Självförsvar när björn attackerade vid vildsvinsjakt

En björn väcktes i sitt ide vid vildsvinsjakt i uppland. Attackerade jägaren som blev biten i armen. Jägaren hann få iväg ett skott och björnen gick undan. Senare påträffades den död. Länsstyrelsen definerar det som självförsvar:

 Han skjuter ett skott i självförsvar mot björnen som då försvinner in i skogen.

Otäckt och inte vad man är beredd på när man jagar gris.

Byteskonkurrens mellan rovdjur

Att byteskonkurrens förekommer mellan olika rovdjur vet vi alla. Men det få människor (särskilt icke-jägare) tänker på är att byteskonkurrens även förekommer mellan stora rovdjur. Svensk Jakt refererade i förmiddags en intressant vetenskaplig studie av byteskonkurrens mellan björn och varg.

Föga förvånande blir slutsatsen att man vid förvaltning absolut inte skall fokusera på en enskild art utan man måste väga in konkurrerande arter. För vargens del är björnen ev byteskonkurrent avseende dels älgkalv och dels avseende kadaver. Slutsatsen blir helt krasst:

Therefore, conservation-oriented management of such species should consider interspecific interactions, rather than focusing only on target populations of single species.

Ett av de stora problemen med den 5-års plan för genetisk förstärkning som Naturvårdsverket hade på remiss under våren var just detta att den inte tog hänsyn till fler arter än varg. Ett annat problem var att den inte tog hänsyn till människan.

Ståndskall på björn!

Hundföraren meddelar över radion att hans hund har ståndskall. Dags att gå in och avsluta.

Etiken vid björnjakt - det senaste dygnets jaktbubblare i media

Flera gånger det senaste året har etiken vid björnjakt bubblat upp som en nyhet i media och diskussionsämne i jägarkretsar. För någon månad sedan gällde det Sveaskogs beslut att förbjuda björnjakt på ett par marker. Igår gick länssstyrelsen västernorrland ut med ett pressmeddelande:

Antalet rapporter till länsstyrelsen om oetisk björnjakt har under de senaste åren ökat. Länsstyrelsen ser allvarligt på jakten som bedrivs på ett sätt som inte följer reglerna i gällande björnjaktsbeslut. Under hösten planeras därför informationsmöten om vilka regler som gäller vid björnjakt.

Det är egentligen tre saker man lyfter fram som problematiska:

1. Åtlar med kameror. Dessa används för att konstatera björnnärvaro och ge en möjlighet att släppa hunden på ett färskt spår på morgonen när jakten startar.
2. Användande av många hundar och byten av hundekipage under pågående jakt.
3. Användande av bilar för förflyttning under pågående jakt.

Jag förstår problemet med samtliga punkter samtidigt som jag förstår att folk gör som de gör. Björnen är svårjagad, säsongen kort och intensiv. Att då snabbt få möjlighet att släppa hunden på ett färskt spår är avgörande för jaktens utgång. Björnar kan gå långt, det gör att hundar som arbetar med björnar blir trötta och kan tappa koncentrationen vilket äventyrar såväl jakten som hundarnas säkerhet. Och bil används just därför att björnarna går långt och ganska raskt. Så för att slippa en halvmara (med bössa och teknisk utrustnign) per jaktdag är det såklart effektivare  att transportera sig med bil. 

Allt detta går tillbaka på inställningen att få omkull björnen så fort som möjligt för att därefter kunna gå vidare på nästa björn på licensen så länge det finns några kvar. Ibland får man nästan intrycket av att det är en slags tävling om vilket gäng som får omkull flest och störst björnar. 

Det må vara hur det vill med den saken. En sak är dock säker. Tack vare länsstyrelsens pressmeddelande snappade media med SVT i spetsen upp nyheten och blåste upp den. Det gör att vare sig jägarsverige vill behålla diskussionen inom sina egna led eller ej så är den nu uppe på nationell nivå.

Intressant i sammanhanget är att gå in och läsa SCAs rekommendationer till sina älgjägare. Rekommendationen handlar om ståndskall på annan SCA mark än den man har jakträtt på. Där uppmanas jägarna ändå skjuta älgen om hunden ställt den. Men först skall det andra jaktlaget kontaktas och så skall det kontrolleras att inga jägare finns i området. Såhär gör man det:

Kontrollera att ingen annan jägare befinner i det aktuella området. Det görs  lättast genom att se efter att inga bilar eller personer finns längs skogsbil­vägarna.

Hur kontrollerar man vägarna? Springer de mil det handlar om? Eller, mer troligt, tar sin bil och kör en vända? Jag kan inte se det som något annat än en indirekt rekommendation från SCA till sina jägare att använda bil vid pågående jakt.

För övrigt kan det konstateras att det gågna året har varit ett år fyllt med nyheter där såväl jakt som etik ingår. Björnjakten är en, vargjakten en annan och SCA-s bjudjakter samt direktörsförmåner en tredje. Så det var inte i något medialt tomrum som gårdagens nyhet om etiska problem vid björnjakt landade. 

Varg, björn och vajor = skyddsjakt

För någon vecka sedan rasslade det ordentligt i media när artdatabanken kom med nya rödlistan i vilken vår brunbjörn fått en skarpare klassning än tidigare. Egentligen inget konstigt efters om det finns en politisk enighet i att björnstammen skall justeras något nedåt.

