Brandfara i skog och mark och lite om torka/klimat

Nu är det knastertorrt i stora delar av landet. Så i lördags, på påskaftorn, kände vi brandrök hemmavid. Strax därpå tutade en brandbil förbi. Den åtföljdes av ytterligare två någon kvart senare. En granne innåt grusvägen hade tänt en påskbrasa i det lugna vädret, elden hoppade och ett gärde med fjolårsgräs brann upp. Skogen räddades.

De senaste åren har det varit rejält torrt och grundvattennivåerna har sjunkit på flera håll i landet, inte bara på de klassiska problemområdena Gotland och Öland. Det kan vara en tillfällig väderhändelse men det kan lika gärna vara ett konkret tecken på förändringar i vårt klimat. När jag jobbat med klimatförändringar och dess påverkan på miljön blir det tydligt att de flesta scenarior pekar ut att vi kommer att få ökad nederbörd. MEN nederbörden kommer att komma under en kortare del av året vilket gör att vi (extremt förenklat) kommer att få torrare somrar och blötare vintrar i framtiden. Blötan kommer att vara så intensiv att marken inte kommer att kunna svälja vattenmängderna vilket medför att grundvattennivåerna även i framtiden kommer att ha svårt att ta igen våra uttag. Ni vet ju själva hur lätt det är att vattna på snustorr mark, vattnet rinner bara av och orsakar översvämningar. Vilket vi kommer att se mer av i framtiden.

SRs miljöprogram Klotet, som ofta (men inte alltid) är lyssningsvärt tog upp det där med torkan i sitt senaste avsnitt. Lyssna på det.

Earth Hour 2018

Så var det då dags igen för årets hyckleritimme, Earth Hour. Tanken kanske är god, men genomförandet är sällan bra snarare tvärt om...

Earth Hour är en manifestation initierad av Världsnaturfonden och genomförs ikväll 20.30-21.30. Tanken i år är:

Årets Earth hour-tema: One Planet Life – ett hållbart liv på vår enda planet
Har du tänkt på hur våra livsstilar lämnar avtryck på jorden? Bara maten vi äter står för cirka en tredjedel av de svenska hushållens klimatfotavtryck och vår överkonsumtion bidrar till att djur och natur tar stryk.
Faktum är att om alla på jorden levde som vi i Sverige gör så skulle det krävas 4,2 planeter. Men vi har bara en. Därför behöver vi ta stora, snabba steg mot en hållbar livsstil inom gränsen för vad vår enda planet klarar av – ett One Planet Life.
Det fina är att vi har alla möjligheter att avsevärt minska vår miljöpåverkan samtidigt som vi sparar pengar och får positiva hälsovinster.
Varför inte börja med att uppgradera dina matvanor? Här har vi samlat kostråd, recept och massor med inspiration, för vi på WWF tror att förändringar går lättare om de känns lustfyllda.

Låter ju fint. Men hur brukar det gå till vid en Earth Hour. Jo folk, gärna intellektuell medelklass och akademiker med miljöintresse släcker ner sin bostad och tänder en massa fina ljus. En del höga ljus men mest värmeljus. Någon promille av ljusen är bivaxljus, några procent är stearinljus resten är petroleumbaserade paraffinljus. Käckt. Dels är paraffinjusen baserade på fossila oljor och dels är de hälsfarliga, de utsläpp de medför motsvarar passiv rökning enligt senare års forskning.

Enligt WWF skall man under denna timme passa på att fundera över hur man kan förbättra sina vanor och minska sitt klimatavtryck. Krasst sett så tar 99% av de som deltar i Earth Hour jippot som en mysig stund.
_____________

Proffessorn i ekonomisk historia i Lund, Christer Gunnarsson, är inte nådig i sin kritik av Earth Hour, en kritik som han lyfter fram varje år:

Bakom evenemanget står människor som inte förlorat eller riskerar att bli förlorare. Det är politiker, akademiker, kultur-och mediafolk, människor som själva sitter säkert och som utan personligt risktagande kan excellera i civilisationskritik.
Det är dessa människor, alltså de egentliga makthavarna själva, som uppmanar till symbolhandlingen Earth Hour.
Det är människor som anser sig veta vad som är bäst för jorden och dess befolkning, men som ofta har förbluffande dålig insikt i andra människors livsbetingelser, hemmavid såväl som globalt.

_____________
Bloggkollegan Cornucopia brukar också kritisera Earth Hour, tex i detta läsvärda inlägg.
______________
Edit: fasen, inlägget hamnade en vecka fel....

Prylar och planerat åldrande

Planerat åldrande är grundläggande för produktiuonsindustri eftersom det innebär att varor slits ut / går söndre efter ett visst slitage eller en viss tid i syfte att hålla uppe efterfrågan / konsumtion och produktion. Det ingår i det industriella ekonomiska systemets förutsättning och har sannolikt aldrig varit så tydligt som idag, jag har själv varit inne på det tidigare i samband med att jag skrev om hur Blundstones kängor minskat sin hållbarhet under senare år (kanske höll de för bra förut). För ett par år sedan sände SVT en intressant dokumentär på temat:


Det jag funderar på är hur mycket detta påverkar de produkter vi som jägare konsumerar. Skall man tänka så att ett kikarsikte med 5 års garanti är tänkt att hålla lite ängre än 5 år medan det med livstids garanti har just det? Skall man välja knivar från ESEE med no questions askt lifetime guarantee för 1000-2000 kr eller en no name brandad Buck-kopia för 200 kr från valfri jaktbutik med konsumentköpslagens garanti och vara glad om den funkar i 2 år?

Vilka av jägarnas produkter kan man tänka sig har planerat åldrande:

• De billigaste produkterna har det antagligen men då rör det sig generellt sett om riktigt usel grundkvalitet. I fråga om kläder så gäller det i högre grad riktigt dåliga sömmar än dåligt tyg även om många membranmaterial har mycket dålig slitstyrka. Knappar och dragkedjor är också detaljer som kan misstänkas ingå i det planerade slitaget/åldrandet. 
• Elektronik är ett klassiskt område för planerat åldrande. Gäller inte minst produkter där man uppdaterar programvaran efterhand och tillverkarna medvetet gör programvaran så överdrivet stor att ett par år gamla apparater helt enkelt inte orkar med (typexempel smartphone). 
• Kängor och stövlar kan ha inbygt planerat åldrande genom de gummiblandningar som används. Jag kan ge exempel på hur tex hållbarheten för den klassiska vandringskängan Tretorn Sarek minskat sedan 1980-talet. Som värst var kvaliteten i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, jag hade en period då jag för varje par Sarek jag köpte kunde byta dem två gånger under garantiperioden - givet att jag höll reda på mina inköpskvitton. Problemen är lika stora med kängor, dock i högre grad med fodrade gore-tex kängor än med skalkängor. Den springande punkten brukar vara skaravar och gummit.
• Vad gäller vapen (och optik) så är det i hög grad så att man får det man betalar för. Man skall inte förvänta sig att en lågprisbock från turkiet håller ens hälften så många skott som en bock från ett klassiskt kvalitetsmärke som Browning eller Beretta. Men det spelar kankse inte så stor roll för de flesta jägare eftersom de flesta svenska jägare tränar så lite att de aldrig skulle hinna slita ut en lågprisbössa ens om de fick en extra livstid på sig. 
• Två områden där jag misstänker att planerat åldrande, eller rent usla produkter, är riktigt vanliga är åtelmaterial och kötthanteringsapparatur (samt vitvaror som frysboxar). Vad gäller åtelmaterial så tänker jag på alla spridare, kameror och belysning. Om man nu kan bygga övervakningskameror som håller år efter år i tuff miljö, varför slutar åtelkameror så ofta att fungera efter två vintrar (dåliga packningar)? Eller varför väljer man kugghjul av plast till rörliga delar i såväl foderspridare som köksmaskiner? Jag har vid upprepade tillfällen varit med om att dessa djäkla plastkugghjul har gått sönder redan vid måttlig belastning - och då har det varit i produkter som betraktas som bra kvalitet. Jag kan bara tänka mig att det dels är billigare vid tillverkningen och dels garanterar framtida produktion.

Många jägare kanske inte bryr sig om planerat åldrande. Det är ju trots allt roligt att köpa nya jaktprylar. Men jag stör mig på det. Inte minst ur ett miljö- och resursperspektiv. Jag vill att mitt jägarliv skall vara långsiktigt hållbart inte bara i frågan om vilka djur jag dödar utan även i fråga om de produkter jag konsumerar för att möjliggöra min jakt.

Uppgradera din gamla lampa

Jag vet att ni är många där ute i stugorna (och lägenheterna) som sitter på gamla kvalitetslampor som bara blivit liggande på grund av att lampteknologin gått så extremt mycket frammåt de senaste 10-15 åren. De gamla lamporna med stora dyra batterier är idag obsoleta när man kan köpa små lampor på 500 lumen som drivs med ett enda CR123 batteri. Men av nostalgiska skäl har min gamla mag-lite ändå alltid hängt kvar under trappan. De senaste 8 åren batterilös.

När jag beställde julklappar från valostore så ramlade jag på en smart grej. Eller ramlade och ramlade, jag hade sett det i ett prylforu tidigare så jag visste att det fanns bara inte var. Det jag hittade var ett konverteringskit som för upp den gamla magliten i 2000-talet. Helt enkelt en liten diod på en sockel som kan ersätta den gamla glödlampan. Bytet var lätt gjort.

Så var det dags att testa. Jag tog lämpan på gårdagskvällens hundpromenad. Kan konstatera att ljuset var bra. Minst lika bra som de nonameeftersökslampor för 299-899 kr som översvämmar den svenska jaktmarknaden. Antagligen hållbarare. Definitivt mer miljömässigt hållbar då det går åt mindre av planetens resurser när man bara byter ut en glödlampa jämfört med att köpa en helt ny lampa med kropp och allt. När jag lyste över ängarna och koncentrerade strålen maximalt var det inga problem att urskilja de enstaka grenarna på träd ungefär 200 m bort.

Om du har en gammal maglite liggande så kan jag varmt rekommendera att du skaffar ett konverteringskit och uppgraderar din maglite till hyfsat modern prestanda. Den jag köpte kostade 289 kr och anges uppnå 200 lumen vilket jag tror stämmer hyfsat bra (betydligt bättre än all no name kinaimport med 4-siffriga lumental). Vill man slå på stort så finns det ett kraftigare konverteringskit som anges komma upp i 1000 lumen, men då kostar det ungefär 1 kr/lumen och så mycket pengar var jag inte villig att lägga ut på en chansning.

Kustfisket - jaga eller dö!

Jag har under ett antal år roat mig med att nätfiska efter matfisk till familjen. Näten läggs inomskärs i norra Bohuslän. Vissa år har jag fått ganska bra med fisk, tillräckligt för att täcka halva familjens årsförbrukning, vilket får anses bra då jag inte lägger nät mer än kanske 15 gånger på ett år. I fjor uteblev resultaten nästan helt.

Jag la nästan lika mycket nät som tidigare år. Men näten var nästan helt tomma. Åtminstone på fisk. Där fanns krabbor men eftersom jag är den enda i familjen som äter krabba så är krabbfångst knappast något som applåderas....

Förklaringen är tämligen given. Knubbsäl. Jag kunde gå ut och lägga nät för att sedan sätta mig på en klippa med kikaren. Sällan dröjde det mer än en timme innan det första sälhuvudet dök upp mellan flötena... En gång när jag drog nät så var det riktigt tungt. När det närmade sig ytan såg jag något ganska stort i det. Jag var förhoppnignsfull. Dessvärre visade det sig vara en drunknad kut på i runda svängar 7 kg....

Nä, jag vill fånga matfisk. Jag vill inte behöva köpa fisk. Jag vill vara självförsökrjande. Jag kan nöja mig med fisk som saknar kommersiellt värde, gyltor, sandskäddor, fjärsing mm, det är inga problem. Men jag vill inte mötas av tomma eller i värsta fall sönderrivna nät. Och jag vill inte hamna i en situation där det som återstår är att köpa norsk odlad lax.

Härom sistens gick sälforskare SvenGunnar Lunneryd ut hårt i en intervju i p4 malmöhus, lyssna gärna på samtalet det är nämligen väldigt intressant:

Lunneryd menar att det krävs omfattande säljakt för att rädda de kustnära fiskbestånden. Situationen är så akut att han förespråkar skottpeng. Och sälarna mår bra, stammen ökar kraftigt varje år. Man kan faktiskt tala om en sälexplosion. Intressnat nog så gynnas sälen av fisket:

En anledning till att det kustnära och småskaliga torskfisket är känsligt för sälangrepp är att man länge har använt garn och krok. Garn är ett stormaskigt nät gjort av tunn nylontråd som står lodrätt i vattnet och som sträcks ut med hjälp av bojar på ytan och sänken längs botten. Mindre fiskar kan passera fritt genom nätet men de större trasslar in sig och kvävs. Efter någon dag sitter det döda och halvdöda fiskar som sakta kvävts i garnet. Då dyker sälen upp. Det är ett dukat smörgåsbord där allt de behöver göra är att simma längs med nätet och plocka fisk efter fisk. På samma sätt plockar sälarna fisk från krokarna på den oskyddade linan. Det är en bekväm metod för sälen – den slipper ju jaga själv. I en studie på Irland sågs på flera ställen hur sälarna faktiskt blev fler där garnfiske bedrevs. Fisket matar sälarna samtidigt som redskapen förstörs.

Många yrksefiskare har landat i samma slutsats som jag: det är lönlöst att lägga ut garn. Man bara matar sälen. Härom året intervjuades Naturskyddsföreningen om hur läget för sälen är. När licensjakt kom på tal blev svaret:

– Vi kommer inte acceptera en licensjakt som syftar till att minska sälpopulationerna. Det är en stor glädje för många svenskar att sälen nu återhämtar sig, men ännu är det långt ifrån historiska nivåer. Sälarna lider fortsatt av miljögifter och ohälsa och exempelvis har virusutbrott vid flera tillfällen slagit hårt mot västkustens knubbsälsbestånd. Sådana saker måste man ta höjd för i förvaltningen, säger hon.

Detta fick SvenGunnar Lunneryd att reagera:

– Naturskyddsföreningen ljuger. Vi står inför en sälexplosion. En fortsatt oförvaltad sälpopulation bidrar till att vi får importera vietnamesisk hajmal, norsk fjordlax och äta trålad fisk. Men oreglerad sältillväxt är tydligen viktigare för Naturskyddsföreningen.

Som belägg använde han aktuell populationsdata:

– En intressant parallell är att vi i dag har en årlig tillväxt på våra sälar (5-9000) som motsvarar en tredjedel av alla sälar som finns längs med den norska kustlinjen (15-20 000) och där bedrivs populationsreglerande jakt

Kort sagt. Sälpopulationen har nått taket för vad ekosystemet kan bära.

Vi kan vända blicken åt ett annat aktuellt håll: skarven. Om två veckor disputerar fil lic Maria Ovegård på hur skarven påverkar fisk och fisket. I SLUs pressmeddelande kan man läsa:

I Maria Ovegårds litteraturstudie var resultaten entydiga - skarvarnas fiskfångst har generellt en negativ påverkan på fiskpopulationerna, så som minskade antal, biomassa och individstorlekar. Studien visar också att åtgärder som minskar skarvars konsumtion har positiva effekter.

Kort sagt. Skarven påverkar fiskarna och fisket. Konsekvensen blir att en minskning av mängden skarv skulle göra såväl fisken som fisket gott. Något som fiskare och kustboende hävdat länge en som myndigheterna inte haft några forskningsbelägg för. Jaktjournalen noterar observant:

I december svarade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) på en skriftlig fråga från den moderata riksdagsmannen Sten Berghed om åtgärder för att minska skadorna på fisket. Sven-Erik Bucht medger att skarven innehar gynnsam bevarandestatus men ser inte att det finns några möjligheter till utvidgad jakt. Dessutom skriver han att det saknas forskningsresultat.
– Med anledning av skarvens populationsutveckling samt brist på forskningsresultat gällande skarvens effekter på ekosystemet avser inte regeringen för närvarande att ändra skarvförvaltningen, skriver han.

Problemen gäller framför allt abborrarter, vilket kan illustrerar i ett konsumtionsdiagram:

Jag uppskattar levande hav. Jag vill se fågel. Jag vill se fisk. Jag vill se säl. Men när balansen är satt ur spel och systemet riskerar att kollapsa så måste människan ingripa och inte bara se på när ekosystemet brakar samman. Det kan såklart göras genom ett totalt fiskeförbud, men som vi ser i diagrammet ovan så ger det en högst marginell effekt. Eller ja, det kan till och med leda till fler direkt oönskade effekter, så som att den extremt miljövidriga odlingen av hajmal expanderar och medför att än fler bakterier blir antibiotikaresistenta. För så är det också. För att hajmalsodlingarna skall fungera vräks det ut mängder av antibiotika i fiskmaten. De fina vita fileerna har alltså ett högt frmatida pris för mänskligheten...

Jag kan egentligen bara se en fungerande lösning för fisken och kustfisket: Jaga eller dö!

Så för att jag och min familj åter skall kunna äta nyrökt skädda även i framtiden:

Snälla låt mig få skjuta bort lite skarv och knubbsäl! Helst utan krångel!

Plast - dags att skärpa till sig!

Läser i Sydsvenskan (en TT-artikel så den finns på fler ställen) om den första småhuvudvalen som skådats i Norge. Ingen upplyftande händelse då den flöt iland döende så den fick avlivas. 

När valen dissikerades fann man massor med plast i magen:

– Magen var helt fullstoppad av plast. Runt 30 plastpåsar och en del småplast. Det är väldigt sorgligt, säger zoolog Terje Lislevand vid universitetet i Bergen till NRK.

Plastfylld mage innebär förstoppning och minskade möjligheter till näringsintag. Lidande och svält var vad valen upplevde mot slutet av sitt liv:

– Det finns det inget tvivel om. Jag törs inte säga hur länge det har tagit att fylla upp magsäcken med plastpåsar, men plastpartiklarna har hopat sig och skapat en propp i systemet, säger Lislevand.

Detta fick mig att fundera. Vi har plockat mycket plast på stränderna genom åren, men hur mycket sprider jag och min familj medvetet eller omedvetet?

Jag tror faktiskt inte vi sprider så mycket plast, däremot finns det ett tillfälle där jag verkligen behöver ändra beteende. Det gäller hagelskyttet. Jag måste bättra mig och byta från plastförladdning till filtförladdning. Oavsett hur mycket man går över ett gärde vid duvjakt så lyckas man sällan få ihop ens 50% av plastförladningarna. Och i viss annan terräng är det inte ens lönt att leta.... Nej, det får bli årets löfte till miljön - inga mer plastförladdningar!

