Kontakt med SVA

Igår skrev jag om en bock som jag fällde. En intressant sak med bocken var att den hade en defekt klöve:

Såhär skall ingen klöve se ut. Jag tyckte det såg ut som ett utväxt trauma, dvs yttre skada, men funderade på hur det är med fårens klövröta och om den går på rådjur. Så jag skrev helt enkelt till SVA och bifogade bilden. Detta svar fick jag någon timme senare:

Hej och tack för bilden
Det ser ut som din bock fått en inflammation i den ena klöven, som gått på djupet, i både klövben och klövkapsel. Sannolikt har, som du skrev,  bocken fått ett sticksår eller annan skada i klöven eller klövranden som infekterats.
Klövröta startar normalt som en infektion i klövspalten, huden mellan klövarna, som sprider sig till det mjuka hornet på klövarnas baksida och sedan underminerar klövhornet.
 Du behöver inte skicka in klöven. Vi spar bilden som dokumentation.

Det självdöda vildsvinet - provtagning

I lördags på morgonen så provtog jag och Lars den självdöda vildsvinsgalten (Lars har tagit bilderna). Proverna skall till sva och utgjordes framför allt av organ men även lite ben för att kunna göra märgprov.

Efter att ha pratat med såväl ekologer som SVA så kan jag inlednignsvis konstatera att självdöda vuxna vildsvin är mycket ovanligt i sverige. Att kultingar dör av lungsinflamation och annat när det är fuktigt och kallt är inte ovanligt. Sjuka vuxna djur brukar söka sig till enkel mat, dvs åtlar, oftast observeras de där och skjuts...

Galten var antagligen i tvåårsåldern och mycket mager, vilket framgår av bilden. Benen var såriga och slitna på framsidan, antagligen har han haft problem med skaren vi hade för ett par veckor sedan.

Utgångshypoteserna var:

• Skottskada av något slag.
• Trafikskada.
• Problem med käken så att han inte kunde äta ordentligt.
• Andra problem eller sjukdom.

Instruktionen jag fick från SVA var i princip att öppna upp djuret och kolla om några organ ser konstiga ut. Skicka dem samt magprov och ett rörben.

Vi började med att kolla käken och flå av kring den. Den rörde sig fint, inge problem där. Inga förändringar vad vi kunde se i munhåla och svalg.

Därefter öppnade vi upp grisens buk. Han hade väldigt lite fett. Hjärta, njurar, lever och mjälte såg bra ut. Tarmen var full, åtminstone tjocktarmen. Magsäcken var däremot helt tom...

Det som såg siktigt illa ut var lungorna. De var tydligt missfärgade, både av levrat blod och av en sjuklig rodnad man inte ser på friska djur. Min gissning är att det var frågan om lunginflamation. Nedan kommer två bilder på lungorna, den ena lungan direkt när vi tog ut dem ur grisen och den andra efter att vi sköljt av lungan i en bäck.

Vi kollade igenom kroppen utvändigt och invändigt efter syndliga skador på skelettet men fann inga. Trafik och vådaskjutning kan vi utesluta. Vi kan även utesluta afrikansk svinpest, detta då svinpesten har ett snabbt dödligt förlopp. Detta djur har successivt blivit allt svagare och magrare vilket inte minst de utväxta klövarna visar. Min gissning är att vi kommer att få svaret lunginflamation när SVA är klara.

Summa summarum. Att anmäla alla fynd av självdöda vildsvin är just nu väldigt viktigt då övervaknignen av afrikansk svinpest är ett prioriterat område. För övrigt är det bra att ringa in och fråga SVA om de är intresserade av det man hittar i skog och mark. Ibland är de det, ibland är de det inte. Men det är bra att de själva får möjligheten att tacka ja respektive nej till möjligheten. För ju bättre SVA håller koll på djurens hälsa destu bättre kan vi jägare sköta den praktiska förvaltningen.

