Hot mot jägare

För ett par år sedan skedde något. Helt plötsligt blev det väldigt vanligt att komma med väldigt grova hot mot jägare. Hot som ligger på en helt annan nivå än vad som var vanligt förekommande tidigare. Jag tänker givetvis på när den första urvalsjakten på varg genomfördes för ett par år sedan. Jag vet inte på vilket allvar Polis och åklagarmyndighet tog hoten, men minns ni hur grava de var? För att påminna er så kan ni se ett utsnitt ur en screenshot jag tog den 20 januari 2011 från Jonny Puma Höglins blogg, att jag tog ett sceenshot beror på att jag häpnade över vad som stod där och inte kunde tänka mig att det skulle finnas kvar speciellt länge. Höglin är som ni vet den där fd nynazisten som rätt ofta företräder vargvärnare i olika debatter. Såhär skrev han i alla fall:

Jag har inte sett några liknande uppmaningar från de som ogillar varg, så värnarna leder med minst 1-0 i den frågan.

Hot i vargfrågan - det är fan inte OK!

Hot! hot! hot!

Vi lever för fasen i en demokrati, tycker man inte om att folk utnyttjar detta så kan man protestera. Men att hota eller ta till våld det är ta mig fan inte OK.

Jag har rapporterat om detta åtskilliga gånger men tyvärr är det ständigt lika aktuellt. LRFs ordförande i Skåne har arbetat för att få till skyddsjakt på den varg som upprepade gånger slagit till mot fårbesättningar i länet. Detta har gjort honom till måltavla. Han har hotats, trakaserats och fått sin identitet kapad. Så går det i dagens samhälle när man försöker följa de regler och riktlinjer som samhället satt upp och det är tokfel. Det finns inget som försvarar detta beteende.


Vill du se exempel på hot och trakasserier så följ diskussionerna på Svensk Rovdjursföreningens FB sida. Administratörerna där hinner inte hålla borta dylika inlägg riktigt så fort som man kunde önska.

Dags för polisen och rättsinstanserna att prioritera upp sådana här brott kanske? För det är inte frågan om något annat än eko-terrorism, något som inte hör hemma i en demokrati!

Hat och hot mot journalister

JMG (journalisthögskolan i Göteborg) har genomfört en undersökning med journalister kring hat och hot. Det finns mycket intressant att läsa i sammanfattningen av forskningen som presenterats i form av ett nyhetsbrev. Men det jag fastnade för var stycket kring vad som utlöser hat och hot:

I undersökningen fick de som ville beskriva vad de ansåg utlösa hot eller hat. Av  dessa kommentarer framgår att journalister kan drabbas av hot eller hat av i stort sett vilket skäl som helst.

Det finns de som uppger att de hotats sedan de berättat om dataföretaget Apple, programmeringsspråket Java, om klimatfrågan, om dubbdäck, om jakt, om vård, om lokal politik och om företag. Journalister kan hotas och häcklas för att radiotablån ändras, för att journalistiken i allmänhet inte passar personen, för att fel person blivit programledare eller för att de dyker upp på olycksplatser med mera.

Även om det är svårt att kvantifiera kommentarerna så är det några ämnen som på ett påtagligt sätt sticker ut som framkallare av hot och hat.

Den absolut vanligaste orsaken till hot och hat är texter eller inslag som på något sätt rör invandring eller flyktingmottagande i dess vidaste bemärkelse. Därefter kommer allt som på något sätt kan kopplas till feminism, genus eller jämställdhet mellan könen. Inte långt därefter kommer texter och inslag om brott, sport och sverigedemokraterna.

Även journalistik om politik och religion leder, av journalisternas kommentarer att döma, ofta till hot. Oftast handlar den då om högerextrem politik eller islam.

Även rovdjur och jakt, då särskilt allt som rör varg, pekas ut som utlösande faktor för hot och hat.

Jag blir inte speciellt förvånad. Jag har skrivit om det förut och kan konstatera att till och med journalism som inte tar ställning, utan förhåller sig neutral, kan utlösa rejält hat från olika grupperingar.

Det finns inom vissa grupperingar en mentalitet som innebär att de som inte är uttalat med oss är definitivt emot oss. Jag tycker mig se den inom vissa jägarkretsar men oftare blir det synligt inom rovdjursvärnarnas led. Jägarleden har rensats upp ganska väl, men värnarorganisationerna är inte lika noga med att ta avstånd från sina legioner av mörkermän.

