”Älgjakt är ingen enskild angelägenhet”

Måndagen den 9 oktober börjar älgjakten i södra Sverige. Tiotusentals jägare söker sig ut i skog och mark denna vecka. Flera av dessa jägare har, liksom jag, barn i skolålder. Då får man ansöka om ledighet för barnet, detta regleras i 7 kap. 18§ skollagen.

Min son fick sin ledighetsansökan beviljad med vändande skolväska, värre var det för barnen i skolan i grannbyn. Där avslogs ledighetsansökningarna av rektorn med orden:

 ”Älgjakt är ingen enskild angelägenhet”.

Men vad är då enskild angelägenhet?

En semesterresa till Thailand? Kanske.

En släktings begravning? Definitivt.

Går man in och läser om enskild angelägenhet på skolverket så hittar man efter lite letande följande formulering i ett faktablad om ledighet:

”Vad som utgör en enskild angelägenhet anges inte i bestämmelserna. I förarbetena ges som exempel att det skulle kunna vara vissa resor, familjehögtider eller religiösa högtider.”

På landsbygden är älgjakten på många håll definitivt att jämföra med en högtid. Lokalt har den av folklivsforskare beskrivits som en högtid präglad av återvändande, många som flyttat från en bygd återvänder för att just jaga älg och träffa gamla vänner och släktingar. Att bortse från älgjaktens sociala betydelse är typiskt för de som inte kan något om älgjakt, för de som inte förstår hur mycket mer utöver fällandet av ett par djur älgjakten är. Att inte se älgjakt som en giltig grund för ledighet i enighet med förarbetena till skollagen är ett uttryck för en urbaniserad syn på naturen kombinerat med en okunskap och okänslighet om landsbygdens traditioner så som de utvecklats under andra halvan av 1900-talet.
________________
Texten finns även som debattinlägg på Svensk Jakt. 

Åsa Linderborg kritiserar Leif & Billy

Åsa Linderborg gick på med storslägga i en debattartikel i Aftonbladet idag. Hon tar upp lite olika TV serier som SVT sänder och lyfter fram dem i ett klassföraktsperspektiv. Jag tar mig friheten att citera de delar som är jaktrelevanta, dvs handlar om Leif & Billy:

Humoravdelningen på SVT måste vara den kulturinstitution som mest ihärdigt sprider förakt mot globaliseringens förlorare, det vill säga kroppsarbetare, outbildade och folk på landsbygden. Fem serier som jag på måfå hittat på SVT Play, det finns kanske fler, illustrerar mönstret.
Leif & Billy handlar om två bröder som bor i Norrland. De är arbetslösa. Och helt bakom flötet.
I det första avsnittet jublar de över att a-kassan har kommit, stålar de genast sätter sprätt på. Plötsligt upptäcker de att en skitsnygg brud från Stockholm flyttat till byn, och nu följer flera försök att fånga hennes intresse. Eftersom de gjort av med pengarna kan de inte bjuda på tacosmys, så en överkörd räv får bli bjudmaten.
Stockholmstjejen, som blir det ”normala” korrektivet till de norrländska blådårarna, spelar med bara för att avslöja dem. Ungefär som när en barnprogramsledare pratar med en kasperdocka.
Varför Leif och Billy är arbetslösa framgår inte, men de verkar inte lida av det. Inte heller söker de några jobb.

Nu stämmer ju inte det där. Jag har sett ett youtubeavsnitt där Leif tvingar Billy att gå på en sökajobbkurs för att hålla arbetsförmedlingen nöjd.... Men Åsa har inte studerat fenomenet på allvar utan håller sig till det lilla hon skummat fram på SVT.

Kollar man bara på SVT missar man bakgrunden till Leif & Billy som fenomen. 

Leif & Billy är väldigt populära i de kretsar som det drivs med. När de fortfarande bara låg på youtube-kanalen Jokemock / Nordic Hillbillies så länkades de väldigt frisk i olika jägar- och glesbygdssammanhang. De tittarsiffror de uppnådde ledde till SVT-kontraktet, det kontrakt Åsa kritiserar. Så man kan faktiskt se det från ett annat håll än Åsas, att SVT fångat upp något folkligt. Om man sedan kallar det buskis eller pilsnerkomedi eller vad som helst spelar ingen roll men programmet har en grundläggande "folklig" förankring. Men det ignorerar Åsa när hon tolkar det hela i termer av maktstrukturer:

Så varför då dra växlar på det här? Varför inte bara se det som plojiga sagor om fantasifigurer eller som den underhållning det är tänk som?
Därför att SVT omedvetet reproducerar den förhärskande ideologi som sorterar och diskvalificerar stora kategorier av människor som tidigare bemöttes med någon form av respekt. Skämten har blivit råare mot dem som förtjänar det minst, även i program som har ett oskyldigt uppsåt.

Därmed inte sagt att det inte kan finnas en överordnad struktur som det hela kan tolkas utifrån. Eller så skall man se Linderborgs krönika i samma perspektiv som den kulturella elitens syn på ÅsaNisse eller Pensionat Paradiset när det begav sig... För på något annat sätt kan man nog inte tolka kritiken Åsa levererar:

Jag vet inte vilken publik SVT föreställer sig, men Leif & Billy fyller samma funktion för barn som en gång Ronny och Ragge. Än mindre förstår jag hur serierna kunnat gå igenom alla beslutslager. Kanske känner man sig tvingad att tävla med reklamkanalerna. När SVT för tjugofem år sen skulle förklara varför public service var kvalitet till skillnad från TV4, var paradexemplet att SVT aldrig någonsin skulle nedlåta sig att sända Stefan och Krister.

Vidare:

Både Uti bôgda och Leif & Billy började som Youtube-fenomen. Det illustrerar en bakvänd populism som blir allt vanligare inom public service. Man trålar efter det som man tror går hem hos folk – ”Jättestort på sociala medier!” – och fattar inte att man beställer serier där tittarna uppmanas flabba åt karikatyrer som ska påminna om dem själva. Eller om De andra, lågstatusmänniskorna.

Och det är fel att visa det som är populärt? Pilsnerfilmer var också populära på sin tid och Linderborgs föregångare ryade över dem på samma sätt som Åsa ryar över Leif & Billy. Idag skrivs det akademiska uppsatser om pilsnerfilmer. Svenska Akademins definition av "pilsnerfilm" från slutet av 1930-talet känns mycket relevant i sammanhanget (åtminstone för Leif & Billy):

"(Svensk) film av enklaste beskaffenhet, med inslag av tarvlig komik (kring förtäring av pilsner o. d.). Om man blandar lagom mycket pigroman med lagom mycket svenskt skämtlynne får man en pilsnerfilm, som går."

Noshörning tjuvskjuten på djurpark utanför Paris!

Natten mellan den 6:e och 7:e mars bröts sig några personer in på djurparken Thoiry Zoo i utkanten av Paris. De tog sig in till området med noshörningar* och sköt en 4 år gammal hane. Därefter sågade de av hans längsta hrn med en motorsåg. Innan de hann kapa även det kortare så blev de störda och avlägsnade sig rapporterar CNN.

Den illegala handeln** med noshörningshorn och elfenben är omfattande. Dagspriset på oprocessat noshörningshorn på den svarta marknaden är just nu en bit över 500.000 kr/kg. Det är i sydostasien efterfrågan finns. Mäktiga horn, och då framför allt de från noshörning tillsammans med betar från elefant, betraktas som mäktiga potensmedel. Lite synd att gubbarna inte provar viagra istället kan i alla fall jag tycka....

