En jägare från Hälsingland ansökte för en tid sedan om licens för en ljuddämpare. Förra veckan fick han ett brev från polisen där hans begäran avslogs. Dessutom övervägde polisen att återkalla mannens samtliga vapenlicenser eftersom han var misstänkt för jaktbrott.Tydligen har man börjat betrakta åtelkameror som ett mycket allvarligt brott. Polisen skrev i fjor i ett pressmeddelande:
– Jag förstod inte vad de menade med jaktbrott. Men med hjälp av det angivna brottsdatumet i polisens brev insåg jag att det handlade om en åtelkamera som jag satte upp för drygt ett år sedan, berättar mannen för Svensk Jakt.
Polisen kommer därför vid upptäckt av kameror som satts upp utan tillstånd att beslagta kameran och inleda en förundersökning. Brottet kan medföra ett års fängelse eller böter vid fällande dom. Beslag sker med stöd av reglerna i Rättegångsbalken.Domstolarna verkar dock inte helt ense. Jägareförbundet skriver med anledning av en dom i Jönköpings kammarrätt:
Finns det andra kriterier som gör att polisen misstänker att åtelkameran används som en del i jakt, kan brottet istället rubriceras som förberedelse till jaktbrott alternativt grovt jaktbrott (vilket kan medföra upp till fyra års fängelse) eller brott mot artskyddsförordningen .
Kammarrätten i Jönköping har nyligen avkunnat en dom i ett fall där en person ville ha tillstånd att ha övervakningskameror på sina åkrar samt på en åtelplats för vildsvin. Domstolen kom fram till att tillstånd inte behövdes för att ha övervakningskameror på åkrar med växande gröda eftersom allemansrätten inte innebär att man får beträda sådana åkrar. På åkermarken i övrigt ansåg domstolen däremot att tillstånd krävdes eftersom allemansrätten gäller där. I den delen beviljade domstolen dock inte tillstånd att ha övervakningskameror.Och åtelplatsen? Jo såhär skriver jägareförbundet:
När det gäller kameraövervakning av själva åtelplatsen ansåg domstolen att ”den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad vad gäller själva anordningen som finns på åtelplatsen”. Detta betyder på ren svenska att allmänheten inte får fingra på en anläggning, till exempel en foderspridare, som fastighetsägaren eller jakträttshavaren uppfört. Dessutom uttalade domstolen att tillgängligheten i övrigt fick ”anses begränsad vad gäller området i anslutning till anordningen, eftersom den verksamhet som bedrivs vid åtelplatsen löper stor risk att allvarligt störas om allmänheten gör sig tillträde till området”. I klartext innebär detta att man alltså inte får störa jakten genom att lägga vittring kring åtelplatsen. När det gäller själva syftet med övervakningen, ansåg domstolen att det var ett samhälleligt och legitimt syfte att kartlägga vildsvins rörelsemönster för att kunna bedriva en effektiv jakt.Det är ju lite intressant att en åtelplats inte omfattas av allemansrätten.... Men då kommer man osökt att tänka på miljöåklagare Åse Schoultz, som härom veckan intervjuades i DalaDemokraten:
Åse Schoultz har en speciell uppgift. Hon är en av de tre miljöåklagarna i landet som är speciellt inriktade mot att utreda grova jaktbrott.Ja, Åse Schoultz och polisen kanske följer lagens ord i sin nit att samla in åtelkameror. Men inte kan man med bästa vilja i världen anklaga dem för att följa lagstiftarens intention. Uppenbart är att lagstiftaren vill att åtelkameror inte skall omfattas av lagen om kameraövervakning. Såhär står det i tilläggsdirektiven till jaktlagsutredningen:'
– Jag har bland annat flera pågående förundersökningar just där det handlar om att det suttit otillåtna kameror i skogen.
Utredaren får i uppdrag att också utreda möjligheten att införa ett undantag från tillståndsplikten enligt den föreslagna kameraövervakningslagen för övervakning av vilt. Det utvidgade uppdraget om kameraöverakning för viltövervakning ska redovisas i ett delbetänkande den 30 juni 2014.Närmare specificeras det såhär:
Utredaren ska utreda om det är möjligt att göra undantag från tillståndsplikten för kameraövervakning av vilt.Lagstiftaren anser med andra ord att den lagändring som gjordes i kameraövervakningslagen vilken medförde att åtelkameror blev tillståndspliktiga inte var lyckad. Den är inte i samklang med samhällets intressen. Kanske borde polis och miljöåklagare lyssna lite på detta och koncentrera sina insatser på de jaktbrott som samhället finner mer relevanta?
Utredaren ska ha som utgångspunkt att ett undantag från tillståndsplikten endast ska avse övervakning där det inte är motiverat med en individuell prövning i varje enskilt fall (se prop. 2012/13:115, s. 51-52). Ett undantag ska således vara avgränsat till kameraövervakning där intresset av övervakning regel-mässigt väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad.
