Förtroendevald

Så då vart man förtroendevald i Jägareförbundet nu då. Sitter sedan igår med i kretsstyrelsen. Samtalet från valberedningen kom på nyårsafton när jag var på väg in från jakt i Bohusläns skärgård. Jag blev överrumplad men samtidigt positivt förvånad. Så nu är jag djupare insyltad i organisationen. På gott och på ont.

Varför? Kanske någon undrar.

Jo, jag anser att man i jaktliga frågor blir starkare om man är organiserade*. Och då tänker jag i detta fall på det regionala inflytande och möjligheten att påverka, inte minst i fråga om kontakter med länsstyrelsen. Det dök på mötet upp ett konkret exempel på detta. Länsstyrelsen var nämligen där och informerade om rovdjursläget. Klart intressant, de har ett svårt arbete det är bara att konstatera. Får nog återkomma bara till det. Hur som helst. Länsstyrelsen här har i flera fall tagit initiativ till skyddsjakt på lodjur. Eftersom det är en bygd präglad av smågårdar där många har får för att markerna inte skall växa igen i kombination med att trakten hyser en mycket stark lodjursstam så hade man kanske kunna tro att fåravelsförbundet eller lrf skulle ta initiativ till skyddsjakt. Men så har alltså fallet inte varit här. Det är länsstyrelsen som tar det initiativet. Just nu pågår skyddsjakt på en lodjurshane som har tagit många får, senast i går natt tog han ytterligare ett par. Det beslutet var förberett och i samma stund som kretsordföranden ringde in till länsstyrelsen och meddelade att kretsen har ett förslag på lokal skyddsjaktsorganisation med några olika jaktledare så valdes en jaktledare och beslutet kunde fattas. Detta innebär att jaktledaren inte plockas utav länsstyrelsen utan kommer på förslag från jägarled. Nu hade det kanske lika gärna kunnat vara Jägarnas riksförbund som organiserat upp jägarna på detta vis och i andra områden är det säkert de som är bäst organiserade men här är det jägareförbundet och då är valet givet. 

Sedan är engagemang det sätt man kan förändra förbundet på. Så istället för att stå utanför och rya tänkte jag att engagemang är vägen till förbättring. Och att förbundet inte är hugget i sten visar om inte annat förändringen av förbundets vapenpolicy.

Jag tycker att det skall bli roligt, samtidigt som jag hyser vissa farhågor för att jag kanske tar på mig för mycket. Redan nu har jag mycket att göra. Hur som helst. Det skall bli intressant, och styrelsen förefaller bra. Den är definitivt inte lastgammal, snarare verkar de flesta vara något yngre än mig. 

__________________

*Jag är av samma åsikt i arbetsrättsliga frågor och har därför tidigare varit fackligt engagerad. Jag ser hur stor skillnad det är mellan arbetstagarnas rättigheter i länder med och utan stark fackförenignshistorik och blir lite bekymrad över att facken tappar medlemmar. Samtidigt måste tjänstemän och förtroendevalda i facken hela tiden vara på tå och uppträda oklanderligt.

Fel tänkt av domstol, polis och jägareförbundet - om vapen för jakt

Ibland blir jag lite trött. Det finns en mycket konservativ syn på jakt och vapen inom delar av jägarkåren (men även polisen och domstolsväsendet). Just denna gång tänkter jag på den extremt konservativa inställningen till våra jaktvapen. Personligen anser jag att man bör sträva efter en utveckling inom vapensfären som ger så god precision och kan hanteras så säkert som möjligt, detta i syfte minska risken för olyckor samt skadeskjutningar. En sak som tveklöst ökar precisionen är pistolgrepp på våra jaktgevär. Det finns en precisionsmässig anledning till att många sportskyttevapen har den tvära utformning de har på greppet. Att då konsekvent avfärda pistolgrepp, även på repetergevär och inte bara halvautomater, är en mycket märklig inställning från myndigheter och intresseorganisationer. Sedan hav vi fenomenet fällbar kolv som ju är förbjudet på halvautomater och pumprepeterade vapen. En fällbar kolv gör vapnet lättare att frakta i skog och mark, som hundförare så har jag många gånger övervägt att skaffa ett vapen där en fällbar kolv kan monteras.

Härom dagen ställdes detta på sin spets. ATL rapporterade då (läs även vad Jaktjournalen skriver):

Mannen vill ha sitt vapen till jakt - men samtliga instanser säger nej, med hänvisning till att det är alldeles för militärt till sin utformning och funktion.

Såväl polismyndigheten i Jämtland som förvaltningsrätten i Härnösand har avslagit mannens ansökan.

