Bygga fälla med barn

Projektet som jag och ungarna nu håller på med är en fälla. En stor fälla. En norsk kråkfälla...

Oväntad bifångst...

...i hummertinan var denna kråka. 

Kråkjaktsmorgon

Vid fem, i näst intill totalt mörker gick jag upp. Släppte ut hundarna. Plockade i ordning mina prylar, lastade uven på biltaket, bössan på pasagerarsätet och hundarna i skuffen. Sedan bar det av ett par km till min uttänkta kråkjaktsplats. Bilens termometer skvallrade om att det var minus fem grader ute.

Bilen lastades av och jag traskade bort till stenmuren där jag tänkte jaga. Uven på sin stång restes i ett buskage och jag kröp ner bland ett par träd. Halvdold, men jag litade på min lövcammoponcho. Efter ett tag satte sig en koltrast på en gren en meter bort. Jodå, camouflaget verkar OK.

Tre älgar gruffade lite en bit bort. Det verkar som kon har börjat stöta bort kalven. En råbock strossade fram, lite småbetande i kanten på gärdet.

Krax!

En kråka. På hög höjd drog förbi.

En stund senare kom tre kråkor. Skränande. Tydligt irriterade på uven. Luften var hög och klar. Kråkorna cirklade högt. Ingen slog. En styv hagelskytt hade kunnat få ner två av dem, men jag är inte styv, jag är medioker när det kommer till hagelskytte så jag behöver ha in dem på kortare håll. Strax därpå flög dem vidare.

Ett par grupper till passerade på hög höjd. Därefter började solen titta upp över trädtopparna och jag insåg mitt misstag. Jag hade motsol. Vilket nybörjarfel! Bra att plocka ihop och åka hem. Men det var rätt skönt. Både tår och fingrar hade börjat domna bort. Kroppen skrek efter kaffe. Varmt kaffe. Den blev tillfredsställd 15 minuter senare.

Egentligen skulle jag jaga kråka...

...men snön vräker ner så jag tvivlar på att det är någon större ide att resa uven denna morgon. 

Hur som helst är det nu och ett par månader frammåt som man på allvar skall jaga kråkfågel i viltvårdande syfte. 

Dagens kråka

 

En kråka satt i en av fällorna idag vid lunchtid!

 

Missan fick stifta bekantskap med den.

 

Ryck! Slit!

Idag när vi skulle gå lunchpromenad satt där en kråka i en av fällorna. Jag tog den av daga på gängse sätt varefter jag presenterade den för Missan. Missan har knappt fått nosa på en fågel sedan sent i somras. Hon var först lite perplex men sedan började hon rycka och slita. När jag började gå lyfte hon upp kråkan och bar med den i ett fast tag kring nacken!

Min artikel i senaste Åter

I det senaste numret av tidningen Åter, en tidning för praktisk självförsörjning och DIY har jag med en artikel. Den handlar om hur man bygger en enkel kråkfälla, och för att visa att man kan använda kråkor till något har jag även med receptet på Ljusterökyckling.

Strategiomläggning

Har jagat en hel del i jul och under det nya året. Hittills i år har jag varit ute 9 gånger. Framför allt har jag försökt locka räv. Men inte går det bra inte. Så nu tänker jag under resten av januari lägga om strategin. Jag ger fan i att locka ett tag då jag eventuellt har skrikit sönder marken just nu. Istället skall jag koncentrera mig på kråkfågel och klövvilt. Se till att få åtminstone något mer i frysen innan det blir en massa fredningar. Allra helst skulle jag fälla någon av dovvilten som håller till i skogarna nu. Var på god väg att få en hjort härom dagen men den ville inte röra sig de sista metrarna in på vår mark så jag med marginal kunde skjuta den.

Så: nu är det klövvilt (och kråkfågel) som gäller ett tag framöver!

Morgonens jakt

I morses var jag ute en sväng i gryningen. Under två timmar inväntade jag attacker på min uvbulvan från irriterade kråkfåglar. Men dessa uteblev.

Kråkjakt i gryningen

I morses klättrade jag upp i en ek och monterade denna uvbulvan. Med en kråka i klorna för att verka extra retsamt på kråkfåglar. Men det var dimma idag så efter ett par timmar gav jag upp.

Då hade jag fällt en nötskrika som provianterade längre ner i eken. Lite senare på dagen blev det ytterligare en.

Nyårsdag - dags för kråkjakt

Nu var det halvårsskifte i den vanliga världen. Men i jaktvärlden är det nyårsdag. I den vanliga världen brukar detta inte innebära speciellt mycket mer än att ett antal lagar och lagändringar börjar gälla. I jaktvärlden är det däremot ett väldigt viktigt datum. Nu startar det juridiska jaktåret.

För ett tag sedan ställde jag frågan kring vilken jaktstart som var viktigast för läsarna här på bloggen. Som vi kan se är just dagens datum, den första juli, viktigt för väldigt många.

Starten på jaktåret inleds med kråkfågel, dvs kråkor, skator och kajor. I min trakt finns det gott om framför allt skator och kajor, men bara en del kråkor. Just nu är det mycket kråkfågel på vallarna när de svämgödslats. Eftersom kråkfågel är hårda ägg och ungdjurspredatorer så är det motiverat att jaga dem, åtminstone om man vill se en lite större såväl mängd som variation bland övriga fåglar och djur. Min tanke är att försöka ta till vara på bröstköttet från åtminstone unga kråkfåglar. Att äta kråkfågel är inget nytt, t.ex. under andra välrdskriget såldes grillad kråka under namnet Ljusterökyckling på krogar i stockholmstrakten.