Den illegala marknadens sug efter betar och horn är så stor att det finns ligor som specialiserat sig på att stjäla sådana från museer och samlare. För nästan precis ett år sedan dömdes en engelsk liga för omfattande museistölder. Värdet på det ligan stulit uppskattas ligga mellan 17 och 57 miljoner pund, dvs ungefär 180 till 700 miljoner svenska kronor! Kanske minns ni att Naturhistoriska museet i Göteborg drabbades av ligan sommaren 2011 då hornet på en uppstoppad noshörning stals***.
___________________
*Djurparken har sydlig vit noshörning. Arten klassas som nästan hotad, jag har inte hittat några dagsaktuella siffror på populationsstorlek:

**Illegal handel med utrotningshotade djur och djurdelar är tillsammans med vapensmuggling, droghandel, trafficing, förfalskning och handel med stulen konst det som omsätter mest pengar på den svarta marknaden.
***Att hantera delar av djur som monterats förr i tiden är inte helt hälsosamt. En viktig ingrediens i de konserveringsvätskor som användes på den tiden (men som är förbjudna idag) var arsenik.... Så frågan är vad arsenikindränkt noshörningshorn gör för potensen? Dödligt kåt?

Dansad jakt

Det kunde varit ett aprilskämt, dansföreställningen "Hunting seasons - jaktsäsongen", men det är det inte trots att jag hittade nyheten den 1/4 i Hallands Nyheter som jag citerar:

Med tradition från klassisk och samtida dans återspeglar Hunting seasons jaktsäsongen, men även människans sårbarhet och längtan. I april framförs verket i Falkenberg och Kungsbacka.
Koreografen Milan Tomášik från danskompaniet Les Slovaks är tillbaka i Sverige med sitt egna verk Hunting seasons. Dansföreställningen behandlar jaktsäsongen och med viss glimt i ögat vill Tomášik återspegla människans sårbarhet, längtan och livsvillkor genom både klassisk och samtida dans.
Föreställningen är tvådelad och ackompanjerad av stråkar. De sex dansarna glider in och ur sin flock och är både vaksamma som djur och skärpta som jägare. Hunting seasons vill att publiken ska fråga sig vem som egentligen är bytet.

Föreställningen spelas på olika håll i landet under april månad.

Falkenberg, Kungsbacka, Umeå

Jägmästare Arvid Tallfors - Från A till Ö

Det är nu 40 år sedan ett av många välgjorda pedagogiska barnprogram från SVT hade premiär. Jag tänkter på bokstavsprogrammet Från A till Ö. Såhär  beskriver wikipedia programmet:

Huvudpersonen Hedvig Hök (spelad av Birgitta Andersson) flyttar in i en kvarglömd arbetsvagn ute i skogen, efter att hennes kontrakt på lägenheten har blivit uppsagt/annullerat. I ett rede på taket bor en uggla vid namn Helge (spelad av Bert-Åke Varg), som Hedvig får kontakt med, då det visar sig att han kan prata.
Under varje avsnitts gång kommer Hedvig i kontakt med svåra ord som hon själv inte begriper sig på. När hon då låtsas förstå eller inte förstår ordets betydelse alls blir hennes näsa mycket lång, och den blir inte normal igen förrän hon förstår sig på ordets rätta betydelse. Det här är någonting Hedvig skäms för och försöker dölja detta när det sker. Den enda som i grunden får se den långa näsan är Helge, som under seriens gång är Hedvig till hjälp med att lösa orden. Att Helge kunde hjälpa till beror på att han växt upp på taket till ett tryckeri.

 Jag köpte serien på dvd till mina ungar när de var små men nu ligger avsnitten på öppet arkiv. Idag tänkte jag tipsa om avsnitt J som från ungefär minut 10 till 19 handlar om jakt och jägare. Detta då jägmästare Arvid Tallfors (Björn Gustafsson) ramlar förbi Hedvigs vagn i jakt på en tjuvskytt. Hedvig är först välidgt skeptisk till jägare men Arvid sitter och förklarar vad det är över en kopp kaffe. Förklaringen är bra och funkar grovt sett ännu idag när man skall förklara jakt. Här hittar ni det aktuella avsnittet om ni är nyfikna eller vill visa era ungar.

Bra ord att kunna vid jakt i norra Bohuslän

Redskapet när man jagar:

Själva jakten:

När läget kommer och man krökt fingret om avtryckaren:

Djuret tas till vara, då är det bra att kunna skillnaden på dessa ord så du inte går på en nit när bytet delas upp:

Rammstein - Weidmanns heil!

Till min stora glädje upptäckte jag att Rammstein nu fallit till föga och tillåter att deras musik streamas via Spotify. Har flera av deras äldre skivor så jag satte genast tänderna i en av deras lite nyare. Där hittade jag en intressant låt som heter Weidmanns heil. Såhär lyder texten:

Ich bin in Hitze schon seit Tagen
So werd ich mir ein Kahlwild jagen 
Und bis zum Morgen sitz ich an
damit ich Blattschuss geben kann
Auf dem Lande auf dem Meer
lauert das Verderben
Die Kreatur muss sterben
Sterben
Ein Schmaltier auf die Läufe kommt
Hat sich im hohen Reet gesonnt
Macht gute Fährte tief im Tann
Der Spiegel glänzt ich backe an
Der Wedel zuckt wie Fingeraal
Die Flinte springt vom Futteral
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Ich fege mir den Bast vom Horn
Und geb ihr ein gestrichenes Korn
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Auf dem Lande auf dem Meer
lauert das Verderben
Die Kreatur muss sterben
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Sterben
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Sie spürt die Mündungsenergie
Feiner Schweiß tropft auf das Knie
Auf dem Lande auf dem Meer
lauert das Verderben
Die Kreatur muss sterben
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Sterben
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Auf dem Lande auf dem Meer
lauert das Verderben
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil
Auf dem Lande auf dem Meer
Waidmanns, -manns, -manns, -manns Heil

Som vanligt handlar den till synes om en sak men beskriver egentligen något helt annat. Något mörkare och brutalare. Utan att analysera sönder något kan jag säga att jag är tämligen säker på att låten är en omskrivning för en kåt mans önskan om att hitta en ung kvinna att knulla med. Varför annars välja ord som Kahlwild (hind) och Schmahltier (smaldjur) samt uttryckligen ange att det skall ske på natten?  Auf dem Lande auf dem Meer utgår jag från att det är en omskrivning för skötet. Sterben är i sammanhanget en övertydlig omskrivning för orgasm (lilla döden). Varje stycke i texten innehåller ett flertal liknande anspelningar och omskrivningar men det räcker nog med dessa för att ni skall förstå poängen...

Är du nyfiken på låten? Ja då kan du höra den här via youtube:

Morrissey faller för Goodwins lag angående säljakt

Goodwins lag känner ni väl till? Om inte så läs detta Wikipediacitat:

"I takt med att en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett". Att sannolikheten går mot ett betyder att det förr eller senare kommer att ske. Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, och den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister kan anses ha förlorat diskussionen.^[2] Godwins lag gäller bland annat de fall då en part jämför sin motståndare med nazister eller Hitler på ett direkt eller indirekt sätt i någon form av guilt by association (se nazistargumentet), men det är bara en av lagens tillämpningar. Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta. Framförallt brukar sådana liknelser uppträda då diskussionen redan urartat till den grad att den knappast leder till något fruktbart. Att dra sig ur diskussionen i detta skede är enbart hedersamt.

Vad sjutton kanske ni tänker. Varför tar han upp Goodwins lag på en jaktblogg, och med Morrissey i rubriken?

Morrissey, den fd sångern i The Smiths, har på sin blogg kritiserat Kanadas regering för att de vill tillåta säljakt och att de ligger i fejd med EU angående handel med sälprodukter. Blogginlägget är synnerligen aggressivt hållet:

 Gail Shea, the federal Fisheries Minister for Canada, says that baby seals are "killed humanely", and explains how the baby seals are shot by high-powered rifles. Is this a death that Gail Shea would wish for herself? Would it make her happy to be shot by a high-powered rifle? If she considers such butchery to be so "humane", why doesn't she place herself amongst the tens of thousands of grey-coated harp seals that will be slaughtered within the next few weeks? She could then test the humane aspect of having her head blown off for herself. Only then could she be thought to speak with any authority on the subject.

