Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 15 mars 2019

Granen - viktigare än man trott

Jag antar att flera med mig satte morgonkaffet i vrångstrupen när forskare från artdatabanken berättade om hur många arter som är helt beroende av granen i vårt land. Granen är det träd som har flest arter som är beroende av det - inte mindre än 1100 arter långt före tvåan, tall, med 920 arter och trean, ek, med 880 arter. Personligen hade jag gissat ek som etta och något annat ädellövträd som tvåa men där slog jag i sten. Detta innebär att vi kanske borde se på de storskaliga granodlingarna med andra ögon i allmänhet och sparade bestånd med gammelgran i synnerhet. Personligen så kommer jag att fortsätta behålla gammelgran medan jag även fortsättningsvis gallrar bort lejonparten av små och medelstora granar i syfte att skapa en blandskog med lövdominans på de marker jag ansvarar för.

måndag 11 mars 2019

spårläggning och test av dragsele

Igår fick vi besked om att det låg en påkörd råget vid sidan av vägen vid min äng. Det är ju rätt kasst att låta kadaver ligga kvar vid vägen så jag släpade upp det i skogen, valde attt släpa det en rejäl runda så att grannen kunde använda det för spårstärning av sina hundar. Utifrån kartan verkar det ha landat på ca 830 m.
Jag drog med en dragsele jag köpt på Biltema för 80 kr. Den bestod av en rem runt korppen, remmen var av samma typ som i bilbälten. I remmen satt en rejäl D-ring i vilken ett snöre var knutet, i snöret satt en helt ok karbinhake.

Viltdragaren funkade som den skulle, min enda invändning var att knuten mellan snöret och D-ringen var riktigt usel. Men vad kan man begära för 80 kr?
Hur som helst. När spåret legat ett par tre-fyra timmar tog grannen sin första hund och gick spåret. Jag hade lurat till det lite men några vändningar samt passerat en mindre bäck 2 gånger för att göra det lite utmanande, jag menar det var ju trots allt en hel djur kropp som släpast och inte någon klöve. Det blev succe, hunden blev tokglad och satte igång att lugga rådjuret så fort han hittade det. Spåret testades även på grannens andra hund och en tredje hund som ringdes in. Den tredje hunden hade lite problem att följa spåret då vinden vänt och han fick vind av djuret som jag lagt nere i en mosse under en gran....

Hur som helst. En lyckad övning när nu olyckan varit framme.

tisdag 5 mars 2019

Opålästa protester

Redan i lördags morse kunde man för södra västergötlands del läsa att licensjakten på lodjur var överstökad. Utan minsta tillstymmelse till spårsnö kunde hela kvoten fällas på lite drygt 24 timmar, i min värld innebär det att det finns oerhört gott om lodjur.

I södra västergötland huserar delar av den svenska djurrättsrörelsens mest kriminellt belastade aktivister. Naturligtvis är de emot jakt på lodjur. Så då gör de slag i saken och ger sig ut i området med två team för att förstöra jakten på lodjur. Men de gör det inte förrän på måndagen, två dagar efter att jakten på lodjur avslutats. Hur de tänkte där är mer än jag kan förstå.
Sedan förstår jag inte heller vad det ena teamet gör i Göteborgsområdet, där har det ju inte bedrivits licensjakt på lodjur över huvud taget. Kanske är det så enkelt att de helt enkelt tog en promenad runt stora Delsjön, det är ett fint område men det är roligare att gå där i vackert väder än den snålblåst och det regn som rådde i måndags.