Självdött vildsvin

I går kväll ringde min jaktkompis Lars. Han hade hittat en död galt bakom ladugården, i kanten på fårhagen. 

Galten var uppskattningsvis två år, kraftigt avmagrad med avföring i ändan. Klövarna var förvuxna och det fanns lite blod vid trynet. 

Jag kände igenom den, inga brutna ben och inga synliga skottskador. 

Idag talade jag med SVA. De var intresserade av prover men uteslöt afrikansk svinpest direkt. Svinpesten har ett snabbt förlopp och denna gris har levt med problem ett tag innan den dog. Antagligen var det de kalla nätterna (-20) härom veckan som tog knäcken på den. 

SVA vill ha in harar och rävar från norra Sverige

Ett pressmeddelande från SVA tidigare idag lyder:

SVA fortsätter undersöka harar efter utbrottet2015-10-22
Naturvårdsverket har beviljat medel till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) för studier av årets harpestutbrott.
– Vi vill nu skaffa oss bättre kunskap om det senaste harpestutbrottets effekter på vilda djur i Norrbotten och Västerbotten. Vi vill veta om sjukdomen till exempel kan ha ett mer utdraget, kroniskt förlopp hos harar, säger veterinär Gete Hestvik, SVA.
Under utbrottet av harpest under sensommar och tidig höst fick SVA in rapporter om över 150 döda harar i Norrbotten och Västerbotten. De flesta observerades i kustområdet kring Kalix, Luleå och Piteå. Tjugosju harar skickades in för obduktion. Majoriteten av dem hade dött av harpest.
– Hittills har de flesta undersökta hararna genomgått en akut sjukdom som snabbt lett till döden. Av stort intresse är att undersöka om sjukdomen kan ha ett mer långdraget, kroniskt förlopp. Om så är fallet skulle det öka risken för att harar sprider bakterien i naturen. Rävar kan infekteras men blir oftast inte sjuka. De bildar antikroppar mot bakterien, och genom att undersöka vilka rävar som har detta kan vi se i vilka områden harpesten finns. Vi vill därför undersöka organ från harar och rävar som skjutits under jaktsäsongen 2015-16, säger Gete Hestvik.
SVA är nu intresserat av att få kontakt med jägare av harar och rävar, och som vill delta i undersökningen. För varje provtagen hare eller räv kommer en ersättning på 200 kr att betalas ut.
– Vi vill också gärna undersöka smågnagare, harar och rävar som påträffas självdöda och tar tacksamt emot även dessa djur som hittas av allmänheten.
De som vill delta i undersökningen kan kontakta Gete Hestvik eller "dagens viltveterinär" via telefon 018-67 40 00. Det går också bra att mejla vilt@sva.se, även för att få mer information. Mer att läsa om projektet finns också på www.sva.se.
Den som hanterar harar bör alltid iaktta stor försiktighet eftersom harpest även kan drabba människor. Detta är extra viktigt då smittade harar inte alltid har synliga förändringar. Rör aldrig haren med bara händer, tvätta händerna efteråt och tänk på att även inandning av infekterat damm kan smitta. Fram till denna vecka meddelar Folkhälsomyndigheten att man fått in över 800 fall av harpest på människa sedan i somras.

Det står inledningsvis, både i pressmeddelandet och på den sida där projektet beskrivs noggrannare, att det är Västerbotten och Norrbotten som är relevanta län. Jag tycker dock att SVA uttrycker sig en aning tvetydligt i själva brödtexten så den som har harar och rävar från andra områden kanske kan få dem kollade med. Det är i vart fall inte fel att höra efter.

Rävens dvärgbandmask - läget och en fundering

I morses publicerade Jaktjournalen en nyhet om att det är få som skickar in prover på rävbajs för analys efter dvärgbandmask. Källan uppges vara P4 Uppland, jag blev nyfiken och försökte följa upp nyheten men hittade bara gamla nyheter, bland annat denna:



Den kändes ungefär 8 veckor för gammal. Så jag gick in och letade sida för sida på P4 Uppland och hittade tillslut denna nyhet:

Insamlingen av rävspillning som Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA i Uppsala uppmanat till för att få koll på den fruktade dvärgbandmaskens utbredning fortsätter att gå trögt.