Idag nås vi av nyheter från västerbotten:

I Västerbotten finns det enligt den senaste spillningsinventeringen ungefär 360 björnar, en ökning med 17 procent på tio år och enligt Linda Backlund har björnarna i år ställt till med bekymmer utöver det vanliga för samebyarna.

Det hela har alltså med björn som ställer till oreda bland kalvande renar att göra.

Hittills har nio björnar skjutits och det är i synnerhet Vilhelminabyarna som har problem.
– Det är riktigt besvärligt för samebyarna i år. Dessutom ser man vad som hänt när snön ligger kvar, säger Linda Backlund som är rovdjurshandläggare vid Länsstyrelsen. 

Orsaken till problemen ska vara att det är väldigt mycket snö i fjällen, vilket gör att samebyarna hållit renarna längre österut i kalvningslandet, i skogarna där det finns mer björn. 

Problemen väntas minska när snön misnar och renarna kan vandra till fjälls. Men i år har även vargar utgjort problem för renkalvningen. Härom dagen fälldes en varg som kommitin bland dräktiga vajor tillhörande Handölsdalens sameby.

Förändringar i rödlistning - pekas rätt orsaker ut?

I dagens morgonnyheter rapporteras det om förändringar i rödlistningen på artdatabanken. Det är intressanta nyheter och de visar behovet av källkritik för såväl journalister som inblandade forskare. såhär låter radioinslaget:


Det finns ett par saker att notera.

Dels tas lodjur och björn upp, att de ligger lågt kopplas till jakt. Men här finns det problem. Vi vet från tidigare att björnens numerär ökade till mer än det dubbla när man valde att ändra inventeringsmetodik och böra använda dna-analys av spillning för att få bättre koll på mängden individer. För lodjurens del är inventeringen helt baserad på närvaron av spårsnö vilket gör att över 1/3 av Sverige generellt sett har väldigt kort tid på sig att inventera lodjur om det över huvud taget går. Detta, och små resurser för att genomföra inventering, innebär en generell underrapportering av mängden lodjur. Sedan är lodjuret en extrem specialist. Den äter rådjur. Minskar rådjuren så finns det färre lodjur och det vi ser är en förvaltning som inte räknar med såväl människans jakt på rådjur som lodjurens predation vilket är en orsak till minskande rådjursstam och som en direkt följd av detta minskande lodjursstam. Rådjurens koppling till lodjuren smat inventeringsproblemet nämns inte som förklaringar till att vi tror oss ha så få lodjur. Och jakt kan man knappast skylla på, någon licensjakt att tala om har knappt bedrivits på lodjur på ett par år.

Man kan i intervjun notera att en rödlistning kan införas om en art minskar kraftigt på kort tid. Det är vad vi sett i fråga om björn. Där har man valt en förvaltning som utgår ifrån en avsevärt mycket lägre målnivå än vad björnstammens storlek är. Detta medför en avskjutnign under flera år för att minska stammen till de målnivåer som man satt upp i förvaltnignen. Det är emd andra ord en medveten sänkning kopplad till hållvar förvaltning baserad på gynsam bevarandestatus enligt EUdirektiv vilket jag tycker borde vägas in när rödlistan tecknas snarare än att lyfta fram det som en nyhet (problem).

Daniel Lignés kommentar till Svensk Jakt säger allt:

Klassningen av björnen visar att förvaltningen fungerar. På både nationell och regional nivå har det varit uttalat att björnstammen ska sänkas, säger riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné.
Nu när jägarkåren lyckats med att ta ner stammen klassas björnen nära hotad enligt Artdatabankens rödlista, men något egentligt hot mot den svenska brunbjörnen finns inte, fortsätter han.

Många rödlistningar hänger ihop med igenväxning av jordbruksmark samt tätare skogar. Och igenväxning hänger samman med politik, förvaltning, ekonomi och lönsamhet. Väljer man tex att gynna stora rovdjur som varg så kommer betestrycket från tamdjur att koncentreras till lätt inhägnad inägomark. Vargen påverkar även betestrycket av hjortdjur i skogslandskapet negativt vilket skapar tätare skogar och en lägre biologisk mångfald.

Kikar man på vargen så har den nu fått status sårbar (vulnerable) vilket är en förbättring av statusen med ett steg (från starkt hotad / endangered*). Detta trots, eller kanske tack vara, de licensjakter som genomförts under de senaste femårsperioden. Daniel Ligné igen:

Ja, vargen har hoppat ner ett steg och bedöms inte vara lika hotad som tidigare. Men det har i den allmänna nyhetsförmedlingen av någon anledning inte varit lika intressant som att björnen kommit in på listan, säger Daniel Ligné.

Det är människans bruk av naturen, hävd av naturen, som är helt avgörande för hur rödlistan utvecklar sig. Så det gäller att inte stirra sig blind på några stora karismatiska arter utan försöka se helheten. Sedan kan man inte se den svenska rödlistan för sig, den måste sättas i relation till andra länder. Förändringar i rödlistan skall självklart förklaras, men förklaringarna är ofta komplicerade och enkla oneliners som "minskning på grund av jakt" är vare sig relevanta eller intressanta.
________________
Wikipedia anger fortfarande vargens status som starkt hotad i Sverige

Såhär ser det ut på artdatabanken:

_________________
Uppdateras kl 11.22 med uppgifter från Svensk Jakt.

Björn i södra västergötland?

