Jaktpolitik i praktiken

Snart är det val och då är det intressant att se hur partierna agerar i jaktfrågor. Man kan angripa detta på olika sätt. Inför förra valet gick jag genom de olika partierna var för sig. I år har jag gått igenom partiernas partiprogram. Fem olika grupper utkristalliserar sig utifrån partiprogrammen:

Mycket jaktpositiva: M, C

Något jaktpositiva: Kd, S

Neutrala dvs ingen åsikt: Sd

Något jaktnegativa: L,

Mycket jaktnegativa: V, Mp

Det är vad man kan utläsa av partiprogrammen. Att utgå ifrån partiprogrammen är viktigt eftersom det är partiets väljarkontrakt. Allt partierna säger utöver partiprogrammet är valfläsk och skall betraktas som sådant.

Vill man istället ta reda på hur politiken tillämpas i praktiken kan man kika på hur parterna röstat i riksdagsomröstningar och hur deras motioner ser ut. Jag väljer at redovisa vilka partier som lämnat in motioner. Här bör det nämnas att vi har en tendens som innebär att de motioner som lämnas in i jaktliga frågor i allt högre utsträckning syftar till att förbättra för jägare/utövande av jakt än att begränsa och förbjuda. Tidigare mandatperioder har de mest jaktkritiska partierna lagt fler jaktnegativa motioner, något vi kan räkna med återkommer om vi får en borgerlig regering efter valet. Oaktat detta är motionerna ett kvitto på olika partiers praktiska engagemang i en fråga. Såhär ser det ut för perioden 2014-18:

De två mest jaktpositiva partierna, M följt av C, står för närmare 3/4 av motionerna. Detta kan ses som ett kvitto på att den politik de pekar ut i sina respektive partiprogram är skarp och att de vill tillämpa den. Sd, S och Kd har i genomsnitt 2 motioner var per år under senaste mandatperioden. Det speglar ett vagt intresse för jakt som politikområde. L, V och Mp har mindre än 1 motion per år vilket speglar ett ointresse för politikområdet, eller att partierna prioriterar andra frågor eller i Mp:s fall att de inte vill skapa någon onödig kris i regeringen.

Sammanfattningsvis visar M och C störst aktivitet inom politikområdet jakt och det stämmer väl överrens med vad man kan utläsa ur respektive partis partiprogram.
__________________
Det är min kompis Mikael Jägare som gjort sammanställningen av motioner. Analys och slutsater är mina.

Jaktpolitik - vad säger partiprogrammen?

Jag har försökt kartlägga var de olika partierna står i fråga om jakt, privat vapenägande samt varg och andra stora rovdjur utifrån de olika partiernas partiprogram. Partiprogrammet är bra att utgå ifrån för det visar vilken tyngd ett parti lägger på en viss fråga. Väljer man att ta upp något i partiprogrammet så är det en tung fråga som partiet står bakom till fullo. Om man inte väljer att ta upp en fråga i partiprogrammet så är det ingen viktig fråga för partiet och alla uttalanden som partiet gör om frågan måste tas med en stor nypa salt.

Min genomgång redovisas först i tabellform där svaren förstärkts med färg i stil med trafikljus, tydligt jaktpositiva svar är gröna, svårtolkade eller neutrala svar är gula och svar som missgynnar jakten är röda. Om ett parti saknar officiell politik på områet så har jag valt att gulmarkera för att tills vidare ge dem ett neutralt omdömme. En fördjupning i de olika partiernas motioner kommer att ge ytterligare indikationer på hur allvarligt partiet ser på jaktrelevanta frågor.

Efter tabellen kommer en kort kommentar om respektive parti och avslutningsvis en lista med länkar till mina källor för den som vill följa upp något.

Sverigedemokraterna (Sd)

Vad gäller Sverigedemokraterna så finner man ingen som helst information om var de står i jakt, vapen och vargfrågor i deras partiprogram. Däremot finner man lite information om var de står i dessa frågor i debattartiklar och en handfull riksdagsmotioner. I och med att SD är tysta om dessa frågor i sitt partiprogram så kan man bara tolka dessa frågor som helt irrelevanta för SD annat än som valfläsk vilket bekräftas av en mängd utspel i jakttidningar och en handfull motioner. Kort sagt, eftersom partiprogrammet är partiets officiella kontrakt mot väljarna så förbinder sig SD inte på något vis att göra på ena eller andra sättet i jakt, varg och vapenfrågor.

Omdöme: Sd saknar jaktrelevant politik i sitt partiprogram, dessa frågor är helt enkelt inte kärnfrågor. Eftersom många jägare på sociala medier framhåller Sd som det bästa partiet i jaktrelevanta frågro så vill jag framhålla följande: Sd är inte ett parti att lita på i jakt-, vapen- och vargfrågor. De gör medvetna utspel för locka jägare men förbinder sig inte till något i jaktrelevanta frågor.

Moderaterna (M)

Moderaterna har en tydlig rubrik om jakt och viltvård i sitt partiprogram där de tydligt tar ställning för att skyddsjakt på varg skall skötas snabbt och enkelt. Vargstammen skall förvaltas. Därtill skall legala vapenägare inte drabbas av samhällets jakt på illegala vapenägare.

Omdöme: Moderaterna driver en politik som är tydligt positiv i jaktrelevanta frågor.