Utredaren bör vidare ha som utgångspunkt att kamera-övervakning som undantas från tillståndsplikten endast ska avse fall där kamerorna fångar ett begränsat område (se prop. 2012/13:115 s. 72 f.)
Om utredaren bedömer att ett undantag från tillståndsplikten bör införas ska det övervägas om den undantagna övervakning-en ska omfattas av anmälningsplikt till länsstyrelsen.
Om utredaren inte föreslår undantag från tillståndsplikten ska det övervägas om andra åtgärder bör föreslås för att underlätta övervakning av vilt.
Som jag ser det är åtelkameror ett viktigt redskap i förvaltningen av vildsvin, och jättestora vildsvinsproblem kan de ju inte ståta med i värmland.....Åtelkameror och artskyddsbrott.
Polis, åklagare och länsstyrelsen vill göra ett klargörande om vad som gäller vid användande av Åtelkameror i skog och mark, med anledning av missuppfattningar beträffande tillståndsplikten.Idag finns på marknaden ett stort antal varianter på s.k. åtelkameror som har ett användningssyfte att övervaka åtelplatser och därigenom kunna observera djurlivet. Kameror av detta slag används även inom jordbruket för att kunna konstatera angrepp från djur på odlingar. Att använda en sådan kamera kräver tillstånd enligt 5§ Lagen om allmän kameraövervakning. Tillståndsansökan behandlas av länsstyrelsen. Tillståndskravet finns dels för att förhindra att folk som rör sig i skog och mark blir filmade utan sin vetskap, men även för att förhindra det som i lagen benämns som artskyddsbrott. I lagen står att tillstånd för kameraövervakning kan lämnas om det kan anses att övervakningen har ett samhälleligt intresse. Eftersom en åtelkamera inte med bästa vilja kan härledas till ett samhälleligt intresse är det svårt att få ett sådant tillstånd utfärdat. Lagstiftaren anser också att integriteten har ett än större skyddsvärde i skog och mark eftersom allmänheten söker sig dit för att finna ro och ensamhet i en miljö där risken att bli filmad skall vara obefintlig.
Nu börjar häckningstiderna för våra fåglar i Norden. Det finns tips som talar om att plundring i Sverige av fåglars bon på ägg och jakt på fåglar pågått sedan slutet av 1960-talet. Dokumenterad äggplundring och jakt av fåglar finns sedan 2002. Man färdas ibland i husbilar och har långa stegar på taket som hjälpmedel för att komma åt fågelbon i träd, men användande av åtelkameror har förekommit i syfte att se när fåglarna lagt sina ägg eller för att se när äggen är kläckta så att man kan komma åt ungarna.
Polisen kommer därför vid upptäckt av kameror som satts upp utan tillstånd att beslagta kameran och inleda en förundersökning. Brottet kan medföra ett års fängelse eller böter vid fällande dom. Beslag sker med stöd av reglerna i Rättegångsbalken.
Igår publicerade Svensk Jakt en intervjubaserad artikel där man talat med advokaten i fallet. Jag tycker att resonemanget i domen är av intresse. Här citeras några stycken ur dommen:Satte upp kamera i skogen – får böter
Man kan inte sätta upp en kamera mitt i storskogen, utan att först söka tillstånd.Det får nu en man från Dals Ed erfara, sedan han fällts för brott mot lagen om allmän kameraövervakning.
Mannen hade monterat en kamera en bit från en åtel i skogen mitt på Kynnefjäll, dit han säger sig ha lockat räv. Kameran var ansluten till en rörelsedetektor. När något rörde sig framför den tog den bilder som skickades som MMS till mannens mobiltelefon.
Det var en annan man som bor på fjället, som upptäckte kameran en dag när han var ute och promenerade på en grusväg på fjället. Han anmälde då upptäckten till polisen, som hämtade kameran.
Ingemar Sunnerdahl, handläggare av kameraövervakningsfrågor på länsstyrelsen, berättar att man måste ha tillstånd även för åtelkameraövervakning, om det gäller sådan mark att allmänheten har tillträde till den. Att få sådant tillstånd är dock svårt.
Och skulle man få tillstånd, gäller plikt att tydligt skylta och tala om var kameran sitter. Vänersborgs tingsrätt skriver i den nu aktuella domen från 28 februari i år, att ”den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de här bestämmelserna om upplysnings- och /eller tillståndsplikt döms till böter eller fängelse i högst ett år”.
Tingsrätten konstaterar i domen mot kameramannen från Ed, att det är uppenbart att området där kameran satts upp iordningställts för jakt på enskild mark.
