Snart kommer en förändring för drönaranvändning

I höstas kom ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen som en chock för många företag. Det fastslogs att fotografering från drönare var tillståndspliktigt enligt kameraövervakningslagen (precis som med åtelkameror). Men till skillnad från frågan om åtelkameror som dragit ut ordentligt på tiden trots intentioner att förenkla i syfte att underlätta vildsvinsförvaltning så snabbehandlades frågan om drönare. I torsdags kom en lagrådsremiss som öppnar upp för företag och privatpersoner att anvädna drönare för fotografering:

För att förenkla för företag vill regeringen göra ett särskilt undantag för drönare i kameraövervakningslagen. Enskildas personliga integritet ska i stället skyddas genom reglerna i personuppgiftslagen.

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss att det införs ett undantag i kameraövervakningslagen. Undantaget innebär att kameraövervakning, som sker från kamerautrustade drönare, inte omfattas av lagen. Företag och privatpersoner kan därmed använda drönare utrustade med en kamera utan att tillstånd krävs. Myndigheter omfattas inte av undantaget. Enskildas personliga integritet skyddas genom reglerna i personuppgiftslagen och annan integritetsskyddande reglering utan tillståndskrav. Den som använder drönare utrustad med kamera måste vidta åtgärder för att övervakningen inte ska innebära en kränkning, till exempel genom att se till att användningen sker för legitima ändamål och på ett öppet sätt.
– Med detta förslag löser vi företagens problem och får en mer ända­måls­enlig reglering, men ser samtidigt till att enskilda får ett fullgott skydd mot integritetskränkande övervakning, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Hela lagrådsremissen kan läsas här.  Om flygningarna skall göras kommersiellt krävs dock fortfarande tillstånd från transportstyrelsen.

De nya reglerna skall träda i kraft 1/8 om det hela går som planerat. Detta innebär att om allt går enligt planerna så kommer det att vara möjligt att inventera vildsvinsskador i växande gröda i höst vilket är en relevant och viktig jaktlig användning. Nu får vi bara hoppas att regeringen gör ett omtag i frågan åtelkameror.

Polisens licenshaveri drabbar såväl individer som företagare

Det blir allt tydligare att polisens licensstrulande, dvs detta att inte lätt och smidigt expediera vapenlicenser utifrån gällande regler utan försöken att blanda ihop vapenpolitik och tyckande med myndighetsutövning, drabbar såväl enskilda som företagare. Jag har tidigare diskuterat sambandet mellan att ett antal butiker gått i konkurs med långsam licensgivning vilket resulterat i stora varulager som inte kunnat omsättas. Nu är det inte givet att butikerna skulle överlevt ändå, konkurrensen med den nätbaserade handeln har gått hårt åt jaktbutikerna men polisens saktfärdiga licensgivning har knappast underlättat situationen.

Vad gäller privatpersoner så finns det gott om individer som får vänta oförsvarligt länge på sina licenser. Jägare missar stora delar av jaktsäsonger på grund av handläggningstider som allt som oftast drar iväg över 22 veckor. Personligen skulle jag idag aldrig byta in ett vapen om jag inte visste att jag hade tillgång till ett vapen med motsvarande jaktlig funktion under den tid licensprövningen äger rum. En annan intressant aspekt är att polismyndigheten har en betydligt snävare syn på vad som är lämpliga jaktvapen än vad ansvarsmyndigheten, Naturvårdsverket, har. Detta innebär, i de fall den sökande orkar driva frågan, merarbete och emellanåt rejäla juridiska processer. Man kan undra om inte polisen, inte minst dess ledning (!) i form av vapenexpert Peter Thorsell, har viktigare saker att ägna sig åt än att försöka förhindra att det ges jaktlicens på ett halvautomatiskt jaktvapen i klass 2... Vapen som Naturvårdsverket uttryckligen och upprepade gånger definierat som legalt jaktvapen...

Men det finns andra problem med. Igår publicerade Jaktjournalen ett annat exempel på effekten av polisens licenshaveri, för det är bara så man kan beskriva det. Det handlar om John Nilsson i Timrå. En mycket engagerad jägare som även hade planer på en militär karriär. Efter en skjutövning på den egna marken hade någon i grannskapet ringt polis och menade att det skjöts skarpt med "grova militära automatvapen" (som det står i polisanmälan), John pekades ut. Polisen kom. Allt visade sig vara i ordning. Där fanns giltiga licenser på allt. Förutom på en inlånad remington där det inte fanns någon lånelicens på en ljuddämpare. Rättsmaskineriet började mala. Till slut blev det rättsförhandling och John hade lyckats få Pelle Svensson som försvarsadvokat. Det visade sig dock att polisen saknade rutiner för hur man skriver ut en lånelicens på vapen med ljuddämpare, handläggningssystemet tillät helt enkelt inte att man skrev ut lånelicens på vapen + dämpare utan det krävde att man skrev ut separata licenser för vapen respektive dämpare vilket innebär att åtskilliga vapenägare i det aktuella polisdistriktet (och fler därtill) ovetandes begick samma lagbrott. På grund av polisens bristande rutiner. Det behöver väl inte nämnas att tingsrätten ogillade åtalet. Samtidigt som allt detta skedde höll John på att sälja ett kulvapen i cal 22 LR. Vapnet hölls i beslag av polisen samtidigt som licens skrevs ut till köparen. När denne skulle hämta bössan så fick han göra det på polishuset. Problemet var då att köparen kunde plocka ut bössan utan att betala för vapnet, dessutom så satt kikarsikte och fästen kvar på vapnet vilka inte ingick i affären. Om köparen är ärlig så kommer denne naturligtvis att göra rätt för sig, men det är inte givet. Det stora problemet är dock att polisens husrannsakan och det rättsliga efterspelet (som ogillades av rätten) innebar att John fick sluta som militär och aldrig påbörja sin officersutbildning eftersom händelsen stred mot försvarets värdegrund...

Vapenägare är statistiskt sett mer laglydiga än övriga invånare. Detta helt enkelt därför att om man inte är det så ryker licenserna och vapeninnehavet. Samtidigt kan man inte komma ifrån en känsla av att man som vapenägare är tämligen rättslös och i händerna på en polismakt som inte är intresserad av att dagens vapenlagstiftning följs utan har en egen syn på och praxis gällande hur lagen bör tillämpas.

Det där med knivlagen - lovande HD dom

Härom året var det en massa ståhej i jägarkretsar efter att en jägare stoppades av polisen för fortkörning. De upptäckte at han hade en kniv i handskfacket och det blev ett herrans hallå efteråt med fällande dommar i såväl tingsrätt som hovrätt.

När ett av hovrättsråden senare intervjuades så blir man lätt förvånad. Budskapet som han gav var tydligt, inga knivar i byxorna eller kupén på bilen vare sig till eller från jakt:

Om vi går tillbaka till det aktuella fallet. Det är alltså ett brott att ha en kniv tillgänglig i bilen?
– Från början var det inte så, men lagen ändrades. Nu är det så att man inte får ha kniv i fordon på allmän plats. Men hänsyn ska tas till ägarens behov och om innehavet anses befogat, alltså sunt förnuft.
I det aktuella fallet, man kan knappast tro att innehavaren var på väg att begå något brott?
– Nej, men det är inte det knivlagen tar sikte på. Lagstiftaren vill inte ha knivar på gator och torg eller i bilar på allmän plats. Man bedömer inte om personen tänker begå brott, utan istället på om det finns någon godtagbar anledning till innehavet.
Så om jag i jaktkläder åker till stan för att handla är det bäst att ta av kniven?– En jägare på väg till sin jaktmark som stannar för att handla med en kniv på sig ska nog räkna med att polisen reagerar. Att istället lägga kniven i bagageutrymmet är att använda sunt förnuft, säger Carl-Gustav Ohlsson.

