Fortsätter envist min upplysningskampanj

Jag fortsätter envist och enträget min serie med artiklar om jakt och viltvård i Åter - tidning för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden. Jag har nu hållit på i över två år och är inne på artikel nr 9. Jag har insett att jakt för många i åters läsarkrets absolut inte är något självklart och att det finns stora fördomar kring jakt. Det betraktas inte heller som speciellt "alternativt" eftersom det ju är så vanligt med jägare. Men jag kan ju tycka tvärt om. Att ordna sitt eget kött idag är alltid alternativt i förhållande till rådande samhällsnorm och då kvittar det om det är via jakt, kaninuppfödning i garaget eller om man har en gård med djur. Jag hoppas och tror att artiklarna inspirerar någon att ta jägarexemen och många att fö en ökad förståelse för jakt.

I det senaste numret skrev jag spretig artikel om väldigt olika saker:

• Om hur man sätter upp en saltsten på bra sätt samt saltets betydelse för viltet.
• En uppmaning att förlägga avverkning av lövträd till när vintern är som hårdast för att ge viltet lite extra mat. 
• Om hundägarens ansvar att göra sina hundar ointresserade av tamdjur, utgångspunkten var jakthundar men jag var tydlig med att det egentligen gäller alla hundar.
• Tips på en släpsnara.

Nu över till en fråga. Har ni några tips på vad jag kan skriva om. Saker som ökar förståelsen för jakt och viltvård, eller kanske bara något kul gör det självtips? Några idéer jag har för framtida artiklar är torka kött, tillverka en jaktkniv, samt hur man kan tänka när vildsvinen kommer till byn.  Men om ni har några geniala tips är jag öppen för dessa!

Att sprida kunskap om jakt

Förvånansvärt många vet förvånansvärt lite om jakt i dagens Sverige. Fördommar kring jakt och jägare är många. Ett försök från min sida att mota detta och aktivt sprida lite kunskap om viltvård och jakt gör jag genom att skriva små artiklar till tidningen Åter. En tidning med en upplaga på sisådär 5000 exemplar. I dagarna kom den 8:e artikeln i vad som kan betecknas som en artikelserie.

Tidningen Åter handlar om självhushållning och alternativt boende på landsbygden. Detta gör att de första jaktartiklarna jag skrev, artiklar som handlade om jakt i allmänhet, fick rätt mycket kritik. Efterhand har jag justerat artiklarna så att de innehåller ett stort mått DIY - samtidigt som de förmedlar t.ex. vikten av att hålla efter predatorer. Eller som i nästa planerade artikel, hur man hjälper det vilda på vintern.

Den nu aktuella artikeln handlar om hur man bygger den enklaste av rävfällor - rävfälla modell Lilienberg. Eftersom grävling är en förväntad bifångst så finns där också en beskrivning av hur man gör sin egen rakborste.

Detta koncept, det handgripliga, verkar funka och jag får nu bara positiva kommentarer.

Akila går i graven

Jägareförbundets helt suveräna barn och ungdomstidning Akila går i graven. Nästa nummer är det sista som kommer ut enligt senaste Svensk Jakt.

När jag berättade detta för ungarna vid frukostbordet blev de mycket upprörda. För dem var varje nytt nummer av Akila en liten högtidsstund.

Orsaken till nedläggningen nu efter 13 år uppges vara sviktande prenumerationsantal samt att Jägareförbundet över lag måste dra åt svångremmen.

Rådjursjakt i Åter nr 1 / 2012

Delvis därför att jag tycker att det är kul och delvis därför att jag vill sprida saklig information om vad jakt kan vara så skriver jag regelbundet artiklar om jakt till tidningen Åter. Den femte artikeln i raden kom i brevlådan härom dagen. Den handlade om rådjursjakt och vad man kan göra med skinn och horn från de rådjur man fäller. Eftersom det är en tidning om självhushållning och alternativt boende på landet så försöker jag anlägga ett DIY perspektiv på jakt.


Jag och redaktören Petter har kommit fram till att om man tonar ner "jaktporren" till förmån för just sakinformation och gör det självtips så finns det ett intresse för denna typ av artiklar. Den första artikeln jag skrev hamnade rejält fel och aldrig tidigare hade Petter fått så många och skarpa reaktioner på någon artikel i tidningen. Även artikel nr 2 fick vissa mothugg, men de senaste artiklarna har fått genomgående positiva omdömen. Vilket givetvis är glädjande.


