Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 11 juni 2019

klantigt av polisen

Polisen i Täby mm la upp följande bild på facebook tidigare idag:
Ja, de har sugit in en stor mängd vapen. Nej, jag tror inte att ett enda är licensbelagt. Snarare rör det sig om en riktigt fin samling svartkrutsvapen som inte är licensbelagda. Spontant skull jag gissa att det rör sig om avundsjuka, ett svartsjukedrama eller något liknande där polisen spelats ut mot en samlare av någon anledning.

I olika facebookgrupper skrattades det gott åt polisen och efter ungefär 4 timmar plockades inlägget bort. Men som vanligt gäller den gyllene regeln:

En gång på internet - alltid på internet.
________________________
Tillägg: polisens kommentar till den bortplockade bilden

måndag 10 juni 2019

När laglighet och etik går skiljda vägar

Härom dagen blev jag uppmärksammad på ett inlägg i en dansk jaktgrupp. Jag återger det som anonymiserat screenshot:
Dör den som inte kan danska så beskriver den danske jägaren hur han (i Sverige, vilket är viktigt) skyddsjagar. Först dyker det upp en ensam vuxen gris. Strax därpå kommer ytter en vuxen 50 m bort, denna gång med ett stort gäng kultingar i släptåg.

Dansken skjuter den första ensamma grisen och en av kultingarna, suggan tar en lov med kultingarna i släptåg varvid skottläge ges på ytterligare en kulting. Tre grisar ligger när de övriga lämnat fältet. Så långt inga problem. Problemen uppstår när man ser bilden som dansken lägger upp på sig själv och villebråden:
Kultingarna har jag inga synpunkter på. Men den vuxna grisen är ju tveklöst en sugga. Rejält spendragen dessutom.

Att skjuta spendragna suggor är inte tillåtet vid jakt, det framgår med all tydlighet i jaktförordningen bilaga 1 punkt 7 där vildsvin är tillåtna i hela landet 16/4-15/2 "utom sugga som åtföljs av smågrisar". Däremot framgrå det av jaktförordningens bilaga 4 punkt 2 att det vid skyddsjakt inte finns några restriktioner. Flertalet länsstyrelser poängterar dock det olämpliga i att fälla spendragna suggor:
Vid skyddsjakt gäller inte fredning av till exempel sugga med smågrisar. Du bör dock inte skjuta vildsvin som har kultingar, eftersom det kan innebära att viltet utsätts för onödigt lidande. Du kan dessutom få ökade problem med skador av de moderlösa smågrisarna.
Det är alltså tillåtet men mycket olämpligt att ha ihjäl spendragna suggor vid skyddsjakt. Men nu infinner sig en annan fråga. Är fältet där bilden tagen verkligen besått? Jag tycker det ser ut att vara plöjt och harvat men om det även är besått är jag tveksam till. Är min misstanke rätt så är det inte längre skyddsjakt utan frågan om vanlig jakt och då är det sannolikt så att dansken gjort sig skyldig till jaktbrott.

måndag 3 juni 2019

Skyddsjakt på gås

I helgen blev jag uppringd av en kompis som förvisso jagar men som har rätt fullt upp nu med småbarn och jordbruk. Han hade problem med kanadagäss som betade i spannmålet. Han hade redan varit där ett par gånger i veckan och skrämt bort dem men det kanske var läge för skyddsjakt och därför ringde han mig. Han vet att jag brukar ställa upp på sådant.

Sagt och gjort. Jag och sonen packade oss in i bilen med ett lämpligt kulgevär. Vi gick öppet fram till kanten av gärdet. Och visst. Mitt ute i det groende spannmålet satt flocken och betade för fullt. De sträckte på halsarna när vi närmade oss men brydde sig i övrigt inte. Vi gick in bakom en stenmur för att få bra stöd till bössan. Djuren längst ut till höger i flocken stod så till att det var bra kulfång.

Jag fångade upp den längst ut till höger i kikarsiktet och kramade in avtryckaren. Fjädrarna yrde och gåsen säckade ihop. 130 m är inget håll för en väl inskjuten 6,5-a, i detta fall använde jag vanliga norma jaktmatch vilka på 100 m samskjuter helt med sako deerhead som jag använder som jaktammo.

De övriga gässen blev lite oroliga och efter halvannan minut tog de till vingarna. De cirklade ett par gånger över fältet innan de tog av mot de större gärdena på andra sidan skogen åt väster. Och eftersom de ännu inte kommit tillbaka var insatsen att betrakta som lyckad. En dräpt för att skrämma de många.
Jag gjorde som jag brukar, la upp en (som jag tyckte) pedagogisk text till bilden på IG och mitt privata instagram. Det är ju så att skyddsjakt är en beprövad åtgärd som i situationer som denna faktiskt brukar fungera. Men det hindrade inte en gammal kompis från att börja kommentera. Han är stadsbarn och hans ingång till djur/natur är mer betraktande djurrätt* (har bland annat haft "befriade" chinchillor) än ett bruksperspektiv på naturen. Han började (lite försiktigt) ifrågasätta effekten av skyddsjakt. Såhär skrev han:
Funkar verkligen jakt för att skrämma? Just precis vid skott, på resten av de närvarande - om de reagerar på skottljudet - visst. Men blir det verkligen, "Hörrni, ska vi verkligen landa här, vi blev av med Kalle, Tora å Gislaved förra gången?"
Han drog det hela vidare och började resonera. Tanken var, snällt uttryckt, att eftersom vi har så många viltolyckor så måste det innebära att djur inte lär sig och därför så fungerar inte skyddsjakt heller annat än för stunden.
Problemet är djurs dåliga skolsystem. Om du gick in fysiskt och personligen - absolut!Plötsligt skott, utan annan effekt att Pelle plötsligt inte är med oss - inte så lärorikt.För hade det varit lärorikt, då hade vi inte haft något större problem med viltolyckor i trafiken - enkelt uttryckt.
Min självklara invändning var att det inte går att jämföra skyddsjakt under djurens födosök med viltolyckor vilka sker under djurens förflyttning. Dessutom har gässen inte återkommit till gärdet sedan jag sköt en så något hjälpte det allt...
________________________
*Jag har åtskilliga vänner inom veganrörelsen och några enstaka inom djurrättssvängen. Har även vänner långt ut på såväl höger som vänsterkanten. Jag vill ha det så då det ger mig inblickar i och förståelse för samhället i stort oavsett vad jag tycker om åsikterna i sig. Det är bättre än att bara ha ett flöde på sociala medier bestående av jakt och knivar.

