När känslorna svallar över - jaktbråk och dråpförsök

Man brukar säga att få saker på landsbygden väcker så starka känslor och orsakar så stora konflikter som jakt och vägföreningar. Härom dagen fick vi handfasta belägg för detta. Saker som gått att läsa om i tidningarna senaste dygnet eftersom det blivit polissak av det hela.

Vad är det då som hänt?


För en vecka sedan kom en jägare på en annan jägare från grannlaget inne på sin mark i Stockaryd i Sävsjötrakten. Den främmande jägaren är en man i 20-års åldern. Jakträttsinnehavaren misstänkte omedelbart tjuvjakt och konfronterade den främmande jägare som ringde ett kort samtal till sin jaktledare varefter han gick till sin bil och försökte köra därifrån.

Jakträttsinnehavaren försökte stoppa den främmande jägare men det bar sig inte bättre än att jakträttsinnehavaren blev påkörd, hände över motorhuven, föll av och fick benen överkörda. Skadorna var så allvarliga att sjukhusbesök behövdes.

Polisens första rapportering löd:

En person har blivit påkörd i Stockaryd. Hans skadeläge är ännu okänt.

En man blev påkörd av en bil i Stockaryd. Bilen avvek sedan från platsen utan att rapportera olyckan eller se hur det gick för mannen.
Polisen är på väg fram till platsen och kommer då troligtvis upprätta en anmälan om smitning från trafikolycka.
Det är ännu okänt vilken typ av skador mannen fick när bilen körde på honom men han ska vara vid medvetande.

Polisanmälan har gjorts. Rubriceringen är dråpförsök, smitning och brott mot jaktlagen.

Sedan finns det alltid två sidor av ett mynt. I detta fall florerar uppgifter om att den främmande jägaren åkt in på grannmarken för att koppla sin hund som följt en älg. Där uppges han ha blivit utskälld efter noter och resten skedde som en reaktion på detta.

Det finns alltid en förklaring till saker som sker även om de förefaller ologiska. I detta fall tycker jag att det känns rätt uppenbart att det ligger något mer bakom. Där finns kanske en gammal konflikt (nog så vanligt på landet)?

Vad skulle jag gjort annorlunda? Som jakträttsinnehavare vet jag faktiskt inte hur jag skulle betett mig men som främmande jägare så hade jag gjort allt för att först få tag på jakträttsinnehavaren innan jag gick in, sedan skulle jag låst in bössan och gjort det tydligt att jag inte jagade. Sedan vet man aldrig om det räcker i en situation där det verkar ligga mer bakom än vad vi fått reda på ännu så länge.
_______________________
Läs mer: SRp4jönköping, ATL, TT, Aftonbladet, Svensk Jakt.

Det relativa värdet av liv ur en polis perspektiv

Tunga ord väl värda att fundera över i Polistidningen från en polis på fältet vad gäller statens prioriteringar. Jag citerar hela krönikan, den är läsvärd:

En vårdag genomförs en stor polisinsats för att gripa fyra män, misstänkta för tjuvjakt på varg. De blir häktade och fråntas sina vapen, något som är ett hårt slag mot en som delar in året i ”före och efter älgjakten”. Jag kan tänka mig att det raljeras vilt medan man tittar på polishelikoptern som rör sig ovanför byn: ”Om man säger att man har skjutit en varg, då kommer de minsann”.
En solig sensommardag är Emma, elva år, ute och går med sina vänner. En kille, som saknar körkort för den crossmotorcykel han framför och som tidigare har skrämt Emma och hennes vänner med sin framfart på fordonet, ”kör på Emma bakifrån, hon svingas runt vid kollisionen och landar med huvudet i motsatt gångriktning och med ansiktet neråt”, som det senare beskrivs i domen. Hon dör. Killen åtalas för olovlig körning och grovt vållande till annans död. Målsägandebiträdet vill även att han skall åtalas för dråp. Han döms för olovlig körning och några andra brott, men samtliga åtal som rör Emmas död ogillas. Hans straff blir skyddstillsyn med samhällstjänst 60 timmar, och Emmas familj lämnar tingsrätten utan dotter och utan upprättelse.
Dessa två händelser inträffade på samma lilla ort under samma år. Emmas kusin och bästa vän skrev ett brev till Fredrik Reinfeldt där hon bad honom hjälpa henne förstå hur en varg kunde vara mer värd än en flicka. Det är nämligen så att de misstänkta tjuvjägarna, om åtal väcks, sannolikt kommer att få betydligt hårdare straff än killen som körde på Emma.
I mitten av 90-talet misstänktes två samer för att ha dödat en varg. Det gick inte att bevisa tjuvjakt eftersom man endast hittade en slaktplats, men ingen kropp. Inga vittnen, inga erkännanden, dock något som kan upplevas som indicier gjorde att en av männen blev dömd till ett års fängelse, för att ha forslat bort Statens vilt. Jag jämför detta med det uppmärksammade åtalet om en gruppvåldtäkt i Tensta förra året. Svea Hovrätt friade samtliga sex misstänkta, bland annat eftersom det var för mörkt i rummet och flickan endast kunde känna igen killarna på deras röster från de fyra timmar de höll henne instängd. Skillnaden i bevisvärdering är slående och min bild är att en flicka kom ut ur rättssystemet med större sår än när hon kom in.
Detta är inte ett inlägg i den känsliga vargdebatten, utan vargen får här symbolisera all Statens egendom, i denna fundering om värdet på statliga ting jämfört med värdet på en människa av kött och blod. När ministrar eller poliser mördas är det ett hot mot vår demokrati, men är det realistiskt att jämföra ett människoliv med Statens egendom?
Det är väl tänkt att vi poliser skall hålla oss neutrala och stå bakom rättsväsendet, eftersom vi själva är en viktig del av det. Nu tänker jag strunta i det för ärligt talat skäms jag för det som händer och jag önskar att lagstiftarna kan ta krafttag för att ge tillbaka den lilla människan hennes rätta värde.
Emmas kusins brev publicerades i Expressen och delades tusentals gånger i sociala medier. Svar har utlovats och jag hoppas verkligen att statsministern inte gör henne besviken …
Lisa Ahlstedt
polisinspektör i Funäsdalen, Jämtlands län

En artikel i OP om krönikan hittar du HÄR: