Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!
Visar inlägg med etikett djur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett djur. Visa alla inlägg

onsdag 22 augusti 2018

Mager älgko

Härom dagen noterade jag en väldigt mager älgko. Jag fick intrycket av att hon var medelålders. Inte liten och utan hyfsat stor men mager. Ingen vrålstor mule, inte heller så där grå som de kan vara. Kort sagt en ko som borde vara på topp. Men det är hon uppenbarligen inte, och hon är ensam.

tisdag 6 mars 2018

Överreaktioner och överskottsdjur

Djurparker är rätt konstiga saker. De visar exotiska och mindre exotiska djur i fångenskap. Det hela är synnerligen Disneyfierat, djuren har namn och eftersom djurungar är söta och drar besök så blir det många djurungar på våren. Än fler blir det eftersom djuren får näringsrikt foder.

Många ungar blir det. Och för att djurparkerna inte skall svämma över så blir det såklart djur över. Det pratar man inte om. Att veta det gör ju djurparksbesökaren till delskyldig till det som oundvikligen sker med de djur som man måste göra sig av med om de ej kan omplaceras till andra djurparker eller kan infogas i det egna avelsprogrammet.

Överskottsdjuren dödas. Lamm och grisar är inga konstigheter, klarar de bara karenstiden för ev mediciner så är slakt inga konstigheter. Men vad gör man med lejon?

Vad man gör med lejonen uppmärksammades i media i början av januari. Borås djurpark avlivar dem.* Inga konstigheter tycker jag, men uppenbarligen en massa andra människor med tanke på reaktionerna. Det jag personligen tycker är konstigare är att folk inte förstått att det måste ske. Reaktionen är också konstig. Borås djurparks personal har blivit mordhotade, varav något dussin bedömdes som så allvarliga att de polisanmälts.


Man kan välja många sätt att hantera överskottsdjur på. Personligen tycker jag att Köpenhamns zoo har gjort det på absolut bäst sätt. Zooet var helt öppna med att den vuxna giraffhanen skulle avlivas. Däereter obduceras, inför besökarna, och ges till lejonen som foder. Genialiskt tycker jag, då får lejonen äntligen sådan föda de hade kunnat få i vilt tillstånd, förutom att de inte tillåts sköta avlivningen/jakten själva. Naturligtvis kunde inte folk förstå och acceptera utan tog till hot även mot Zooet. Odense Zoo disikerade en 9 månaders lejonhane inför publik, även det väckte ramaskrin. Men så blir det när Disney krockar med dels verkligheten (för många djur) och dels en pedagogisk ambition (offentlig dissektion).

För djurparkerna blir det såklart svårt. De Disneyfierar med djur och djurungar för att få publik och ekonomi i verksamheten. Samtidigt är det ett mediamässigt (och arbetsmiljömässigt) självmord att vara öppen med vad man gör med överskottet djur. Detta trots att varje logiskt tänkande människa inser vad som uppenbarligen måste ske bakom kulisserna, de vill bara inte veta.

Jag är tämligen övertygad om att Disneys djur- och barnfilmer gjort mer skada än nytta genom det misriktade djurintresse och djurengagemang de skapat
____________________
*På veterinärförbundet föreslås ett alternativ:
Men det finns alternativa sätt att arbeta på djurparkerna, något som Johan Beck-Friis på veterinärförbundet har märkt av att man har börjat göra på flera parker i Europa.
– Man kastrerar eller ger p-piller till djuren så att de inte får lika många ungar. Man separerar han- och hondjuren när det är den säsong då parningarna brukar ske. Och så har man en plan i förväg för hur man ska hantera de ungar som kommer och inte försöker lösa det efteråt, berättar han.
 Men det funkar inte eftersom djurungar är djurparkernas bästa dragplåster när det gäller att få besökare. Sedan funderar jag på om det verkligen var ett bra "scoop" för P4 sjuhärad att åter indirekt mana till hets mot djurparkerna.

torsdag 25 januari 2018

Husdjurens hälsa - ökad försäljning av antidepressiva medel

Det kan vara påfrestande för den mentala hälsan att läsa METRO på väg till jobbet. Idag var det två artiklar som hade kunnat få blodtrycket att stiga om man hade varit mer kolerisk än jovialisk.

I en insändare så hyllar signaturen "Henrik" aktivisterna som jävlas med jägare i skogarna. Utgångspunkten är den video som synts på nätet ett par dagar där jägare avlägsnar aktivister från privat mark (ser ut som en gårdsplan). Att det hela föregåtts av kraftiga provikationer nämns inte när videon sprids och det nämner inte heller "Henrik". "Henrik" tycker att det är en samhällsfara att sådana människor (jägarna) bär vapen, som grädde på moset skriver "Henrik" om jägarnas hundar som hetsas på djur. Insändaren avslutas med orden Jag vill också gärna vara och tänka som dessa aktivister. Personligen hoppas jag att "Henrik" aldrig blir det, för bland dessa hans förebilder finns allt från mordbrännare till gamla nazister som bara riktat om sitt hat från invandrare till jägare. Istället borde "Henrik", för att förstå det han kritiserar, läsa på lite mer och då inte bara aktivistmaterial utan lite god jaktlitteratur, varför inte börja med Sten Christofferssons vid det här laget klassiska Jakt i Norden. Det är svårt att hitta skribenter som är mer pedagogiska, sakliga och kunniga än Sten var.

