Djurskyddets tillämpning: olika för olika personer

Attityden till djur skiljer sig från land till land, från kultur till kultur. I Sverige har vi tämligen högt ställda krav på djurhållare. Etiken står högt i kurs även om man kan fundera på om kunskapen om djur är så värst hög hos relevanta beslutsfattare och myndigheter. Kanske är det därför vi märker att kraven på skärpningar av reglerna framför allt förespråkas av storstadspartiet (mp). Det (mp) totalt missar är att ett ytterligare utökat djurskydd i Sverige kommer att leda till minskad mängd djur i Sverige och ökad import med följden att det totala lidandet ökar bland världens djur. Men det spelar ingen roll för (mp) eftersom Sverige har världens bästa djurhållning.... Samtidigt som hagar växer eller planteras igen och den biologiska mångfalden minskar. Men det var inte det denna blogpost skulle handla om. Den skulle handla om att vi inte är lika inför lagen.

Den senaste veckan har man i media, framför allt norrländsk sådan, kunnat läsa om en obehaglig händelse där en italiensk fågeljägare lämnat sin setter Billy vind för våg efter avslutad jakt. Italienaren for alltså hem med tre av de fyra hundar han hade med sig... Hunden hittades efter ett tag och togs omhand. Den var då extremt avmagrad, hade gått ner från 28 till 14,5 kg på 12 (!) dagar.

Det finns två saker som gör händelsen extra obehaglig:
1/ det var inte första gången detta hände.
2/ han vill ha, och får, tillbaka hunden nu efteråt.

Både jägareförbundets jaktvårdskonsulent Björn Sundgren och polisens djurskyddshandläggare Martin Wass är kritiska, extremt kritiska. Sundgren säger:

– Hade det handlat om en svensk djurägare som behandlat sin hund på det här sättet är det frågan om han inte hade fått djurförbud. Jag förstår inte hur myndigheterna har resonerat i det här fallet, fortsätter han.

Wass är inne på samma linje:

– Jag kan tycka det även som polis, att den här hunden måste ha blivit övergiven. Det är ju dessutom ett brott mot djurskyddslagen, vilket är straffbart om det anmäls, säger Martin Wass.

Problemet är att det inte är polisen utan länsstyrelsen som äger frågan. Wass igen:

– Vi rår inte på länsstyrelsen, det är dem som äger ärendet och all beslutsrätt. Polisen bara förvarar hunden under utredningstiden, sedan ser vi till att den får ett nytt hem om ägaren inte får tillbaka den, säger Martin Wass.

Kontentan av detta är att länsstyrelsen anser att det är OK att lämna sin hund att dö i skogen. Åtminstone om man är utländsk gästjägare. För en svensk jägare hade i 9 fall av 10 inte fått tillbaka sin hund i den situationen. 

Ja vad kan man göra? Jo man kan JO-anmäla länsstyrelsen, för detta sänder ut helt fel signaler kring vad man får göra med sina djur.

Djurplågeri - fel brottsrubricering för varg!

Läser i Dalarnas Tidning:

Den 29 november utökade länsstyrelsen ett beslut om skyddsjakt till att omfatta ett vargpar, som uppehöll sig inom renskötselområdet sydost om Idre.
I lördags kunde länsstyrelsens skytt fälla paret från en helikopter.
Dagen efter inkom sex polisanmälningar mot länsstyrelsen.
– Det är ett antal privatpersoner som har anmält, och det gäller omväxlande djurplågeri och tjänstefel, säger Bo Eriksson, presstalesperson vid dalapolisen.

De som lämnat in polisanmälan har uppenbarligen varit mycket okunniga. Djurplågeri regleras i lagen, men avser bara tamdjur/husdjur och vissa djur i fångenskap. Den brottsrubricering man anmäler länsstyrelsen för är helt enkelt inte tillämpligt. När folk har dömts för elakt beteende mot vilda djur så är det exempelvis jaktlagen som gäller. T.ex. olaga jakt, eller artskyddsbrott. Sedan får man ju inte använda motorfordon vid jakt, men jag kan inte tänka mig något annat än att detta specificeras i själva beslutet om skyddsjakt så inte heller det är en relevant väg att gå.

Kort sagt. Någon/några djävlas med länsstyrelsen. Och de slösar med allmänhetens resurser. Samtidigt tycker jag att det är bra att länsstyrelsen själva sköter skyddsjakten med helikopter och inte lägger ut den på lokala jaktlag.

Lagtexter:
Brottsbalken (1962:700 kap 16 §13:

Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.

Djurskyddslagen (1988:534), portalparagrafen:

  Denna lag avser vård och behandling av husdjur och försöksdjur. Den avser också andra djur om de hålls i fångenskap.

Jägare, katter och ren idioti

Via sociala medier fick jag nys om en nyhet som demonstrerar människors brist på empati på fler än ett sätt. Nyheten kommer från Expressen och handlar om en man som tänkte ha ihjäl sin katt men högg av sig fingret istället. Expressen skriver:

- När jag kom upp på morgonen luktade det kattskit i hela lägenheten. Då brast det i huvudet på mig, säger mannen i ett förhör.
Mannen berättar att han tog en skärbräda och en köttyxa från köket och gick in i badrummet för att avliva katten.
Han la skärbrädan på golvet fick tag i katten och virade en handduk om den innan han placerade den på skärbrädan med ett fast grepp om överkroppen.
Mannen siktade mot kattens hals och slog ett kraftigt slag med yxan. Men missade och högg i stället av sin egen tumme.
- När jag tittade på min vänsterhand såg jag att tummen hängde rakt ned och var nästan av. Då förstod jag att jag huggit mig själv och att det var mitt blod och inte kattens, säger mannen.

Fortsättningen får en att fundera över om det var i efterdyningen av en fest som det hela ägde rum:

En kvinna som fanns i lägenheten berättar i förhören att hon hörde honom säga "Nu ska då få din djävel".
Kvinnan hör sedan att katten skriker hjärtskärande.
Och därefter skriker mannen ännu högre.
- Jag kom ut i köket. Då såg jag att hans tumme hänger och är nästan av, berättar kvinnan i polisförhöret.

Synnerligen tragiskt på många sätt. Jag skulle kunna tänka mig att mannen egentligen är i behov av hjälp snarare än den villkorliga dom och de 5000 kr i böter som han dömdes till. Men som start kan myndigheterna förslagsvis börja med att belägga mannen med djurförbud, det känns som en rimlig åtgärd.

Det som faktiskt fick mig att kommentera händelsen här var kanske inte händelsen i sig utan vissa reaktioner jag sett på den i sociala medier. Dels finns det de som förståeligt anser att mannen skulle fått ett grövre straff för sitt tilltag. Å andra sidan så är det hela ett bra exempel på att dumhet straffar sig. I detta fall omedelbart. De reaktioner jag blev lite fundersam över och reagerade på var uttryck av starkt kattogillande, på gränsen till hat, som en del gav uttryck för. Det fanns kommentatorer som till och med tyckte att mannen skulle fått betalt för att han försökte avliva katten snarare än att han skulle får böter. Men det finns ju en del jägare som istället för att uppskatta djuren i vår natur hyser närmast hatliknande känslor för en del av dem. Vilket såklart inte är något som skall blandas ihop med viljan att förvalta djurstammarna oavsett art vilket är något helt annat.

Personligen så har jag inget emot katter. Har haft ett gäng genom åren. Eftersom vi bor invid en väg så kändes det lite trist att åtminstone en gång om året gå ut och skrapa upp resterna efter en av katterna så till slut tog jag bort de sista katterna. Visst tar de en herrans massa fåglar och andra djur. En tamkatt tar i snitt 200-400 djur per år. Givetvis är det förvildade katter som tar lejonparten av smådjuren, såväl smågnagare som fåglar och andra djur. Just förvildade katter är ett problem, och jag blir inte riktigt klok på reglerna för att ta bort vildkatter. Eller jo, reglerna är egentligen rätt enkla. I lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter står det:

21 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får avlivas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

Följdfrågan blir såklart, vad anses som skäl? Skall en katt ha halsband för att räknas som tam? Är en katt förvildad om den inte är handtam? En tilltufsad skygg katt utan uppenbar ägare?

Själv har jag tagit bort ett par katter som höll till i ladugården. De var oerhört skygga och bajsade i fårens vinterhö vilket var mindre lustigt. Satte därför en fälla med kattmat i vilken de var enkla att fånga in. Eftersom de var halsbandslösa och rätt tilltufsade, utöver skyggheten, ansåg jag att avlivning var befogad.

Jakt på förymda djur

Jag har jagat förymmda djur. Då rörde det sig om förvildade får som uppehöll sig på våra marker. I början ganska lättjagade med sedan allt mer skygga... Dessa "jakter" gick bra. Jakter som inte gått bra var några som utförts i Svenljungtrakten ganska nyss. En djurägare hade fått 13 rymmarkalvar. Dessa var nu efter ett halvår väldigt vilda av sig. Några har djurägaren fällt några har jaktlaget fällt. Men man har också hittat skadeskjutna djur. Av allt att döma har de skjutits från fordon. Inte ett enda rätt med andra ord. BT skriver:

Uppgifter som länsstyrelsen fått tyder på att de djur som skjutits vid tidigare tillfällen jagats och skjutits från fordon.

– Avlivningen har inte gjorts på ett acceptabelt sätt. Det har kommit fram att djur blivit skadeskjutna och legat och självdött. Vi vill nu ha en skriftlig redogörelse från djurägaren om vad som har hänt, säger Emma Persson, djurskyddskontrollant på länsstyrelsen.

Enligt henne handlar det om bristande tillsyn av djuren. Två djur ska fortfarande finnas kvar i skogen och för henne är de just nu det viktigaste.
– De andra djuren lever ju inte längre. Händelsen är polisanmäld och det återstår att se vad det kan bli för konsekvenser, säger hon.

Den som är intresserad av vapenklassning vid jakt på förvildade tamdjur kan ju kika på detta gamla inlägg.

Någon skjuter tamdjur med pil....

I nordvästra Skåne härjar någon eller några med ett pilvapen. Kanske ett armborst då pilarna uppges vara 50 cm långa. Personerna har skjutit ihjäl en ko i Ljungbyhed i slutet av maj. Djuret hade flera pilar i kroppen, kanske har det fungerat som ett träningsobjekt inför vad som hände natten mellan fredag och lördag i Stockamölla. Där hade en kalv skjutits ihjäl med pil. Pilen låg invid kroppen. Kroppen var styckad och allt kött tillvarataget.

Fy fan! Har folk ingen respekt för vare sig djur eller andras ägodelar? Hoppas verkligen att Djurens Rätt Helsingborg får möjlighet att betala ut den belöning de utfäst för tips som leder till att gärningsmännen/kvinnorna fångas in och fälls.

Djävla as!

Värme, djurplågeri och galenskap

Varma sommarkvällar sägs vara den tid på året då det sker flest våldtäkter och oprovocerade våldsgärningar över lag. De senaste dagarnas medierapportering ligger helt i linje med detta påstående, även vad gäller djur.



I Värnamo, Apladalen, har man lite djur som staborna kan glutta på. Lite getter, höns, får mm. Den senaste tiden har några sadistiska (mänskliga) svin ägnat sig åt avancerat djurplågeri. De blodtörstiga äcklen har roat sig med att skjuta olika djur med lätta kulvapen (paintball? soft airguns? luftgevär?) samt blåsrör med pilar. Ett lamm har dödats av skott i nacken, flera getter och höns hade blåsrörspilar sittande i kroppen.

Fy fan.

Som bensin på glöden kan man även läsa om den kåte 60-åring som förgrep sig på grannens jakthund i ett litet samhälle i Härnösand i helgen. Han togs på bar gärning. Detta aktualiserar frågan kring varför tidelag inte är förbjudet i lag. Av någon anledning anses djurplågeri räcka som brottsrubricering...

Märkligt mycket märkligt. Konstaterar jag åter igen.

Samlarmani och jaktbrott

Läste i helgen om en man som systematiskt under de senaste åren samlat in fåglar och fågelägg. Totalt fick han ihop ungefär 13000 ägg(??) och fåglar på fem år. Allt prydligt dokumenterat i en databas. Bland de fångade djuren fanns tretåig hackspett och berguv och ett flertal arter skyddade enligt EUs fågeldirektiv. Ägg togs ur bon och levande fåglar fångades i nät eller med limstickor.

Antagligen har denne man gjort mer skada på faunan än någon jägare som gjort sig skyldig till jaktbrott. Ändå slås tjuvskjutna vargar upp större i media än denna, sannolikt psykiskt störda mans handlingar. Manen åtalas för jaktbrott, brott mot artskyddsförordningen samt brott mot djurskyddslagen.

Detta påminner mig om en konferens jag deltog i som inbjuden föreläsare för ett antal år sedan. Konferensen handlade om illegal handel med natur- och kulturföremål. Många deltagare kom från polisen och tullverket. Det konstaterades att äggsamlingsproblemet i sverige är fortsatt allvarligt, kanske är det något för Jägareförbundet, Naturskyddsföreningen och Svenska Ornitologiska föreningen att samarbeta kring? Sannolikt står dessa tre organisationers medlemmar för lejonparten av besöken i svensk skog och mark.