Gåsjakt med studsare

På ön där jag jagar så får man ibland ta chanserna på volley. Så var fallet i söndags morse när jag var ute med Essa.

Vi gick den vanliga promenaden när vi såg ett dussin kanadagäss på strandängen i viken. Vi gick bakåt igen och tog en annan väg. När jag kom hem plockade jag fram en bössa och smög ner utefter vattnet. Jag band Essa vid ett träd och smög fram de ssita metrarna till en klippa från vilken jag dolt kunde skjuta. Avståndet var 100 m (uppmätt i datorn efteråt). Jag fällde ut benstöden och siktade in mig på den gås som höll vakt.

Skottet gick och gåsen föll ihop och flaxade lite förstrött. De övriga gässen tittade upp och gick lojt några meter ut i vattnet där de stannade. Jag hittade nästa gås i kikarsiktet och tryckte av. Den sprattlade lite mer och tillsammans med vattenkaskaden efter kulan så simmade övriga gäss iväg.

Essa fick hämta gässen och posera varefter jag tog hand om bröstbitar och lår.

Pilstork - Pfeilstorch

Länge var människorna förundrade över vart flyttfåglarna tog vägen. Svalorna påstods sovan under isen, djupt nedgrävda i dyn. Detta förklarade varför de så plötsligt bara dök upp på våren, och försvann på hösten. Och storken? Vart tog den vägen? Sov den också under isen med svalorna? Lärkorna och ärlorna däremot, de kröp in hunder hålor under stenar i jorden. Till och med Carl von Linné spokulerade kring detta utan att komma fram till någon förklaring vart flyttfåglarna tog vägen.

Problemet, långt in på 1800-talet, låg i att det saknades metoder att undersöka vart fåglarna tog vägen och vilka rutter de tog. Nyckeln till förklaringen kom under 1800-talet, och den är synnerligen makaber.

Bilden är lånad HÄRIFRÅN

Det var i samband med upptäckten av det som kallas pilstorkar (pfeilstorch) som man i Europa fick indikation på att fåglar företog långdistansflyttning ända till tropikerna. Storkarna hade blivit påskjutna på övervintringslokalerna men överlevt och hade pilarna kvar i kroppen när de nådde sina häckningslokaler. Pilarnas ursprung kunde då härledas till den afrikanska kontinenten. Det första dokumenterade fallet är från 1822 och observerades vid Schloss Bothmer vid staden Klütz. Den storken hade en pil genom halsen, en pil som kom från afrika söder om ekvatorn.

Foto//Photo: (c) Sebastian Köpcke + Volker Weinhold / http://sammlungsfotografen.de/

Till dags datum har 25 pilstorkar registrerats enligt wikipedia, jag har även sett uppgifter om att 35 pilstorkar finns registrerade eller på annat sätt omnämnda i litteraturen. Den pilförsedda storken på bilden ovan dokumenterades i Wittenberg den 21 april 1935, två månader senare hittades den död och togs till vara.

Mycket morkullor i skogarna

I år verkar det vara ett rejält morkulleår. Stöter ett par morkullor varje gång jag är i skogen. Härom dagen fick jag för mig att jag skulle utnyttja det och försöka knipa en kulla eller två med Essas hjälp.

Det gick sisådär kan jag ju säga. Essa hade inte rastats ordentligt innan så hon var extremt energirik. Hon gick på totalt skoningslöst i 15,5-16 km/h i skog (ömsom storskog ömsom pllanteringar). Att få henne att stanna upp och arbeta under bössan var kört.

Lika bra att låta henne springa av sig tänkte jag och såg henne köra upp en kulla 120 m bort.....

Fasanjakt med Essa

Stack ner i vassarna en sväng med Essa kring lunchtid i söndags. Tänkte kolla läget efter fasaner. Det är inte så att vi har speciellt gott om fasaner men en del finns det och om Essa gör rätt och det är en tupp låter jag ibland kulkärven lämna pipan.

 Essa sökte av området snabbt och effektivt, precis som hon brukar. På en liten åsrygg utefter ett dike hittade hon en tupp. Stramade upp sig men behöll inte disciplinen utan körde upp den och for efter. Bara att vissla in henne. Och iväg igen. Hon jobbade på och inne i den tätaste vassen körde hon upp en till. Åter läge att vissla in henne.

Vi rörde oss därefter ut på en slagen veteåker. Och nog fasen tryckte en fasan i stubben. Essa stramade upp sig och körde upp den på komando. Ena pipan på den gamla drillingen dånade och Essa kunde plocka upp en tupp som var mitt i ruggningen.

Ny fågeljaktsväska

Igår kom det en väska på posten. Jag hittade den av en slump på blocket.

I fjor var första året som jag på lite allvar började jaga fågel. Fågeljakt är riktigt riktigt roligt. Man kan ju då antingen välja att ha patronerna i ett bälte eller i en väska. I fjor körde jag bälte men var inte riktigt nöjd. Så tanken var att köra med väska i år. Har kikat lite sporadiskt efter en bra väska och insett att inget av det so mfinns på marknaden just nu är vad jag vill ha. Åtminstone inte till det pris de betingar. Funderingarna och planerna har gått åt att tillverka en väska själv, men det har liksom inte blivit av.

Så hittade jag då en trevlig läderväska på blocket. Det var en gammal herre i Ängelholm som sålde av sina jaktprylar. Det var inte helt enkelt att kommunicera med honom, han hörde inte så bra men till slut fick vi ihop det och väskan kom fram fort och smidigt.

Den har ett stort fack för patroner, det borde rymma bortåt 70-75 st cal 20, kanske ett 60 tal cal 12. Där finns ett litet fack som jag tänkte ha rudimentär första hjälpenutrustning i. Försvarets gröna för människor, självhäftande stödbandage för hunden samt såklart ett par tuber koksaltlösning att spola ur hundens ögon med om det kommer skit i dem. På väskan finns åtta fågelslingor att hänga duvor, fasaner eller ripor i. Som ni ser på bilderna så har jag hängt på en Böker Plus Rambler, en liten smidig fastbladskniv som är suverän att plocka ut duvbröst med.

Nu längtar jag efter hösten och möjligheten att  inviga den...
____________________
Not: jag gav 550 kr ink frakt för väskan, den är omärkt, välsydd och mycket sparsamt använd. Jag tycker att det var ett bra köp.

Essas andra fasan

I dag hann jag inte ut förrän efter lunch. Då tog jag med mig en kasse spannmål till fasanerna, samt hund och bössa. 

Inledningsvis gick det inget vidare. Essa körde på totalt skoningslöst och körde i rask takt upp tre fasaner utan att låta sig hejdas. Tämligen moloken traskade vi hemmåt. Nästan hemma så visade Essa tydligt att där fanns fågel på ängen. Alltså släppte jag henne. 

Först hittade hon en död mås. Var den kommer ifrån har jag ingen aning om. Sedan stramade hon upp sig. JA! Essa for fram och upp gor en fasantupp.

BAM! 

Miss. 

BAM! 

Fasanen singlade ner och Essa hämtade den. 

Trots allt, en lyckad tur. 

Man skall sluta på topp. Så vi gick hem. 

Nötskrika på bordet

Dagens duvjakt var svår. Hittade inte alls rätt fält med duvor som slog. Istället blev det en nötskrika och en skata. 

Eftersom nötskrikan är en fin matfågel tog jag såklart ut de små bröstbitarna. Dessa skall få samsas med duva och bacon i de piroger jag ämnar laga i kväll. 

Lite duvjakt

På eftermiddagen hann jag och tösen ut och jaga lite duva. Det var svårt att hitta rätt fält eftersom det mesta är slaget nu. 

Vi fick flytta oss ett par gånger innan vi hittade något så när rätt. Då hade duvorna börjat sätta sig i en ekdunge. Bara några enstaka flög omkring. Två kom inom skotthåll och båda blev kvar. Skyttet fungerade perfekt denna dag. Dottern roade sig med att teckna. Riktigt bra för en 11-åring tycker jag. 

Väl hemma tog jag ut bröstbitarna med en Böker Plus Rhino, en finfin kniv som jag håller på att recensera just nu. 

Sensommarjakt i skärgården

Det börjar bli höst och under de senaste veckorna har det varit extremt fullt med arbete. Väldigt lite jakt, att orka ut med Essa efter grävling var inte att tänka på. Men nu är det helg och vi for ut till stugan i skärgården. Vi skulle förbereda för vinter och jag tänkte jaga lite. 

Väl framme så stack jag ut och paddlade. Bössan var med. Efter ett par minuter identifierade jag på håll en flock kanadagäss. Jag smög fram med kajaken utefter stranden. Väl dold. Plockade fram bössan. Gled. Och där dök gässen upp. De fånstirrade på mej. Jag lyfte bössan och fällde två gäss innan de lyfte. Laddade om och fick ner en gås till innan de var utom skotthåll. Den var vingad och behövde en hagelsvärm till innan de låg still. 

Jag lastade kanadagässen i backen på kajaken. Den blev ordentligt topprank och jag paddlade nöjd hem med bytet. 

Mer duvjakt!

I går, söndag, hanns det också med lite duvjakt. Först testade vi samma plats som dagen innan, men där hände ingenting. Däremot höll de till i andra änden av gärdet så vi flyttade helt enkelt över dit och vips sö började inflygningarna. Men vinden av svag så de kom från alla håll och eftersom vi satt och småpratade missade jag massor av chanser. Till slut hade fyra duvor fallit i backen och vi nöjde oss eftersom alla var hungriga och törstiga.

Duvjakten har jag bara provat lite sporadiskt tidigare, men den är fantastiskt rolig. Och den kan vara social. Perfekt att ha med ungarna på. Den kan också genomföras med kort varsel och kan avbrytas efter schema så den uppskattas hemmavid eftersom jag kan säga när vi skall vara tillbaka... Duvjakten har helt klart gett mersmak och seglat upp som en bubblare bland mina favoritjakter just nu.

Mer duvjakt

Det gäller att passa på när tid är. Alltså for jag och ungarna ut och jagade duva igår igen. 45 minuters aktiv jakt gav 5 duvor. 

Duvjakt med dottern efter skolan

Igår hämtade jag dottern, 11 år, på skolan kl 14.00. Vi for direkt ut på ett fält, slängde fram 20 duvbilvaner och ett cammonät. 14.15 satt vi nedhukade och väntade tillsammans med ett taggad vorsteh.

Direkt kom första infloget, redan innan jag hunnit ladda. Nåja, så är det ibland. Därefter ett till och ett till och så lite enstaka duvor.

Det blåste rätt rejält och vi hade haft råttom vilket innebar att allt var lite häjkon bäjkon. Men det blev i vart fall två duvor en och kråka på en jakt som varade i kanske tre kvart. Essa apporterade med tveksamhet. Var mycket skeptisk till allt dun.

På det hela taget en trevlig kvalitetsstund med äldsta barnet.

Gröt i skallen

Frågan är om det inte är dags för löp snart för Essa, vår korthåriga vorsteh. Hon har på ett par dagar gått från att vara väldigt lydig och följsam till att strunta totalt i vad man säger. Lägg till ett allmänt knepigt beteende där hon får terriern att morra tio gånger oftare än normalt så har vi Essa i ett nötskal.

Egentligen hade jag märkt det redan men det blev väldigt tydligt när vi försökte ge oss efter fasaner i går eftermiddag.

Essa sökte bra men lyhörd det var hon definitivt inte. Och när det dök upp ett rådjur gick det inte att få stopp på henne, vilket det brukar. Jag var riktigt besviken när jag kom hem. Vi får väl se hur den kommande veckan utvecklas....

Lite duvjakt

Inledde lördagen med lite duvjakt. En liten grupp om tre duvor slog vid mina bulvaner på det nyslagna vetefältet. En av dem blev kvar. Essa gillade inte att apportera den, dunet var tveklöst obehagligt.  Efter 1,5 timmar gick jag hem och fixade frukost till familjen. 

Sjöfågeljakt från havskajak

Ny har jag äntligen testat att jaga från min kajak. En brödback framför sittbrunnen för fåglar och bössa mycket mer behövs ej. Stabiliteten var inget problem så länge man håller sig till skott i kajakens längsriktning.

Jag valde att sakta smyga fram i strandkanten. Det gäller att komma nära simmande fåglar. Men de visar allt för liten träffyta för att skjuta när de simmar. Man får vänta på uppfloget, det blir ganska lätta skott. 

Essa och fasanerna

 Har varit flera vändor i fasanmarkerna med Essa de senaste dagarna. Jag måste säga att hon blivit rätt duktig på att hitta dem.

 Hon är fullständigt respektlös. Litar på sin nos och söker igenom marken i hög fart. Känner hon lukt följer hon spåret. Flera gånger har hon fortsatt arbeta med samma område efter att ett par fasaner flugit upp. Och varje gång har det visat sig finnas ytterligare ett par.

 Tupparna far upp med sitt karaktäristiska skrattande. Medan hönorna är tysta.