Den andra påfrestningen jag utsattes för var en artikel om husdjurens mentala hälsa och hur mycket veterinärernas förskrivning av husdjurspsykofarmaka ökat de sista 10 åren. Räknat i antal av veterinär förskrivna askar psykofarmaka så är det frågan om en fördubbling, kostnaden likaså.
Grafen ovan visar kostnaden för djurspykofarmaka exklusive moms. 2009 rörde det sig om 1964 förskrivningar och 2017 rörde det sig om 4462 förskrivningar. Receptarvodet veterinärerna tar ut varierar men ligger fårn 75 kr (vid besök) till 200 kr för ett telefonutskrivet recept. Räknar vi på det så innebär det att de utskrivna recepten 2017 bara i receptarvode kostade kunderna 3.334.650-8.924.000 kr. Förskrivningsavgifterna är alltså vida högre än kostnaderna för själva medicinerna. Det intressanta i sammanhanget är att förskrivningsökningen är direkt kopplad till när veterinärbranschen blev intressant för riskkapitalbolagen och deras uppköpsvåg av djursjukhus och djurkliniker vilket skapat dagens situation. Man kan alltså misstänka att ökningen inte nödvändigtvis sker på grund av att våra husdjur behöver psykofarmaka utan har att göra med att veterinärbranschen hittat fler "behov" de kan få omtänksamma djurägare att köpa. Kort sagt, jag misstänker att medicinförskrivning är de mest vinstdrivna veterinärbolagens strategi för att öka sina intäkter ytterligare.

Så nästa gång du besöker en veterinär anställd av Ani-Cura eller Evidensia och denne vill göra extra undersökning av ditt djur eller skriva ut medicin ditt djur inte hat förut, fråga dig då om det verkligen är medicinskt motiverat eller om det är frågan om en krämare som vill sälja fler produkter. Och om du inte vet så fråga veterinären så mycket du kan, låt inte hen komma undan med "vi behöver veta mera för att ställa diagnos". Men egentligen, om det inte är extremt akut eller en särskild specialist som du behöver träffa, så gå till en fristående veterinär. Det är bättre för din plånbok och det gör att djuret inte utsätts för mer än nödvändigt.

måndag 22 januari 2018

Blod i vildsvinsspår

Härom dagen hittade jag ett vildsvinsspår med blod i. Det var inte mycket bloc och det fanns kanske med 50 m mellanrum. Djuret haltade inte. Blodet fanns ungefär där den yttre lättklöven på vänster bak skall vara. Jag kan se tre olika förklaringar:

  1. Djuret är skadat av någon anledning.
  2. Det är en sugga/gylta som är inne i slutet av brunsten och blöder lite.
  3. Det är en sugga som precis fått kultingar och blöder lite.
Jag fick ingen blid där det tydligt framgår att det är ett vildsvinsspår men här är en bild på det första avtrycket jag såg. 
Här kan det vara läge att inflika att det, utan min vetskap, pågick ett eftersök på en påkörd älgko. Hon hade träffats av backspegeln i mulen och stöp ihop på vägen halvannan minut innan hon reste sig, ruskade sig och travade iväg. Men de spår jag följde kom definitivt inte från en vuxen älg, jag vidhåller vildsvin ävenom bilden ovan inte är helt entydig på den punkten. 

söndag 29 oktober 2017

Älg eller kronvilt eller både ock?

Härom veckan ramlade jag på gnag på granar. Det är inget jag observerat tidigare på mina jaktmarker. Jag började fundera på om det kunde vara kronvilt, vilket är ett vilt vi inte haft tidigare men där jag hört om en och annan observation från grannbyarna.
På bilden ser ni ett exempel, det var flera träd i närheten av varandra som var gnagda, de var alla gragda på ungefär 2 m höjd så våra dovhjortar lär det inte vara som är de skyldiga.

För skojs skull la ja ut bilden ovan på facebook och frågade det digitala jägarkollektivet vad de trodde. Såhär fördelade sig svaren:
I princip var  det jämnt skägg mellan de som gissde på (tyckte) älg och de som gissade på (tyckte) kronhjort bland de digitala tvärsäkra tangentbordsjägarna. Den intressantaste svaren kom från den grupp på 10% som snarare ansåg att det kunde vara vilket som men att sannolikheten för älg var högre än för kron eftersom vi har fler älgar än kronhjortar. Båda djuren kan nämligen vid behov gnaga eller fläka granbark på detta vis även om det vid lite tätare kronhjortstammar är vanligare att just kronviltet beter sig så.

Jag tackar för den respons jag fick, den var intressant och säger (om man skall vara lite elak) kanske mer om det svenska jägarkollektivet än om vad det var för djur som varit på granarna...

måndag 15 maj 2017

Riskkapitalisterna och veterinärbranschen - Folksam ger rabatt till fristående veterinärkliniker

Jag håller, som jag tidigare nämnt, på att byta från agria till folksam på mina hundförsäkringar. Den utlösande orsaken var när agria backade från sponsring av räv-SM på Gotland. Det kändes som ett knivhugg i ryggen på jakten. Så när de nya försäkringsbreven nu börjat ramla in så har det varit läge att växla över hundarna till Folksam istället. Förutom en politisk markering så halveras kostnaderna. Nu har jag inte detaljstuderat villkoren så det kan hända att man tappar några fördelar, men lägger man undan mellanskillnaden så kommer man att ha marginaler för framtida olycksfall.

I förra veckan var jag inne med Essa hos veterinären eftersom hon fick en pinne i käfte och skadade mjukdelarna under tungan ner till struphuvudet. En vanilg olycka som vid veterinärbesök hos en fristående veterinär kostade 1835 kr. Ungefär där ligger gränsen för självrisken på många försäkringar. Det intressanta nu var att hade mitt byte till folksam redan gjorts för Essa så hade jag kunnat utnyttja den försäkringen eftersom Folksam systematiskt börjat motarbeta riskkapitalisternas övertagande av veterinärbranchen. Folksam ger 300 kr i rabatt på självrisken när jag besöker min lokala veterinär.

Bakgrunden till rabatten  är att vi under lång tid haft ett brett ägande i veterinärbranchen. Branchen är växande, den har ökat sin omsättning med ungefär 10% per år och omsatte 2013 hela 3 miljarder kronor. Omsättningen är så stor och expansionen så stor att det drog till sig riskkapitalbolagens intresse. Detta innebar att åren 2010-2013 så gick riskkapitalbolagen all in i veterinärbranchen och tog över mer än 50% av hela verksamheten.

Riskkapitalbolagens inträde i veterinärbranchen har inte gått obemärkt förbi, det har inneburit en mätbar ökning av de försäkringsbaserade kostnaderna vilket vi konsumenter dels märker på veterinärräkningen och dels på försäkringskostnaden. Eftersom riskkapitalbolag tänker i kortsiktiga investeringar som skall betala sig på 5-8 år så är kostnadsutvecklingen tämligen självklar. Den innebär inte nödvändigtvis att de enskilda momenten blivit dyrare, snarare hänger den samman med att fler dyra alternativ säljs in till konsumenten som givetvis i sorg och oro väljer dessa framför tex avlivning eller konventionell behandling. En uppsats vis SLU sammanfattar det hela såhär:
Resultaten visar att de riskkapitalägda aktörerna i stor utsträckning remitterar till sina egna kliniker och djursjukhus. En konsekvens av detta kan bli att djuren inte får vård av den, inom området, mest kompetenta veterinären. Till viss del verkar relationen mellan veterinärer i branschen ha försämrats. Riskkapitalisterna anses vara en professionell aktör som bidrar till att lägstanivån i branschen höjs. Djurägare söker allt oftare veterinärvård för sina djur, en vård som är mer tillgänglig, mer avancerad och marknadsförs i större utsträckning än tidigare. Kostnaderna inom djursjukvården har ökat och ett försäkringsbolag har kopplat de höjda kostnaderna till riskkapitalbolagen. Samtidigt har försäkringsbolagens premieinkomster ökat kraftigt. Det finns en risk att premierna fortsätter stiga vilket kan leda till att djurägare inte har råd att försäkra sina djur, något som till slut kan leda till djurvälfärdsproblem. 
Folksam inledde sina försök med rabatter hos utvalda veterinärkliniker som ett pilotprojekt 2015. Detta föll väl ut och innebar att systemet permanentades. Vilka kliniker som ingår i Folksams erbjudande framgår av respektive kliniks hemsida eller på Folksams hemsida.

lördag 18 mars 2017

Tjuvjakt: miljöåklagare Jarlås hänger inte med i svängarna

Denna vecka har vargsymposiet i Vålådalen ägt rum. Nu som alla andra år kommer det en strid ström nyheter och utspel som berör stora rovdjur. Ett som jag småskrattar åt i år är miljöåklagare Christer Jarlås. Han beklagar sig i SR  över hur svårt det är att utreda grova jaktbrott:
Christer Jarlås tyker det är svårt att få hjälp att utreda grova jaktbrott. Han efterlyser tydligare direktiv.
– Det behövs ju tydlighet och det är kanske inte nationell hjälp som är det viktigaste. Det viktigaste just nu är att de polisområdena som finns ser till att man har ansvariga för de grova jaktbrotten. 
Han får direkt svar på tal från chefen för Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA):
– Det är framförallt att åklagarna, som leder förundersökningarna där det inte kanske fungerar av olika anledningar ska höra av sig till oss. Deras chefsåklagare får höra av sig till oss på NOA och motivera till varför vi ska ta över ärendet
Även länsstyrelserna får sig en släng av sleven från Jarlås. Länsstyrelsen i Örebro duckar frågan och mellan raderna kan manana att han tycker att Jarlås snackar mycket men att det är lite verkstad. Kort sagt, har man inga indikationer och inget att gå på, skall man då lägga allt för stora resurser på det?:
– Vi jobbar i vårt län med att ha en närvaro ute i vargreviren från länsstyrelsen och visa att vi finns. Sen hur man bedriver illegal jakt är väldigt svårt att veta eftersom det är en illegal verksamhet, säger Magnus Eklund.
Finns det anledning att tro att det förekommer illegal vargjakt?– Vi har inte så mycket indikationer, det är någon enstaka. Vi hade en vargjakt för ett par år sedan när en individ hade en gammal skottskada, så det är inte så mycket vi hittar faktiskt, säger Magnus Eklund.
Vidare lyfter chefen för NOA upp faunabrottslighet som ekonomiskt motiverad och internationell:
– Den här kriminaliteten är global och vi ser att det är väldigt mycket pengar som styr det här, säger han.
– Vi har den marknaden och kriminaliteten i Sverige. 
Nu syftar han givetvis inte på tjuvjakten på lo, järv, björn och varg, för där finns inte de stora ekonomiska intressena där finns bara en desperation att försöka rädda något man värnar (tex: tamdjur, renar, livsstil, jakt). Någon försäljning av tjuvskjutna stora rovdjursdelar finns i princip inte i sverige. Däremot finns problematiken i fråga om fåglar i allmänhet och stora ovanliga rovfåglar i synerhet.

Äbbplundringsproblemet har lett till att det införts besöksförbud i vissa områden under känsliga tider. Hur omfattande äggplundringen kan vara och vad som driver plundrarna visar Magasinet Filter i ett mycket genomarbetat och djuplodande reportage från 2012. Det är inte utan att man häpnar över plundringens omfattning:
När polisens IT-forensiker finkammade Roberts dator fann de en Excelkatalogisering över alla de 3 000 äggen. Per-Erik Lindbäck kunde konstatera att de kom från 200 olika arter, av Sveriges sammanlagt 253. På Naturvårdsverkets lista över fåglar som riskerar att dö ut ryms 91 – och av dem hade Robert prickat in 46.
"Robert" bytte ägg med utländska samlare vilket gör det till ett artskyddsbrott och inte bara ett jaktbrott... Så nog är chefen för NOA inne på något i sina resonemang, synd att miljöåklagare Jarlås inte är kapabel att hänga med i svängarna och prioriteringarna...

söndag 5 februari 2017

#agriagate har bara börjat

Den senaste veckan har det stormat ordentligt kring Agria, ni vet det där djurförsäkringsbolaget som försöker vara alla till lags.

Det som hänt är att Agria sponsrar en hel del rasklubbar. I samband med detta valde de att även sponsra räv-SM. Helt naturligt. Tävlingsverksamheten liksom provverksamheten är viktiga avelsverktyg där målsättningen är att få fram så bra, lämpliga och ändamålsenliga hundar som möjligt. Så långt allt väl.

Djurens Rätt med flera hangaround-föreningar av enkare eller extremare* slag med inslag av ekoterrorism** fick nys om det hela och drog igång en kampanj.
Mindre än en vecka efter att Djurens Rätt drog igång sin kampanj så vek agria ner sig och lät sig påverkas av djurrättsaktivisternas och ekoterroristernas kritik. Det finns många kommentarer kring detta och nu tänkte jag utveckla min syn på det hela men först ger jag en stor eloge till Svenska Jägareförbundet som med självklarhet gick in och ställde upp som sponsor i Agrias ställe. Det var bra, mycket bra.

För det första så kan man konstatera att Agria är ett försäkringsbolag helägt av Länsförsäkringar. Länsförsäkringar är i sin tur medlemsägt. Länsförsärkingar är ett av ett fåtal bolag som är inriktade på landsbygd och de areella näringarna. När vi köpte gård hittade vi inget annat bolag än Länsförsäkringar att försäkra vår näringsfastighet hos, dvs inget annat företag erbjöd tex ansvarsförsäkring om djur skulle rymma och dra ut i trafiken på landsvägen intill. Länsförsäkringar var med andra ord ett givet val.

Länsförsäkringar lever på kunder som har sina djur inte bara som sällskap utan också som arbetsredskap och ekonomisk försörjning. Det borde innebära att dessa kundkretsars väl och ve borde prioriteras i ägardirektiven till försäkringsbolaget Agria dit man gärna hänvisar sina kunder. Att stötta rasklubbarna i kennelklubben kan ses som en sådan prioritering. Att stötta räv-SM en annan. Men när man efter protester backar ur sponsringen av räv-SM visar försäkringsblaget Agria att man inte prioriterar sitt mdersbolags primärkunder, man prioriterar inte jakthundarnas avelsverksamhet istället prioriterar man någon form av gott rykte och anseende för att försöka rädda kvar kunder med sällskapsdjur. Kunder varav många är hårt kritiska till de verksamheter (djurhållning som näring) som Agrias moderbolag Länsförsäkringar har som primär målgrupp. Detta innebär att när Agria viker ner sig för djurrättsaktivisternas och ekoterriristernas kritik så legitimerar de samtidigt kritik och aktioner riktade mot moderbolagets kunder. Det är alltså inte bara att de legitimerar jakthat grundat i en oförståelse för vad jakt är och vilka förutsättningar jakt har utan de hugger bildligt talat sitt moderbolag i ryggen.

Skitkäckt Agria. Verkligen bra jobbat.

Som av en slump väntade jag med att förnya tyskterrierns försäkring förra månaden. En försäkring hos Agria. Fakturan går ut den 1/3 så jag har gott om tid att betala den. Jag har även gott om tid att inte betala den utan vända mig till annat bolag. Det har jag faktiskt gjort. Jag kommer i fortsättningen att försäkra terriern hos Folksam, försäkringspremien halveras, vilket gör att jag kan lägga undan pengar till en skadefond för hundarna. När jag kikar igenom tidigare försäkrings och skadekostnader så ser jag direkt att jag hade tjänat många många tusen om jag hade haft Missan oförsäkrad eller i ett billigare försäkringsbolag med högre självrisk. Visst har hon kommit till skada*** men eftersom jag undviker de riskkapitalägda djurklinikerna och vänder mig till lokala småkliniker (de vanligaste jakthundskadorna är trots allt inte rocket science som kräver experter utan oftast räcker god kirurgisk allmänkunskap) så hålls kostnaderna på tämligen rimliga nivåer.

I morgon måndag kontaktar jag Agria och meddelar detta. För om Agria trodde att de skulle kunna minimera den ekonomiska skadan genom sitt agerande trodde de fel. De var bara fega och näriga. Jag kommer även att kontakta länsförsäkringar där jag är kund och meddela mitt missnöje med Agrias proriteringar.

#agriagate har bara börjat!
_____________________
*Bland de enklare kan nämnas diverse övergivna kattföreningar och bland de extremare kan nämnas Hunt Saboteurs Sweden med den dömde mp-politikern och gravskändaren Richard Klinsmeister i spetsen.
**Ekoterrorism - internationellt samlingsnamn för djurrättsaktivism, ekologisk aktivism, militanta veganer - alla de grupper som vill framföra sina åsikter på ett olagligt och utomparlamentariskt sätt
***Ormbett och grävlingbett har terriern drabbats av. Vorstehn har drabbats av vildsvinsbete och en avsliten klo.

onsdag 14 december 2016

Rabies i Sverige....

