Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!
Visar inlägg med etikett predator. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett predator. Visa alla inlägg

fredag 10 augusti 2018

Grävlingjakt

I kväll hade vi möte med jaktlaget inför bockjakten och höstens övriga jakten. När jag kom hem frammåt 21-snåret så plockade jag fram revolver, gps och Essas jaktväst. Det var läge för grävlingjakt.

Vi gick upp till ett gryt men Essa var inte så intresserad, kanske var spåren för kalla - hon behöver rätt färska spår för att gå igång - så vi fortsatte över en äng och upp i skogen. Essa försvann iväg. När GPS-en visade att hon rört sig totalt 2 km från vår gård så var det ståndskall. Jag smög fram och kunde avsluta en grävlinghona.

Därmed rundade vi av kvällen. Det är fortfarande väldigt varmt och för att inte ta ut oss så var det lika bra att sluta på topp.

Hemma så flådde jag grävlingen, jag tänker använda pälsen till flugbindning. Sedan tog jag ur kroppen och skar bort de största köttpartierna. Jag kommer att lämna den till ett museum vars osteologer skall skeletera den och lägga den i den osteologiska referenssamlingen. Kort sagt, kvällens grävlingjakt bidrog till framtida forskning och fiske.

onsdag 24 januari 2018

Skott på räv och ett svårt eftersök

I det förra blogginlägget skrev jag om en hjortjakt som inte lyckades eftersom hjortarna skrämdes av en räv. När hjortarna försvunnit var jag ju tvungen att ta reda på vart räven tagit vägen så jag smög frammåt utefter dikeskanten.

Efter en lite stund fick jag syn på den. Jag smög ytterligare lite närmare och var inne på ca 120 m håll. Eftersom där var en del vass så kunde jag inte lägga mig ner och utnyttja benstöden. Mitt enda alternativ, om jag ville skjuta, var ett skott på frihand. Hållet var lite väl drygt men räven stod med bredsidan mot mig.

Jag lyfte bössan och hittade bogen i hårkorset. Kramade in avtryckaren och räven for omkull bara för att resa sig igen efter ett par sekunder. Den började linka mot mig och när den vinklar lossar jag kula nummer två. Räven far omkull igen.

Och reser sig.

Känslan är overklig när jag kamrar en tredje patron som jag närmast slänger iväg smått desperat. Sedan är räven borta.

Jag traskar fram till skottplatsen. I blå timmens fina ljus ser jag massor med blodstänk på såväl skottplats 1 som 2.
Jag tänker att den räven nog ligger en kort bit in i skogen så jag följer spåret. Plundrar bössan och meddelar grannen att jag går in på dennes mark. Sedan fortsätter jag. Hittar en första sårlega med blod. Sedan ytterligare en. Inser att jag behöver hund och går hem.

Hämtar Essa. Tanken är att om räven är så skadad att den börjat ta sårlega på sårlega redan efter något hundratal meter så borde den ligga inte allt för långt bort och med tanke på hur snabb Essa är så borde hon kunna gå ikapp denoch göra processen kort med den. Hon kan sådant.

Jag låter Essa gå i lina från skottplatsen fram till en tredje lega. Då släpper jag henne och hon far iväg som ett skott. Jag följer i hennes spår (både det i snön och det på GPSen). Hittar ett par sårlegor till, eller är det så att räven fallit omkull med jämna mellanrum?

Ca 400 m från skottplatsen så tar det stopp. Vi befinner oss alldeles intill en riktigt blöt mosse som definitivt inte bär mig och med viss tvekan bär Essa. Essa söker ut åt alla håll och snart ser jag att hon sprungit 8 km enligt pejlen. Vi har varit ute i över 2 timmar och nu gör vi mer skada än nytta så vi bryter. På vägen hem ringer jag en eftersöksjägare och vi kommer överrens om att göra ett försök kommande morgon.

Kl 09.00 sätter vi igång. Vi utgår från skottplatsen och efter 400 m, där jag och Essa gav upp, så finns en sårlega.
Vi jobbar på och lyckas spåra ytterligare 150 m (verifierat via enstka bloddroppar och lite mer blod när räven tagit sig över trädstammar) innan vi tappar spåret. Vi går tillbaka till bilen och hämtar hans andra hund.

Inte heller denna hund reder ut det hela. Vi kommer helt enkelt inte längre än 550 m från skottplatsen. Vi är överrens om att räven borde vara död med tanke på blodmängden vi sett, samtidigt är det försmädligt att vi inte kunde verifiera det. Totalt lade jag lite drygt 5 timmar på att söka efter räven.

Såhär i efterhand så inser jag såklart att jag borde ha kontaktat en jägare med rävintresserad stövare istället. Men nu är det lite väl sent att tänka på det.

lördag 2 september 2017

En räv på lock

Igår blev även dovhjortar lovliga. Jag gick en 3 timmar lång pyrchrunda på förmiddagen utan att se något över huvud taget.

Frammåt kvällningen gick jag till ett torn kring vilket jag sett hjortarna härom veckan. Jag smög ut till tornet och la min utrustning itll rätta. Sedan började jag kikarspana. Halvannan kilometer bort såg jag först en råbock sedan en get med kid springa över ett gärde. Kikade vidare. Noterade efter någon minut ett trekantigt huvud sticka upp i vallen strax hitom den plats där jag såg rådjuren.

Avståndet var långt. Mätte upp det i datorn till ca 430 m men det var stilla så jag tänkte att det borde gå att locka in den. Testade lite muspip och nog reagerade räven. Han traskade nämare. Lite mer pip och ytterligare närmare kom han. Sedan var han borta. Han hade lämnat den slagna vallen och gått in i det högre gräset.

Jag spanade över området med kikaren, spanade även av åt alla andra håll ifall något hade dykt upp där. Åter åt rävens håll. Och där satt han. Som en sfinx satt han på en stenmur och spanade över det höga gräset.

Jag sjönk ner på knä och förde bössan till axeln. Avståndet var 110 meter så jag tog bra stöd mot tornkanten. Hittade rävens vita bringa i hårkorset och lät skottet gå. En dust av rök eller ånga slog upp där räven tidigare satt. Jag varken såg eller hörde räven så frågan var hur det hade gått.

Jag satt kvar i tornet tills det var 20 minuter kvar av hjortjakten, då klev jag ner och gick till platsen där jag lossat skottet mot räven. Jag ville ha lite tid på mig att leta ifall skottet inte tagit där det skulle. Men bakom muren låg han. En fin fullpälsad 7,5 kg tung hanräv. Kulan hade tagit mitt i bröstbenet och gått ut genom ryggraden. Så bra det kunde bli. Andra räven på samma pass på två veckor.

onsdag 3 februari 2016

Jaktårets slutfas

I olika grupper på FB möts man av smått sorgsna inlägg med innebärden att jakten är över för i år. Att bössan plockas fram den 16 augusti igen. Man möts av bilder på en råbock och uppgiften att det är XX dagar, YY timmar och ZZ minter kvar till bockjakten startar. Eller något liknande men med älgjakt.

Jag tycker att samtliga dessa inlägg visar en konstig attityd och inställning till jakt, viltvård och viltförvaltning.

För mig är det självklart att jag inte bara jagar djur som ger mig kött. Jag jagar alla typer av djur. Och för att kunna motivera mitt hyfsat höga uttag av köttdjur så har jag satt upp som mål att varje år fälla minst lika många predatorer som jag fäller köttdjur*. Kikar jag på min avskjutningsstatistik så är det för närvarande jämt skägg. Jag har fällt lika många grävlingar och rävar (samt att Essa tog en mink när vi jagade grävling en natt) som jag har fällt rådjur, dovhjortar, älgar och vildsvin.

Min plan är att komma ut och jaga lite mer grävling och räv. Grävlingjakten börjar tryta, det är bra knappt 2 veckor kvar och jag vet inte när jag kommer ut igen eftersom jag är hemma och vabbar med en febris, hostig och lite kräkig son. Men målsättningen är att kolla av de grävbara gryten i trakten innan jakttiden är över.

Jag hoppas att ni inte lagt bössan på hyllan för den här säsongen utan håller den väl inskjuten och ger er ut och vakar eller lockar räv, samt såklart jagar vildsvin om ni har igång några åtlar. De som har tillgång till bäverjakt har många sköna vårkvällar kvar att utnyttja. Sedan har vi såklart kråkfågeljakten som jag inte ens har hunnit börja fundera över. Men det blir väl till att resa uvbulvanen några gånger och hoppas på det bästa.

Kort sagt. Jakten är inte slut. Inte på långa vägar.
______________________
*Notera att jag här avser klövvilt, jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag skall hantera tex duvor och gäss. Å andra sidan tangerar den jakten ofta skyddsjakt.

onsdag 23 september 2015

En grävling i fällan

I måndags kollade jag som vanligt fällorna på morgonen. Frammåt kvällningen kollade jag av dem igen. Döm om min förvåning när det i en av dem satt en ung grävlinggylta. Hundarna blev halvgalna och skällde ut henne. Egentligen borde jag långt innan jag kom fram till fällan ha fattat att det var något på gång med tanke på hur hundarna vädrade, gnydde och slet i kopplen.

Nåväl. Fick traska hem och hämta revolvern varefter grävlingen togs av daga. När jag la henne till rätta för fotografering så upptäckte jag att månen stod lågt över horisonten och såg till att få med den på bilden. Nu ser den tyvärr nästan full ut när den i själva verket var halv.
Grävlingen är nu vederbörligen inskriven i min jaktdagbok så att den kan redovisas och komma med i statistiken frammåt våren. Den är även inrapporterad till Jaktjournalens rovdjurskampanj.

torsdag 13 augusti 2015

Småländsk rävfälla

Förra helgen byggde jag mig en småländsk rävfälla. Specifikationerna finner ni HÄR. Nedan en bildserie från bygget:

onsdag 12 augusti 2015

Räv istället för grävling

I går kväll ställde jag mig och passade vid ett grävlinggryt. Jag gillar egentligen bäst att jaga grävling med hund men detta gryt ligger allt för nära vägen. 

Efter sisådär en halvtimme hörde jag rörelser i grytet, stenar som rubbades. Av erfarenhet vet jag att grävlingen brukar stå och vädra en stund i grytöppningen innan den kliver fram så jag var koncentrerad på grytet. 

Då såg jag en rörelse i ögonvrån och upptäcker en räv som slinker in i det höga gräset kanske 20 m bort. Ser gräset svaja när den stökar omkring. 

Sedan kikar den fram kanske 15 m bort. Hårkorset finner bogen och jag kramar avtryckaren. Räven sjunker ihop. 

Jag går fram och ser att det är en liten tik i sommarpäls. 

onsdag 1 juli 2015

Nyslagna vallar på nyårsafton

Gott nytt jaktår mina vänner. För idag är det just det, första dagen på det nya jaktåret. Det hela startar lugnt med att kråkfåglar (minus nötskrika) blir lovliga. Jag antar att några av er redan varit ute en sväng. Själv var jag för trött. Jag var ute sent på jaktårets sista dag, nyårsafton. Många av mina grannar slår nämligen sina vallar för fullt.

Vid halv tiosnåret stack jag ut. Barna var hemma och kollade på Ikke gjör dette hjemme, en fenomenalt rolig norsk dokumentärkomedi. Det bästa tycker jag personligen är att ungarna lär sig förstå otextad norska.

Redan på väg till mitt uttänkta pass såg jag en vuxen räv i närheten av ett gryt. Kanske är det där grytet bebott trots allt. Nåja. Jag fortsatte min usprungliga plan och satte mig i östra änden av ett långt nyslaget gärde.

Såg en råget gå omkring oroligt på gärdet intill. Har hon förlorat ett kid funderade jag över en stund.

Första halvtimmen var OK, då blåste det fortfarande lite och myggorna och knotten höll sig borta. Men sedan mojnade det och jag började få lite väl många enträgna stickande och bitande besökare.

Just som jag började fundera på att bryta på grund av detta kom en tanig räv rultande från gärdets sydvästra hörn. Den dräller fram och hamnar kanske 30 m bort. Några grenar gör att jag inte får skott på den utan låter den skrutta vidare. Den drar iväg rakt väster ut. Jag fumlar fram min lilla muspipa. Ser räven försvinna kanske 300 m bort bakom ett impediment.

Nöjer mig med att kika på en rå bock och en get. Studerar det nya tornet på andra sidan gärdet. Det skulle nog varit bra om vinden legat på lite annorlunda.  Noterar att räven vänt tillbaka men att den fortfarande håller sig bakom grenarna.

Piper lite i muspipan. Räven visar inga tecken på att ha hört men vänder ändå norr åt. Passerar i fin bredsida på kanske 35 m håll. Jag tar sikte men bensdödet glider när jag lägger lite tyngd på det. Räven stannar till.

Ser sig om.

Sätter sig.

Börjar käka på en mus.

Nu har jag ett hyfsat läge även om räven sitter och har bringan mot mig. Men jag avvaktar. Efter en stund reser den sig. Visar bredsidan och jag kramar avtryckaren.

I kikarsiktet ser jag hur räven hoppar till, ett moln av damm slår upp bakom räven. Svansen far upp och räven drar iväg söderut i snabb fart. Jag tappar bort den när den springer ner i en sänka.

Sitter kvar en stund. Räven dyker inte upp. Har jag bommat och räven smugit iväg med låg profil i sänkan? Det är möjligt.

Går fram och letar mellan strängarna av gräs och klöver.

Hittar inget.

Går till bilen och plockar fram en förväntansfull Essa. Hon är supertaggad. Antagligen har hon våra nattliga grävlingjakter i minnet någon stans. Vi går ut på gärdet mot skottplatsen, som jag faktiskt inte kontrollerat tidigare vilket är lite amatörmässigt.

Essa visar genast att här har det hänt saker. Hon drar iväg åt söder. Går mer på luft än markspår och 30 sekunder senare är vi framme vid räven som hon tar ett tag över ländryggen på och ruskar så det står härliga till.

Räven, en liten hanvalp på uppskattningsvis 2 kg, hade träffats i börstet. En bra träff något närmare ryggraden är bröstsidan. Antagligen hade den hårt bondade kulan, som valts med tanke på möjligheten att det skulle dyka upp vildsvin, passerat kroppen utan att svampa upp. Genom att kulan betett sig närmast som en helmantlad kula så kunde rävvalpen springa nästan 75 m med sin dödlga skada. I det läget är jag mycket tackasm att jag hade med hund. Jag hade inte velat gå i ovisshet om rävens öde efter att jag släppte iväg skottet. Jag hade inte velat behöva ha risken av en skadeskjutning hängande över mig nu när det nya jaktåret precis startar.

tisdag 8 april 2014

Skyddsjakt för att hjälpa fåglar

Jag vet inte om det bara är mitt subjektiva intryck eller om tjänstemännen på landets olika länsstyrelser i allt större utsträckning börjat ta till sig skyddsjakt på predatorer som ett verktyg att hjälpa känsliga markhäckande fåglar att klara sig igenom yngelperioden. Om det inte är en reell ökning av skyddsjaktstillstånd så är det i vart fall en ökad rapportering om de tillstånd som ges. Men det är kanske inte så konstigt, jakttidningarna utnyttjar olika feed för att fånga upp nyheter runt om i landet och återrapportera dem. Nu senast var det Jaktjournalen som återgav en P4 Hallandnyhet:
Rävar, minkar och kråkfåglar och andra arter som ger sig på ägg och fågelungar ställer till med problem för fågellivet längs kusten norr om Varberg.
Länsstyrelsen värnar speciellt om de vadarfåglar som håller till i Fyrstrandsfjorden innanför Balgö.
Därför ger man tillståndet till skyddsjakt på så kallade predatorer som tillsammans får vara högst 35 djur eller fåglar.
Vi kan se hur lokala samarbeten växer fram mellan ornitologer och jägare. Inte minst när de båda grupperna inser att de har utbyte av varandra och att de har gemensamma intressen även om de yttrar sig på olika sätt.

måndag 19 augusti 2013

Pürsch i dagarna tre

Nu är helgen över. Den innebar tre dagars jakt på två fundamentalt olika marker. Jag låter ett gäng kommenterade foton illustrera det hela. Inledningsvis var jag på en ö i norra Bohuslän och sedan på hemmamarken:
Dag 1: Upp tidigt. Efter någon timme kom ljuset. Satt inledningsvis stilla vid en av de få inägorna på marken ute på ön. Lockade lite med en butolo blatter. Inga reaktioner. Så efter ett tag valde jag att smyga istället. Har svårt att sitta still allt för länge.
Många grävlinggryt finns det på ön. Hade det inte varit för alla rötter så hade skalgruset varit lättgrävt.....
Båttrafiken är avsevärt mycket mindre nu än för två veckor sedan då vi var på ön senast. Men en och annan segelbåt for ändå förbi. Konstigt att området lever upp intensivt under två sommarmånader för att sedan vara så lugnt och stilla.
Dagens andra pass blev också smygjakt. Denna gång ut på en svår udde, sisådär 20 ha stor. Den består av höjder, hälleberg, åtskilda av tätbevuxna sprickdalar. Helt omöjligt för smygjakt, men med stor potential för rådjursjakt med terrier frammåt hösten....
Som sagt, sprickor, höjder och stup. Naturliga barriärer som förhindrar effektiv smygjakt men som samtidigt kommer att styra flyende drevdjur väldigt effektivt!
Några gamla igenvuxna ängar består av täta enebusksnår, andra av asp och al.
Dag 2-3: Vid lunchtid på lördagen hängde jag bössan, sedan for vi hem. Det skulle bli väldigt dåligt väder i området på söndagen, och det är inte kul att köra öppen motoreka i regn och kuling över öppet hav.
Lördagkvällen lades på skyddsjakt på vildsvin. Kom aldrig till skott men skrämde bort både gris och grävling från havreåkern. Söndagmorgonen, inga rådjur men väl ett par dovhjortar, spetsar. Definitivt något att smyga på i september.
Jag försökte jobba en del på att locka in en bock. Det har inte funkat, inte heller för någon annan i laget. Brunsten verkar över på både hemmatrakten och på min ö-mark. Nåja, köttet blir ju bättre efter brunsten. Egentligen skulle man vänta ett par veckor med att skjuta en bock, de måste få tillfälle att återhämta sig. Nu är de ofta lite slitna och magra.
Söndagens sista pass. Mest smygjakt men här har jag klivit upp i ett torn för att få lite översikt. Ett par minuter senare kom regnet så då smög jag in i storskogen i bortre änden av bilden. Vidare ut i veteåkern som man anar i bildens övre högra hörn. Där kom jag till slut till skott på en....
...grävling. Jag såg henne, en ung gylta, på drygt 200 m håll och började smyga in. Men där dök upp en råget emellan oss. Geten betade sig frammåt medan jag smög. Hon anade mig men brydde sig inte nämnvärt. När jag väl var i bra skottläge, kanske 70 m från grävlingen, så stod geten bara ett par meter från grävlingen. Jag såg till att hon var fri och lät kulan gå. Grävlingen stöp på plats medan geten hoppade  till och rusade 20 m. Sedan stannade hon och såg sig om. När jag repeterade in en ny patron sprang geten sin väg. Jag gick fram till grävlingen som jag kunde konstatera var stendöd. Skjuten rakt i hjärtat. Den var ganska liten, antagligen lite drygt 4 kg (halva Missans vikt). Bara att konstatera att vi har väldigt gott om grävling, detta var säsongens 4:e.

torsdag 1 augusti 2013

Därför jagar jag räv!

Idag är det den 1 augusti. Då startar den allmänna rävjakten. Nu finns det iofs vissa möjligheter att under särskilda omständigheter jaga räv även tidigare, olika former av skyddsjakt är det då som gäller.

Jag jagar gärna räv. Det är en rolig och ofta utmanande jakt. Den kan varieras extremt mycket. Man kan vaka, locka, åtla, dreva, gryta mm. Det är en del av tjusningen. Men det är inte bara för att det är en rolig och utmanande jakt som jag sysslar med den. Här följer ett antal anledningar:

Biologisk mångfald
Räven är en hård predator. Den är fenomenalt duktig på att finna det som finns på marken. Många markhäckande fåglar drabbas hårt av rävens predation. I fjällvärlden är rödräven en så allvarlig konkurrent till fjällräven att det i flera områden ges skottpengar på rödräv. Så för att ge ungar chansen att bli större och stärka stammarna av hotade arter är det väl motiverat att jaga räv. En av mina jaktmarker ligger för övrigt i ett naturreservat, där är ett av kriterierna för arrendet att jag aktivt jagar räv och andra predatorer. På södra Öland samarbetar t.ex. länsstyrelsen och de lokala jägarna för att minska rävstammen i syfte att gynna fågellivet.

Smittor
Rödräven bär på en mängd smittor. Trikiner är vanligare bland rävar än bland andra däggdjur. Den bär på fransk hjärtmask, vilken kan drabba våra tamhundar. Den är värd för rävens dvärgbandmask som är direkt livsfarlig för oss människor. Sedan är rävskabben av allt att döma i ökande, inte minst på grund av att rävstammarna nu är väldigt täta så rävarna exponeras ständigt för denna obehagliga parasit. Genom att jaga räv minskar man alltså risken för spridning av allvarliga smittor och parasiter.

