O - jaktens ABC

Oryx, det skulle jag tro är den vanligaste bondade kula i sverige. Naturligtvis finns det alternativ men väldigt många svenska jägare är märkestrogna Norma.

Att returnera

Skall det se ut såhär?

16 av 20 patroner i en ask Barnes vor-tx i kal 9,3-62 var buckliga/skadade. Knappast ok. Får bli retur till Torsbo vid nästa besök. 

Det där med dyr skytteträning

Åter igen dök det upp en tråd om hur dyr övningsammon är. De där trådarna brukar dyka upp med jämna mellanrum i olika sammanhang. Personligen tycker jag att de vittnar om bristande fantasi.

Visst kan övningsammo vara dyr, till min 9,3x62 har jag svårt att hitta övningsskott för mindre än 12:50 kr per smäll. Det blir mycket pengar om man skall mängdträna.

Men hur skall man mängdträna?

Jag mängdtränar primärt för att få till min avfyrningsteknik och min andning. Funkar avfyrningen och andningen brukar de tätt sittande skotten komma av sig själva. Träningen görs på frihand eller med jägarmässigt stöd. Det är nämligen så jag jagar i 99 fall av 100.

Jag skjuter bara i bänk när jag skjuter in nymonterade sikten eller vill testa hur bra en viss ammo går i mitt vapen. Att ligga och nöta serier i bänkt ger mig väldigt lite om jag inte redan har koll på avfyrningsteknik och andning.

Älgbanan har jag inte besökt så mycket det senaste. Har ett tillfälle inplanerat med jaktlaget om någon vecka eller två. Det tycker jag inte heller ger mig så mycket utöver ett kvitto att visa upp. Situationen är inte så jägarmässig förutom möjligen förstaskottet på stillastående älg.

Mängdträningen med inriktning på avfyrningsteknik och andning, behöer man göra den med sitt klass 1 vapen? Nej faktiskt inte. Man kan torrklicka en del för att hålla uppe känslan av hur tycket är på det vapnet med lejonparten av mängdträning kan lika gärna göras på 50 m med en 22LR eller med ett luftgevär på 10 m håll. Och då kan man inte klaga på ammokostnaden, för den ligger på sisådär 50 öre per skott med 22LR och för 4,5 mm luftgevär ligger de på 13-15 öre per skott. Då har man råd att skjute några hundra per helg. Det blir övning som gör skillnad vill jag lova!

Jakten i Sverige nådens år 1942 del 2

Jag har gått igenom hela årgång 1942 av Svensk Jakt. Hittade den inbunden i halvfranskt band för en spottstyver på en loppis. I två blogginlägg lyfter jag fram saker som tydligt visar hur kriget påverkade jakten i Sverige. Detta är den andra av två blogposter.

Krig i världen medför olika typer av problem. I gårdagens blogpost tog jag upp bristen på kött och vad den fick för konsekvenser, dels genom att nya arter blev vanligare på matbordet och dels genom att tjuvjakten ökade markant. Men kriget påverkade den svenska jakten på fler sätt.

Att tillgängligheten på övningsammunition skulle strypas är kanske inte så förvånande. Det är tämligen självklart att de militära behoven prioriterades. Följande kan man läsa i artikeln ”Jaktammunitionen och metallbristen”:

”Den normala förbrukningen i Sverige av bly för tillverkning av hagel för jaktammunition uppgår årligen till inte mindre än 250 ton. Med hänsyn till den betydelse jakten har för folkförsörjningen har Industrikommissionens metallbyrå ställt i utsikt tilldelning av bly för tillverkning av hagel under 1942 men har samtidigt uttalat sig för största möjliga sparsamhet med hagelammunition.”

Metallbristen innebar alltså att jakt fortfarande prioriterades men att nöjesskytte, övningsskytte och sportskytte fick stryka på foten, eller avlysas för att använda samma ord som artikelförfattaren. En annan effekt av metallbristen är att hylsorna i högre utsträckning kom att tillverkas av kopparplätterad stål än mässing. Ett system med återvinning av hylsor dras igång, eller rättare sagt. Det ställs krav på att lämna in hylsor för att få köpa nya patroner. Industrikommissionen ville först kräva en återlämnad hylsa för varje ny patron men gav efter resonemang med Jägareförbundet erkändes att hylsor lätt kommer bort vid jakt och kravet på att lämna 7 tomhylsor för att köpa 10 infördes.

I och med att det rådda allmän brist på mycket ökade utnyttjandet av de jaktliga resurserna. Tidiagre hade tex rådjursskinn oftast kasserats. Nu uppmanas istället alla jägare att tillvara ta eventuella rådjurshudar. Ersättningen låg på 2:75 kr, dvs ungefär 60 kr i 2015 års penningvärde. Under årets lopp ökar priset till i snitt 3 kr med toppnoteringar på 4:50 kr för de allra bästa. Under första halvåret 1942 levererades 2056 rådjurshudar till de större garverierna. Det påpekas från garverihåll att skinnen måste vara ordentligt saltade eller torkade för att duga något till.

Vad gäller grävlingen så var det inte bara skinnet och köttet som var av intresse. Under tider då petroliumprodukter var strikt ransonerade sökte man ihärdigt efter alternativa smörjmedel. Grävlingfett var ett sådant som gärna användes inom den elektriska industrin. Fettet levererades skirat, dvs det man kunde koka ur råfettet var det som var av intresse. Det skirade fettet betalades med 5-6 kr per kg beroende på hur rent det var. Ur en höstfet grävling kan man utvinna 2-4 kg skirat fett. Summerar vi grävlingens produkter så ser vi att skinn och kött gav 10-16 kr och fettet upp till 24 kr, summerat blir det som mest 40 kr vilket i dagens penningvärde motsvarar över 800 kr.

Bly i ammunition förbjuds i Californien from 2019

Härom dagen tog Californiens Fish and Game Commision beslutet att förbjuda ammunition med bly från och med 1/7 2019. Förbudet kommer att införas successiv med start redan i år. Det hela faller tillbaka på ett principbeslut fattat av senatorn redan 2013. Argumentet är att örnar och kondorer tar skada av sekundärt bly som de får i sig primärt från slaktrester.

Redan 2007 antog dåvarande senator Arnold Schwartzenegger en lag för att skapa blyfria jaktzoner i Californien, lite som vårt svenska förbud mot att använda blyhagel i våtmarker och grunda sjö och havsvikar.

Även i Sverige pågår en diskussion om hur farligt det är med bly i ammunition. Jakt & Jägars Christer Holmgren är en av de som med högst stämma och helt förbehållslöst förespråkar blyammunition. Själv tillämpar jag en better safe than sorry princip. Vilket innebär att jag i de kalibrar det är lämpligt använder kopparkulor, Barnes suveräna TSX, medan jag i andra kalibrar använder bondade kulor. För blyhagel har jag inget bra alternativ till de vapen jag äger.

Länsstyrelsens gummikulor - followup

En trogen läsare med huvudet på skaft har följt upp vilka gummikulor länsstyrelsen i Skåne respektive Dalarna ämnar använda mot närgångna vargar. Jag tackar för tipset och här följer lite information om ammunitionen i fråga.

Den ammunition som skall användas är Lightfield 12 gauge Mid-Range Rubber Slug. Såhär beskrivs den i en produktbeskrivning jag hittade på nätet:

Kulan, gummisluggen, väger 130 grains (dvs 8,4 gram)*, och lämnar pipan med en hastighet av 500 fot per sekund (dvs ca 150 m/s). Såhär ser förpakning, patron och kula ut:

Kikar man på de tester jag hittat så får dessa slugs hyfsat bra betyg. I ett test poängteras att "non lethal ammo" alltid är en fråga om kompromisser:

Less lethal employment will always be a compromise. That is, if a product is too effective or too protective, it is unsuitable. Manufacturers must maintain a range of effectiveness which can only be a series of compromises. For example, effective short range products may not be accurate at longer ranges. Effective long range products may cause traumatic injuries at short ranges.

There are no two things about it: employing any type of force option has the potential for injurious consequences. Agencies should only use this type of product for its intended use, with adequate training, equipment and certification. Impact projectile products are kinetic energy products. They require specific targeting on the body and prescribed distances for proper deployment.

Gummikulor är inte en lösning, vare sig de skall användas på människor eller djur. Men de kan vara en del av en lösning/taktik för att få kontroll/effekt. Just Lightfield 12 gauge Mid-Range Rubber Slug bör inte avfyras på under typ 10 m håll, med företrädelsevis mellan 20 och 40 m. Själva "kulan" påminner om en golfboll i texturen. Går man upp till "long range" laddningen så ökar man på det effektiva avståndet med ungefär 15 m, dvs man når ut till ungefär 55 m.

Att komma inom 40 m från en varg är inte så lätt. Och jag tror att det är svårt att komma in på lagom avstånd även om det rör sig om så kallade närgångna vargar. Många djur har en fantastisk förnimmelseförmåga.

Hur som helst. Det verkar som om de av länsstyrelsen valda gummikulorna är just av hårdgummi och inte några gummitäckta metallsaker vilket i sig är bra. Tror jag. Det verkar också som om man valt en ammo som anses som riktigt bra för ändamålet, även det såklart bra. Huruvida det behövs särskilda tillstånd för att avlossa hagelgevär med gummikulor när tjänstemannen är ute på myndighetsförrättning vet jag inte. Jag skulle som markägare antagligen blir lite irriterad om det smög omkring främmande människor, myndighetspersoner eller ej, beväpnade med gevär och inställda på att skjuta. Men det är ju jag det. För andra kanske det är en lättnad.
______________________
*Har fått lite olika uppgifter angående detta. I vissa specar står det 130 grains i vissa 130 gram. Jag tycker grains låter sannolikare då blyslugs ofta väger runt 30 gram.

Rätt ammunition till rätt situation

Det finns många parametrar som skall stämma när man jagar. En är att det är bra att ha rätt ammunition vid rätt situation.

Under det gågna jaktåret har jag skjutit ett tiotal vilt med min grytrevolver. Det har rört sig om jakt med ställande hund respektive grytjakt. Bytesdjuren har varit grävling och räv. Inledningsvis använde jag höghastighetsammunition, men den har gjort genomslag varje gång. Så härom dagen valde jag att ta med en sub-sonic ammunition istället.

Igår flådde jag grävlingarna och i båda grävlingarna hade kulan gått genom skallben och hjärna för att fastna mot skinnet på halssidan. Kulorna påträffades alltså ungefär vid struphuvudet i båda fallen. Det måste ses som en perfekt kula för ändamålet. Den avger all sin energi i djuret och blir inte farlig genom att gå genom djuret. En kula jag kommer att använda framöver och rekommenderar.

Gummikulor och dess skadeverkningar (varg och människa)

Ibland används redskap lite naivt, ofta beroende på deras namn. Gummikulor är en sådan sak.

Att jag tar upp gummikulor beror på att länsstyrelsen i Dalarna har beslutat att närgångna vargar i Grängesberg och Saxdalen skall skjutas med gummikulor i avskräckande syfte. Länsstyrelsen Dalarna skriver i sitt pressmeddelande:

Närgångna vargar har skapat stor oro i Grängesbergstrakten de senaste veckorna. Till helgen ska Länsstyrelsen Dalarna testa att skrämma iväg vargarna.

För att förebygga mer obehag av närgångna vargar kommer Länsstyrelsen Dalarnas besiktningsman Bert Eriksson att vara i området runt Grängesberg, Saxdalen och Gonäs under fredag och lördag kväll efter klockan 16.00.
Om tillfälle ges kommer närgångna vargar att skjutas på med gummikulor. Detta för att skapa obehag för vargen så att den lämnar området.
För att underlätta arbetet är det av mycket stort värde att alla vargobservationer inom denna tidsperiod och område omgående rapporteras till Bert på telefon 010-225 03 26.

Men hur fungerar då gummikulor undrar  vän av ordningen. På wikipedia kan man på uppslagsordet Rubber bullets läsa:

Rubber bullets (also called rubber baton rounds) are rubber or rubber-coated projectiles that can be fired from either standard firearms or dedicated riot guns. They are intended to be a non-lethal alternative to metal projectiles. Like other similar projectiles made from plastic, wax, and wood, rubber bullets may be used for short range practice and animal control, but are most commonly associated with use in riot control and to disperse protests.^[1][2][3] These types of projectiles are sometimes called baton rounds.^[4] Rubber projectiles have largely been replaced by other materials as rubber tends to bounce uncontrollably.^[5]
Such "kinetic impact munitions" are meant to cause pain but not serious injury. They are expected to produce contusions, abrasions, and hematomas.^[6] However, they may cause bone fractures, injuries to internal organs, or death. In a study of injuries in 90 patients injured by rubber bullets, one died, 17 suffered permanent disabilities or deformities and 41 required hospital treatment after being fired upon with rubber bullets.^[7]
Rubber bullets were invented by the British Ministry of Defence for use against rioters in Northern Ireland during The Troubles.^[8] They were first used in 1970 in Northern Ireland.^[9]

Användningsområdena som listas är:

• Upploppskontroll
• Själv- och hemförsvar
• Skytte

Inte helt ofarliga saker, definitivt inga leksaker. För att gå djupare in i frågan så sökte jag lite på hur farliga gummikulor egentligen är, vilka skador de åstadkommer. Är det något som man bör använda i avskräckande syfte eller hade det varit bättre att sätta in skyddsjaktsåtgärder direkt?

Under åren 1970-75 dödades 15 personer på nordirland av gummikulor. Israel är det land som använt gummikulor i störst utsträckning de senaste 15 åren. Från  oroligheterna år 2000 finns omfattande forskning gjord på de skador som gummikulorna åstadkommit. Bland annat undersökte israeliska läkare 595 omkomna palestinier. Av dessa hade 152 dött till följd av gummikulor, oftast då dessa träffat huvudet. Nedan bilder på en gummikula i kraniet på en 14 årig pojke samt bilder på upphittade gummikulor:

Pricken i bakhuvudet är en gummikula. Vän av ordningen protesterar naturligtvis och menar att gummikulor inte syns på röntgen. Nedan har ni svaret.

Två gummikulor. Här är det viktigt att påpeka att de gummikulor som använts av israelisk militär är gummitäckta metallkulor. En mantel av 1 mm gummi omsluter en kärna av metall.  Att man inte använder kulor helt i gummi beror på att de har en tendens att studsa omkring helt okontrollerat.

I en artikel i The british journal of surgery konstateras att 50% av alla som träffas av gummikulor får så allvarliga skador att de måste uppsöka läkare. I en artikel i medicintidskriften The Lancet konstateras:

“Inaccuracy of rubber bullets and improper aiming and range of use resulted in severe injury and death in a substantial number of people. This ammunition should therefore not be considered a safe method of crowd control.”

Medicintidskriften The Eye (2003) har en artikel om hur allvarliga ögonskadorna blir om ögon träffas av gummikulor. Slutsatsen där är:

Conclusions The term 'rubber bullet' is misleading. 'Rubber bullets' cause a wide variety of ocular and periocular injuries. Orbital fractures are common. The tissues of the orbit are easily penetrated. If the globe is hit, it is rarely salvageable

I The Internet Journal of Orthopedical Surgery finns en studie av skadorna på 100 indier som träffats av gummikulor och uppsökt sjukhus under perioden 2007-2010. På 35% av patienterna hade gummikulorna penetrerat kroppen och fick tas ut genom operativa ingrepp. Även här lyfter författarna fram hur spridda träffarna är och hur dålig precisionen är med gummikulor.

När man gör nedslag i den medicinska litteraturen inser man att gummikulor är allt annat än ofarliga. De är för att tala klarspråk väldigt farliga. Och uppenbarligen lämnar precisionen en del övrigt att önska.

Jag vet inte hur länsstyrelsen Dalarna motiverat sitt beslut eller hur mycket de läst på om gummikulor innan de tog det. Jag tycker i alla fall att det inte låter som någon så värst bra idé. Bättre och djurvänligare hade antagligen en ordinär skyddsjakt varit. För när jag nu har läst in mig lite på gummikulor så lutar jag åt att man nog skall betrakta kulorna som skarpa om än 2 klasser lägre än det vapen som används. Dvs gummikulor i ett klass 1 vapen bör betraktas som klass 3 ammunition när riskerna och effekterna skall analyseras. Men det visar sig. Kanske kommer fredagens och lördagens övningar att resultera i skadeskjutna eller döda vargar.

Norma återkallar jaktmatch 308 win

Norma meddelar på sin fb sida:

VIKTIGT SÄKERHETSMEDDELANDE till dig som köpt 308 Win Jaktmatch i februari 2014 eller senare.

ÅTERKALLELSE AV FÖLJANDE LOT-NUMMER
(lot-numret återfinnes både på ytterkartongens etikett samt insidan av locket till konsumentförpackningen):
S14L17, S14L18, S14L19, S14L20, L14L21, L14L24, L14L25, L14L26, L14L27, R14M06, R14M07, R14M10, R14M13, R14M21, R14M24, R14M25.

Läs mer på www.norma.cc. Eventuella frågor hänvisas till support@norma.cc

Svensk jakt skriver utförligt om det hela på sin hemsida. 

Mail från RUAG

Jag funderar på att skaffa en gammal förkrigsdrilling i den obsoleta kalibern 8x57jr. Sellior & Bellot har en fabriksladdad kula i den kalibern. Jag har även sett att RWS har haft men var lite tveksam till om den fortfarande fanns så jag drog iväg ett mail. Fick precis följande svar:

Good morning Sir,
thank you for your email from the 14th of March 2014.
Regarding your question about the 8x57 JR, we are sorry to tell you that we don't produce that caliber anymore.
This is mostly because the sales of that caliber have dropped close to zero so we had to discontinue the production of 8x57 JR.
As far as I know there are only a few small businesses who still produce 8x57 JR.
Othewise you have to get the ammo handloaded from a professional reloader.
We hope we could have helped you.

Mit freundlichem Gruß / Best Regards

Lars Backes
Technischer Service

RUAG Ammotec GmbH
Kronacher Straße 63
90765 Fürth/Germany

För övrigt kan jag nämna att drillingen i fråga nu är undanlagd. Jag har en vecka på mig att bestämma mig...

Laddram

Jag har fått en del frågor på denna bild. Bilden föreställer alltså en laddram med fem patroner. Såhär skriver Wikipedia om laddramar:

Laddram är ett hjälpmedel att ladda patroner i ett gevär. Laddramen innehåller flera skott och gör att det går lättare och snabbare att trycka in ammunitionen än att trycka ner ett skott åt gången. Ett särskilt gevär där man har laddram är M1 Garand. Laddramar kan också användas för att fylla på Magasin.

 Det finns många typer av laddramar, den på bilden är försvarets laddram för de gamla armémausrarna i 6,5x55. Mycket smidigt sätt att hålla ordning på patronerna. Hade gärna haft ett par laddramar till utöver de jag har.

17HMR v-max

17HMR med v-max kula. Patroner från Remington, Federal och Hornady. Jag använder Federal då jag kom över ett stort parti sådan för en rimlig peng. Priset brukar vara näst intill orimligt i butik (225-250 kr/ 50 skott).

Nu är det fyllt

Svärfars vapenskåp kom på plats härom dagen. Först hade jag problem att öppna, en läskstång hade kilat fast dörren. När det väl gick upp ordnade jag enkla hyllor och öste in min ammunition. Skulle tro att där är bortåt 10.000 patroner i skåpet...

Jaktammo till respektive bössa har jag i de vanliga vapenskåpen. Självklart flera US nr i såväl kaliber 20 som 12. Skåpen med vapen blev helt plötsligt ganska rymliga...

För övrigt är skåpen med vapen självklart bultade. Utrymmet har larm och kameraövervakning direktkopplad till Securitas. 

