Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 18 september 2018

Borrelia, igen

Sedan i fredags har jag känt mig hängig. Tröttare  än vanligt, ont i lederna och en svag huvudvärk i bakgrunden. Lite influensakänsla vilket aldrig är roligt. Men jag kände igen det hela, jag har haft det förut: Borrelia.
Det konstiga är nog att jag inte åkt på det förrän nu i september. Jag har haft rätt mycket fästingar i år, säker plockat 25 som suttit fast sedan 1/8 och minst lika många som bara krupit omkring. Nåja, jag är i vart fall vaccinerad mot TBE, alltid något.

Nåja. Ett läkarsamtal senare så var det antibiotika som gällde. En rejäl kur på 2 tabletter dagligen i 15 dagar med doxycyklin. Bra att ta till rejält med tanke på att jag förra gången fick två kurer eftersom den första med kåvepenin inte bet på borrelian...

onsdag 12 september 2018

Ett hundliv för 500 år sedan

Som en del av läsarna vet så arbetar jag med arkeologi. Just nu håller jag på att plocka fram föremål till en ny utställning på ett museum. Bland de 100.000 tals föremålen som vi har så har jag bland annat valt ut spåren av en hunds öde, eller rättare sagt ett par olika hundars öde för det är inte sannolikt att det rör sig om samma hund.

När man tillverkade tegel på medeltiden så lät man leran som skulle brännas till tegel torka i formar på marken innan de stoppades i brännugnen. När de låg på tork kunde olyckor ske. Jag har sett handavtryck, kanske någon som snubblat och tagit stöd just på det torkande teglet, men vanligast är spår av tassar. Hundtassar. För hundar bör ha drällt omkring mest över allt på den tiden. Det var så man höll dem. Om de inte var särskilt avsedda för något särsklt ändamål, som herremannens jakt, hovdamens sällskap eller vallhjonets medhjälpare på fälten. 
När man studerar benen från hundar i de medeltida städerna så är det tydligt att hundarnas liv var hårt. 20-25% har läkta skador på ryggkotor och revben, med största sannolikhet spår av slag och sparkar. Det hundkranie jag valt att plocka fram till utställningen är också skadat. Dels är nosbenet brutet, kanske var det därför den avlivades. Kanske slog någon av hundens nosben och pacificerade den på det viset innan skallbenet slogs in. Slaget i skallbenet har osakats av ett 2-2,5 cm långt och halvannan cm brett föremål, kanske spetsen på en hammare för att knacka sten (sådana har vi gott om och stenbrytning var rätt vanligt i trakten på den tiden). Vi vet inte varför hunden bär de spår den bär men vi vet att efter att den dog så hanterades den som sopor, det var i sådana sammanhang den hittades. 
Ett hundliv kan vara hårt.

måndag 10 september 2018

Kadaver i skogen

Igår gick jag en rejäl svamprunga med hund och son. Kan konstatera att kantarellerna börjat titta fram. Men det var inte det som detta blogginlägg skall handla om.

Långt ut i skogen låg ett skulderblad från en älg. Vi kikade på den. Skulderbladet var helt rent, samtidigt luktade det tydligt av ruttet kött. Vi spanade runt lite på mossen där vi befann oss. En liten bit bort fanns ett dike, eller kanske snarare en mossgrav ca 2 m bred. Där låg ett näst intill avätet skelett av en råbock.
Vad gör en bock i en mossgrav? Jag har två alternativa förslag:

1/ bocken är från sommaren och torkan. Försvagad, kanske med vomen i olag på grund av vätskebrist, försöker han dricka vatten ur fukten i den dyiga mossan i botten av mossdiken. Han går ner sig, kämpar och klarar inte att ta sig upp. Kanterna är 70-80 cm höga.

2/ bocken dog i sviterna av en brunststrid. Skadad klarade han sig inte upp ur mossgraven utan blev kvar.

Jag utesluter medvetet sviter av trafikolycka. Han ligger nämligen ungefär 3 km från närmaste trafikerade väg. Så stora revir har inte ens den starkaste bock i dessa trakter...

