Polisens licenshaveri drabbar såväl individer som företagare

Det blir allt tydligare att polisens licensstrulande, dvs detta att inte lätt och smidigt expediera vapenlicenser utifrån gällande regler utan försöken att blanda ihop vapenpolitik och tyckande med myndighetsutövning, drabbar såväl enskilda som företagare. Jag har tidigare diskuterat sambandet mellan att ett antal butiker gått i konkurs med långsam licensgivning vilket resulterat i stora varulager som inte kunnat omsättas. Nu är det inte givet att butikerna skulle överlevt ändå, konkurrensen med den nätbaserade handeln har gått hårt åt jaktbutikerna men polisens saktfärdiga licensgivning har knappast underlättat situationen.

Vad gäller privatpersoner så finns det gott om individer som får vänta oförsvarligt länge på sina licenser. Jägare missar stora delar av jaktsäsonger på grund av handläggningstider som allt som oftast drar iväg över 22 veckor. Personligen skulle jag idag aldrig byta in ett vapen om jag inte visste att jag hade tillgång till ett vapen med motsvarande jaktlig funktion under den tid licensprövningen äger rum. En annan intressant aspekt är att polismyndigheten har en betydligt snävare syn på vad som är lämpliga jaktvapen än vad ansvarsmyndigheten, Naturvårdsverket, har. Detta innebär, i de fall den sökande orkar driva frågan, merarbete och emellanåt rejäla juridiska processer. Man kan undra om inte polisen, inte minst dess ledning (!) i form av vapenexpert Peter Thorsell, har viktigare saker att ägna sig åt än att försöka förhindra att det ges jaktlicens på ett halvautomatiskt jaktvapen i klass 2... Vapen som Naturvårdsverket uttryckligen och upprepade gånger definierat som legalt jaktvapen...

Men det finns andra problem med. Igår publicerade Jaktjournalen ett annat exempel på effekten av polisens licenshaveri, för det är bara så man kan beskriva det. Det handlar om John Nilsson i Timrå. En mycket engagerad jägare som även hade planer på en militär karriär. Efter en skjutövning på den egna marken hade någon i grannskapet ringt polis och menade att det skjöts skarpt med "grova militära automatvapen" (som det står i polisanmälan), John pekades ut. Polisen kom. Allt visade sig vara i ordning. Där fanns giltiga licenser på allt. Förutom på en inlånad remington där det inte fanns någon lånelicens på en ljuddämpare. Rättsmaskineriet började mala. Till slut blev det rättsförhandling och John hade lyckats få Pelle Svensson som försvarsadvokat. Det visade sig dock att polisen saknade rutiner för hur man skriver ut en lånelicens på vapen med ljuddämpare, handläggningssystemet tillät helt enkelt inte att man skrev ut lånelicens på vapen + dämpare utan det krävde att man skrev ut separata licenser för vapen respektive dämpare vilket innebär att åtskilliga vapenägare i det aktuella polisdistriktet (och fler därtill) ovetandes begick samma lagbrott. På grund av polisens bristande rutiner. Det behöver väl inte nämnas att tingsrätten ogillade åtalet. Samtidigt som allt detta skedde höll John på att sälja ett kulvapen i cal 22 LR. Vapnet hölls i beslag av polisen samtidigt som licens skrevs ut till köparen. När denne skulle hämta bössan så fick han göra det på polishuset. Problemet var då att köparen kunde plocka ut bössan utan att betala för vapnet, dessutom så satt kikarsikte och fästen kvar på vapnet vilka inte ingick i affären. Om köparen är ärlig så kommer denne naturligtvis att göra rätt för sig, men det är inte givet. Det stora problemet är dock att polisens husrannsakan och det rättsliga efterspelet (som ogillades av rätten) innebar att John fick sluta som militär och aldrig påbörja sin officersutbildning eftersom händelsen stred mot försvarets värdegrund...

Vapenägare är statistiskt sett mer laglydiga än övriga invånare. Detta helt enkelt därför att om man inte är det så ryker licenserna och vapeninnehavet. Samtidigt kan man inte komma ifrån en känsla av att man som vapenägare är tämligen rättslös och i händerna på en polismakt som inte är intresserad av att dagens vapenlagstiftning följs utan har en egen syn på och praxis gällande hur lagen bör tillämpas.

Brev från polisen

Alltid lite oroligt när man får brev från polisen. Är det licensen man väntat på så länge? Eller bara en begäran om komplettering?

Denna gång var det ett glädjebrev. 

Tre månader och en vecka tog det för en licens på en gammal förkrigsdrilling i en obsolet kaliber. 

Polisens hantering av vapenlicenser får kritik av JO

Igår kom JOs beslut angående handläggning av vapenärenden. I korthet levereras hård kritik mot polismyndigheterna i Stockholm, Västra Götaland, Halland och Skåne för att handläggningstiden är allt för lång samt att man gör åtskillnad på olika ändamål (jakt respektive målskytte). Beslutet i dess helhet hittar ni HÄR.

Till att börja med är det intressant att konstatera att JO omedelbart fastslår:

Vapenlagstiftningen  och tillståndsgivningen har stor samhällelig betydelse

I sin bakgrundsgenomgång nämner JO bland annat följande grundläggande förutsättning:

En polismyndighet handlägger många olika slag av ärenden. Det är en självklarhet att en prioritering måste ske mellan olika ärendeslag, liksom inom ärendeslagen. Det är också självklart att det tar en viss tid att handlägga ärenden på ett rättssäkert sätt, och att en viss tidsåtgång måste accepteras. Det går inte att generellt uttala vad som är en godtagbar handläggningstid i ett ärende. Detta varierar beroende på bl.a. ärendets karaktär och behovet av kompletteringar och utredningsinsatser. Det är  dock aldrig godtagbart med fullständig passivitet i ett ärende, eller med oskäliga dröjsmål som inte har någon godtagbar förklaring. Det är alltså inte godtagbart att göra prioriteringar som innebär att ett visst slag av ärenden helt prioriteras bort.

Själv har jag två gånger JO-anmält polismyndigheten i Västra Götaland för dess långsamhet. En långsamhet som jag anser hänger samman med att hanteringen centraliserades. Det är möjligt att besluten nu blir mer enhetliga inom myndigheten än tidigare då de enskilda handläggarna satt ute på de olika poliskontoren. Det man tappar är närheten, med dess positiva och negativa effekter. Tidigare brukade receptionisten ringa ut vapenhandläggaren när det kom ett vapenärende så kikade hon igenom ansökan och kollade att allt fanns med. Nu går det flera veckor innan ärendet ens fått en handläggare (min senaste ansökan har nu legat i 3 månader utan att jag fått handläggare). Sett i det perspektivet så är det polisens eget fel att det behövs kompletteringar. Detta innebär att när Polismyndigheten Västra Götaland anför följande till sitt försvar så är det inget annat än dimridåer och potemkinkulisser:

Myndigheten har även lyft fram att omkring hälften av ansökningarna behöver kompletteras, vilket medför att handläggningen drar ut på tiden

Vi kan dryfta Västra Götaland en stund till. JO konstaterar nämligen att Polismyndigheten i Västra Götaland är oförbätterlig:

JO har tidigare uttalat kritik mot en av dem, Polismyndigheten i Västra Götaland (JO:s beslut den 15 maj 2012, dnr 5481-2011 och 6064-2011 samt den 30 juli 2013, dnr 6663-2012). Det framkom i de ärendena att polismyndigheten hade vidtagit ett flertal åtgärder för att komma till rätta med handläggningstiderna. I ett yttrande till JO i februari 2013 bedömde myndigheten att problemet med de långa handläggningstiderna till stor del hade fått en lösning. Det är dock tydligt att åtgärderna inte har fått önskad effekt.

Detta gör sammantaget att man kan tolka det som om Polismyndigheten i Västra Götaland driver sin egen vapenpolitiska agenda med förhalning och kompletteringskrav som främsta maktmedel. Mot det står sig de flesta individer helt slätt.

Hur som helst, JO konstaterar att fyra polismyndigheter sticker ut så mycket att de bör kritiseras:

Den sammantagna bilden för de fyra ovan nämnda polismyndigheterna är inte tillfredsställande. Oavsett vad som anförts om skälen är handläggningstiderna, som Rikspolisstyrelsen konstaterat, alltför långa. Enligt min mening uppfyller alltså inte handläggningstiderna för vapentillståndsärenden vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland, Skåne och Hallands län förvaltningslagens krav på snabb handläggning, och de ska kritiseras för det.