Nu gör även kammarrätten i Sundsvall samma bedömning - då vapnet anses vara alltför militärliknande och inte är lämpligt för jakt.

Pistolgrepp

Jägaren, som är bosatt i Åre kommun, ansökte om att få ha kulgeväret , ett Accuracy International modell AX338 Lapua Magnum, till jakt för två år sedan.

Naturvårdsverkets regler innehåller inte några begränsningar för denna typ av manuellt omladdade jaktvapen, påpekade mannen.

Han framhöll också att det aldrig skulle falla honom in att använda ett undermåligt jaktvapen som i värsta fall leder till skadeskjutningar.

Polismyndigheten tyckte dock att vapnet, som bland annat har fällbar kolv och pistolgrepp, är olämpligt att jaga med.

Farligt i fel händer

Svenska Jägareförbundet, som yttrat sig i fallet, är av samma uppfattning - och förvaltningsrätten höll med.

Inför prövningen i kammarrätten hade yttrande begärts in från rikskriminalpolisen, som konstaterar att det aktuella vapnets funktioner är att betrakta som primärt militära.

Rikskrim anser också att vapnet är farligt om det hamnar i händerna på fel person.

Kammarrätten håller med och avslår mannens överklagande.

För tydlighetens skull kan det vara bra att känna till Jägareförbundets policy avseende pistolgrpp och vikbar kolv, en policy som alltså är mer restriktiv än lagens ord:

Ur jaktlig synpunkt motiverade funktionella tillbehör, material och färgsättning ska inte påverka bedömningen huruvida ett vapen ska anses militärliknande eller inte. Exempelvis anses inte benstöd, rekylbroms, ljuddämpare, syntetkolv, mörk färg eller kamouflagemönster medföra att ett vapen anses militärliknande. Det är främst vapnets konstruktionsprincip och utformning av kolven, som avgör huruvida ett vapen ska anses militärliknande eller inte, tillsammans med totalvikt och kaliber. Exempelvis kan samtliga vapen med vik- eller fällbara kolvar samt kolvar av teleskopiskt typ, kolvar med rena pistolgrepp som möjliggör att vapnet kan avfyras utan att stödjas mot axeln, kolvar som omsluter pipan för montering av diverse tillbehör som lampor och lasersikten, anses militärliknande eftersom sådana tillbehör inte är rent jaktligt motiverade.

Som jag nämnde inledningsvis är detta feltänkt. Såväl fällbar kolv som pistolgrepp kan lätt motiveras rent jaktligt. Montering av extra utrustning är vitalt för eftersksjägaren och i vissa fall skyddsjägaren då en alternativ montering ovanpå kikarsiktet ger ett topprankt vapen och montering direkt på pipan förändrar träffläget. Därmed måste sista stycket i den citerade delen av policyn ses som direkt felaktig.

I dommen framhåller Kammarrätten att vapnet förvisso är godkänt enligt Naturvårdsverkets föreskrifter men att det inte uppfyller vapenlagens krav på lämplighet:

Vidare framgår av utredningen i målet att vapnet har pistolgrepp, löstagbar kolv och kan avfyras utan stöd mot axeln. Svenska Jägarförbundet, polismyndigheten och Rikspolisstyrelsen är ense om att dessa egenskaper inte är jaktligt motiverade samt att de får anses militärliknande eller primärt endast motiveras av rent militära behov.

Här dyker det upp ytterligare feltänkt. Såväl polis som Jägareförbund borde väl rimligen inse att ett vapen som utan extrautrustning som benstöd, optik (kikarsikte/rödpunktsikte) eller ljuddämpare väger 7,8 kg och är ungfär en meter långt med kolven infälld rimligtvis inte kan hanteras med en hand. Om man nu inte tror att filmens värld är sanning. 

Är det detta man föreställer sig?

Då glömmer de bort att det är ett repetervapen licensen gäller.

Jakthatets blinda sida

På Nyheter 24 har det under de senaste veckorna rullat en debatt. En debatt som återkommer år från år, den handlar om de svenska jägarnas "lustmord" på 100.000 älgar. Debatten initierades i år av Camilla Björkbom, Djurens rätt. Hon gick hårt ut med att Nu dör 100.000 älgar för nöjes skull. Hon hänger upp sig på att glada och stolta jägare låter sig fotograferas med vapen och, herre gud, döda djur i Sveriges natur. Hon fokuserar på dödandet och verkar tro att det är det som allt handlar om. Sedan lyfter hon fram skadeskjutningsfrekvensen, dock utan att nämna att eftersök i många fall snarast är rena dödsök eftersom älgen dör efter något hundratal meter. Men att ett djur inte dör knall fall av ett perfekt skott är ett pedagogiskt problem vi jägare har gentemot allmänheten. Kanske borde vi i framtiden snarare säga dödande skott istället för lungskott? För det är ju faktiskt det det är frågan om. Men Björkbom nöjer sig inte med att låta allmogens älgjakt ensam klä skott för hennes generella kritik. Såhär låter det lite senare i artikeln:

