Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 4 november 2019

Svart hål i Dalarna?

Enligt Wikipedia är ett svart hål:
Ett svart hål är, enligt den allmänna relativitetsteorin, en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljus, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. Man kan inte heller få en reflektion eller spegelbild genom att belysa det med en ljuskälla och inte få någon information om materia som försvunnit in i hålet.
Det innebär att ett svart hål är fullt av något men man vet inte vad eftersom ingen information om vad som finns där slipper ut. Tydligen stämmer inte definitionen, jag skall strax förklara varför.

I Dalarna menar forskare och myndigheter att det finns ett svart hål. Det är ett ganska aggressivt hål eftersom det enligt ansvarig myndighet expanderar:
– Det känns som om tomrummet vidgas.
Det som åsyftas är ett område i Dalarna där det saknas information om vargar. Såväl i form av tips som spår. Tjuvjakt pekas ut som den sannolika orsaken.

Utvecklingen de senaste veckorna pekar mot något annat. Under oktober har flera hundar liksom fårbesättningar tagits av varg i "det svarta hålet". Någon skyddsjakt blir det inte tal om eftersom länsstyrelsen registrerat en vargföryngring i området.

I helgen observerades något annat. En jägare på pass hade plötsligt en flock med inte mindre än nio vargar inom synhåll, som närmst ungefär 20 meter. Min tanke är att en flock på nio vargar inte är ett föräldrapar med årsungar utan en grup som varit etablerad längre.

Så frågan är vad det egentligen är för svart hål det handlar om. Är det så enkelt att folket i området tappat förtroendet för myndigheterna, helt i linje med det Serena Cinque beskriver i sin avhandling där delaktighet och påverkan är nyckelord vid rovdjursförvaltning. Utan lokalbefolkningens förtroende och tips är myndigheterna helt blinda när det gäller inventering. Det kan alltså ha funnits varg i området hela tiden utan att myndigheterna (och forskare) haft en aning om det och istället skyllt frånvaron av kända vargar på illegal jakt.

Kommer osäkt att tänka på sagan om pojken och vargen fast tvärt om.

torsdag 24 oktober 2019

Test: ESEE JG5

Jag har tidigare testat ett flertal ESEE knivar. Det är alltid rejäla saker bygda för att brukas och brukas hårt. ESEEs garanti är helt outstanding, det är en "vi ersätter din trasiga kniv utan frågor garanti" vilket ibland testats genom att folk tex skjutit prick på en kniv som sedan skickats in med hänvisning till garantin och de har fått tillbaka en ny kniv. Tyvärr är ESEE ett företag som är drabbat av kinakopiering så om amn tex är ute efter en Izula eller nr 4 så är det bra att kolla upp om den är äkta först. Det gär man lätt genom att gogla modellnumret och fake eller chinese copy eller något liknande. Då kan man hitta vilka serienummer man skall undvika då varje äkta ESEE har ett unikt serienummer men kopiorna har samma....

Modellen JG5 är ESEEs variant på en Nessmuk. Nessmuk är en kniv som den tidiga buschcraftförebilden George W Sears förespråkade. Den ser i formen nästan ut som en slaktarkniv. På bildne nedan ser ni vilka verktyg Sears rekommenderade för skoglig aktivitet och jakt.
Kniven är som vanligt i fråga om ESEE i pulverlackat kolstål och i detta fall 24 cm lång varav hälften blad. Handtaget är i micarta och slidan i läder, klart mycket roligare än ESEEs vanliga plast eller kydexslidor. Knivbladets rygg har tvärslipade kanter för att man skall kunna använda den med tändstål, vilket inte så många andra ESEE har. 



Hur är den då i praktiken?
Jag har testat den på tre rådjur. Den är tämligen värdelös när det kommer till att öppna upp buken eller lägga flåsnitt. Däremot är den som gjord för flåningsarbete och grovstyckning. Kniven håller skärpan helt ok och handtaget blir, till följd av mönstringen, inte slipprigt och halt trots fett, blod, slem och andra kroppsvätskor. Eftersom den är i kolstål måste man diska och torka den direkt efter användning. 

JG5 är en kniv jag kan rekommendera varmt. jag överväger att köpa en själv som ersättare till denna som jag fick låna av min vän Daniel.

ESEE JG5 kan köpas på tex Knibutik där den kostar 1899 kr, mycket på grund av en låg kronkurs. 

Test: QSP Platypus

Under 2019 har Wanderoo testat det kinesiska företaget QSPs fällknivar. Tyvärr hade ett par av dem problem med låsningen så Wanderoo säljer dem inte längre. Jag fick dock möjligheten att testa den stora fällkniven Platypus, en kniv som inte haft några låsningsproblem.

Platypus är en rejält stor fällkniv med blad på närmare 10 cm, den ersätter i det avseendet lätt en fastbladskniv. Bladet är av Sandvikstål, närmare bestämt 14C28N, dvs ett bra stål i det högre mellanklassegmentet. Bladet har en lång och jämn kurvatur, poängen med detta tar jag upp nedan.

