dvärgbandmask hos räv och risken att människor skulle smittas här bedöms vara mycket liten.

Inga smittade rävar i Västerbotten

I Västerbotten har inga rävar med rävens dvärgbandmask rapporterats, trots att många rävar analyserats inom övervakningsprogrammet.

Rekommendationerna ändras inte

De smittskyddsrekommendationer som togs fram i samband med parasitfyndet hos räv 2011 ändras inte med anledning av det rapporterade fallet.

• Rekommendation och allmän information om infektionen
• Vanliga frågor och svar

Frågor om fallet i Västerbotten:

Stephan Stenmark, smittskyddsläkare, Västerbotten, 070-969 51 40

Generella frågor om rävens dvärgbandmask:

Marika Hjertqvist, Smittskyddsinstitutet, 08-457 2397, 070-378 23 69

Jordbruksverkets pinfärska uttalande kring dvärgbandmask

Jordbruksverket har precis släppt ett uttalande om rävens dvärgbandmask och svensk folkhälsa. I korthet säger man att gemene man i nuläget kan fortsätta att plocka svamp och bär som vanligt samt att det är mycket ovanligt att någon insjuknar pga parasiten.

En fortsatt hög övervakningsnivå kommer att gälla.

Rävens dvärgbandmask även i Dalarna

Igår kom budet att SVA funnit rävens dvärgbandmask i en räv skjuten i Dalarna. Närmare bestämt är det området mellan Borlänge och Gagneff som är aktuellt. Detta innebär att vi har en spridning som täcker såväl väst- som mellansverige. Det som känns lite märkligt är väl att man inte påträffat någon i skåne ännu så länge.

Smittrisken är högst för dem som har hundar (och katter) i områden med dvärgbandmask. Enligt vad jag läste i förra numret av Svensk Jakt verkar folk som är aktiva i skog och mark ha en högre risk än övriga. Att smittan skulle spridas med bär och svamp är fullt möjligt men inte speciellt sannolikt om man får tro det som sägs av experterna idag. För tre månader sedan var det dcok jättefarligt, så vi får väl se vad som sägs om ett par år när läget normaliserats och vi har en bättre koll på spridningen. För i dagsläget ligger smittofrekvensen bland rävarna på någon, max ett par, promille av den totala stammen (om resultaten från SVA kan betraktas som allmängiltiga vill säga).

Här följder hela pressmeddelandet från SVA:

2011-05-30
SVA har vid analyser idag funnit en räv från Dalarna smittad med rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis. Jordbruksverket och SVA rekommenderar att hundar som ätit sork eller mus i Borlänge och Gagnef avmaskas med prasikvantel.

Räven, en vuxen hona, sköts i januari i år cirka fyra km sydväst om Borlänge. Räven har sänts in till SVA inom ramen för det nationella övervakningsprogrammet för rävens dvärgbandmask som SVA bedriver med stöd från Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Sedan det första fallet av rävens dvärgbandmask hittades i februari, har SVA arbetat intensivt med att analysera rävar från hela landet som skickats in av jägare. Två fall har tidigare hittats i Västra Götaland och ett fall i Södermanland.

– Den jägare som skickat in det smittade djuret har sänt in fler rävar från samma område, inget av dem bar på smittan.

– SVA fokuserar nu på att analysera de återstående knappt 500 rävar som sänts in för analys av rävens dvärgbandmask i år, förklarar Erik Ågren, veterinär och chef vid SVA:s sektion för vilt. Resultaten av dem förväntar vi bli klara med inom ett par veckor.

För att minska risken att smittan sprids ytterligare, uppmanar Jordbruksverket och SVA ägare till hundar som ätit sork eller mus i kommunerna Borlänge och Gagnef att avmaska sina hundar med prasikvantel mot dvärgbandmask. Denna rekommendation gäller sedan tidigare Katrineholm, Vingåker, Finspång, Uddevalla, Munkedal, Färgelanda och Vänersborgs kommuner.

Jordbruksverket har tillsammans med Socialstyrelsen ett uppdrag från regeringen att utreda vad som kan behöva göras för att skydda folkhälsan.

För mer information kontakta:
Erik Ågren, veterinär, Tel 018-67 42 78

Intressant trio på DN-debatt

På DN-debatt idag ställer Jägareförbundet, LRF och Svenska Friluftfrämjandet krav på regeringen att stå upp emot EU och vidmakthålla avmaskningskravet för hundar på besök eller som importeras från övriga EU. Detta krav är Sverige i stort sett ensamt om att ha inom EU, men det kan komma att hävas vid årsskiftet.

Debattartikeln ligger i linje med vad Jägareförbundets årsstämma beslutade, en bra sammanställning om dvärgbandmasken finns här.

Att jag tycker att trion bakom artikeln är intressant beror på att det inte är så ofta som man ser företrädare för de areella näringarna och friluftsintressenter göra gemensam sak. Oftare ser man ett visst mått av motstridiga intressen så som vid LRFs lobbyarbete vid översynen av allemansrätten. Nåja, trion representerar en ofantlig massa människor så debattartikeln borde få någon form av gehör. Men varför var inte Naturskyddsföreningen med på ett hörn? Det borde ju ligga i deras intresse. Eller har man kanske bränt alla samarbetsmöjligheter genom sin hårda kritik av rovdjursjakt i vintras? Ordföranden för Natyrskyddsföreningen kanske väljer att inte synas tillsammans med lrf och jägareförbundet, det skulle inte förvåna mig med tanke på vilka uttalanden han gjort tidigare...

För egen del tycker jag att dumheterna och överförmynderiet från EU nu börjar gå över styr. Jag är glad och stolt att jag röstade nej till såväl EU som EMU i de båda valen. Det gör att åtminstone jag kan stå med rak rygg i tider som dessa.

Mer om dvärgbandmask

Senaste numret av SVAvet (nr 2/2011) handlar enbart om rävens dvärgbandmask. Jag har inte hunnit läsa det ännu men det verkar vara mycket bra och viktig information där.

Länk till SVAvet.

Uttalande om dvärgbandmask från jägareförbundets årsstämma

Ett officiellt uttalande om dvärgbandmask från Svenska Jägareförundets årsstämma:

Rävens dvärgbandmask måste stoppas nu!

Svenska Jägareförbundet vill framföra sin starka oro över de följder som otillräckliga åtgärder mot förhindrandet av spridning av rävens dvärgbandmask kan medföra.

En spridning av dvärgbandmasken i landet skulle få mycket negativa konsekvenser för svenskt friluftsliv. Allmänhetens möjligheter att vistas i naturen och samtidigt tillgodogöra sig ur ”naturens skafferi” skulle på olika sätt komma att påverkas. Risken att bli smittad – i vilken grad den än är – kommer för alltid att förändra vår syn på möjligheterna att vistas i skog och mark. Med förekomsten av dvärgbandmasken kommer känslan att den svenska naturen inte längre är så frisk som vi alltid upplevt den.
.
Av de drygt 3 000 rävar som hittills samlats in av landets jägare har dvärgbandmasken hittills bara påträffats på två platser. Enligt Jägareförbundets uppfattning kan det tyda på att spridningen av rävens dvärgbandmask än så länge är starkt begränsad.

Svenska Jägareförbundet upplever att tiden rinner iväg och att det finns risk för att den möjlighet vi nu har att begränsa smittspridningen går oss ur händerna. Regeringen och berörda myndigheter måste omgående fatta de särskilda beslut som en aktiv insats för att begränsa dvärgbandmaskens spridning påkallar. Nu, inte om ett halvår – då kan det vara för sent!

I sammanhanget uttrycker Jägareförbundet även sin mycket stora oro över att Sverige från årsskiftet inte längre får behålla kravet på avmaskning och rabieskontroll vid införsel av sällskapsdjur. Jägareförbundet kräver att Sverige i förhandlingarna med EU med kraft tar till vara alla möjligheter för att denna kontroll ska bestå.

Sedan skulle det väl egentligen behövas mer personal till tullen för att kunna utföra kontrollerna.... En annan sak att fundera över är om man kanske skulle justera, förlänga, jakttiden på räv.

Kritik jag inte förstår

SNF i Jönköping kritiserade nyligen att man jagade räv på Dumme mosse utanför Jönköping. Tanken med jakten var att rävarna skulle skickas till SVA på analys för ev förekomst av dvärgbandmask.

Vems hänsyn är det egentligen man tar när man framför en sådan kritik?

Rävjakt i positivt ljus

I dagens GP lyfts rävjakten fram som något positivt. Det är inte varje dag jakt ses ur det perspektivet, de senaste månaderna har det snarast handlat om att vi tvingats inta en försvarsställning. Det man fokuserar på är jägarnas ansträngningar att leverera djur till SVA. SVA har som mål att snabbt kontrollera förekomsten av dvärgbandmask i 1000 rävar, minns jag rätt så var målet 10 rävar från varje västsvensk kommun, färre i resten av landet.

Fan, fan, fan

Så lät det i TV när ett JAS-plan störtade på vattenfestivalen i Stockholm för kanske 20 år sedan. Jag upprepar orden här och nu. Kommer att göra det ett bra tag framigenom också.

Varför?

Jo: rävens dvärgbandmask är nu verifierad i Sverige. Till råga på allt i västra götaland. Och såhär låter det i TV nu:



Läs mer på SVA.
Läs mer på livsmedelsverket.