Något år senare råkar en berusad kvinna ut för problem. Hon är på väg från en fest och hjälper till att avstyra bråk. Men eftersom hon är berusad och rätt uppjagad när polis anländer så omhändertas hon. Det visar sig att hon har en fällkniv med 9 cm blad i handväskan. En handsmid matkniv lyder försvaret, vilket accepteras i tingsrätten. Hovrätten fäller och utdömmer böter. Det är med andra ord kriminellt att ha en fällkniv i en väska på stan (allmän plats).

Som väl var överklagas dommen till Högsta Domstolen. En dom i HD blir prejudicerande och innebär att den skall vara vägledande vid rättstillämpning i framtiden. Som väl var resonerar HD annorlunda än Hovrätten:

Högsta domstolen beslutade att pröva ärendet och HD frikänner nu kvinnan helt.
Enligt HD måste det vara tillåtet att ta med sig kniv till och från fritidsaktiviteter där knivanvändning är naturlig. HD anser också att risken för att kniven skulle användas i en våldssituation varit liten, i och med att kniven legat i botten på 28-åringens handväska.

Detta känns som en rimligare dom än den tidigare. Och en dom som ligger mer i linje med det vi jägare behöver veta för att inte omedvetet bryta mot lagen när vi tar oss till och från jakt.

På gång

Har ägnat delar av helgen åt att prova lite knivar. Så fort jag får lite tid så skall jag skriva ihop recensioner på dem. Har även samlat material till två artiklar. Kanske skriver jag dem under semestern. Vi får se...

Ovan ser ni en mycket bra kniv. Trornästan det är den fällkniv jag använt som varit bäst lämpad för jakt...

Men nu skall jag sova. Sitter på tåget till Stocholm för ett myndighetsbesök. Den myndighet jag jobbar mot harnämligen precis klubbat igenom nya föreskrifter och allmänna råd och då får man masa sig upp till huvudstaden för en briefing om hur de tänkt. 

Drönare och jakt

Det där med vad man får och vad man inte får filma och fotografera är ett intressant problem. Inte minst som tekniken blir allt enklare att använda och allt mer tillgänglig. Jag tänker specifikt på drönare med kamera. 

Första gången jag stötte på sådana i praktiken var för ungefär 10 år sedan när jag jobbade på Skogsstyrelsen i samband med skadeinventeringarna efter stormen Gudrun. Då använde vi drönare, eller egentligen hemmabygda UL plan utrustade med den tidens minsta videokameror, för att flyga över svåra skogspartier och ordna film och fotomaterial som kunde komplettera de vanliga sattelitbilderna vi primärt använde. Jag har även använt tekniken senare i jobbet.

För jakt finns det goda möjligheter att använda drönare. Jag har sett exempel där drönare använts för att dokumentera hur en älghund arbetar i sitt ståndarbete. Men den stora och etiskt mest försvarbara användningen av drönare anser jag utan minsta tvekan är när det handlar om att skydda växande grödor mot vildsvinens framfart. Drönare kan då användas för att se omfattningen av skadorna men även användas för at lokalisera vildsvin ute i högre och svåröverblickbara grödor, tex majs.

Hittills har användandet av drönare varit ett juridiskt gungfly där praxis har varit att man nog bör söka tillstånd från länsstyrelsen för kameraövervakning för att få använda dem. Härom dagen kom ett intressant utslag från förvaltningsrätten i frågan. TT återger det hela såhär:

Det krävs inget övervakningstillstånd för att filma trädgårdar med drönare. Det konstaterar förvaltningsrätten i Malmö och kör därmed över länsstyrelsen.
Ett skånskt företag i mediebranschen har drivit frågan. Firman fotograferar trädgårdar och ville även göra detta med hjälp av små kamerabestyckade flygfarkoster, eller drönare som de brukar kallas. Företaget sökte tillstånd för kameraövervakning hos länsstyrelsen, och fick avslag. Men efter att beslutet överklagats konstaterar förvaltningsrätten att sådant tillstånd inte behövs.
— Det är väldigt många andra aktörer som nyttjar drönare i sina verksamheter i andra branscher som kommer bli väldigt lättade över att kunna fortsätta med det, säger Staffan Christensen, delägare på Marknadsting i Gånarp.
Förvaltningsrätten konstaterar i sin dom att kameraövervakningslagen bara gäller om en kamera är varaktigt uppsatt.
Det är första gången frågan prövas i domstol.
”Det innebär inte att det är fritt fram för fotografering med drönare. Dels krävs andra typer av tillstånd för att använda drönare, dels kan till exempel brotten ofredande eller sexuellt ofredande bli aktuella om fotograferingen har sådant syfte”, säger chefsrådmannen Ulrika Geijer i ett pressmeddelande.

Nu hoppas jag att det hela överklagas och att vi kan få ett domslut i högre instans vilket kan skapa ett prejudikat. Och så är det det där med åtelkameror, kameror som i stort sett varje jaktlag med lite ambition att jaga vildsvin har men inte sökt tillstånd för. Där behövs inte prejudikat utan en ren lagändring. Om inte annat så av rent samhällsekonomiska skäl då åtelkameran är en viktig förutsättning för att kunna jaga vildsvin rationellt.

Drönare och jakt

Drönare började man höra talas om i samband med krigen kring persiska viken. Allt beskrevs i termer av krigföring med kirurgis precision. Verkligheten var ju lite annorlunda, det sipprade ut bilder och information som visade omfattande civila skador.

Jag stötte personligen på drönare för första gången när jag jobbade på skogsstyrelsen. Det var strax efter stormen Gudrun och jag var anställd som expert och skadeinventerare inom mitt kunskapsområde. För att få bättre koll på de lokala skadorna anvädes hemmabygda ultralätta radiostyrda flygplan utrustade med kamera och bildöverföring. Tekniken var komplicerad och användarovänlig. Sedan dess har mycket hänt. Nu kan man köpa kamerautrustade radiostyrda farkoster för runt 1000 kr på Teknikmagasinet. De flesta är rätt begränsade i sitt användningsområde, de kräver nämligen väldigt låga vindstyrkor, i princip inomhusmiljö. I de flesta fall är det vindlöst som gäller. Och då inser ju vem som helst hur sällan de går att använda i praktiken.

Men det finns andra som kostar mer och är driftsäkrare, som klarar lite väder. Som tveklöst går att använda för att lokalisera vilt, följa ståndskallet på älg eller se var vildsvinen gjort störst skador i säden. Men det kräver tillstånd. Det är nämligen en aktivitet som ses som kameraövervakning.

Kameraövervakningslagen, det är den som reglerar användningen. Den är kopplad till sekretess och det är inte tillåtet att sprida filmsekvenser tagna med drönare hur som helst. En tjänsteman på Datainspektionen säger:

– All kameraövervakning innebär en risk för den personliga integriteten och alla som kameraövervakar har en tystnadsplikt gentemot det material man inhämtar genom kameraövervakning. Det innebär att kameraövervakningsmaterial inte ska spridas ut på internet och kunna ses av vem som helst

På direkt fråga på Datainspektionens sida lyder frågan och svaret såhär:

Fråga:

Krävs det tillstånd från länsstyrelsen för att få filma med en drönare?

Svar:

Om kameran i drönaren är riktad mot en plats dit allmänheten har tillträde krävs det tillstånd för att filma eller fotografera med kameran. Ansökan om tillstånd ska göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län där övervakningen ska ske. Om kameraövervakningen ska ske i flera län med en övervakningskamera som är uppsatt i en drönare ska ansökan om tillstånd göras hos länsstyrelsen i det län där övervakningen huvudsakligen ska ske. Om det inte går att avgöra i vilket län övervakningen huvudsakligen ska ske, görs ansökan hos länsstyrelsen i något av länen.

Observera att frågan huruvida kameror i drönare omfattas av kameraövervakningslagen eller inte kommer att prövas av Förvaltningsrätten i Malmö (mål nr 1323-15). Här anges Datainspektionens uppfattning i frågan.

Detta är som sagt myndighetens tolkning. Om den delas av domstol kommer som framgår av svaret att prövas rättsligt. Mitt intryck är dock att myndigheten oftast får rätt i denna typ av tvister, dock inte alltid. Det kan med andra ord finnas anledning att återkomma till detta med drönare och jakt. Fram tills dess är det lika bra att söka tillstånd, och kanske visa det samhälleliga behovet i samband med ansökan. Ett samhälleligt behov kan vara skyddsjakt på vildsvin.

Långa licenshandläggningstider -> konkurs

Läste detta på Jaktservice hemsida:

På grund av de långa licenshandläggningstiderna vid försäljning av jaktvapen som varit vår huvudsysselsättning har intäkterna minskat och Svenska Jaktservice AB försättes i fredags ofrivilligt i konkurs. Vi beklagar det som har hänt och vill passa på att be kunder och leverantörer om ursäkt för detta.

Det är ett besked som stödjer Torsbos utspel härom dagen. Torsbo har nämligen kontaktat justitiekanslern och begär ersättning för uteblivna intäkter till följd av polisens långa licenshandläggningstider. Torsbos Anders Toresson skriver:

 Sverige ställer i ett internationellt perspektiv exceptionella krav för att bevilja vapenlicenser och vapenhandeln är strikt reglerad. Samtidigt är jakt och skytte vanligt i breda folklager. Företagen är därför beroende av att myndigheterna sköter sina uppgifter. I det senaste yttrandet från JO där hanteringen klandras, konstateras att vapenlagstiftningen och tillståndsgivningen har stor samhällelig betydelse. ”Kravet på tillstånd för att bl.a. inneha och handla med vapen innebär att det ur flera aspekter är viktigt att ärendena handläggs snabbt och effektivt.” Liksom att ”[den] ekonomiska betydelsen för dem som handlar med vapen kan också bli stor” (JO dnr 5529-2013).

För branschen är detta en ödesfråga. Fungerar inte licenshanteringen kommer vi vapen- och jakthandlare inte att överleva på sikt. På kortare sikt kommer det leda till färre företag och färre arbetstillfällen, främst på landsbygden. Redan i dag ser vi hur branschen krymper och företag slår igen.

Ekvationen ser alltså ut såhär:

Handläggningstiden påverkar oss vapenhandlare genom att kunderna inte kan hämta ut (och betala för) vapnen innan licens har beviljats. Vi handlare måste dock betala leverantörerna för vapnen oavsett om vi dessförinnan fått betalt av kunden eller ej. Det innebär att vi behöver finansiera kapitalkostnaden för de försålda men icke betalda vapnen under handläggningstiden. Med de utdragna handläggningstider som det är frågan om för Polismyndigheten i Västra Götaland blir dessa belopp snabbt betydande.

Det krav på ersättning vi på Torsbo Handels lämnat till JK rör endast denna direkta ekonomiska skada företaget orsakats genom att kunderna inte kan hämta ut (och betala för) vapnen innan licens har beviljats. Vi har därutöver drabbats av indirekta förluster som uppstått som en följd av att kunder när de fått reda på att de inte kan räkna med att få licens på jaktvapnet till att jakten börjar avstått från köpet. Dessa mer svårkvantifierade skador har vi nu i inte sökt ersättning för. Det betyder inte att de är negligerbara. 

Läge för Polisen att följa JOs kritik? Börja följa de krav lagen ställer vid licensgivning och inte smyghöja nivån i ett par län för att successivt förändra praxis.