Noterar en björnobservation i södra västergötland senaste dagarna

Vad sjutton gör den så långt söder ut som södra västergötland?
För 2014 hittar jag 3 observationer, ingen kvalitetssäkrades.

Varg och rovdjur - Acceptans och vargjakt

Läste om en intressant forskningsrapport på svensk jakts hemsida. Själva rapporten finner ni här. Jag tänkte nu återge den punktvis uppställda sammanfattningen och resonera lite kring de olika slutsatserna.

En majoritet av svenskarna accepterar att de fyra stor rovdjuren finns i Sverige. Acceptansen är högst för lodjur och lägst för varg. Samma mönster återfinns i de undersökta länen. Över tid har acceptansen för varg minskat i flera län (Dalarna, Norrbotten, Jämtland och Gävleborg) från 60 % eller mer till 50 % eller lägre.

Det har tämligen länge funnits acceptans för de fyra stora. Samtliga stammar har utvecklats väl sedan 1970-talet och frammåt. Relativt få dödliga incidenter har inträffat, delvis beroende på att det inte är så förtvivlat ofta som rovdjursmöten sker på ett sätt som kan utvecklas och bli farligt. Man skall dock vara medveten om att farligheten hos djuren tonats ned som ett led i att öka acceptansen, tonats ned så till den milda grad att incidenter och dödsfall skett i samband med kontrollerade möten människa-rovdjur. Kanske har dessa tillsammans med den stora ökninen av rovdjur jämfört med för 30 år sedan bidragit till den minskande acceptansen.

Lodjuret är det mest accepterade rovdjuret att ha i sin närhet medan varg är minst accepterat. Jämfört med 2004 har acceptansen för att ha varg i sin närhet minskat över tid i Västernorrland. Samma jämförelse över tid visar att det är fler som accepterar björn i sin närhet.

Jag får en känsla av att folk snarast betraktar lodjuret som en stor katt, inte som den mycket potenta jägare det är. Och katter är populära, så varför skulle den tofsprydda skogskatten vara ett undantag? Att acceptansen för björn ökat tror jag beror på att den ingår i en fungerande jaktlig förvaltning vilket avdramatiserar den. Detta trots att det är det stora rovdjur vi har i Sverige som är bevisligen farligast att träffa på.

Acceptansen för den nya rovdjurspolicyn är hög på riksnivå. Högst är acceptansen för målen för järv, följt av björn och lo. Lägst på riksnivå är acceptansen för målen för  varg. Även i de undersökta länen är acceptansen för målen för lo, järv och björn höga medan det finns stora variationer vad gäller acceptansen för varg. Högst är acceptansen för vargmålen i Stockholm med 52 % och lägst i Dalarna med 35 %.

Dessa resultat blir ännu intressantare om man ser på de som inte accepterar målen och ser hur fördelningen är mellan de som vill ha fler respektive färre djur av respektive art. Jag lånar en figur från rapportens sida 12:

TV anges som den viktigaste källan till information om rovdjur, följt av familj eller vänner och lokaltidningen.

Intressant då man kan ana en tendens i TV-rapporteringen där rovdjuren får mer positiv än negativ täckning. Inte minst som TV befolkas av en oproportionerligt stor andel miljö- och vänsterpartister.

Attityderna till vem som ska ha inflytande över rovdjursförvaltningen är stabila över tid. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har fortsatt högt förtroende medan vi kan se en viss minskning i stöd för naturvårdsorganisationerna. 

Intressant! Är det överklagandena eller att de fortsätter att hävda ett katastrofläge för de stora rovdjuren trots att mängden observationer som media återger är mycket hög i större delen av sverige som gör att naturvårdsorganisationerna tappar förtroende?

Undersökningen visar att en stor majoritet nationellt sett anser att det är mest acceptabelt att begränsa rovdjurens antal och utbredning med hjälp av jakt om rovdjur har sökt sig in i tätbefolkade områden (82 %), eller för att minska risken att rovdjuren tar tamdjur (70 %).

Som jag skrev igår, länsstyrelserna kan på eget initiativ öka skyddsjakternas omfattning och mängd genom att minska kraven för att en skyddsjakt skall beslutas. Det ligger i linje med hur allmänheten anser att rovdjuren bör jagas.

Över hälften (60 %) av de tillfrågade på riksnivå tycker att det är acceptabelt att reglera antalet vargar med hjälp av jakt. 

Det känns betryggande och ger ett visst hopp inför framtiden. 

Mediauppgifterna om den skadade björnjägaren

Igår kablades nyheten om att en björnjägare skadats ut på nätet. Jag har kikat lite på rapporteringen, dels den som jakttidningarna gjort och dels den i traditionell massmedia, allt för att försöka få lite klarhet i det hela.

Det första jag läste var Jaktjournalens rapportering. Skadorna är uppenbarligen svåra. Jaktjournalen skriver.

Enligt uppgifter till Jaktjournalen har han fått armen avbiten och huvudet skalperat.

 Jakt & Jägare skriver inledningsvis att mannen fått allvarliga skador, därefter hänvisas till Jaktjournalens uppgifter. Svensk jakt skriver kort om en presskommuniké från Mora lasarett, men väljer att inte spekulera eller hänvisa till andra tidningar, istället söker man källor och uppmanar folk som vet något att kontakta tidningen.

DN har fått tag på en av jägarna som var med. Dennes berättelse refereras. Skadorna beskrivs som allvarliga och att han fick sys med 70 stygn i huvudet, närmare bestämt såhär:

Den 270 kilo tunga björnen angrep jägaren och skadade honom svårt i huvudet, ena handen och armen som gick av. 

 SVT skriver att mannen fick ena armen avslagen och att han blev riven i ansiktet.

Väger man samman beskrivningarna så kan man konstatera att mannen fått ganska kraftiga skador i huvudet även om Jaktjournalens skalpering låter väl saftigt. Armen är uppenbarligen bruten men det rör sig näpperligen om den amputation som jag fick intrycket av när jag läste Jaktjournalens rapportering första gången.

 Men vad var det som hände? Här är det lite skillnad på berättelserna. En sak är samstämmig, mannen var obeväpnad och det skedde på en mark där de inte hade jakträtt. Jakt&Jägare skriver att det var ett ståndskall och att mannen skulle kalla tillbaka hundarna.  Jaktjournalen skriver att han gick in för "att sätta fart på björnen". Enligt SVTs källa skulle han skrämma tillbaka björnen till den egna jaktmarken när den attackerade. Det skall bli intressant att se vad som följer av detta, att fösa in vilt på den egna jaktmarken är väl förbjudet medan det är önskvärt att plocka hem hundar som jagar på annans mark.... Det hela utreds just nu av länsstyrelsen.


Redan i den inledande rapporteringen är mannen namngiven. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är OK. Om jag hade skadats så hade jag nog inte velat att det skulle kablas ut hur som helst. Jag hade nog velat att mina anhöriga och andra nära berörda skulle få höra det direkt från en förstahandskälla och inte få det spritt som en löpeld på sociala medier. Sedan kan det nämnas att det i viss rapportering anges att mannen är i 65-årsåldern och i annan rapportering anges att han är 76 år gammal.

Hur som helst. Jag är tveksam till rapporteringen. Att man redan från början namngav jägaren tycker jag är olyckligt, på gränsen till oetiskt. Skillnaden i skadebeskrivningen gör att jag tycker att Jaktjournalen nästan hamnar i skvallerpressfacket i detta fall. Bättre än så kan ni, det vet jag. Det jag är riktigt intresserad av är däremot vad som egentligen hände, hur jägarna tänkte och varför de inte kontaktade sin jaktgranne och frågade om de fick skjuta björnen på ståndskallet.

Och vi klagar över våra jaktmarksgränser...

...men det är inget mot situationen i gränsområdet mellan Tajikistan och Kazakstan. Gränsen mellan de båda länderna är oklar och ändras emellanåt efter de löpande förhandlingar som ständigt pågår. Därtill skall man vara medveten om att länderna har insprängda territorier i varandra. Se kartan nedan där jag med gult markerat exempel på detta:

När nationsgränserna är oklara blir det såklart problem. Som för de tre kirgiziska björnjägare som härom sistens hamnade i strid med tajikiska gränsvakter varvid en jägare dödades och de övriga arresterades. TT rapporterar:

En kirgizisk jägare sköts ihjäl och två greps av tadzjikiska gränsstyrkor i lördags, rapporterar den tadzjikiska nyhetssajten Asia-Plus.

Männen ska till häst ha trängt in på tadzjikiskt territorium nära byn Dzjirigatal och skjutit en björn när de ertappades av soldaterna. Tadzjikiska myndigheter hävdar att kirgizerna öppnade eld först.
Skärmytslingar längs de omstridda gränserna runt den centralasiatiska Ferganadalen, där tre forna Sovjetrepublikers territorium slingrar sig runt varandra, är inte ovanliga.
I början av juni dödades en man och ett tiotal skadades efter att soldater blandat sig i en meningsskiljaktighet om en vattenledning till en tadzjikisk enklav. Och sedan någon vecka ska kirgiziska gränssoldater ockupera en tadzjikisk helig plats nära staden Tjorkuh, rapporterar den tadzjikiska radion Ozodi.
— Lokalbor har svårt att veta var gränsen går och kan ibland av misstag hamna på fel sida om gränser som ibland också flyttats i samband med demarkationsförhandlingarna. Oroligheterna beror på att bara hälften av gränsen är klarlagd, säger konfliktvetaren Rasul Avazbek uulu till det kirgiziska nationella tv-bolaget KTRK.
Gränskonflikterna förvärras av att centralmakterna är svaga i de avlägsna bergsområdena mellan Kirgizistan och Tadzjikistan, där i stället klaner och smugglare är inflytelserika.

Så illa är det inte i Sverige även om strider om rätten till jakt ibland kan få löjligt stora proportioner på sina håll...

Björnstammen minskar

Enligt ett pressmeddelande från Naturvårdsverket minskar den svenska björnstammen. Inget alarmerande då det finns god höjd i förhållande till förvaltningsmålen men värt att notera:

Efter några år av stark utveckling för den svenska björnstammen visar den senaste populationsberäkningen från våren 2014 att tillväxten är negativ, vilket tyder på att björnstammen minskar. Populationsberäkningarna visar att det finns runt 2 800 björnar i Sverige mot tidigare 3 300.

