PK eller modernisering? Om Friluftsfrämjandets nya logga

Jag fick via en tråd i forumet ROBSOFT upp ögonen för att friluftsfrämjandet ändrat sin logga. Den ursprungliga loggan baseras på en tecknad same som ritades runt år 1900 på friluftsfrämjandets uppdrag. Friluftsfrämjandet var då ett ungt förbund:

Inledningsvis var friluftsfrämjandet ett förbund för skidåkning och friluftsliv men en liten bit in på 1900-talet så knoppades svenska skidförbundet av från organisationen. Hur som helst. Bilden ovan på den skidande samen förenklades och stiliserades till en logogype som använts av friluftsfrämjandet i över 100 år. Men i somras var det dags för förändring. Nyheten om den nya loggan slog väl knappast ner som en bomb även om förändringen faktiskt var rätt stor:

Ovan till vänster den gamla loggan och till höger den nya. Såhär beskriver friluftsfrämjandet själva förändringen:

För att maximera vår synlighet har vi valt att placera vårt namn på två rader. Att placera ett långt namn som Friluftsfrämjandet på två rader i just en logotyp är helt accepterat i kommunikationssammanhang och ska inte sammanblandas med särskrivning som grammatiskt fel. Genom att sätta namnet på två rader fungerar det även bättre i mindre format då texten får en större grad. /....../  Vi renodlar och förenklar också logotypen och en förflyttning sker från "vildman" till "frilufsare/äventyrare". Därför känns det naturligt att även vargen tagits bort. Typsnittet i logotypen är Avenir som är enkelt, luftigt och lättläst och som synliggör namnet Friluftsfrämjandet. Tillsammans med en justerad illustration blir Friluftsfrämjandets logotyp en tydlig och modern avsändare med ett säreget typsnitt som skapar positiva associationer till oss som organisation. (min fetmarkering)

Det känns naturligt att vargen tas bort, skapar positiva associationer. Så att plocka bort en del av det kulturarv vargskinnet på den skidande samen utgör var viktigt för att skapa positiva associationer. Skapade vargen negativa associationer? Reklambyrån Stendahls som ligger baokom den nya loggan säger till Resumé:

- Den omdesignade äventyraren ihop med det nya typsnittet gör att logotypen känns mer tidsenlig, samtidigt som den behåller sitt historiska ursprung, säger Anna Feeney, ad på Stendahls i en kommentar.

Äventyrare? I ursprungsversionen pratas det om vildman.... Dvs inte en som går ut i naturen för äventyrets skull utan lever med naturen vilket är något helt annat, något som idag även innefattar vargjakt*.

Friluftsfrämjandet har gjort sitt drag, jag kan inte tolka det som något annat än politisk korrekthet och populism för ett vargskinn på en drygt 100 år gammal logotype är inte svår att förklara, snarare är den nya logogypens märkliga skidåkning svår att förklara.... Och när vi ändå är inne på skidåkning så kan jag passa på att lyfta fram Svenska Skidförbundets logotyp, något helt annat än friluftsfrämjandets kapitulation för den urbana livsstilen och normen...

___________
Till och med Rovdjursföreningen håller med om att vargjakt är naturligt och behövs. I en intervju med TV menar Svenska Rovdjursföreningens Jan Bergstam att det är dags att skjuta bort flera revir i Värmland:

Jag är lite kluven, men jag tror att det är dags att börja jaga djuren och försöka få till en förvaltning. Det är en hantering som måste ske för att människor i Värmland, och andra, ska börja känna sig bekväma med vargen, säger Jan Bergstam.

Djurens Rätts okunskap

Råkade ramla på Djurens Rätts jaktgrupp på facebook. Ingen stor sak, 250 följare. Det senaste inlägget fick mig att hajja till, det löd:

Vilken bisarr förening - Jakt- och Djurskyddsförening. Måste tillhöra forntiden.

Med en länk till en artikel på SR.  Artikeln lyder:

Omkring tiotusen personer har besökt Stora Karlsö, vilket är ungefär lika många som förra säsongen.  Men att komma ut och bo en vecka under lågsäsong, vilket hittills varit populärt, blir inte möjligt den här hösten och vintern.

