Butiker och falska betyg

Härom dagen nåddes jag av en intressant länk på facebook. Den ledde till en artikel om falska betyg och opmdömmen på nätet. Alltså inte skolbetyg utan omdömmen hos butiker och andra näringsidkare. Systemet med omdömmen på nätet är väldigt utspritt internationellt men ännu så länge ganska outnyttjat i Sverige. Här är 6 tips på hur man känner igen falska betyg (citerat från recensi):

Är alla recensioner skrivna på samma dag?
Säg att ett företag har fyra femstjärniga recensioner som alla är skrivna samma dag. Hur kan det gå till naturligt? Det är inte omöjligt att det är äkta, företaget kan till exempel ha frågat nöjda kursdeltagare efter kursavslut om de kan tänka sig att skriva recensioner och därmed fått fyra på en gång.
Sannolikt är dock att företaget i så fall skulle få fler recensioner stötvis i samband med nästa kursavslut. Om recensionerna är flera månader gamla och inga andra recensioner har lämnats varken före eller efter är det en indikation på att de är fejk.
Har personen som recenserat lämnat fler recensioner om olika företag?
På Google visas det totala antalet recensioner en person har lämnat för olika företag. Om personen bara lämnat en enda recension för ett enda företag med ett strålande betyg kan det tyda på att omdömet är fejk. Det kan även vara personens första recension av naturlig anledning – exempelvis om företaget är det första som frågat om recension på Google och personen inte självmant recenserar företag löpande. Det kan även vara ett tecken på att personen fått något i retur för att lämna en recension, exempelvis en rabattkod. Omdömet behöver därför inte nödvändigtvis vara helt fejk, kanske bara morotad.
Titta även på datumet för att avgöra recensionens värde – är recensionen gammal och personens enda recension kan du värdera den lägre än andra recensioner. Vill du gå ett steg längre, titta om personen själv arbetar på företaget. Det är inte ovanligt att medarbetare recenserar sin egen arbetsplats, ofta med en mycket kort text och fem stjärnor. Ägaren själv brukar gärna skriva lite längre, om denne får för sig att recensera sitt eget företag.
Är alla recensioner positiva?
Alla företag kan inte göra alla kunder nöjda hela tiden, och en eller ett par halvkassa recensioner kan därför ge legitimitet åt resterande recensioner. En vanlig tanke om ett företag har fem recensioner varav fyra femstjärniga och en enstjärnig är att de femstjärniga är fejk och den enstjärniga är äkta, men förhållandet i sig självt behöver inte betyda att det faktiskt är så.
Är det totala antalet recensioner lågt är det inte omöjligt att recensionerna faktiskt är äkta. Kombinera därför kriteriet med andra, särskilt datum, för att göra en helhetsbedömning.
Vad står det egentligen i recensionerna?
Kunder skriver väldigt olika mängd i sina recensioner. En del skriver bara ”Bra”, andra en längre berättelse. Särskilt missnöjda kunder brukar skriva längre texter om vad som gjorde dem missnöjda. Titta därför på recensionernas innehåll. Är det ett specifikt omdöme, är det både positivt och negativt, eller väldigt allmänt?
En missnöjd kund sätter ofta fingret på vad som var dåligt och en väldigt nöjd kund nämner ofta namn på personal de haft kontakt med. Ett vanligt varningstecken på utländska recensioner är att texten ser ut att komma från Google Translate och återkomma i flera recensioner, det ser vi dock sällan i Sverige än så länge.
Svarar företaget på recensionerna?
Ett företag som aktivt svarar på recensioner visar att de bryr sig om vad som skrivs. Här är det också viktigt att se om företaget svarar med att kopiera och klistra in eller svarar individuellt på varje recension. Många företag svarar endast på negativa recensioner, men deras svar kan ge en indikation på hur de skulle hantera ditt ärende om du blev missnöjd med ditt köp.
Har företaget recensioner på fler sajter och är de samstämmiga?
Passa på att titta på fler ställen om recensionerna verkar överensstämma i så väl positiv som negativ bemärkelse. Att börja på Google är bra, men titta gärna också på företagets Facebooksida och kanske även andra recensionssajter om du vill avgöra äktheten i betygen. Om du googlar företagets namn brukar du ofta kunna hitta flera recensionssajter där företaget nämns och bedöms.