Det som återstår att se är om kritiken kommer att ge någon effekt, inte minst med tanke på att Västra Götaland redan kritiserats två gånger tidigare med ÖKADE handläggningstider som enda resultat. Lägg till det faktum att Polismyndigheten valt att byta från ett dåligt fungerande handläggningssystem till ett ännu sämre.

För mig var beslutet välkommet. Det visar att jag har moraliskt rätt gentemot polisen. Men jag betvivlar att kritiken får någon direkt effekt med tanke på vem som är RPS vapenexpert...
________________________________
För övrigt noterar jag att Svensk Jakt var först ut att rapportera denna nyhet redan före 17.00 samma dag beslutet togs. Jaktjournalen kom precis med en artikel (19/6 kl 09.00). Jakt & Jägare har i skrivandets stund inte uppmärksammat det hela uppmärksammade beslutet under eftermiddagen. Övriga jakttidningar saknar snabb webpublicering av nyheter. Svensk Skyttesport kommenterar kritiken HÄR.

Polisens handläggningstider - igen

Nu börjar det dra ihop sig. Snart har det gått 30 arbetsdagar sedan jag lämnade in min licensansökan på en drilling. Jag lämnade in den den 19:e eller 20:e mars, få kontrollera mitt kvitto för att veta säkert. När de 30 dagarna passerats tänker jag lämna in en JO-anmälan.

Härom dagen var det en artikel i Sydsvenskan om problemet ur ett skånskt vapenhandlarperspektiv:

Han har reserverade vapen för drygt två miljoner kronor väl inlåsta på lagret.
Det är gevär som är köpta men som inte kan hämtas ut och betalas förrän den nya ägaren fått licens för vapnet.
Två miljoner är nästan en tredjedel av vad Fredrik Bertilsson säljer vapen för under ett år. Nu är pengarna låsta, en lagerhållning som inte bär sig i längden.
– Flera av mina kolleger runt om i landet har fått svårt med ekonomin för att polisen fryser deras försäljningssiffror med sin tröga handläggning.

Samtidigt presenterar naturvårdsverket i ett pressmeddelande ett nytt system för att registrera jägarexamen, något som gör att fler snabbare kan ta del av polisens saktfärdighet:

Det nya jägarregistret förenklar hanteringen av jägarexamen som snabbar upp processerna. Idag kan det dröja några månader innan resultaten från jägarexamen registreras, det leder i vissa fall till långa handläggningstider av vapenärenden hos polisen. Nu ska provledare för jägarexamen själva registrera resultat direkt i jägarregistret och resultaten blir tillgängliga direkt.
─ Med det modernare systemet kan polisen snabbare få information om en person har jägarexamen och snabba på handläggningstiden för vapenärenden. Naturvårdsverket och polisen är överens om att det är viktigt att förbättra servicen för jägarna, berättar Daniel Bladh, projektledare på Naturvårdsverket.

Är polisens mål att slå ut vapenhandeln?

Jag kanske är konspiratorisk men det verkar faktiskt som om polisens mål är att slå ut vapenhandeln och därigenom minska mängden legala vapen i sverige. För 30 år sedan fanns det fortfarande en järnaffär i var större ort som sålde vapen. Idag får man vara glad om det finns en i grannkommunen... Förändringen har varit tydlig och om man lyssnar av vapenhandeln just nu så kommer det att fortsätta. Åtminstone om inte polisen i storstadslänen skärper sig ordentligt. Det senaste dygnet har det dykt upp inte mindre än tre olika artiklar på detta ämne i olika media.

Först ut var P4 Jämtland som riktar en frågande udd mot polisen:

Justitieombudsmannen, JO, begär att polisen ska yttra sig i hur de hanterar vapenlicenser.

Bakgrunden är att polisen ville återkalla tio pistoler som tillhör en pistolskytteförening i Bräcke. Men i en anmälan påpekar föreningen att de inte fått en påminnelse om att vapenlicenserna höll på att gå ut. Pistolskytteföreningen sökte genast nya licenser. Det skedde under hösten 2012. Men drygt ett år senare hade föreningen fortfarande inte hört något.

Ett år? Det rimmar illa med förvaltningslagens §7:

7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

I detta fall är en förening "enskild", vilket skall ses som en motsats till det "allmänna". Kravet på skyndsamhet gäller med andra ord polisen även om de är en förenings ansökan de skall hantera.

