Havsöringfiske

Har hittills bara hunnit med ett par, tämligen opretensiösa, försök att fiska havsöring. Resultatet har varit flera hugg men de fiskar jag fått upp har varit allt för små. Får väl göra nya försök nästa helg kanske.

Januarihav

Vinter vid havet är intressant, det är ofta ett helt annat ljus än på sommaren. Vilket kan resultera i lite roliga bilder.

Badbrud

Essa är inte rädd för vatten. Hon hoppar dock sällan i självmant men så fort det finns det minsta lockande i vattnet så tvekar hon inte en sekund...

Invasiv art: Japanska jätteostron

I år verkar de trivas, de japanska jätteostronen. Vintern var inte överdrivet kall så överlevnadsgraden i strandbrynet var hög. Vad jag sett sedan de började dyka upp för ca 10 år sedan så ökar de snabbt och växer fort för att helt plötsligt dippa ordentligt när det blir en kall vinter. Första året kan de gå fran larv till fullt utvecklat ostron med 1 dm brett skal.

Med den pågående klimatförändringen i bakhuvudet så kan man misstänka att tidsspannet mellan varje "rensning" av strandbrynet genom frost och is kommer att ske allt mer sällan. Snarare så kommer vi att behöva vänja oss vid dessa stora snabbväxande molusker med vassa skal. Eftersom de är snabbväxande kan de bilda rev under vattnet. Jag kan tänka mig att de kommer att bli ett problem för våra apporterande hundar, ser framför mig sönderskurna tassar om man inte förser hunn med "simskor" inför varje jakttillfälle.

Nu är jag inte alls förtjust i ostron från början men nog måste jag se till att prova de japanska jätteostronen, de är åtminstone lättillgängliga... Och kanske borde man se de som en framtida proteinkälla, de kan trots allt producera så mycket som 30-40 kg ostron per kvadratmeter....

Den som vill kan ju lyssna på ett intressant inslag på vetenskapsradion om de japanska jätteostronen:

___________________
Källor:
Invasiva arter i sverige
Havsmyndigheten

Essa i skärgården maj 2017

Vi var en tur ute i Bohusläns skärgård i helgen. Essa gillar vatten och det märks. Sedan letade hon efter mink, tydliga spår men antagligen hade den invasiva protagonisten simmat över viken...

Syns inte - finns inte. Om stridsgaser i fisk och skaldjur

Vi månniskor är ibland helt fenomenala på strutsteknik. Syns inte - finns inte är ett mantra som verkar prägla den civiliserade människans hela historia. Kombinera det beteendet med vinstmaximering så kan det gå riktigt illa.

Efter andra världskriget fans det kopiösa mängder krigsmateriel i omlopp. Vad skulle man göra med allting? Mycket var ju farligt!

Bilden är länkad från HaVsmyndighetens pressmeddelande

Det enkla svaret var: dumpa skiten i havet. Havet tar hand om problemet åt oss. Och visst. Några jätteproblem utgjorde inte det 20-talet båtar som sänktes av de allierade utanför Måseskär i Göteborgs skärgård. Vraken ligger på 200 m djup.

Syns inte - finns inte.

Problemet är att saltvatten är ganska aggressivt och efterhand bryts vraken ner och farliga ämnen börjar spridas runt dem. Nu är läget så akut att Havs- och vattenmyndigheten (HaV) överväger ett fiskeriförbud i området.

HaV har sedan tidigare mätt upp förhöjda halter av arsenik (rester av senapsgas) i bottensedimenten runt vraken men i en nypublicerad studie konstateras spår av två andra stridsgaser via förhöjda halter i fisk och skaldjur fångade på plats. Spåren utgörs av förhöjda halter av ämnet diphenylchlorarsine (Clark 1 och Clark 2). Det kommer från bomber som nu korroderat så kraftigt att de börjat läcka. För de båtar de allierade sänkte var inte tomma, man passade såklart på att bli av med farlig ammunition när man ändå var i farten.

Ekosystemmässigt är vraken intressanta. De fungerar som rev och blir därigenom lämpliga yngelkammare för många marina arter. Det innebär också att de blir intressanta för såväl det kommersiella- som fritidsfisket. Det trålas och fritidsfiskas frekvent i området.

Halterna giftiga ämnen är inte så höga att de är bekräftat farliga, däremot finns det en japansk studie som visar att betydligt högre halter av ämnena orsakar genetiska skador på barn. Jag skulle personligen ta det säkra före det osäkra och avstå fisk och skaldjur fiskade runt Måseskär.
______________
Källor:
Pressmeddelande HaV
Artikel Aftonbladet

Recension: Den svenska kusten

Den första bok som damp ner i Älgflugans brevlåda var Den svenska kusten - landskapet, hoten och jakten av Per Klaesson och SvenGunnar Lunneryd. Klasson är mångårig jaktskribent och ingår i Naturfotograferna, minns jag rätt så skriver han mest för Jaktjournalen. Lunneryd är sälforskare på SLU. Boken ges ut av Malou K media.

Det är en fin bok i färg på ungefär 150 sidor i skuret liggande A4 format med hårda pärmar. Layouten är luftig och lättläst, boken är rikt illustrerad. Texten fluter lätt och trots att den bitvis är extremt faktaspäckad blir den aldrig tung eller svår. Emellanåt blir det upprepningar, kanske ett resultat av att det är flera skribenter inblandade? Boken är uppdelad i 24 kapitel enligt nedan. 

Hela boken är läsvärd men i mitt tycke är det ett kapitel som sticker ut som extra läsvärt, det är ett kapitel (kap 3 Hoten mot havet) som jag önskar att alla som är det minsta intresserade av vad som händer i havet borde läsa. På en handfull sidor, egentligen ganska tunga men skrivna på ett sätt som gör dem tillgängliga, levererar Klaesson & Lunneryd mängder av statistik, forskning och politiska beslut utan att det blir tråkigt. Snarare vill jag veta mer. Och vissa svar får man i de kommande kapitlen.

Boken täcker in hela kusten, från gränsen mot norge till gränsen mot finland. Möjligen kan en viss slagsida mot Bohuslän anas, samtidigt är det genom läget mot det näringsrika västerhavet, den rikaste delen av den svenska kusten. Genom författarnas kompetens vävs miljöbeskrivningar, biologi, aktuell forskning, jaktmetoder och tillvaratagande ihop på ett naturligt och självkart vis. 

Hela boken igenom trummas det in att jakt i skärgården är så marginell att den egentligen inte påverkar populationerna. Eller ja, det är en sanning med modifikation. Ett "normalt" och genomtänkt uttag av matviltet i kombination med medveten predatorkontroll (mink, kråka och trut) påverkar snarast populationerna positivt. Och precis som med rävstammen så skulle sälstammarna må bra av att beskattas eller regleras. Utvecklingen idag är inte bra, vi ser tex tydliga tecken på att de börjar blir för många i förhållande till tillgänglig föda.

Som ni förstå är det en bok jag rekommenderar. Möjligen hade man kunnat smyga in något kapitel om hur den ganska särpräglade och ofta karga kustmiljön påverkas när nya arter kommer in, jag tänker direkt på vildsvin som ju kan påverka en biotop högst påtagligt. Jag tänker även på en del av de utplanteringar som gjorts på öar vilket gör att vi tex har vildlevande mufflon på en del platser och fälthöns på andra. Större öar som Hven undviks helt. Det är den karga och vintertid obefolkade kusten som författarna behandlar. 

Boken kostar ungefär 300 kr och beställs härifrån. Jag hoppas den blir tillgänglig via de större nätbokhandlarna då den är värd maximal spridning. Malou verifierar att den kommer att säljas via de större nätbokhandlarna samt Setter så det är bara att hålla utkik.

Bleke

Det var varierande dagar i Bohuslän. Vissa dagar styv kuling andra bleke. Här några bilder från de lugna dagarna:

Missan jagar mink

När Missan vill åt en mink kan inte ens havet stoppa henne. Att hon behöver simma nder vatten för att komma åt minken under stenen är inget hinder.

#tuffhund

Småjakter i skärgården

I lördags lämnade vi ungarna på Tjörn, de skulle övernatta hos sina kusiner en sista gång innan kusinerna for hem till USA. Jag och hustrun for ut i skärgården eftersom det var kortare från Tjörn än att fara hem.

Till att börja med jagade vi lite mink. Hundarna bröjar bli duktiga på att hitta minkarna men själva avslutet får vi fortsätta att finslipa. Dvs hur man får ut minken från sitt gömsle under stenarna och hinner knipa den innan den satt sig i säkerhet under en ny bumling....

Det är inte lätt, men tids nog kommer vi få alla parametrar att falla på plats.

På söndagen blev en massa sjöfåglar lovliga så jag slängde ut lite vettar och satte mig i en skåre och hoppasdes på tur. Satt med Essa och väntade i det sköna solskenet någon timme innan jag gav upp.

Mer träning

Nu har vi hårdkört vattenapport med Essa. Har även skaffat ett gäng nya vettar. Allt för att vara redo den 21/8 när en massa sjöfågel blir lovlig i kustbandet. 

Sälarnas vatten

Jag har lagt en del, men inte mycket, nät i havet i år. Fler än 5 färre än 10 gånger, minst 150 m garn varje gång. Fisket får betecknas som kustnära. 

Statistiken är usel. Mycket jobb för lite fisk. I år har det inte ens kommit upp i 1 tagbar matfisk per 100 m nät. Förvisso blir det krabba, men det är bara jag i familjen som äter krabba så det är rätt ointressant fångst. Igår blev jag rejält trött. Redan 1 timme efter att jag lagt i näten såg jag första sälen dyka mellan flötena. Den uppehöll sig där i en halvtimme. Av hålen i näten att dömma åt den middag. 

Att svensken idag nästan bara äter vietnamesisk odlad hajmal eller norsk odlad lax men i princip aldrig svensk fisk är kanske inte så konstigt. 

Länktips: valar i svenska vatten

Valar är fascinerande djur och de finns i våra vatten. Tumlare,  som jag har sett ett par gånger, tillhör vår fauna men sedan brukar det dyka upp ett antal valar på tillfälligt besök varje år. Just nu håller tex en kaskelott till i Göteborgs södra skärgård:

En kaskelot har observerats av ett flertal personer i ett område mellan Särö, Vrångö, Donsö och Askimsviken under lördag 11 juni och söndag 12 juni. Förmodligen är det samma kaskelot som observerats i Öresund den 10 maj och norr om Fyn i Danmark 30 maj.
Det är en unik händelse. Senaste kaskeloten längs svenska västkusten var i december 1988 då en död individ påträffades utanför Träslövsläge i Halland vars skelettmontage finns att beskåda på Naturhistoriska museet i Göteborg. Det var också i samma område, (Askimsviken), där museets berömda blåval strandade för 150 år sedan.

Intresserad av valar? Kolla www.valar.se

Svårfiskat

Jag har försökt fiska havsöring de senaste dagarna. Vädret har varit fint och havet som en spegel. Det har varit väldigt lätt att hitta var havsöringarna har hållit till. Men att fånga dem? Det har varit svårt. Har bara fått upp en liten stackare som gick tillbaks i havet igen. Men varför så svårt kanske någon undrar. Jo havet är just nu överfullt av:

Små djäkla 4 cm fiskar i jättestim. Uppenbarligen är det dem som havsöringarna lever gott på just nu. 

Som komplement har jag lagt lite nät. Två nätter nät har gett två (2) skäddor och inte mindre än 15 krabbor... Synd att familjen inte är nåt förtjust i krabba. 

Havsöringspremiär

Idag, den 1/4, var det havsöringspremiär. Först var jag och ungarna ute. Det gav inget. 

Efter linch stack jag ut med kajaken och svepte av ett par grunda vikar. Inte heller det gav något. 

Nya tag i morgon!

Strandsnäckor som förrätt

Strandsnäckor, littorina littorea, äts sällan i sverige med ofta på kontinenten. Jag var såklart tvungen att prova. Så tillsammans med ungarna samlade vi in någon liter strandsnäckor och lite musslor. 

Allt sköljdes ordentligt i sötvatten varefter det stektes i ordentligt medvolivolja tillsammans med habanero och vitlök tills musslorna öppnade sig ordentligt och snäckorna tappade sina lock. 

Molluskerna åts med rostat bröd. 

Jag tyckte det var med nöd och näppe godkänt. Men då är det viktigt att poängtera att jag inte tycker om musslor och andra mollusker. Det får klassas som ren nödmat. Åtminstone för mig. 

Kräftdjur och krabbor tycker jag däremot om. 

Målsättning i sommar

Bohusläns museums årsbok för 2015 har temat mat i bohuslän och innehåller en väldig massa spännande recept. Jag har bestämt mig för att med hjälp av boken prova mig igenom de olika snäckor och musslor som man kan plocka i strandkanten och på fridykningsbart djup. Strandkrabba har jag testat och de innehöll inte mycket mat...

Årets första jakt - hjärtat i halsgropen

Var ute en rejäl sväng med Missan idag. Hon sökte rejält och noggrannt. 

Vi började på en udde. Sakta gick vi allt längre ut:

Ungefär en minut eftrer gps-bilden ovan så gick Missan i gryt. Hon har varit nere i det tidigare men det var flera år sedan. Vid ett par tillfällen lämnade hon grytet. 

En av dessa gånger såg det ut att bli ett drev som drog söderut. För att ta stopp i havet nedanför en brant. Gps-en skrek att den tappat kontakt. FAN! Hade hon druttat utför ett stup och ner i havet. Jag började springa. 

Efter en stund rasslade gps-en till. "Hund står". Positionen var vid grytet. Jag rusade dit och hörde Missan skälla djupt ner. 

Aha. Korrupt mottagning i grytöppningen hade gett felaktig position...

Efter att ha jobbat med grävlingen i ungefär trekvart kom hon upp och lät sig kopplas. Vi gick till en annan del av marken och gjorde ett nytt släpp. 

Klingande skärgårdsdrev

Idag gick jag och dottern ut och släppte Missan på en udde. Missan jobbade på bra men höll ganska tät kontakt så vivar tvungna att följa henne längre ut på udden än planerat. Men till slut tog hon upp ett smaldjur som buktade fint innan det passerade oss på ungefär 50 m håll. Eftersom jag bara hade med mig hagel fick den löpa. Strax efter följde Missan men det gick inte att stoppa henne. Fick ta henne när hon återgick istället. 

Sedan gick vi hem mot stugan men valde att släppa Missan på stugudden med. Denna gång sökte missan ut bättre och betydligt mycket noggrannare. Det var uppenbart att hon jobbade med ett gammalt spår vilket jon efter nästan 20 minuter hade rett ut och då körde hon upp ett ensamt rådjur. Hon drev det i någon kvart men det gick ut ur min jaktmark efter halva tiden. 

Inget byte idag, men är nöjd med helt ok hundarbete och trevligt sällskap. 

Äntligen! Vettarna levererar

Jagade över vettarna idag igen. Bara någon halvtimme för det blir snabbt kallt. Hur som helst. Det gick hyfsat, fick ner en skrakehane.