Fredlösa från första andetaget är rävar och grävlingar. Årsungar av räv och grävling får jagas under vår och sommar och sedan vidtar höst- och vinterjakten på de vuxna. De jagas för att de konkurrerar med jägarna om viltet. De tar nämligen byten som jägarna själva vill döda. Det här kallas för viltvård. Årligen dödas omkring 80 000 rävar och 30 000 grävlingar av den anledningen.
Änder och fasaner föds upp till levande måltavlor för hugade köpare. Det rör sig om flera hundra tusen fåglar som släpps ut för att dö i en kanonad av hagelskott. Hageljakten leder inte så förvånande till omfattande skadeskjutning och lidande för djuren.
275 000 måsar, kråkfåglar, duvor och björktrastar dödas för att de anses vara skadedjur. De drabbas av så kallad skyddsjakt året runt. Detta trots att skyddsjakt egentligen bara får ske ”om det inte finns någon annan lämplig lösning”.

Hur hon kan skilja ut de djur som skyddsjagas från övriga övergår mitt förstånd. Jag särredovisar då rakt inte skyddsjakten från övrig jaktstatistik...

Camilla Björkbom får efter ett tag mothugg av Jägareförbundets Magnus Rydholm (varför Jägarnas Riksförbund inte väljer att försvara jakten i allmänhet och rätten till älgjakt i synnerhet vet jag inte, men det där att ta ett allmänt ansvar för jakten som sådan är inte riktigt Jägarnas Riksförbunds grej).  Rydholm pratar lite generellt om människa och natur varefter han som slutkläm lyfter fram viltköttet:

Genom jakten får jägaren tillgång till ett mycket fint kött. Och det känns lite märkligt att Djurens rätt vill begränsa och förbjuda det mest etiska producerade köttet som finns. Jägarna skördar nämligen av ett överskott utan att ta på kapitalet. Målet är att det ska finnas minst lika vilt mycket nästa år. Jakt är således ett hållbart brukande och ett sunt resursutnyttjande.
En köttproduktion där djuren har levt fritt, utan slakttransporter, olika mediciner eller trånga bås och därtill är närproducerat och klimatsmart vill Camilla Björkbom begränsa. Det är mycket anmärkningsvärt.
Så är det något Djurens rätt borde slåss för så är det mer viltkött till allmänheten – inte mindre.

 I sin (slut?)replik skjuter Björkbom in sig på detta. Att viltköttet inte räcker till alla. Björkbom skriver även, kanske av okunskap, kanske för att smutskasta jägarkåren:

Jägareförbundet kräver att stora rovdjur som vargar och lodjur helst inte ska få finnas alls eller, i värsta fall, i så låga antal att de inte ska kunna konkurrera om älgar. De djur som Jägareförbundet vill gynna är de arter som det passar att fylla frysboxen med.
Jägare kallar det viltvård när de dödar årsgamla rävar och grävlingar i eller utanför grytet eller fångar mårdhundar i bensaxar. Det är inte jägare som gör insatser som hjälper djurarter som missgynnats. Var fanns jägarna när naturvårdare och ornitologer stödutfodrade havs- och kungsörnar eller födde upp och släppte ut utrotningshotade pilgrimsfalkar och berguvar? Det är förstås rovfåglar, och därmed konkurrenter, så de får inte hjälp av jägarna.
Utfodring av vilda djur och anläggning av viltvatten görs inte av altruism utan har som syfte att samla och förstärka antalet djur inför nästa jakt.

Jag vet inte om Björkbom någonsin studerat vad som händer på den plats där den skjutna älgen tagits ur. Det dröjer inte många timmar innan kråkfåglar, korpar och rovfåglar (ja även havs- och kungsörnar) börjar rycka i resterna. När mörkret faller vågar sig räven dit och ibland även en höstfet grävling som egentligen borde kolhydratladda för att bygga fett men som inte kan låta bli lite gratis protein. 

Jag vet inte om det är av okunskap som Björkbom värnar om mårdhunden, ett djur som internationellt klassas som ett hot mot biologisk mångfald och är en invasiv art. På vilket sätt är det enligt Björkbom dåligt att man fångar mårdhundarna?

Björkbom menar att de djur som Jägareförbundet vill gynna är de som passar att fylla frysboxarna med. Har hon missat Jägareförbundets arbete tillsammans med Nordens ark, ett arbete som går tillbaka flera decennier och syftar till att rädda fjällgåsen? Har Björkbom missat allt arbete som Jägareförbundet tillsammans med WWF lagt ner på att rädda uttern och se till att den kommer tillbaka i våra vattendrag? Något som till och med Svenska Rovdjursföreningen ger Jägareförbundet erkännande för! Det går att hitta många fler exempel, inte minst kring hur sjöfågel kan räddas genom samverkan mellan naturorganisationer, myndigheter och jägare, men Camilla Björkbom demonstrerar med stor tydlighet jakthatets blinda sida när hon väljer att svartmåla jägarkåren snarare än att försöka se till helhetsbilden.

Gästinlägg: Om Svenska Jägareförbundets vapenpolicy

Ett gästinlägg som ifrågasätter Jägareförbundets policy och agerande när det kommer till frågor om vad som är lämpliga jaktvapen. Jag har haft andra gästinlägg som behandlat just detta, vad som är lämpliga vapen, tidigare.

Förbundet har ju en Policy- http://jagareforbund...-rorande-vapen/

Där det förekommer ett stort antal subjektiva och värdeladdade ord med oklar innebörd, det vill säga det totalt motsatta mot vad en policy avsedd att tillämpas på ett objektivt och klart sätt bör innehålla, särskilt intressant är

Användandet av militära eller militärliknande skjutvapen, främst vissa hel- eller halvautomatiska kulgevär, samt andra i jaktsammanhang spektakulära skjutvapen såsom grovkalibriga enhandsvapen, kan anses bidra till att skapa en negativ bild av jakten och jägaren hos allmänheten och dessutom avsevärt minska möjligheterna att långsiktigt försvara det fullt ut berättigade kravet på att inneha vapen för jakt. Stor restriktivitet skall därför prägla yttranden i tillståndsärenden rörande sådana vapen. Ur jaktlig synpunkt motiverade funktionella tillbehör, material och färgsättning ska inte påverka bedömningen huruvida ett vapen ska anses militärliknande eller inte. Exempelvis anses inte benstöd, rekylbroms, ljuddämpare, syntetkolv, mörk färg eller kamouflagemönster medföra att ett vapen anses militärliknande. Det är främst vapnets konstruktionsprincip och utformning av kolven, som avgör huruvida ett vapen ska anses militärliknande eller inte, tillsammans med totalvikt och kaliber. Exempelvis kan samtliga vapen med vik- eller fällbara kolvar samt kolvar av teleskopiskt typ, kolvar med rena pistolgrepp som möjliggör att vapnet kan avfyras utan att stödjas mot axeln, kolvar som omsluter pipan för montering av diverse tillbehör som lampor och lasersikten, anses militärliknande eftersom sådana tillbehör inte är rent jaktligt motiverade.

Med en genomläsning för hand, undrar man stilla vem har knopat ihop detta?

Helautovapen är inte tillåtna för jakt, det berättar NVV för oss, enbart vissa Halvautomater är tillåtna, även där finns FAP och NVV som anger reglerna, en god regelskrivare hade med enkelhet hänvisat till dessa regler som dem som även förbundet ansluter sig till, en spontan kommentar är att det hade medfört att frifräsande "konsulenters" egna påhitt inte hade kommit ens att få spira då, långt mindre gro och slå rot.

Hur är det får man jaga med grovkalibriga enhandsvapen? Nej just det, se ovan, hela det inledande stycket är regel/policymässigt meningslöst och till vad/vem riktar det sig då, jo dem som kunna läsa att förbundet minsann tar krafttag mot vapen-något-något, med andra ord riktat enbart till politiker.

Därefter räknar man upp att saker som rekylbroms, dämpare, benstöd, syntetkolv, färgsättning osv inte är militäriskt utseende eller bakgrund, men att saker som möjligheter att montera lampa och lasersikte samt framstock som omsluter pipan är det.

Detta är otroligt besynnerligt, urvalet är inte bara så uppenbart tillrättalagt, av förmodande politiska skäl det är även felaktigt och därtill står det i strid med gällande lagstiftning,

Nedan jämförs ett antal vapen, varav en del är tillåtna för jakt andra inte:


Tillåten för jakt- JA


Tillåten för jakt-NEJ

Trots att det ena vapnet är både försett med nattsikte och stort magasin är det helt ok, på grund av dess bakgrund, det andra vapnet är olämpligt för jakt på grund av att framstocken omsluter pipan.

För övrigt är även detta vapen olämpligt för jakt, hoppas att förbundet avstyrker ansökan i de fall sådan sker:


Vidare finns det en rad moderna vapen där stocken omsluter pipan, Mannlicher scout, ruger scout, någon Mossberg mfl.

För att då vidare kommentera saken så är det ena av de två vapen ovan som går igenom policyns regler, ett militärt massmordsvapen, som likt Ruger mini 14, ett ämne där förbundet verkligen stod upp rättsligt för sina medlemmars innehav av redan meddelade tillstånd, ett vapen som inte bör innehas av jägare.

Ett par saker till vad i frågan om totalvikt gör ett vapen militäriskt, skall det vara tungt eller lätt, eller är det frågan om en vikt förenat med en viss kaliber som gör ett vapen militäriskt?

För att återgå, montage av lampa är numera tillåtet, lämpligen för att inte erhålla träfflägesförändringar sker montaget på framstocken, vore det då inte bra om en sådan tillåter sådan montering på lämpligt plats,

Vid avfångning i fälla, av ställd grävling mm är lasersikten tillåtna, så vitt jag minns, visst är det intressant att en sådan sak tillsammans med lampa gör ett vapen militäriskt?

En policy skall om inget annat vara till för medlemmarna för att de skall kunna förstå vad förbundet anser är ok och inte, snarare än att vara en ventilregel/verktyg där förbundet efter eget skön och eller tyckande kan reglera genom yttranden enskildas innehav av vapen.

Slutligen kan konstateras att just detta med yttranden, policy dokument är något som är otroligt känsligt för förbundet, varje gång det kommer upp kritik är svaret det att våra medlemmar visst vill detta!

Nja jag tror inte att de bryr sig särskilt alls, om de alls motsvarar mänskligheten i övrigt, de kanske har tyckt att policyn är en bra sak efter att den presenteras första gången för dem, men frågan är om de gillar den efter att ha sett hur den används?

Slutligen, iom att förbundet går RPS vägar i det mesta från halvautomater och restriktiv tillståndsgivning med mera, när kommer förslaget om att ta bort halvautomatiska hagelgevär?

Ett förbund, en styrelse, en policy är enbart trovärdig och saklig när det/den under tid kan tillämpa regler på ett sådant sätt att de kan förklaras utan att det tas till förhöjd ton och eller det sker med ett uppenbart defensivt sätt, där andra skuldbeläggs.

Det finns om inte en påtagligt stor anledning för förbundet att öppet redovisa för dessa yttranden efter förfrågningar, inte bara här, utan på den egna hemsidan,

Då policyn är oklar så är i varje fall beskedet om att förbundet har lämnat följande yttranden för angivet vapen något som styr upp den uppenbara vilda western som råder i detta, kom ihåg att era "konsulter", som för övrigt sedan ett större antal år sedan inte skall yttra sig alls i vapenfrågor, när var det Ola tog över igen, trots detta med frenesi och glädje yttrande sig i Ruger mini 14 ärendena med en del saker som var rena faktafel och andra som var otäckt förvridna återgivningar av rättsliga förutsättningar.
_________________________________
Relaterat:
Lite om vapenlampor och nattsikten.
Om pistolgrepp på vapen

Rovdjursfrågan på Europanivå - en lösning i sikte?

För ett par dagar sedan tecknades ett slags avtal, eller i vart fall en överenskommelse som är tänkt att lösa vissa av problemen förknippade med rovdjursförvaltningen i Europa. Världsnaturfonden skriver på sin hemsida:

Historisk överenskommelse om rovdjur i Europa

2014-06-10
Idag den 10 juni undertecknar EUs miljökommissionär Janez Potočnik, Tony Long från WWF och flera andra europeiska företrädare för olika intressen en överenskommelse om hur rovdjurskonflikter bör lösas inom EU.

– Den här plattformen är ett viktigt steg framåt för att lösa konflikter som kan uppstå kring rovdjur i Europa, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Efter att ha varit kraftigt decimerade i Europa ökar nu antalet rovdjur i västra och norra Europa och börjar återta gamla marker. Det innebär också en positiv utveckling för andra arter. Samtidigt kan det uppstå konflikter. EU-kommissionen har därför initierat en dialog mellan olika intressegrupper för att skapa riktlinjer för hur eventuella framtida rovdjurskonflikter ska lösas.

Tom Arnbom, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF, har under två år deltagit i framtagandet av dokumentet och är på plats i Bryssel.

– Rovdjurens återkomst är en framgångssaga, exempelvis finns det nu varg i Danmark. Det skapar dock konflikter på många håll och vi måste lösa dem i samförstånd, säger Tom Arnbom.

Andra som undertecknar överenskommelsen (“Coexistence between People and Large Carnivores”) är europeiska jägarförbund, renskötare och djurhållare. I dokumentet förbinder sig organisationerna att Art- och habitatdirektivet ska vara den juridiska grunden och att förvaltningen ska vara vetenskapligt förankrad och tåla granskning samt att kulturella och socioekonomiska avväganden ska göras.

Är det en överrenskommelse som man uppfattar på samma sätt eller är det en överenskommelse som likt den åsiktsförklaring som Svenska Vargkommittens medlemmar undertecknade för ett par år sedan. En åsiktsförklaring som alla valde att tolka efter sitt förmenande?

Jakt och jägares redaktör Anders Ljung väljer genom rubriksättningen SJF gör "historiskt" rovdjursavtal en mycket skeptisk inriktning. Lite som ett missnöjesparti som väljer att ställa sig utanför alla relevanta beslutssammanhang så betraktar Ljung det hela från bänkplats när han refererar Världsnaturfondens pressmeddelande och en artikel i Svensk Jakt. För jag tror inte han har varit i särkild kontakt med Jägareförbundets olika representanter för att få uttalanden som är snarlika dem som ges i Svensk Jakt.

Jägareförbundet har också publicerat ett pressmeddelande om det hela:

”En början till en förändring av Art- och Habitatdirektivet”

Idag, 10 juni, undertecknas initiativet ”Coexistence between People and Large carnivores” av EU:s miljökommissionär Janez Potocnik. Innehållet tar upp hur alla parter runt rovdjuren ska agera för att minska konflikterna.

2014-06-10

Den Europeiska jägarfederationen FACE är en av alla de parter som skrivit under initiativet. Svenska Jägareförbundet är medlem i FACE.
– Kommissionens initiativ visar på att det finns ett behov av att skapa nya dokument som klargör hur Art- och Habitatdirektivet ska tillämpas och tolkas. Det pekar med all önskvärd tydlighet på de problem som uppstår när ett direktiv inte uppdateras och följer med i samhälls- och djurpopulationernas utveckling, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd. Initiativet klargör också att ”Guidelines on population level management of large carnivores in Europe” ska användas för tolkning av Art- och Habitatdirektivet. Eftersom hela den svenska rovdjursförvaltningen är byggd utifrån ”Guidelines” innebär det en öppning för ett nationellt självbestämmande i rovdjursfrågan.
–Det står uttryckligen också i det undertecknade initiativet att rovdjursförvaltningen ska ta hänsyn till regionala och lokala förutsättningar. I Sverige har vi stora erfarenheter av detta. Viltförvaltningsdelegationerna har skapat en bra grund för regionala erfarenheter som EU kan ta del av. Det gäller framför allt att föra ned besluten närmare de som berörs, säger Torbjörn Lövbom.
– Dagen när EU behöver göra om Art- och Habitatdirektivet kommer allt närmare. Och vi kommer göra allt i vår makt för driva på den processen. Det måste bli enklare att kunna förvalta en rovdjursart, säger Torbjörn Lövbom.

Jag noterar att Naturskyddsföreningen inte är med i det hela. Åtminstone har de inte släppt något pressmeddelande. Personligen tror jag att det är en förutsättning för att komma vidare i frågan, ordförande Mikael Karlsson har haft en lite väl hård attityd i frågan.

 Skärmklipp med SNFs senaste nyheter tom 11/6 2014.

Nya Svensk Jakt

Nu har jag läst lite drygt hälften av det nya numret av (nya) Svensk Jakt.

Jag har inte jämfört (nya) Svensk Jakt med den gamla, men mitt intryck är att formatet förändrats. Den har blivit något bredare och en aning lägre. Antagligen har totalytan per sida ökat någon procent, men det är jag inte helt säker på. Mitt känselminne säger mig att pappret har blivit något tunnare än tidigare. Samtidigt har man väl ökat tidningens omfång med något 10-tal procent.

Innehållsmässigt har man gjort vissa förändringar, t.ex. har man lagt in lokala sidor då Svensk Jakt nyheter sedan ett tag är nedlagd som ett led i att spara pengar. Det tror jag var vettigt då den spelat ut sin roll som rykande färskt nyhetsblad eftersom allt fler nu tar till sig nyheter via webben (tips: tag för vana att kolla portalen dagens jakt dagligen). Upplägget är lite annorlunda jämfört med tidigare, bland annat har man lagt till ett uppslag om jakthistoria vilket åtminstone jag uppskattar extremt mycket!

Spontant tycker jag att det har blivit bra. Kanske återkommer jag med fler kommentarer när jag läst klart hela numret.

För övrigt har man tydligen haft lite problem med de lokala upplagorna, vissa prenumeranter har fått fel tidning.

Varför är det så tyst från Jägarnas Riksförbund?

När man kikar på vad Jägarnas Riksförbund sätter upp som mål finner man 11 punkter. De flesta handlar om rätten till jakt på olika sätt, i många fall utifrån den enskilde jakträttsinnehavarens perspektiv. Där finns två punkter som handlar om vapen:

• anser att det är jägarens behov som bör ligga till grund för hur
   många vapen han/hon önskar nyttja. Inte otydliga regler och
   enskilda tjänstemäns personliga tolkningar.

• motsätter sig synsättet att jaktvapnens antal har en koppling till
   illegal vapenhantering och därför belastas jägaren med
   kostnadskrävande förvaringsrestriktioner i brottsförebyggande
   syfte.

Så långt allt väl. Det borde innebära att man skrev ett tämligen avvisande remissvar på vinterns vapenutredning (som jag tjatar jättemycket om). Men jag hittar inget svar bland de remisser Jägarnas Riksförbund lagt upp på sin hemsida. Det måste ju vara fel. Vapenutredningen kommer att påverka just de punkter som Jägarnas Riksförbund lyfter fram. Självklart måste de ha svarat och försökt påverka.

Eller?

När man googlar lite så hittar man. I detta fall i form av material från Sveriges Vapenägares förbund, en artikel som går igenom remissvaren på vapenutredningen där finner man följande slutkläm:

Totalt 13 organisationer inbjöds att lämna remissvar, bland dem Svenska Sportskytteförbundet, Skytterörelsens Ungdomsorganisation, Svenska Skidskytteförbundet, Sveriges Militäridrotts- och mångkampsförbund, Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare och Svenska Armborst Unionen. Ingen av dessa 6 avgav ett yttrande.

Jag höjer förvånat på ögonbrynen. Bryr sig inte Jägarnas Riksförbund om vad som händer våra jaktredskap i framtiden? Eller tycker man att sportskyttegrenar som k-pistskytte och IPSC lika gärna kan offras? Det vore i så fall synnerligen cyniskt och kortsiktigt. För om man gör en omvärldsanalys inser man genast att vi jägare har fyra stora teman att förhålla oss till. Samtliga dessa ligger på en högre nivå än den lokala och nationella. Det krävs med andra ord ett internationellt engagemang för att man på sikt skall kunna hävda den lokala jakten och den enskilde jakträttsinnehavarens möjligheter. De fyra teman som jag anser är hetast och kräver mest engagemang just nu är:

1. Vapenfrågan, nationellt och internationellt.
2. Problematiken kring bly i ammunition.
3. Rovdjursförvaltningen.
4. Urbaniseringen och dess effekter i form av låg kunskap om naturen och hur den kan utnyttjas, här är rörelser som Rewilding Europe tydliga exempel på hur märkligt det kan bli.

Nåja, det är fyra punkter. Alla påverkas av internationell lagstiftning och avtal, vi ser det tydligt i vargfrågan där politikerna går som på ägg för att inte förarga EUs miljökommission..... Jag googlar lite till. Inser att Sveriges Vapenägares förbund är ute och cyklar, de har inte gjort sin research ordentligt. Jägarnas Riksförbund HAR svarat på remissen. Svaret ligger i linje med de flesta övriga, man är kritisk mot det mesta, i synnerhet att förslagen riktar sig mot det legala vapenägandet och inte fokuserar på det illegala innehavet. Det enda man ser som acceptabelt är straffhöjningen för vapenbrott.  Jag blir lite brydd över varför man inte lagt upp svaret bland övriga remisser på hemsidan....

Denna vecka har det varit mycket i media om EUs planerade skärpning av de övergripande vapenreglerna. Vi kan se hur enskilda individer engagerat sig och kritiserat Cecilia Malmströms utspel - jag har refererat det mesta.

Det jag noterat är att det varit synnerligen tyst från Jägarnas Riksförbund. Man har inte, som Jägareförbundet, uttalat sig offentligt. Man har bara tagit upp det i två artiklar i nätupplagan av Jakt & Jägare. Vilket i och för sig är bättre än Jaktjournalen som totalt missat att rapportera om detta, i och för sig kan det ha att göra med att de haft redaktionsjakt den gångna veckan. Svensk Jakt har på ett mycket tydligt sätt tagit tag i frågan, man har publicerat inte mindre än fem artiklar om det hela (1, 2, 3, 4, 5).