Resultaten visar att tillväxten har en nedåtgående trend på 3,2 procent per år. Den negativa trenden beror framför allt på att björnstammen minskar i Norrbottens och Jämtlands län med cirka 8 respektive 7 procent per år.
En trolig förklaring till björnstammens negativa trend är att sedan 2005 har både licensjakt och skyddsjakt på björn ökat. Björnen reproducerar sig långsamt och att jaktuttaget har ökat är en bidragande faktor till att björnstammen minskar.
Länsstyrelsen ansvarar för att förvalta björnstammen i länen och för att fatta beslut om licensjakt och skyddsjakt. I ansvaret ingår att bedöma konsekvenser för gynnsam bevarandestatus för björn i samband med regionala beslut om licensjakt och skyddsjakt.
─ Enligt den senaste populationsberäkningen minskar björnstammen i Norrbottens län sedan ett antal år. Detta beror på att antalet björnar som fällts på licensjakt och skyddsjakt i länet ökat de senaste åren. Minskningen är en medveten strategi från oss på Länsstyrelsen för att begränsa de skador som björnarna orsakar rennäringen under vår- och försommar när de tar renkalvar, säger Sven-Erik Österberg landshövding i Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Norrbotten kommer de närmaste åren arbeta med att stabilisera björnstammen i länet kring den nuvarande nivån men ytterligare rikta den jakt som sker till problemområden för rennäringen, för att skadorna där ska minska.
─ Naturvårdsverkets underlag är värdefullt i länets fortsatta arbete med förvaltning av björnstammen. Vi välkomnar också att Naturvårdsverket vill prioritera en DNA-inventering i Jämtlands län. Den senaste inventeringen gjordes 2006. Med bra inventeringsdata kan vi säkerställa en bra regional förvaltning, säger Jöran Hägglund, landshövding i Jämtlands län.
Naturvårdsverket ansvarar för gynnsam bevarandestatus Naturvårdsverket har det nationella ansvaret för övervakningen av björnstammen och att gynnsam bevarandestatus för björn och de andra stora rovdjuren upprätthålls. Den negativa populationstrenden är statistiskt säkerställd men det råder viss osäkerhet kring storleken på nedgången då metoden för beräkningen förändrats under senare år.
─ Naturvårdsverkets bedömning är att björnen, trots nedgången, fortfarande har gynnsam bevarandestatus eftersom populationen ligger långt över referensvärdet på 1400 björnar, säger Mark Marissink enhetschef på Naturvårdsverket
Kommande björninventeringar kommer att prioriteras till att först omfatta Jämtland och Norrbotten för att så snart som möjligt följa upp läget i de två länen. Vid nästa rapportering till EU om sex år kommer Naturvårdsverket att göra en ny bedömning om björnens bevarandestatus i Sverige.
Nytt övervakningssystem för rovdjurenDen senaste populationsberäkningen för björn är gjord enligt den gamla inventeringsmetodiken. I höst kommer ett nytt övervakningsprogram för både björn och varg som utarbetas i samarbete med Norge för övervakning av de skandinaviska populationerna.
─ Vi föreslår nu ett nytt nationellt övervakningsprogram för björn. Men en nationell samordning och finansiering förväntar vi oss en stabilare övervakning av björnpopulationen än tidigare, säger Magnus Kristoffersson, projektledare på Naturvårdsverket.
Liksom tidigare bygger övervakningen på dna-analyser utifrån insamlade spillningar och jägares observationer. En hög delaktighet från jägare och andra som vistas i skog och mark gör inventeringarna bättre.

James Hetfield i jaktdokumentär om kodiakbjörnar

Metallica "Of wolf and man":

Off through the new day's mist I run
Out from the new day's mist I have come
I hunt
Therefore I am
Harvest the land
Taking of the fallen lamb

The History channels TV-serie The Hunt har premiär den 8 juni. Rösten som binder samman bilderna och förklarar det hela är ingen mindre än Metallicas jaktintresserade sångare James Hetfield.

Det hela handlar om jakt på Kodiakbjörnar, världens största björnart. Jägarna lottas och det är hårda prövningar som väntar de utvalda jägarna:

The hunt takes place twice a year in Kodiak, Alaska, and is heavily regulated by the state’s  department of fish and game. Thousands of hunters apply for one of 496 tags assigned via a lottery system and those chosen must live off the land for the 10-day hunt, using only the supplies they and their guides can carry.

Årligen skjuts ungefär 180 björnar varav 70% är hanar. Så jakten påverkar inte populationen och är uppenbarligen mycket svår. Bara för att man har turen att få möjligheten att jaga skall man inte räkna med att det går vägen:

“While getting a bear is no easy task, most hunters still value time-honored traditions by hunting with bow-and-arrow*, black powder single-shot rifles, and/or use the minimum amount of technology possible,” History stated in its press release. “Honoring the animal is paramount and taught to all hunters who come to the island. Hunters have an ethical and legal responsibility to strive for clean kills that is taken very seriously. There are pages of stringent regulations they must follow that ensure respect for the animal and the land.”

Här kan ni se ett kort klipp från serien.
_____________
*Jämför med gårdagens utspel från demagogen Mikael Karlsson och politikern Sofia Arkelsten kring jakt med pil och båge.

Rovdjursförenigens raljanta björnjaktsyttrande

Svenska Rovdjursföreningen motsätter sig föga förvånande Natuurvårdsverkets förslag att tillåta åteljakt på björn. Rovdjursföreningen skriver i ett pressmeddelande:

Högre kompetens och etik hos jägarna är ett säkrare sätt att skydda björnar mot skadeskjutning än att återinföra åteljakt, alltså jakt genom utläggning av kött. Åteljakt riskerar i stället att öka björnens lidande eftersom fler oerfarna jägare kan lockas att delta i en björnjakt som underlättas av åtel. Det skriver Svenska Rovdjursföreningen i ett yttrande.