Rabies i Sverige....

Rabies är officiellt försvunnet från Sverige sedan 1986 men det senaste dygnet har en mängd artiklar om rabies dykt upp i media. Detta till följd av ett pressmeddelande från Uppsala Universitet, jag återger hela pressmeddelandet:

Antikroppar mot rabies funna i svenska fladdermöss
2016-12-13
Forskare vid Folkhälsomyndigheten, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Zoonoscentrum (ZSC) vid Uppsala universitet visar i en ny studie att en viss fladdermusart i södra Sverige har antikroppar mot rabies i blodet.
I studien påvisades antikroppar mot rabiesvirus av typen “European Bat Lyssa Virus” (EBLV) i blodet hos fladdermöss som under en sexårsperiod fångades in i södra och mellersta Sverige. Med gentekniska metoder undersöktes även om djuren hade arvsmassa från rabiesvirus i saliven.
Fyndet är inte helt oväntat med tanke på att samma typ av rabiesvirus påträffats hos fladdermöss i flera av våra grannländer. Även om risken för att människor ska smittas är ytterst liten kan den inte helt och hållet förbises.
Ingen av de 452 analyserade fladdermössen hade påvisbart rabiesvirus-RNA i sin saliv. Däremot hade 14 av fladdermössen antikroppar specifikt riktade mot rabiesvirus i blodet, vilket visar att de var eller nyligen hade varit infekterade av rabiesvirus.
Alla fladdermöss med rabies-specifika antikroppar tillhörde arten vattenfladdermöss och hade infångats antingen i Skåne eller i Småland. Däremot visade ingen av 246 fladdermöss fångade i Uppland tecken på rabiessmitta. Hos andra arter hittades ingen smitta.
Rabiesvirus är ett av världens mest fruktade virus. För personer som har börjat utveckla symtom efter att ha smittats slutar infektionen alltid med döden. För dem som efter att ha smittats snabbt behandlas med en kombination av vaccin och immunoglobulin (innan de hunnit utveckla några sjukdomssymtom) stoppas däremot infektionen nästan alltid och ger inga bestående besvär.
Idag vet vi att rabiesvirus finns i fladdermöss i många av Europas länder, inklusive Danmark, Norge, Finland och nu även Sverige. 1985 avled en fladdermusforskare i rabies, sannolikt smittad av EBLV-2, via ett bett av en fladdermus i Finland, och 2003 avled en fladdermusforskare i England efter ett bett av samma fladdermusart som bär på viruset här i Sverige.
Studien finns publicerad i facktidskriften Infection Ecology & Epidemiology, se http://www.infectionecologyandepidemiology.net/index.php/iee

Jag blir inte det minsta förvånad. I samband med de miljöuppföljningar jag varit med och gjort för vindkraftverk så har jag haft anledning att läsa in mig lite på fladdermöss och höra åtskilliga fladdermusföredrag på olika konferenser. Att det påträffats antikroppar mot fladdermusrabies hos vattenfladdermus i sverige, framför allt i Kalmar län om jag minns rätt, är känt sedan flera år. Kanske är det tidiga resultat fårn den studie som pressmeddelandet handlat om som jag fått mig till dels, annats får jag grattulera Uppsala Universitets informatörer till ett lyckat pressutskick som gett bra avtryck i svensk press....
___________________________
Läs mer om rabies som zoonos på SVAs hemsida.

Jaktkläder - slavlika arbetsförhållanden och hög miljöpåverkan

På väg till jobbet lyssnade jag på EKOT på radion, det är ett perfekt sätt att få en överblick över dagens viktigaste nyheter och slippa den märkliga gallring som sker när man läser nyhetslänkar via FB och andra sociala medier. En av nyheterna kändes väldigt jaktrelevant, den handlade om hur kort livslängd kläder har i dagens samhälle. Nyheten belyste ett projekt med syfte att förlänga textiliers livslängd genom modifikationer, projektet heter re:textile.

Projektet beskrivs såhär:

The ambition with Re:Textile is to develop structures for circular processes in the textile industry.
The goal is to create new business opportunities and use less planetary resources.
The long term goal is Design for Re:Design: products and business models with a prolonged life
Re:Textile aims to:
-Work with companies and organisations through workshops to find new redesign ideas and business models
-Establish Re:Design Factory, a consortium for realization of redesign
-Investigate the feasibility for a national sorting centre for textiles in Sweden.

Idag är medellivslängden för ett klädesplagg 2 år, projektet vill höja detta till 10. SR-inslaget låter såhär för den som orkar lyssna:
Det fick mig att börja fundera. Hur ser det egentligen ut i min egen jaktgarderob. Egentligen är funderingarna inte nya. Jag är hyfsat medveten och har systematiskt köpt begagnade jaktkläder till ungarna (ja jag vet att jag avvek från detta härom veckan). Man kan fundera på hur man hanterar detta på flera sätt. Vi kan börja med att kika på vad som egentligen finns i min jaktgarderob:

• Swedeteam goretexställ Dakota, inköpt runt 2010, väl använt. Använt vid enstaka regnjakt 2016.
• Engelsson jaktställ Åsele (anorack + byxa), inköpt 2015, använt enstaka gånger. Oanvänt 2016.
• Jaktställ JOFA, arvegods, inköpt runt 1985. Väl använt, anväds närjag jagar i skärgården 2016.
• Tenson anorack + swedteam byxa hermelin, inköpta runt 1990 respektive 2010. Väl använda, används vid skärgårdsjakt 2016. 
• BDW jacka, militärt överskott. Inköpt runt 2005. Mitt mest använda jaktplagg 2016. 
• m59 byxor. Inköpta runt 1990. Väl använda. Omfattande användning 2016. 
• Jobman arbetsbyxor med cammomönster, inköpta runt 2009. Väl använda, mina mest använda jaktbyxor 2016.
• Snöjacka, norskt militärt överskott, inköpt runt 2008. Sparsamt använt av mig.
• Snocammoställ, inköpt 2016, ej använt.
• Lövcammoställ, inköpt 2016, ej använt. 
• m65 jacka (amerikanska försvaret) med tigercammo. Inköpt runt 1987, väl använd. Ej använd 2016. 

Jag har alltså mycket grejer men en del finns i fritidshuset ute i skärgården för att slippa släpa grejerna fram och tillbaka. Förhållandevis många plagg används förvånansvärt lite, jag har ett par favoritplagg som tydligt urskiljer sig från resten. Dessa plagg återkommer jag till gång efter annan. En del plagg skulle jag i praktiken kunna avyttra utan att det gjorde någon skillnad över huvud taget för min praktiska jakt. För saks skull kanske det bör påpekas att jag har runt 100 jakttillfällen per år, i de flesta fall sällan mer än ett par timmar / en halv dag / kväll. Heldagsjakt tillhör ovanligheterna för mig, likaså jaktresor.

Jaktsegmentet sett i ekonomiska termer lever krasst sett på att sälja utrustning i högre grad än vapen, ammo och praktisk jakt. Det är till stor del ekonomin i jakten som gör den politiskt intressant, annars hade den kunnat avfärdas betydligt enklare än idag. Det innebär att vi behövber köpa nya jaktkläder och ny jaktutrustning med jämna mellanrum för att "smörja" maskineriet oavsett om man egentligen behöver det eller ej.

Det finns ett stort problem med detta och det är textiliers miljöpåverkan. Polyester, som används som slitstark del i många textilier, är en petroliumprodukt. När man odlar bommull så går det åt extrema mängder vatten som, om vi inte konsumerade så mycket bommull, hade kunnat användas till jordbruket istället och minska matproblemen i samma områden som man nu odlar bommull. Ylle tillverkas av ull, i sverige slängs i princip all ull då vi inte har någon industri som tar till vara på ullen och spinner upp den. Istället tillverkas alla jaktplagg i ylle av importerad ylle från länder där fårhållningen lämnar mycket övrigt att önska men ger billiga och därmed konkurrenskraftiga produkter. Konventionellt garvat skinn kräver extremt mycket farliga kemikalier vid beredning, många skinnprodukter skulle egentligen sorteras som riskavfall. Beroende på vilka textila produkter vi talar om så går det alltid åt mycket energi, kemikalier eller vatten. Ser man till svenskens textilförbrukning så ser den ut såhär på årsbasis:

Vi köper 15 kilo textil per år och person. 4 kilo läggs i garderoben, 3 kilo lämnas till second hand och 8 kilo hamnar bland soporna. Resultatet är ett växande sopberg av kläder. Nästan hälften av dessa hade kunnat användas. 

Det bästa, inser ju alla, blir då att köpa bra och genomtänkta jaktplagg som håller i många år istället för att köpa ett biltemaställ per säsong.....