Rabies är officiellt försvunnet från Sverige sedan 1986 men det senaste dygnet har en mängd artiklar om rabies dykt upp i media. Detta till följd av ett pressmeddelande från Uppsala Universitet, jag återger hela pressmeddelandet:
Antikroppar mot rabies funna i svenska fladdermöss
2016-12-13
Forskare vid Folkhälsomyndigheten, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Zoonoscentrum (ZSC) vid Uppsala universitet visar i en ny studie att en viss fladdermusart i södra Sverige har antikroppar mot rabies i blodet.
I studien påvisades antikroppar mot rabiesvirus av typen “European Bat Lyssa Virus” (EBLV) i blodet hos fladdermöss som under en sexårsperiod fångades in i södra och mellersta Sverige. Med gentekniska metoder undersöktes även om djuren hade arvsmassa från rabiesvirus i saliven.
Fyndet är inte helt oväntat med tanke på att samma typ av rabiesvirus påträffats hos fladdermöss i flera av våra grannländer. Även om risken för att människor ska smittas är ytterst liten kan den inte helt och hållet förbises.
Ingen av de 452 analyserade fladdermössen hade påvisbart rabiesvirus-RNA i sin saliv. Däremot hade 14 av fladdermössen antikroppar specifikt riktade mot rabiesvirus i blodet, vilket visar att de var eller nyligen hade varit infekterade av rabiesvirus.
Alla fladdermöss med rabies-specifika antikroppar tillhörde arten vattenfladdermöss och hade infångats antingen i Skåne eller i Småland. Däremot visade ingen av 246 fladdermöss fångade i Uppland tecken på rabiessmitta. Hos andra arter hittades ingen smitta.
Rabiesvirus är ett av världens mest fruktade virus. För personer som har börjat utveckla symtom efter att ha smittats slutar infektionen alltid med döden. För dem som efter att ha smittats snabbt behandlas med en kombination av vaccin och immunoglobulin (innan de hunnit utveckla några sjukdomssymtom) stoppas däremot infektionen nästan alltid och ger inga bestående besvär.
Idag vet vi att rabiesvirus finns i fladdermöss i många av Europas länder, inklusive Danmark, Norge, Finland och nu även Sverige. 1985 avled en fladdermusforskare i rabies, sannolikt smittad av EBLV-2, via ett bett av en fladdermus i Finland, och 2003 avled en fladdermusforskare i England efter ett bett av samma fladdermusart som bär på viruset här i Sverige.
Studien finns publicerad i facktidskriften Infection Ecology & Epidemiology, se http://www.infectionecologyandepidemiology.net/index.php/iee
Jag blir inte det minsta förvånad. I samband med de miljöuppföljningar jag varit med och gjort för vindkraftverk så har jag haft anledning att läsa in mig lite på fladdermöss och höra åtskilliga fladdermusföredrag på olika konferenser. Att det påträffats antikroppar mot fladdermusrabies hos vattenfladdermus i sverige, framför allt i Kalmar län om jag minns rätt, är känt sedan flera år. Kanske är det tidiga resultat fårn den studie som pressmeddelandet handlat om som jag fått mig till dels, annats får jag grattulera Uppsala Universitets informatörer till ett lyckat pressutskick som gett bra avtryck i svensk press....
___________________________
Läs mer om rabies som zoonos på SVAs hemsida.

måndag 13 juni 2016

Länktips: valar i svenska vatten

Valar är fascinerande djur och de finns i våra vatten. Tumlare,  som jag har sett ett par gånger, tillhör vår fauna men sedan brukar det dyka upp ett antal valar på tillfälligt besök varje år. Just nu håller tex en kaskelott till i Göteborgs södra skärgård:
En kaskelot har observerats av ett flertal personer i ett område mellan Särö, Vrångö, Donsö och Askimsviken under lördag 11 juni och söndag 12 juni. Förmodligen är det samma kaskelot som observerats i Öresund den 10 maj och norr om Fyn i Danmark 30 maj.
Det är en unik händelse. Senaste kaskeloten längs svenska västkusten var i december 1988 då en död individ påträffades utanför Träslövsläge i Halland vars skelettmontage finns att beskåda på Naturhistoriska museet i Göteborg. Det var också i samma område, (Askimsviken), där museets berömda blåval strandade för 150 år sedan.
Intresserad av valar? Kolla www.valar.se

onsdag 23 mars 2016

Avskjutningsstatistik

De flesta som jagar för någon form av statistik över vad de fäller. Det blir en slags kvitta över hur jaktåret gått. I mitt fall rapporterar jaktlaget in uppgifterna gemensamt för min hemmamark. Vad gäller mina egna privata arrenden så använder jag antingen Viltdata eller den blankett som kom med Svensk Jakt härom dagen.
Jag tycker att viltrapporteringen är viktig. Det är den som är grunden till hur vi framöver kan förvalta våra viltslag. Den är en viktig del i beräknandet av hur olika viltstammar utvecklas, så sett kompletterar den övriga inventeringar samt tex viltolyckor.

Alltså, nu börjar det dra ihop sig för att rapportera årets avskjutning, gör det du med!

fredag 4 september 2015

Sjuka djur beter sig konstigt - lodjur attackerar häst

Sjuka djur beter sig konstigt. Det vet vi alla. Det senaste exemplet på detta inträffade i går. Det gällde ett lodjur som var uppenbart krassligt. I rapporteringen beskrivs det som eländigt.

Lodjuret smög sig på ett par hästar i en hage. Nu upptäckte ägaren detta. Ägaren, som även är jägare, kontaktade polisen som utifrån en beskrivning av det hela gav honom tillstånd att fälla lodjuret.

Lodjuret var kraftigt avmagrat och hämtades om polisen. Förhoppningsvis kan vi få en uppföljning framöver, för det är alltid intressant att få reda på vad som ligger bakom denna typ av beteende.
_________
Källor:
SR P4 Gävleborg
DN
HD

tisdag 4 augusti 2015

Lejonet Cecil och troféjakt i Afrika

Det stormar en del kring det numera framlidna och därigenom världsberömda lejonet Cecil på sociala medier.

Jag har i en dryg vecka funderat på hur jat skulle formulera en bra kommentar kring det hela, men jag får inte riktigt till det. Istället väljer jag att tipsa om Emelie Mararvs fenomenala blogg. Emelie står stadigt med en fot i Sverige och en i Centralafrikanska Republiken. Emelie har god inblick i såväl sociala frågor som frågor kring viltförvaltning och jakt. Där om någonstans finns faktiskt kunskap att hämta kring det hela.

Ett par utvalda och särskilt rekommenderade inlägg som går att läsa på Emelies blogg:

Markägande och djurskydd. Om förutsättningar för människor och djur. Det är faktiskt en krasst ekonomisk fråga. Det går inte att komma runt.

Mer om storviltjakt och safari i Afrika. Här lyfter Emelie bland annat fram hur oerhört olika miljön är i olika delar av afrika. Det finns områden som är tätvuxna och / eller avlägsna och som därför inte funkar för fototurister, det är bara jägare som är villiga att betala vad det kostar för att skapa jobb där.

Det var några exempel. Jag uppmanar den som är det minsta intresserad av det hela att snurra runt lite på Emelies blogg, där finns mycket läsvärt.

fredag 22 maj 2015

Djur som juridiska personer - förövare

Härom dagen uppmärksammade jag, Svensk Jakt mfl efter en artikel i Land Lantbruk Djurens Rätts märkliga ställningstagande att djur borde vara juridiska personer. Det de tänker sig är framför allt brottsofferperspektivet men konsekvensen blir att de även måste kunna vara förövare. Detta för oss tillbaka ordentligt i tiden, för på medeltiden var djurrättegångar inget ovanligt, det första exemplet är från 1266 i Frankrike.
1379 dog Perrinot Muel i ett franskt kloster. Orsaken var att två grishjordar stressade upp sig och orsakade hans död. Grisarna betraktades som mördare och ställdes inför rätta. Klostrets abott tyckte att den ekonomiska förlusten skulle bli för stor om klostret förlorade två grishjordar så han yrkade att de grisar som bara sett på skulle benådas. Detta skedde och endast tre grisar dömdes till döden.

1494 arresterades en gris för att ha strypt en pojke i en vagga. Vittnena berättade:
on the morning of Easter Day, as the father was guarding the cattle and his wife Gillon was absent in the village of Dizy, the infant being left alone in its cradle, the said pig entered during the said time the said house and disfigured and ate the face and neck of the said child, which, in consequence of the bites and defacements inflicted by the said pig, departed this life
Domen löd:
We, in detestation and horror of the said crime, and to the end that an example may be made and justice maintained, have said, judged, sentenced, pronounced and appointed, that the said porker, now detained as a prisoner and confined in the said abbey, shall be by the master of high works hanged and strangled on a gibbet of wood near and adjoining to the gallows and high place of execution …
Detta är två av knappt 100 kända medeltida djurrättegångar som finns bevarade i de skriftliga källorna. Här ser ni hur en djurhängning tedde sig i en medeltida illustration:

Rättegångarna fortsatte in på 1500-talet. Nedan återfinner ni en lista över några liknande rättegångar från 1500-talet.
Gemensamt för dessa händelser är att de primärt ägre rum i Tyskland, Italien och Frankrike samt att ägaren generellt sett undslapp straff. Det hände att ägaren kunde få ersättning. Vilket demonstrerar att djur kunde ses som egna juridiska personer, värdiga att ta konsekvenserna av sina handlingar. Det där med strikt ägaransvar ser vi inte i dessa fall.*

Utgångspunkten var ofta Bibeln, Andra Mosebok 21:28:
28Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri. 29Men om oxen brukar stångas och ägaren vet om det men ändå inte vaktar den, och om oxen dödar en man eller en kvinna, då skall oxen stenas och dess ägare skall också mista livet.

Vi kan studera lite nyare exempel**:
År 1717 förbjöd kyrkan exkommunikation (dvs kyrklig bannlysning) av djur, men världsliga processer mot djur fortsatte att förekomma. 
År 1792 dömdes en papegoja i Paris för kontrarevolutionär verksamhet, den hade nämligen på gatan ropat ”Leve konungen!”. 
År 1805 hölls en process mot råttor i Danmark. 
År 1826 dömdes gräshoppor för skadegörelse i Frankrike. 
År 1864 dömdes en sugga i Slovenien till döden efter att ha bitit av båda öronen på en flicka. 
År 1960 stämdes en schäfer i USA inför domstol för att ha anfallit och bitit ett flertal människor. 
År 1991 dömdes en hund i Argentina till livstids fängelse för att ha bitit ihjäl ett barn.
År 1992 dömdes en get i Tanzania till fyra dagars fängelse för att ha betat på en privat gräsmatta.
År 1997 dömdes en labrador vid namn Prince till döden efter förordningen three-strikes-and-you’re-out efter att ha dödat en tupp i New Hampshire

Konsekvensen av Djurens Rätts ställningstagande är alltså att denna typ av rättegångar skall ta upp en större del av våra domstolsresurser. Bra jobbat Djurens Rätt.
____________________
*Det finns dock gott om exempel på ägaransvar, inte minst i de svenska medeltida landslagarna.
**Exemplen är hämtade ur Folkvett nr 3-4 1994, SvD, NY times

torsdag 21 maj 2015

Djurens Rätts riksstämma: Djur skall bli juridiska personer samt intensifierat arbete mot jakt

Noterar på Djurens Rätts hemsida följande referat från riksstämman som gick av stapeln för ett par dagar sedan:
Bland besluten märks t.ex. ett nytt riktningsmål om att Djurens Rätt ska verka för en lagstiftning som säger att djur är levande, kännande individer och ett nytt huvudmål om att djur fullt ut ska tillerkännas juridisk personstatus.
Fundera lite över den formuleringen att  djur fullt ut ska tillerkännas juridisk personstatus... Den är radikal så det förslår. Tidningen Land uppmärksammar detta i en artikel.
Syftet med juridisk personstatus är att djur inte längre ska vara ägodelar och att djur till exempel ska ges status som brottsoffer i polisutredningar och domar. Kraven går så långt som att ett djur ska kunna ges målsägandebiträde, alltså en offentligt betald jurist, i samband med en rättegång.
Wow. Vi går en spännande framtid till mötes. Men hur tänker de när djuret inte är ett brottsoffer utan förövare? Vad innebär det för det strikta ägaransvaret över hund och katt? Kommer jag som djurhållare att slippa teckna ansvarsförsäkring för mina djur? Jag menar de måste ju i konsekvensens namn ta ansvar för sina egna handlingar!