Mer ekoterrorism och hot

Läster i KatrineholmsKuriren:

En morgon låg det en gravsten i trädgården. Bakom hotet mot en kvinna i Katrineholm ligger djurrättsaktivister, detta sedan hennes bror vill starta minkfarm i Västergötland.
"Under natten grävde vi ner oss i hans föräldrar grav. Nu återstår det bara att han och den grymhet han sysslar med hamnar där"
Så skriver djurrättsaktivisterna på en hemsida efter attacken mot kvinnan.

Jag förstår inte riktigt hur folk är funtade:

En av dem som ansökt om tillstånd att bedriva minkfarm är bror till en kvinna i Katrineholm. Först skickades hotbrev till honom. En natt, kort tid senare, vaknade familjen av att de fick en yxa inkastad genom fönstret. Brevet som följde var tydligt " En yxa i bostaden är inget mot vad som kan drabba dig och din familj om du går vidare med din ansökan".
Numera riktas hoten främst mot anhöriga.
- Första gången, för nästan en månad sedan, fick jag en brandbomb, en yxa och ett brev. I brevet stod det att nästa gång skulle de använda brandbomben, berättar systern.

Man kan tycka hur illa som helst om något, men inte fan tar man till våld eller hot om våld!

Hur som helst är djurrättsaktivism som en del av ett mönster med extrema rörelser vilka utifrån olika bevekelsegrunder tar till våld ett reellt problem. Oftast riktar det sig mot djurförsök, pälsfarmer, pälsindustrin och köttindustrin, men det finns gott om sabotage mot jägare och deras utrustning (t.ex. jakttorn) som sker av individer i den ljusskygga svansen kring mer accepterade grupperingar (t.ex. Djurens rätt, Svenska Rovdjrusföreningen mm). Dessutom är de om inte välorganiserade så åtminstone samordnade. Ecoterrorism är ett ord som används.

Från hot till handling - vargförespråkare går över gränsen

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om det vid det här laget, hoten mot jägare alltså (en del äldre blogposter hittar ni här och här). Hot som primärt är kopplade till vargfrågan. Som väl var stannar det foftast vid hot men inte alltid. För tre timmar sedan publicerade DT följande på sin hemsida, jag citerar (fet stil är min markering):

Mitt på dagen, intill riksvägen i Grycksbo, blev Sven Danielsson brutalt nedslagen av tre maskerade personer beväpnade med baseballträ.
Han träffades av flera slag och sparkar.
- Innan personerna åkte från platsen sa de åt mig att jag inte ska uttala mig om vargar, uppger Sven Danielsson.
Han försvarade sig och slog tillbaka, men blev blåslagen och har fortfarande mycket ont.
– Näsbenet gick av, okbenet under höger öga är skadat och ryggen är blåslagen, säger Sven Danielsson.
Händelsen är polisanmäld. Vakthavande befäl på Polisen i Falun bekräftar att det finns en anmälan om grov misshandel och att förundersökningen pågår. Ärendet hanteras av kriminalavdelningen i Falun.

Vidare står det:

Själv kopplar Sven Danielsson ihop misshandeln med ett uttalande om vargar som han gjorde i Falukuriren i samband med sin 70-årsdag i mars.
– Innan personerna åkte från platsen sa de åt mig att inte uttala mig om vargar. Jag är vargmotståndare, säger Sven Danielsson, som inte ser något annat skäl till att någon skulle ge sig på honom på det är sättet.
Han är jägare och har jagat i över 60 år. Trots att han är medlem i två jaktklubbar i Dalarna vågar han inte jaga och släppa sin hund Packall under jakten.
– Jag vill inte riskera att han attackeras av varg. Jag har flera jaktkollegor som fått sina hundar tagna av varg. Många av jaktkollegorna har hört av sig och besökt mig. De är mycket arga, själv är jag urförbannad.
– De måste ha spanat på mig och sett att jag gick ut. Mina grannar hjälpte mig hem efter misshandeln, tror Sven Danielsson.

Vargförespråkarnas värsta mörkermän har alltså gått från ord till handling. Jag förväntar mig kraftfulla avståndstaganden från SNF, Rovdjursföreningen och WAS, eventuellt även utfästelser om belöning. Annars lever de inte upp till det de tidigare sagt sig stå för, eller kanske snarare fördömma.

Vargfrågan och hotet, igår i P3

Igår sändes detta intressanta radioprogram på P3. Jag får när jag hör det intrycket av att det är jägarsidan som i dagsläget är den som framför allt blir hotad, SNF, Rovdjursföreningen och WAS pratar mest om hot och hootsituationer för länge sedan. Eller hur uppfattar ni det hela?

Sedan reagerade jag på någon, jag tror det var WAS representant, som klagade på att bommar till skogsbilvägar låstes. Min tanke var naturligtvis varför inte? Markägaren har all rätt att låsa ute folk sina vägar så länge man inte lyfter någon from av väghållningsbidrag eller liknande för dem, och skogsbilvägar som det handlar om i dessa fall är definitivt markägarens privata egendom.

En annan sak jag reagerade på, det var Rovdjursföreningens representant som tilläts yttra sig om något som inte har med hotsituationen att göra. Hon sa något i stil med att frågan kommer att vara låst så länge de tre största rovdjursmotståndarna (varvid hon pekade ut LRF, jägarorganisationerna och samerna) inte accepterar stora rovdjur. Jag tycker det var lite fult att man lät henne få komma med åsikter i rovdjursfrågan, åsikter som stod helt oemotsagda eller rättade när själva programmet handlade om något helt annat. För faktum är, såväl samer som LRF och Jägarorganisationerna accepterar stora rovdjur, men man vill ha  kraftigt reglerad stammar och det är något helt annat än vad som framkom i programmet.

Hot är aldrig OK!

Varför kan inte folk hålla isär sak och person? Att hota eller hata är aldrig OK oavsett hur illa man tycker om ett beslut! Rubriken till detta inlägg har jag använt flera gånger tidigare (här, här, här och här) Snarlika rubriker har jag använt här och här. Att jag känt mig tvingad att använda den beror på att det förekommer omfattande hatkampanjer på nätet mot olika fenomen, inte minst jakt och jägare. Så sent som igår skrev Madeleine Lewander på Jägareförbundet om detta på förbundets blogg. Ett läsvärt inlägg som poängterar det orimliga i att kritisera en hel grupp för enskilda rötäggs handlingar. Madeleine skriver:

Jag hatar när människor och djur far illa. Blir lika illa till mods som alla andra. Vi jägare representerar alla grupper av människor, glada, arga, volvoägare, tandläkare, lärare, busschaufförer, sjuksköterskor, alla, vissa är dumskallar.
Men varför anklagas just vi som grupp när en gör fel?
Till viss del beror det kanske på att många människor fjärmas allt mer från att leva i naturen. Att de inte förstår vad en jägare gör, vad vi är för typer egentligen,
Och så finns det ett antal skojiga grupper som lägger all sin energi på att spä på generaliseringarna.
De finns alla representerade på nätet, hittar små skitkorn, skit som en försvinnande liten del av jägarna hittar på. Och så förstorar de, big time.
Och ger mig skulden…!…? Och dig, om du jagar.
Fördomarna sprids som ren propaganda. Bara på Facebook finns ett gäng urprilliga grupper.
Delar av media, inte alla vill jag understryka, formligen vältrar sig i det, kan bara inte sluta att rulla, runt, runt. De är en sorts mediachoklad som låter sig rullas i jaktincident-kokos.

Fenomenet näthat lyfts fram på ett mer generellt plan i en synnerligen läsvärd artikel i GP. Där intervjuar Mattias Hagberg (som för övrigt skrivit denna trevliga bok som jag recenserat) en "näthatare" som han fiskade fram via flashback:

De ”näthatare” som jag intervjuat fick jag kontakt med via nätforumet Flashback. Jag skickade ett meddelande till ett stort antal av de män som var aktiva i ”tråden” med kommentarer till listan över Sveriges farligaste kvinnor. En av de män jag kontaktade skapade en ny tråd utifrån min intervjuförfrågan. Den tråden fick snabbt flera hundra kommentarer. Till en början deltog jag själv genom att ställa frågor av typen: ”Varför anonymitet? Varför inte öppet stå för sina åsikter?”
Att följa den tråden är som att kliva in i ett alternativt universum, en parallell skuggvärld fylld av rädsla, hat och av paranoida föreställningar om det svenska samhället. För dessa män är Sverige ett land där demokrati, yttrandefrihet och trygghet är satt på undantag. Många av dem upplever media, myndigheter och politiska organ som en enhetlig förtryckarmaskin: "Begreppet näthat är definierat av vänsterjournalister för att nedgradera de som i USA skulle kallas opinionsbildare och som där omfattas av Freedom of speach. Just Freedom of speach är inte en paradgren i Sverige, ett land som i grund och botten är totalitärt, konformistiskt och oförlåtande mot fri åsiktsbildning" skriver till exempel mannen som startade tråden Sveriges hundra farligaste kvinnor.
Och på frågan om varför anonymiteten är viktig svarar en annan: "För att ”fel” åsikter leder till stora problem med det korrupta rättsväsendet, makteliten och dess pöbel [---] Det finns ingen riktig demokrati, frihet och yttrandefrihet. Det är en bluff alltihop."

Det till synes ökade jakt- och jägarhatet är en del av ett större fenomen i samhället där det är tillåtet att i anonym form på nätet spy ur sig hot och galla. I många fall utan att myndigheter förmår sätta sig till motvärn, lagstiftningen räcker inte riktigt till vilket med all tydlighet turerna kring Pe-Te-Pe visar.... Mitt svar på detta är att genom denna blogg försöka ge en sansad och personlig bild av vad jakt är och kan vara, samt ge ett jaktligt perspektiv på aktuella samhällsfrågor. 

Hot är aldrig OK!

Rubriken är ständigt aktuell och tyvärr har jag varit nödgad att använda den fyra (!) gånger tidigare (här, här, här och här).

I det senaste numret av Svensk Jakt nyheter finns flera intressanta artiklar (1, 2, 3) om hot mot jägare i allmänhet och hot mot individer som inom tjänsten hanterar varg eller privat uttalar sig om varg i synnerhet. Jakt och Jägare har också skrivit om det. Men dessa tidskrifter når i princip bara jägare, och vi jägare känner antagligen redan till stora delar av problematiken. Då är det betydligt viktigare för samhället i stort när problematiken nu tagits upp i tidningen Journalisten.

I tidningen Journalisten beskrivs två delar av problemet, dels p-t-p och dels APU. (Jag länkar inte till dem, är ni intresserade av deras hemsidor får ni googla fram uppgifterna) Vinklingen är inledningsvis att en journalist hängts ut av p-t-p:

I våras skrev Jens Flyckt tre notiser och en artikel om vargiakttagelser i utgivningsområdet. Han misstänker att det är de som har lett till att han nu hängs ut som ”varghatare”.
– Jag är absolut inte varghatare, säger Jens Flyckt.
Han är orolig över att sajten ska inspirera människor att agera.
– Det är inte personerna i kärnan inom PTP jag är orolig för, utan svansen av anhängare.
Sigtunabygden och Knivstabygden ingår i UNT-koncernen. När Jens Flyckt kontaktade sin chef och berättade om händelserna under sommaren agerade företaget snabbt. Händelsen polisanmäldes och Jens Flyckt försågs med ett överfallslarm.
– 20 minuter efter att jag meddelat redaktionen ringde polisen upp. Det var väldigt snabbt och bra agerat av UNT, säger Jens Flyckt.
Förundersökningen är nu nedlagd. PTPs sajt är baserad i Panama och därför svår för polisen att komma åt. Det är inte den enda nedlagda förundersökningen rörande PTP de senaste månaderna, och Jens Flyckt är inte den enda journalisten som drabbats.
 Leif Andersson, reporter på tidningen Jakt & Jägare har under våren granskat PTP. Han har själv blivit hotad och förtalad och har gjort två polisanmälningar, båda nedlagda.

Och dels att APU skall granskas av polisledningen, men även att APU har kontakter med p-t-p:

– APU vidarebefordrar information de själva inte kan lägga upp till PTP och till en norsk sajt. Jägare, barn till jägare och journalister blir hotade och förundersökningarna läggs ned och det finns poliser med i bakgrunden. Rikspolisstyrelsen borde agera, säger Leif Andersson.
 Jens Flyckt är väl medveten om den misstänkta kopplingen mellan APU och polisen i hans egen hemkommun.

 Det är då fan vad folk beter sig!