Jag tycker att hela retoriken ligger i linje med hur de mer extrema djurrättsfalangerna brukar uttrycka sig. Det hela passerade inte utan kommentar. Morrissey definierades i ett syrligt svar som:

en kändismiljonär i desperat behov av en hobby

 Kanadensarna poängterade också att säljakten gav jobb. Morrissey replikerade:

I should remind Sophie Doucet that building and maintaining the Concentration Camps of Auschwitz also provided livelihoods, but this hardly made the Camps warranted.

 Hoppsan. Där förlorade Morrissey just debatten, han kom inte på något bättre argument än en liknelse med nazismen. Sorry Morrissey. Tyvärr kunde inte representanter för Kanadas regering konstatera detta (se ovan om Goodwins lag) utan valde att gå vidare i en debatt som nu är utom all räddning. Kanadas regering:

Mr. Morrissey’s disrespect for all those who have been affected by the Holocaust won’t change our position

 Morrisseys uttalande är en del i en strategi att väcka liv i en dalande stjärna, säger men också:

The British singer Morrissey is the latest addition to the train of celebrities looking for a popularity boost from attacking the livelihoods of people who live off the bounty of the land instead of living off record sales or TV ratings

Vidare:

Mr. Morrissey and his Hollywood buddies have been brainwashed by decades of propaganda from  fringe animal rights groups and radical environmentalists. They should take the time to actually consider the facts, or talk to the people whose lives are affected by the seal hunt, like I have on many occasions, but that might be too difficult to do from the ivory towers of Hollywood

Jag har till och från lyssnat lite sporadiskt på The Smiths och Morrissey. Kommer antagligen att fortsätta med det. Men jag tycker att hela argumentationen är låg och att Morrissey inte bryr sig om att sätta sig in i lokala förutsättningar när han går på. Det är lätt att vara engagerad på långt håll när man själv inte drabbas av engagemangets effekter.

Förutfattade meningar och fördomar från kulturjournalist på SvD

Igår hade Adam Svanell en krönika på SvD-kultur. Den handlade om vårt köttätande. Tyvärr var den inte speciellt insiktsfull utan slängde så att säga ut barnet med badvattnet. Varför då kanske ni tänkter, varför reagerar den där besserwissern på en kulturjournalist nu igen. Jo här är förklaringen.

Journalisten inleder med ett referat av ett middagssamtal inom vilket vårt köttätande identifieras som det som vi i framtiden kommer att behöva skämmas över:

Det är svårt att i dag hitta en institutionaliserad grymhet i paritet med den industriella produktionen av kött. Vi släcker liv lika systematiskt som vi tillverkar mjöl eller tandkräm. Det blir allt besvärligare att svara ja på frågan: är det försvarbart att föda upp, plåga och döda djur när vi inte måste? Vi har mängder av alternativ till animalisk föda. Och det lär komma en dag då försöken med labbodlat kött resulterar i något som faktiskt går att äta.

Ja, delvis håller jag med dig Adam. Det finns extremt dåliga exempel på köttproduktion, inte minst utomlands. Men du missar som så många andra som saknar praktisk insikt i jordbruk betydelsen av  betesdjur som motiv för att hålla markerna öppna och den biologiska mångfalden rik. För det är så att hagar och ängar i marginalområden har den högsta biologiska mångfalden av alla biotoper i Sverige. Det är även där vi finner flest rödlistade arter. Utan köttkonsumtion skulle detta försvinna utom i några få statligt finansierade reservat. Sedan måste jag säga att förespråkande av laboratoriekött framför ekologiskt kött känns väldigt väldigt konstigt.

Adam fortsätter med några korta ord om köttproduktionens klimatpåverkan, något som lätt kan kompenseras genom att behålla lövträd i hagarna och inte hugga rent dem på EU-manér. Därefter ger han sig på något annat, nämligen jakten:

Den här våren tycks det nya, stora livsstilsprojektet vara att jaga. Jakt står i fokus för både ett SVT-program med Leif G W Persson och Lotta Lundgren, det kommande numret av tidskriften Granta och en ny bok på Norstedts. Kändisar som Zlatan Ibrahimovic, Gustav Fridolin och Henrik Schyffert jagar. Enligt DN Kultur har det blivit ”rumsrent”, ”den nya golfen”.
Ändå uttrycker Leif G W Persson en oro för jaktens framtid: ”Den kommer att försvinna. Kanske inte i min generation. Men förmodligen i nästa. Ytterst handlar det om att det är en tveksam sysselsättning att döda djur för sitt nöjes skull.”
Kära Leif, jag delar din analys. Tyvärr vet jag inte om jag vågar tro på din profetia.