I Svensk Jakt har två artiklar skrivna med fokus på vapenhandlarnas problem publicerats. Den ena fokuserar enbart på handlarna den andra tar upp vad svenska jägareförbundet gör i frågan. Ägaren till Torsbo Handels uttalar sig för Jagurargruppens räkning:

– Jaguargruppens sju butiker hade i höstas 2.000 licensansökningar liggande på landets polismyndigheter. Värdet för de sålda vapnen som konsumenterna inte kunde hämta ut uppgick till 25 miljoner kronor, berättar Anders Toresson, ägare till Torsbo Handel som är en av de större aktörerna i landet.

Effekten blir en annan, men minst lika kännbar, på småbutikerna. Sako Swedens VD berättar:

– Ju fler vapen du säljer, desto mer pengar måste du ligga ute med. Å andra sidan drabbas små handlare av att de har begränsade tillstånd. En handlare som har tillstånd att hålla 80–90 vapen och som lyckas sälja bra, tvingas mer eller mindre upphöra med försäljningen eftersom han inte kan fylla på med nya innan de sålda hämtats ut, säger Anders Lindström.

Samtidigt blir inget lättare av att dagens samhälle inte ser på vapen med blida ögon. Man kan ana lite samma fenomen som i den presenterade vapenutredningen, problemet med de illegala vapnen tas ut på de legala...

– Vi måste försöka få upp frågan på alla möjliga sätt och på alla nivåer. Tyvärr är det ganska svårt att få sympatier för vår bransch. När man säger att man är vapenhandlare betraktas man närmast som kriminell, säger Anders Lindström, vd på Sako Sweden och med många kontakter med landets jaktvapenhandlare.

Torsbo Handels ägeare igen, denna gång angående JO-anmälningarna mot polisen:

– Men sedan händer det inte någonting. JO driver också ett ärende mot Rikspolisstyrelsen, och det ska bli intressant att se resultatet av det. Men tyvärr är det för sent. Jag har gjort en liten undersökning och i de flesta län är det kört för höstens licenser. Även om RPS agerar tar det tid innan det får genomslag ute i länen, säger Anders Toresson.

När man som vapenägare utsätts för polisens nonchalans avseende licenser är det lätt att hitta en syndabock. Allra enklast är det att kasta lite skit på Jägareförbundet. Det ser man väldigt ofta i olika FB-grupper och i olika forumsammanhang, jag skall inte säga om det är välförtjänt eller ej det har jag inte underlag att bedöma i stort, däremot kan jag återge Daniel Lignés ord:

– Man kan alltid göra mer, men vi har inte suttit stilla i den här frågan, bemöter riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné kritiken. Vi har gjort JO-anmälan, vi har påverkat politiskt, haft möte med företrädare för Rikspolisstyrelsen och nu begärt att få träffa rikspolischefen för att trycka på ännu mer.

Men man får inte glömma att Jägareförbundet brottas med ekonomiska problem. Delvis till följd av ett kraftigt medlemstapp:

– Samtidigt har jag full förståelse för frustrationen bland jägare som väntar månadervis på att få en licens. Och som sagt, man kan alltid önska sig mer men man ska också komma ihåg att våra resurser är begränsade.

 Ja, vad kan vi som individer göra? Jag ser tre olika saker att göra, men se till att vara helt saklig annars blir det bara löjligt:
1/ Om en vapenlicensansökan tar mer än en månad (30 dagar) så skall saken JO-anmälas. Det är enkelt och görs HÄR.
2/ Lyft fram problematiken  så att den synliggörs, i media, på FB eller vid lunchbordet på jobbet. Jämför gärna med ett pass, skulle det vara acceptabelt om polisen tog 5 månader på sig att utfärda ett pass?
3/ Kontakta dina politiker. Gå på representanterna från din valkrets samt Justitieutskottets ledamöter.

Vapen, lagstiftning och rikspolisstyrelsen/RPS

För ungefär tre år sedan sade Peter Thorsell följande:

– Jag ser det som att ju färre vapen som finns ute i samhället desto färre missbruk blir det med skjutvapen, säger Peter Thorsell.

Detta får ses som det egentliga målet för utredningen kring skärpt vapenlagstiftning som presenterades för lite drygt ett år sedan. Samma utredning som kommer att ligga till grund för ett lagförslag som kommer inom kort.

Nu är inte Peter Thorsell vem som helst, han ingår i Rikspolisstyrelsen som verksamhetsansvarig (vapen) och som sådan väger hans ord tungt. De påverkar Sveriges ungefär 619.000 vapenägare. Som om Thorsell får som han vill skall bli färre. Härom dagen försökte Thorsell mildra det hela, han påstod med anledning av vapenutredningen:

– Det finns ingen ambition att ytterligare minska de som ska få ha vapen. Utan har  man ett seriöst intresse av att bedriva jakt eller målskytte då ska man få hålla på med det naturligtvis, säger Peter Thorsell.

Vilken är svårt att tro på när man ser hur utvecklingen vad gäller möjligheten att få vapenlicenser har utvecklats sedan Thorsell flyttade över från dalapolisen till Rikspolisstyrelsen.

Personer i Rikspolisstyrelsen vill alltså minska mängden legala civila vapen i samhället. Men är dessa vapen ens ett samhällsproblem?

Tankesmedjan Timbro belyser detta i en rapport som släpptes tidigare idag. Rapporten är intressant, den tar upp aspekter och fakta som borde redogjorts för redan i vapenutredningen men av någon anledning inte kom med. Det är data som utgör viktig bakgrundsinformation, eller egentligen förutsättningar för det vidare resonemang som förs i vapenutredningen. För om dessa data hade vägts in och ett vetenskapligt arbetssätt präglat utredningen snarare än en politisk agenda så hade vapenutredningen förslag sett annorlunda ut.

Hur som helst. Sidorna 18 till 27 behandlar Rikspolisstyrelsen förhållningssätt vapen de senaste 40 åren med fokus på senare år. Inte minst speglas RPS förhållningssätt i de allmänna råd som med ojämna mellanrum kommit att utgöra tolkningen av vapenlagen. På sidan 21 finner man RPS mantra i citatform:

illegala vapnen har sitt ursprung i främst stölder, såväl i Sverige som
utomlands, smuggling samt okontrollerbara affärer inom den legala vapenhandeln
… Åtgärder för att begränsa antalet illegala vapen måste
således börja med de legala.

Detta känner vi igen, inte minst från Doris Högme Rydheims presskonferens när hon presenterade vapenutredningen härom året. Men det är klart. RPS har länge velat minska mängden vapen, 2004 skrev RPS i en utredning:

RPS anser att det finns relativt många målskyttar som har ett alltför stort antal vapen.

Att RPS i sin rekommenderade uttolkning av lagen inte alltid har rätt är bekymmersamt tycker chefen för RPSs polisrättssektion Lars Tonneman i en intervju från 2007:

Han beklagar att polisens restriktiva hållning ibland stöter på patrull
hos andra myndigheter. Inte så sällan händer det att domstolar överprövar
polisens stränga bedömningar om vem som kan få licens. Och
senast var det regeringen som gav polisen bakläxa för sina stränga krav
på vapenförvaring hos skytteföreningar och vapenhandlare.
Lars Tonneman tycker att polisens föreskrifter har utformats på det
sätt som är nödvändigt för att försäkra att vapen förvaras säkert – men
nu har man alltså fått i uppdrag att se över bestämmelserna.
– Nja, det här uppdraget är inte så angenämt, säger han

Författaren till Timborrapporten, Mikael Eriksson, avslutar sin granskning av RPS inställning till vapen med förljande sammanfattning:

Det framgår tydligt att RPS utgår i sina bedömningar från en negativ syn på civilt, legalt vapenägande. Man driver en linje som konsekvent går i riktning mot skärpningar av lagen, oavsett om förslagen har visats påverka den illegala vapenanvändningen. RPS rapporter till regeringen väcker frågor om myndighetens opartiskhet och vederhäftighet. Man gör vidare bedömningen att myndigheten kan upprätta sina egna regler, exempelvis som i fallet med vapenförvaringen, utan explicit stöd i vapenlagen.

Så långt om Rikspolisstyrelsens inställning till vapen. Jag misstänker att jag kommer att återkomma till Timbrorapporten, det är en intressant sammanställning av samhällsdebatten kring vapen för de senaste decennierna. Där finns många korn att lyfta fram. En rapport att läsa för den som är intresserad av samhällets syn på vapen och de senaste årens vapendebatt. Rapporten kan laddas ner HÄR.