måndag 4 mars 2019

Follow up: Tretorn Sarek

Sommaren 2018 skrev jag en recension av Tretorn Sarek, en mycket skön gummistövel för vildmarksbruk, vandring, fiske och jakt. Tyvärr upptäckte jag igår att mitt par spruckit i gummi.
Att ett par gummistövlar som kostar 1200 kr spricker i gummit mindre än ett år efter inköp är helt oacceptabelt. Nu har jag inte kvar kvittot så jag kommer att vända mig direkt till Tretorn med reklamationen istället för till Naturkompaniet där jag köpte dem. Det kan finnas anledning att återkomma i ärendet, tills dess är min rekomendation att undvika Tretorns stövlar.
______________________
Uppdatering 7 mars:
1/ jag har haft en massa kontakt med Tretorn angående mina stövlar. De var utifrån batchnumret tillverkade januari 2016. De hade altså legat på hyllan i 2,5 år innan jag köpte dem. Dålig stil av Naturkompaniet.
2/ Tretorn ersätter mig med ett par nya stövlar. De erbjöd ett par Tretorn Neo, dvs deras motsvarighet till muckboot, jag tackade ja och det blir intressant att testa dessa.

fredag 1 mars 2019

Månadsskiftet februari - mars

Igår var sista dagen för dovvilt. Jag fick ett ryck de fyra sista dagarna och var ute ett par timmar, dvs så länge det var lovligt, varje kväll. Det har varit väldigt spännande med dovkontakt nästan varje dag. Jag fick läge att åtminstone sikta på dov vid tre tillfällen, men varje gång höll jag av olika skäl inne med skott:
-Där var spetshjorten som inte ville vända bredsidan åt mig utan stod med rumpan mot mig hela tiden.
-Där var spetshjorten som stod med bredsidan mot mig men där kulfång saknades.
-Där var kalven som stod med bredsidan mot mig men där jag saknade skjutstöd och jag tar inte ett frihandsskott på en dovkalv på 150 m håll.

Vi har alltså dov, inga jättemängder utan en stam som precis etablerat sig och nu ökar år från år. Så det är en spännande tid vi lever i, älgstammen är förvisso mindre än när den toppade, rådjursstammen lika så. Istället har vi en vildsvinsstam som håller på att etablera sig på riktigt, dovhjortar som ökar och en begynnande kronhjortsstam. Vi har alltså tillräckligt med kronvilt för att vårt ÄSO börjat planera att även registrera ett rkonskötselområde. Och allt detta trots att vi har gott om lo, i min del av världen har vi licensjakt på tre lodjur. Och det är inte första gången heller så stammen är stabil.

torsdag 21 februari 2019

Jägare - tygla dig

Som jägare måste man hela tiden vända andra kinden till. Man får helt enkelt inte tappa humöret och göra något oöverlagt. Dels för att man som jägar och vapenägare bevakas hårdare av samhället än övriga människor och dels för att man som individ har så mycket mer att förlora på att göra fel. Den där rattfyllan, eller fortkörningen, ger inte bara böter utan kan leda till att man blir av med sitt tillstånd att inneha vapen. Man måste uppföra sig exemplariskt. Helt rätt kan jag tycka, men jag tycker å andra sidan att alla människor i samhället skall uppföra sig.

I Hässleholm, för i runda svängar ett-å-ett-halvt år sedan, sköt en jägare två skrämselskott. Syftet var inte att skrämma bort ett stort rovdjur i enighet med §28 utan för att skrämma bort en hundägare som gick över jaktmarken med en 6 månaders valp. Ett på alla sätt idiotiskt tilltag. Och i sammanhanget kvittar det att det var en provokation av hundägaren att gå över marken.  Hundägaren hade nämligen bråkat med jägarens hustru kvällen innan, dessutom var det frågan om en granne. Kort sagt har mer än en person gjort allt fel. Men den som bildligt talat sköt sig i foten var jägaren. Det hela slutade (självklart) i rätten. Jägaren dömdes för grovt olaga hot. Straffet blev 200 timmars samhällstjänst, skadestånd på 15.000 kr för kränkning och 20.000 kr för sveda och verk. Vapnet är självklart förverkat. Jag misstänker att viss hänsyn tagits till att jägaren var 75 år fyllda när det hände, en medelålders jägare hade sannolikt fått ett högre straff.