I en del frågor skiljer sig Jägarnas Riksförbund från Svenska Jägareförbundet men itne i andra. Frågan kring vapen är en sådan där man har allt att vinna på att samarbeta. Ty två organisationer med närmare 200.000 medlemmar väger tyngre än en med sisådär 150.000 medlemmar. Det är en sådan mängd att politikerna inte riktigt kan blunda, lägg till sportskytterörelsens medlemmar så börjar det bli riktigt tungt. Antagligen landar vi då på mellan 250-300.000 betalande medlemmar. Det är många!

Men av någon anledning har Jägarnas Riksförbund ställt sig utanför den offentliga debatten i denna fråga.

Jag funderar fortfarande på varför.

Tidskrift för Jägare och Naturforskare som pdf

Svenska Jägareförbundet bildades 1830. Ett par år senare, 1832, började man ge ut en tidskrift under namnet Tidskrift för Jägare och Naturforskare. Jag fick alldeles nyligen reda på att de tre första årgångarna finns tillgängliga som pdf-er på nätet via det Finska Nationalbiblioteket. Du hittar tidningarna HÄR.

Enade vi stå splittrade vi falla - om jaktens framtid

Det finns en stor mängd hot och faktorer som just nu ligger i fatet vad gäller jakten och möjligheterna att utöva jakt i Sverige. Några exempel:

• Vapen och vapenutredningen. Inskränkningarna som föreslås i vapenutredningen drabbar inte jägare i första hand men sätter en inskränkande agenda. Polisen har redan nu på flera håll skärpt sin tillämpning av lagstiftningen högst påtagligt, t.ex. kan nämnas att det idag krävs motivering för extra pipset/pipor, det gjorde det inte förut eftersom de inte räknades in i vapengarderoben. Kraven för att få licens på ett sjunde jaktvapen eller enhandsvapen är extremt högt satta och godtyckligt tillämpade. Därtill kommer det faktum att många av våra polismyndigheter har en löjligt lång handläggningstid på vapenlicensärenden. Om det vapenutredningen föreslår går igenom och blir lag så öppnar det upp för omfattande inskränkningar i fråga om vapen i framtiden, inte minst blir retroaktiv lagtillämpning något som införs.
• Jaktlagsutredningen. Jaktlagen är nu under utredning och tanken är att den skall skrivas om från grunden och bli modern. Avseende detta arbete finns det många som försöker påverka utgången, inte minst jaktfientliga krafter.
• Vargstammen. Vargstammen i sverige är större än på minst 150 år. När naturvårdsverket skriver: "Enligt de senaste inventeringsresultaten från vintern 2012/13 har vi cirka 350 vargar i Sverige." Så vilseleder man media och befolkning, vargstammen är minst 20% högre om man räknar in de valpar som kommit under våren. Sedan har vi problemet med att alla skyddsjaktsbeslut blockeras av krafter som inte akn tänka sig någon form av jakt på varg under några som helst omständigheter. Att små intressegrupper så totalt kunna obstruera förvaltningen av vargstammen känns oerhört märkligt, inte minst för de som påverkas av vargens närvaro. Att sverige tillåts förvalta vargarna och de övriga stora rovdjuren efter egna prioriteringar är oerhört viktigt.

Det var tre stora frågor. Det finns fler (t.ex. blyfrågan), men det räcker med tre just nu. Alla dessa frågor kräver stort arbete och allra helst en enad front från jägarkårens sida. I Danmark var jägarna radikala för drygt 20 år sedan. De insåg att man genom att samarbeta och visa upp en enad front kunde komma längre än genom splittring och små grupperingar. Man såg förbi skillnaderna och tog fasta på likheterna och slog helt enkelt samman tre små jägarorganisationer och bildade en stark gemensam. I Svensk Jakt från början av 1990-talet kunde man läsa:

I Sverige ser vi motsatt utveckling. Vi hade två förbund, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, det sistnämnda med en nollvision för varg. Av för mig mycket dunkla anledningar (kanske prestige) har det dykt upp en utbrytarfraktion ur Jägarnas Riksförbund, en organisation som kallar sig Jägarförbundet Rädda Jakten som bland annat vill ha ännu färre vargar än Jägarnas Riksförbund..... Det är en olycklig utveckling. Det kommer att leda till att vi framstår som splittrade och oeniga med följden att möjligheterna till meningsfull jakt kan komma att påverkas i framtiden. Det jag tror är bästa chansen för jägarkåren att behålla nuvarande positioner eller till och med stärka dem är att stå enade samt bara driva realistiska krav i de viktigaste frågorna!