Samlandet har varken lockat jägare eller privatpersoner och bara knappt hälften av de proverna som har begärts har kommit in till SVA. Men som det ser ut just nu så är förekomsten av smitta väldigt låg.

Det som är lite lustigt är att man verkar ha bestämt sig för att det är jägarnas ansvar att bajsproverna skicks in. Det gör mig lite besviken. Så jag gick på skoj in på Naturskyddsföreningens hemsida för att se om jag kunde söka fram någon information där, eller kanske något upprop att samla in prover. Jag fick en enda träff, en fråga om mårdhundar som indirekt berörde dvärgbandmasken. Det känns lite ynkligt, men samtidigt symptomatiskt. När det kommer till praktiska insatser, att göra en fysisk insats i vår natur visar detta exempel att Naturskyddsföreningen kommer till korta. I detta fall är det Jägareförbundet som har huvudansvaret för insamlingen men det hindrar faktiskt inte att Naturskyddsföreningen också gör en insats. Eller struntar man i frågan? Det man gör är framför allt pappersarbete och lobbying, och det är man bra på. Men är det rätt saker man gör? Borde man inte kunna agera lokalt OCKSÅ? Kikar man på Nasturskyddsföreningens hemsida så ser man något intressant. Under fliken "vad kan du göra" så finner man följande struktur:

När man skall engagera sig så ger SNF sex alternativ, fyra av dem handlar om att man skall ge, eller på annat sätt ordna fram, pengar till SNF! De upprepade samtalen om man inte ville ge dem månadsgåvor var en av anledningarna till att jag gick ur, det och att man saknade ett lokalt (och i många fall nationellt) perspektiv var anledningen till att farsan gick ur. Åter till SNFs hemsida och hur man kan engagera sig. En del flikar (se bilden ovan) handlar om folkbildning, hur man som konsument kan välja varor med mindre miljöpåverkan men de egentliga uppmaningarna att gå ut och göra något praktiskt i naturen saknas.

Det må vara hur det vill med SNF, men faktum är att alla insatser som går att uppbringa behövs om vi skall få bra koll på läget vad gäller dvärgbandmasken. Kikar man på tabellen över insamlade prover för rävens dvärgbandmask blir man lätt lite bekymrad:

Nu skall jag inte slå mig för bröstet och påstå att jag är så djävla duktig. Jag har ju inte skickat in ett enda prov. Denna gång vill jag tillägga. Jag skickade in skjutna rävar när de efterlyste sådana så något har jag allt gjort.

Här finns instruktioner och här finns provblanketten. Spontant funderar jag dock på om de exakta koordinaterna är helt relevanta, borde det inte räcka med att man anger vilken kyrksocken provet är taget i? Räven håller sig under sin livscykel inom ett inte allt för stort område, sällan vandrar ens hanarna längre än 10 km från sin födelseplats även om undantag finns....

Älgar, sjukdom och död

Det pågår en märklig sjukdom bland älgarna i sydöstra sverige. På öland dör väldigt många kalvar. I kronoberg och göinge har man påträffat utmärglade älgar. Men i medias blickfång har Blekinge legat. För två veckor sedan dök det upp ett antal artiklar och under det senaste dygnet har ytterligare medial täckning inträffat. Det senaste dygnets mediaintresse handlar om att SVA kommer att befinna sig i Blekinge under första älgjaktveckan i oktober då det är enklare att frakta veterinärer, forskare och patologer än att få fram sjuka älgar till labben i stockholm/uppsala i tid.....

Dvärgbandmaskstrategi: mer bajsprover

Fler (4000 st) rävbajsprover skall analyseras för att få koll på spridningen av dvärgbandmask.