Ett annat problem, som jag varit inne på tidigare, är de förhållanden som outdoorplaggen tillverkas under. Situationen är värre ju mer priserna pressas. Låg lön, långa arbetsdagar, inga raster eller möjligheter att gå på toaletten är vanliga problem i asiens mer uttalade lågprisinriktade textilindustrier. Det är inte givet att situationen blir bättre bara för att man köper dyrare plagg... Allt handlar om vad beställaren upphandlat och vilka krav denne ställer på tillverkningen. Problemet för oss som konsumenter är att kontrollera vilkoren vid tillverkningen. Några exempel*:

• På Engelsons hemsida saknas info om etiska ställningstagande, miljö och produktionsvillkor, det är priserna som står i fokus. 
• På Swedteams hemsida saknas info om etiska ställningstaganden, miljö och produktionsvillkor. 
• På Härkila/Seelands hemsida hittar jag ingen info om etiska ställningstaganden, miljö eller produktionsvillkor. 
• På pinewoods hemsida finns ställningstaganden om miljö, etik och i någon mån produktionsvillkor (se citat nedan**). 
• På chevaliers hemsida hittar jag ingen info om etiska ställningstaganden, miljö eller produktionsvillkor. 

Det bästa vore om vi kunde föra tillbaka textilindustrin inom jaktsegmentet till Sverige. Det skulle innebära att vi skulle kunna hålla den jaktliga omsättningen på en lika hög nivå som idag utan att miljöpåfrestningen skulle bli lika stor. 

Genom jaktrelevant produktion (textil, vapen, övrig utrustning) i Sverige, och inte bara import, skulle jaktens ekonomiska värde och nytta öka och jakten skulle få politiska fördelar. Men då skulle jägaren behöva vara beredd att betala ett högre pris per produkt. Ställer du upp på det?

________________________________

*Här har jag först letat på respektive företags hemsida därefter har jag googlat företagets namn + miljö, etik och slutligen produktionsvillkor. Detta innebär såklart att jag kan ha missat något men om företagen hade tydlig policy eller tydliga krav så borde dessa ha fångats via sökningen. Jaghar ignorerat "miljö" träffar som handlat om att ett visst cammo smälte väl in i miljön eller att produkterna provats ut av jägare i krävande miljö eller liknande. 

________________________________

**Pinewood skriver:

Pinewood AB jobbar efter att bidra till en bättre värld även om vi, som alla företag i världen, på något sätt nyttjar jordens resurser. Vi är en liten del av världens klädsäljande företag men anser att det lilla vi ändå faktiskt kan göra för samhället och miljön är något som bidrar till en bättre värld för oss alla.
Vi jobbar aktivt med att ställa krav på de leverantörer vi samarbetar med. Vi håller starkt fast vid att våra leverantörer och fabriker skall följa United Nations Global Compacts 10 principer som inbegriper bland annat:

• att mänskliga rättigheter efterlevs.
• att arbetsförhållanden skall tillmötesgå de lagkrav som finns i respektive producerande land samt att på de fabriker vi använder oss av skall det inte finnas tvångsarbete, barnarbete eller någon form av diskriminering. Vår ambition är att arbetsförhållanden och arbetares löner skall överträffa de i varje land lagstadgade kraven.
• att vi skall alltid ta ansvar för miljön och välja det miljömässigt bästa alternativet till vår produktion. 
• Att vi skall motarbeta varje form av korruption

Miljörörelsens blinda fläck (en av dem)

I slutet av förra veckan dök det upp två intressanta länkar i mitt FB flöde. De är till synes helt oberoende av varandra men lider av samma blinda fläck. 

Den första publicerades på svt och heter Enkla lösningen för klimatet - som ingen vill tala om det är rätt givet att den antingen handlar om bilism eller mat. Den visade sig handla om mat. Budskapet är enkelt. Skippa biffen och köttet så räddar vi klimatet, såhär kan det låta:

Framförallt handlar det om biffen. Att äta mindre kött, mejeriprodukter, och särskilt nötkött skulle vara ett viktigt, enligt många helt nödvändigt, bidrag för att minska utsläppen.
Javier Godar forskningsledare på Stockholm environment institute, säger att det inte är kunskap som fattas utan konkreta åtgärder.
– Många forskare har gjort det här tydligt: Nötkreatur är huvudorsaken till skövlingen av regnskogen och ett av grundfrågorna i klimatdiskussionen. Men trots att vetenskapen är väldigt enig och medveten i frågan så tar politikerna inte hänsyn till hur akut det är.

 Vidare kan man läsa

Vegetarianer kan halvera utsläpp
Enligt en studie från Word resources institute skulle en rejäl minskning av köttkonsumtionen kunna få ned utsläppen av växthusgaser per land och person med mellan 15 och 35 procent till 2050. Att bli vegetarian skulle kunna halvera utsläppen per capita.

Problemet är att artikeln missar några enkla saker. För det första så är betesdjur av största betydelse för den biologiska mångfalden. Utan betande mular så kommer vi snabbt att förlora våra rikaste och mest spridda biotoper - hagmarken. För det andra så måste mer mat produceras för att mätta en växande världsbefolkning. I vårt land på våra breddgrader med våra jordar är odling i de flesta fall inte speciellt effektivt. Vårt land är däremot mycket väl lämpat för just betesdrift. Betesdriften bör med andra ord öka här medan odlingen med fördel kan utökas på betesdjurens bekostnad i många andra delar av världen. Men att väga in odlingsförutsättningar och biologisk mångfald förtar det enkla budskapet i artikeln och väljs därför bort.

Den andra artikeln är lika intressant den. Inte minst när man jämför budskap och avsändare. Artikeln publicerades i ETC och heter Sverige borde satsa på matsuveränitet. Ingen kan hålla med mer om det grundläggande budskapet än jag. I artikeln trycker man, liksom i den tidigare, på relationen klimat - mat:

När vi talar om livsmedelssystemet så avser vi hela kedjan, från det att en odling planeras till att du som konsument har mat på ditt bord. Många politiska beslut samverkar inom systemet och leder till den problematik vi ser idag. Det handlar om allt ifrån att jordbruk tvingas lägga ner i Sverige, samtidigt som vi erbjuds besprutade chilenska äpplen mitt i svensk äppelsäsong, till att svenska pensionsfonders markköp i Brasilien bidrar till kräkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring.

Näringsdepartementet signalerar att den kommande svenska livsmedelsstrategin ska sätta jobb och tillväxt i fokus genom att öka den svenska matproduktionens konkurrenskraft på en global marknad. Strategin är en del av det komplexa pussel av ramar och regelverk som styr livsmedelssystemet.
Majoriteten av dessa pusselbitar främjar ett storskaligt industrijordbruk där ett fåtal transnationella bolag får ökad makt och inflytande för var dag som går. Det storskaliga industriella jordbruket är en av de största bovarna i det klimatdrama som vi nu ser.

Vidare:

Det är hög tid att avveckla dagens system och istället sätta småbrukarnas och konsumenternas behov före vinstintressen. Alternativet kallas för matsuveränitet och har drivits av småbrukarrörelsen världen över sedan World Food Summit 1996.
Matsuveränitet bygger på sex principer som bör vara vägledande i all politik. Först och främst måste vi utgå från att mat är en rättighet som inte kan behandlas som vilken handelsvara som helst. Småskaliga matproducenter måste värdesättas och erkännas, särskilt kvinnor och marginaliserade grupper.
För att deras rättigheter ska skyddas och upprätthållas är lokal kontroll över naturresurser en förutsättning. Kunskap och teknologi är inte frikopplat från de maktstrukturer som styr dagens system. Forskning och teknologi måste harmoniseras med en lokal kontext och stärka de småskaliga producenternas ägandeskap i dess utveckling. Genom att fokusera på att utveckla lokal dynamik i livsmedelssystemet främjas lokal utveckling samtidigt som vi undviker de utsläpp som det industriella och exportinriktade livsmedelssystemet orsakar.

Fina ord som antyder en möjlighet för att man skall kunna hålla igång levande och brukade landskap i hela Sverige. Det man inte tar upp är överstatliga tvingande regler som påverkar förutsättningarna. Artikeln tar förvisso upp mat som handelsvara men nämner inte varierande förutsättningar, såväl klimatologiska som regelmässiga. Jag tro inte heller att artikelförfattarna, som innefattar allt fårn olika biståndsorganisationer till jordens vänner, tänker på att detta innebär att jordbrukarna måste ges möjlighet att freda sina grödor och djur. För sveriges del innebär uttalandet tex att förvaltningen av stora rovdjur måste skötas lokalt/regionalt och adaptivt istället för att gå via domstolar och Bryssel.

Hur skall man då göra? Jo, som enskild konsument är det bästa man kan göra att i största möjliga mån välja svenska produkter och fokusera på säsongens produkter. Just nu är vi inne i en rotfruktperiod, så välj hellre rotfrukter än svenska växthustomater eller kenyanska sockerärter. Välj hellre ett svenskt ingrid marie än citrusfrukter från sydamerika. Välj svenskt lammkött istället för det new zeeländska. Välj svenskt nötkött istället för irländskt eller brasilianskt. Genom ditt köttval påverkar du dessutom våra framtida möjligheter att behålla fungerande antibiotika.... Så det allra bästa är nog egentligen att äta egenjagat kött och odla en årsranson potatis på något hundratal kvadratmeter trädgårdsland. Skaffa ett par äppleträn och lär dig vinterförvara äpplena alternativt torka eller mosa dem (detta gynnar även pollinerande insekter och den biologiska mångfalden)....

Strandstädning

När folk inte fattar att man inte skall slänga skräp hur som helst så får man städa. Samhället tar inte det ansvaret så det vilar på oss som tar aktivt ansvar för natur och miljö i praktiken. 

Ovan är resultatet av en snabbinsats i norra bohusläns skärgård. Ca 200 liter plast samlade vi ihop på mindre än en kvart. I morgon går vi dit igen med fler säckar!

