Ormarna vaknar

Nu börjar de vakna. Denna huggorm hittade min vorsteh Essa. Tur i oturen så var den så trött, slö och kall att den aldrig högg när hon lyfte lite i den men munnen.... Tror jag i alla fall. Jag får hålla koll på Essa och se vad som händer.
_______________
Här kan ni läsa om när Missan blev ormbiten för ett par år sedna.

Huggorm

I dagarna är det ett år sedan Missan smet och hittade en huggorm som hon lyckades bli biten av. Jag ser i dagsläget inga konkreta efterverkningar som jag kan sätta fingret på. Men ibland funderar jag. Hon verkar periodvis ha lite ont och är ibland nästan överkänslig i tassarna. Får ta upp det med veterinären i nästa vecka när jag ändå skall in med henne för den årliga vacineringen. Den lilla skruttan är fyra nu. 

Att jag kom att tänka på detta berodde på att jag mötte en huggorm på stigen genom kohagen igår.