Riktigt illegala fällor hittade i Bohuslän

Härom dagen skrev jag om APU (Anti Poaching Unit) som än en gång ropat varg, dvs de har påkallat rikslarm för att de hittat omärkta rävfällor i värmland. Kanske är fällorna korrekt märkta men att APU inte sett det, eller så kanske APU slitit bort märkningen för att djävlas med jägare. Beteendet är systematiskt, detär absolut inte första gången APU slår på stora medietrumman när de råkat hitta helt lagliga rävfällor. En jägare berättar för Svensk Jakt vad den utredande polisen sade:

– Polismannen hade klämt in fallet mellan två mordfall, och beklagade dröjsmålet. Han suckade över detta onödiga slösande med polisens tid och resurser, berättar Stockholmsjägaren.

Så medan APU ägnar tid och kraft åt att slösa polisresurser och mediauppmärksamhet på för sammanhanget tämligen ointressanta rävfällor hittar och anmäler jägare illegala fällor som är allvarliga på riktigt. I Brasta i Bohuslän har ett jaktlag funnit strypsnaror som är placerade så att de antagligen är avsedda för rådjur.

Det handlar om så kallade strypsnaror för rådjur och en polisanmälan om misstänkt jaktbrott har gjorts. Tage Samuelsson är jägare och var den som hittade snarorna. Något som han är mycket upprörd över.
– Det är bedrövligt att vuxna människor sätter ut snaror på det här sättet, säger Tage Samuelsson.
Efter att polisen i Lysekil fick reda på att fällorna hade hittats har man nu gjort en anmälan om misstänkt jaktbrott och de två fällorna är nu beslagtagna.
Fällorna är konstruerade som en strypsnara och har suttit utplacerade vid viltstigar i Brastad i Lysekil. Tanken är att rådjuren ska gå in med huvudet i snaran för att sen strypas långsamt till döds. Tage Samuelsson tror att det finns många fler fällor och nästa gång kan konsekvenserna bli mycket mer allvarliga menar han.
– Nästa gång kan det fastna hundar, katter eller till och med lekande småbarn, säger Tage Samuelsson

Lyssna på inslaget här.

Jag har också hittat strypsnaror, men det var för sisådär 20 år sedan uppe i en rasbrant i ett fjällmassiv i Arjeplogsfjällen, skulle tro att det var lodjur som någon ville bli av med..... Men frågan är om APU skulle känna igen eller ens hitta en sådan fälla, de är helt fixerade vid att riva upp himmel och jord kring varje 3-4 m lång typgodkänd rävfälla de ramlar på. Hade de haft ett uns källkritik i sin verksamhet hade de struntat i de typgodkända fällorna, för de kan man snabbt lära sig hur de ser ut. Hade de velat göra skillnad så finns det andra, värre, konstruktioner att fokusera på. Men nu vill de uppenbarligen hellre störa jägarna än göra skillnad för rovdjuren.

Tillägg:
Jakt & Jägares nätupplaga rapporterar att det till och med hittats rådjur i en av snarorna. Detta med hänvisning till en artikel i Bohuslänningen som jag inte kommer åt.

Dubbla signaler om fällfångst

Härom veckan presenterade Naturvårdsverket ett förslag på skärpning av reglerna kring godkännanden av fällor. Svensk Jakt skrev såhär om detta:

I sin regleringsiver har Natur­vårdsverket skickat ut ett förslag på remiss om hur man tänkt sig att typgodkännande av fångstredskap ska gå till i framtiden. De nya föreskrifterna riskerar bli ett dråpslag mot allt vad fångst heter i hela landet.

Det finns idag ett stort antal testade och godkända fällor med teknisk specifikation och konstruktionskrav. De är fällor som fungerar bra ur djurskyddssynpunkt och som gör att fångst som jaktmetod tål alla jämförelser med vanlig jakt.
Trots det ska nu alla dessa fällor enligt verkets förslag testas på nytt, vilket för en vanlig mård- eller minkfälla innebär en ungefärlig initialkostnad på 100.000–200.000 kronor. Skulle sedan fällan bli godkänd gäller beslutet bara i tio år. Sedan start­ar processen på nytt. Att typgodkänna en fälla på det gamla resultatet är uteslutet, enligt verket.