Så nu kan hon hitta dem. Då skall hon bara lära sig att stanna upp innan hon går på..... Får nog ringa uppfödaren och ta ett snack om det. Som det är nu blir det mest en antydan till stånd. Dvs hon stramar till och går sedan på...

Första fasanerna för Essa

Rubriken är missvisande. Jag har inte skjutit några fasaner för Essa däremot har hon hittat sina första fasaner....

Vi halv fyrasnåret igår tog jag en paus i arbetet och gick ut en sväng med Essa. Vi gick in i fårens sommarhage. Där for hon runt som ett sträck. Uppenbarligen mycket spring i benen. När hon sprungit av sig forcerade vi staketet i nordändan av hagen och styrde kosan ut på en våtmarksäng som inte slagits på ett par år. Däremot har jag hållit efter slyet med röjsåg.

Först for Essa runt i full fart där också. I och för sig systematiskt i en solfjäderform ut från mig. Hon höll sig i de torrare partierna. Plötsligt for det upp en fasantupp precis där hon sprang. Essa löpte efter men tappade bort tuppen ganska fort. Hon sprang vidare. Och stötte en fasanhöna på samma vis. Nu insåg hon att hon kanske borde hia sig lite så hon började vädra.

Och gick på en fasantupp till. Denna gång stramade hon upp sig i sisådär fem sekunder innan hon reste den. Hon kom tillbaka till mig och rapporterade. Svansen for fram och till baka som en elvisp. Jag berömde och hon sökte vidare.

Eftersom jag såg ungefär var den första tuppen landade så styrde jag så sakterliga oss åt det hållet. Och visst. Efter ett tag stramade Essa upp sig framför två småbjörkar. En liten rörelse och upp for fasantuppen.

Kanske skulle jag skjutit. Jag var redo. Men samtidigt, hon gjorde mest en antydan till stånd. Och hon är bara 6,5 månader. Det jag var glad över var att polletten börjat falla på plats!

Nu vart det inga bilder för det regnade rätt ordentligt. Och med tanke på det var det ju duktigt av Essa att få vittring av åtminstone två av fåglarna!

En liten jakttur före födelsedagsmiddag

Igår var vi och firade min gamla morsa. Hon fyllde år tidigare i veckan men det var först igår som vi kom iväg för att fira henne.

Men först släppte jag båda hundarna nere i mossen. Först Essa efter lite fågel. Åter stod hon fint ett par gånger för sparvar, men även för en morkulla på vägen tillbaka genom skogsdungen. Hon går dock på lite för fort. Skall snacka lite med uppfödare framöver och försöka ta reda på hur jag skall göra med träningen.... Sedan släppte jag och lillkillen Missan i mossen. Hon tog upp en get med två kid. Hade möjlighet att skjuta före upptag men avstod, vilket var bra eftersom det bara var geten jag såg vid det tillfället. Efter någon timme kopplade vi upp henne igen och åkte på födelsedagsmiddag.

Avbrott i älgjakten - så då jagar jag!

 Idag var det uppehåll i älgjakten så då passade jag och Urban på att jaga lite.

 Vi började nära Urbans gård. Det har varit lite vildsvinsbök på vallarna och i havren.

 Så vi jagade av den mosse som ligger nedanför gården.

 I mossen fanns till slutet av 1960-talet en skjutbana. Här är skyttepaviljongen.

 I närheten av denna skrothög hittade vi färska bök och skrubbmärken från vildsvin. Men något upptag blev det inte. Så vi flyttade oss och lät....

....Essa jaga av ett gärde. Hon stod jättefint för några olika småfåglar. Gör rätt. Men hittar inte det vi får skjuta. Så efter en knapp timmes övnign var hon trött i huvudet och Missan fick göra tjänst igen. Hon tog upp två olika rådjur som hon drev fint. VI såg ytterligare ett halvdussin rådjur men någotn skjutet blev det inte. Som avslutning så hittade Missan ett gryt som hon gick ner i. Första gången hon valt att spontant gå i gryt... Skulle tro att det var räv i grytet, det luktade så. Jag tog henne därifrån eftersom hon var rätt trött. Hon hade trots allt jagat i nästan fem timmar redan.... Hade hon gjort detta i början av dagen så hade jag nog valt att låta henne fortsätta.

Essa på jakt

Essa håller ett högt tempo när hon jagar. Härom dagen stod hon fint flera gånger får vadarfåglar ute på gärdena. Är lite osäker på vilken sort det var så jag höll inne med hagelkärven.Klicka på den sista bilden och se om ni kan se fågeln ;-)