De havslevande djurens utveckling

Ingen kan neka till att vi människor påverkar vår planet, miljön och naturen, ja till och med klimatet. Denna påverkan, som bland annat kan demonstreras i att vi konsumerar mer än vad planeten producerar varje år, får en del intressanta andra skrämmande, effekter.

Vi kan se hur vi genom effektivare fiskemetoder lyckats får olika fiskbestånd att kollapsa. Vi kan se hur olika arter mer eller mindre omedvetet flyttas omkring mellan olika hav. Ibland med väldigt negaviva effekter. 

Mitt upp i allt detta så finns det enstaka arter som gynnas. Inte alltid de arter vi kanske förväntar oss. Långsiktig fiskeridata, från 1960-talet och frammåt, visar till exempel att olika bläckfiskarter ökar. 

Egentligen är det inte så konstigt. Bläckfiskar och liknande arter har kort livscykel, de är adaptiva och anpassar sig snabbt till förändringar i miljön. Kanske blir det så i framtiden att vi istället för viltfångad vitfisk en middag i veckan får vänja oss vid bläckfisk. 

WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig

Varje år presenterar Världsnaturfonden en fiskguide till vilken fisk de anser det vara hållbart att fånga och äta. Såhär ser den aktuella versionen ut:

Klickar man upp den i storlek så ser man för det första att det är en minoritet fiskar som WWF rekommenderar att man äter. Lejonparten av fiskarna är faktiskt rödmarkerade vilket är en förvillande markering då den liknar den officiella rödlistan. Hur som helst så är detta endast Världsnaturfondens egen lista och rekommendation, en lista som nu blir allt mer av ett mediajippo och allt mindre av något seriöst.

I år är det rödlistningen av vild öring som väckt en del irritation. Inte minst i Jämtland. Länsstyrelsens fiskeriexpert säger tex:

– Det finns inga som helst indicier på att den vilda öringen skulle vara hotad i Jämtland, speciellt inte i fjällkedjan där det i själva verket fiskas för lite öring. Även i Storsjön har vi fått rapporter om att öringbeståndet är väldigt gott. Rödingen ser vi inte heller som hotad i dagsläget. En förklaring kan kanske vara att man utgått från exempelvis Vätternrödingen när beslutet tagits.

Lokal expertis menar alltså att det inte är några problem med öringen, ja inte heller med röding, gädda och abborre heller för den delen. De finns med på listan sedan tidigare. När WWFs underlag granskas så konstateras det att deras underlag endast behandlar havsöring. Samtidigt för WWF ett intressant resonemang som går ut på att vatten kan köpa sig fria från WWFs rödlistning genom att MSC-certifiera sig.

Inger Melander, sakkunnig på fiske inom WWF, förklarar deras ställningstagande så här:
– Vi utgår från vetenskap och forskning i fiskguiden, exempelvis den certifierade MSC-märkningen. Om ett område saknar tydlig förvaltning och spårbarhet så hamnar det mot det röda hållet, berättar Inger Melander.
Menar du alltså att varenda öringvatten i Norrlands inland måste MSC-märkas för att slippa rödmärkningen?
– Nej, stora områden kan gå ihop för att skaffa en gemensam märkning. Jag håller med om att det kan bli skevt när vi ger en sådan här generell bild, men mitt uppmaning är att länsstyrelsen skickar in analyser och dokumentation till oss så kanske vi kan skriva in en anteckning i fiskguiden om fisket är hållbart just där.
Fisketurismen är en viktig näring i Norrland, går det inte att justera fiskguiden utifrån mer precis information redan nu?
– Nej, det får bli nästa år i så fall. Jag uppmanar som sagt länsstyrelsen att skicka underlag till både oss och SLU, så kan vi tillsammans göra en bättre bedömning utifrån öringens bästa, säger Inger Melander.

Så bevisbördan ligger inte på WWF som påstår att situationen är dålig utan lokalt. Det intressanta i sammanhanget är ju att WWF gjorde exakt samma fel i fråga om gäddan härom året, Då sade WWF till SVT:

– Vi ser att gäddbestånden går ner. Dessutom finns det väldigt dålig kunskap om hur gäddbestånden ser ut, främst i inlandet, säger Inger Näslund som är expert på fiskefrågor på WWF till SVT.
– Eftersom problemen med till exempel igenväxta lekplatser också kan finnas i inlandet, och vi vet så lite om hur det ser ut, så gäller rödlistningen i hela landet.

Givetvis fick hon mothugg från experter i  just inlandet:

– Det är precis raka motsatsen, säger länsfiskekonsulenten på länsstyrelsen i Jämtland Joakim Svensson.
– Gäddan och andra vårlekande fiskarter ökar i våra vatten. Det finns absolut inget hot mot gäddan i Jämtland, det där är uteslutande ett kustproblem i Östersjön.
Han tycker att WWF har ett Stockholmsperspektiv och att man måste förtydliga sitt budskap.
– De har fått allt om bakfoten och vet inte vad de pratar om. Som art betraktat finns det inget hot mot gäddan i jämtländska vatten och man kan med gott samvete fiska och äta gädda.

Även västkusträkan sattes upp med rött för ett par år aedan. Det fick den kunnige och engagerade biologen Stefan Edman att reagera.

WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig. Det anständiga hade ju varit att man i fiskguiden lyft fram och hyllat det småskaliga räkfisket, t ex i Gullmarn och Koster–Väderöfjorden.

Argumenten? Jo dels är kunskapen och dataunderlaget inte alls så dåligt som WWF gör gälande, det finns till och med utrymme att fiska 6.000 ton räkor. Edman väljer att kontrollra med Havsforskningsrådet och kommer fram till följande:

Men konsumenterna kan alltså utan dåligt samvete avnjuta de sex tusen hållbara ton som finns, säger Mats när jag ringer upp honom för samtal. Han tillbakavisar också WWF:s påstående att statistiken över räkbestånden skulle vara bristfällig.
Mot den här bakgrunden framstår WWF:s rödlistning som onödig och klåfingrig. Debatten de senaste dagarna visar att konsumenterna blivit uppskrämda; många tycks tro att det knappt finns räkor kvar i Västerhavet. Vilket alltså är helt felaktigt

Därtill kommer att guiden inte gjorde skillnad på olika former av fiske. De drog alla fiskare över en kam, vilket iofs har åtgärdats nu efter två år genom att miljömärkta västkusträkor godkänns.

Jaag tycker inte att fiskeguiden känns speciellt seriös när generella rekommendationer görs på så lösa grunder som uppenbarligen sker. Då blir det snarare ett sätt att väcka uppmärksamhet och skapa rubriker kring det egna varumärket än något nyttigt för konsumenter och miljö.
______________________
Rubriken är lånad från Stefan Edmans länkade artikel.

Nya klimatmöten

Ny dag med möten på länsstyrelsen om hur miljön kan komma att påverkas av den pågående klimatförändringen. 

Vildsvin i norrland - idag och i framtiden

Vildsvinen sprider sig över landet. När min lillebror i början av 1990-talet i norra Halland såg ett vildsvin när han cyklade hem från en kompis var det något unikt. Vildsvin fanns då i skåne, något enstaka som skjöts kring Hallandsås dök upp i våra lokaltidningar. Sedan dess har spridningen gått fort, det finns en fast stam upp till gävleborgs län i norr. Kartan nedan är baserad på avskjutningsstatistik fram till 2010 och kommer från en studentuppsats på SLU.

Kartan är pedagogisk, den visar dels på en snapp spridning men även på en ökning inom de områden som redan är ianspråktagna. Personligen tror jag att vi kommer att se en fortsatt spridning norröver. Visst finns det en naturlig gräns för hur långt de kan komma och ändå klara vintrarna, men denna gräns kommer successivt att förskjutas norröver i takt med att vi märker av de pågående klimatförändringarna*. Vi kan räkna med en medeltemperaturökning på sisdär 4 grader inom den kommande 100 års perioden, i värsta fall en ännu högre ökning.**

Vi kan mycket väl komma att se fasta populationer av vildsvin i norrbotten i framtiden, men om det är om 50 eller 100 år är en annan fråga. Samtidigt kommer vi se en igenväxning av kalfjällen, de kommer att förbuskas därefter beskogas och endast en liten del kommer att finnas kvar om sisådär 100 år.

En liten vink om vildsvinens möjlighet att sprida sig norröver fick vi tidigare i veckan. Då rapporterades om att ett trafikdödat vildsvin hittats i Indal i Sundsvalls kommun. Fyndet av den trafikdödade kultingen möttes först med skepsis, inte minst från polisens larmcentral. Men det var en gris och det hela kom att rubriceras som jaktbrott***. Riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligne verifierade att det var ett vildsvin och det hela resulterade i flera tidningsartiklar. Sedan återstår frågan om grisen fått hjälp på traven att komma uppåt i landet eller om den tagit sig uppåt för egen maskin...
____________
*Att vi befinner oss i en hastig klimatförändring kan ingen förneka. Diskussionen handlar egentligen framför allt om orsaken, om den är mänskligt orsakad eller naturlig. Personligen är jag av den åsikten att människan utan minsta tvekan har ett finger med i spelet, men för diskussionen kring vildsvinens framtida utbredning spelar det mindre roll.
**Jag arbetar sedan ett drygt år tillbaka med att riskbedömma klimatförändringen på vissa samhällsfunktioner i västsverige. Beroende på vilka faktorer man kikar på och vilka samhällsfunktioner som analyseras så innebär klimatförändringen allt ifrån en högst påtaglig risk till vissa fördelar, tex i form av ökad avkastning inom de areella näringarna (om man möter riskerna på rätt sätt).
***Smitning från påkört djur klassas inte som trafikbrott utan jaktbrott vilket ger utslag i statistiken och utnyttjas av stollarna i APU för att smutskasta jägarkåren.