Igår kom dock ett förvånande besked från Landsbygdsdepartementet om fällor, jag återger hela pressmeddelandet:

Regeringen har i dag beslutat om en förändring i jaktförordningen som innebär att det blir enklare att få använda fällor som har godkänts i andra EU-länder.

Regeringen har idag beslutat om en ändring i jaktförordningen som gör det enklare att få använda fångstredskap för vilt som godkänts i andra länder.

Ändringen innebär att regeringen för in en klausul om så kallad ömsesidigt godkännande av fångstredskap i jaktförordningen. Förändringen är en anpassning till EU-rätten.
Enligt förordningsändringen kommer fällor av en typ som har godkänts i ett annat EU-land, Turkiet eller ett EFTA-land, som har undertecknat EES-avtalet, att få användas i Sverige om produkten uppnår den svenska djurskydds- och säkerhetsnivån.
Fällorna ska anmälas till Naturvårdsverket men behöver inte aktivt godkännas av myndigheten innan de kan användas i Sverige.
Förändringen i jaktförordningen kommer att träda i kraft den 15 maj 2013.

 Jag blir inte riktigt klok över hur de båda beskeden går ihop. Skall man kunna använda utländska fällor rakt av bara man anmäler till Naturvårdsverket att man vill göra det? Vem skall avgöra om produkten uppnår svenska djurskydds- och säkerhetsnivån? Skall man bekosta en test á 100-200.000 kr av fällan för att få detta bekräftat?

Jag tror att Naturvårdsverket får ta och backa vad gäller sitt fälltestförslag. Det känns inte som om det kommer att gå ihop med uppgifterna i pressmeddelandet. Hur som helst, det kvarstår flera frågor att belysa innan jag skulle våga börja använda andra fällor än de som är typgodkända idag....

Utsättning av fällor och första fångsten

Härom sistens skrev jag att jag skaffat en bunt fällor för minkfångst. Tanken är att låta dem arbeta nu under våren då minken rör sig inför föryngringen.

Tillsammans med min son sattes fällorna ut härom veckan. De fick arbeta i knappt en vecka innan första fångsten inträffade. Bifångst i form av en iller.

 Fällan är stor och tung för en 6 årig kille!

 Fällorna placerades vid bäckar/diken. Pinnar och grenar lades på ett sätt som skall leda minken till själva fällan.

Första fångsten, det tog en vecka och betet var gädda. Djuret, en grann haniller, får betraktas som bifångst. Självklart tanades skinnet efter alla konstens regler.

Slagfällan "ihjäl"

Härom dagen hämtade jag ut ett paket på vår bussgodsutlämnare. Det var ett paket med två dödande minkfällor av typen "ihjäl".

Jag köpte dem begagnat, nya är de i dyraste laget. Skall jag köpa nytt blir det nog "trapper 90" istället. Skall ta upp några abborrar ur frysen och beta fällorna vilken dag som helst. Aldrig fel att knipa några vandrande vårminkar inför yngelperioden!

Skata i fälla

Det blev en skata i en av mina fällor häromdagen. Jag avlivade den och passade på att träna lite aport med Missan. Det gick inget vidare. När jag tränade vid midsommar gick allt ganska bra. Hunn drog iväg direkt och kom tillbaka med nötskrikorna (som jag hade i frysen) direkt. Men nu gick det sämre. Jag hade inga problem att få Missan att springa iväg efter fågeln på kommando. Hon klarade även av att söka reda på den i högt gräs. Men sedan gick det sämre. Hon tog den i munnen - inga problem. Men sedan började hon tugga på den. Och när jag kallade in henne släppte hon fågeln och sprang med viftande svans fram till mig....

Vi får nog öva lite mer innan jag tar med henne på duvjakt.....

Räv i fälla

Igår kväll avlivade jag en räv i min ena fälla. Men först lät jag Missan stifta bekantskap med den. Hon skällde enormt mycket på den genom gallret. När räven gjorde utfall backade inte Missan utan skällde på. Hon blir nog rätt skarp kan man tro....

Sedan avlivades räven och Missan fick stifta bekantskap med den. Hon ruskade den så blod och hjärna stänkte lång väg. Ungefär en minut fick hon på sig, sedan tog jag undan räven.

Min 5-åriga son var med hela tiden. Han "avlivade" räven med sin knallpulverpistol innan jag fick plocka fram min bössa.

Avlivning av fällfångat vildsvin

Svensk jakt skriver följande:

Ett gevär i kaliber .22 LR duger inte för att avliva vildsvin i fälla. Det anser kammarrätten i Jönköping och avslår därför en licensansökan.

Den småländska lantbrukaren har problem med vildsvin och ansökte därför om licens på ett gevär i kaliber .22LR. Geväret skulle han använda för att avliva fällfångade vildsvin.

Polisen sade nej till ansökan, lantbrukaren överklagade beslutet. Men nu säger alltså även kammarrätten nej. Rätten anser att geväret är för klent för att användas vid avfångning av vildsvin och att den uppfattning som tidigare gällt, att allt fällfångat vilt invändningsfritt kan avlivas med vapen i kaliber .22LR, är inte längre aktuell, skriver ATL.

Jag blir inte speciellt förvånad, snarare är det konsekvent handlat och helt i linje med vad som gäller för avlivning av tamgris. Om en tamgris skall slaktas med jaktvapen så är det klass 3 eller hagel som gäller, samt träff i huvudet. För galt är det klass 2 eller hagel. Att då kunna avliva vildsvin med klass 4 vore rätt märkligt. Jag har tidigare skrivit om vad som gäller för klassning eller kaliberkrav vid avlivning av på nära håll respektive distans medelst jaktvapen. Indelningen är rätt märklig och ligger inte i linje med vad som gäller för vilt.

Fredagsfilm: Den siste pälsjägaren

En intressant film om päls och vilt i allmänhet och den gamle pälsjägaren Valdemar Bergstrand i synnerhet. Mycket sevärd! Får mig att tänka på Rangvald Marklund som jag hade möjligheten att träffa ett par gånger innan han gick bort.

Att vittja fällor

Ibland är det som om tingen vill spela mig ett spratt. Ibland beror det på mig själv.

Nu börjar det bli mörkt morgon och kväll. Blir jag det minsta sen hem, som idag när det västsvenska tågnätet var utslaget ett par timmar under eftermiddagen, får jag vittja mina fällor i pannlampans sken. Denna kväll gjorde jag det i sällskap med min son (4 år). Först plockade vi ägg från hönornas reden och fyllde på vatten och mat. Sedan gick vi ut i fårhagen där jag placerat ut ett par fällor.

Haremsdamerna (tackorna) och deras sultan (baggen) mötte oss under tystnad. Lamporna reflekterades i de stora ovala fårögonen. Arton ögon. Nio par. Nio djur.

Vi vände på oss och gick mot den första lotin-fällan. En grävlingfälla. Där såg jag något. En reflex. En liten en. Och en till, ett par cm ifrån den första. Ett par ögon? Hjärtat slog lite snabbare.

Men varför syns inte den röda reflexen?

Vi smög oss närmare. I en annan vinkel visade det sig att en grästuva gjort att den breda reflex som visar att fällan är tom såg ut som två ögon. Lite fånig kände jag mig. Men jag fick i alla fall en pulshöjare. För så är det med förväntningar. Vill man se något, så kan hjärnan få en att tolka något helt annat som just det man vill se. Vilket givetvis är anledning nog att se efter både en och två extra gånger innan man lyfter ett vapen. Bara för säkerhets skull.