Kristdemokraterna (Kd)

Kristdemokraterna håller en låg profil i jaktrelaterade frågor, det enda som egentligen framgår av partiprogrammet är två tämligen urvattnat ställningstagande om varg och rovdjur där stammarna skall vara livskraftiga samtidigt som den lokala acceptansen är fundamental, detta kan tolkas precis hur som helst beroende på vem som läser det hela.

Omdöme: Kristdemokraterna är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget en positiv inställning till förvaltning av stora rovdjur.

Liberalerna (L)

Liberalernas partiprogram klubbades 2015. I partiprogrammet kan man under naturvård finna en kort skrivelse om rovdjur där det anges att stammarna skall vara livskraftiga samt att det skall ske dialog med lokalbefolkning.

Omdöme: Liberalerna är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget ett tvetydigt ställningstagande i fråga om varg och andra stora rovdjur.

Centerpartiet (C)

Centerpartiet har en tydlig politik på området. De anser att jakt är viktigt och att jägare samt sportskyttar på ett enkelt sätt skall kunna äga vapen. Varg och andra stora rovdjur skall förvaltas genom jakt. Viltförvaltningen skall vara så lokal som möjligt.

Omdöme: C är ett tydligt jaktpositivt parti. De har visat detta i ord och handling sedan låg tid tillbaka.

Socialdemokraterna (S)

Det är lite svårt att leta sig fram i socialdemokraternas partiprogram efter tydliga ställningstaganden om jakt, vapen och varg. Men jakt finns som rubrik på hemsidan och det står tydligt att socialdemokraterna tycker att jakt är viktigt för landsbygden. I det tryckta partiprogrammet står inget om jakt.

Omdöme: S är ganska ointresserade av jaktrelaterade frågor men erkänner jakt som något viktigt för många sympatisörer vilket är positivt.

Miljöpartiet (Mp)

Miljöpartiet framhåller djurrättsaspekten vid jakt, samt att jakt skall vara i samklang med ekosystem. Med Mp:s övriga politik i åtanke, särskilt den om att minimera människans påverkan på naturen, så innebär detta att jakt skall bedrivas väldigt restriktivt. De stora rovdjuren skall vara långsiktigt livskraftiga och tillåtas påverka ekosystemen, detta innebär i klartext avsevärt mycket större rovdjursstammar än idag. Mp saknar jakt- och skytterelevant vapenpolitik.

Omdöme: Mp är minst sagt jaktskeptiska och driver en politik som på många sätt hämmar möjligheterna att bedriva en meningsfull jakt.

Vänsterpartiet (V)

Vänsterpartiet skriver att man vill arbeta för att uppnå livskraftiga rovdjursstammar, vilket i klarspråk innebär att man inte anser att det är så idag och stammarna därmed bör öka. I partiprogrammet finns inga övriga uttalanden om jakt eller privat vapenägande.

Omdöme: V är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget stora rovdjur som de vill ha fler av.

Feministiskt initiativ (F!)

Jag hittar egentligen ingenting jaktrelevant på F!s hemsida och partiprogram, undantaget en rubrik som lyder ”Politik för jordbruk, skog, fiske, övriga naturtillgångar och rovdjuren” tyvärr saknar denna intressanta rubrik någon som helst text/innehåll.

Omdöme: F! har i likhet med Sd ingen officiell politik på området.

Informationen är hämtad från:

SD: https://sd.se/var-politik/ samt https://sd.se/var-politik/var-politik-a-till-o/

M: https://moderaterna.se/var-politik

Kd: https://kristdemokraterna.se/var-politik/ samt https://kristdemokraterna.se/politik-a-o/

L: https://www.liberalerna.se/politik/politikpartiprogram/ samt https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/liberalernas-partiprogram-1.pdf

C: https://www.centerpartiet.se/var-politik samt https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o

S: https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/ samt https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/partiprogram-och-riktlinjer/

Mp: https://www.mp.se/om/partiprogram

V: https://www.vansterpartiet.se/politik-a-o/ samt https://www.vansterpartiet.se/resursbank/partiprogram/

F!: https://feministisktinitiativ.se/politik/

________________________
Tillägg 24/7-2018
Partiprogram är bra som utgångspunkt. De ändrar man inte i brådrasket. Oftast måste partiet gå via ett årsmöte/liknande för att ändra partiprogrammet. Det gör dem till det egentliga väljarkontraktet för ett parti. 
Allt som lovas utöver partiprogrammet kan kan partiet ta väldigt lätt på. Det som inte finns i partiprogrammet är lågprioriterat och på ett helt annat sätt förhandlingsbart än det som uttrycks i partiprogrammet.
Därför är det partiprogrammet man skall kika på och inte runda löften riktade till en specifik målgrupp om man vill veta var ett parti egentligen står.