Behöver jag påpeka hur fel ute Adam är? Det vilda köttet är det mest etiska och ekologiska kött man över huvud taget kan äta. Adams krönika handlar därför inte om miljö eller hållbart resursutnyttjade utan kan kokas ner i enkel okunnighet. Det är rätt och slätt ett personligt ställningstagande mot kött. Varken mer eller mindre. Och det saknar eftertanke. Ändå fick han betalt för att publicera det...

Tillägg: jag tror inte det är Adam som ligger bakom denna insändare men det är ett exempel på samma okunskap:

Konstnären Simon Stålenhag om vildsvin

Simon Stålenhag är en intressant konstnär. Han tecknar helt fantastiska framtidsmiljöer som är obehagliga då de ligger så nära den värld vi lever i. Ett för bloggen relevant verk är detta:

Simon målade det härom året som en reaktion på insikten att det fanns vildsvin runt knuten:

I did this last winter, in shock, having just realized I had wild boars as neighbours.

Björnjägarstass från Sibirien

Blev just uppmärksammad på en gammal björnjaktsrustning från Sibirien:

Inte utan att man kommer att tänka på Clive Barkers gamla filur Pinhead i Hellraiser:

Svenskhare i snö

Utställning på biblan i kommunhuset. Benke Pehrson heter konstnären. 

Gunnar E Sandgren

Jag har de senaste månaderna lite successivt läst ett par bärkassar jakttidningar från 1980 och 1990 talen. Återkommande finns reportage och framför allt noveller av Gunnar E Sandgren. Det senaste jag läste var faktiskt en artikel om snarare än av Sandgren. Det var en artikel i Svensk Jakt från 1991 och handlade om honom med anledning av att han precis fått Jägareförbundets litteraturpris.

Lat som jag är så väljer jag att citera Wikipedias text om Sandgren:

Gunnar Ernst Sandgren, född 27 juni 1929 i Ölmstad församling i Småland, är en svensk journalist och författare.
Sandgrens far var präst och han tillbringade en del av sin barndom och ungdom i Stenbrohult, dit familjen flyttade efter branden i Ölmstad prästgård 1941, och han har levt hela sitt liv i Småland.
Hans första bok, Förklaringsberget, kom ut år 1960 och belönades med Bonniers pris för bästa debutroman. Bonniers gav ut hans böcker under de följande trettio åren. Förlaget gav honom ett författarstipendium på fem år i flera omgångar, vilket gjorde det möjligt för Sandgren att lämna sitt arbete som journalist på Svenska Dagbladets smålandsredaktion och ägna sig på heltid åt sitt författarskap.
Sandgrens litterära verk består av ett tjugotal böcker, varav de flesta är historiska romaner. Löftesdalen, hans andra verk, fick Jordbrukarnas Riksförbunds pris för sin realistiska beskrivning av den småländska landsbygden och en väckelserörelses framfart där vid 1900-talets början. Romanen Fursten, 1962 belönades med Svenska Dagbladets pris. Romansviterna om goternas vandringar i Europa och livet under den stora pesten är av särskild betydelse i Sandgrens verk. Den första romansviten riktar in sig på 500-talets Ravenna, goternas huvudstad i norra Italien, och den andra på Avignon under den stora västerländska schismen (när det bodde en ”motpåve” i Avignon). Författaren har fått Samfundet De Nios pris för detta verk i sin helhet.
Under 1970-talet arbetade Sandgren för Sveriges television och åstadkom ett tjugotal teaterpjäser. Tjugo år senare vände han sig till den klassiska teatern. Flera av hans pjäser har väckt uppmärksamhet, som till exempel pjäsen om Carl von Linné eller den om Esaias Tegnér som belönades med Östrabopriset av Smålands akademi.
Kampen mellan det onda och det goda och växlingen mellan fred och krig är konstanta teman i Sandgrens verk. De är alltid förknippade med en djup religiös reflektion. I en intervju har han förklarat att han reagerar mot all form av orättvisa. Vad beträffar religionens och de religiösa frågornas betydande roll i sitt verk säger han att det återspeglar människans verklighet. ”De religiösa frågorna finns under ytan hos alla. Människan ställer sig frågor om livet, om döden och om tron. Det är problem som alltid finns med. Vi kämpar med trögheten i allt det som omger oss. Materiellt talar är vi rika, alldeles för rika, men denna rikedom skapar en tomhet.” Sandgrens litterära stil utmärker sig genom sin klarhet, sin lyriska prosa och sina mycket vackra och noggranna naturskildringar. Sandgren jagar sedan barndomen, har skrivit flera jaktböcker och var redaktör för tidskriften Jägaren under trettio år.
År 2001 utvalde regeringen och Svenska Akademin Gunnar E. Sandgren som en av de 25 författare som får författarlön i hela sitt liv.
Han har varit ordförande för Smålands författarsällskap men lämnade ordförandeskapet och sällskapet efter en intern strid 2005. Striden handlade om ett refuserat bidrag till en bok. Bidraget var skrivet av kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl och Sandgren ansåg att sällskapet bedrev åsiktsförföljelse.
Författaren bor med sin hustru Ingrid Ydén-Sandgren i Ölmstad, dit han flyttade tillbaka 1958.