Åteljakt, som innebär att man lockar fram djur genom att lägga ut kött eller annan föda, förbjöds 2002 men nu föreslår Naturvårdsverket att den ska bli tillåten igen.
Svenska Rovdjursföreningen är mycket kritisk till förslaget av flera skäl. Dels finns det inget behov av en mer effektiv björnjakt eftersom tilldelningen fylls väl som det är idag och dels finns det ingenting som pekar på att åteljakt skulle innebära färre skadeskjutningar. Om man vill minska björnens lidande under jakten bör det i stället ställas höga krav på utbildning och etik hos björnjägarna.
Om björnjakten blir enklare riskerar den också att bli mer kommersiell och därmed locka fler oerfarna jägare på bekostnad av de lokala björnjägarna. Åteljakten kan bana väg för kameraövervakning som i sin tur kan öka den illegala jakten. Risken är också att åteljakt leder till att förföljelsejakten med hund ökar.
Naturvårdsverket föreslår också utökad jakttid, både tidigare i augusti och på våren. Svenska Rovdjursföreningen motsätter sig detta, bland annat för att för att vårjakten skulle inträffa mitt under björnens parningstid och att det inte finns behov av en utökad jakt.
Svenska Rovdjursföreningen kritiserar också Naturvårdsverket, som har
det övergripande ansvaret för viltförvaltningen, för att dialogen bara förts med jägarkåren och inte med några andra berörda intressenter. Underlaget är därför undermåligt och redovisar bara uppgivna fördelar men inga potentiella nackdelar med åteljakt.

Hela det 14 sidor långa yttrandet finns att läsa HÄR.

För några år sedan genomgick jag Jägareförbundets björnjaktsutbildning. Inte för att jag tror att jag kommer att få chansen att jaga björn inom överskådlig tid utan för att jag var nyfiken på detta stora rovdjur. Jag måste säga att jag tycker att det var en gedigen utbildning. Jag känner att jag efter den vet avsevärt mycket mer om björn än de allra flesta jag känner, såväl jägare som naturmänniskor (inklusive medlemmar i Rovdjursföreningen för jag känner sådana också). Med den utbildningen och kunskapen i ryggen samt vetskapen att man på de flesta håll kräver ett aktuellt björnpass för att vara med så tycker jag att Rovdjursföreningen kompetenskrav är lite löjligt. Nästan lika löjligt som förslaget att hålla renarna hägnade under kalvningen. Ett krav som är i princip omöjligt att genomföra på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt vilket Rovdjursföreningen är väl medvetna om, men det ingår i deras allmänna antisamiska målsättning.

Hur som helst. Har ni tid så läs igenom Rovdjursföreningens yttrande och inte bara pressmeddelandet. Det är nämligen belysande för hur  de ser på jakt. Man väljer att kritisera punkt för punkt men ser inte att man genom detta faktiskt hamnar i ett cirkelresonemang. Som exempel kan vi använda slutsats 2 och 3:

 Åteljakt behövs inte för det går ju rätt bra med jakten ändå. Så läser i alla fall jag det som de skriver. Jämför med slutsats 3:

 I slutsats 2 anges att det är ganska bra som det är, dvs drevjakt är OK. Men här leder åtlar till ökad "förföljelsejakt" vilket inte är bra...

Fler vargar när NVV lägger nytt golv

Jag brukar inte vidarebefoodra/citera artiklar rakt av. Jag brukar kommentera dem. Men denna gång gör jag ett undantag. Jag är stum av häpnad, det skall bli mycket intressant att höra politikernas reaktion på detta... Reaktioner som jag självklart kommer att lägga in i min partigenomgång som kommer att publiceras strax före valet. Svensk Jakt skriver:

Naturvårdsverket vill höja golvet för vargstammen med 30 procent och att det ska finnas varg i nästan hela landet. Det framgår i ett förslag till länsstyrelserna.