onsdag 29 maj 2019

Skyddsjakt räv

Jaktförordningen bilaga 3 anger:
18) Rödräv, grävling, hermelin, vessla, iller, mård och korp får jagas inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådana anläggningar, om det behövs för att förhindra skada inom anläggningarna den 1 juli-den 30 juni.
I enighet med detta har jag en rävfälla stående strax nedanför min hönsgård. Emellanåt går det rävar i den fällan, igår var en sådan dag. Där satt en hanräv, ganska liten så jag tror att det var en fjoling.

måndag 27 maj 2019

Eftersök på vildsvin

Jag hade lagt huvudet på kudden och befann mig i det där märkliga tillståndet mellan sömn och vakenhet och klockan närmade sig 23.

RING!

Förvirring!

RING!

"Men svara då!" sade hustrun...

RING!

"Hallå" mummlade jag med luren mot örat.

Det var min kompis S. Han hade skjutit på en gris någon timme tidigare. Inga egentliga konstigheter, han var på ungefär 100 m med bra stöd. Dessvärre hade grisen inte blivit kvar utan rusat in i skogen. Ekskog med undervegetation av hassel. Rejält med stenar, klippor, block och stenmurar, kort sagt svårletat utan hund.

Jag drog på mig jaktarkläderna men skippade bössan eftersom såväl S som vår gemensamma kompis B var på plats och beväpnade. For över. Släppte ut Essa ur bagaget och försåg henne med skyddsväst. I det sista ljuset visade de mig skottplatsen, där var gott om blod. Essa var yster och visade tydligt vart hon ville så vi började gå.

In i skogen. Tydliga blodfläckar med jämna mellanrum. Över en mur och upp i en rasbrant. Där vände det och ner igen. Tillbaka ner mot muren och ett 20-tal meter nedanför platsen där vi gått över låg han. En brun galt på dryga året. Perfekt avskjutnignsgris. Skottet satt i lungorna så jag var lite förvånad att han lyckats gå så långt som 200 m, men backen upp i branten blev nog lite för jobbig vilket fick honom att vända ner igen och sedan stupa vid muren.
S gick upp och hämtade sin 4-hjuling sedan kördes grisen upp till gården. Jag tog med trikinprov och avvek därefter. Galten vägdes in på 37 kg slaktvikt, perfekt grillgris.

måndag 20 maj 2019

Skyddsjakt - vildsvin

I fredags tog vi ett för oss nytt grepp på grisjakten. Vi har inte haft vildsvin så länge och vi har ingen jättestam så vi provar oss fortfarande fram i våra försök att förvalta och jaga. Personligen har jag hittat en modell för ensamjakt som fungerar för mig men vi har ingen fungeradne organisation för hur vi jagar tillsammans, hur vi väljer rätt pass och inte bara de gamla vanliga älgpassen. 

Hur som helst, i fredag hade jag bjudit in jaktlaget till skyddsjakt. Jag hade helt enkelt rekat området och valt ut ett dussin lämpliga pass vid olika vallar och nysådder. 

Vi var totalt 8 som slöt upp i regnet. Dagen var vald för fullmånens skull så regnet var ett bakslag.
Vi satte oss och runt 21.30, dvs ungefär vid solnedgång, dök det upp en galt hos Jan-Inge som förvaltade läget väl. Han studerade grisen ett par  minuter för att konstatera att den var ensam, därefter skjöt han. Galten föll ihop på plats för att efter något 10-tal sekunder resa sig och rusa ungefär 100 m innan den säckade ihop igen. Skottet satt lite lågt och långt bak, så det var levern som träffades. Förvisso dödligt men en träff i hjärta/lungor verkar snabbare.


När det blev helt mörkt bröt vi och några av oss tog hand om svinet. Sådant är betydligt trevligare i goda vänners lag än på egen hand.

Galten hade en bruten bete och en slaktvikt på 58 kg, dvs lite drygt 110 kg levande. Så nu blir det snart en laddning fint grillkött till deltagarna.


Efter jakten har flera av deltagarna kontaktat mej och frågat när vi skall ut igen. Det är ett bra betyg på att jag gjorde rätt. 

måndag 6 maj 2019

Jakthundens dag i Åkulla

Var en sväng på jakthundens dag i Åkulla utanför Ullared igår. Trevlig och välbesökt arrangemang.