Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 15 september 2019

En timme före midnatt - grävling!

Igår var jag åter ute med Essa och jagade grävling. Vi började lite lätt söder om gården strax efter nio. Först vid ett känt grävlinggryt utan att hon visade något större intresse, de låg väl fortfarande och vilade. Sedan upp i skogen via ett annat gryt. Hon gjorde snygga sökrundor hea tiden, vissa snabba och vissa med nosen i backen. Efter trekvarts jakt hittade hon grävling. Skälde på ordentligt och jag tog mig närmare. När jag var i närheten sprang hon snabbt till mig och rapporterade därefter tillbaka till grävlingen. Men den hade utnyttjat fristen och rusat de 30 meter som skiljde den från sitt stengryt och säker död. Just detta gryt hade jag inte sett förut. Det låg i en dump med sten i kanten på en åker. Flera väl dolda men väl utnyttjade ingångar. Inget att ödsla tid på vare sig i natt eller med terrier i framtiden, ser helt ogrävbart ut.

Alltså: på´t igen!

Vi frtsatte västeröver och rundade min gård, fortsatte via ett par små gärden i en cirkelrörelse in på en mark som jaktlaget inte har jakträtt på men där jag personligen fått tillåtelse att jaga grävling på. Essa visade ett allt större intresse och gjorde tydligt spårande sökrundor innan hon drog iväg. Efter fem minuter så hördes hennes ivriga, taktfasta ståndskall. Jag gick in och under en tom sommarstuga på plintar hade Essa skält fast en arg grävling. Bara att ladda revolvern och avsluta jobbet.
Essas fjärde grävling för säsongen var ett faktum, inte så illa när vi inte ens går in för det utan gör det lite nu och då när det känns kul.... Denna gång en grävlinggalt på dryga 10 kg. Inte så gammal för tänderna var fina, kanske en fjoling.

Som kuriosa kan nämnas att jag precis fick bilder från en kompis som sysslar med reinactment. För två vckor sedan hade han fått ett par saltade grävlingskinn av mej. Han hade nu garvat klart det första och sytt en väska av det, såhär blev den:

onsdag 11 september 2019

Jägarnas beteende granskas

//Händelsen har en förklaring, står en komplettering längst ner i blogposten//

Jägare står ständigt under luppen. Vi granskas. Av media. Av allmänhet. Av myndigheter. Därför är det viktigt att vi beter oss på ett korrekt sätt som inte väcker anstöt eller kan klandras.

I går eftermiddag uppmärksammade SVT väst en filmsnutt som sänts in av en lokal miljöpartist. Sekvensen var filmad i Bäckefors i Bengtsfors i  Dalsland och föreställde högar med skjutna gräsänder. Sekvensen följdes av en artikel, det hela kan läsas HÄR. Till artikeln följde ett antal bilder som bland annat visar vanliga fodertunnor för ällingar samt en massa lådor i vilka ällingarna transporterats.
Vi kan kika lite på vad det står, vi börjar med lite grundläggande fakta:
Stora fodertunnor, mängder av kartonger och rester av hagel som dumpas i skogen utanför Bäckefors i Bengtfors har länge varit ett problem. 
 Fodertunnor får man sätta ut till djuren, det kan dock vara ett problem och bli en sanitär olägenhet som drar till sig råttor och annat om det inte sköts bra. Kartonger skall man givetvis inte slänga hur som helst utan köra till återvinning. Vad de syftar på med hagel är antagligen tomhylsor, sådana samlar man givetvis in om man är en seriös jägare.

 Sedan säger ordföranden för Miljöpartiet i Mellerud:
Tony Johansson säger att gräsänderna föds upp, vingklipps och transporteras hit i kartonger som är märkta med ”levande djur”, även dessa har hittats på platsen. Fodertunnorna är till för fåglarna eftersom de är vingklippta och inte kan ta sig några långa sträckor.
Här smög det in sig många fel, om det är av okunnighet eller ett sätt att plocka politiska poäng i jaktfrågor vet jag inte. Ja, gräsänder föds upp. Vid 4 veckors ålder (ungefär) säljs dem och levereras i sagda kartonger. Men en 4 veckors älling behöver inte vingklippas, den kan ju inte flyga utan håller sig där det finns mat och skydd. Allt detta är tillåtet även om det för närvarande pågår en utredning på Naturvårdsverket om detta vilket gör att jag får känslan av att det är ett rejält mått av politik bakom att man kontaktade SVT väst.