Fördel: nu kan även SNF, Rovdjursföreningen mfl faktiskt hjälpa till i praktiken.

Nackdel: vi vet alla att jägare är bättre på att ställa upp när det väl kommer till kritan så en satsning på analyser av rävar som ändå skjuts hade nog ändå varit det effektivaste. Sedan är det många människor som säger sig vara intresserade av naturen som inte vet hur en rävskit ser ut....

Vargjakt - ögonblicksbild

Från SVAs hemsida, ögonblicksbild nu efter lunch.

Trebent råbock

Tredje dagen på älgjakten, det blir onsdag. Vi har en tjur och en kalv kvar på tilldelningen. Under eftermiddagen skulle vi jaga av området där min gård ligger. Som av en slump drog jag hemmapasset. Så jag kunde ställa bilen på parkeringen och traska ner till tornet i kanten på fårhagen. Från det tornet är det fin utsikt över våtmarkshagar och en skogsbevuxen mosse.

Efter någon kvart i tornet observerade jag ett rådjur 100 m bort. Avståndet har jag mätt tidigare för övningsskyttets skull. Han uppförde sig lite konstigt. Var obenägen att flytta sig allt för mycket. En get med två kid passerade också.


Under de timmar vi jagade såten rörde sig bocken max 25 meter. Genom kikaren såg jag att han haltade och till och med åt gräs liggande. När jakten blåstes av pratade jag med jaktledaren och fick klartecken att skjuta djuret eftersom älghunden var kopplad.

Jag väntade en stund tills bocken vänt bredsidan till innan jag lät kula gå. Bocken rasade ihop. Som vanligt hade jag skjutit högt. Åter slet jag av ryggraden på en bock. När jag tänker tillbaka så har jag nog fällt 2/3 av mina rådjur på detta vis. Genom att skjuta av ryggen och förstöra delar av (fram)sadeln.

Jag traskade fram till bocken. Då såg jag varför han hade haltat. Ena klöven saknades! Jag tog ur honom och bar upp honom till gården. I ladan flådde jag honom och hängde in honom i min viltkyl. Klöven och skallen lade jag i frysen. Jag minns faktiskt inte om jag lade skinnet i frysen eller direkt på åteln...

Några dagar senare ringde jag till SVA. De var intresserade av att kika på klöven. När jag nämnde att jag hade en räv i frysen ville de ha den också. På så vis bekostades hela förfarandet genom SVAs undersökning av förekomst av dvärgbandmask hos räv. Här nedan följer SVAs rapport av obduktionen av rådjursklöven:

OBDUKTION OCH RÖNTGENUNDERSÖKNING
Framben av rådjur, enligt uppgift vänster framben, från bock.
Av frambenet har nedre delen, nedom framknäet insänts. På foten saknas klövar, klövben, kronben och större delen av kotbenen. Översta delen av kotbenens benpipor sticker ut genom en i huvudsak hopläkt hud.
I benänden ses en kraftig varig inflammation i mjukvävnad och skelett med omfattande upplösning av skelettet.
Benet har röntgats utan att spår av metallfragment påvisats.
DIAGNOS: Trauma (yttre våld), varig ben- och bemmärgsinflammation (purulent osteomyelit).
KOMMENTAR: Råbocken har råkat ut för någon for av yttre våld som skadat foten. Antingen har nedre delarna av foten slitits av eller så kan en skada ha utgjort inkörsporten för en infektion som gjort att vävnaden i de nedre delarna av foten dött (gått i nekros) och sedan fallit av. Ytan på benänden har sedan läkt av.

Ibland känner man att man gjort en riktigt god gärning när man fällt ett djur. Detta var ett sådant tillfälle. Andra gånger när jag känt samma goda tillfredsställelse har varit när jag fällt trafikskadat vilt eller andra sjuka djur, t.ex. skabbrävar.