Lillhärdalsmålet överklagat till hovrätten

Miljöåklagare Åse Schoultz överklagar Mora tingsrätts friande dommar av de män som misstänkts för vargjakt i Lillhärdal för lite drygt två å ett halvt år sedan. Grunden för överklagan är:

Tingsrätten har inte tillräckligt prövat den åberopade bevisningen

Intressant är att åklagaren inte presenterar någon ny bevisning utan förlitar sig på samma indiciekedja som i tingsrätten. Däremot anger hon att ny bevisning kan tillkomma, om detta är ett standarduttryck eller ej vet jag inte.

Notera att för att en fällande dom skall kunna utdelas måste det vara ställt utom rimligt tvivel att de misstänkta är skyldiga. Detta ställer höga krav på åklagaren.

I brottmål är det åklagaren som har bevisbördan. Detta innebär att det är åklagaren som måste bevisa att den tilltalade verkligen har begått det brott som han eller hon står åtalad för. Kan åklagaren inte göra detta ska den tilltalade frias. Även då minsta tvivel om den tilltalade begått brottet eller inte finns ska den tilltalade frias, eftersom åklagaren då inte kunnat fullgöra sin bevisbörda. Detta följer dels av den så kallade oskuldspresumtionen och dels av att en rättsstat som Sverige inte kan acceptera att det förekommer felaktigt fällande domar.

Notera även att beviskravet är högre för grövre brottslighet än för mildare och att miljöåklagare Åse Schoultz väljer termen grovt jaktbrott.

Jag tror personligen att miljöåklagare Åse Schoultz kommer att få problem att få igenom en fällande dom.

EU-förordning gör det svårare att bleka troféer!

TT har skrivit en artikel som sprids i media. Jag citerar från Aftonbladet:

Den 2 september 2014 trädde en ny lag i kraft som begränsar allmänhetens tillgång till vissa kemikalier. Privatpersoner måste söka tillstånd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för att få köpa och använda dem. Företag och industrier kan däremot handla och använda ämnena precis som tidigare

– Den nya lagen bygger på en EU-förordning. Syftet är att försvåra för terrorister och andra kriminella, men även allmänheten påverkas i viss mån eftersom kemikalierna även används av hederliga privatpersoner.

Det gäller primärt följande ämnen:

 väteperoxid, nitrometan eller salpetersyra

Och anledningen är att det är lätt att tillverka sprängmedel av dem. Nu är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap medveten om att det i viss mån är ämnen som privatpersoner använder:

Ett exempel är ämnet väteperoxid som till exempel jägare nyttjar för att bleka skallben på jakttroféer, säger Ingemar Malmström, chef på enheten för farliga ämnen, MSB.

Det är landets kommuner som åläggs utföra kontrollen. Som om inte kommunerna belastades av tillräckligt många krav redan:

– På kommunerna har vi i allmänhet ingen kunskap om sprängmedel, det borde inte vara vår sak att arbeta med den här typen av kontroller, säger Ove Bengtsson (C), miljönämndens ordförande i Laholm.

Företag får dock även fortsättningsvis hantera ämnena. Så om en terrorist startar ett företag eller köper via ett företag först så kan hen fortfarande komma åtprodukten...

Nya vapenlagen klubbades igår

Igår klubbades den nya vapenlagen efter att utredarens förslag reviderats på de allra flesta punkter. Kvar av alla märkliga och i nästan alla fall helt tokiga förslag finns att polisen auktoriserar skytteföreningar. Detta innebär att polisen om de vill ha bort någon form av vapen helt enkelt kan neka vissa föreningar auktorisation....

Straffskalan för vapenbrott skärps rejält (maxstraffet blir 6 år), vilket antagligen kommer innebära att buset i mindre utsträckning kommer att vilja bli ertappade med vapen. Åtminstone är det förhoppningen och syftet med skärpningen. Hur domstolarna kommer att döma är en helt annan sak. I dagsläget är praxis att blunda för vapnen och snarare döma för mildare brott....