I jaktliga sammanhang så utnyttjade jaktsabbarna och djurrättsorganisationer* möjligheten med betyg på nätet i samband med Räv-SM förra året. De gjorde helt enkelt så att de uppomanade folk på fb och i andra forum att gå in på ett antal företags FB- samt hemsidor och ge dåliga betyg och omdömmen oavsett om det anlitat företaget eller ej. Allt för att sabba för företagen och få dem att dra sig ur sitt sponsorskap. Organisatören berättade:

– Små företag som egentligen inte har med jakt att göra har drabbats genom att aktivister skrivit inlägg på deras hemsidor och Facebooksidor. Bland annat genom att ge dåliga recensioner om deras produkter och tjänster.

Jag har noterat ett par företag med jaktlig anknytning som jag antingen misstänker fuskar med recensioner eller som raderar negativa recensioner. Jag har till och med sett företag helt ta bort recensionsmöjligheten på Facebook efter motiverad kritik. Jag kan med anledning av att jag inte vill riskera förtalsanmälan peka ut några men man kan konstatera att det generellt sett gäller företag som påfallande ofta kritiseras eller vars produkter och marknadsföring ifrågasätts på olika forum på nätet. Så om man är det minsta tveksam till ett företag så bör man komplettera de omdömmen man ser på hemsida / facebooksida med googling.
 __________________________
*Här kan det vara intressant att notera att Djurens rätt inte tillåter förtroendevalda i SD att inneha förtroendeposter i organisationen.

Antijaktpropaganda i mitt FB-flöde

Igår dök åter igen denna bild upp i mitt FB flöde:

Det var en god vän och kollega som delade den, som så ofta delades den helt utan kommentar och förklaring till vad delaren ville säga med den. Reaktionerna lät inte väntas, en massa fördömmanden på precis det vis PETA eller vem det nu är som ligger bakom bilden ville.

Eftersom jag sett bilden flera gånger tidigare körde jag googles bildanalys på bilden och ramlade då på en intressant artikel på snoops (dvs förebilden för viralgranskaren) som har granskat bilden. Den har i ovanstående variant snurrat runt på nätet i minst 3 år. Bilden kommer ursprungligen från Frikki du Toit Safaris fotogalleri. Dvs någon har sökt igenom bilderna och plockat en lämplig bild för det budskap man vill förmedla.

Men vad vet vi egentligen om de som är på bilden?
Vi vet INTE om det är en familj även om det känns troligt.
Vi vet INTE om det är någon av dem som skjutit elefanten.
Vi vet INTE om de är rika.
Antagligen sköts elefanten medan den åt, vilket är bra då det blir en lugn situation som skapar förutsättningen för ett bra och dödande skott.

Letar man lite till så blir det extra intressant. Då dyker fler bilder på samma elefant upp. Men med andra människor bakom:

Nu blir det helt plötsligt väldigt uppenbart att den ursprungliga bilden bara är fusk. Eller som min vän uttryckte det när jag försiktigt och stilla påpekade detta för honom:

Intressant, Leif.
Känner mig lite lurad.
Gäller att vara vaksam.

Vilket är exakt rätt tanke. Det gäller att vara väldigt vaksam på allt man delar. Väldigt mycket är inte vad det verkar och än mer finns med en baktanke. Bilden som min vän spred finns med syftet att minska stödet för jakt, särskilt jakt i afrika. Att jakt i afrika är en förutsättning för att skydda flera av de stora hotade däggdjuren framgår såklart inte eftersom det förvisso är logiskt men går tvärt emot de känslor som PETA och andra djurrättsorganisationer appellerar till.

Summa summarum. När ni stöter på denna eller liknande bilder så är det alltid bra att kommentera den. Men man skall alltid göra det lugnt och sakligt. Att kalla någon för idiot gör knappast att de lyssnar och avstår från att dela nästa anti-jaktbild.