Ekologisk matproduktion
Vilt är, som jag ser det, det mest ekologiska och etiskt försvarbara kött man kan äta. Räven är en skicklig beståndsreglerande predator vilket rävskabben tydligt visade. När räven minskade ökade stammarna av småvilt som blev tillgängliga som människomat avsevärt. 40-80% av rådjurskiden blir rävmat, själv räknade jag till 37 bakben från rådjur vid ett rävgryt jag besökte i Vetlandatrakten för ungefär 10 år sedan. 37 bakben motsvarar minst 20 rådjur. Hade dessa fällts under jakt ett halvår senare hade köttutbudet blivit bortåt ett kvarts ton prima ekologiskt kött. Nu fick motsvarande köttmängd produceras industriellt istället. En välriktad kula som tagit tiken av daga i februari hade t.ex. besparat 250 broilerkycklingar 3 månader av industiell uppfödning.... Men så kan man ju inte tänka säger många i djurrättssvängen. De har fel, det kan jag se på vår familjs kvitton om inte annat. Mängden industiellt framställt kött är för vår del direkt relaterat till hur jakten har gått. Eller ja, nästan i alla fall. Vi köper i alla fall till hälften ekologiskt kött.

Stor stam
Rävstammen är idag stor. Kanske till och med större än den någonsin varit tidigare i vårt land. Inte minst beror det på hur vårt landskap och vår miljö ser ut. Inte minst som räven i stora delar av landet bara har människan som fiende. Jakt är det medel vi har att reglera stammarna på.

Päls
Rävens päls är fenomenalt fin. För några år sedan skulle "alla" i städerna har mössor med påsydda pälsdetaljer. Det var päls från farmad räv. Varför finns det inte en större marknad för skinn vild räv? Den är ekologiskt och etiskt sätt bättre på alla sätt och vis. Men visst, den är inte blå.....

Hat!
Näe. Jag hatar på intet sätt rävar. Jag gillar rävar, tycker att det är vackra och fascinerande djur. Inte minst för deras välutvecklade sinnens skull, sinnen som gör dem lika svårjagade som lättlurade.... Däremot anser jag att räven bör jagas hårt. För att höja kvaliteten på rävstammen! Så den som påstår att jag skulle hata räv är fullständigt dum i huvudet och har inte förstått någonting.

Jag jagar alltså räv för att det är roligt och utmanande, för att gynna den biologiska mångfalden, för att möjliggöra ett uttag av ekologiskt kött samt för att förhindra smittspridning.

Not: Jag har en regel för min jakt. Den innebär att jag varje år skall fälla fler predatorer (rävar, mårdar, grävlingar etc) än matvilt. Detta för att ekologiskt motivera mitt uttag av kött ur systemet.

fredag 12 juli 2013

Ett diplom på posten

Jaktjournalen har en kampanj varje år, en rovdjurskampanj. Det är en får icke jägare ganska extrem form av viltvård, men den gynnar onekligen viltet i stort då det finns väldigt mycket predatorer i skog och mark.

De som deltagit i kampanjen får ett diplom, mitt kom härom dagen.

tisdag 23 april 2013

Markhäckande fåglar och boplundring

Bilden ovan har ajg lånat från Skogsstyrelsens bok om tjädern. Bilden visar ett tyskt forskningsprojekt som löpt över 10 år och innefattar totalt 1000 konstgjorda reden på marken. Hade det gällt reden i träd så är det uppenbart att mård och nötskrika är de utan jämförelse värsta boplundrarna men nu rörde det sig om reden på marken och då slår det markfödosökande vildsvinet igenom med stor tydlighet. Lite förvånad är jag över att grävlingen inte märks mer än den gör,där är räven 3 gånger värre/effektivare i sitt födosök.

Hur som helst. Grafen är en enkel och pedagogisk motivering att jaga nötskrikan. Den är inte bara en ekollonplanterande fulskrikande fågel med fina blå halsfjädrar vingfjädrar (trött felskrift).

torsdag 26 juli 2012

Rävslagna rådjur


I den östra delen av våra marker har vi senaste året hittat flera rådjurskadaver. Det verkar inte vara ett lo som håller till där utan snarare är det nog en räv som nischat sig på rådjur. I detta fall ett hyfsat stort bock-kid.