Sammantaget så kan man konstatera att vi (jag och alla andra som drivit frågan) efter mycket arbete fick vapenlagen att landa på en nivå som är betydligt bättre än det ursprungliga förslaget men inte fullt acceptabelt.

Prop 2013/14:226 Skärpningar i vapenlagstiftningen

Nu släpptes proposition 2013/14:226 Skärpningar i vapenlagstiftningen. Den sammanfattas såhär:

För att en skärpt syn på allvarliga vapenbrott ska få genomslag föreslår regeringen att straffen för vapenbrott ska höjas. Bland annat ska det lägsta straffet för grovt vapenbrott höjas från fängelse i sex månader till fängelse i ett år och en bestämmelse om synnerligen grovt vapenbrott införas med straffet fängelse i lägst tre och högst sex år.
I syfte att skapa en tydligare och mer rättssäker prövning när det gäller sammanslutningars tillstånd till innehav av vapen föreslås ett nytt system med auktorisationsförfarande för prövningen av sammanslutningar för jakt- eller målskytte. Det nya systemet innebär att endast de sammanslutningar som är auktoriserade eller anslutna till en auktoriserad sammanslutning ska kunna komma i fråga för tillstånd till innehav av vapen. Tillsyn över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte ska utövas av den nya Polismyndigheten, som också ska föra ett nytt register över sådana sammanslutningar.
Tillståndsbefrielsen för innehav av effektbegränsade vapen ska även omfatta bl.a. airsoftvapen som drivs av gas. Dessutom ska tidsbegränsade tillstånd fortsätta att gälla även efter tillståndstidens utgång under den tid då prövning av förnyat tillstånd pågår.
Lagändringarna i fråga om straffbestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 september 2014 och övriga lagändringar den 2 januari 2015.

Propositionen kan läsas i sin helhet HÄR.

Kritik mot RPS och lite om förslaget till ny vapenlag

Jag har tidigare skrivit lite om förslaget till ny vapenlag. Jag har även påpekat att RPS vapenexpert Peter Thorsell har vissa intressanta argument som inte är med sanningen överrensstämmande samt att han verkar ha som mål att minska det legala vapenägandet i sverige. I DN igår publicerade Dennis Andersson ett intressant debattinlägg vars viktigaste delar citeras och kommenteras nedan:

Har polisen inte någon ambition att förhindra eller försvåra för jägare eller andra vapeninnehavare? Ja, inte om man skall tro vad Peter Thorsell på Rikspolisstyrelsen skrev i sitt inlägg på DN Debatt daterat 3 april 2014. Få jägare och sportskyttar delar dock Thorsells syn på denna sak. Snarare skall man nog se Thorsells debattinlägg som ett förvar i elfte timmen för Doris Högne Rydheims nu till stora delar kasserade utredning.

Det var ungefär min tanke också. Thorsells artikel var makalöst dåligt timead om han ville påverka. Å andra sidan fick han igång en och annan ledarskribent som plockade upp hans stafettpinne mot legala vapen och bar den vidare. Andersson skriver lite längre senare:

I ett inslag på P4 Norrbotten i början av mars påpekade samme Thorsell att kritikerna till Rydheims utredning inte var införstådda med dess syfte och han lät påskina att det skulle bli lättare för jägare och sportskyttar att få licens om RPS gavs större makt än i dag. Till detta skall då poängteras att Norrbotten och Västra Götaland i dag har extrema handläggningstider efter att RPS föreskrifter i högst stringent riktning omtolkats av först chefsjurist Barbro Jönsson i Göteborg och sedermera spridits till Norrbotten. Jönsson hävdar att hon har det offentliga uppdraget att minska antalet civila vapen i samhället, oavsett om det handlar om legala som illegala dito. Samma argument framför även Thorsell. Något sådant uppdrag föreligger emellertid inte, något som Rikspolischefen själv påpekade senast på Folk och försvars årliga konferens i Sälen tidigare i år.
I Norrbotten och Västra Götaland har Polismyndigheten bland annat börjat tillämpa cirkelargument för att vägra licens genom att kräva tävlingsresultat vilket är svårt att uppnå utan ett eget vapen, något man även saknar lagstöd för. Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt sinnad för att inse att detta förfarande har tillskyndare inom RPS. Detta förfarande innebär att Polismyndigheten inte heller lever upp till det offentliga uppdrag man ålades 1973 då man tog över licenshanteringen från länsstyrelserna, att tillse att det skulle råda likhet inför lagen med en unison tillämpning av lagen över hela landet. Riksdagens JO har i skrivande stund ett stort antal anmälningar liggande på sitt bord på grund av de stora bristerna i Polismyndighetens hantering av sitt uppdrag.

Detta är extremt intressant för det är inget som nämns i polisens svar till JO vad gäller de långa handläggningstiderna...

Relaterat:
Ett långt inlägg om förslaget till ny vapenlag samt mina kommentarer till Thorsells utspel.
I princip inga remissinstanser var för att polisen skall få auktorisera skytteföreningar.

Hur inverkar detta på knivlagens tillämpning?

Läste i jaktournalen en intressant artikel (jag citerar den eftersom artiklar på JJ arkiveras bakom lösenord efter 30 dagar):

Det var i februari förra året som 70-årige Vincent Kvarnerud var på väg för att reparera en skogsmaskin som gått sönder.
I dörrfacket på sin Volvo S80 hade han två knivar och en elmejsel som han skulle använda vid reparationen av skogsmaskinen.
När han kom in på en 70-sträcka blev han stoppad av polisen som menade att han kört för fort. När Vincent öppnade bildörren fick polismannen se knivarna och anmälde honom för brott mot knivlagen.
I Skaraborgs tingsrätt dömdes han till dagsböter för hastighetsöverträdelsen samt brott mot knivlagen. Domen överklagades till Göta hovrätt och idag kom domen som innebär att även hovrätten anser att det är ett brott att ha en kniv i dörrfacket på bilen.
Så här skriver hovrätten: ”Genom vittnesmål i förening med övrig utredning finner hovrätten alltså utrett att Vincent Kvarnerud vid det med åtalet avsedda tillfället haft två knivar, väl synliga, i dörrfacket på dörren vid bilens förarplats. Enligt hovrättens mening har det inte varit befogat att sålunda inneha knivarna.”
Domen innebär att mängder av jägare, friluftsmänniskor, hantverkare och andra som har för vana att alltid ha en kniv till hands i bilen i ett slag förvandlats till brottslingar.
När Jaktjournalen får tag på Vincent Kvarnerud  i bilen och berättar om Göta Hovrättsdomen skrattar han gott och länge.
-Domen innebär ju att det i princip är omöjligt att ha en kniv inne i bilen. Allt ställs ju på sin spets. Det verkar som om domstolarna agerar för att försöka få en lagändring eller i alla fall en annan tolkning av lagen, säger han skrattande och tillägger.
-Jag hoppas att dom inte stoppar mig nu för nu har jag nog 20 knivar i bilen för jag har varit och styckat kött.

Detta är lite oroväckande, hittills har det varit viktigt att utröna uppsåt innan knivlagen tillämpas, men om det inte finns en massa omständigheter vid ingripandet som vi inte känner till så innebär en hovrättsdom ett rejält kliv mot en ny tillämpning av lagen i fråga (prejudikat). 

I kommentarerna på lagen.nu står det angående uppsåt att om:

avsikten är att använda det som vapen vid brott men även om avsikten är att man ska känna sig trygg

Så är det ett brott. För övrigt är nyckeltermen i sammanhanget allmän plats.