Instagram

Jag stör mig fortfarande på att mitt facebook-flöde inte är kronologiskt utan är upplagt efter en algoritm utifrån vad jag förefaller intresserad av. Bara för att jag inte klickar "gilla" på en massa inlägg i tid och otid så betyder det inte att jag ogillar dem. Jag menar, jag följer ju faktiskt ett antal utvalda grupper och sidor samt är "vän" med en massa människor just för att jag uppskattar att få deras uppdateringar i flödet. Och då vill jag ha dem alla. De jag inte är intresserad av klickar jag bort. "vänner" som jag inte kan med att avregistrera väljer jag helt enkelt att dölja.

Instagram har varit bra på detta. Där får man bilderna strikt kronologiskt. Det gillar jag. Men nu håller de djäklarna på att förändra det hela, Vanity Fair har den bästa beskrivningen av det hela:

The algorithmic feed is eventually coming—though not this week—and it will replace the reverse-chronological river of videos and pictures to which its users are accustomed. “The order of photos and videos in your feed will be based on the likelihood you’ll be interested in the content, your relationship with the person posting and the timeliness of the post,” Instagram said in a recent blog post about the news. Instagram wants you to “see the moments you care about first,” which may otherwise get lost in the sheer length of your feed. Instead of scrolling back through hours of posts you may have missed in all the time you spent off Instagram, the first pictures in your feed will be those that the platform thinks you’re likely to like the most, based on your previous interactions on Instagram.

Företaget menar att användarna idag missar ungefär 70% av det som finns i flödet. Jag kan inte tänka mig att man kommer att se mer genom den nya algoritmen, snarare så kommer det bli en diskriminering där man ser mer av vissa användare och mindre av andra. Allt baserat på populäritet, dels vad andra tycker och dels vad jag klickar "gilla" på.

Nej. Jag tycker inte om denna förändring. Om det fanns en enkel inställning där man kunde välja kronologiskt eller logaritmbaserat flöde så vore det en annan sak, men ett rent logaritmbaserat flöde? Fan, det blir ju lika dumt som FB där jag känner att jag tappar massor med intressanta saker och dras ner i träsket av dum-diskussioner just därför att jag inte kan låta bli att bli provocerad av idioti och säga saker i vissa diskussioner.

Jaktjournalen tänker fel angående jägarnas bilder

För ett par timmar sedan publicerade Jaktjournalens Roger C Åström en krönika, "i hårkorset", där udden riktas mot Jägareförbundet och Daniel Ligne. Kritiken gällde den kampanj som Jägareförbundet inledde förra året som gick ut på att folk skulle tänka efter lite mer innan de la upp bilder på jakt och fällda djur på sociala medier. Mitt intryck är att kampanjen gett resultat och att folk under de senaste månaderna lagt upp betydligt mycket bättre och mer genomtänkta bilder på de sociala medierna. Men det gillar tydligen inte Roger C Åström. Åströms slutkläm lyder:

Daniel Ligné på Jägareförbundet har naturligtvis fel när han tror att bilder av döda djur är ett hot mot jakten. Sluta behandla mediasugna kändisar och jaktmotståndare med silkesvantar. Tala om för omvärlden vad vi jägare sysslar med och kräv att få respekt för det arbete vi utför. Sverige har utan tvekan extremt välutbildade och kunniga jägare.
Jägareförbund och skogsbolag borde till­sammans bilda opinion i våra TV-kanaler där man visar hur praktisk jakt går till. Svenska publiken är definitivt lika mogen att klara jaktscener som den amerikanska.
Det är ingen tvekan om att det måste spridas kunskaper om jakt så att alla begri­per hur TV-kockarnas prisade viltkött hamnar på tallriken. Då ska köttet till och med vara blodigt för att passa finsmakare av den rätta kalibern.

Jag håller med om att jakten i högre utsträckning behöver visas på tv, men det är inte så enkelt. Public service har en näst intill fundamentalistiskt negattiv inställning till jakt där På jakt med  Lotta och Leif  utgör ett glimrande undantag. Men att tro att fel bilder på döda inte skulle påverka jakten negativt är naivt och helt enkelt felriktad kritik från Åströms sida. Hade Åström bemödat sig om att följa jakthatarnas, djurrättsaktivisternas och de extremare vargvärnarnas härjningar på sociala medier så hade han sett hur de stjäl bilder hej vilt från alla upptänkliga håll, ju slaskigare ju bättre. Och så ges bilderna gärna nya spännande förklaringar, som oftast inte är med sanningen överrensstämmande. Den möjligheten vill i alla fall inte jag erbjuda de som ogillar min livsstil.