Samtliga stora rovdjur har gynnsam bevarandestatus. Det har riksdagen slagit fast och därför ska lokala och regionala förvaltningsplaner för rovdjuren tas fram.
Efter önskemål från länsstyrelserna har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag på fördelning mellan rovdjursförvaltningsområdena. Fördelningen är ett förslag och måste inte följas, men verket påpekar att om rovdjursförvaltningsområdenas miniminivåer tillsammans inte minst motsvarar det nationella referensvärdet för de stora rovdjuren som tidigare fattats kommer verket att behöva gå ut med en förnyad begäran.
Golv på 270 vargar
Strax innan årsskiftet redovisade Naturvårdsverket nya referensvärden, alltså golven, för de stora rovdjuren. För varg skulle golvet enligt ett riksdagsbeslut ligga på 170 till 270 vargar.
Naturvårdsverket valde 270 vargar som golv. Men föreslår Naturvårdsverket alltså ytterligare en 30-procentig höjning av vargstammens understa gräns.
Nytt föreslaget golv från verket är 330 vargar, varav minst 270 (27 föryngringar) ska finnas bara i Mellansverige. I det norra respektive södra rovdjursförvaltningsområdet ska det finnas minst 30 vargar per område, alltså minst tre föryngringar i norr och tre i söder.
Varguppfödningszon i Mellansverige
Naturvårdsverket tror att det inom fem år kan finnas tre vargföryngringar vardera i norr, respektive söder. Verket påpekar att det idag saknas föryngringar i dessa områden och att mellersta förvaltningsområdet därför ”behöver säkra att arten bibehåller gynnsam bevarandestatus genom att själva minst nå upp till det nationella referensvärdet för varg till dess att vargen har spridit och etablerat sig i de andra områdena.”
Så snart vargen har etablerat sig stadigt i södra och/eller norra förvaltningsområdet kan mellersta förvaltningsområdets miniminivå anpassas därefter, anser Naturvårdsverket. Utan att för den skull ange om golvet då ska minskas eller höjas.
Fler lodjur
Även för lodjursstammen vill Naturvårdsverket höja golvet. Från 870 till 900 individer. Det tidigare angivna golvet på 1.400 björnar ligger däremot fast i Naturvårdsverkets förslag.
Inga förvaltningsmål
I Naturvårdsverket skrivelse finns inga förvaltningsmål för de stora rovdjuren preciserade. Ett förvaltningsmål är hur många individer att respektive art som förvaltningen ska sträva mot.
Det finns heller inga föreslagna tak för rovdjursstammarna.
Senast 15 september
Länsstyrelserna och samverkansråden ska lämna förslag till Naturvårdsverket på miniminivåer för de stora rovdjuren. Förslagen ska vara inne hos verket senast 15 september i höst.

Björnjägarstass från Sibirien

Blev just uppmärksammad på en gammal björnjaktsrustning från Sibirien:

Inte utan att man kommer att tänka på Clive Barkers gamla filur Pinhead i Hellraiser:

Några ord om gårdagens rovdjursvotering

Ingen har väl missat att riksdagen igår röstade igenom en ny rovdjurspolitik i vilken det bland annat fastslås att våra stora rovdjur har gynnsam bevarandestatus och Sverige därför har fritt fram att om man så vill förvalta dem genom jakt.

Omröstningen bör väl betraktas som odramatisk. En förkrossande majoritet röstade för propositionen:

• 275 för
• 41 mot
• 2 avstod

Vilket är mycket bra för framtiden. Mot röstade (v) och (mp) undantaget två (v) representanter vilka båda kommer från varglän och den ena uttryckligen säger att han röstade så som länsinnevånarna önskade. Detta visar att det finns en bred blocköverskridande enighet att våra rovdjurstammar är stora nog att börja förvaltas. Att majoriteten var så förkrossande framgår inte av TTs rapportering:

En ny rovdjurspolitik som öppnar för ökad jakt på de stora rovdjuren klubbades i riksdagen på tisdagen. Regeringen fick igenom sin proposition genom att Sverigedemokraterna röstade för den.

Bra exempel på dålig journalistik tycker jag. Jag tycker för övrig att det var bra att (s) inte la mer prestige i frågan än att de såg nyttan av att ha denna fråga avklarad innan valrörelsen. Risken hade annars varit att (v) och (mp) tagit (s) som gisslan inför en regeringsbildning nästa val (jag är rätt säker på att alliansen är rökt). Å andra sidan är det uppenbart att (v) inte på något vis är överrens i rovdjursfrågan. Om man följer kommentarerna på Jens Holms blogg är det en strid på kniven inom (v) mellan de som är från stora varglän och de som är från t.ex. Skåne eller Stockholm. En (v)-are från norra Värmland skriver såhär:

Ja Fritz jag förstår att du endast är en ”betraktare”, likt Jens, som står långt från eländet och njuter varje gång ett tamdjur eller någons hund blir massakrerat av rovdjur.
Sedan har du helt fel för när varg blivit skjuten enligt p 28 kommer inspektörer från länsstyrelsen och undersöker platsen, finner de något onormalt tillkallas polis.
Men jag förstår att endera är detta ren okunskap av dig eller är det avsiktlig rovdjurs propaganda. Detta i likhet med vad Jens sa när han stod i riksdagens talarstol och ljög om antalet lodjur. Han hänvisade till artdatabanken där han snabbt snappat upp felaktiga siffror som rovdjursvännen Robert Franzen fabricerat. Dessa siffror som Jens redovisade avslöjades redan veckan för talet som en bluff av Gunnar Glöersen . Nu har även antalet lodjur dementerades av Olov Liberg och förra chefen för naturvårdsverket Anders Bjärvall. Väntar med spänning på att Jens förklarar sin fadäs men det gör han troligtvis inte för om man slänger ut en lögn ett antal gånger så betraktas de snart som en sanning.

Det är hårda och oresonliga ord riktade mot partikamrater. Hur som helst. Ett antal organisationer skriker med näst intill synonyma argument (SNF, WWF, SRF) liknande argument har nyligen framförts av t.ex. (v):s Jens Holm. Argumenten är i korthet:

1. Propositionen saknar vetenskaplig grund. 
2. Politiker skall inte bestämma hur många djur det skall finnas.
3. Det kommer att bli en masslakt av rovdjur för att komma ner i referensnivåerna.
4. Man påstår att den svenska vargstammen är isolerad och behöver vara stor för att klara genetiken.
5. Vargen är utrotningshotad.