Så nu vet jag ungefär vart jag skall inrikta mina insatser från och med den 1 augusti!

måndag 21 maj 2012

Björnens predation på ren

Lyssna: Större björnskador än väntat I den aktuella byn tas 50% av renkalvarna mellan kalvning och märkning. Byn är inne i en kollapsfas.

fredag 16 mars 2012

Lästips om predation

Hur påverkar egentligen predatorkontroll viltsituationen i ett område? I ett litet häfte från Jägareförbundet beskriver Fredrik Widemo detta, han summerar även ett stort antal riktade studier på området och man kan omedelbart konstatera att predatorkontrollen i värst fall saknar effekt men i de flesta fall har positiv effekt. Jag väljer att återge folderns slutkläm och uppmanar samtidigt den intresserade att läsa den i sin helhet:
Praktiskt taget all vår omgivning påverkas
på ett eller annat sätt av vår markanvändning
och andra mänskliga verksamheter.
Vi påverkar därmed den biologiska
mångfalden runt omkring oss genom våra
olika aktiviteter, och att argumentera mot
predatorkontroll med att ”naturen skall få
sköta sig själv” har mycket liten relevans
i Sverige eftersom så ändå inte sker. Man
skall dessutom komma ihåg att vi troligen
skapat historiskt sett mycket höga predationstryck
från mellanpredatorer, genom
att vi samtidigt bedrivit intensiv kontroll
av toppredatorer och skapat ett allt mindre
varierat landskap med brist på skydd
genom ändrad markanvändning. Rätt
använd är predatorkontroll ett kraftfullt
komplement till andra vilt- och naturvårdsåtgärder
inom viltförvaltningen och
naturvårdsarbetet, och erbjuder goda
möjligheter att gynna bytespopulationer.

onsdag 7 december 2011

DNA-analys belägger vargattack

En artikel i Anchorage Daily News för halvannan dag sedan:

DNA samples confirm wolves killed Southwest Alaska teacher

INVESTIGATION: "Aggressive, predatory attack" was brief, lethal.

At least two wolves chased down and killed a teacher who was jogging on a road last year outside a rural Alaska village, according to a report released Tuesday by the Alaska Department of Fish and Game.

The body of Candice Berner, 32, a special education teacher originally from Slippery Rock, Pa., was found March 8, 2010, two miles outside Chignik Lake. The village is 474 miles southwest of Anchorage, on the Alaska Peninsula.

Biologists ruled out reasons for the attack other than aggression. Investigators found no evidence that the wolves had acted defensively or that Berner was carrying food. They found no kill site that wolves may have been defending, no indication that the wolves had become habituated to people and no evidence of rabies.

"This appears to have been an aggressive, predatory attack that was relatively short in duration," the report concluded.

Berner's death by wolves was unprecedented in Alaska but the animals were immediately suspected. The state medical examiner concluded that Berner died from animal mauling. Alaska State Trooper investigators found drag marks and wolf tracks around the body.

Eight wolves were culled in the aftermath. DNA from two wolves was confirmed on Berner's body and clothing, including from one wolf not killed.

Chignik Lake, a village with just 73 residents, including 17 students, is off the road system; primary access is by airplane. Berner, a former gymnast, was hired by the Lake and Peninsula Borough School District to teach in multiple communities. She flew to Chignik Lake on the day of her death and spent time with students.

At 4 foot 10 inches and 115 pounds, Berner was fit and active. After school, she faxed her time sheet to the district, apparently changed into running clothes and jogged down the only road out of the community.

The road runs west along the side of a hill. A witness said her tracks made an abrupt reversal as the road curved, according to the state report.

Those tracks had been wiped out by the time investigators reached the village but they said she may have started running back when she noticed the wolves traveling in the opposite direction or became alarmed at their behavior. The wind was blowing from the west and the wolves may have detected her scent.

One or two wolves gave chase along the edge of the road, while another ran above the road and intercepted her. A depression in the snow with traces of blood on the road showed where Berner was first knocked down or fell. Investigators found a second depression 10 feet away, indicating she was knocked down or fell a second time.

Tracks suggested Berner struggled and crawled away, then was pulled downhill. The amount of blood suggested that by then, she was severely wounded. Investigators concluded she died in a clearing 30 feet from the road at a spot where snow melted in a 3-foot circle and a large bloodstain was found.

"Tracks and markings in the snow indicated that the struggle with the wolves was brief and death occurred quickly," the report said.

Her body was subsequently dragged out of the clearing 83 feet downhill into brush.

Four Chignik Lake residents returning home on snowmobiles saw blood on the road and a man who walked off the road spotted Berner's body. Later that night, a man who went to guard the body spotted a wolf nearby and saw that the body had been dragged 70 more feet downhill and that more of it had been eaten.

Alaska State Troopers told villagers to move the body to the village for safekeeping.

A Fish and Game Department biologist found nine sets of wolf tracks within a 30-foot radius of the body but the department concluded that four or fewer wolves were directly associated with the attack.