Mannen själv hävdar att han bara testat kameror. Han döms till 50 dagsböter á 200 kronor, samt åläggs att betala en avgift på 500 kronor till brottsofferfonden
Nu säger mannens advokat Michael Hansson att hans klient, som inte trodde sig behöva tillstånd för kameran, troligen hade friats om han inte varit försäljare av åtelkameror.En avgörande faktor är alltså att mannen säljer åtelkameror. Vidare spelar det in att det var frågan om kameror som skickar bild med MMS till mobiltelefon:
– Det här målet har speciella omständigheter. Tingsrätten menar att min klient borde varit mer vaksam och varit uppmärksam på lagstiftningen, mot bakgrund av att han säljer sådana kameror i sin affär. Bland annat därför bedömer man inte brottet som ringa
I domen lägger tingsrätten också vikt vid att kameran skickade bilderna som mms till den åtalades mobiltelefon. ”Det är alltså frågan om bilder som XX kunde distribuera eller förfoga över efter eget gottfinnande. XX kan vidare bevara bilderna hur länge som helst”, skriver tingsrätten.Något som är av relevans för alla jägare är vilket tillträde allmänheten har till åtelplatser, detta oaktat om det rör sig om åtlar för räv eller gris. Jägaren vill naturligtvis inte ha spring på sin åtel, det ger bland annat mer doft av människor än nödvändigt. Detta användes i försvaret:
Under rättegången ifrågasatte försvaret om en åtel verkligen ska betraktas som en allmän plats. Man tryckte också på att få människor rör sig i området där kameran var monterad.Att brottet inte bedömdes som ringa beror också på att den vidvinkliga kameran var monterad på ett sådant sätt att inte bara benen på förbipasserande avbildades. Detta kan jämföras med en dom i Lycksele tingsrätt där ägaren till Z-aim (också åf av åtelkameror) stod åtalad för exakt samma brott. I Lycksele friades mannen:
I domen håller tingsrätten med om det resonemanget, men menar att platsen ändå är tillgänglig för den enskilde och att åtelområdet inte är undantaget från allemansrätten.
Rådman Henrik Aspegren vid Lycksele tingsrätt säger att det inte kunde styrkas att åtelkameran kunde vara integritetskränkande då kameran satt oländigt till, långt ute i skogen och riktad snett neråt. Även om uppsåt fanns med i detta fall, ogillade tingsrätten brottet och Mats därför frias helt.Lyckseledomen finns att läsa i sin helhet här. Det jag i detta fall tycker är extra intressant är att mannen på Z-aim i sitt tillstånd för björnåtel på pränt har uppgiften att det krävs tillstånd för åtelkamera, lika så har detta påpekats i en utbildning mannen gått. Ändå väljer tingsrätten att fria snarare än fälla. En skillnad mot Dalslandsfallet är att kameran inte skickar bilder per MMS.
en åtelplats är ett område där ”den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad”. Man anser också att ”integritetsriskerna är försumbara”.I kammarrättsdommen framgår:
den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad vad gäller själva anordningen som finns på åtelplatsenHur som helst lär det bli mer problem i framtiden. För närvarande ligger det en lagrådsremiss som skärper kraven på tillstånd för bland annat åtelkameror. Vilket är helt kontraproduktivt då åtelkameror är ett viktigt redskap i förvaltningen av vildsvinsstammen.
Enligt tingsrätten är det genom spår på utfodringsplatserna klarlagt att vildsvin och annat klövvilt ”i icke ringa omfattning besökt utfodringsplatserna”. Efter att ha konstaterat att fastigheten bedöms avkasta ett vildsvin per år slår tingsrätten fast att vilt som kommer till åtelplatserna i stor utsträckning kommer från angränsande jaktområden.Jag tycker att domen är välkommen. Den klargör att det inte är acceptabelt att locka in djur från angränsande marker i syfte att skjuta mer än den egna marken bär. Frågan är vanligt återkommande på såväl forum som i jakttidningar. Vill minnas att SvenskJakt tidigare skrivit om detta, tror det var i septembernumret men hittar inget på deras hemsida. Hur som helst är det bra att tingsrätten tog ställning, nu skulle dock det hela behöva gå till högre instans så att domen blir prejudicerande. Alternativt så får vi hoppas på ett förtydligande i den
Någon avsikt att locka vilt från grannmarken har han inte haft, uppgav jägaren under förhandlingen, men tingsrätten skriver att han måste ha förstått att så skulle komma att bli fallet.
Eftersom jägaren suttit på pass i särskilda jaktarrangemang vid utfodringsplatserna, som fyllts på med foder kontinuerligt, bedömer tingsrätten brottet som inte ringa.
Jägaren döms därför till dagsböter, 30 gånger 120 kronor, för brott mot jaktlagen.