Samtliga fem grundargument är totalt felaktiga:

1. De svenska rovdjursstammarna är bland de mest vetenskapligt utforskade i världen, inte minst vargstammen där vi i princip kan teckna ett stamträd för varje enskild varg.  Att rovdjurspropositionen inte tar hänsyn till de båda genetikerna Laikre och Rydmans beräkningar beror ju helt på att de räknat på ett tokigt sätt. Laikre och Rydmans beräkningar utgår extremt förenklat ifrån att det inte kommer in något nytt genmaterial och i det läget har man inte råd att förlora något heller. Men det är ju helt enkelt en falsk utgångspunkt. Det har, inte minst på senare tid, kommit in rätt hyfsat med nytt genetiskt material till den svenska varstammen. (se t.ex. Dag Lindgrens blogg för goda resonemang kring detta)
2. Fel. EU har tydligt på direkt förfrågan svarat att det är politiker som skall bestämma detta och då genom att väga in vetenskapliga beräkningar i beslutet.
3. Man blandar ihop referensnivå med maxtak. Detta är renodlad demagogik. Exakt vilka nivåer som skall gälla kommer Naturvårdsverket att bestämma och dessa kommer självklart att hålla marginal så att GYBS inte riskeras.
4. Tokfel. Se ovan #1.
5. Tokfel. Vargen har status icke hotad internationellt. I Sverige har den sedan igår formellt gynnsam bevarandetstatus med marginal.

Vad gäller punkt 3 så har även media missuppfattat det hela, det är därför vi sett rubriken "Vargstammen skall halveras" under dagen. Men det är klart, inte minst SNF har ju valt att underblåsa detta. Ordförande Mao, nej förlåt, Mikael Karlsson sätter till och med rubriken "Sweden opens for massive killing of lynxes and endangered wolfs" på det blogginlägg som får betraktas som SNFs officiella uttalande i frågan.

För övrigt visar professor emeritus Dag Lindgren prov på stor vishet när han nu manar till lugn när beslut är fattat. För det är just vad svensk rovdjursförvaltning behöver just nu, lugn och ro att träda i kraft:

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Kvarvarande hot är EU. Åtminstone om kommissionen är på hämndhumör.  Väljer de att agera logiskt och utifrån gällande regler samt i demokratisk anda så släpper de nu sitt mördande grepp om svensk rovdjursförvaltning. Om de inte gör det så tror jag att det kommer att borga för ett kraftigt ökat EU-förakt samt en rejält ökad illegal jakt på de stora rovdjuren.

Kul montage på björn

Den inte helt okände Niklas Friberg säljer en monterad björn. Eller i alla fall en halv monterad björn....

Omedveten åtling vid Kristinehamns samhälle

Okunskap gör att man lockar in rovdjur, i detta fall björn, till tätorter:

Trikiner i många björnar

I år fattades det beslut om att 307 björnar fick fällas i samband med årets licensjakt på björn. 299 har, om jag är rätt informerad, fällts. Av dessa hade inte mindre än 5 st trikiner, vilket ju vid en snabb överslagsräkning motsvarar ungefär 1,5% av björnarna. Ekot snappade upp nyheten och gjorde ett inslag av det hela:

Svammel och enstaka korn av sanning från Rovdjursföreningen

Härom dagen publicerade Rovdjursföreningen en debattartikel i Östersundaposten om att den svenska björnstammen skjuts ner i det dolda. Artikeln innehåller såväl ogrundade påståenden som viktiga fakta som vilken jägare som helst ställer upp på. Men först skall poängteras att jägarna länge hävdade att den svenska björnstammen var stor, och man fick rätt när inventeringsmetoden ändrades från kvalitetssäkrad spårning/synobs till dna inventering av björnskit. Över den tid det tog att utföra laboratorieanalyserna kan man säga att den svenska björnstammen fördubblades. Men visst kan man ha bättre koll, å andra sidan så har vi en björnstam på i runda svängar 3000 individer nu (eller snarast 3200 individer 2008). Sedan dess har det varit en tilldelning på 5-10% av stammen, det tror jag är mindre än tillväxten men Ann Dahleus påstår:

Nettotillväxten har sannolikt varit negativ sedan dess. Men ingen vet säkert. Inventeringarna är ofullständiga och i vissa län upp till tolv år gamla.

 Vidare påstår hon också:

Den skandinaviska björnen är inte särskilt aggressiv, enligt forskarna. De incidenter som skett mellan björn och människa har nästan alltid utlösts av människan, ofta genom att skadeskjuta björnen

Vilket också är rent snicksnack. Att jägare oftare än andra är utsatta för björnars vrede beror ju helt enkelt på att jägare till skillnad från andra svenskar faktiskt rör sig i skog och mark, vilket är något jag skrivit om flera gånger tidigare. Andra som rör sig i skog och mark är skogsarbetare, dessa är klart oroade över björnstammens storlek och det med fog. Det handlar helt enkelt om att vissa kategorier av människor löper större risk att stöta på björn när björnen är störningskänslig.

Det jag ställer upp på i Dahleus insändare är dock:

En ny populationsberäkning görs omedelbart och att regelbundna inventeringar görs.

Detta är självklart, det är genom sådana beräkningar man kan tillämpa adaptiv förvaltning vilket trots allt måste ses som det lämpligaste förvaltningsssättet. För övrigt skall debattartikeln ses som den tendentiösa partsinlaga det är frågan om.

Edit: en rad om adaptiv förbaltning tillagd 11/6