Iller bakom ladugården

I morses när jag kollade fällorna satt det en illehane i grävlingfällan bakom ladugården. Så förmiddagen ägnades åt att flå den enligt konstens alla regler samt skrapa den. Det tillverkades också en tana som jag spände upp skinnet på. Benen kokade jag rena för vidare leverans till en osteolog jag känner. Jag återkommer med inlägg som beskriver hur man gör en tana samt flår en iller lite senare för det som tog mest tid var givetvis att jag fotade allt...

Förbjudna djurfällor

Härom veckan var jag med ungarna på Ekhagens forntidsby. Där fanns mycket att se, allti ifrån kopior på stenåldersjägarnas hyddor så som man kan tänka sig att de såg ut för sisådär 10.000 år sedan, till vikingatidens stora hus med storslagna festrum (hallar). Ungarna stormtrivdes, klappade svin, paddlade trästockskanot och tillverkade pilar med flintspets. Själv tyckte jag att slingan med olika lågtekniska fällor var den roligaste. Ett tiotal fällkonstruktioner av olika typ fanns uppbyggda. Två av dem är tillåtna idag, mårdstocken och ripsnaran. Övriga, t.ex. älggrop och olika stockfällor är näpperligen tillåtna. Men inte destu mindre intressanta att se.

Ekhagens forntidsby är ett bra utflyktsmål för dem som inte har mer än sisådär 10 mil till Falköping. Eftersom Ekhagen ligger i södra delen av Falköpings kommun på gränsen till Ulricehamn så är det blott lite 30 minuters bilfärd ner till Torsbo handels. Kanske kan resmålen kombineras?

Fällor, knappast godkända...

När jag var på granngården härom sistens för att köpa olja till traktorn och jordfräsen såg jag något som gjorde mig förvånad. Det såldes en serie hopfällbara amerikanska levandefångstfällor. Misstänker att den ena såldes med grävling i åtanke och den andra kanske med katt i åtanke.

Jag kan inte tänka mig att det är OK. Kanske är det till och med att betrakta som uppmuntran till brott mot jaktlagen??? Jag skall kolla upp detta med någon jurist tror jag...

Gamla änder

Igårkväll när jag höll på att lägga ungarna ringde grannen. Han hade hjälpt till på viltspårsprover hela dagen och hade en låda med änder som de använt för apport. Dessa skulle nu slängas men eftersom han vet att jag har lite fällor erbjöd han mig dem först. Så nu har jag ett dussin änder i frysen.

Översyn av fällor

Under vintermånaderna har mina fällor varit insnöade. Jag har som sagt inget tak på dem.... Det är en modell Liljenberg och en Lotin.


När min hustru körde dottern till disko passade jag och lillkillen på att se över fällorna och gillra dem. Med lite tur kanske de hinner fånga något innan rävsäsongen är över. Båda är placerade vid bekräftade rävväxlar.

Bifångst på fri fot

I min rävfälla modell Liljenberg har jag ett par gånger fått duvhökar som bifångst. Självfallet släpper jag ut dem. Den senaste gången passade jag på att visa den för familjen, min hustru tog då en serie fina bilder....

Mård, närmast av en slump

Jag har visst råkat hitta en mårdväxel. Två år i rad har jag fått mårdar på nästan exakt samma ställe. Första året tog jag den som bifångst i en grävlingfälla som stod invid en stenmur i fårhagen sisådär 70 meter från hönshuset. Den avlivades med min 22-a.

Andra gången hade jag satt ett par kråkbås på muren. När jag skulle kolla till dem såg jag hur en mård kilade omkring och ryckte i rådjursskinnet som låg brevid fällan. Jag smög hem och hämtade hagelbrakaren. BAM! Så låg mården stilla.

Nu ligger båda mårdarna i frysen. Jag skall givetvis ta hand om dem. Det blir nog lite av en förhandlingsfråga med hustrun om jag låter stoppa upp dem eller om jag bara tar skinnen. Om jag bara tar skinnen så känner jag en osteolog som är spekulant på benen.