Sanningen är relativ för polisens expert Peter Thorsell

Rikspolisstyrelsen har insett att det just nu blåser hårda vindar kring lagförslaget kring skärpt vapenlagstiftning (kritik t.ex. här), ett lagförslag som snart kommer som proposition. Såhär ser tidsplanen ut:

När man märker att det inte verkar landa där man tänkt sig får man anlägga moteld. Alltså skickas polisens expert Peter Thorsell fram för att gjuta olja på vågorna och ro lagförslaget i hamn. Eftersom vi på senare tid sett mycket kritk mot polisen hantering av vapenlicenser är det såklart det som blir hans perspektiv. Allt blir bättre med ny vapenlag. Inte mist för sportskyttet:

– Det kommer att bli bättre, tror jag. Man ser ju bland annat över rutinerna för när man får utfärda föreningsintyg, att de bara kan utfärdas av föreningar som är anslutna till en godkänd huvudorganisation. Man överväger också att ge Rikspolisstyrelsen en större möjlighet att reglera hur det här ska gå till.

Det man nu gör är att glänta på en lite obehaglig dörr. Polisen kan utifrån sina kriterier välja bort de organisationer osm man ogillar, så vill man inte ha IPSC-skytte så är det fullt möjligt för RPS att se till att dessa inte blir godkända/auktoriserade.

Självklart menar man från utredningens sida att kritikerna har läst utredningen på fel sätt och misstolkat den. Om man nu har skrivit en utredning som går att misstolka så tänder det i sig stora varningslampan, åtminstone för mig. För då kommer det att bli fritt fram att misstolka den även åt andra hållet, att skärpa tillämpningen mer än vad som avses. Å andra sidan gör polisen detta i ett par län redan nu, Västra Götaland och Västerbotten för att nämna ett par.

Avslutningsvis kan man fundera på vad Peter Thorsell menar när han säger:

– Det finns ingen ambition att ytterligare minska de som ska få ha vapen. Utan har  man ett seriöst intresse av att bedriva jakt eller målskytte då ska man få hålla på med det naturligtvis

Vilket rimmar illa med det utredaren, rektorn på polishögskolan Doris Högme Rydheim, sa på presskonferensen när utredningen presenterades:

Vi tar död på en sport. Men vi tycker inte att det behöver göras i morgon. De har ju licenser på fem år nu. Och vi tycker att låt det här få lite längre övergångstid, kanske fem års övergångstid för att byta intresse, hitta en ny sportgren. Men vi tar död på den sporten.

Hon talar alltså i termer av att "döda" en sport med ordaval som i sig är osmakliga, och hon nämnde specifikt k-pist skyttet. Att IPSC-rifle också avlivas i bara farten nämner hon inte. Om det är vad Thorsell avser med att inte ytterligare minska de som skall få ha vapen så vet jag inte på vilken planet han lever.

Nej. Jag får nog, trots att jag rent politiskt står långt ifrån Timbro, hålla med om slutsatsen i den rapport de publicerade i fjor: Ta ifrån polisen vapenlicenshanteringen.

Och som avslutning. Ta det Peter Thorsell säger med en stor nypa salt. Han har tidigare klargjort att han är emot allt civilt vapenägande i Sverige (jag återkommer kring detta senare under dagen).

Tillägg 15.00: Erik Lakomaa har pratat med Ander Ljung på Jakt & Jägare om detta. Läs HÄR

När jag tar över världen...

...skall jag bestämma att alla nya IT-system som införs skall utgå ifrån användarnas behov och krav.

Inget annat. 

Hade man på Polisen tänkt så när man införde sina olika IT-system så hade det kanske fungerat nu. Istället så fimpas ett system som sammanräknat kostat polisen ca 300 miljoner (!) som varit igång i typ ett år. Ett annat system, baserat på samma plattform, trodde man skulle underlätta för vapenlicenshantering. Tji fick man. Det verkar riktigt dåligt om man skall tro Computer Sweden:

Strax efter att Polisen beslutat lägga ner det kritiserade systemet Pust kommer nu larmrapporter om ännu ett system.
Det handlar om vapenärendesystemet Pär, som precis som utredningsstödet Pust bygger på Oracles plattform Siebel. Redan för en månad sedan larmade Jönköpingspolisens tillståndssektion i ett så kallat tillbudsärende om problem med systemet och nu följer fler efter.

Det är Polismyndigheten i Norrbotten som lämnat in en arbetsmiljöanmälan riktad mot Pär.