Tips: Friluftshipstern!

SR P1 har en ny intressant radioserie, första avsnittet sändes i måndags. Serien heter Det nya utefolket och måndagens avsnitt hette Friluftshipstern. Såhär beskrivs avsnittet:

Idag går det att känna sig om en äventyrare i en storstad. Frilufsbutikerna breder ut sig i shoppingkvarteren och kaféer serverar kaffe i vandringvänliga plåtmuggar. I stadsdelen Williamsburg i New York finns ett Bed and Breakfast som heter Urban Cowboy och där kan man bo i en timmerstuga som ser ut att tillhöra guldgrävare från 1800-talet. Till Urban Cowboy söker sig trendsuktande människor från hela världen, men också New Yorkbor som vill komma bort från storstaden. Möjligheten att stänga ute den urbana miljön lockar, men också estetiken. 

-En del ser ut som om dom skulle vara på en bergsexpedition. Naturen representerar frihet och idag gör unga människor vad som helst för att känna samhörighet med naturen, säger Lyon Porter som driver Urban Cowboy.

Kring det moderna frilufsandet har det uppstått både en subkultur och kommersialism. Det Nya Utefolket träffar Peter Buchanan-Smith som handmålar yxor i New York. Hans yxor kan ses på konstgallerier, men också hemma hos filmregissörer som David Lynch. Peter Buchanan-Smith var en av de allra första att kallas friluftshipster. 

-Det finns en poäng med att hänga en av våra yxor på väggen. Yxan blir ett fönster till en annan värld och kan inspirera dig att gå ut i naturen någon gång i framtiden. 

Vi åker också till Småland och Johan Forsberg som anordnar kurser i överlevnad där man får lära sig att göra upp eld och hantera en yxa. Forsbergs kurser lockar framförallt storstadsmänniskor och han ser en ökning när det kommer till deltagarantalet.

-När en av kursdeltagarna kallade mig hipster var jag tvungen att slå upp vad ordet betydde. Det är väl kul att få vara hipp någon gång.

Antagligen kan man sätta in det ökande intresset för jakt i detta sammanhang. Vi får se om de drar fenomenet så långt att de tar upp jakt och fiske i ett kommande avsnitt. Det blir intressant!

hmmmm
Vildmarksskägg?
Kängor?
I stan?
Det är ju jag....
Å andra sidan. 80-100 jaktdagar per år. 20-30 dagar i skärgården. I fjällen sedan 10-års åldern. Militär- eller vandringsbyxor sedan gymnasieåldern.
Njä.
Friluftshipster passar nog inte. För mig är det inte en trend. Jag hur ju i större eller mindre utsträckning levt såhär länge.

Sila mygg och svälja kameler - mp i ett nötskal del 2

Igår skrev jag lite om hur mp silar mygg och sväljer kameler när det kommer till utsläpp i Östersjön. Idag tänkte jag kika på något annat. Jag tänkte kika på MP och ekologiska varor. Men först en nyhet som jag ramlade på härom dagen:

EU vill införa hårdare krav på ekologisk mat (källa: aftonbladet)
Härom dagen ramlade jag på en nyhet på Aftonbladet. Mest av en slump, jag är inte systematisk i min abesök på aftonbladets hemsiad. Denna gång handlade det om ekologisk mat vilket intresserar mig. Jag är dock inte rabiat i frågan utan anser att en blandning av konventionell och ekologisk matproduktion är det bästa. Dvs använd ekologisk produktionsmetod där det är lämpligt och effektive men behåll konventionell i fråga om grödor och odlingssystem som ger avsevärt mycket bättre/effektivare produktion än det ekologiska alternativt. För det måste finnas en kostnadsaspekt med i tänkandet, blir den ekologiska produktionen för dyr kommer alternativet vara importerade konventionella alternativ snarare än ekologiska svenska. 

Nyheten i Aftonbladet handade om vad jag uppfattar som ett försök av konventionella marknadskrafter att slå undan det som upplevs som ett hot - ekologisk matproduktion. EU-kommissionen anser (?) att förtroendet är för lågt för ekologiska produkter. Detta vill man möta genom att införa särskilda certifieringar/certifikat för producenter och försäljare av eklogiska produkter. Kraven kommer att vara långtgående:

EU vill att ett oberoende certifieringsorgan utför kontroller - och det kommer att svida i plånboken för mindre butiker, enligt Emelie Hansson.
– Troligen kommer många inte tycka det är värt att erbjuda kunder ekologiska produkter, säger hon.
EU-kravet väntas även slå hårt mot producenter. Den som odlar ekologisk mat ska nämligen inte längre få odla något som är oekologiskt.
– Du får inte ens för hobbybruk odla konventionellt. Du får inte ens gödsla med konstgödsel i din kryddträdgård, säger EU-parlamentarikernChristofer Fjellner (M).

Samtidigt skall man vara medveten om att det redan nu, åtminstone i Sverige, krävs en form av certifiering för att få sälja ekologiskt producerad mat som just ekologisk. Så frågan är om det är så stor skillnad egentligen. Jag har stött på gårdar som drivs till största delen ekologiskt men som väljer att inte certifiera sig för att regelverket är krångligt och att möjligheterna att kompensera med lätt tillgängliga konventionella lösningar vid akuta problem begränsas. Byråkratin slår alltså mot den ekologiska produktionen redan nu.

MP och matproduktionen (källa: pamflett från mp)

MP vill att mängden ekologisk mat i samhället skall öka. Inte minst den i offentliga kök. Antagligen är detta bra, det skapar åtminstone en stabil efterfrågan, men samtidigt tycker nog jag att det är minst lika viktigt att proteinråvaran, köttet, är producerat på ett sätt som uppfyller grundläggande svenska krav. Det blir väldigt konstig om vi har höga krav på kyckling- eller grisuppfödningen i sverige och samtidigt serverar importkyckling eller -gris från extremländer i storköken. Man kan alltså inte stirra sig blind på att det bara skall vara ekologiskt. Och om man nu vill gynna det ekologiska, varför är det då en moderat politiker, Christoffer Fjellner (m) som lyfter diskussionen om EU-direktiv kring striktare certifiering av ekologiskt jordbruk? Varför lyfter inte MP frågan? Är de för nära lierade med SNF, som kan vara ett av de organ som kommer att dra in stora pengar på certifiering, för att våga höja rösten?

Perspektivbyte

Om man byter från det politiska perspektivet till jordbrukaren så finns det ett par stora problem: 

Dels så har vi lönsamhetsproblemet. Redan nu kan man se en oroande tendens att det görs mycket begränsade investeringar i maskiner och byggnader, vilket indikerar en bristande tro på framtida möjligheter. Vlket inte är så konstigt med tanke på hur dålig lönsamheten är i branschen. Lönsamheten för de svenska jordbruksföretagen är bland de sämsta i Europa. 

Dels har vi det byråkratiska problemt. De som arbetar inom jordbruket upplever att byråkratin kring näringen är på tok för omfattande och tidskrävande. Visst är det en fråga om säkerhet att tex kunna spåra foder och djur för att snabbt hitta källor till eventuella smittor men samtidigt kan byråkratin bli för krävande. Det är vad tre av fyra jordbrukare anser om dagens jordbrukssystem. Och frågan är hur de ovan påtalade förslaget kring ytterligare certifiering kommer att påverka det hela. Kommer vi att få se än fler nedlagda jordbruk där markerna arrenderas ut till en lokal eller till och med regional storbonde, eller kommer vi att få ett än mer förmörkat landskap genom att den öppna marken ersätts med gran eller bara lämnas att slya igen?

Detta är oroande indikationer som vi måste ta på allvar om vi vill ha kvar inhemsk matproduktion som uppfyller våra höga krav och strikta regler. Men MP väljer att se det på ett annat sätt. De väljer att höja kraven och ändra reglerna som att arbetbördan för att ställa om ett förhållandevis miljövänligt jordbruk som redan går på knäna ökar än mer.

Nej. MPs politik må vara välmenande, men smart är den inte och den ser inte till konsekvenserna. Det gör att den måste sorteras in under benämningen naiv och farlig plakatpolitik. 

_______________________________

Kan bara, åter igen, konstatera att jag tycker att EU är ett fenomenalt fredsbevarande projekt men ett riktigt uselt projekt på i stort sett alla andra områden. Inte minst vad gäller natur och miljö. 

Sila mygg och svälja kameler - mp i ett nötskal del 1

Idag när jag for till jobbet gick en repris av sr:s Klotet på P1. Den handlade om hur ryska kycklingindustrier hanterar sin skit och hur detta påverkar övergödningen i Östersjön. Jag låter detta bli grunden till en måndagsspaning...

Rysk kycklingindustri (källa: sr Klotet)
Som i så många andra länder vilka upplever förbättrad levnadsstandard för delar av befolkningen, i rysslands fall medelklassen, ökar köttkonsumtionen. Framför allt på billigt kött och det billigaste kött man kan hitta är generellt sett kyckling. Kycklingar är oerhört fodereffektiva, dvs man kan snabbt få ut mycket kött i förhållande till hur mycket foder/protein de får i sig. Kaniner är också effektiva medan tex nötboskap är ineffektiva. Detta syns i prissättning och efterfrågan. Kyckling kan dessutom födas upp snabbt och effektivt på små ytor. De ryska gödkycklingarna slaktas vid en månads ålder, jag har för mig att de svenska slaktas vid 6 veckors ålder. Kanske ger ryssarna lite hormoner eller antibiotika fö rännu snabbare tillväxt, det vet jag inte.

Problemet jag tänkte fokusera på är dock inte köttätande eller kycklingproduktion i sig utan de miljökonsekvenser som skapas när avfallet, inte slaktafallet utan avföringen, skall tas om hand. I Klotets reportage handlar det om en stor kycklingfabrik, som tidigare var en kolshos, strax utanför St Petersburg. Kapaciteten i anläggningen är enorm, en miljon kycklingar finns på plats och det hanteras 130 ton avföring varje dag.

Avfallet samlas upp i lastbilar och körs ut till betonglaguner i det kringliggande landskapet. En gång i tiden var lagunerna (lät som enorma gödselplattor/brunnar på beskrivningen) försedda med pumpanorgningar för att ta hand som vattnet men nu fungerar de inte utan det hela svämmar konstant över och rinner direkt ut i naturen. Över fält till diken, vidare till bäckar och ut i Östersjön.

Man beräknar att bara denna fabrik bidrar med 10-20 ton rent fosfor till Östersjön. Nu kommer pengar fårn Finland för att instalera low tech filter i dikena vilket kommer att fånga upp stora delar av fosforutsläppen. Filtren byts med jämna mellanrum och kan återanvändas som gödning i samband med odling. En smart och billig lösning. En filterinstallation kostar inte många miljoner kronor.

MP och östersjön (källa: MP's östersjö strategi inför valet)
Inför valet presenterade MP ett manifest för att "rädda östersjön". Man basunerar ut att Östersjön är världens dödaste hav och att problemet är jordbruket. De tre tyngsta punkterna i manifestet sammanfattar MP själva såhär:

1. Östersjön är idag världens dödaste hav. På grund av övergödning från kväve och fosfor är stora bottenområden helt eller delvis syrefria och därmed döda. För att rädda Östersjön krävs långsiktigt arbete med minskade utsläpp, bland annat från jordbruket runt Östersjön.
2. Sverige, som har längst östersjökust av alla Östersjöländer, har både ansvar och möjlighet att visa ledarskap i Östersjösamarbetet genom att sprida lyckade arbetsmetoder för minskade utsläpp från jordbruket.
3. Miljöpartiet föreslår idag en satsning om ytterligare 200 miljoner kronor per år fram till år 2030 för att ställa om den del av det svenska jordbruket som har Östersjön i sitt avrinningsområde (främst ostkusten söder om Åland) till 100 procent ekologisk odling och djurhållning.

Såhär beskriver MP orsakerna till övergödningen:

Mellan 1950 och 1970 ökade avloppen och användningen av konstgödsel kraftigt. Då skedde den största belastningen av kväve och fosfor. Även om utsläppen minskar finns stora mängder kvar. Förbättringar har börjat märkas i kustnära områden. Men utsläppen är fortfarande för stora och behöver fortsätta minska. Halterna i ytvattnet i det öppna havet i centrala Östersjön var högre 2006 än i början av 1970-talet.
Det kommer att ta lång tid innan resultaten märks. Kortsiktigt tänkande har byggt upp en miljöskuld som kommer att ta lång tid att beta av. Jordbruket är den dominerande källan och svarar för ca hälften av alla kväveutsläpp till Östersjön. Det mesta kommer från konstgödsel, importerat foder och jordbearbetning. Jordbruket står för en dryg fjärdedel av fosforutsläppen till Östersjön.

Lösningen enligt MP är alltså primärt att ställa om jordbruket från konventionellt till ekologiskt. Det konventionella jordbruket skuldbeläggs.

Jordbruket är den största enskilda källan för utsläpp av fosfor och kväve till våra hav.xv Jordbruket bidrar med cirka hälften av alla vattenburna utsläpp till Östersjön och det mesta av det reaktiva kvävet (ammoniak) som kommer till Östersjön från luften.Utsläppen kan komma från kväve och fosfor som finns naturligt i marken, men också från kväve och fosfor som läggs på marken, eller som finns kvar i marken sedan den lagts på under tidigare år.
2009 fick haven ta emot cirka 117 500 ton kväve och 700 ton fosfor från mark och mänsklig aktivitet (inklusive skogsbruket) i Sverige. Av de drygt 26 000 ton kväve som nådde centrala Östersjön kom nästan hälften, 12 300 ton, från jordbruket. Av de 720 ton fosfor som nådde centrala Östersjön kom hälften, 360 ton, från jordbruket.

Så långt MPs egna ord nu över till kritiken:

Kritik från SLU (källa: debattinlägg i Expressen)
Intressant kritik av MPs utspel (och den övriga miljörörelsens syn på jordbruk) kom från akademin, närmare bestämt SLU. I en debattartikel i Expressen (men ven på andra håll) kritiseras MP och miljörörelsens naiva syn i hårda ordalag.

Nu blommar åter algerna i Östersjön. Miljöpartiet föreslår att allt jordbruk runt Östersjön ska tvingas odla utan mineralgödsel, ”ekologiskt”, trots att detta inte kommer att minska läckaget alls. 

En av det ekologiska jordbrukets hörnpelare är att man ska avstå från att använda lättlösligt mineralgödsel, trots att mineral- och stallgödsel bryts ner till precis samma kemiska beståndsdelar. 

I dag får de två odlingssystemen – det svenska miljövänliga vanliga jordbruket samt ekolantbruket - betraktas som ganska likvärdiga ur miljösynpunkt. Idag vet vi således att ekojordbrukets nej till mineralgödsel generellt sett leder till mera, inte mindre, växtnäringsläckage genom mer djurhållning, mer stallgödsel, mer kvävefixerande grödor och mer mekanisk jordbearbetning mot ogräs. 

Enligt Miljöpartiet ska det vanliga miljövänliga vetenskapsbaserade jordbruket runt hela Östersjön avvecklas. Allt jordbruk ska tvingas att odla enligt det ekologiska konceptet, utan mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Detta är ett utomordentligt radikalt förslag som skulle minska jordbruksproduktionen kraftigt utan att växtnäringsläckaget till Östersjön skulle minska. Snarare skulle läckaget öka, framförallt räknat per kg producerad mat.

Noterat av mig
När MP hävdar att den främsta källan till utsläpp av fosfor till Östersjön är jordbruket händvisar man i en not till SMHI. Följer man upp hänvisningen så kommer man till en generell sida om Europas utsläpp av kväve. Det är en intressant sida, men MP återger den felaktigt. När MP påstår att den främsta källan till fosforutsläpp i Östersjön beror på jordbruket så är det Sverige man tänker på. Ser man till vad SMHI skirver så lyder det såhär:

Fosfor kommer i högre utsträckning från reningsverk, som betraktas som punktkällor. Men också här bidrar jordbruk med stor andel i stora delar av Europa.

Där finns också en karta med grafer som visar de olika fosforkällornas respektive skuld i frågan:

Av detta, och med SLUs kritik i åtanke, skulle 200 miljoner investerat specifikt för att lägga om konventionellt jordbruk till ekologiskt i syfte att minska näringsutsläppen till östersjön vara bortkastade pengar eftersom ekologiskt jordbruk är likvärdigt konventionellt i fråga om att släppa näring från åkrarna. Det finns iofs andra poänger med ekologiskt jordbruk men de tar jag inte hänsyn till nu. Vi kan konstatera att en försvinnande liten andel (700 ton enligt mp) av allt fosfor (33500 ton) som nådde Östersjön kommer från Sverige.

Om vi nu väger in den första nyheten, ryska kycklingfabriker. Så kan vi konstatera att de 200 miljoner kr som MP vill lägga på att ställa om konventionellt jordbruk till ekologiskt utan effekt, hade räckt till att plocka bort lågt räknat 200 ton fosfor om de investerats i filter vid 20 ryska kycklingfabriker liknande den som jag beskrev inledningsvis. Det hade haft större positiv påverkan på östersjöns övergödningsproblematik vilket var vad MP ville komma åt i sitt utspel. Men det låter inte lika fint och romantiskt i öronen på de som utan kunskap röstar på MP.

Kort sagt. MP visar åter att de präglas av populism snarare än en strävan effektiva insatser för miljön.

Älgjakt, skytte och tillfälliga boenden

Att driva invandrarförläggning eller asylboende är idag en mycket lukrativ bransch. Om inte annat så visar Bert Karlssons engagemang i frågan detta med all önskvärd tydlighet. Myndigheten handlar upp tjänsterna från olika entreprenörer. Nu har jag inte varit inblandad i just några sådana upphandlingar men jag har varit inblandad i åtskilliga andra upphandlingar gentemot myndigheter så jag har en viss vana vid hur det brukar gå till. Det första jag kan konstatera är att det offentliga Sverige oftare går på lägsta pris än på kvalitet. Helt enkelt därför att många myndigheter inte förmår bedöma kvalitet på ett bra sätt. Det kan också vara så att upphandlingsunderlagen (förfrågningsunderlag) är så märkligt skrivna att det inte går att jämföra kvalitetsaspekter. Vad gäller Migrationsverkets upphandlingar så verkar man fokusera på standard och brandsäkerhet, samt såklart pris. Framför allt pris.