Enligt Ann Melin, VD för Karlsö Jakt- och Djurskyddsförening, beror det på att det inte finns någon lämplig båt att köra besökande med, när Karlsöbåten tas upp i oktober.
Vissa veckor har det varit kö på boende under lågsäsong, men kommande vinter blir det enbart föreningen som har tillsyn av ön.
Antalet gästnätter i sommar har minskat något, men siffrorna pekar ändå mot
3 700 övernattningar i sommar.
De 19 harar som planterades in på ön 2011 har nu förökat sig till drygt 100 enligt den senaste inventeringen.

Med lite historiekunskap hade Djurens Rätts jaktgrupp kanske inte uttryckt sig på det vis de gör. Jakt och djurskydd har alltid gått hand i hand. När Svenska naturskyddsföreningen bildades var många av de drivande krafterna jägare. Jägare som även var inblandade i Svenska Jägareförbundet, en sammanslutning som bildades för att reglera jakten och rädda bestånden av djur i sverige så de blev jaktbara. Detta är något man lyckats med så till den milda grad att det skapat nya konflikter, inte minst med Naturskyddsföreningen. För det är trots allt så att djurstammar i dagsläget på våra breddgrader endast kan regleras genom jakt. Djurskyddet och jakten går alltså fortfarande hand i hand. Och då har jag inte ens kommit in på viltvård varvid jag inte minst tänker på habitat/biotopförbättring (något som väl inte ens Djurens Rätt kan ha synpunkter på?).

Men hur är det då med Karlsö Jakt- och djurskyddsförening (AB), även kallad Karlsöklubben? Jo på wikipedia kan man under sökordet Stora Karlsö läsa:

Under 1800-talet var Stora Karlsö mycket välbesökt för det goda fiskets skull. I Norderhamn fanns då ett stort fiskeläge med uppåt ett åttiotal fiskebodar som mest. I dag finns det två fiskebodar kvar från denna tid. Under perioden 1880-1887 köptes marken på Stora Karlsö successivt upp av ett nybildat bolag – Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB – i dagligt tal kallat "Karlsöklubben". Drivande motor i det nybildade bolaget var Willy Wöhler. I och med köpet kunde bolaget efter hand förbjuda all fågeljakt, vilket skulle komma att rädda sillgrisslans existens på Stora Karlsö.

Som vi ser finns det allstå något annat bakom namnet än vad Djurens Rätt låter antyda. Detta visar åter igen att det är bra att kolla lite fakta om det man tänker raljera över innan man låter fingrarna löpa över tangentbordet.

Rovdjursfrågan på Europanivå - en lösning i sikte?

För ett par dagar sedan tecknades ett slags avtal, eller i vart fall en överenskommelse som är tänkt att lösa vissa av problemen förknippade med rovdjursförvaltningen i Europa. Världsnaturfonden skriver på sin hemsida:

Historisk överenskommelse om rovdjur i Europa

2014-06-10
Idag den 10 juni undertecknar EUs miljökommissionär Janez Potočnik, Tony Long från WWF och flera andra europeiska företrädare för olika intressen en överenskommelse om hur rovdjurskonflikter bör lösas inom EU.

– Den här plattformen är ett viktigt steg framåt för att lösa konflikter som kan uppstå kring rovdjur i Europa, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Efter att ha varit kraftigt decimerade i Europa ökar nu antalet rovdjur i västra och norra Europa och börjar återta gamla marker. Det innebär också en positiv utveckling för andra arter. Samtidigt kan det uppstå konflikter. EU-kommissionen har därför initierat en dialog mellan olika intressegrupper för att skapa riktlinjer för hur eventuella framtida rovdjurskonflikter ska lösas.

Tom Arnbom, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF, har under två år deltagit i framtagandet av dokumentet och är på plats i Bryssel.

– Rovdjurens återkomst är en framgångssaga, exempelvis finns det nu varg i Danmark. Det skapar dock konflikter på många håll och vi måste lösa dem i samförstånd, säger Tom Arnbom.