"Pär innebär att tiden för att handlägga ärenden väsentligt försämrats. Systemet uppfyller inte de krav som vi som handläggare har rätt att ställa. Funktionerna på vissa ärendegrupper fungerar inte, går ej att lita på. Handläggarna i vapengruppen har sömnsvårigheter, ont i magen för att gå till arbetet. Systemet är oöverskådligt varför besvär i nacke och axlar uppstått", skriver Norrbottenspolisens vapengrupp i ett tillbudsärende.

Enligt anmälaren har handläggningstiden ökat från 3-4 veckor till 3 månader efter att Pär införts.

Gör om.
Gör rätt.
Det blir bättre för alla!

Mer om vapenlicenser - polisen struntar i reglerna

Frågan kring hur polisen hanterar vapenlicenser samt hur framtidens vapenlagstiftning kommer att se ut är återkommande ämnen här på bloggen liksom i flera av jakttidningarna. Många är exemplen på hur polisen successivt höjt kraven för att ge en licens på ett givet vapen, inte minst enhandsvapen för skytte. När jägarna har behandlats illa är det en bris i jämförelse med vad skyttarna får utstå, inte minst i län som Västra Götaland, Stockholm och Skåne. Men nu fick jag besked från en kompis att även jägarna börjar drabbas av polisens totala godtycke.

Min kompis har fått avslag på en ansökan om licens på en fjärde ljuddämpare. Om man har vapen i klass 1 och 2 kan man söka licens för ljuddämpare. Kompisens ljuddämpare skulle sättas på en sex-å-en-halva.Inget konstigt med det. Har själv tre ljuddämpare, en till varje klass 1 bössa, så jag förstår inte vad som var problemet för min kompis. Såhär skriver han på sin nystartade blogg:

Nu börjar det närma sig efter nästan 4 månaders väntan!
Licenserna börjar närma sig, med ett litet problem. Polisen vill inte ge mig licens på två dämpare till. Detta trots att jag bara har 2 sen tidigare och den ena har en polare ansökan på!

Ljuddämpare är en licenspliktig vapendel enligt vapenlagen. Så länge det rör sig om ljuddämpare till vapen i kalibrar som tillhör klass 1 eller 2 krävs ingen särskild argumentation eller bevisning såvitt jag kan utläsa av gällande allmänna råd. Gäller det klass 3 eller 4 är det en helt annan femma, där är det restriktiva regler som gäller. Alltså tror jag att min kompis inte kommer att ha några problem om han överklagar. Han kommer att få rätt. Men det är tragiskt att polisen inte gör rätt från början.

Summa summarum. Om du får avslag på en licensansökan så begär att polisen redovisar skriftligen vilken paragraf i lagen eller FAP-en som beslutet grundar sig på. Detta kan man kräva. Om det finns tveksamheter i uttolkningen av paragrafen så tveka inte att överklaga samt JO-anmäla.

JO-anmälan av polismyndigheten till följd av långsam handläggning

Härom dagen fick jag avslag på min ansökan om ett 7:e jaktvapen, ett vapen som bara skulle användas till eftersök. Eftersom det tagit över åtta månader att fatta beslutet har jag nu JO-anmält polismyndigheten. Hittills i år jag polismyndigheten i västra götaland blivit anmälda ett dussin gånger i fråga om just saktfärdighet i vapenhandläggningsärenden:

Beskriv vad som hände och när det ägde rum

I december 2012, jag tror det var den 14:e, lämnade jag in en ansökan om vapenlicens. Detta gällde ett 7:e vapen för jaktbruk, mer specifikt ett vapen helt anpassat för eftersök på skadat vilt. Under våren har ansökan kompletterats men inte förrän 21 augusti togs beslut i ärendet. Att avgöra om jag har ett kvalificerat behov eller ej och därmed kan tillåtas inneha ett 7:e jaktvapen kan rimligen inte behöva ta över 8 månader att besluta. Det är långsam handläggning jag vänder mig.

På vilket sätt anser Ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt?

Saktfärdighet i handläggning.

Övriga upplysningar

Jag har inget att erinra mot beslutet som sådant, det jag vänder mig mot är orimligt lång handläggningstid.

Vad är det med polisen och vapenlicenser i Västra Götaland?