Remissvaren till förslaget om förändringar i vapenlagen

Erik Lakomaa har i facebookgruppen "vapenägare för klok lagstiftning" på ett överskådligt sätt sammanställt remissvaren till revidering av vapenlagen:

Snabb sammanställning av i fredags inkomna remissvar:
Instanser som lämnat remissvar som är emot eller i huvudsak mot utredarens förslag
Svenska Jägareförbundet menar i sitt remissvar att man bör följa EU:s krav och säger nej till klassning av sportskyttevapen i A, liksom till tillståndsplikt för idag licensfria vapendelar (liksom för ljuddämpare). SJF påtalar också att utredningen är bristfällig och innehåller felaktigheter.
Riksidrottsförbundet skriver i sitt remissvar att det är viktigt att förbättra för idrotten, pekar också på att det inte finns behov av tillståndsplikt för magasin, avfyrningsmekanismer (ej heller ljuddämpare). Man pekar också risken med att dela vapenregisteruppgifter.
Föreningen Precisionsskyttarna skriver i sitt remissvar att förslaget att omklassificera sportskyttevapen till kategori A ("krigsmateriel"), vilket EU ej heller kräver, skulle göra att det inte gick att flyga med dem eller och inte heller utan vidare köpa reservdelar till dem.
Statens Maritima Museer skriver i sitt remissvar att förslagen om tillståndsplikt för magasin och andra (idag licensfria) vapendelar, liksom tidsbegränsade licenser innebär problem - och kräver undantag för deras verksamhet om förslagen skulle genomföras.
Naturvårdsverket skriver i remissvaret att utredaren går längre än vad EU kräver, att förslagen innebär ökad administrativ kostnad för staten och innebär problem för jägare, jaktskyttar & handel. De pekar också på att utredaren vill tillståndsbelägga delar som inte definierats.
Svenska Mångkampsförbundet avstyrker i remissvaret utredarens förslag till implementering av vapendirektivet. Förordar istället att inga nya restriktioner som inte krävs av EU införs. Föreslår avskaffande av 5-årslicenser och att vapenpasset erkänns även av Sverige.
Oxelösunds Pistolskytteklubb skriver i remissvaret att utredarens förslag hotar skyttesporten då de innebär stopp för internationellt tävlande i vissa grenar (med vapen utredaren vill klassa i kategori A). De påpekar också att utredaren föreslår licenskrav på ej definierade delar.
Pistolskytteförbundet avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av EU:s vapendirektiv. Pekar bl a på att utredarens definition av vapen i kategori A skiljer sig från EUs, och skulle innebära att vanliga sportskyttevapen omfattades.
Gustavsbergs pistolskytteklubb avstyrker i remissvaret utredningsförslaget med hänvisning till att det går mycket längre än vad EU kräver och bland annat skulle sätta stopp för internationellt tävlande i vissa skyttegrenar. De motsätter sig även bl a tidsbegränsade licenser
Helsingborgs skyttesällskap skriver i sitt remissvar att utredningsförslaget ska förkastas då det går längre än vad EU kräver och står i strid med politikernas intention att ”nya begränsningar bör införas endast i den mån de innebär en konkret säkerhetshöjande nytta".
Stockholms Militära och Polisiära Skytteförening avstyrker utredningsförslaget. Pekar på att det går längre än vad vapendirektivet kräver och b la skulle omöjliggöra internationella tävlingar i vissa skyttegrenar då sportskyttevapen som klassats som A inte skulle gå att resa med.
Ystads Pistolskytteklubb avstyrker i sitt remissvar utredningsförslaget med hänvisning till att det går längre än vad EU:s vapendirektiv kräver och innebär problem för skyttet.
Sveriges Museer skriver i sitt remissvar att utredarens förslag om tillståndsplikt för magasin skapar problem för dem och att krav på deaktivering (av vissa museivapen) innebär att "information går förlorad för framtidens forskning".
Svenska Friskytteförbundet menar i sitt remissvar att Sverige redan uppfyller de krav EU ställer och att det inte finns behov av ytterligare restriktioner. De pekar också på att förslagen i utredningen innebär stopp för visst tävlande utomlands och för försäljning av reservdelar.
Fackförbundet Tull-Kust skriver i sitt remissvar att det är illegala och inte legala vapen som är problemet och att det med anledning av detta är omotiverat att gå längre än vad EU-direktivet kräver. De pekar på även att utredarens förslag orsakar onödiga problem för vapenbrukare.
Sjöormens Pistolskytteklubb avstyrker i remissvaret utredningsförslaget då det går mycket längre än vad EU-direktivet kräver, och bland annat hotar internationellt tävlande i flera skyttegrenar. De menar istället att Sverige bör utnyttja de undantagsmöjligheter som ges.
Edsvalla skytteförening avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av EU:s vapendirektiv. Motsätter sig de nya restriktioner utredaren föreslagit som inte krävs av EU. Pekar också på att utredaren vantolkat direktivet i fråga om vad som gäller för halvautomater.
Göta Vapenhistoriska sällskap avstyrker i remissvaret vapenutredarens implementeringsförslag. Pekar på att förslaget saknar konsekvensanalys och att det strider mot ambitionen i kommittédirektivet att inte onödigt försvåra för legala vapeninnehavare.
Skurups kommun skriver i sitt remissvar att förslagen går längre än vad direktivet kräver och komplicerar för sportskyttar och jägare - menar att regleringarna av magasin, avfyringsmekanismer, omklassning av sportvapen till A och femårslicenser bör strykas.
Jägarnas Riksförbund avstyrker även de utredarens förslag: Sverige bör tvärtom inte införa nya regleringar som inte krävs av EU. JRF menar också bl a att Sverige ska acceptera EU-vapenpasset samt att det ska klargöras att annonssidor inte ska räknas som "vapenmäklare".
Stockholms Luftvärnsförenings Skytteförening avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av vapendirektivet. De framhåller att utredarens förslag, som går längre än vad EU kräver, hotar både deras verksamhet och är till men för totalförsvaret.
Skyttesportförbundet kritiserar i remissvaret utredningsförslaget för att gå längre än EU kräver och motsätter sig de förslag som går utöver direktivet, ex om magasin och idag licensfria delar. SvSF kräver också att Sverige ska acceptera EU-vapenpasset.
Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet avstyrker utredningsförslaget och pekar på att det går längre än vad EU kräver och att utredarens förslag om att kategorisera sportvapen i samma kategori som krigsmateriel skulle omöjliggöra internationellt tävlande eftersom det då inte skulle vara tillåtet att flyga med vapnen. De föreslår också en allmän översyn av vapenlagen.
Östersunds kommun yttrar sig i remissvaret endast specifikt om den del som rör kommunen (brandfarliga varor) men tillägger att utredningsförslaget riskerar att skytteverksamhet försvåras eller omöjliggörs (kommunen skickar med två yttranden, från skytteförening respektive Försvarsutbildarna, ang detta).
Västernorrlands Läns Pistolskyttekrets pekar i sitt remissvar på att utredningsförslaget går längre än vad EU kräver. De avstyrker de restriktioner som inte är tvingande genom EU-direktivet, bland annat tillståndsplikt för magasin.
Uppsala Dynamiska skyttar avstyrker utredningsförslaget: De påpekar att det om det blev lag skulle utgöra ett direkt hot mot skyttesporten (genom begränsning av möjligheter att träna och tävla). Vidare pekar de på att utredaren går längre än vad som EU kräver.
Samlarföreningen Svevap avstyrker utredarens förslag i sitt remissvar och menar att anledning att gå längre än vad EU kräver saknas. De säger nej till bla reglering av magasin, nya märkningsregler och tidsbegränsade licenser. De pekar även på att utredningen innehåller felaktigheter.
Advokatsamfundet skriver i sitt remissvar att "nya restriktioner för legalt innehavda vapen ska ske med återhållsamhet" och "det saknas skäl att gå längre än vad ändringsdirektivet kräver".
Föreningsrådet i Ale kommun avstyrker förslaget och pekar på att de har flera skytteföreningar i kommunen som skulle drabbas hårt av utredarens förslag, de påtalar också att förslagen, tvärtemot intentionen från politikerna, är "onödigt betungande för enskilda licensinnehavare".
Svenskt forum för jakt-, skytte- och vapenfrågor avstyrker i sitt remissvar utredningsförslaget, de pekar på att det går längre än vad EU-direkrivet kräver och innehåller flera förslag, exempelvis magasinregleringar och regleringar av halvautomatiska sportvapen, som tidigare lag föreslagits i utredningar men då fått nej av politikerna.
Västsvenska dynamiker avstyrker i sitt remissvar utredarens förslag. Pekar på att det hotar deras verksamhet liksom föreningens samarbete med Försvarsmakten. De säger nej till omklassning av sportvapen till A", tidsbegränsade licenser, tillståndsplikt för fler vapendelar m m
Rosersbergs Pistolskytteklubb avstyrker i sitt remissvar implementeringsförslaget. De menar att skäl saknas för att gå längre än vad EU kräver och att det liggande förslaget innebär stora problem för skyttesporten.
Sveriges Vapenägareförbund avstyrker i remissvaret förslaget. De pekar på att det strider mot tillgänglig forskning, går längre än vad EU kräver, och i praktiken förbjuder vissa former av idrottsskytte. De pekar också på att utredarens förslag går emot totalförsvarets intressen.
Linköpings kommun skriver i remissvaret att godtar de delar som krävs av EU men att de förslag som går utöver Vapendirektivets krav (omklassning av sportvapen till A, femårslicenser och tillståndskrav för magasin och andra idag licensfria delar) måste utredas ytterligare innan beslut kan fattas.
Mölndals pistolskytteförning avstyrker utredarens förslag i sitt remissvar. De menar att förslaget går betydligt längre än EU kräver och vad som varit regeringens intention, förslagen skulle också innebära allvarliga problem för skyttesporten.
Svenska Westernskytteförbundet skriver i remissvaret att de avstyrker utredarens förslag då Sverige redan uppfyller EU:s krav och det inte finns skäl att införa nya utöver dessa.
Kungsbacka-Wiske Sportskyttar avstyrker i remissvaret utredningens förslag då detta skulle hota deras verksamhet. De påpekar också att flera av de delar utredaren vill tillståndsbelägga inte är definierade och att det är orimligt att kriminalisera innehav av odefinierade delar.
Därtill har ett stort antal privatpersoner lämnar remissvar, i stort sett alla avstyrker föreslaget.
Instanser som lämnar remissvar som är för eller i huvudsak för utredarens förslag
Tullverket menar att förslaget inte är restriktivt nog. Föreslår bland annat att det ska anges på licenser hur många magasin, avfyrningsmekanismer och ljuddämpare som får innehas till vapnet och vilka typer de får vara av.
Åklagarmyndigheten har i remissvaret inga synpunkter på utredningsförslagen när det gäller deras verksamhet. Menar däremot att tillståndskrav för ljuddämpare ska behållas då tillståndsgivningen till ljuddämpare för jakt är mycket restriktiv, att de är stöldbegärliga och att avskaffat licenskrav kan leda till en ”betydande ökning av ljuddämpare på olika vapen, inte minst på tyngre kulvapen”, de pekar också på att det inte har med direktivet att göra utan "har grund i framställningar från jägarorganisationer".
Polismyndigheten ställer sig i remissvaret positivt till utredningsförslaget. De vill även att innehav av magasin och avfyringsmekanismer ska kunna ses som synnerligen grovt vapenbrott, att det ställs aktivitetskrav på föreningar, och innehav av halvautomatiska gevär ska kräva "synnerliga skäl".
De skriver även att de bör få befogenhet att bestämma vilka vapen som är "lämpliga för sitt ändamål". Det motsätter sig även att ljuddämpare ska bli tillståndsfria
Följande instanser har lämnar remissvar som indirekt berör vapenfrågan
Förvaltningsrätten i Malmö har inget att invända för deras vidkommande men skriver i remissvaret att det, för att uppfylla EU-krav för undantag för vapen i kategori A nog krävs att kriterierna för innehav regleras i lag, inte genom att polismyndigheten utfärdar föreskrifter.
Eksjö kommun har i sitt remissvar inga synpunkter på förslaget vad gäller den del som rör kommunens verksamhet. De menar dock att det är nödvändigt att en konsekvensanalys som belyser konsekvenser för försvarsförmågan genomförs innan beslut fattas.
Svenska Armborstunionen skriver i sitt remissvar att förslagen inte borde omfatta dem men att utredarens oklara definitioner gör att osäkerhet råder därom. De skriver också att utredaren "inte har en aning om vad ett armborst är"
MSB yttrar sig inte (med undantag om §21 i Lagen om Brandfarliga och Explosiva varor) om de förslagen i utredningen men lämnar ett allmänt yttrande om att det är ”viktigt att begränsa tillgången på vapen, inte enbart automatiska och halvautomatiska”.
Följande instanser har lämnar remissvar som inte rörande vapenfrågan, eller har avstått ifrån att svara på remissen
Socialstyrelsen
Huddinge Kommun
Justitiekanslern
Kammarrätten i Jönköping
FMV
FOI
Svea Hovrätt
Riksantikvarieämbetet
Riksdagens ombudsmän
Säkerhets- och försvarsföretagen
Södertörns brandförsvarsförbund
Vimmerby kommun

Jaktens kräftgång i Polen

Polen är ett land där många svenska jägare under 1990- och början av 2000-talet stiftade sin första bekantskap med vildsvin. Fortfarande åker många svenksa jägare dit på jakt. Frågan är hur det blir framöver, det är helt uppenbart att jakten går kräftgång i Polen och att antijakt aktivisterna röner framgång på framgång år efter år.

Bilden är ett skärmklipp härifrån och visar en anti-jaktdemonstration i Gdansk den 18 januari. Flera av de lagskärpningar som demonstranterna efterfrågade blir nu verklighet i Polen om inte presidenten säger nej på fredag. 

Den polska senaten har enligt Fieldsports Channel beslutat om följande lagskärpningar:

Showing how easy it is for governments to ban hunting, the Polish Senate has crumbled under pressure from animal rights activists and has voted for the following laws:

• No under-18s to go hunting or join hunting trips (Poland has a constitutional right that allows parents to raise children in the way/faith/environment they deem best)
• All dogwork and falconry training to be banned (UNESCO recognises falconry as a ‘living human heritage’) – but untrained dogs and falcons to be allowed to work
• No fines for animal rights thugs sabotaging hunting
• Gun owners to undergo regular medical tests
• Land-owners to be allowed to exclude their properties from available for hunting (Poland previously allowed public hunting over private land)
• No shooting to take place within 150 metres of housing (previously it was 100 metres)
• Hunting clubs managers and members to be liable for wildlife damage within their area

Nu kunde det hela blivit ännu värre, till exempel pressade antijaktlobbyn på för att det skulle bli förbjudet att skjuta inom 500 m från bebyggelse, beslutet om 150 m är alltså inte så illa som det kunde blivit.

FACE, den europeiska lobbyorganisationen för jakt, protesterar givetvis bland kommentarerna vill jag särskilt lyfta fram denna:

2. The appointment of the President of the hunters’ association by the Minister of Environment and the possibility to dismiss this person by the Minister after the opinion of the advisory board
Result: The amendment eliminates the self-governance of the Polish Hunting Association and is a direct attack on the principle of democracy;

För den som minns sin historia så var det så det var i Sverige för sisådär 40 år sedan, då utsåg regeringen ordföranden till Svenska Jägareförbundet, en ordning som nu (som väl är) inte längre gäller.

Eftersom FACE verkar inom EU så är det givet att de plockar fram internationella regelverk för att trycka på:

FACE believes it is a fundamental right for parents to educate their children according to their own beliefs and customs, which this ban fails to respect. In this context, FACEwants to highlight Article 2 of the European Convention on Human Rights: “the State shall respect the right of parents to ensure such education and teaching in conformity with their own religious and philosophical convictions”. This new law also contradicts many key principles set out in the European Charter on Hunting and Biodiversity, which was adopted by the Standing Committee of the Bern Convention in November 2007.

Men hur kunde Polen hamna där? Hur har det kunna bli så att politikerna lyssnar på anti-jakt lobbyisterna? Svaret finner vi i en artikel från Jaktjournalen:

Torbjörn Larsson, Ordförande på Svenska Jägareförbundet kände till att något var på gång i Polen men blev som så många andra jägare överraskad.
– Den polska jägarorganisationen har inte varit så aktiv i sitt arbete på den sameuropeiska arenan. Generellt kan man säga att östeuropeiska länder inte jobbat så hårt som exempelvis Sverige på att öka den jaktliga acceptansen i samhället. Jakt har blivit politik.

Jag anser att det är viktigt att vi tar lärdom av detta. För att vi jägare skall få fortsätta jaga i frihet under ansvar så måste vi vidmakthålla ett brett förtroende. Vi måste vara etiskt klanderfria. Vi måste vara smarta. Vi måste vara organiserade. Är vi inte organiserade så begår vi ett jaktligt kollektivt självmord. Ju starkare organiserade vi är destu mer lyssnar politikerna på oss. I dagsläget finns två organisationer att välja på, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, värnar du jaktens framtid så gå med i något av dem! Vet du inte vilket så kan du kika på denna blogpost där jag jämför dem. 

Det där med landsbygden

Landsbygden, kan det bli något som får uppmärksamhet i årets valrörelse? Igår fick man nästan känslan av det i och med att Bucht och Löfven presenterade landsbygdspropositionen. Dess innehåll har knappt noterats på sociala medier medan en groda som Löfven släppte ur sig har fått rejäl spridning via ett felaktigt citat som sprids som meme. Rätt typiskt för sociala medier.

Men landsbygden har problem. I dagsläget tycker jag att relationen mellan stad och landsbygd är näst intill kolonial. Precis som kolonierna under 1700-talet producerade varor och slavar till sina ägare så producerar landsbygden idag arbetskraft, energi och varor till städerna. Samtidigt betalar man lika höga statliga avgifter och skatter i kombination med avsevärt högre kommunala skatter. Tillbaka får man en väldigt bristfällig infrastruktur såväl fysisk som social. Dessutom släpper staten i allt högre grad sitt ansvar över landsbygdens infrastruktur, nu senast meddelade transportstyrelsen att de vill släppa underhållet på 2000 mil vägar på landsbygden. I kombination med en politik som motverkar bilkörning, den enda form av kommunikation som fungerar på landsbygden så är

Hemma går vår närmaste butik på knäna. Jag hoppas den klarar sig för den behövs men samtidigt finns alla varningssignaler på en butik på upphällning där. Det blir allt längre till närmaste postombud. Sedan det förra, 10 km bort, slog igen så har vi nu 25 km enkel resa till vårt postombud. Det känns mycket även om jag är väl medveten om att många har betydligt längre avstånd. 2012 så bygdes vår lokala skola ut. Det var en lättnad, det kändes som om politikerna nu äntligen skulle satsa lite på vår by. Nu ligger ett förslag att mellanstadiet skall bort från den och bara lågstadiet skall bli kvar. Inte nog med att det är ett slag mot landsbygden - det är ett makalöst resurssölseri.

Utan att vara ekonom så tror jag inte att bidrag till landsbygden är rätt väg att gå, för ingen vill vara bidragsberoende. Snarare så skulle skatte- och avgiftsdifferentiering vara lämplig. Sänk arbetsgivaravgiften för butiker på landsbygden. Låt momsintäkter från varor producerade på landsbygden (helt eller delvis) stanna i regionen där de produceras. Öka den svenska självförsörjningsgraden, det är inte en handelsfråga - det är en säkerhets- och överlevnadsfråga. Sänk bilskatten på landsbygden eftersom det inte finns någon kollektivtrafik att tala om.

I dagsläget så tycker jag inte att något av partierna har en seriös landsbygdspolitik. Men jag skall försöka belysa det inför valet i samband med att jag ändå försöker täcka in vad de olika partierna står i fråga om jaktrelevanta frågor.

Svenska OS medaljer - skjutvapen avgörande

Vinter-OS i Pyeongchang är nu över för sveriges del är det det bästa någonsin mätt i antal guld- och silvermedaljer. Som vanligt får vi tacka vapeninnehavarna för detta:

• 7 guld varav 2 i skidskytte (Hanna Öberg och herrarnas stafettlag).
• 6 silver varav 1 i skidskytte (Sebastian Samuelsson).
• 1 brons.

Vid de senaste 2 sommar-OS har Håkan Dahlby respektive Marcus Svensson tagit silvermedaljer. 

Så trots att polis och politiker gör det allt svårare för legala vapenägare så bärgar sverige medaljer i just skyttegrenar, i Peyongchang över 20% av medaljerna! Men då hör man inga populistiska uttalanden om att det civila vapeninnehavet bör begränsas för då är vapnen helt plötsligt bra och accepterade - de der ju sverige framgång!

Så varför inte ta fasta på detta och gynna ansvarsfullt civilt vapenägande istället för att krångla till det så som man gör med tillståndsgivningen idag. En myndighet (Naturvårdsverket) anger vad som är lämpliga vapen ur ett jaktligt perspektiv, men bara för att Naturvårdsverket säger OK så innebär det inte att Polisen gör det för de har sina egna regler som härrör från ett par högt uppsatta tjänstemäns personliga tyckanden och politiska agendor. Ser vi inte upp så riskerar vi att kamma hem färre medaljer i framtiden till följd av polisiär klåfingrighet.

Tips till tillträdande RPC

Chefen för säkerhespolisen, Anders Thornberg, efterträder Dan Eliasson som ny rikspolischef. Detta meddelades nu på morgonen. Såvitt jag kan dömma är det ett mycket bra val, antagligen ett av de bästa man kunde göra. För att det hela skall bli så bra som möjligt tänker jag ge den tillträdande RPCn ett par handfasta tips.

I jägarkåren har polisen en trogen samarbetspart. 5500 jägare är engagerade i att hjälpa till att lösa ungefär 50.000 viltolyckor varje år. Mitt tips till RPC är att se till att vidmakthålla ett så bra samarbete som möjligt med jägarkåren i allmänhet och jägare som sysslar med trafikeftersök i synnerhet. Ett mycket enkelt sätt att underlätta detta är genom att inte vara så anala vad det gäller licensgivning på vapen. Hitta inte på en massa konstiga specialregler som ingen förstår utan låt Naturvårdsverket avgöra vilka vapen som är lämpliga för jakt och koncentrera er på att hålla koll på att inga olämpliga personer får tillgång till jaktvapen.

Skytterörelsen är en given samarbetspart för polisen, inte minst genom att polisen använder skytteklubbarnas skjutbanor för övningsskytte. Men för att skjutbanorna skall kunna hållas öppna så krävs att det finns en skytterörelse. Med den restriktiva inriktning polisens tillståndsenhet har idag så blir det allt jobbigare för folk att känna motivation att engagera sig ideellt i den folkrörelse skytte utgör. Det är i princip aldrig någonsin några brott som begås med de legala vapen vapen skyttarna har vilket gör att jag tycker att polisen borde prioritera att fel människor (sådana som Mangs) inte får vapen istället för att göra tillståndsgivningen så krånglig att gemene man tröttnar.

Kort sagt så tycker jag att polisens vapengrupp skall koncentrera sig på att de illegala vapnen snarare än de legala som ändå ytterligt sällan används på fel sätt. Det handlar även om att polisen inte skall välja att lägga onödiga resurser i förvaltningsdomstolar på att folk söker licenser på vapen som tex Naturvårdsverket anser lämpliga för jakt men som Polisen inte tycker är lämpliga.

Det var mitt tips i all välmening, och inte är det svårt att genomföra heller. Det är bara att se över vilka personer som har ansvar för vapenfrågor, se till att det är personer som kan och förstår vapen och som inte hittar på en massa lögner så som att det skulle vara lätt att konvertera ett halvautomatiskt gevär till automateld. Ett bra sätt att försäkra sig om att den ansvarige har en gedigen kunskap är att låta en av polisens skytteinstruktörer ta över ansvaret.

Ny vapenamnesti - ett spel för gallerierna

Idag inleds en ny vapenamnesti, det innebär att vem som helst kan lämna in vapen utan rsk för påföljd för innehavet. Amnestin löper 1/2-30/4.

Politikerna och polisen beskriver amnestin som ett sätt att få bort vapen från gatorna. Tidigare vapenamnestier (1993, 2007 och 2013) har beskrivits som lyckade, ca 30.000 vapen och 29 ton ammunition lämnades in under de två första. Men vad är det egentligen som folk har lämnat in? Jo:

• Ungefär hälften av allt som lämnas in är gamla jaktvapen. Det rör sig generellt sett om äldre vapen som blivit liggande efter att ägaren avlidit. Här kan ju nämnas att det finns kvar en hel del vapen från tiden före införandet av krav på vapenlicens, det är faktiskt så illa att ca 90% av de inlämnade vapnen av svenskt ursprung är från tiden före vapenlicensernas införande. Här finns även en stor mängd vapen som är det har funnits licens på men där polisens register lämnar mycket övrigt att önska, dvs vapnen har inte sökts upp när ägaren avlidit just på grund av at registerföringen varit bistfällig. Här finns garanterat ett och annat stulet vapen som återkommit på detta vis men de är försvinnande få i sammanhanget. Gissningsvis finns här också en stor mängd gamla repetervapen från hemvärnet som av någon anledning har blivit kvar ute i stugorna. Kategorin innehåller fler hagelpapen än kulvapen. 4 kulgevär och 12 hagelgevär var ombygda till enhandsvapen.
• Ungefär 30% har varit enhandsvapen. Här skall man vara medveten om att det förvisso rör sig om enhandsvapen men att det bland dessa vapen finns mycket gott attrapper (vanligt vid rån), signalvapen (ollonpistoler/motsvarande, där licensplikt infördes relativt nyligen) samt icke licenspliktiga svartkrutsvapen. Enhandsvapen som klassificeras som "mycket gamla" utgör över 25%, bland dessa ingår över 300 amerikanska svartkrutsrevolvrar. Min misstanke är att även enhands luftvapen och soft air-guns förts till denna kategori men det har jag inget belägg för. 
• 20% uppges vara automatvapen, vapendelar och luftvapen. Min spontana reaktion är att man fört ihop dessa kategrier för att det skall framstå som att fler automatvapen lämnats in, för det totala antalet automatvapen som inkom 2007 uppgick till 38 stycken varav de flesta utgjordes av k-pistar, dvs antagligen gamla hemvärnsvapen som blivit kvar sedan innehavaren avlidit.

Det är kulturhistoriskt sett mycket oroande att så många vapen är av så hög ålder. Vid förra amenstin reagerade vapensamlare över att polisen inte informerade om vilka vapen som inte behöver lämnas in och förstöras:

– Det är tragiskt att sådana vapen skickas för destruktion. De är oftast inte licenspliktiga över huvud taget och borde inte alls lämnas till polisen. Den som vill bli av med vapnet borde sälja det på öppna marknaden.

