Naturens gåvor - björksav

I helgen passade vi på att tappa björksav. Det gör man när det börjar bli vår men före björkarna får musöron.

Det är busenkelt att tappa sav. Man borrar ett hål som går ett par cm in i trädet i det sticker man in lite slang. Jag använde trädgårdsslang och 16 mm borr. Hålet skall göras snett uppåt. Slangen leder man ner i ett uppsamlingskärl. Under lördagen tappade vi ca 20 liter.

När man är nöjd pluggar man igen hålen med en träplugg så märker inte trädet något, det är inte värre än ett blodprov eller en blodgivning för en människa.

Vad gör man sedan med saven? Vi har framför allt använt den som måltidsdryck, kummer även att frysa in några tiotal liter. Den är nyttig, fullt med mineral. Smaken är fyllig som samtidigt såväl lite syrlig som söt. Björksockret är inte lika kolhydratrikt som vanligt socker. och det har bättre GI värde. Hundarna var vansinnigt förtjusta i det när ja blandade deras torrfoder med björksav...

Det finns många som använder björksav till degvätska, men inte vi eftersom vi kör en lågkolhydratkost blir det väldigt lite bröd i vår familj. Trots detta funderar jag på att reducera några tiotal lite rav till björksirap. Det tar sin tid men skall vara gott. 20 liter har vi satt på jäsning för att bli björkdricka. Det har jag inte druckit på snart 20 år, men då gillade jag det.

Så om du har några björkar på tomten är det bara att passa på. På de flesta håll i landet har man fortfarande åtminstone någon vecka på sig att tappa sav...

Fredagsmys: Whisky

Ett gästinlägg om den gudabenådade gula destillerade dryck som går under namnet whisky. Det är min gamle vän och kollega Nicholas som suttit bak tangenterna denna gång:

Mitt första möte med whisky kom när jag var runt tio år gammal. På den tiden fanns det ju bara två TV-kanaler och på söndagar visades ibland ”söndags film”. Det var vid ett sådant tillfälle som jag såg ”Massor av Whisky” eller Whisky galore som den hette på originalspråk. Filmen spelades in 1949 och handlade om befolkningen på en ö i norra Skottland som under andra världskriget blir utan whisky. Detta var naturligtvis en stor katastrof för dem men lyckan stod dem bi. En dag går ett skepp med 50 000 flaskor whisky ombord på grund utanför deras ö! Det enda som står mellan befolkningen och whiskyn är kaptenen för öns lokala hemvärn. Jag tänker inte avslöja slutet men ni kan nog ana vart åt det barkar.

Whisky var ju en central del i filmens handling och för en tio-åring förstod man kanske inte varför detta skulle vara så anmärkningsvärt.  Jag förstod dock att whisky var något speciellt, ett frö var sått, en nyfikenhet väckt. Åtskilliga år senare fick den ljuva drycken komma i kontakt med mina smaklökar men den ljuva musiken kom inte med en gång utan det tog ytterligare ett par år innan det sa ”klick”.  När jag sedan gick med i en malt-whisky klubb var det bara att ge upp. Vilken fantastisk dryck whisky är! Den kan varieras i oändlighet. Tycker man att en whisky är god utan att tillsätta vatten är det ju bra nog men ibland kan några droppar vatten få en redan god whisky att fullkomligen explodera av nya smaker!

Jag tänkte delge några av mina favoriter när det gäller maltwhisky, en från varje område i Skottland, Islay, Cambletown, Speyside och highlands. 

Först ut är Caol Ila från Islay (systembolaget nr 377, 70 cl 421 kr).  

Det typiska för en whisky från Islay är dess rökighet och så är även fallet med Caol Ila. Den är rökig, har lite ”bett” i sig. Jag tycker ibland att Islaay-whisky har en doft av jod, lite sötaktig och fyller upp näsan med dess doft. Smaken är kraftig och man känner en tydlig ek-smak från lagringen på fat. Den har även en lite fruktig eftersmak med ett uns av citrus. Är god utan att vattnas men bjuder på lite ytterligare smaker om man tillsätter några droppar vatten. Har en härlig djup gyllengul färg.

En annan goding är Springbank från Cambletown (Systembolaget nr 85537, 70 cl, 596 kr).

Springbank är ett av få överlevande destillerier från Cambletown. Whiskyn har en kraftig doft som kan kännas lite ”ettrig” men angenäm, lite blommig. Den har en ganska kraftig smak som fyller upp hela gommen. Den har lagrats på både portvins- och sherry fat vilket går att ana i smaken. En mustig och härlig whisky som blir fantastisk med lite vatten. Är ganska ljus till färgen.

Den tredje whiskyn kommer från Speyside och heter Aberlour (Systembolaget nr 501, 70 cl, 351 kr).

Speyside-whisky är generellt lite lättare i både doft och smak jämfört med övriga områden. Aberlour har en ganska fruktig doft som ändå kan bjuda på en härlig sötma tillsammans med en doft av torv. Smaken är mjuk med en touch av sherry-fat. Den är ganska mörk till färgen.

Den sista whiskyn kommer från ön Skye och är min favorit, Talisker (Systembolaget nr 411, 70 cl 411kr).

Denna whisky tillhör högländerna och det fina tycker jag är att den har en viss rökighet, dock inte lika påtaglig som Islay-whiskyn. I doften finns en viss sötma, tång och en ton av torv. Samaken har en viss selta, lite fruktighet, kanske en ton av mint. Den har en lång eftersmak som breder ut sig i gommen på ett mycket angenämnt sätt. Vätskar man den lite kommer ytterligare smaknyanser som förgyller den ännu mer. Det är dock viktigt att inte vattna för mycket så man istället dödar den (vilket gäller för all whisky förstås).

Detta var ett litet urval av whisky som faller mig i smaken. Under årens lopp har jag dock märkt att smaken förändrats vilket är positivt eftersom detta innebär att det hela tiden finns nytt att pröva, även sådant man rdan provat. Whisky är gott vid nästan alla tillfällen. Som fördrink, till kaffet efter maten eller som en drink på kvällen. Att få sitta ned med en god whisky och kanske lyssna på lite musik, själv eller tillsammans med vänner, då smakar en whisky allra bäst!

Nicholas