Så om du som jägare blir förbannad så tygla dej. Det är du som har mest att förlora. 
_______________
Källor:
Jakt och Jägare (här & här)
Kristianstadsbladet
Norra Skåne

tisdag 19 februari 2019

När verkligheten överträffar dikten - utvecklingen kring "tjuvjakthärvan"

Gårdagen var mycket intressant. Först radioprogrammet Kalibers granskning* av vilka som tjuvskjuter varg sedan en riktigt intressant utveckling i fråga om den tjuvjaktsmisstänkte skogsindustrimiljardären.

Ett stort (riktigt stort med nationella insatsstyrkan och 20-talet utredare) tillslag mot en industriman i skogssektorn blåstes upp till enorma proportioner i media. Ett par tre män misstänktes för grovt jaktbrott och för att ha eldat upp en vargkropp i en förbränningsugn. Spaning och telefonavlyssning hade då pågått ett bra tag.

Efterhand drar polisens huvudvittne tillbaka sina uppgifter, det blir allt tydligare att vittnandet har att göra med en dålig familjerelation.

Åklagaren polisanmäls eftersom straffsatsen för det misstänkta brottet i praktiken inte är så hög att telefonavlyssning är motiverad. Detta var gårdagens riktigt intressanta nyhet då det tas så allvarligt att detta nu är uppe hos riksåklagaren som skall bedömma om det är läge att tillsätta en förundersökning mot den åklagare samt den dommare som beviljade telefonavlyssningen. Att det hela gått så långt är faktiskt unikt och visar i sig på allvaret av det inträffade.

Tjuvjakt är givetvis inte bra, men var tillsalgsbeslutet och den riktigt springande frågan - är prioriteringen rimlig?

Jag har ingen aning om hur stor den illegala jakten på stora rovdjur är. Vi vet att den förekommer men omfattningen är svårbedömd, inte minst då beräkningen är indirekt och baseras på populationsutvecklingsmodeller om hur många vargar som "borde" funnits. Sedan är det ett faktum att en stor mängd polisanmälningar om grova jaktbrott dels görs av ren okunskap** och dels av ren illvilja. Så innan ett tillslag görs måste såklart en rimlighetsbedömning göras. I det nu aktuella fallet, med de fakta som för närvarande ligger på bordet, så är mitt intryck att åklagaren inte hade fog för sitt handlande. Framtiden kommer att utvisa om den bedömningen är korrekt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en 4,5 år gammal debattartikel signerad Karl Hedin som belyser det man kan uppfatta som godtycklighet och oproportionalitet i fråga om polisiära ageranden vid misstänkt grovt jaktbrott. Ni hittar inlagan HÄR. Sedan har vi det där med prioritering. Det skriver Jan Kallberg om i Dagens Juridik:
Jag säger inte att industrimannen som påstås ha skjutit varg är oskyldig - för det vet jag inte - men en sak vet jag: att hemlig avlyssning, närmare tjugotalet utredare, anonyma uppgiftslämnare som skulle kunna vara rättsapparaten själv, nationella specialstyrkor och spektakulär häktningstid, säger mer om politisk lyhördhet, skådeprocess och rättssamhällets förlorade legimitet eftersom det har ett politiskt egenvärde att en gång för alltid klämma åt industrimannen som har gjort sig som talesman för äganderätt och ifrågasatt den nu förda glesbygdspolitiken.
Vidare tar Kallberg upp statistik över gängvåld och dödsskjutningar innan han mot slutet konstaterar:
Ett genuint legitimt demokratiskt samhälle prioriterar att skydda sina medborgare istället för att godtyckligt iscensätta politiska skådeprocesser. Så även om busslasten med polisutredare finner två, tre varghår i Karbenning kommer de aldrig att återfinna rättsamhällets demokratiska legitimitet.
_________________
*Kalibers gransking skrev jag om igår. Det kan ni läsa om HÄR.
**Okunskapsanmälningar diskuterar jag tex här.
***Polisanmälningar av ren illvilja ägnar sig tex paramilitära APU åt, men där finns även ett inslag av att ju fler anmälningar de gör destu slagkraftigare verkar de och då får de fler donnationer från godtrogna och lättlurade "naturvänner".