After the tragedy, when residents were unable to kill wolves, the Fish and Game Department decided to cull wolves within 30 miles of the village and killed eight. One adult female was killed March 26 within a mile of the village and DNA from that animal, as well as from at least one other wolf, was found on Berner's body and clothing.

"The other wolf is unknown, as it was not one of the wolves culled near Chignik Lake," the report said.

As many as three or four wolves may have left DNA evidence but that could not be confirmed by biologists.

Berner likely was listening to a portable music player as she ran but that was not considered a factor contributing to her death because wolves travel almost silently and wind would have masked sounds.

If she suddenly reversed course after spotting wolves, the report said, a flight response or the appearance of one "could have elicited a predatory response by the wolves."

Jakt och Jägare refererar artikeln på svenska om ni hellre vill läsa den i översatt form.

torsdag 17 november 2011

Sorkår

Härom dagen fick jag hem en tidning som heter tillväxt nr 4 2011, antagligen för att jag har en jordbruksfastighet och är kund i Handelsbanken. Många sidor bläddrade jag förbi men de 8 sidorna om sorken tyckte jag var riktigt spännande. Tydligen befinner vi oss mitt i det värsta sorkåret på uppskattningsvis 40 år, åtminstone i Norrland. I kombination med lämmelår är det väl inte så konstigt att det går bra för fjällräv, fjälluggla och lite andra rara arter beroende av gnagare. Före älgexplosionen på sent 1970-tal betraktades sorken som skogsbrukets fiende nr 1. I dagsläget anser skogsbruket att skadegörelsen på skog fördelar sig såhär:
  1. älg, förstör för 100-tals miljoner kr varje år (men där finns stora intäkter också för älgjakten, det nämns givetvis inte)
  2. snytbagge, skador för100-tals miljoner kr varje år
  3. granbarkborren, orsakade skador för drygt 200 miljoner kr i fjor
  4. sork, skador för 130-150 miljoner i Norrland det gångna året
Som sagt en intressant artikel, men jag saknade den ekologiska effekten. Det kunde väl nämnts något om att man oftast kan se fler lyckade skogshönsförökningar och fler harar sorkår eftersom predationen på bon och ungar inte blir lika hård. Men nej, i det perspektiv som tillväxt speglar så är sorken bara av ondo.

lördag 30 juli 2011

T minus 2 days (snart är det rävjakt!)



På måndag börjar en av årets mest utmanande jakter - rävjakten. Att jaga, och därigenom överlista rävar, kräver mycket kunskap av jägaren. Visst kan man få tillfälle att fälla en och annan räv bara genom att befinna sig ute i markerna, men att systematiskt lyckas i jakten på räv är utmanande och svårt. Men väldigt intressant och lärorikt.

Förra jaktåret lyckades jag fälla tre rävar varav en hade omfattande skabb. Innevarande jaktår har jag som mål att fälla fler. Jag har även satt ett personligt förbehåll för min jakt. Jag får inte skjuta fler harar och rådjur än jag skjuter rävar.... Nu får vi bara hoppas att jag får enklare rävar i sikte än den det gamla hippiebandet Steeleye Span sjunger om i sin klassiska The Fox....

tisdag 5 juli 2011

Rådjur vs räv

Igår var jag ute en sväng och spanade efter rävvalpar på ett par nyslagna ängar i närheten. Ganska direkt uppmärksammade jag rörelse på ett gärde halvannan km bort. Jag smög närmare. Rörelserna var aggressiva och två figurer rörde sig fram och tillbaka över gärdet. I kikaren såg jag ett mycket aggressivt rådjur driva en räv fram och tillbaka framför sig. Detta pågick i kanske 15 minuter sedan skilde dem sig åt. Rådjuret försvann. Räven satte sig på en liten åsrygg och började skälla. Det lät som en gråtande småbarn från helvetet. Gällt, nästan lite metalliskt:

UUUÄÄÄH!

(Nästan men inte riktigt såhär)

Ekande mellan drumlinerna på min jaktmark. Ungefär 5 minuter höll den på. Sedan gick den sin väg. Jag fortsatte att spana av området. När klockan började närma sig midnatt började räven skälla igen. Den höll på ungefär 5 minuter denna gång också. När den var klar var det för mörkt för min utrustning, då kunde jag inte se klart genom vare sig kikarsiktet eller handkikaren längre.

Tillägg: här kan man höra lite olika rävläten.