Andra som undertecknar överenskommelsen (“Coexistence between People and Large Carnivores”) är europeiska jägarförbund, renskötare och djurhållare. I dokumentet förbinder sig organisationerna att Art- och habitatdirektivet ska vara den juridiska grunden och att förvaltningen ska vara vetenskapligt förankrad och tåla granskning samt att kulturella och socioekonomiska avväganden ska göras.

Är det en överrenskommelse som man uppfattar på samma sätt eller är det en överenskommelse som likt den åsiktsförklaring som Svenska Vargkommittens medlemmar undertecknade för ett par år sedan. En åsiktsförklaring som alla valde att tolka efter sitt förmenande?

Jakt och jägares redaktör Anders Ljung väljer genom rubriksättningen SJF gör "historiskt" rovdjursavtal en mycket skeptisk inriktning. Lite som ett missnöjesparti som väljer att ställa sig utanför alla relevanta beslutssammanhang så betraktar Ljung det hela från bänkplats när han refererar Världsnaturfondens pressmeddelande och en artikel i Svensk Jakt. För jag tror inte han har varit i särkild kontakt med Jägareförbundets olika representanter för att få uttalanden som är snarlika dem som ges i Svensk Jakt.

Jägareförbundet har också publicerat ett pressmeddelande om det hela:

”En början till en förändring av Art- och Habitatdirektivet”

Idag, 10 juni, undertecknas initiativet ”Coexistence between People and Large carnivores” av EU:s miljökommissionär Janez Potocnik. Innehållet tar upp hur alla parter runt rovdjuren ska agera för att minska konflikterna.

2014-06-10

Den Europeiska jägarfederationen FACE är en av alla de parter som skrivit under initiativet. Svenska Jägareförbundet är medlem i FACE.
– Kommissionens initiativ visar på att det finns ett behov av att skapa nya dokument som klargör hur Art- och Habitatdirektivet ska tillämpas och tolkas. Det pekar med all önskvärd tydlighet på de problem som uppstår när ett direktiv inte uppdateras och följer med i samhälls- och djurpopulationernas utveckling, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd. Initiativet klargör också att ”Guidelines on population level management of large carnivores in Europe” ska användas för tolkning av Art- och Habitatdirektivet. Eftersom hela den svenska rovdjursförvaltningen är byggd utifrån ”Guidelines” innebär det en öppning för ett nationellt självbestämmande i rovdjursfrågan.
–Det står uttryckligen också i det undertecknade initiativet att rovdjursförvaltningen ska ta hänsyn till regionala och lokala förutsättningar. I Sverige har vi stora erfarenheter av detta. Viltförvaltningsdelegationerna har skapat en bra grund för regionala erfarenheter som EU kan ta del av. Det gäller framför allt att föra ned besluten närmare de som berörs, säger Torbjörn Lövbom.
– Dagen när EU behöver göra om Art- och Habitatdirektivet kommer allt närmare. Och vi kommer göra allt i vår makt för driva på den processen. Det måste bli enklare att kunna förvalta en rovdjursart, säger Torbjörn Lövbom.

Jag noterar att Naturskyddsföreningen inte är med i det hela. Åtminstone har de inte släppt något pressmeddelande. Personligen tror jag att det är en förutsättning för att komma vidare i frågan, ordförande Mikael Karlsson har haft en lite väl hård attityd i frågan.

 Skärmklipp med SNFs senaste nyheter tom 11/6 2014.

Rovdjursföreningen ropar varg

Jag återger en intressant nyhet som nyss publicerades på jaktjournalens hemsida:

Kungsbacka (JJ) Tidigare i veckan kördes ett lodjur på av ett tåg norr om Gävle. Ett hål i halsen på kroppen gjorde att flera medier direkt spann på misstanken om tjuvjakt.
Rovdjursföreningen gick längst och skrev på sin Facebooksida att lodjuret skjutits ihjäl. Svaren från Statens Veterinärmedicinska anstalt visar nu tydligt att föreningen sprider lögner för att smutskasta jägare.

Redan innan Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala genomfört obduktionen fanns flera omständigheter som talade för att Rovdjursföreningen diktat ihop sina anklagelser. Deras nyhet stämde inte överens med verklighetens scenario i samband med olyckan.

Hans-Olof Sundström på Polismyndigheten i Gävle kan nu meddela Jaktjournalen vad SVA svarat efter utförd obduktion.
– Lodjuret har inte blivit skjutet. Det fanns inga kulhål eller rester av kulor i kroppen. Djuret har dött av yttre trubbigt våld i samband med påkörseln. Det är finns inga oklarheter alls. Vi har nu skickat ärendet vidare till miljöåklagare för att det ska avskrivas, säger han.

 Och såhär såg det ut på Rovdjursföreningen fb sida:

Rovdjursföreningen är förvisso tämligen fanatisk i sin inställning men de tillhör ändå de mer sansade aktörerna på värnarsidan i rovdjursfrågan. Tyvärr innebär denna typ av medvetna (?) misstag och ryktesspridningar att de tappar i anseende. När detta skrivs, strax före lunch, har Rovdjursföreningen inte rättat sitt påstående utan vidhåller fortfarande att det är frågan om illegal jakt som någon försökt dölja. Det vore trevligt om Rovdjursföreningen var lika sanbb på att rätta sina egna misstag som de är på att peka ut eventuella oegentligheter på annat håll. Annars är risken överhängande att allt fler tycker att Rovdjursföreningen blir som pojken i fabeln om pojken och vargen:

Rovdjursföreningen i berättelsen är en liten, uttråkad förening, som för underhållnings skull ropar att ”tjuvjägarn kommer!” Ortsborna kommer gång på gång för att rädda föreningen och rovdjuren, men inser snart att de ödslar sin tid. När så tjuvjägarn dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper rovdjursföreningen, och tjuvjägarn skjuter rovdjuren.
Sensmoralen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Fabeln har givit upphov till uttrycket "att ropa varg", som återfinns i flera språk med betydelsen att ge falskt larm eller kalla på uppmärksamhet för petitesser och därmed riskera att inte bli trodd när något allvarligt sker.

Tillägg: Läs även Gunnar Glöersens text på jägareförbundets blogg.

NVV bryter Rovdjursföreningens bidragsberoende

Svenska Rovdjursföreningen har enligt senast publicerade årsredovisningen 4310 medlemmar, ungefär en fjärdedel är familjemedlemmar. Detta ger att föreningen har ungefär 260 kr i intäkt per medlem i medlemsavgift (325 kr per år för fullbetalande och 40 kr per år för familjemedlem). Dessa intäkter räcker naturligtvis en bit i verksamheten, om man nu inte bedriver den helt ideelt utan försöker ha några avlönade tjänster. I tillägg till detta har Rovdjursföreningen haft ungefär 1 miljon kr i organisationsstöd från Naturvårdsverket i egenskap av miljöorganisation. Jag är inte fullt ut klar över vad en miljöorganisation förväntas göra för organisationsstödet, kanske vet inte NVV det heller eftersom de sedan hösten 2013 ändrat reglerna. Såhär skriver NVV på sin hemsida:

Varför kan man inte söka organisationsbidrag?

Naturvårdsverket har beslutat att under ett par år testa att själv utse vilka som får organisationsbidrag. Hanteringen av bidragen har under några år blivit slentrianmässig och organisationer som inte sökt tidigare har haft svårt att ”hävda” sig bland de som fått bidrag under flera år.
Urvalet av dem som får organisationsbidrag grundar sig på den verksamhet och resultat de visat under de senaste åren. De organisationerna är kontaktade.

Kan man överklaga bidragsbesluten?

Nej.

 Om man räknar lite så ser man att det direkta statliga stödet till Rovdjursföreningen hittills varit ungefär 230 kr per medlem och år, vilket är i samma storleksordning som medlemsintäkten. Till det kommer stöd för enskilda projekt och aktiviteter. Sannolikt utgörs Rovdjursföreningens budget till större del av statliga bidrag än medlemsintäkter. Och det tycker jag kan vara OK om man har ett tydligt uppdrag. Jägareförbundet har t.ex. det allmänna uppdraget vilket är viktigt inte minst då det bland annat innefattar såväl statistikföring som rådgivning och utbildning. Rovdjursföreningen kopplar tydligen sitt stöd till bland annat mässdeltagande, såhär skriver de i samband med sitt deltagande på Vildmarksmässan som startar i morgon:

NATURVÅRDSVERKET VÄGRAR OSS ORGANISATIONSBIDRAG – medlemmarna bidrar till monterhyran…

Egentligen skulle föreningen inte delta i år, då det viktiga årliga organisationsbidraget från Naturvårdsverket uteblev. Tidigare år har bidraget legat på en miljon kronor. Mot slutet av 2013 upptäckte föreningen att bidraget ej längre är möjligt att söka för föreningen – Naturvårdsverket hade ändrat förutsättningarna för vilka som kan söka.
Naturvårdsverket kontaktar nu självt alla organisationer de vill ska kunna söka bidraget och Svenska Rovdjursföreningen är inte en av dessa organisationer. Alla organisationer som blivit beviljade bidraget tidigare år har fått möjligheten att söka det, förutom Svenska Rovdjursföreningen. Läs mer i nr 1 / 2014 av tidningen ”Våra Rovdjur”.

...SÅ TYVÄRR INGA FÖREDRAG
År 2013 föreläste tre av föreningens tyngsta företrädare på mässan; generalsekreterare Ann Dahlerus, styrelseledamoten Robert Franzén och från tidningen Våra Rovdjur Anders Bjärvall. Båda herrarna har sammanlagt över 70 år bakom sig på Naturvårdsverket. Eftersom föreningen nu måste dra åt svångremmen rejält har vi helt enkelt inte råd hyra in oss för nya föredrag i år.

Ja, mätta mun efter matsäck. Det gör vi lite till mans. Inget konstigt i det. Det konstiga är såklart att så totalt basera sin verksamhet på bidrag, åtminstone när det rör sig om en ideell förening och inte något direktkopplat till en funktion för samhälle/kommun/landsting. För övrigt drabbades även föreningen Etik och Energi på ett liknande sätt så Rovdjursföreningen stigmatiserar sig själva i onödan. Som den lobbyorganisation Rovdjursföreningen nu är så ger de sig inte utan strid. Detta trots att Naturvårdsverkets beslut som tidigare nämnts inte kan överklagas så ligger Rovdjursföreningen på:

– Vi accepterar naturligtvis inte det här. Vi kommer ju att göra allt vi kan för att vi ska återfå det här organisationsbidraget och vi har möten inplanerade med Naturvårdsveket. Vi kommer sannerligen inte att ge upp, säger Rovdjursföreningens ordförande Roger Olsson.

Vidare:

– Staten vill ju att vi ska spela en roll i rovdjursförvaltningen. Vi uppmanas att sitta med i olika utredningar, att svara på olika remisser och att ha folk med i länens viltförvaltningsdelegationer. Nu ska vi inte få nåt stöd för att utföra den tjänsten, säger Roger Olsson.

Mja. Rovdjursföreningen erbjuds deltagande, men om det förväntas vara ett deltagande som staten betalar för vet jag inte.  I min värld är det upp till organisationen att ordna finansiering för deltagande i de utredningssammanhang man blir inbjuden till, eller för att svara på remisser. Jag sitter för övrigt och svarar på en remiss just nu i tjänsten. En remiss som jag kan svara på därför att vi viker delar av overheadpåslaget i vår konsulttaxa till just sådana aktiviteter. Då kunde Rovdjursföreningen göra samma sak men utifrån medlemsavgiften... Nae, jag får nog säga att jag tycker att det är sunt av Naturvårdsverket att bryta Rovdjursföreningens bidragsberoende. Kanske får det dem att fundera över sin roll, inte minst i fråga om att leva upp till målsättningen: Vi vill öka förståelsen för rovdjuren och göra det lättare för människor och rovdjur att existera sida vid sida.Då får man nog acceptera åtminstone skyddsjakt på problemvargar. Men det är klart, alla skyddsjaktsärenden har åtminstone lärt dem överklaga. Å andra sidan går ju inte Naturvårdsverkets beslut i fråga om organisationsbidrag att överklaga...

Remissen jag skall besvara senast i morgon. Inom ramen för min tjänsteutövning.