Jag har planer på två artiklar kring hur man bygger fällor. Tänkte mig en kråkfälla och en rävfälla. Kanske skulle en grävlingfälla och en minkfälla också platsa, vi får se. Kråkfällan är motiverad genom att många beskriver fräcka kråkor och skator som stjäl ägg från hönerna. Rävfällan är också motiverad med hänvisning till besök i hönshus och på kaningårdar. Nåja. Vi får väl se vad det blir. För fortsättning kommer det definitivt att bli på jaktartiklarna, det är en viktig kanal att öka förståelsen och acceptansen för jakten i sig.

Handelsbanken om älgar

Handelsbankens skogs- och jordbrukskunder får hem tidningen Tillväxt. Eftersom jag har mina lån där samt en jordbruksfastighet är det rätt naturligt att Tillväxt landar i min brevlåda. I varje nummer brukar det finnas någon artikel om jakt och/eller vilt. I detta nummer handlade det om älgstammens tillväxt i spåren av stormen Gudrun (och säkert Per, men det nämns inte). Den nya älgförvaltningen nämns samtidigt som det framhålls att älgstammen blivit på tok för stor i de områden där Gudrun svepte fram. Men det är enkom skogsägarperspektivt som lyfts fram. Ja och så de ökade viltolyckorna i trafiken där älg är inblandad då förståss. Det nämns dock att det är svårt att sätta pris på vad älgen kostar och genererar.

Ett tema i numret är skogens värde. Av någon märklig anledning nämns inte älgen där.

Skog temat i senaste Hemslöjd

Tidningen Hemslöjd har i sitt senaste nummer ett flertal artiklar som i större eller mindre utsträckning kretsar kring temat skog. Flera av artiklarna handlar givetvis om trä, t.ex. en intressant intervju med legenden Wille Sundqvist, en bra artikel om täljknivar flera artiklar om hantverkare som avbildar skogens djur i olika material.


Sedan fanns en längre artikel med en radikalslöjdare som närapå knyter an till mitt äldre inlägg som nämnde streetart och Banksy. Det handlar om Anders "Lagombra" Jakobsen. Mannen som byggde cykelskjul i Nackareservatet som ett statement. Nu håller han på att bygga upp ett centrum för radikalslöjd i Hede i Härjedalen. Om sin relation till skogens material säger han:

-För mig är skogen både en resurs och en plats, svarar Anders. Kanske kan man jämföra med jakt. En älg är ett ståtligt och vackert djur som har sin plats i skogen. Det är en upplevelse att stöta på en stor älg, men för vissa är det också stekar, grytbitar och buljongben.
-Då var du en cyklist, en tillfällig gäst i skogen. Nu bor du i den. Hur har det förändrat ditt förhållande till skogen?
-Jag tror inte det har förändrats speciellt mycket. Skogen har alltid varit en resurs för mig, för att kunna bygga cykelramper i till exempel. I Hede förstår jag ju konsekvenserna av att såga ner någon annans skog utan lov. Jag skulle förmodligen åka på stryk och ännu värre, förutom lagliga påföljder. Så jag gör det inte. Jag köper skog på rot innan jag startar motorsågen på HIR.

Sveriges Natur nr 1/12

Senaste numret av Sveriges Natur innehåller en hel del intressanta artiklar som man gott kan läsa. Där finns ett par artiklar om läder och skinngarvning, där finns en artikel om allemannsrätten, samt en om vindkraftverk och fåglar.

En artikel borde dock ge läsarna en rejäl tankeställare, även om jag inte tror att den gör det eftersom den inte lyfte fram konsekvensen av det som skrevs. Den handlade om stängslingsinsatser när vargtiken Kynna traskade omkring i Småland. Artikeln är skriven av ordföranden för SNF Kronoberg. Först hittade föreningen ett företag som sponsrade med stängsel. Visst går det en gång, men inte när alla fårhagar i götalandskapen kan behöva rovdjurssäkras. Då kommer det helt plötsligt in pengar i ekvationen, stora pengar. Sedan var det blott 750 m som skulle stängslas. Inte speciellt mycket av gårdens yta eftersom den utvalda gården har en bra bit över 200 får. Det framgår inte hur många som deltog i arbetet men man skriver: Två dagars intensivt arbete resulterade i att alla stolpar kom på plats och att kluriga lösningar vid diken och stenmurar diskuterades igenom. Den slutkläm jag inte förstå lyder såhär: Och bäst av allt: vi blev inte färdiga! Så nu har vi anledning att träffas igen. Det ger ju bara kritikerna vatten på sina kvarnar! Att det är dyrt och arbetsintensivt att stängsla mot rovdjur. För nu tog det X personer 2 dagar att inte stängsla klart ett mindre område för en gård med 230 får. Hur många mandagsverken skulle det då inte ta att stängsla ordentligt för den svenska fårpopulationen, och här gör vi ett utdrag ur jordbruksstatistiks årsbok:

Antalet tackor och baggar uppgick år 2010
till 273 000 och antalet lamm till 292 000 djur.
Totalt sedan 1980 har fårstammen ökat med
173 000 djur, dvs. 44 %.