Handtagssidorna är av G10, ett funktionellt syntetmaterial som vi ser rätt ofta i knivar nuför tiden. Ett clip sitter i änden på skaftet, det kan flyttas mellan de olika sidorna. Kniven vilar ganska djupt i fickan om man fäster clippet över fickkanten. Låsningen är av linerlock-konstruktion vilket skapar små skrymslen som kan vara lite luriga att göra rent men eftersom ryggen är öppen på kniven så är rengöringen ändå inte svår.





Så hur funkar den då vid jakt?
Jag har testat kniven på ett par rådjur och några gäss. Kniven är, trots att det är en fällkniv, fullstor. Den motsvarar vilken jaktkniv som helst i storlek. Handtagsergonomin är helt OK även om den har clippet monterat. Bladformen är suverän när det kommer till flåning. Spetsens utformning  gör att den är lätt att använda för buköppning om man håller kniven över knivryggen och pekfingret mot spetsens baksida. Kniven är så stor och rejäl att man lätt kommer åt att diska den invändigt efter användning. Eftersom den bara har syntetmaterial kan man lägga den i blöt i riktigt varmt diskvatten ett tag när den rengörs, då får man den ren invändigt.

Mitt slutomdömme blir att det är en rejäl och duglig jaktkniv. Men jag kan på grund av QSPs hantering av konstruktionsfel av andra knivmodeller ändå inte rekommendera den helhjärtat. Jag föreslår att den som är intresserad av kniven avaktar tills Wanderoo eventuellt åter tar in kniven, gör de det så kan man räkna med att QSP skärpt sig och blivit en proucent att lita på.

Kostnad? Wanderoo sålde den för runt 750 kr. Internationellt hittar man den för 70-75 euro.

måndag 7 oktober 2019

HLR

Gick just en hjärt- lungräddningskurs. Egentligen för jobbets skull (det var 8 år sedan sist) men inte fel inför att höstens gemensamhetsjakter kommer igång. Hoppas bara jag slipper få använding för kunskaperna.

fredag 4 oktober 2019

När Diana ler

Vissa dagar kan man spegla sig i Dianas leende. Gårdagen var en sådan.

Jag var hemma igår. Eftermiddagen var uppbokad men frågan var om jag skulle jobba hemma på förmiddagen eller gå ut och jaga. Eftersom jag har mycket såväl flex- som kompid att ta ut så valde jag att gå ut och jaga. Ett bra val visade det sig.

Jag for ut och började spana av det tilltänkta området. Började med att kikarspana och fann genast en get med två kid som jag började smyga på, men vinden låg helt fel. Jag avbröt och flytta mig till en annan del av det område jag tänkte jaga av.

Jag parkerar och kliver ur bilen. Ser direkt 3 getter med totalt 5 kid. Plockar fram kikaren, ser ytterligare 2 getter med 2 kid var samt två bockar som till skillnad från getterna och kiddaran låg och idisslade. Jisses, har nog aldrig sett så många framme på marken samtidigt tidigare.

Vinden låg bra så jag började smyga fram och stannade vid ett torn som jag tog stöd mot för att kunna spana av området bättre. Kunde nu räkna in totalt 22 rådjur varav 3 bockar. De flesta getterna hade dubbelkid men ett av singelkiden så inte bra ut. Det var krumryggigt och väldigt litet. Jag beslöt mig för att försöka ta det.

Efter lite kikarspaning så fann jag en väg fram till ett träd. Det krävde krypande och ålning för att jag skulle komma fram till trädet osedd men väl där framme så kunde jag konstatera att i princip samtliga rådjur var kvar och viktigast av allt, kidet jag sett ut var kvar.

Jag spanar lite till på kidet och kan konstatera att det är väldigt litet samt att jag har bra kulfång. Smyger upp bössan, trädet ger bra stöd och avståndet är inte mer än 100 m så det blir ett relativt enkelt skott. Kidet faller direkt. De övriga rådjuren blir lite stirriga och några hoppar iväg. En bock reser sig 30 m framför mig och går ut på fältet. Inget kulfång bakom honom då han är för långt åt höger. Men så går han i riktning mot kidet. Jag känner Dianas klapp på axeln och repeterar i en ny kula, höjer bössan. Finner bockens bog i hårkorset och kramar avtryckaren. Bocken sjunker ihop, sparkar lite. Antagligen har jag träffat lite högt och slagit av ryggraden.

Medan bocken ligger och sparkar så kommer geten trippande, samma get som kidet tidigare diat. Hon lockar på sitt kid. Hon närmar sig bocken och åter känner jag att detta inte kan undvikas. En ny patron kamras, hårkorset finner sin plats och kulan far iväg. Geten slår en volt innan hon blir liggande. Jag avvaktar så att de verkligen ligger innan jag går fram.

Geten är gammal. Hon har bara två tänder kvar i underkäken och är väldigt grå i huvudpälsen. Bocken var tämligen ordinaär, hornmässigt hade han tjänat på att inte skjutas på ett par år det får jag erkänna men ibland får man skjuta sådana med.