Härom året skrev jag en blogpost på temat "FB som hot mot jaktens framtid", jag tycker fortfarande att det är en av de viktigaste blogposter jag skrivit. Jag visar där att det inte är en fråga om att krypa för någon, utan om att vara smart. Det är en djäkla skillnad. Jag återger slutklämmen på min gamla blogpost, den som är intresserad av den i sin helhet finner den här:

Alltså: är du intresserad av jakt och vill fortsätta jaga i framtiden, tänk då på hur du visar upp den jakt du bedriver. Tänk på vad du skriver. Och fundera över hur det som du skriver eller säger låter om det lyfts ur sitt sammanhang. För det har ni väl sett? Hur vi systematiskt granskas och all möjlig och omöjlig skit dyker upp på de mest konstiga platser som belägg för jägarkårens uselhet och dåliga moral.
Kort sagt. Var lite smart när du snurrar omkring på sociala medier.

Allra smartast är att fotobomba sociala medier med klanderfria jaktbilder!

Jaktlig snobbism i sociala medier

För några dagar sedan dök det upp ett intressant inlägg i en av de jaktgrupper jag är med i på Facebook. Inlägget var lätt provokativt i tonen väckte starka känslor att dömma av alla reaktioner. Jag tänkte nu resonera lite i inläggets anda.

Jakten präglas på sociala medier av snobbism. Det var grundtesen i inlägget. Man får lätt intrycket av att det enda som går att jaga med är en Blaser R8 med fin kikare från Tyskland på toppen. Och 30-06, det är en obsolet kaliber som verkligen inte fungerar till något. Kängorna måste vara med goretexmembran och från Meindel. Och kostar jackan mindre än 4500 kr så tål den inte ens duggregn.

Allt detta är ju fullständigt nonsens. Jag hävdar:

1. Använd en bössa du är bekväm med bara den är välskött nog att inte få eldavbrott samt klarar "snusdosan" med 3 skott på 100 m håll. För hagelbössor skall den passa dig, det är det enda som är viktigt. Fabrikat spelar ingen roll. 
2. Använd en kaliber som är godkänd för det vilt du jagar samt inte är kraftigare än att du klarar av att skjuta väl med den. En bra träff med en 6,5x55 dödar bättre än en dålig med 375H&H. Rekommendationen är att du skall ha råd att öva mycket med kalibern och då kan inte övningsskotten vara allt för dyra.
3. Använd en skottfast kikare, det är större chans att kikaren är skottfast om den kommer från ett etablerat märke än om det är en brandad produkt direktimporterad från Kina av ett småföretag. Redfield, Nikon, Vortex och Bushnell har bra kikare i låg- och medelprissegmentet.
4. Använd kläder som är varma och regntäta nog för den jakt du bedriver. Mina favoritkläder för jakt är ett par hantverksbyxor från jobman och en tysk militärparkas från en surplusbutik.
5. Använd skodon som håller dina fötter torra och varma. Om det är ett par moonboots från 1978 så är det helt OK bara de passar dej och din jakt. 

Det enda som är viktigt är egentligen att du har roligt i skog och mark och beter dig korrekt mot människor och djur. Om folk sedan har synpunkter på det så är det deras problem. 

Dags att bildbomba de sociala medierna?

Ett populärt inlägg på min FB sida:

Jag noterar i mitt FB flöde att folk verkar ha tänkt till i högre grad detta år än tidigare när de tar sina bilder på fä...
Posted by Älgflugornas Herre on den 17 augusti 2015

Lejonet Cecil och troféjakt i Afrika

Det stormar en del kring det numera framlidna och därigenom världsberömda lejonet Cecil på sociala medier.

Jag har i en dryg vecka funderat på hur jat skulle formulera en bra kommentar kring det hela, men jag får inte riktigt till det. Istället väljer jag att tipsa om Emelie Mararvs fenomenala blogg. Emelie står stadigt med en fot i Sverige och en i Centralafrikanska Republiken. Emelie har god inblick i såväl sociala frågor som frågor kring viltförvaltning och jakt. Där om någonstans finns faktiskt kunskap att hämta kring det hela.

Ett par utvalda och särskilt rekommenderade inlägg som går att läsa på Emelies blogg:

Markägande och djurskydd. Om förutsättningar för människor och djur. Det är faktiskt en krasst ekonomisk fråga. Det går inte att komma runt.

Mer om storviltjakt och safari i Afrika. Här lyfter Emelie bland annat fram hur oerhört olika miljön är i olika delar av afrika. Det finns områden som är tätvuxna och / eller avlägsna och som därför inte funkar för fototurister, det är bara jägare som är villiga att betala vad det kostar för att skapa jobb där.

Det var några exempel. Jag uppmanar den som är det minsta intresserad av det hela att snurra runt lite på Emelies blogg, där finns mycket läsvärt.

Intervjuad av Jaktradion

Härom dagen hade jag ett trevligt samtal med Marcus på Jaktradion. Idag under förmiddagen läggs avsnitt 28 upp med min intervju.

Podcasten Jaktradion hittar du här.

FB som hot mot jaktens framtid

Ett gammalt inlägg som jag kör i repris. Det har nämligen ett mycket viktigt innehåll.

Var bara tvungen att skriva av mig efter en massa idiotinlägg i några olika FB grupper:

Jag hade skitit i hur folk jagade och vilka jaktbrott de begick om det inte var så att det riskerar att drabba mig. Hur då kanske någon tänker? Jo om jägare på lätt tillgängliga sociala medier slirar det allra minsta på vad som är tillåtet och inte så kommer vi på sikt att urholka det stora folkliga stöd jakten idag uppbär. Inte minst Lotta och Leif jagar har ökat förståelsen för jakt enormt. Och det beror inte minst på att de visar upp en tämligen ödmjuk attityd. 

Om vi jägare t.ex. använder vapenlampor i tid och otid, skjuter vuxna rävar utanför jaktsäsong och visar bilder på det, visar de värsta bilderna på fällda djur med ögon som hoppat ur skallen efter avfångning, uppmanar till SGT (även om det skulle vara på skoj) etc så kommer vi att urholka det stora förtroende vi just nu har. Det gör att oförstående människor med inflytande kommer att göra det svårare för oss i framtiden vilket är rätt dumt. Vi upplever redan lite av det pga urbaniseringen, men det kan bli OÄNDLIGT mycket värre, se bara på Holland. Tänkt tex på att v och mp vill förbjuda grytjakt, införa blyförbud och förbjuda jakt på flygande fågel. 

Det är alltså rejält osmart, ja faktiskt direkt korkat, att göra avkall på etiken bara för att man befinner sig i en FB grupp där snacket går eller man skriver på fyllan. 

Vill man tex visa bilder på djur man fällt för att man med rätta är stolt över det, jamen var lite smart då. Lägg djuret till rätta, visa inte tarmar som hänger ur buken på en räv som fått en v-max i bålen. Visa inte mer blod än nödvändigt, alla vet redan att det förekommer blod i samband med jakt men man behöver inte spä på folks fördomar i onödan. 

Om du nu har en lampa på bössan samt tillstånd att använda den så kan du väl vinkla bössan så lampan inte syns, den går trots allt att tolkas som ett bevis på jaktbrott. Det kommer bara leda till att vi i samband med den pågående jaktlagsutredningen (inte minst i den kommande remissrundan) kommer att möta fler krafter som vill inskränka våra möjligheter till jakt. 

Alltså: är du intresserad av jakt och vill fortsätta jaga i framtiden, tänk då på hur du visar upp den jakt du bedriver. Tänk på vad du skriver. Och fundera över hur det som du skriver eller säger låter om det lyfts ur sitt sammanhang. För det har ni väl sett? Hur vi systematiskt granskas och all möjlig och omöjlig skit dyker upp på de mest konstiga platser som belägg för jägarkårens uselhet och dåliga moral.

Kort sagt. Var lite smart när du snurrar omkring på sociala medier.