Färgen är ganska olika; dock betecknas den i allmänhet af jägarenamnet »svart-vildt»; ty gråa, rostfärgade, hvita och fläckiga vildsvin äro sällsynta. Grisarne hafva på gråröd botten gulaktiga ränder, som sträcka sig nästan längs efter kroppen, men förlora sig redan under de första månaderna af djurens lefnad. Hårbetäckningen -består af styfva, långa och spetsiga borst, hvilka ofta äro klufna i spetsen. Deremellan inblandar sig, allt efter årstiden, mer,.eller mindre fint ullhår. Inunder halsen samt j bakre delen af buken äro borsten riktade framåt, hos de öfriga delarne af kroppen bakåt. På ryggen bilda de ett slags kam eller inan. Svart eller kimröksbrunt är den vanliga färgen, men ändspetsarne äro gulaktiga, grå och rödaktiga, och härigenom blifver den allmänna färgen något ljusare. Öronen äro svartbruna, svansen, trynet och den nedra hälften af benen samt klöfvarne svarta; hos främre delen af ansigtet är borsthåret vanligen spräckligt.
Ja man kan ju fundera. Kameraövervakning för inte ske hur som helst på allmän plats, det är vi alla överens om. Men är t.ex. en vildsvinsåtel en allmän plats? Jag anser inte det. En anlagd vildsvinsåtel är en installation i syfte att bruka och tillvarata det marken ger, precis på samma sätt som en havreåker. Och får allmänheten beträda en havreåker? Nej. Precis på det sättet kan en vildsvinsåtel betraktas. Och kammarrätten i Jönköpings län har gjort det i ett rättsfall även om man inte tar konsekvenserna av det, jag lånar Jägareförbundets text kring detta:Tillstånd krävs för åtelkamera
Polis, åklagare och länsstyrelsen vill göra ett klargörande om vad som gäller vid användande av åtelkameror i skog och mark, med anledning av vissa missuppfattningar som kommit till vår kännedom.Enligt 5 § Lagen om allmän kameraövervakning, krävs tillstånd av länsstyrelsen för att man ska få sätta upp en åtelkamera i skogen. Detta eftersom allemansrätten ger folk rätt att vistas i skog och mark och de ska ej riskera att filmas av en obevakad kamera. Polisen kommer därför vid upptäckt av kameror som satts upp utan tillstånd att beslagta kameran och inleda en förundersökning. Brottet kan medföra ett års fängelse eller böter vid fällande dom.
Finns det andra kriterier som gör att polisen misstänker att åtelkameran används som en del i jakt kan brottet istället rubriceras som förberedelse till jaktbrott alternativt grovt jaktbrott, vilket kan medföra upp till fyra års fängelse.
Kammarrätten i Jönköping har nyligen avkunnat en dom i ett fall där en person ville ha tillstånd att ha övervakningskameror på sina åkrar samt på en åtelplats för vildsvin. Domstolen kom fram till att tillstånd inte behövdes för att ha övervakningskameror på åkrar med växande gröda eftersom allemansrätten inte innebär att man får beträda sådana åkrar. På åkermarken i övrigt ansåg domstolen däremot att tillstånd krävdes eftersom allemansrätten gäller där. I den delen beviljade domstolen dock inte tillstånd att ha övervakningskameror.Alltså. I dagsläget behöver man tillstånd för att använda en åtelkamera. Har du det för din?
Åtelplats fick tillstånd
När det gäller kameraövervakning av själva åtelplatsen ansåg domstolen att ”den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad vad gäller själva anordningen som finns på åtelplatsen”. Detta betyder på ren svenska att allmänheten inte får fingra på en anläggning, till exempel en foderspridare, som fastighetsägaren eller jakträttshavaren uppfört. Dessutom uttalade domstolen att tillgängligheten i övrigt fick ”anses begränsad vad gäller området i anslutning till anordningen, eftersom den verksamhet som bedrivs vid åtelplatsen löper stor risk att allvarligt störas om allmänheten gör sig tillträde till området”. I klartext innebär detta att man alltså inte får störa jakten genom att lägga vittring kring åtelplatsen. När det gäller själva syftet med övervakningen, ansåg domstolen att det var ett samhälleligt och legitimt syfte att kartlägga vildsvins rörelsemönster för att kunna bedriva en effektiv jakt.
Suddiga gränser
Trots att domstolen egentligen sa att allemansrätten inte gäller runt en åtelplats och därmed, precis som med åkrar med växande gröda, inte borde innebära krav på tillstånd, ville man inte gå så långt. Istället kom man fram till att tillstånd ska beviljas då domstolen ansåg att riskerna för intrång i den personliga integriteten var försumbara. Sannolikt tog man det säkra före det osäkra eftersom gränserna för allemansrätten var så suddig, och exakt var kameralinsen når går ju inte heller att säga. Man kan alltså numera på goda grunder säga att man måste ha tillstånd för en åtelkamera, men att man ska få tillstånd om man söker.