Ibland får man tänka efter före

Studerade en nätauktion för ett tag sedan. Det rörde sig om en auktion med hagelammunition. Såhär såg bilden på objektet ut:

Det rörde sig alltså om lådvis med patroner, närmare bestämt 250 patroner i varje. Såhär såg fördelningen ut, men den kan i praktiken vara annorlunda:

• 3 kartonger Lyalvale cal 12, 32 g stålhagel US4
• 1 kartong Lyalvale cal 20, US5, okänt om stål eller bly
• 1 kartong saga, okänd kaliber okänt US
• 24 kartonger cal 20, 24 g stålhagel US7 (övningsammo)

Jag var helt klart sugen. Mycket ammo till potentiellt sett bra pris. Men samtidigt. Där fanns något i bakhuvudet som manade till försiktighet. Jag lyssnade. Gick till en bra referensbok om hagelvapen som står i hyllan, En liten bok om hagelvapnet av Tobias Hassel. Mycket riktigt, på sidan 219 fanns en rubrik om stålhagel och cal 20. Över en sida förklarar Tobias varför stålhagel är o-bra i cal 20 och vad som skulle krävas för att det skulle funka. Jag dristar mig till att citera Tobias slutkläm:

...man kan göra bra stålpatroner i kaliber 20, men det blir en faslig massa om. OM en krutproducent tar fram ett trögt krut unikt för kaliber 20, OM en vapenproducent tar fram ett vapen med grov bult som tåler de höga starttrycken och OM en skytt är tillräckligt rekylokänslig för att skjuta med vapnet. Så här långt har ingen gjort vare sig det krutet eller det vapnet, den dagen en större del av världen förbjuder blyhagel kanske det sker.

Så övningsskytte, javisst. Men jakt? Njae.

Samtidigt. Visst hade det varit roligt att få hem sisådär 7500 hagelpatroner för "struntsumman" 5200 kr. Det hade räckt ett tag. Det hade gett möjlighet till omfattande övningsskytte. Men frågan är. Hur givande är övningsskytte med en dålig patron/vapen kombination?

Det var nog(?) rätt för mig att inte köpa det ammopartiet. Men jag kommer definitivt att älta det hela ett tag Både frammåt och bakåt.

Det blir nog att åka till Torsbo framöver och köpa ett parti blyhagel cal 20 istället. Eller kanske nöjer jag mig med hur det nu blev, jag har nämligen kontakt med köparen så vi får se hur detta slutar.....

Gör rätt - hur man inte gör sig av med gammal ammo

Dala-Demokraten skrev nyligen om ammo som hittats vid en badplats. Det är ett bra exempel på hur man INTE skall göra med gammal ammo. Jag citerar artikeln:

Polisen plockade skarpladdad ammunition vid strandkanten i sjön Runn. En fiskare upptäckte ammunitionen när han fiskade i sjön Runn. Fiskaren ringde till polisen som kom till platsen för att undersöka saken.
Polisen fick helt enkelt plocka av sig skor och strumpor och plocka upp ammunitionen från bottnen.
Det visade sig vara jaktammunition. Åtta skarpladdade patroner av märket Norma 308.
– Patronerna var helt intakta och är inte farliga men om barn hittar dem så vet man inte hur de hanterar dem, säger polisen.
Hur patronerna har hamnat i vattnet är oklart, kanske var det någon som missade vapenamnestin och fick dåligt samvete och slängde patronerna i sjön?

Kan såklart vara dumpat stöldgods också.

Vapenamnestin, resultat....

...eller ja egentligen finns det inte några översiktliga resultat ännu men tendensen utifrån vad jag skummat fram via google är att det var en lyckad amnesti. Vad gäller tidigare amnestier kan man på wikipedia läsa:

Under tre månader 1993 rådde vapenamnesti i Sverige, varvid 17 000 oregistrerade skjutvapen och 15 ton ammunition lämnades in till polisen. På förslag från riksdagens justitieutskott genomfördes ytterligare en vapenamnesti mellan 1 mars och 31 maj 2007. Den gången med ett resultat av nästan 14 000 oregistrerade vapen och vapendelar, samt 14 ton ammunition

Mitt intryck är som sagt att man i år kommer att slå 2007 års amnesti. Intressant är att åtskilliga polismyndigheter ute i länen rapporterar om att det är ovanligt många handeldvapen (pistoler/revolvrar) som lämnats in. Några exempel:

• Västra götaland: 1500 vapen, 30% handeldvapen, 2 ton ammo.
• Sörmland: 450 vapen, 30% handeldvapen, 0,4 ton ammo.
• Kronoberg, 350 vapen, 25% handeldvapen, 1,1 ton ammo.
• Gävleborg, 611 vapen.
• Södermanland: 481 vapen varav 140 pistoler
• Stockholm: drygt 1900 vapen (varav "en stor andel enhandsvapen, en hel del automatvapen, några pennpistoler, skjutkäppar och gamla K-pistar"), 1,5 ton ammunition.
• Skåne, över 1000 vapen varav ca 20% revolvrar och 20% pistoler! 4 kg (!) ammo (de måste väl ändå mena ton eller har de tappat bort ett par nollor?)

Kanske beror de höga inlämningssiffrorna, inte minst vad gäller handeldvapen, på att vi står inför en skärpt vapenlagstiftning. Är det hotet från den som fått folk att skiljas från sina illegala vapen?

Hur som helst så har man via amnestin (min uppskattning) fått in  3-5000 handeldvapen (pistoler/revolvrar). Givetvis kommer en del från dödsbon, men siffran kan jämföras med att det 2008 beslagtogs TOTALT 1200 vapen i sverige. 2011 var siffran ca 2400. Vapenamnestier med jämna mellanrum rensar alltså upp ganska bra i fråga om illegala vapen. Men problemet kvarstår. Insmugglingen av vapen måste stoppas, där är källan. Å andra sidan är det såklart bra att befintliga vapen försvinner, och till det är återkommande vapenamnestier bra!

Läs mer om vapensmuggling och vapenbeslag.

Tillägg 4/6: hmm, undra just hur måna av vapnen i de beslag som går in i statistiken varje år som är beslag från personer som t.ex. förlorar sina jaktvapen pga rattfylla eller liknande. Det intressanta är ju beslag av "busets" vapen, inte beslag av icke-våldsamma medborgares vapen.

Inskjutning 22LR

Såhär blev sista 10-skottsserien när jag skjöt in min CZ455 med 22LR pipan monterad:

Helt OK. De svarta lapparna är väl 1,5 cm om jag minns rätt.

Inskjutningsavståndet var 50 m, ammon Remington Thunderbolt. Jägarmässigt stöd. Skall kolla hur den slår på 80 m och se om jag är nöjd med träffläget.

22LR fundering

Funderar lite på hur jag skall skjuta in min CZ455 nu när jag växlat över till 22LR pipan. Den kommer antagligen att användas mest för träning. Men då är frågan vilket av stånd jag skall skjuta in den på. Det är en rätt långsam kula så banan blir väldigt bananartad om jag skjuter in på 100 m som jag egentligen tänkt. Å andra sidan om jag skjuter in på 100 m och kollar träffläget även på 80 och 50 m och skriver ner detta så kan jag ju skruva den rätt mellan varje tillfälle.... Å andra sidan tänkte jag behålla kikaren "nollad" utifrån 17HMR ammon så det går snabbt och smidigt att få allt rätt i sommar när övningssäsongen är över och jag växlar tillbaka till 17HMR....

Ja, vad tycker ni?
Vilka inskjutningsavstånd har ni på era 22-or?
(se även frågan till höger)

Från 17HMR till 22 LR

Småviltstudsaren fick byta kostym nu när kråkjakten närmar sig sitt slut. Under de kommande månaderna ersätts 17HMR pipan med en pipa mest avsedd för övning, en pipa i 22LR. Att byta pipa på min CZ455 tar ett par minuter, efter bytet skall den dock skjutas in igen.

Ovan syns bössan med 22LR pipan monterad och 17HMR pipan på bordet. Lite extra mag, verktyg och en boresnake ligger på bordet.

Och bara för sakens skull inventerade jag förrådet av 22LR ammo. Vart lite överraskad när det visade sig att jag hade drygt 4000 skott i 18 olika varianter..... Nu kan vi skjuta ganska mycket de kommande månaderna. Och vi, det är lillkillen och jag...

Använder du Nammo ammo?

Nammo, känns det igen?

Inte?

Det är en stor finsk/norsk ammunitionstillverkare med produktion i bland annat Karlsborg. I Ny Teknik kan man läsa:

Ammunitionsfabriken har funnits här ända sedan 1887, först som en del av krigsmakten. 1947 åkte uniformerna av, överingenjören i kostym tog över, det blev bolagiserat och ingår numera i Nammokoncernen.
Under kriget var verksamheten som störst, 1800 anställda.
– Men vi tillverkar mer i dag på 200 personer, säger vd Peter Ambjörnsson.
Anledningen är automationen. Led för led har tillverkningen automatiserats. En del har byggts in i den gamla maskinparken, där de äldsta maskinerna är från början av 1930-talet.
I ena änden av en maskin matas patronhylsa, kärna och spets in, ut far en färdig projektil. Förut krävdes tolv maskiner.
– Det är effektivare och kvaliteten blir jämnare när mer och mer är datorstyrt, säger Peter Ambjörnsson.

Nischen är blyfri ammo:

Det är den egenutvecklade blyfria ammunitionen som är Nammos nisch, där ett litet land som Sverige kan konkurrera med de internationella bjässarna. Blyfritt har varit företagets basplattform i 15 år nu.
– 1 800 ton bly har vi sluppit bryta, förädla och få ut i miljön, sedan vi började tillverka blyfritt, säger Peter Ambjörnsson.
Tillverkningen av blyammunition på Nammo är marginell, kanske 2 procent, och på väg att fasas ut.
– Och vi vill inte ha det tillbaka, säger Carina Karlsson, huvudskyddsombud, som var med på den gamla onda tiden.

Och tydligen är satsningen lyckad:

Det lilla svenska företagets blyfria produkter är kvalificerade som Nato-standard, i konkurrens med hela världen, vilket gör vd Peter Ambjörnsson mäkta stolt. Den uppseglande krisen känner man inte av, för ammunitionstillverkning följer inte normala konjunkturcykler. Här är det de olika ländernas försvarsbudgetar som styr.
– Det är med specialprodukter vi har lyckats överleva. Konkurrensen är stenhård på standardprodukter, säger forsknings- och utvecklingschef Fredrik Erninge.

Men då åter till grundfrågan:
Använder du Nammo ammo?
Jag skulle tro att du åtminstone provat Nammo ammo. För när man kikar på vad den Finsk-Norska ammo koncernen innehåller så klarnar bilden ordentligt. Jag tänkte då givetvis på den del av koncernen som tillverkar finkalibrig ammo, inte projektiler till kanoner. På Nammos hemsida kan man läsa:

The headoffice of the Small Caliber Divison is in Vantaa. The Division has production facilities and offices at Lapua in Finland, Vanäsverken in Karlsborg in Sweden, at Lapua GmbH in Schönebeck in Germany and at Nammo Talley Inc. in USA.

Lapua! Det förklarar en del.

Men det jag inte riktigt förstår mig på är varför Nammo är stolta över sina blyfria produkter samtidigt som man till den civila jaktammomarknaden bara har släppt Lapua Naturalis. Som är svindyr. Jag väljer personligen Barnes TSX (motsv) när jag är ute efter kopparkulor, då får man 40 skott för samma pris som man får en ask om 20 skott ifall man valt Naturalis. Lapua Mega är ett prisvärt alternativ, hade det till min 1900 ett tag, tyvärr var de svåra att kamra då kulorna är lite för trubbiga för att den gamla Huskvarnan skall svälja dem hur som helst.

Som svar på den inledande frågan får jag väl våga mig på att gissa att majoriteten av er åtminstone har använt Nammo ammo vid ett eller annat tillfälle!

Not: Även fyrverkeriföretaget Hanssons Pyrotekniska återfinns i koncernen.