Polisen i Västra Götaland har länge dragits med långsam handläggning av vapenlicensärenden. I helgen uppmärksammades det i P4 Sjuhärad:






Min spontana fundering är om man har rätt rutiner. Arbetar man verkligen på rätt sätt om man är i ständigt behov av kompletteringar? Tolkar man föreskrifterna rätt om man verkligen behöver kompletteringar hela tiden? Jag är godkänd för 6 jaktvapen och har varit så i många år. Jag har redovisat mitt behov. Men varje gång jag byter ett vapen ställs kravet att jag åter igen skall redovisa behovet. Det är ju inte så att jag jagar mindre nu än när jag plockade ut mina första vapen utöver den vanliga garderoben om 4 vapen. Näe, snarare är det så att polisen systematiskt använder Västra Götaland som ett försöksområde för att se hur långt det går att driva en restriktiv tillämpning av licenshandläggningen.

Problemet med saktfärdig handläggning i Västra Götaland är inte nytt. Detta är något som drabbar såväl privatpersoner som handlare. Handlare genom att de står med uppbokade vapen som de inte får ut pengar för, Torsbo Handels hade för ungefär ett år sedan bortåt 1000 vapen stående, vapen där man väntade på licenshandläggning. Hundratals anmälningar har gjorts till JO. För ett och ett halvt år sedan fattade JO beslut i ett par sådana ärenden:

JO har behandlat och fattat beslut i två av alla de anmälningar som kommit in och där håller myndigheten med om att handläggningen dragit ut för mycket på tiden. Men då polismyndigheten själva har beslutat om en egenkontroll kring vapenlicenshanteringen uttalar de sig inte ytterligare i ärendet.

Den så kallade egenkontrollen har uppenbarligen inte fungerat vilket jag tycker är illa. Så illa att jag vill uppmana alla som söker vapenlicens och får vänta längre än de i radioinslagen angivna 30 dagarna att JO-anmäla polisen (egentligen är det 3 veckor som gäller för myndighetsutövning, men OK för 30 dagar).  Att JO-anmäla är enkelt. Det är bara att gå in på JO-s hemsida och följa instruktionerna där.

Hur som helst. När man läser polisens remissvar på vapenutredningen klarnar en hel del. Det blir helt plötsligt uppenbart att polisen vill begränsa det legala vapeninnehavet i Sverige. Och man använder Västra Götaland som försöksområde i fråga om hur långt man kan driva en restriktiv licensgivning:

Många menar att polisen i Västra Götaland ställer extremt höga krav och tillämpar egna regler som inte finns hos andra polismyndigheter. Är det orsaken till att handläggningen tar så lång tid?
– När det gäller enhandsvapen kan det vara så att vi har begärt in mer omfattande intyg än vad man gjort på andra håll. Ett antal sådana fall prövas nu av kammarrätten och domarna därifrån börjar komma. Vår chefsjurist tittar nu på om vi i Västra Götaland har tolkat lagstiftningen rätt, säger Morgan Orvenholts.

Ett dussin sådana domar tas med i polisens remissvar på vapenutredningen, de används som argument för den restriktiva hållning som präglar Västra Götalandspolisens licensgivning är motiverad och antagligen kan komma att drabba resten av sverige också..... Men frågan är om andra kammarrätter runt om i Sverige hade gjort samma bedömning? Jag tror inte det! Och det är väl just därför som man bara lyfter fram domar från Västra Götaland...

I dagsläget är det framför allt sportskyttar, primärt dem som sysslar med enhandsvapen, som drabbas av systemet. Men i förlängningen kan man tänka sig att även jägare kommer att drabbas. Det skulle inte förvåna mig om polisen kommer att försöka bli restriktivare vad gäller halvautomatiska vapen över lag. Nu är det förvisso inte alla jägare som har halvautomater men om jag förstått rätt gäller 20-30% av vapenlicensärendena nu för tiden om halvautomater..... Och hur blir det med pumpvapen och rakrepeterande vapen? Det är också potentiellt snabbskjutande vapen. Tyvärr tänker polisen fel. Som jag lyft fram många gånger tidigare är de legala vapnen inte något samhällsproblem. Det är inte vapen med legalt ursprung i sverige som används i dödsskjutningar i våra storstäder. Polisen skriver själva:

Flertalet av de vapen som tas i beslag i Sverige har sitt ursprung på västra Balkan.

Så varför ger man sig då på sportskyttar och jägare?