Att mängden får ökat är bra för den biologiska mångfalden i Sverige, det är också bra att mer fårkött produceras inom landet. Men en ekvation som jag inte kan få ihop är hur detta skall kunna vidmakthållas om det även skall investeras i rovdjursavvisande stängsel så som arbetet beskrivs i artikeln.

Kort sagt ett nummer med flera artiklar av intresse ur flera olika perspektiv. Och det är väl det som präglar mininställning till SNF, att man i ena stunden gör väldigt bra saker och i andra saknar perspektiv, proportion och inte har någon förmåga att ta till sig konsekvenser.

Äventyrlig kameliont

Jag har sedan några år en riktig kameliont till tidning i brevlådan. Först hette den Äventyrliga Föräldrar, sedan Äventyrliga Familjer och nu Resemagasinet Äventyr. Jag har aldrig betalat för någon prenumeration, nej istället har jag fått den som bonustillägg på mitt elavtal! Jag köper sedan många år tillbaka min el från företaget Kraft & Kultur.

Kraft & Kultur är en lite märklig skapelse som kombinerar:

• Elhandel. Dock endast från förnyelsebara elkällor ffa vattenkraft och vindkraft.
• Förlagsverksamhet. Framför allt "kultur", ger ut både litteratur och böcker som tidskrifter (bland annat Äventyr och den vid årsskiftet nedlagda kulturtidskriften Voltaire)
• Ett ekovaruhus, men detta verkar i dagsläget sålt.
• Webbokhandeln lycknis.
• Och säkert lite till som jag inte känner till, men paraplyet har definitivt minskat pga ekonomiska problem under senare tid.
  

Jag har aldrig riktigt fastnat för tidskriften Äventyr. Jag tycker att de allt för ofta lägger sig på en för mig totalt främmande nivå. Att resa jorden runt med barna är inget som finns på min radar. Däremot tycker jag att magasinet är en sund kontrast till alla "all inclusive" resor med Bamseklubbar och skit som säljs till oss barnföräldrar. Skall man nu resa bortom norden så är livsstilen i Äventyr betydligt mycket mer tilltalande än Bamseklubbar och poolbad.

Men nu skall ni inte tro att jag är främmande för att resa. Kanske är det bara så att jag rest tillräckligt för att tycka att det är djävligt skönt att slippa resa.

Frågan är bara, hur mycket läser jag egentligen i denna tidskrift som dimper ner med jämna mellanrum i lådan. Svaret blir: inte mycket. Jag bläddrar igenom den. I bästa fall läser jag kanske så mycket som 10 sidor, oftast inte en enda hel artikel. Kanske är den mer till för någon som bor i lägenhet med sina barn. Någon som inte kan släppa ut barna på egna (eller gemensamma) äventyr bland djur och växter i skog och mark bara genom att öppna dörren...

Näe, då föredrar jag faktiskt tidningen Akila alla dagar i veckan!

Tema skinn

Nästa nr av Hemslöjd har tema skinn och finns att köpa i nästa vecka (vilket jag kommer att göra). Lånar redaktionens egen text:

Utslitna läderskor borde egentligen lämnas in som miljöfarligt avfall. Så mycket kemikalier används vid produktionen. Men det finns alternativa metoder. Nya numret av Hemslöjd har tema Skinn. Här träffar du dem som garvar björnskinn, fårfällar, pälsvantar och läderväskor utan att skada miljön. Läs vad de tänker om djuren och fråga dig själv, vad vet du om skinn egentligen?

Det går inte att slöjda med skinn utan att levande varelser måste dö. Finns det ett sätt att behandla djuren som ger oss moralisk rätt att utnyttja dem? Och vad är det som gör päls så provocerande när läder och mocka inte brukar anses särskilt kontroversiellt? Ordföranden för Djurens Rätt, Camilla Björkbom, ger sin syn på saken i en artikel av Erik Wiklund.

Christel Edin bor själv på en ö i Roslagen tillsammans med sin hund, hästar och får. Livet i Skärgården kräver uppfinningsrikedom. Christel Edin förenar ridning, bed & breakfast och skinnsömnad med konsten att återbruka och tillvarata. I tonåren stötte hon för första gången på traditionella fårskinnsfällar. Och drabbades. Nu gör hon liknande själv.

Vi träffar också Linda Maasing som har sytt en handske av barkgarvat laxskinn, mjölbetad kanin och sämskat rådjur, och Märta Mattson som provocerar med sina skira smycken. Följ med Hemslöjd till Jokkmokk, Jämtland och en källare på Södermalm och du kommer få veta en hel del om materialet som finns omkring oss dagligen men som få vet särskilt mycket om.

Trevlig läsning!

önskar Redaktionen

Åter nr 4/2011

Sedan ett par nummer tillbaka så skriver jag om jakt i tidningen Åter. I det senaste numret, som kom igår, har jag en artikel om hur man tanar små rovdjursskinn. På bilderna tar jag hand om en iller. Artiklarna har fått rätt olika mottagande:

Den första jag skrev handlade om jakt i allmänhet. Mottagandet var polariserat. Där fanns läsare som tyckte det var bra att jakt äntligen togs upp i en tidning för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden. Där fanns jaktmotståndare som gick i taket.

Reaktionerna på min andra artikel blev än mer polariserade. Den artikeln handlade om rävjakt och jag skrev om såväl skyddsjakt invid gården som jakt ur viltvårdssyfte...

I och med den tredje artikeln hittade vi (jag och redaktören) en form för skrivandet som verkar falla i hyfsat god jord. Då redogjorde jag i korta drag för hur man kan jaga grävling men fokus för artikeln var hur man gör lädersmorning av grävlingens fett.

Den fjärde och nu aktuella artikeln handlar som sagt om hur man tar hand om små rovdjursskinn. Självhushållningsperspektivet är tydligt, alla som har höns eller kaniner drabbas förr eller senare av små rovdjur och många lyckas ta ett eller annat i fälla. Men vad gör man sedan om man nu inte bara vill gräva ner det döda djuret? Då kommer min artikel väl till pass. Den kompletteras med en artikel om hur man garvar små rovdjursskinn. Den artikeln är skriven av Eja Pedersen som jobbar som lärare på Bäckdedals folkhögskola, i just skinngarvning.

Jag tror att den nu aktuella artikeln också kommer att falla väl ut. Den ligger antagligen också i linje med vad tidningen Åters läsare accepterar i from av jaktinformation.

Nag, nag, nag

Eller: Gnäll, gnäll, gnäll.

Man kan tycka att Jägareförbundets tidning Svensk Jakt är förnumstig, torr och politiskt korrekt. Men jag gillar den, inte minst för att den förhåller sig relativt saklig. Denna känsla förstärktes igår när jag av någon dunkel anledning köpte ett nr av Jägarnas Riksförbunds tidning Jakt & Jägare. Eller ja, dunkel och dunkel. Jag köpte den därför att det var kampanj och för att 39 kr inte är mycket för en jakttidning på nästan 100 sidor. Sedan var jag med i Jägarnas riksförbund i flera år. Efter ett tag gick jag ur, och igår blev jag påmind om varför. Det är så sanslöst mycket gnäll i Jakt & Jägare. Man gnäller. På nästan allt. Allra helst på det Jägareförbundet gör eller inte gör (ibland kallas Jägareförbundet för övrigt lite raljant för "vissa organisationer"). Utöver ett par längre artiklar så har jag svårt att hitta jaktens kärna - glädje - någon stans i tidningen. Mitt minne är att det fanns mer av jaktglädje i Jakt & Jägare förr. Men jag kanske minns fel, jag kanske bara läste in jaktglädjen då jag själv var så fylld av nyfikenhet och stolthet över att vara nybliven jägare. Att få ta del av fantastiska naturupplevelser och få chansen att äta kött som är så fint att det knappt går att köpa över disk.

Nåja, nu dröjer det säkerligen minst något år innan jag gör om samma misstag igen.

Artikelkorr

Har precis korrat en artikel till nästa nr av Åter. Den handlar om rundflåning av små rovdjur samt taning. Aja Pettersson, som har skinngarvningskurserna på Bäckedals fhs, Kompletterar artikeln med en beskrivning av hur man kan sälgbarksgarva dylika skinn. Det blir ett informativt uppslag som jag hoppas att folk kommer att ha nytta av!

Work in progress

Sitter med en ny artikel om jakt och tillvaratagande av viltprodukter till tidningen Åter. Tidigare har jag skrivit en allmänt hållen jaktintroduktion, en artikel om rävjakt samt en om grävlingjakt toppad med hur man kokar skosmörja av grävlingfett. Nu skriver jag en om hur man tar till vara små rovdjursskinn (rundflåning och taning). Vi får väl se hur den mottas.....

Grävlingjakt i Åter nr 3, 2011

Jag skriver frekvent i tidningen Åter (en tidskrift för självhushållare och alternativt boende på landsbygden). I det senaste numret, som når prenumeranterna i nästa vecka, har ajg en artikel om grävlingjakt. Perspektivet ärsjälvhushållning och målet med den jakt som beskrivs i artikeln är att koka lädersmorning av grävlingens fett....

Magasin Morberg vs Faktum

Härom dagen såg jag ett nytt nummer av Magasin Morberg i tidningshyllan. Jag köpte det inte men bläddrade igenom det. Jag har bläddrat igenom det första också. Det som slår mig är den stora mängden reklam. Där finns extremt mycket reklam, samt ett antal Morbergbilder som jag faktiskt inte kan avgöra om de är reklam eller ej. De artiklar som jag tycker verkar intressantast är de som handlar om vapen. De verkar rent spontant vara välskrivna och intressanta.


Jag har med andra ord inte läst Magasin Morberg. Däremot har jag med intresse läst senaste Faktum och deras recension av första numret av Magasin Morberg. Men först måste jag bara fråga, är det någon mer än jag som tycker att omslaget på Magasin Morberg nr 2 har väldigt stora likheter med omslaget på Faktum nr 106? Nåja. Här återger jag i alla fall Faktums recension av Magasin Morberg (betyg f f f f f).

Husmansikonen Per Morberg tog sin hybris till en ny nivå när han plötsligt bestämde sig för att göra ett eget magasin, vilket marknadsförs som "en stilfull bibel som matchar tweed med förkläde, råhet med elegans, temperament med eftertanke". Det är, så klart, macho så det förslår. Hälften av tidningen är texter och reportage om kött, jakt och matkultur, medan andra halvan är bilder på Per Morberg i olika poser och munderingar. Roande ibland, men ingen större läsupplevelse.

Jag har min uppfattning klar för mig. Jag lägger hellre mina pengar på Faktum än Magasin Morberg. Alla dagar i veckan. Allt annat vore fullständigt orimligt. För skojs skull skall jag försöka ta reda på Magasin Morbergs upplaga, Faktums upplaga är i snitt 20.100 ex per nummer.

Att ropa varg

Jag har skrivit om det tidigare, fenomenet där folk i var och varannan buske ser försök till tjuvjakt på varg eller spår av tjuvskjutna vargar. Idag var det dags igen. I Rialareviret har ett par fällor samt en grop med slaktrester och en åtelkamera polisanmälts. Fällorna misstänktes vara utsatta som förberedelse till tjuvjakt, nu visade det sig att de inte var gillrade samt att deras storlek visar att de var avsedda för grävling - inte något så stort som varg. Å andra sidan har ju döda grävlingar tidigare misstagits för vargar så man kan ju fundera över folks kunskap ute i skogarna. Slaktgropar med rester av vilt är inte på något vis förbjudna, inte åtelkameror heller. Så av dessa anmälningar bidde det inte ens en tumme.

Men eftersom det rör sig om anmälningar om misstanke om grovt jaktbrott så kommer dumheterna med i statistiken. Tänk på det när media skriver att mängden grova jaktbrott ökar nästa gång.

Nytt korr till Åter

Fick precis ett artikelkorr från Petter, tidningen Åters redaktör. Det gäller en artikel om rävjakt. Jag hoppas att jag lagt mig på en ödmjuk men förklarande nivå som skapar förståelse för predatorjakt och inte bara en massa ilska. Men det kommer väl eventuella reaktioner att utvisa.

Filter # 19

Det är alltid en liten högtidsstund när Filter trillar ner i brevlådan. Man bläddrar förväntansfullt och insuper alla intressanta uppslag de har. I detta nummer fanns det något jaktrelaterat....

Ett recept på hur man gör tvål av björnfett!!!

Jag svär, nästa gång jag fäller en björn skall jag ta till vara på fettet och göra tvål av det. Nästan lika coolt som tvålreceptet i Fightclub.....

Artikel i senaste Åter

Sedan 2006 har jag skrivit ett tiotal artiklar i en tidskrift för självhushållare och småbrukare, den heter Åter och kopplat till den finns ett forum som heter alternativ.nu. Artiklarna jag skrivit har handlat om lövtäkt, kötthantering, säkerhet och arbetsmiljö samt en serie lammrecept. Jag ahr säkert skrivit något mer som jag inte riktigt kommer på nu.

Många av Åters läsare och alternativs brukare är, precis som jag, utflyttare från en stads eller förortsmiljö. Man när en dröm om att minska sin miljöpåverkan och att klara sig själv, kort sagt öka sin självförsörjningsgrad. Väldigt mycket DIY.


En sak som jag förvånats lite över är att det inte är speciellt många aktiva jägare i dessa grupper. Jakt och fisketavlan på alternativ har en låg användarfrekvens och i tidningen åter känner jag inte till att en enda artikel som handlat om jakt tidigare. Slakt, javisst där finns många artiklar så det är inte i frågan om det etiska i att äta kött som trögheten finns. Kan det vara i svårigheten att bjudas in i ett jaktligt sammanhang, att få delta innan man ger sig in i den rätt kostsamma jaktsvängen? Till viss del har det givetvis att göra med ett stort mått av naturromantik, alla tycker definitivt inte att jakt går ihop med självhushållningens moderna gröna våg. Eller åtminstone den självsyn många där har, vilket inte minst märks på de debatter som genast uppstår på alternativ.nu så fort jakt med annat syfte än att få hem lite kött kommer på tal. Hellre rävsäkra hönsgården än att skjuta räven resonerar många. Själv vill jag ha mina hönor helt frigående dagtid....

Denna inställning kändes för mig väldigt konstig.

Hur som helst, efter en del mailande med redaktören (som oftast är väldigt positiv till mina artikelinfall) hittade vi en bra form för en inledande artikel om jaktens roll och möjlighet för självhushållet/småbruket. Igår landade tidningen i min brevlåda. Jag tycker att artikeln blev rätt bra, jag hoppas att anslaget blev det rätta för att attrahera fler utflyttare att ta steget till en jägarexamen och med lite tur en plats i traktens jaktlag. Jag har möjlighet att följa upp artikeln med fler. Jag tänkte väl börja med en uppföljare som går in lite på rävjakt. Eller skall jag kanske tima in bockjakten med en artikel om rådjur? Nae, räv blir nog bättre.

Vad det än blir så lär jag inte kunna låta bli att tjôta om det på bloggen.

Vad hände med Jakt og friluftsliv?

För två år sedan låg denna annons ute på platsbanken. Men vad hände sedan? Någon som vet?

Journalister
Fangst og Friluftsliv

Publicerad: 2009-01-12, Annons-ID: 0009-004688

6 platser
Sista ansökningsdag: 2009-02-20

Verksamhetsbeskrivning
Norskt magasin som skall utges i Sverige. Magasinet heter Fångst och Friluftsliv och innehåller reportage om jakt, fiske samt friluftsliv. Då vi nu skall publicera magasinet i Sverige söker vi ett antal medarbetare. Vi har behov av 1 tjänst med omfattning 20% som journalist samt 4-5 journalister på frilans.
Arbetsuppgifter
För tjänsten med omfattning 20% ingår arbetsuppgifterna: sedvanliga journalistuppdrag samt översättning av reportage från norska till svenska. Arbetstiden är flexibel. Vi ser gärna att sökande är bosatt i Torsby med omnejd - men detta är inget krav.
Frilansuppdraget består av reportageuppdrag
Utbildning/Erfarenhet Erfarenhet av journalistik.
Körkort B

Varaktighet/Arbetstid
Tillsvidare Deltid 1 tjänst med omfattning 20% 5 tjänster som frilans.

Tillträde Enligt överenskommelse

Lön enligt överenskommelse, för tjänsten med omfattning 20% fast lön, frilansuppdrag betalas per uppdrag.

Ansökan Sista ansökningsdag: 2009-02-20

Arbetsgivaren önskar ansökan via e-post

Vi tar emot ansökan via e-post: sture@gennorge.no

Kontaktpersoner Sture Willumsen, 0047-99443322, sture@gennorge.no

Arbetsgivare Fangst og Friluftsliv

Postadress
Fangst og Friluftsliv
68592 Torsby
68592 TORSBY

Besöksadress
Sönnerudsheden 13

Telefon och internet
Tel: 0047-99443322

E-post: sture@gennorge.no