Stämman beslutade även om mer jaktrelaterade strategier:
Stämman beslutade också att Djurens Rätt ska driva frågan om att djurskyddsorganisationer ska tillerkännas talerätt i frågor som avgörs med stöd av jaktlagstiftningen och att Djurens Rätt ska driva frågan om en djurbalk under vilken jakten inordnas.
Organisationen ska intensifiera sitt opinionsarbete mot jakt genom att öka medvetenheten om lidandet som jakt orsakar vilda djur. Det innebär att Djurens Rätt även kommer att försöka motverka fiske. Motionen som bifölls menar att minst 1,6 miljoner svenskar ägnar fritid åt att skada, kväva och döda vilda, vattenlevande djur.
Det blir allt mer uppenbart att denna organisation är ett reellt hot mot jaktens framtid, inte minst som de har ett rätt stort stöd i lägenheter och radhus. Noterar att över en kvarts miljon människor gillar dem på FB, varav ett dussin är mina vänner.

lördag 2 maj 2015

Historisk helglektyr - Behems jaktlexikon anno 1920 online

Projekt Runeberg scannar systematiskt in äldre svenska böcker som bedöms intressanta. De läggs sedan ut online. Lexkonet skannades igår och finns nu tillgängligt:
Vill du läsa det så hittar du det HÄR.

tisdag 18 november 2014

Fågelinfluensa igen?

Alla som pysslar med någon form av fågeluppfödning, oavsett om det är för utsättning eller om det rör sig om tamfågel, minns väl hur det varit tidigare när fågelinfluensan härjat. Det har varit utegångsförbud eller i mindre besättningar utfodringsförbud utomhus.

Nu är något på gång igen. För någon vecka sedan identifierades det nya viruset H5N8 på en kalkonuppfödning i Tyskland. Nu rapporteras det om ett utbrott i Nederländerna. Svensk media har inte fångat det ännu men H5N8 har även konstaterats i England, då rörde det sig om en  ankuppfödning i östra Yorkshire. Tydligen är smittan zoonos, dvs kan gå från djur till människa.

EU tar det hela på allvar. Karantänzoner om 10 km upprättas kring de aktuella gårdarna.

Vi får väl se vart detta barkar hän.

tisdag 24 juni 2014

Avlivning av djur i egen djurpark inte skäl nog för vapenlicens

Expressen rapporterar om en djurparksägare som vill få licens på ett skjutvapen för att avliva tamdjur. Detta beviljas inte så han går hela vägen med överklaganden. Han tycker nämligen att det är inhumant och dyrt att ringa in veterinär för att ge spruta:
– De här dödssprutorna är jag en fullständig motståndare till. Ett skott dödar djuret på en sekund - med en spruta tar det flera minuter. Det är väldigt plågsamt, säger han
– Att sedan veterinären skulle ta flera tusen för att åka hit med en dödsspruta, det är inte det tungt vägande skälet, utan det är jag är motståndare till detta
Mannen har hästar, går, getter, kaniner och höns.

Reglerna för avlivning av tamdjur med vapen har jag kikat på tidigare. Notera att det är frågan om att bedöva djuret med ett skott, inte avliva det. Jag vet inte om djurparksägaren förstått det. Såhär kan reglerna  sammanfattas såhär, de är lite knepiga:

Art
Bedövning
Distans
Nöt
Klass 3, hagel
Klass 1, E100: 2800 J (skadade djur 3700 J)
Tackor, lamm, getter, kid
Klass 4, hagel
Klass 1
Baggar, bockar
Klass 3, hagel
Klass 1
Gris
Klass 3, hagel
Klass 1
Galtar 12 mån +
Klass 2, hagel
Klass 1
Häst
Klass 4, hagel
Klass 1, min cal .30, 11,7 g kula
Hund
Klass 4, hagel
Klass 2, hagel
Katt
Klass 4 (E0: 70 J), hagel
Klass 3, hagel

Bedövning avser skott i huvudet/hjärnan. Vad gäller hagel så finns kraven närmare specificerade till hur tung och grov laddningen skall vara.

Distansavlivning avser skott i bröstet. Som synes är kraven inte helt självklara för jägaren som kanske vill använda sitt jaktvapen. Varför får man skjuta en älg med sin 6,5x55 men inte en förvildad häst? Man får skjuta björn och stora vildsvinsgaltar med 6,5x55 men inte en shettlandsponny! Varför får man skjuta rådjur med 222 rem men inte förvildade får och getter? Varför man inte följer den vanliga jaktammunitionsklassningen utan hittar på en massa speciellt krav kan jag inte riktigt förstå... T.ex. definierar man i varje förekommande fall att kulan för klass 1 skall vara expanderande. Men det måste den ju, annars hamnar den inte i klass 1 oavsett om den uppfyller vikt och energikraven...