Men varför väljer jag att nämna Sandgren? Jo, jag träffade honom nästan precis när han fått beskedet om att han skulle få författarlön resten av sitt liv, dvs 2001. Jag hade då precis börjat jobba i norra Småland och eftersom vi var på uppdrag i Ölmstad och min kollega kände Sandgren så vart vi bjudna på lunch i hans stuga. Jag minns inte så mycket av det hela mer än att det var mycket prat om EU och jakt i allmänhet samt morkullor i synnerhet. 

Bloggranne i Jakt & Jägare

Bloggrannen Qvarnhill har en insändare i Jakt & Jägare, publicerades på tidningens hemsida idag. Artikeln handlar om vilken konstig bild av vargen som presenteras i en bok från Kolmården som finns på massor av våra bibliotek. Detta har Qvarnhill även påpekat i en skrivelse till kulturministern. I insändaren kan man bland annat läsa:

I kapitlet om vargar  lurar Karsin i barnen, och jag citerar: ”De flesta tror att vargen är farlig, men om man lär känna en varg när den är riktigt liten kan den bli nästan lika tam som en hund.” Karsin skriver alltså här om vargarna i Kolmårdens djurpark och jag behöver troligen inte påminna dig men det var ju på Kolmården en varg, så sent som i somras, dödade en djurvårdare, en person som förmodligen ”lärt känna vargen då den var riktigt liten”.

Foxfinder

Foxfinder verkar intressant. Det är en teaterpjäs skriven av Dawn King, den kommer att spelas i göteborg på originalspråk under perioden 9/4-10/5. Med en herrans massa tur kommer jag iväg till denna kritikerrosade teaterpjäs. Såhär skriver Göteborgs Kulturnät om pjäsen:

William Bloor, en ’Foxfinder’, anländer till Samuel och Judith Coveys gård för att undersöka en misstänkt förorening. Vad som följer kommer att förändra deras liv, för alltid. Foxfinder är en gripande, obehaglig och mörkt komisk utforskning av övertygelse, vilja och ansvar.
"You, Foxfinder, must be clean in body and mind. Always remember that the smallest fault in your character could become a crack into which the beast may insinuate himself, like water awaiting the freeze that will smash the stone apart."

Den här vill jag se!

Teater Martin Mutter turnerar just nu med föreställningen Dopper, baserad på Erlend Loes bok med samma namn. En fenomenal bok som definitivt platsar på min top 20-lista över världens bästa böcker.

Att jag gillar den boken skarpt inser ni om ni lusläser spalten till höger.....