Hjälpte mor & far med styckning

Mor och far hade köpte ett lamm som jag hjälpte dem att stycka. Inför styckningen hade mor poängterat hur viktigt hon tyckte det var med färs. När jag styckade frågade jag löpande vad de ville göra med köttet, ville de färsa bogstekarna eller ville de ha det som grytbitar?

Jo kycklingcurry vill de de ju göra sa mor....

Det blev lite mer grytbitar och lite mindre färs än vad jag trodde, men överlag gick det smidigt.

Recension: Vilthantering med Thomas Ekberg - Vildsvin

Jag hade precis hunnit börja fundera över bokförlaget Setterns bokutgivning när den låg i lådan. En ny bok från det lilla specialiserade jakt- och fiskeförlagets senaste jaktrelevanta bok. Denna gång var det den tredje boken om vilthantering där Thomas Ekberg berättar och visar medan Peter Ekeström fotograferar och antecknar.

Boken är i skuret A4 format precis som de två tidigare delarna (Älg respektive Rådjur & Dovhjort). Den är på knappt 100 sidor och extremt rikligt illustrerad.

Vi kan börja med illustrationerna. Det är svårt att fotografera styckning på ett bra sätt. Kanske skulle ytteröigare efterbehandling av bilderna, där tex de styckningsdetaljer som diskuteras förstärks varit ett pedagogiskt tillvägagångssätt. Nu är det, trots god skärpa och bra ljus, emellanåt lite svårt att följa det hela. Detta vägs dock upp av att varje sak som beskrivs är illustrerad med en hel bildserie.

Boken beskriver, om man skall göra en lång historia kort, urtagning (två olika kapitel, ett för urtagning i skogen och ett för urtagning i slaktboden) och två olika sätt att stycka. Styckningssätten hänger samman med hur man ämnar använda köttet. För det är egentligen det allt handlar om. Att förädla, inte förstöra, det fina kött som vi jägare har tillgång till i form av de vilda grisarna. Den första styckningsmetoden som beskrivs är tämligen traditionell medan den andra är helt inriktad på att skapa så många grillbitar som möjligt, därför kallas den kort och gott sommarstyckning.

Jag tror inte att boken fungerar som ersättning till en praktisk förevisning men väl som något som underlättar minnet och styr upp hanteringen när man väl varit med om det hela en eller ett par gånger. Jag tror även att boken kan ge jägare ute i markerna en och annan tankeställare, kanske kan den få folk att justera sitt beteende något så att kvaliteten på slutprodukten - det kött som skall hamna på tallriken - blir högre.

Det finns för närvarande (minst) två ytterligare böcker som tar upp detta. Delst Alf Anderssons vid det här laget klassiska Stycka vilt och dels Jägarens nya kokbok. Det är en smaksak om man som jag samlar på sig alla eller kanske håller sig till en. Håller man sig till en så tycker jag nog att den nu aktuella boken är den lämpligaste.
_______________________________
Boken kan köpas i välsorterade bokhandlar eller beställas via settern (229 kr), CDON (247 kr), GINZA (249 kr), AdLibris (261 kr), Bokus (259 kr)

Ny kniv - ESEE 5

För ett tag sedan fick jag hem en ny kniv. En ESEE 5. En rejäl överlevnadskniv med 6mm tjockt blad. Tung som skam, den väger bortåt 5 hg och en längd på sisådär 27-28 cm varav hälften blad så blir det en rejäl doning. Knivbutik anger följande data för kniven:

Tillverkad i USA
Livstids garanti!
Totallängd: 28cm 
Bladlängd : 13cm
Maximal tjocklek: 6mm
Vikt: 448gram (kniv endast)
1095-Stål, 55- 57 Rc.
Bladbredd: 4cm
Grind: Sabre
Handtag: Canvas Micarta med urgröpning för bågborr.
Slida: Kydex, svart 
Rygg: Med jimping

Det första jag gjorde var att slipa om eggvinkeln på bladet. Den var 20+20 grader, jag vill ha skarpare vinkel på mina blad. Om jag hade huggit mer ved med mina knivar så hade jag nöjd mig med en trubbigare vinkel men nu använder jag dem inte så, jag använder dem i princip uteslutande i jaktrelaterade sammanhang.

Häromdagen testade jag kniven på riktigt. Eller ja, jag testade i alla fall att stycka ett lamm med den. Hade  ingen direkt förhoppning om att det skulle grå bra eftersom jag vanligen styckar med rätt smala knivar. Tycker man kommer åt bra på det viset. Man skulle kunna säga att jag använder urbeningsknivar.

Kniven var vid praktiskt arbete, trots sin storlek och tyngd väldigt lättarbetad. Kanske beror det på att den har en fenomenal balans om man håller i den främre delen av handtaget med pekfingret ut längs bladet. Det var alltså inga problem att stycka med den. Kanske inte mitt förstahandsval men absolut inga problem. Tyngden i kniven gjorde att man bara genom att lägga lite egen tyngd bakom lätt skar igenom lederna mellan ryggkotorna. Så hade jag velat göra kotletter hade det varit busenkelt. Kniven är förtroendeingivande och jag har inga som helst betänkligheter att skära i ben eller bända med den. Kort sagt, en djävligt robust kniv.

Kan köpas på knivbutik för 2199 kr om man inte vill beställa direkt från USA.

Styckning av bagge

I söndags styckade jag en bagge. Jag gjorde inte riktigt som jag brukar utan slutresultatet blev följande:

• 2 st urbenade lårstekar
• ytterfiléer
• innerfileer
• revben uppsågade i 5 cm bitar
• resten blev malkött

Det var lite trångt i frysen, därför valde jag att benar ur stekar och sadel direkt. Att revbenen inte blev malkött beror på att dottern blivit förtjust i lammrevben, så det åt vi igår.

Lammrevben lagar vi såhär:
Först kokar vi revbenen till köttet är väldigt mört och nästan trillar av benen. Därefter marineras det över natten. Innan det skall ätas kör vi det 15-20 minuter i ugnen så det blir genomvarmt och får fin färg.

Styckning av missbildat rådjur

Igår styckade jag smaldjuret jag sköt för en vecka sedan. Inga konstigheter egentligen förutom att jag var mycket nöjd över en sanslöst marginell köttförstöring denna gång. Ibland kan det vara lite trist att behöva skära bort en massa, inte minst om man träffar något rörben i bogen och det sticker splitter åt alla håll. Det blir en väldig massa putsande då.

Hur som helst. Djuret hängde i ena bakbenet, vanligen hänger jag i käken eller revbenen, men inte denna gång. Styckningen började alltså med bogarna, därefter slaksidor och rev. Reven sågade jag till grillbitar, annars brukar det bli färs men jag hörde efter med min 9-åriga dotter vad hon tyckte och då var det grillade revben som gällde... Utan minsta tvekan.

När reven var borta och jag skulle börja fundera över sadeln såg jag något märkligt:

Ser ni?
Jag lägger in en delförstoring som ni gärna får klicka på:

Djuret saknar ett revben! Det finns ett på höger sida men inget till vänster!

Jag kontaktade SVA, de tyckte det var intressant men hade egentligen inga andra exempel på detta. Däremot nämnde de lokal förekomst av scolios hos älgar som en parallell. På SVA såg de gärna att man kontaktar dem om man finner liknande förändringar.