Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 7 december 2018

Vargen i media senhösten 2018

Härom veckan sändes första avsnittet av SVTs i rovdjurens spår, en ganska hårt vinklad dokumentär. Den har diskuterats ordentligt i Svensk Jakt så den orkar jag inte dryfta (se här, här och här)

Igår var det dags för en riktig spektakeldebatt, Opinion live, vars syfte upplevs som mer spektakulärt än ändamålsenligt. Eller ja, ändamålsenligt var det väl, det märktes genom SVTs val av debattanter. Genom att välja människor så långt ifrån varandra som möjligt så blir det i bästa fall underhållande TV men det blir knappast en debatt som leder någon vart. Valet av debattanter ger per automatik ett skyttegravskrig. Därför förstår jag och respekterar Svenska Jägareförbundets val att inte delta i debatten, det var den smarta saken att göra. Och på facebook är betyget för debatten lågt oavsett om man kokar på vargpositiva grupper eller vargnegativa grupper, det snällaste betyget jag sett var "intetsägande".

Ett program som däremot var mycket bra var Vargolyckan på Kolmården i P3 dokumentär.Jag ordar inte mer om det utan rekommenderar alla och envar att lyssna.

torsdag 6 december 2018

Lärorik adventskalender från SVA


SVA har årets absolut bästa adventskalender. De har den på instagram och den går på temat dagens parasit. Varje post innehåller ett fyraradigt grötrim följt av ett par meningar hårda fakta om parasiten i fråga. Smart, intressant och lärorikt.

Följande parasiter har passerat hittills:
1: spolmask hos hund
2: noskvalster
3: flyttfågelfästing
4: styngflugelarver
5: trikiner
6: tropisk hjärtmask

tisdag 27 november 2018

Svar på en fråga från en läsare

Det dök upp en fråga, eller kanske snarare undran, från en läsare. Personen undrade för det första om jag låg bakom artikeln om renjakt på de norska glaciärerna på järnåldern i svensk jakt nr 11, och ja det gör jag. Jag har emellanåt skrivit lite om arkeologiska jaktrelaterade fynd, tex fynd av dovhjort i Danmark som föregår den senaste istiden och hur svårt det var att jaga uroxe med de vapen som fanns tillgängliga på stenåldern (för längre än så har vi inte uroxe i sverige). Har jag möjlighet så arbetar jag gärna med Måns Sjöberg när det gäller att skapa bilder av gångna tiders jakt.

Men varför är jag intresserad av detta? Jo det tangerar min profession, jag är yrkesverksam arkeolog. Jag har disputerat i arkeolgi och bedriver en del forskning, ibland inriktad på äldre företeelser och ibland hur moderna företeelser påverkar fornlämningar. Jag har med våra fornlämningar som utgångspunkt arbetat med vindkraft och jag har arbetat med hur klimatförändringen kommer att påverka fornlämningar och historisk bebyggelse. Vilket såklart är förklaringen till att jag är tämligen påläst även på vindkraft och klimatförändring, den senare är jag mer intresserad av hur man praktiskt kan bemöta effekterna av än att försöka motverka även om det är av fundamental betydelse för mänskligheten och civilisationen så som vi känner den idag.

Läsaren undrade också om det kommer fler artiklar från mig i Svensk Jakt. Och det kan jag svara jakande på, jag har ett påbörjat artikelmanus som jag inte hunnit få klart eller egentligen så är det ganska kalrt men jag får ingen riktig schwung på det så det behöver arbetas om. Jag har även lite idéer som jag skall ta tag i framöver. Men eftersom jag sedan ett par år har varit drabbad av stressutmattning så har jag hållit den typen av skriverier på en ganska försiktig nivå.

onsdag 21 november 2018

Åter igen missuppfattningar om troféjakt i sociala medier

Jag har flera vänner på facebook som delat denna bild:

Den har mötts av kommentarer som:
"Ynkrygg!!!"
"Djävla krake"
"Det handlar om män med små kukar! Skänk pengar till att skydda djur istället"
Och så vidare.

Som ni ser är den generella okunskapen om vad afrikansk trofejakt är och innebär mycket stor. Nu har jag ingen förstahandserfarenhet av detta och har inga planer på att tillskansa mig det, men jag kan söka information. Så det skall vi göra.

Först och främst. Var kommer bilden ifrån? Det gör man enkelt genom att högerklicka på bilden och välja "search google for image". Varvid man får en träfflista och snabbt ser att djuret är skjutet i ett sydafrikanskt hägn och att jakten organiserats av Muluku safaris. Det är alltså inte frågan om något vilt djur i egentlig mening som skjutits utan ett djur som fötts upp, förvisso i ett mycket stort hägn, för att skjutas.

Sedan kan vi ju kika på vilka hot det finns mot elefanter, och vi kan ta med noshörningar med när vi ändå är igång. Svaret är enkelt och dyker upp tämligen omgående. Hoten är två och de är:

1/ illegal jakt. Denna jakt sker utom myndigheters kontroll och är skoningslös. Det handlar uteslutande om volym så automatvapen och gift är vanliga metoder. Ofta är det internationella ligor som ägnar sig åt detta, samma ligor som i andra verksamhetsgrenar handlar med droger, vapen och människor.

2/ habitatförstörelse. Här handlar det i mångt och mycket om konkurrens med människors intressen. Människan ökar i antal, inte minst i Afrika, och behöver ständigt mer mark för odling och bete. Då trängs de vilda djuren undan. När de vilda djuren trängs undan så blir en effekt konflikter med människor, en annan blir överbetning i de områden där djuren får vara.

De stora problemen, illegal jakt och habitatförstörelse, skulle inte minska om troféjakten förbjöds. Snarare tvärt om. Om man förbjöd troféjakt så skulle elefanterna mfl bevaransvärda djur enkom ses som potentiell naturmedicin att sälja till asien alternativt som konkurrenter om bete och mark. Behåller man troféjakten ses de som en resurs och skador från dem tolereras då man vet att man får igen det genom trofejägarnas pengar. Trofejägarnas pengar räcker även till att täcka parkvakternas löner så att den illegala jakten kan bekämpas. Kort sagt, troféjakt (om den är välskött) gynnar djurstammarna. Trofejakt bekostar kampen mot illegal jakt. Troféjakt gynnar lokalsamhällena. Åtminstone så länge den är väl administrerad och adaptiv i förhållande till mängden vilt.

______________
Lite att läsa för den som orkar, och märk väl det är inte länkar till NRA, Safariclub eller andra organisationer som lobbar för att tillåta troféjakt utan det är till mediebolag och ideella bevarandeorganisationer:
CNN: Ending trophy hunging could be worse for endangered species
Save the elephants
Save the rhinos
Notera att WWF inte motsätter sig troféjakt så länge det gynnar lokalsamhälle och djurstammen i fråga.

måndag 19 november 2018

Med jägare som dessa behöver vi inga fiender

I helgen var det (som vanligt) full fart på debatten i ett par jaktgrupper på Facebook. Jag brukar följa det med knappt ens ett halvt öga men nu dök det upp ett inlägg som gjorde mig rejält oroad. För om vi nu inte har nog med att motivera jakten gentemot jaktfientilga krafter så utsätts vi emellanåt för nidhugg från andra jägare. Eller hur skall man se på ett beteende som detta:


Killens hund var alltså inte hästren och han skyller på ryttaren för att hans dag förstördes? Har han missat att man som hundägare har absolut ansvar för vad ens hund tar sig till? Tror han att skylten förbjuder folk från att vistas i skogen? Det är bara myndigheter som kan förbjuda folk från att vistas i skogen. Alla får vistas i skogen så länge man inte medvetet stör eller förstör.

Själv brukar jag se till att mina hundar blir häst-, ko- och fårrena redan som valpar. Det rekommenderar jag alla andra jägare att också göra, allt blir så mycket lättare då. Hundförare som inte har hästrena hundar rekommenderar jag att ni bojkottar. Om inte annat så för att det strikta ägaransvar som är kopplat till hundägande kan bli extremt dyrt, vilket en hundägare i Enköping fick erfara när notan efter rättegång landade på 725.000 kr. Då hade det varit billigare att göra rätt från början.
______________________
Och nej, att hävda att nyttjanderätt går före allemannsrätt håller inte i det här fallet. Samtidigt håller jag med om att allemannsrätten är problematisk och missbrukas men det är en annan fråga som jag skrivit om tidigare.

söndag 18 november 2018

Radiotipset

Idag råkade jag slå på P1 på eftermidagen i början av en mycket intressant dokumentär, Kvinna hittad död vid badplats. Om ni lyssnar på den så kommer ni efterhand förstå dess relevans för denna blogg.

fredag 16 november 2018

Ett stycke vapenhistoria i graven

Det är inte så många svenska städer som kan skryta med vapentillverkning i modern* tid. Huskvarna och Eskilstuna är givna, där har tillverkningen varit tämligen storskalig även om den lagts ner/sålts ut från 1980-talet och frammåt precis som lejonparten av svensk industriproduktion.

Varberg är en stad som nog framför allt förknippas med sommar, semester, bad, surfing och sommarstugor. Men det är en stad som har sin plats i den moderna svenska vapenhistorian. Särskilt kvarteret Caprinus, på ett bösskotts avstånd från stationen i centrala Varberg.

I kvarteret Caprinus har industriell tillverkning skett under nästan hela 1900-talet. På 1970-talet flyttades en dela v Huskvarnas symaskinstillverkning dit, den lades ner i slutet av 1970-talet och ett par tjänstemän hoppade av och började tillverka vapen. Förnämliga hagelvapen som döptes efter kvarterets namn. Caprinus kort och gott. Tillverkningen pågick 1979-85. Den verkar inte ha gått jättebra och kantades såvitt jag förstår av lite konkurser. Idag äger Flodman varumärket och patentet.

Några år senare startade vapentillverkningen på nytt. Nu var det kulvapnet Varberger som gällde. Tillverkningen bedrevs 1991-98 och även den kantades av konkurser.

Under många år har industrierna i kvarteret Caprinus stått tomma. De har använts tillfälligt av den intilliggande montisoriskolan vid tex lucia. Speciellt många uteliggare och knarkare har inte hållit till där, men det beror såklart på att polishuset i Varberg ligger i grannkvarteret.

De många åren av varierande industriverksamhet har bidragit till att marken i området är kraftigt förorenad. Eftersom Varbergs kommun har arbetat med en ny detaljplan över området så har frågan om sannering dykt upp.

I dagsläget pågår sanneringen av marken och det var därför jag fick anledning att besöka platsen igår. Såhär ser platsen, där åtskilliga välskjutande studsare och hagelbössor tillverkats, ut idag:


När industrin var i sin glans dagar såg byggnaden ut såhär, bilden är tagen av den legendariska varbergsfotografen Mathilda Ranch:


Såväl varberger som caprinus vapen finns på begagnatmarknaden. En caprinusbock betingar idag sällan under 30.000 kr om den är i hyfsat skick. Varberger däremot ligger prismässigt ungefär som Huskvarna 1900 och är ett intressant alternativ för den som är ute efter ett vapen och inte nödvänditvis måste ha ett fabriksnytt vapen.
_______________________________________
*Med modern tid avser jag under min livstid dvs 1970-talet och frammåt. Alla som är äldre än mig är från forntiden alla som är yngre är snorvalpar, men nog om det.
_______________________________________
Jag har skrivit om lokalerna tidigare.