Efter kråkfågelpremiären kommer ett antal jaktstarter slag i slag. i mitten av juli blir nötskrika tillåten. I början av augusti räv, grävling, björktrast, mås (råka i Skåne & Halland) och i mitten av augusti först gäss, sedan rådjur och ringduva därefter björn och morkulla.

Man kan säga att det är i och med jaktårets inledning som man kan börja skörda frukten av de viltvårdsinsatser man gjort tidigare. Det är även till jaktpremiären som man bör toppa sin formkurva för skyttet.

Kråka

Predatorkontroll som viltvård

Bilden föreställer en grävling som plundrar en tofsvipas bo. Tofsvipan anas i bakgrunden. Bilden har jag plockat ur en rapport från länsstyrelsen Kalmar. Bilden är tagen i samband med ett projekt som drivs av länsstyrelsen kalmar med ekologen Richard Ottervall som projektledare. Valet av projektledare är ganska naturligt eftersom Ottervall skrivit sin avhandling om vadarfåglars överlevnad och varnar för att många arter i nuläget får färre ungar att överleva än vad dödligheten hos vuxna individer är. Vadarna minskar med andra ord på många håll i sverige. En anledning är att strandängarna inte längre hävdas genom bete och slåtter utan tillåts växa igen. En annan anledning är att predatortrycket är högt. Det är det sammanhanget som detta inlägg handlar om. Ett inlägg som jag fick idén till via en intressant artikel i senaste Svensk Jakt.

Projektet går ut på att i ett par områden på Öland jaga predatorer, främst kråkor och övriga kråkfåglar men även grävling och räv. Jakten har gjorts i samarbete med jägare och markägare. Effekten är tydlig, överlevnaden bland vadarfåglarnas ungar har nu efter tre år ökat markant jämfört med före projektet. Jag har ännu så länge bara hittat en årsrapport från projektet, den kan man ta del av här.

Imponerande skytte

Det som visas i klippet är noga planerad skyddsjakt. Och jägaren är just det, en mycket skicklig skyddsjägare i Stockholmstrakten.

Jag skulle inte få får mig att försöka mig på något liknande, jag vet mina begränsningar. Däremot är en av mina med det kommande jaktåret att öva så mycket att jag känner att jag skall kunna fälla stillastående rävar på ut till 200 m håll om förutsättningarna är de rätta. Kråkfågel kommer jag nog även fortsättningsvis att hålla mig inom 100 m. Rådjur finns det ingen anledning att skjuta på sådana håll i mitt fall. Vi har sådana restriktioner vad det gäller rådjursjakten att den bäst förvaltas genom seriöst pürchande. Vilket för mig innebär att jag vill ner på sisådär maximalt 40 m håll för att känna mig nöjd.

Kråkjakt med uvbulvan

Det är alltid kul att träffa Onkel Jonas. Alltså farsgubbens storebror. Vi har liknande intressen på många sätt. Och i några fall misstänker jag att jag lever ett liv som Jonas närt drömmar om men aldrig förverkligat. Men det är en annan historia.

Jonas och jag har olika ingångar till naturen. Jonas är mer av en betraktare medan jag allt mer kommit att bli en brukare. Det har givit oss en del intressanta meningsutbyten. Jonas har periodvis varit en synnerligen skicklig fågelfotograf. Bläddrar man i en fågelbok från typ 1960-talet eller 1970-talet är det inte helt omöjligt att finna bilder tagna av Jonas i dem. Som en del i detta intresse har Jonas samlat på sig lite smått och gott. T.ex. bulvaner.

Kråkbulvanen köpte han på 1970-talet. Uv-bulvanen fick han av sin yngsta dotter, min kusin Lotta. Den låg på den tomt där Lotta och hennes man byggde ett hus. Jonas tog hand om den, men fick aldrig användning för den. Nu skall Jonas och hanses hustru flytta från sitt hus till lägenhet, och i samband med detta städas och röjs det. Därför fick jag ett mail med erbjudande om en plastuv. Vi hämtade den i fredags när min hustru ändå skulle på en anställningsintervju på tingsrätten i den stad där Onkel Jonas bor.

I lördags var det dags att prova. Jag gick upp tidigt. Klättrade upp i en solitär ek och satte uven i toppen. Sakta blev det ljusare och uvens syntes tydligt i det röd-orangea morgonljuset. Första halvtimmen hände inget speciellt. Men sedan drog traktens kajor igång. Det finns nämligen ett antal boträd med en kajkoloni hundratalet meter från eken där jag satt uven. Kajorna var klart störda. Men uppvisade stor respekt för uven. De cirklade trädet varv på varv. Antagligen hade jag kunnat skjuta men eftersom jag framför allt var ute efter kråkor och skator så nöjde jag mig med att kika på kajornas beteende.

Efter en och en halv timmes tid var det dags att bryta, för att inte familjen skulle få hysteriskt sammanbrott var jag tvungen att vända hem och laga frukost. Det blev ingen kråka denna morgon. Och så är det ju oftast. Det var trevligt ändå.

Kråka på åteln

A
Årets sista jaktinsats var att fälla en kråka på åteln. Avståndet var som vanligt ca 80 meter och bössan min 6,5-a. Behovet av att byta kolv på den är nästan akut, men jag kanske lär mig att stå ut med den gamla kolven som inte på något sätt passar för liggande skytte.... Nåja jag har en utbyteskolv, problemet är bara att den skall gröpas ur först...

För övrigt såg jag en räv kl 15.50 igår, men eftersom vi precis höll på att packa in oss för att åka till nyårsfest så fick den löpa. Men den var riktigt grann och fulpälsad, en fröjd för ögat när så många andra rävar i trakten har skabb...