En annan aspekt som ordföranden i Miljöpartiet lyfter fram har att göra med jakt som sådan:
– Det är djur som fötts upp och skjutits för nöjes skull, säger Tony Johansson som är ordförande för Miljöpartiet i Mellerud.
Ja, i princip alla som jagar gör det för nöjes skull. Att man även är intresserad av natur, miljö och ekologiskt kött innebär ju inte att en som tycker jakt är tråkigt väljer att ta ledigt älgjaktsveckan för att sitta och frysa i ett älgtorn och sedan få ut sin köttandel som kanske ligger på 10-20 kg här i södra sverige. Om det ens blir så mycket. Jakt är dyrt och tycker man inte det är roligt så ägnar man sig inte åt det, så enkelt är det. Att det sedan finns människor som inte förstår och tror att dödande är allt jakt handlar om är i grunden deras problem även om det innbeär att vi jägare granskas och ifrågasätts. Det vi som jägare då bör göra är att sköta vår jakt så snyggt som möjligt så att man inte öppnar upp för kritik i onödan.

När jag ser bilderna på de skjutna änderna i Bäckefors blir jag ledsen, jag ser kilovis med prima fågelkött som ingen bemödat sig om att ta vara på. För jag ser inga fåglar som bröstats ur. Där har vi ett stort mått av slöseri och något som jag tycker är direkt oetiskt. Har man ihjäl matvilt så tar man hand om köttet. Punkt. Och vill man inte äta det själv så har man i de flesta fall rätt att ge eller sälja det vidare. För mig hade det varit självklart.

SVT väst väljer inte enbart att skildra vittnesbilden utan kontaktar såväl länsstyrelse som jägareförbundets länskonsulent. Länsstyrelsen säger:
Enligt länsstyrelsen får man generellt föda upp bland annat gräsänder och fasaner för att skjuta. Det finns inga restriktioner för hur många djur man får placera ut, utan det är upp till markägaren, då jakträtten följer med markägarskapet.– Ur en etiskt synvinkel känns det inte så bra att man dumpar bytet på det här sättet. Det vanligaste är att man tar till vara på köttet. Det låter konstigt att man har vingklippta änder eftersom man oftast vill att de ska vara så vilda som möjligt, säger David Bruun, vilthandläggare på länsstyrelsen.Han säger att det troligtvis inte är någon brott bakom händelsen.– Man får dumpa vilt inom kommunens gränser så det är i så fall om kommunen anser att det är för stora mängder så det räknas som nedskräpning, säger David Bruun.
I en uppföljande artikel så har SVT fått tag på jaktvårdskonsulenten:
– Spontant tycker jag det ser ganska bedrövligt ut. Vi får sätta ut änder och vi får skjuta dem, men om man bedriver jakt så ska man ta tillvara på det man skjuter. Andkött är gott kött.
Klart och tydligt. Han fortsätter att reda ut det där med vingklippta änder:
– Jag är skeptisk till att änderna skulle vara vingklippta för man vill ju att en jaktbar fågel ska flyga. Vi har också satt ut änder för jakt. Det gör vi på sommaren när de är fyra veckor och så skjuter vi dem under hösten. Vi klipper inga vingar för det kan skada fågeln, säger Karl-Johan Brindbergs.
Om man nu åker flera timmar och många mil och köper ällingar som man släpper ut så förstår jag inte varför man inte lägger 15 minuter på att vika ihop kartongerna och köra skräpet till återvinning.

Om man nu skjuter en massa änder, varför tar man inte ut bröstbitarna på dessa läckra fåglar som i fryst form kostar ungefär 150 kr/kg. Och om nu inte jägarna själva ville ha dem varför inte sälja för att finansiera nästa års inköp av ällingar? 

Näe, jag hoppas att ni kära läsare sköter er jakt snyggare än de som ligger bakom detta. Jag hoppas de bättrar sig i framtiden för ju fler sådana här exempel vi ser destu skakigare blir vårt förtroende - vilket idag är rekorthögt. Jägarna som gjort detta har gett jakthatare och jaktskeptiker bra argument för att förhindra oss seriösa jägare att släppa ut fågel, att stödutfodra och att i förlängningen bedriva jakt med så stor frihet som vi gör idag.
_____________________________
Det finns en förklaring till det hela, jag läste den precis i Jaktjournalens nätupplaga. Det är Bonnier skog som äger marken, skogsförvaltaren förklarar:
– Av någon anledning lade ett kylrum av och fåglarna surnade. Då kördes de ut och lastades av felaktigt vid en vändplan. Det finns ingen ursäkt för att slänga änder på det sättet. Det är ett fantastiskt vilt och en fin matråvara. Det är bedrövligt och kommer inte att upprepas, säger Per Karlsson till Jaktjournalen.
Kartongerna är från en gammal bild, från 2017 närmare bestämt. Nuför tiden städas sådant bort. 