Bete er som jägare och inte lipiga snorungar!

Igår skrev jag ett inlägg på FB som fick stor spridning.

Det hela hände ihop med en serie väldigt märkliga gräl i olika jaktgrupper på FB. Inte för att jag var inblandad, men jag noterade dem. Jag hade även en känsla av att grälen blivit vanligare de senaste månaderna och då menar jag inte de där vanliga diskussionerna kring vad som är etiskt försvarbart att lägga ut på bild i sociala medier, eller att folk har åtelkameror, eller att folk har lampor på sina bössor. Jag menar trådar som är väldigt provokativa och uppenbarligen startade i provokativt syfte. Detta fick mig att skriva följande:

Det märks att vi är utanför jaktsäsongen. Det är väldigt muckig stämning i många av jaktgrupperna här på fb. När folk inte kan vara ute väljer de att jaga bråk genom provokation och medvetna missförstånd.
Men för fasen. Gå ut och viltvårda istället! Snickra några fällor. Spana föryngringar i markerna. Träna skytte. Kort sagt bete er som jägare och inte lipiga snorungar!

Jag tycker att det är viktigt. Självklart skall man hjälpa folk att göra rätt men att medvetet söka bråk genom provokation är bara dumt, då är det så mycket bättre att göra något annat. Lägga bort smartphonen ett tag eller i vart fall vänta i 10 minuter innan man svarar på en provokation. Men allra helst göra något konstruktivt, för det är nu vi finputsar möjligheterna för sensommarens och höstens jakter.

Så tag läget i akt. Gör något! Nu, inte sedan!

Podcasten Jaktradion nu som app

Jag är en sådan där person som tycker att dokumentärer och jakt gör sig bättre på radio än på tv eller film. Att lyssna på saker ur sr:s arkiv är suveränt. Att lyssna på podcasten "jaktradion" är också bra. Detta har nu blivit lättare eftersom jaktradion just lanserat en app för android och iOS.

Jaktradion skriver själva:

Här hittar du appen för iOS och här hittar du den för android.

Ibland är det svårt att förstå

Härom dagen började detta delas friskt på FB, jag länkar eftersom den redan är så spridd att de flesta med FB nog redan sett den:

Inlägg av Dave Wrona.

Det är ett på många sätt intressant inlägg. Det speglar oerhört mycket i vårt samhälle.

För det första visar det hur kontroversiellt det kan vara med jakt .
För det andra visar det hur lite många människor vet om hur det fungerar med djur i stadsmiljö.
För det tredje visar det en allmän oro för vapen.

Samtliga punkter förstärks såklart av att killen antagligen fortfarande var berusad efter en natts festande. Den tredje punkten är för övrigt viktig för att förstå reaktionen. Det hela utspelade sig i Hjällbo, en av miljkonförorterna till Göteborg.

Onsdagen den 20 november skedde det en skjutning i Hjällbo. En kille i 20-års åldern sköts i båda benen. Det var den andra skjutningen på fyra dagar i Hjällbo. Det var skottlossning 54 och 55 i Göteborg på 11 månader. Så självklart reagerar Hjällbo-bor när de ser någon sticka ut en bössa ur rutan på en bil på en plats där man kanske inte ens får köra bil i vanliga fall. Därför har jag viss förståelse för reaktionen.

Däremot tycker jag att det är synd att folk, inte minst de som kommenterat filmen, har så dålig koll på vilket arbete som krävs för att hålla nere skadefågelmängden i städerna till en rimlig nivå. De som kommenterar reflekterar inte över att den halvätna hamburgare de slänger bredvid soptunnan är vad som gör att kommunala skyddsjägare faktiskt behövs. Men det är klart. Vill man inte se sammanhang så gör man det inte. Men då har vi som jägare ett ansvar att upplysa om det. Och just de kommentarer som försöker förklara vad jägaren gjorde är de som fått flest "likes", i flera fall hundratals till skillnad från de som upprört skriker "djävla idiot".

Hur som helst. Det är ett bra exempel på hur viktigt det är att vi jägare berättar för vår omgivning om djur och natur samt hur viktig jakten är för att det inte skall bli tokigt och direkt hälsovådligt.

Förtalsanmälan av bloggare

Just nu kan man i de olika jakttidningarnas nätupplagor läsa att en person bosatt i mellansverige (Eskilstunatrakten?) utreds för förtal. H*n har skrivit kränkande saker om de Härjedalingar som sedan ett par år utreds för förberedelse till illegal jakt på varg. Svensk Jakt respektive Jakt & Jägare skriver lite kort om det hela och konstaterar att det hela anmälts respektive utredning pågår. Jaktjournalen går dock lite längre, jag citerar:

- Det var strax efter gripandet av de fem männen som bloggaren skrev om dem och det är nu bråttom att slutföra utredningen och låta åklagaren Maria Edström bestämma om hon ska väcka åtal mot bloggaren, säger Card. [utredande polis]

Card berättar också att han kommer att ha utredningen färdigställd inom någon/några veckor. Att det är bråttom beror på att preskribtionstiden snart går ut.

Göran Card kan inte uttala sig om bloggaren kan få fängelsestraff, det är en sak för tingsrätten att avgöra.
Han utesluter inte att de fem männen, om bloggaren döms, kan komma att få ekonomiskt skadestånd.

Men det är inte så vanligt att folk döms för förtal på nätet. Men visst händer det. Men frågan är nog snarast i vilket sammanhang förtalet yttrats. Om det yttrats i ett omodererat kommentarsfält kan det faktiskt finnas ett kryphål som gör det lagligt. Tidningen Journalisten diskuterade detta strax före jul med anledning av en hovrättsdom:

Enligt lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (den så kallade BBS-lagen), är den som tillhandahåller tjänsten (en blogginnehavare till exempel) skyldig att ta bort kommentarer som uppenbart utgör uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott eller olaga våldsskildring. BBS-lagen omfattar dock inte förtal, varför bloggaren inte är skyldig att göra någonting åt kommentarer som utgör förtal.

Det tycker jag är att öppna upp en pandoras ask. Nätet är redan i behov av sanering snarare än legalisering av vad folk tillåter sig skriva om andra människor. Om inte annat så visar härvan kring P-T-P detta, ni minns den hatiska vargvärnarsiten som la upp påstådda varghatare (och jägare) med namn och adress samt manade till att sabotera jakttorn mm. Trots åtskilliga, minst ett 40-tal, polisanmälningar lyckades man inte (?) fastställa identiteten bakom de som drev siten. Det gick inte heller att plocka ner den då den var belägen utomlands, vill minnas att det var Panama som nämndes och dit når inte svensk polis. Att det fanns väl grundade misstankar kring vilket värmländskt par som låg bakom det hela hjälpte inte. 

Hur som helst. Det skall bli intressant att följa utvecklingen. Om utredningen läggs ned, vilket jag väl skulle tro. Eller om den går till doms, vilket vore bra. Det skulle förhoppningsvis höja nivån i vargdebatten en smula.

Älgflugan topp 5

Jag har hållit igång bloggen ett par år nu. Trafikflödet har sakta men säkert ökat och ligger sedan ett tag tillbaka på ungefär 20.000 besök i månaden. Totalt lite drygt 360.000 besök. Hyfsat för en ämnesmässigt snäv blogg tycker jag.

När man hållit på ett tag kan det vara bra att fundera lite över saker och ting. Att analysera kanske är att överdriva funderingens betydelse, men det är lite det jag är ute efter. En sak att fundera över är vad folk söker och hur de hittar hit. Ett par topp 5-listor kan vara bra att utgå ifrån.

Vi börjar med sökord, populärast först:

1. Enhörning
2. lipoptena.blogspot.com
3. Carinhall
4. Karinhall
5. Erik Mararv

Nr 1 är väl inte så konstig, allt fantasyinspirerat är oerhört populärt just nu. Att min bloggadress dyker upp som sökord gör mig lite förbryllad. Därefter kommer Herman Görings jaktslott i två olika stavningar, inte heller konstigt med tanke på hur fascinerande många tycker att WW2 och nazismen är/var. Slutligen Erik Mararv, ett namn som förvånade mig. Erik driver ett jaktföretag i centralafrikanska republiken och satt ett tag häktad misstänkt för mord. Det var en politisk häktning och Erik släpptes efter ett tag, antagligen var det Herrens Befrielsearmé under ledning av Connry som låg bakom morden. De har setts i närheten av det område familjen Mararv arrenderar jakten på.