Att väga in kringliggande miljö görs i mycket ringa mån. I det exempel på förfrågningsunderlag som jag hittade på migrationsverkets hemsida så är det närmaste man kommer följande mening:

Anläggningen skall ge betryggande skydd för den boende mot värme, kyla, fukt, buller, miljögifter, luftföroreningar och andra liknande störningar samt i övrigt vara fri från sådana liknande omständigheter som kan vara risk för liv och hälsa.

Att jag tar upp detta hänger samman med ett reportage jag hittade på SR där det beskrivs hur en grupp flyktingar på ett boende i Dalarna blivit väldigt rädda av skjutandet i samband med älgjakten:

Personal på asylboendet hade berättat att det skulle vara älgjakt. Men Aziz är ändå förvånad:
– Vi trodde inte att det var så många jägare, säger han.
Trots att flyktingarna fick information om älgjakten, tycker en del ändå att skotten är skrämmande.
– En del av de syriska barnen får panik när de hör skott på morgonen, för de blir påminda om kriget, säger Aziz.

Poängen med denna blogpost är alltså att Migrationsverket inte tar psykosocial hänsyn vid sina upphandlingar. Det som enligt svenska regler är godkända bullernivåer från t.ex. en skjutbana kan utgöra en extrem stress och orosfaktor för personer som flytt från något av världens många oroliga hörn. Jag tycker att de flyktingar som kommer måste tas om hand på ett bra sätt, inte bara förvaras och vara lukrativa siffror i skrupellösa entreprenörers affärsidéer. Och då måste man även väga in tex jakt och skytte aspekter när man upphandlar boenden. Inte minst för att minska konfliktytan mellan de flyende och de som redan bor och lever sina liv på en plats.


Notera: jag kommer inte att släppa fram några rasistiska kommentarer.

Vilt är klimatsmart mat!

Supermiljöbloggen hade igår en intressant bild på facebook. Först texten:

 Därefter grafen:

Detta innebär att vilt är "klimatsmartare" än såväl baljväxter som bröd, pasta och quorn. För oss som jagar aktivt och äter mycket vilt är detta såklart ingen nyhet. Men det hindrar inte att vi ständigt försöker göra saker och ting bättre. Själv klimatkompenserar jag alla mina jaktliga transporter. Detta tänkande ligger i linje med de resonemang som författarna till Supermiljöbloggen för i texten på själva bloggen. Där skriver de:

Ett ökat uttag av vilt skulle innebära större utsläpp. Kanske. Jag är nämligen inte helt övertygad om att grafen stämmer...

Frågan är nämligen om siffrorna ovan representerar det kött som tex svenska konsumenter äter, och då tänkter jag inte på jägare utan på konsumenter över lag. Som köper en fryst eller vacuummörad hjortstek på ICA kvantum. Eller kanske någon fryst renskav. Det köttet är i de många fall importerat. Till och med renskaven.

I nuläget kan vi konstatera att vi importerar viltkött till ett värde av ungefär 200 miljoner kr årligen, primärt från New Zeeland. Det mesta kommer då från uppfödningar och inte från vilt i det vilda. Problemet blir då, åter igen, att import av kött innebär export av miljöpåverkan.

Så, precis som för vilket kött som helst så blir det inte klimatsmart bara för att man käkar vilt. Man måste kika på varifrån det kommer och hur det fällts (eventuellt fötts upp) innan man kan slå sig för bröstet. Men generellt kan man säga att det kött den genomsnittliga svenske jägare bärgar i skog och mark är klimatsmart. Låt ingen få er att tro något annat. Om hjortfilén på krogen är det är dock en annan femma. Ripan jag åt på krogen härom sistens visade sig komma från Skottland....

Ansvar för jakt i regeringen och Romsons praktiska miljöfarliga verksamhet

De senaste dagarna, sedan Stefan Löfven tillkännagjorde sin regeringskonstellation, har orons vågor gått höga i jägarkåren. Beskedet om att landsbygdsdepartementet läggs ner och att MPs språkrör Åsa Romson blir miljöminister har fått många jägare att gå i taket.

Nu får man lägga bössan på hyllan!

Eller:

Förbered er på ett stålbad!

Är meningar jag sett svepa förbi på sociala medier. Detta uppblandat med allt för kraftigt förakt för att återges här ger ett allmänt intryck av mycket djup oro. Att Helene Pettersson, (S) duktiga språkrör i jaktfrågor, lämnar detta uppdrag gör inte saken bättre. 

Men så kom då ett litet ljus i mörkret. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht meddelar i en intervju mer Jakt & Jägare att han kommer att ha fortsatt ansvar över jaktfrågorna. Detta innebär i praktiken att man från regeringens sida betraktar jakt mer som en näring än en del av naturvården. Om det i sig är bra eller dåligt vet jag inte, det oroväckande är att först jordbruksdepartementet omvandlades till landsbygdsdepartement och att detta nu lagts ner.

Men sedan kan man ju fundera över Åsa Romson som person. Hon verkar göra stor skillnad på arbete och fritid. På ideologi och praktik. Nu tar Expressen åter upp hennes båt. Ett 20 m långt fartyg. Expressen uppmärksammade för flera år sedan att båten, som ligger i en hamn i Stockholm, värms upp med dieselolja. Någon förändring på den punkten har inte skett under de år som gått sedan det först uppmärksammades. Nyheten denna gång är att Åsa Romson och de övriga delägarna i båten målar dess botten med mycket giftig färg. Självklart tycker vi som har lite kontakt med båtar i havsmiljö, men samtidigt något som MP fördömer. Expressen gör en stor grej av att färgen är giftig och inte tillåten.

 Expressen kan nu också avslöja att hon har använt förbjuden kopparbaserad färg - Sigma Antifouling - för att måla botten på båten. En giftigare färg som gör att båtägaren slipper problem med växter under båten - ett problem som blivit större för båtägare efter att reglerna skärpts och politikerna krävt mer miljövänliga färger.

Expressen utvecklar det hela:

 Enligt kemikalieinspektionen finns det 2014 ingen tillåten Sigma Antifouling-färg av den typ som Romson använt.
- Vi har en Sigma färg som heter Sigma Plane ECOL och en Sigma Plane HB. Båda har upphört. ECOL upphörde 2010 och HB 2001, säger Karin Abrahamsson, pressekreterare på Kemikalieinspektionen.

Problemet är att Expressen inte är helt ärliga, 2014 finns det ingen tillåten sådan färg. Målningen däremot, ägde rum 2011. Här misstänker jag även att Expressen missat i sin research, de känner inte till att det gäller olika regler beroende på båtarna storlek (0-12, 12-24, 24+ m). Romsons båt är 20 meter och  klassas som mindre fartyg. Transportstyrelsen skriver på sin hemsida:

På fartyg (fritidsbåtar och yrkesfartyg) som är över 12 meter långa får ytterligare typer av färg målas, men bara om målningen görs yrkesmässigt.

 Det man då kan fundera på är om Romson gjort arbetet yrkesmässigt, vilket jag har svårt att tro....

En annan sak som Expressen tar upp är nästan lika allvarlig även om den också kan anses ligga i den juridiska gråzonen och det är hur gråvatten från båten hanteras. Det, dvs disk-, bad- och tvättvatten, går direkt ut i havet.

Åsa Romson får i mina ögon stora problem med sin trovärdighet genom denna typ av agerande. Att hennes familj saknar bil berättigar på intet sätt de utsläpp (växthusgaser samt bidrag till Östersjöns övergödning) hon gör via sin båt. Argumenten hon framför är principiellt intressanta:

Har du inte funderat på att göra dig av med båten?
- Nej, det är också ett kulturarv som pryder sin plats och som gör att vänner kan vara med och segla och uppleva skärgården.

Så för att skydda kulturarvet så kan man göra avkall på miljöetiken? Detta torde vara något att ta fasta på i samband med vargförvaltning. Inte minst när det kommer till att skydda våra utrotningshotade lantraser* samt fädbodbruket, men även då det gäller brukade smågårdar.

Är det inte konstigt att du som miljöminister har en båt som kräver kopparbaserad färg?
- Min familj har valt att inte ha bil till exempel. Det är väl också meningen att man ska kunna ha ett fritidsliv som är aktivt.

Intressant. Så miljöhänsyn spelar i praktiken ingen roll när det gäller fritidsaktiviteter? Då kan ingen miljöpartist, utan att samtidigt kritisera Romson, beskylla jägarnas bilvanor för att vara miljövidriga? Argumentet borde också kunna användas i fråga om vargförvaltning.... Åsa Romson menar indirekt att det inte går att ha för mycket varg eftersom jägarna i mellansverige måste kunna ha ett fritidsliv som är aktivt.
 _________________
*NE skriver på uppslagsordet levande kulturhistoria:

Lantraserna, däremot, har inte präglats av avel och har därför en större genetisk variation. Av denna anledning har man nu insett lantrasernas värde och vill försöka bevara den genetiska mångfald som finns hos våra lantraser, dels för att de utgör en viktig del av vårt kulturarv, dels också för att inte viktiga egenskaper hos djuren ska gå förlorade. I framtidens djurhållning kan man mycket väl behöva ta fram egenskaper som kanske går förlorade i dagens avelsarbete. Därför är det viktigt att bevara lantraserna som levande genbanker.