måndag 9 september 2019

Nattjakt på grävling

Bland de roligaste jaktformerna håller jag grävingjakt nattetid med ställande hund. Eftersom jag jobbar rätt mycket så blir det inte lika många tillfällen som jag skulle önska, så denna helt var jag ute för fjärde och femte gången denna säsong.

Fredagkvällen regnade det. Jag gick ut vid 22-snåret och valde att jaga skogsmark då jag tänkte att grävlingarna nog valde det framför öppen mark i regnet. Och visst hade jag rätt. Efter 3 km, när Essa var blott 50 m från mig, kom ståndskallet. Grävlingen hade sökt skydd i en skreva och jag fick lägga mig på mage för att komma åt att skjuta. Tyvärr låg den så till att jag hade behövt terrier för att få ut den. Huggkrok var inte att tänka på eftersom den låg så djupt in och skrevan inte var öppen framtill utan dold bakom ett par block. När grävlingen var konstaterat död gick vi vidare utan ytterligare upptag.

På lördagkvällen var det LAN nere i bygdegården. Sonen var med så jag passade på att jaga av skogen intill bygdegården. Gick ut vid 21.30 tiden och sökte av hela skogspartiet. Inga antydningar till aktivitet, kanske beroende på att det regnade och kanske för att vi eventuellt var ute aningen för tidigt. I slutet av skogspartiet höll sig Essa tätt intill mig, jag funderar på om det var gris i skogen. Vi återgick till bygdegården via gärdena men inte heller där blev det något. Eventuellt var hon på en mink nere vid bäcken men jag vet inte vad det var då den sökte skydd i ett stenskravel. Essas skall var annorlunda än vid grävlingkontakt. Totalt sökte hon av 30 km innan det var dags att hämta sonen från LANet.

söndag 18 augusti 2019

Eftersök på räv

Lördag morgon. Regnet smattrade mot rutan när jag gick upp och slog på telefonen. Den plingade till direkt:
Godmorgon!
Kan du hjälpa oss med ett eftersök?
Nnnn har skjutit på en räv, ena frambenet är av.

Jag ringde direkt för att få lite mer detaljer. Och tio minuter senare satt jag och Essa i bilen på väg till grannlaget där missdet hänt. Jag mötte upp skytt och jaktledare så for vi ner till skottplatsen.

Essa markerade tydligt i det område där Nnnn sa att han hade skjutit räven och så började vi spåra. Skytt och jaktledare postade på lämpliga platser i närheten.

Essa spårade ut från gärdet och i en halvcirkel runt gärdet upp till vägen vi kört ner på. Där stannade hon vid ett till synes obebott gryt.

Jag gick ner med Essa till skottplatsen igen och testade att låta henne söka fritt istället, det gick segare så vi gick upp till grytet istället och petade lite i det med en pinne. Nu blev det full fart på Essa som ville krypa in. Hon fostrades ju med en terrier i huset så det kanske smittade av sig ;-)

Grytet var ett typiskt övernattningsgryt med bara en ingång. Vi satte lite pinnar vid ingången så att vi skulle se om räven gick ut därefter åkte vi upp till jaktledarens gård igen och jag lämnade scenen.

Ett dygn senare ringde jag upp för att höra hur det gått. Ingen av pinnarna hade rört sig vilket gör att vi får anse att räven nog varit så illa skadad att den dött inne i grytet.

Test: Biltema viltsäck (vattentät)

För ett tag sedan köpte jag ett par vattentäta viltsäckar från Biltema. Säcken är utformad ungefär som en blå IKEAkasse men i ett presseningsliknande material av till synes hög kvalitet. Måtten är 70x50x40 cm och den sägs tåla en belastning på 120 kg. Det sistnämnda skulle jag inte testa men det går i ett mindre eller halvstort dovvilt, rådjur eller brungrisar utan problem. Har ännu så länge bara testat med en råbock och då gick det attt snöra igen öppningen nästan helt.