Ett alternativ är såklart att han var skadeskjuten och dog i sviterna av detta. Kanske är det så men det kan jag inte kontrollera då han ligger i dy, hade han legat på en vall eller en skogsbacke hade det varit enklare att kolla.

fredag 31 augusti 2018

Test: ESEE 4

Vid det här laget har åtskilliga knivar fårn amerikanska ESEE passerat mina händer. Gemensamt för dem är att det är rejäla knivar bygda för hårda tag. De är relativt lågt härdade och i kolstål, vilket ligger i linje med ESEEs överlevnadsfilosofi. ESEE anser att det viktigare med en kniv som är lätt att skärpa upp på en sten i skogen även om den tappar skärpan snabbt snarare än en kniv med rakknivsskärpa som man måste ha specialstenar för att klara att få upp skärpan på. Det är verkligen något att fundera över, som jägare måste man alltså vara berdd att bryna upp sin ESEE med jämna mellanrum när man styckar eller på annat sätt tar ur djur.

 Slidan är modulär. Man sätter helt enkelt dit den typ av upphängare man trivs bra med, vill man ha en hängande slida så fixar man det, vill man ha den horisontell i bältet så går det med. Kniven sitter bra nog att man kan bära den hängande upp och ner i ryggsäckens axelremmar om man vill det. 


Kniven är försedd med jimping på ryggen, detta för att man skall kunna ta stöd med tummen mot bladryggen. Just detta exemplar har den tidigare ägaren slipat bort en del av lacket på, då går det att använda eldstål, vilket inte går på en originalESEE om man inte använder eggen. 


De ESEE jag tidigare testat har varit Izula och ESEE 3, vilket är två knivar som båda är mindre än den nu aktuella. De är båda mycket bra men kanske lite mer för småvilt än högvilt. Jag har även testat ESEE 5, den är väldigt stor och tung även om den inte är så lång. Kraftigt overbuilt kan man säga om den, jag trvdes inte alls med den. Jag gillar ESEEs filosofi och knivar (undantaget nr 5) men av någon anledning har de aldrig blivit kvar, samtidit har ett nytt sug efter ESEE ständigt infunnit sig när ESEE saknats i knivgarderoben. Det är i och med ett köp av en ESEE 4 nu åtgärdat. Jag köpte kniven begagnad och min tanke är att bygga om den, men först recenserar jag den.

Knivbladet är i kolstål, kvaliteten heter 1095, och den är härdad till 55-57 HRC. Bladet ä pulverlackat för att inte rosta. Bladtjockleken är 4 mm vilket matchar längden på 11 cm väl. Knivens totallängd ligger på 23 cm. Handtaget är i G10 och slidan är i kydex. Den finns i hur många färgvarianter som helst men jag tycker att orange är rätt smidigt på en jaktkniv, då tappar man inte bort den i första taget.

Kniven ligger bra i handen, även om det är något kort. Jag har egentligen inget negativt att säga om kniven. Den är mycket rejäl och fungerar mycket bra till alla möjliga jaktliga uppgifter, möjligen är bladet aningen brett för att sota mindre hjortdjur. Men det spelar ingen större roll eftersom man ändå alltid har flera knivar med sig (eller hur?). Priset i sverige ligger på runt 1700 kr, det är mycket pengar för en kniv i ett ganska ordinärt stål. Men då skall man vara medveten om att ESEE har en livstids no questions asked guarantee. Det innebär faktiskt att man kan övningsskjuta på sin ESEE, skicka in den med hänvisning till garantin och få en ny.... Om det är värt några extra hundralappar eller ej får man fundera på. ESEE dyker upp med jämna mellanrum på begagnatmarknaden, men köper man ESEE så skall man alltid kolla upp det unika serienummer kniven har eftersom det finns förfalsningar på marknaden. Så skall man köpa en så googlar man alltid ESEE - fake - #, då dyker det upp länkar till vilka serienummer man skall se upp med. Eller så köper man dem från en auktoriserad ÅF, som knivbutik.

lördag 25 augusti 2018

Jaktpolitik i praktiken

Snart är det val och då är det intressant att se hur partierna agerar i jaktfrågor. Man kan angripa detta på olika sätt. Inför förra valet gick jag genom de olika partierna var för sig. I år har jag gått igenom partiernas partiprogram. Fem olika grupper utkristalliserar sig utifrån partiprogrammen:

Mycket jaktpositiva: M, C

Något jaktpositiva: Kd, S

Neutrala dvs ingen åsikt: Sd

Något jaktnegativa: L,

Mycket jaktnegativa: V, Mp

Det är vad man kan utläsa av partiprogrammen. Att utgå ifrån partiprogrammen är viktigt eftersom det är partiets väljarkontrakt. Allt partierna säger utöver partiprogrammet är valfläsk och skall betraktas som sådant.

Vill man istället ta reda på hur politiken tillämpas i praktiken kan man kika på hur parterna röstat i riksdagsomröstningar och hur deras motioner ser ut. Jag väljer at redovisa vilka partier som lämnat in motioner. Här bör det nämnas att vi har en tendens som innebär att de motioner som lämnas in i jaktliga frågor i allt högre utsträckning syftar till att förbättra för jägare/utövande av jakt än att begränsa och förbjuda. Tidigare mandatperioder har de mest jaktkritiska partierna lagt fler jaktnegativa motioner, något vi kan räkna med återkommer om vi får en borgerlig regering efter valet. Oaktat detta är motionerna ett kvitto på olika partiers praktiska engagemang i en fråga. Såhär ser det ut för perioden 2014-18:
De två mest jaktpositiva partierna, M följt av C, står för närmare 3/4 av motionerna. Detta kan ses som ett kvitto på att den politik de pekar ut i sina respektive partiprogram är skarp och att de vill tillämpa den. Sd, S och Kd har i genomsnitt 2 motioner var per år under senaste mandatperioden. Det speglar ett vagt intresse för jakt som politikområde. L, V och Mp har mindre än 1 motion per år vilket speglar ett ointresse för politikområdet, eller att partierna prioriterar andra frågor eller i Mp:s fall att de inte vill skapa någon onödig kris i regeringen.

Sammanfattningsvis visar M och C störst aktivitet inom politikområdet jakt och det stämmer väl överrens med vad man kan utläsa ur respektive partis partiprogram.
__________________
Det är min kompis Mikael Jägare som gjort sammanställningen av motioner. Analys och slutsater är mina.

torsdag 23 augusti 2018

Skyddsjakt på vildsvin

I går strax efter middagen fick jag ett samtal nere ifrån byn om att det varit mycket gris i veten de senaste nätterna. Bertil, som ringde, hade sett grisar vid 11 tiden på kvällen och han beskrev var.

Jag diskade upp, plockade fram lite utrustning och umgicks med familjen. När ungarna lagt sig for jag iväg. Var väl ute på gärdet halv elva - elva. Smög utefter en traktorväg ner till en bäck. Månen tittade fram till och från. Vände om och började gå tillbaka. Befann mig på en vall invid veteåkern när jag hörde ett grisskri och lite brötande. Sedan något som lufsade fram. Strax dök det upp en mörk skugga vid muren. Den stannade till och klev över.

Ut på vallen kom en gris. Kraftig ragg över nacken och kilformad så spontant bedömde jag det som en galt. Jag höjde bössan och fann bogen i den gula triangeln på mitt Trijicon. Kramade av och kunde se grisen säcka ihop. Gock fram och konstaterade att den var död, men tyckte betarna var väldigt små i förhållande till kroppen. Var det en sugga trots allt? Nej, där fanns ju en penis...

Jag gick och hämtade bilen och hunden. Essa fick göra ett minimalt dödsök, allt för att vänja henne vid gris. Sedan tog jag hem grisen. Jag har inte vägt den men jag uppskattar att levandevikten låg på i storleksordningen 75-90 kg.

onsdag 22 augusti 2018

Mager älgko

Härom dagen noterade jag en väldigt mager älgko. Jag fick intrycket av att hon var medelålders. Inte liten och utan hyfsat stor men mager. Ingen vrålstor mule, inte heller så där grå som de kan vara. Kort sagt en ko som borde vara på topp. Men det är hon uppenbarligen inte, och hon är ensam.