Om vi kikar på själva inläggen, populärast först:

1. Enhörning eller enhornad. En lite reflektion över  en enhornad råbock jag såg. Antar att ordet enhörning har gett inlägget obefogat många besök. 
2. Göring och Carinhall. Lite om Herman Görings jaktslott, som tidigare nämnts drar allt som har med nazism och WW2 trafik.
3. Sanningen om Blundstone. Detta inlägg uppskattar jag att det är populärt. Blundstone skorna har rykte om sig att vara väldit bra. Det är de också. Ett tag. Men räkna inte med att de skall hålla mer än 2 år för det gör de inte. Inte ens tillverkaren anser att de skall hålla längre än så. Det är alltså extremt viktigt att kolla tillverkningsdatum vid inköp. Jag går fortfarande i Blundstone men kommer att fasa ut mina 5 (!) par successivt så fort jag hittar en ersättare som passar mina fötter lika bra. Skor som inte bidrar till masskonsumtion är vad jag är ute efter.
4. Kokta grodor - framtiden för vapenägare. Ett roligt och viktigt gästinlägg som sedermera även publicerades i Svensk jakt. Det varnar för effekten av den föreslagna vapenlagen. Jag är mycket nöjd med att detta inlägg fått sådan spridning, det är bland de som jag anser som 10 viktigaste på hela bloggen.
5. Den sega lögnen. Ett ganska nytt inlägg, inte ens en månad gammalt. Det tar upp en bild som under flera år delats väldigt mycket på sociala medier. Det handlar om en statistiksammanställning som är förment saklig men som genom sitt urval blir extremt missvisande och effekten är direkt jaktfientlig. Lögnen synas och bryts ner i sina beståndsdelar. 

Sökorden som lett folk hit gör mig lite förbryllad medan tre av de fem mest lästa inläggen gör mig glad. Platserna 3, 4 och 5 är inlägg som jag själv tycker är mycket viktiga.

Vad tycker ni? Vilka inlägg här på bloggen tycker ni har varit extra läsvärda? Eller för den delen dumma och osakliga. Det är minst lika viktigt för mig att veta när jag är helt tokigt ute som när jag är på rätt spår.

Åter sprids fördunklad sanning

Bilden ovan har nu delats nästan 2000 gånger på FB. Jag fick den (för fjärde gången) senast igår. Den är förment saklig ("kalla fakta") men extremt vilseledande. Medvetet vilseledande, även om själva siffrorna (kanske antagligen) stämmer (har inte kontrollerat dem).

Att plocka fram statistik vad gäller varg för perioden 1970-1990 är ju direkt löjligt. Det är en period då det fanns inga till få vargar i landet. Först en bit in på 1990-talet börjar det bli relevant att tala om vargens skadeverkningar.

Att plocka statistik på jägarnas skador på hundar och andra jägare är relevant först från när jägarexamen fått allmänt genmslag. Jägarexamen beslutades i slutet av 1983. Det som jägarexamen innebar i form av etik och säkerhetstänkande kan först sägas ha fått allmänt genomslag en bit in på 1990-talet. Detta syns bland annat i form av minskad mängd vådaskjutningar av människor och hundar.

Hur stor var den svenska bilparken 1970 respektive 2009? Det är lätt att inse att risken att få hunden skadad/dödad av trafik har blivit större med en bilpark som näst intill tredubblats och med förare som håller betydligt högre snitthastighet nu än för 40 år sedan.

Sammantaget bidrar dessa enkla källkritiska observationer till att slå hål på att de ovan angivna fakta skulle vara en saklig faktaredovisning. Det är en skickligt utformad lobbyistisk sifferexcersis i syfte att misskreditera och förlöjliga argumentationen från dem som vill ha en begränsad vargstam.

*Noterat: noten i sifferleken är medvetet vilseledande. Man har medvetet tagit bort uppgiften att risken som Jägareförbundet uppger avser jakt med hund i vargrevir och inte generellt i hela sverige.