tisdag 17 juni 2014

Djurens Rätt gör självmål igen - många fel om jakt i Afrika

Härom sistens publicerade Djurens Rätt ett debattinlägg på Nyheter24. Jag tänker gå igenom början av det och kommentera det här nedan.
Det beror på din budget hur mycket du kan skjuta, och om du vill skjuta en buffel, zebra eller elefant. Hos researrangörerna för jaktsafarin kan en buffel vara inkluderad i priset, med möjlighet att skjuta en andra mot avgift. ”Diverse antiloper” inkluderas också mot avgift.
En researrangör för jaktsafari skriver att du kan skjuta ”allt från elefant till leopard”. Hos en annan researrangör är ”de fem stora” inkluderade: leopard, lejon, noshörning, elefant och buffel. Safarijakt är big business.
Så långt inga fel, bara fakta. Men det är när slutsatserna skall dras som det blir kortslutning:
Vi har alla någon gång sett de triumferande jaktbilderna med jägaren poserandes på den afrikanska savannen bakom en dödad zebra, antilop eller buffel och med geväret som lutas mot det döda djurets kropp. Människans självpåtagna makt över djuren blir så tydlig att man behöver inte ens vara djurrättsengagerad som jag för att känna att det är något som är mycket fel.
Nu blev det fel. Väldigt fel. Jägaren som är stolt över sitt byte är en sak, men att klassificera det som något felaktigt och dåligt är en slutsats som behöver diskuteras. För saken är att man genom att sätta prislapp på enskilda djur och erbjuda dem till jakt har kunnat rädda arter och bygga upp livskraftiga stammar igen. För utan legal jakt tar den illegala jakten över. Suget, inte minst efter elfenben och noshörningshorn till asiatisk alternativmedicin är makalöst stor hos den växande asiatiska medelklassen. Detta innebär att den triumferande storviltjägaren med sitt gevär och nedlagda byte faktiskt skapar förutsättning för arternas fortlevnad. Uttryckt i en insändare i den tunga vetenskapliga tidskriften Science visar att kontrollerad, legal jakt i Zimbabwe gynnat elefanterna:
Implementing trophy hunting has doubled the area of the country under wildlife management relative to the 13% in state protected areas
Vidare:
As a result, the area of suitable land available to elephants and other wildlife has increased, reversing the problem of habitat loss and helping to maintain a sustained population increase in Zimbabwe’s already large elephant population.
Det Djurens Rätt inte tänker på och inte förstått är att i delar av Afrika är varje jobbmöjlighet en bra jobbmöjlighet:
Africa’s greatest challenge in attaining political stability and prosperity is to stimulate its national economies and to create jobs
Det innebär att människorna för att få mat på bordet tjuvjagar helt okontrollerat. Men kan man genom jaktturism skapa ett kontrollerat uttag av djur samtidigt som man skapar jobbmöjligheter har man allt att vinna.  Någonstans runt 23 afrikanska länder tillåter troféjakt. De jobb som skapas kan man inte ignorera, i en sammanställning publicerad i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation visas det att jaktturism/troféjakt i Sydafrika, Namibia, Botswana, Tanania, Kamerun och Centralafrikanska republiken, skapar ungefär 20.000 jobb. Då rör det sig om direkta jobb inte indirekta i form av kringliggande service, logistik mm. Därtill spelar ekonomin en avgörande faktor för djurens återhämtning:
Low off-take rates mean that trophy hunting can play a key role in endangered species conservation (even when excessive hunting was the original cause of the conservation problem). Initially, when species are critically endangered, a complete cessation of all human-caused mortality is necessary. Subsequently, however, revenues from tightly regulated trophy hunting can provide important incentives for careful management, protection and reintroductions. On private land in South Africa, for example, trophy hunting has facilitated the recovery of bontebok (Damaliscus dorcas), black wildebeest (Connochaetes gnu) and cape mountain zebra (Equus zebra) by providing financial incentives for reintroductions
Djurens rätt är alltså helt ute och seglar vad gäller den Afrikanska  troféjakten. För att ytterligare belysa detta länkar jag en bra film som belyser det Djurens Rätt inte förstått:
TUSKERS

tisdag 10 juni 2014

Utrotning av djur

Läser något i DI som inspirerar mig:
Massutdöendet under den senaste istiden har fått sin förklaring.
En ny, omfattande studie lägger skulden helt och hållet på människan. Våra istida förfäder, inte klimatet, utplånade mammutarna och de andra jättedjuren.
Det kan förefalla märkligt att de istida jägarna, beväpnade endast med spjut och pilbågar, förmådde utrota så många arter. Men forskarnas analys, som publiceras i Proceedings of the Royal Society, ger starka belägg för att så var fallet.
Klimatförändringar eller nedslag av främmande himlakroppar är rivaliserande hypoteser som ofta förts fram i debatten. Men ingen av dem håller för den rigorösa granskning som nu gjorts.
Från den förra interglacialen, eller mellanistiden, som inleddes för 132.000 år sedan, ända fram till den nuvarande mellanistiden, för 1.000 år sedan, försvann 177 stora däggdjur (kroppsvikt på minst 10 kilo) från hela kontinenter eller helt och hållet från jordens yta.
Detta var ett massivt utdöende, fullt i nivå med många andra massutdöenden i jordens historia. Men det speciella med den istida katastrofen var att den i princip bara drabbade stora däggdjur. Små däggdjur, fåglar och andra djur påverkades nästan inte alls.
Forskarna, som är verksamma vid Århus universitet i Danmark, har gått igenom alla arterna, och noterat när de försvann och om detta sammanfallit med klimatförändringar, eller med människans invandring i området.
Detta har varit ett enormt arbete. I Eurasien försvann bland andra den ullhåriga mammuten, ullhåriga noshörningen, jättehjorten och grottbjörnen, i Australien flera jättekängurur, i Nord- och Sydamerika flera mammutar, mastodonter, hästdjur, jättetrögdjur och jättebältor, den enorma kortnosbjörnen, skräckvargen och alla sabeltandade kattdjur.
Men trots det enorma materialet är deras slutsats tydlig. Merparten av alla utdöenden, 64 procent, är intimt sammankopplade med människans ankomst, och människan kan vara huvudansvarig även vad gäller de övriga.
Det är följaktligen inte förvånande att det bara var de stora däggdjuren som dog ut, medan smådjuren klarade sig. Om människorna låg bakom massdöden är det logiskt om endast de jaktbara arterna drabbades.
Klimatförändringarna ger en långt svagare signal vid analysen. De har som mest bidragit till utdöendet i 20 procent av fallen. Detta gäller även vid de dramatiska temperatursvängningarna i början och slutet av den senaste nedisningen.
Sambandet människa-utdöende är som allra tydligt i Sydamerika, södra Nordamerika och Australien. Detta är logiskt med tanke på att faunan i dessa regioner helt saknade erfarenheter av människor före vår egen arts abrupta ankomst under senare delen av istiden.
Däremot var utdöendet i Afrika relativt begränsat. Vilket också är logiskt eftersom det var i Afrika som vår egen linje uppstod. Djurvärlden i Afrika hade med andra ord utvecklats i ständig kontakt med det nya mordiska tvåbenta rovdjuret, och kunde därför överleva. Även i södra Asien, dit arkaiska människoarter spred sig på ett tidigt stadium, dog ganska få arter ut.
Forskarna påpekar att det är oklart om människorna utrotade djuren direkt eller indirekt. Det behöver inte alltid ha varit så att de dödade djuren genom jakt - även om det finns många fyndplatser där istida jägare dödat elefantdjur, hästar och andra stora växtätare. I vissa fall kanske andra mänskliga aktiviteter drabbade djuren på ett ödesdigert sätt. Människorna kan exempelvis ha orsakat väldiga bränder över stora områden.