Ännu så långe så tycker jag att viltsäcken är bra och funktionell, ett bra alternativ till heck-pack vid kortare turer eller om man skall köra i tät trafik då det kan se lite makabert ut med döda djur i en korg bakom bilen. Och när prislappen inte är högre än 179 kr så är det väl inget att snacka om utan bara att testa.

Du hittar säcken HÄR. (Och nej, jag är inte sponsrad, tycker bara att det är en bra grej)

fredag 16 augusti 2019

Råbock 16 augusti 2019

Idag gick jag ut vid 4 snåret. Det regnade och jag hade på förhand valt ett pass i anslutning till en havreåker där vi haft grisproblem så tanken var att hålla koll på gris samtidigt som jag spanade efter en lämplig råbock.

Regnet strilade och tiden gick. efter tre och en halv timme började det krypa ordentligt i benen. Eftr fyra tog jag mig en bensträckare och fick syn på en bock i änden på fältet, dold bakom det träd som tornet stod vid.

Jag spanade en stund på bocken i kikaren innan jag bestämde mig för att lämna allt onödigt i tornet och smyga mig närmare.

Utefter en mur smög jag. Och när jag inte trodde mig kunna komma längre så kröp jag i det våta gräset ut på en mycket svag förhöjning i vallen. Fällde ut benstöden och la an.

Bocken stod med huvudet mot mig. Fukten började sippra in genom byxorna. Bocken vände sig och stod med rumpan mot mig. Jag kollade kulfång och bedömde det som ok. Armbågarna började bli blöta trots vaxat tyg i jackan.

Efter vad som kändes som en evighet vände bocken upp vänster sida mot mig och jag lät kula gå.

Bocken hoppade rakt upp och hoppade med stora skullt ut i havreåkern och försvann...

Faen. Skadeskjuten? Bom?

Tankarna flög genom huvudet när jag gick mot skottplatsen. Och insåg att hållet var lite väl drygt för en bock. Vad man kan missta sig när man har kikare och tycker att stödet känns säkert. Kunde inte hitta någon skottplats men ute i havråkern tittade en bock med jättehorn på mig, sannolikt en bronsbock. Sedan hoppade han iväg. En get och två kid likaså. Var det den bocken? Han var ju ungefär där jag såg "min" bock senast....

Nä. Inget att be för, lika bra att hämta hunn.

Vi spårade i lina där jag trodde att skottplatsen var. Ingen direkt reaktion. Men så ville hon ut i havren. Visst, inte mej emot. Lite lagom vimsigt men väldigt märkligt håll. Näe, detta funkar inte täntkte jag. Får testa något annat. Och släppte henne på frisök istället. Kände att jag inte kunde klampa omkring hur som helst i havren. 30 sekunder senare hade Essa hittat bocken som låg mitt i havren.

Jag släpade ut den och satte in Essa i bilen innan jag satte igång att ta ur bocken. Träffen var bra, båda lungorna samt hjärtat var genomskjutna. Att rusningen blev så lång som den blev förvånar mig men rådjuren kan ju vara förvånansvärt sega.

onsdag 14 augusti 2019

Ännu en grävling för Essa

Igårkväll belv det en grävling till för Essa....

Vi gick ut nära vår gård. Gjorde ett skogssök. Efter en kvart hörde jag Essas taktfasta ståndskall. Jag skyndade mig åt det hållet men var över 500 m bort. När jag väl började närma mig hörde jag hur Essa gnydde till och sökte upp mig. Först trodde jag det var frågan om rapportering, vilket hon gör ibland men sedan insåg jag att hin fått ett bett läppen.

Vad är bästa kuren mot ett bakslag? Jo upp i sadeln igen!

V fortsatte. Inlednignsvis var Esa lite spak och höll sig nära mig men efter fem minuter var det full fart igen. Hon följde den ilska grävlingen till ett stort gryt där den sökt skydd.

Skam den som ger sig. Essa fortsatte söka och hittade ett utspår att följa. Och efter 200 m hördes ett nytt ståndskall. Jag skyndade mig dit. Lite lurigt var det eftersom det var i en rasbrant. Grävlingen hade sökt skydd under ngåra block där Essa arbetade mellan två öppningar och grävlingen svarade aggressivt åt båda håll. Jag plockade fram revolvern och fick snabbt ett bra läge. Grävlinge stöp direkt och Essa tryckte sig in i grytet med väst och allt. Någn minut senare kom hon utsläpande med en rejäl grävling ur ett annat större hål.

Sedan gick vi hem.