Att skjuta kidet var tveklöst rätt. Det var litet och magert men framför allt så hade det diarré. Så trots att det diade coh fick i sig getens mjölk var dess mage i mycket dåligt skick.



Köpläge för trofejaktsmotståndare

Jens Ulrik Högh har skrivit ett intressant öppet brev på sin facebooksida tar mig friheten att återge det då det visar pudelns kärna:


Open letter to Ricky Gervais, Kevin Pietersen, and Trevor Noah
Dear Ricky, Kevin, and Trevor,
Do you want to buy a black rhino?
The reason I am asking you is, that there is a rhino bull on auction in South Africa right now. It will be sold on Wednesday, October 9th to the highest bidder.
The owner is selling the animal because it is extremely aggressive to other rhinos in the area. So far it has killed two healthy rhino cows it was supposed to breed and it is obviously bad for the future rhino population. So the bull must go and the South African authorities have granted the owners one of the nine CITES hunting trophy export permits for black rhinos for 2020. It is expected that the animal will be sold to a hunter (which is fine with me). However, it doesn’t have to be so. You can buy this animal. Everyone can. All you need to do is to be the highest bidder, pay for the animal, move it to a place of your choice and take care of it for as long as you own it. You can even give it a name of your choice. With a little luck, this animal can be your own exotic pet for up to about ten years more.
The money from the sale goes directly to the owner of the animal who has invested millions in rhino conservation already and he intends to continue to do so. Obviously, he is going to replace this animal with a more productive breeding bull, he has set aside thousands of hectares of land for the project, it has been properly fenced, and he is financing top-notch anti-poaching security on the property. It is not difficult to see why rhino conservation is extremely expensive. Right now the main source of income to most rhino owners is the very limited sale of surplus bulls like this one.
Here is your chance to show the world, that your passion for nature conservation is not limited to words. You can actually buy this rhino and demonstrate in real life exactly how your solutions for rhino conservation work. You can buy it alone, along with other celebrities, with your millions of fans or however you prefer to raise the funds. You can even buy land, fences, more rhinos and facilities to take care of them and all the other wildlife you might purchase. Actually, you always could but since it never happened I assume you didn’t know? Now you do know! Nothing is stopping you. If you – or any other kind-hearted animal lover – do not buy this animal it will most certainly be hunted in the near future. Because it has to go.
For obvious security reasons, I cannot reveal any details about the rhinos current location or its owners. As you know poaching is still a serious problem. I have however created this temporary email address for you – or any other seriously interested buyers – to use if you want me to forward offers and details to the owners: sa.rhino.2019@gmail.com. The opening bid is 680,000 USD.
So …… do you want to buy this rhino?
P.S. The photo in this letter is the actual bull in question. It is presumed to carry the largest set of horns of any black rhino bull on the planet …. Just a fun fact to tell your future guests who see the rhino on your property.
All the best
Jens Ulrik Høgh
Nordic Safari Club

söndag 15 september 2019

En timme före midnatt - grävling!

Igår var jag åter ute med Essa och jagade grävling. Vi började lite lätt söder om gården strax efter nio. Först vid ett känt grävlinggryt utan att hon visade något större intresse, de låg väl fortfarande och vilade. Sedan upp i skogen via ett annat gryt. Hon gjorde snygga sökrundor hea tiden, vissa snabba och vissa med nosen i backen. Efter trekvarts jakt hittade hon grävling. Skälde på ordentligt och jag tog mig närmare. När jag var i närheten sprang hon snabbt till mig och rapporterade därefter tillbaka till grävlingen. Men den hade utnyttjat fristen och rusat de 30 meter som skiljde den från sitt stengryt och säker död. Just detta gryt hade jag inte sett förut. Det låg i en dump med sten i kanten på en åker. Flera väl dolda men väl utnyttjade ingångar. Inget att ödsla tid på vare sig i natt eller med terrier i framtiden, ser helt ogrävbart ut.

Alltså: på´t igen!

Vi frtsatte västeröver och rundade min gård, fortsatte via ett par små gärden i en cirkelrörelse in på en mark som jaktlaget inte har jakträtt på men där jag personligen fått tillåtelse att jaga grävling på. Essa visade ett allt större intresse och gjorde tydligt spårande sökrundor innan hon drog iväg. Efter fem minuter så hördes hennes ivriga, taktfasta ståndskall. Jag gick in och under en tom sommarstuga på plintar hade Essa skält fast en arg grävling. Bara att ladda revolvern och avsluta jobbet.
Essas fjärde grävling för säsongen var ett faktum, inte så illa när vi inte ens går in för det utan gör det lite nu och då när det känns kul.... Denna gång en grävlinggalt på dryga 10 kg. Inte så gammal för tänderna var fina, kanske en fjoling.

Som kuriosa kan nämnas att jag precis fick bilder från en kompis som sysslar med reinactment. För två vckor sedan hade han fått ett par saltade grävlingskinn av mej. Han hade nu garvat klart det första och sytt en väska av det, såhär blev den: