Duvjakt

Jag har gjort åtskilliga halvhjärtade försök till duvjakt i höst. Det har inte lossat och jag har knappt sett några flockar att tala om. Vid några tillfällen har jag dock skjutit lite ströduvor samt givetvis ett gäng kråkor, skator och kajor.

Lite duvjakt

På eftermiddagen hann jag och tösen ut och jaga lite duva. Det var svårt att hitta rätt fält eftersom det mesta är slaget nu. 

Vi fick flytta oss ett par gånger innan vi hittade något så när rätt. Då hade duvorna börjat sätta sig i en ekdunge. Bara några enstaka flög omkring. Två kom inom skotthåll och båda blev kvar. Skyttet fungerade perfekt denna dag. Dottern roade sig med att teckna. Riktigt bra för en 11-åring tycker jag. 

Väl hemma tog jag ut bröstbitarna med en Böker Plus Rhino, en finfin kniv som jag håller på att recensera just nu. 

Dålig duvjakt

Jag var ute några vändor och försökte jaga duva i helgen. Det blåste rätt mycket och över allt tröskades säden. Att finna rätt fält var svårt trots upprepade försök. Facit blev en duva. Men det viktigaste var nog att komma ut med barna. Denna helg en unge i taget. 

Duvans dag 6/9

Noterar i min jaktdagbok att jag fällt duvor tre år i rad just den 6/9. 

Dagens jakt gick bra. 15 duvor gick k backen. Jag slutade när skotten i bältet tog slut, inte för att duvorna slutade flyga. 

För övrigt fick Biltemas duvbulvaner gott betyg idag. En duvhök slog en av dem....

Mer duvjakt

Det hanns med lite mer duvjakt igår. Även denna gång var dottern med. En vingad duva landade 300 m bort. Den hittade Essa lätt. 

Mer duvjakt!

I går, söndag, hanns det också med lite duvjakt. Först testade vi samma plats som dagen innan, men där hände ingenting. Däremot höll de till i andra änden av gärdet så vi flyttade helt enkelt över dit och vips sö började inflygningarna. Men vinden av svag så de kom från alla håll och eftersom vi satt och småpratade missade jag massor av chanser. Till slut hade fyra duvor fallit i backen och vi nöjde oss eftersom alla var hungriga och törstiga.

Duvjakten har jag bara provat lite sporadiskt tidigare, men den är fantastiskt rolig. Och den kan vara social. Perfekt att ha med ungarna på. Den kan också genomföras med kort varsel och kan avbrytas efter schema så den uppskattas hemmavid eftersom jag kan säga när vi skall vara tillbaka... Duvjakten har helt klart gett mersmak och seglat upp som en bubblare bland mina favoritjakter just nu.

Mer duvjakt

Det gäller att passa på när tid är. Alltså for jag och ungarna ut och jagade duva igår igen. 45 minuters aktiv jakt gav 5 duvor. 

Duvjakt med dottern efter skolan

Igår hämtade jag dottern, 11 år, på skolan kl 14.00. Vi for direkt ut på ett fält, slängde fram 20 duvbilvaner och ett cammonät. 14.15 satt vi nedhukade och väntade tillsammans med ett taggad vorsteh.

Direkt kom första infloget, redan innan jag hunnit ladda. Nåja, så är det ibland. Därefter ett till och ett till och så lite enstaka duvor.

Det blåste rätt rejält och vi hade haft råttom vilket innebar att allt var lite häjkon bäjkon. Men det blev i vart fall två duvor en och kråka på en jakt som varade i kanske tre kvart. Essa apporterade med tveksamhet. Var mycket skeptisk till allt dun.

På det hela taget en trevlig kvalitetsstund med äldsta barnet.

Lite duvjakt

Kom ut ett par timmar vid lunch idag. Det bästa jag kom på i jaktväg var att prova om det fanns några duvor i luften. Inte så stor chans men provar man inte så försvinner chansen helt...  

Sagt och gjort. Jag stack ut till en nyplöjd havreåker och satte ut bulvanerna. Efter ett tag började Essa skälla. Och någon minut senare slog en duvhök från ekarna där vi satt. Den slog mot bulvanerna... Inte bara en gång utan två gånger med en minuts mellanrum. Antagligen en ung och oerfaren en som trodde sig hittat ett lättfångat skrovmål.

Det var en fin stund i solen trots att duvorna uteblev. På håll såg jag en älgko med kalv. Jag upplever kalvarna som väldigt små i år. 

Lite duvjakt

Inledde lördagen med lite duvjakt. En liten grupp om tre duvor slog vid mina bulvaner på det nyslagna vetefältet. En av dem blev kvar. Essa gillade inte att apportera den, dunet var tveklöst obehagligt.  Efter 1,5 timmar gick jag hem och fixade frukost till familjen. 

Över gränsen för vad moralen tillåter

Blev tipsad om en annons på blocket. Där såldes duvjakt förklädd till skyddsjakt. Jag tycker den ligger långt över vad som är moraliskt tillrådligt. Skyddsjakt på egens initiativ är inget man säljer, möjligen köper man in det för att lösa ett akut problem. Det är inget man planerar och tjänar pengar på, det är en nödlösning för att skydda grödan.

Jag tror att annonser som denna snarast riskerar att minska möjligheterna att bedriva skyddsjakt på egens initiativ. Vad blir nästa steg? Att betala för att vakta en fårhage i närheten av ett vargrevir?

I sammanhanget är det intressant att notera att en person som påstod sig http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=19199&avd1=0skyddsjaga mås i en till synes likartad situation är polisanmäld och utreds för brott mot skyddslagstiftning.

Essa i högt gräs

I fredags jagade jag med Jonas och Heikki. Efter lunch släppte vi Essa i ett område där jag tidigare sett mycket fasaner. Tanken var att hon kanske skulle hitta någon, men nu blev det inte så. Däremot fick jag bra möjlighet att observera hennes arbete. Hon söker ut systematiskt. Söker av området framför oss ganska bra. Tills hon går på färska rådjursspår, då följer hon dem ett par hundra meter innan hon vänder tillbaka och söker igen.....

Hur som helst. Hon stod för ett par sorkar, alltid något. Sedan apporterade hon en duva som försökte flyga förbi Heikki..... Skönt att det funkar i alla fall!

 Heikki...

 ...Jonas och Essa i full fart.

 En get med dubbelkid såg vi i såten.

 Fullt ös, då blir fotona därefter.

 Vi får öva lite på avlämningen tror jag....

Ung hund i högt gräs!

Första fågeln för vorstehn

Essa växer så det knakar. Hon är nu snart 6 månader och väger in på knappa 20 kg. Mycket kropp att hålla reda på och det går lite sisådär. Rätt som det är hörs ett fasligt brak och lite gnyende, då har Essa lekt runt och sedan drullat ner för trappan från övervåningen. Det där med konsekvenser och riskbedömning finns inte på kartan just nu.

När vi är ute så får hon oftast gå fritt. Hon rör sig aldrig speciellt långt från mig. Allt oftare stelnar hon till, fixerad vid något. Det kan vara en talgoxe, en mus eller kanske en älg en bit bort. Någon direkt urskiljning gör hon inte ännu.

Jag har så sakterliga börjat skotträna henne samt ha med henne i jaktliga sammanhang. Rätt enkla sammanhang, går ut med henne och en bössa över axeln. Oftast med siktet inställt på nötskrikor men överlag allmänt opportunistiskt. Så även i går. Smällde ett par skott i luften för att träna hunden. Gick vidare och där flög ett par tre duvor förbi. Svingade och släppte en svärm hagel mot den sista duvan. Lite fjädrar yrde men den fortsatte tillsammans med kompisarna in över granskogen.

Satan! Tänkte jag. Den duvan hittar jag aldrig.

Men det var bara att försöka. Laddade om övre pipan och rörde mig så sakterliga innåt tätningen med Essa. Hon for omkring och efter en stund kom hon tillbaka. Men vad fasen. Käften var ju full med dun!

Jag skickade in henne igen och hejjade på. 15 sekunder senare kom hon farande med svansen i vädret och en duva i käften!

Eftersom man skall sluta på topp gick vi hem. Essa fick bära duvan hela vägen och väl hemma bytte vi, jag fick duvan och Essa en god tuggpinne!

En duva

Skrämde upp en duva när jag smög ut. Trots kikarsikte på kombin föll den fint för en hagelkärve.