Vidare:

– Folk som inte tagit reda på vad det är för vapen de har riskerar att bli lurade. Den som sett på Antikrundan vet vilka värden gamla gevär kan ha.

Man kan konstatera att vapenamnestin reducerar antalet okontrollerade vapen men den intressanta frågan är om det är relevanta vapen som inkommer, är det verkligen vapen som riskerade att komma till användning vid "skjutningar" som lämnats in. Jag är mycket tveksam. Min åsikt är att det är ett populistiskt slag i luften. Det är ett sätt att framstå som handlingskraftig utan att påverka det egentliga problemet. Och detta populistiska mediaspektakel kostade skattebetalarna 5,7 miljoner kronor senast det genomfördes. För 5,7 miljoner kr hade man kunnat avlöna 10 polisassistenter i ett år med 2007 års löneläge. Frågan är om inte de hade gjort större mytta.

Sammanfattningsvis: erfarenheten från de senaste två vapenamnestierna visar att de primärt är ett spel för gallerierna som får politiker och polis att framstå som handlingskraftiga i media.

Pragmatism eller ideologi vad gäller Trumpadministrationens trofeimportbeslut

I mitt flöde på facebook noterar jag en massa kritik av Trumpadministrationens beslut att tillåta att trofeer av bland annat elefant får tas med hem från Zimbabwe och Zambia. Kritiken kommer till och med från personer som i vanliga fall är pragmatiker men som totalt saknar insikt i jakt och i många fall faller för Naturskyddsföreningens beskrivning av vad jakt är.

Jag vet inte hur situationen är för elefanterna i just Zambia och Zimbabwe men jag vet att det är illegal elfenbensjakt som är problemet - inte legal väladministrerad jakt på utvalda djur. Det är för övrigt intäkterna från den sistnämnda som primärt finansierar kampen mot tjuvjägarna på plats i afrika.

Detta gör att jag, även om jag är djupt kritisk till Trump, av rent pragmatiska skäl inte kan kritisera just detta beslut. Skall något kritiseras så är det Japan som tillåter handel med elfenben, Kina däremot avser förbjuda elfenbenshandel vid årsslutet.

Rätt eller privilegium att få inneha skjutvapen?

I veckan har nyheten om den halländske anhängaren till Nordiska motståndsrörelsen som blivit av med sina vapenlicenser varit lite av en snackis i vissa kretsar på sociala medier. Själva nyheten handlar sammanfattas såhär i halländsk media:

I slutet av juni beslagtog polisen två gevär och ammunition som ägs av en man boende på en ort i norra Halland. I polisens beslut står att mannen är "mycket aktiv" medlem i Nordiska motståndsrörelsen, NMR, en organisation som förespråkar väpnad kamp och revolution med målet att inrätta en nordisk nationalsocialistisk republik.

I gängse ordning överklagar mannen beslutet.  Hur det går sedan vet vi inte mer om än att det fnns gott om exempel på andra aktiva medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen som fått sina licenser indragna. Genomgående är säkerhetspolisens, om de olika rättsinstansernas, syn på saken att medlemmar i våldsbevakande och samhällsomstörtande organisationer inte skall ha tillgång till lagliga vapen. Och då spelar det ingen roll på vilken politisk kant personerna befinner sig, de kan lika gärna vara höger- som vänsterextremister eller för den delen våldsbejakande islamister, det kvittar de skall ändå inte ha tillgång till samhällssanktionerade vapen. Säkerhetspolisen har trots allt hyfsad koll på de här grupperingarna vilket framgår tydligt i den utredning från Brottsförebyggande rådet som publicerades 2009, Våldsam politisk extremism heter den och kan samanfattas såhär:

I Sverige finns politiska krafter som är mot demokratin och de värden som det demokratiska samhället står för. På ena sidan finns grupperingarna inom vit makt-miljön. De vill införa ett upplyst diktatoriskt ledarskap. På den andra sidan finns den autonoma miljön med det klasslösa samhället som vision. Till den autonoma miljön hör också enfrågegrupperingar som djurrättsaktivister.
Kännetecknande för vit makt-miljön och den autonoma miljön är att våld och andra brott accepteras som ett led i den politiska kampen. Vissa personer inom miljöerna begår sådana brott.

Hur är det då med vapentillgången? Jag läser i BRÅs utredning på sidan 14:

Inom vit makt-miljön finns dessutom personer som har vapenutbildning, exempelvis är jägarexamen förhållandevis vanligt. En del har militär utbildning genom värnplikt, men tillgången på personer med avancerad militär utbildning är mycket begränsad. Inom vit makt-miljön finns relativt stor tillgång till både legala och illegala skjutvapen. Ett mindre antal vit makt-anhängare förfogar också över automatvapen och sprängmedel.

De nyligen avkunnade dommarna mot tre män i Göteborgstraketn, tre män från Nordiska Motståndsrörelsen, visar att de är villiga att använda sprängmedlen i syfte att skada andra människor. Så det vi står inför är alltså människor med våldskapital som de är villiga att använda mot samhället. Skall samhället då låta människor inom dessa organisationer betros med legala vapen?

För mig är svaret glasklart. Det som förvånar mig är att det inte är det för alla jägare och vapenägare. Vilket blivit extra tydligt i diskussionerna på sociala medier de senaste 4-5 dagarna. Såhär kan det låta i grupper på facebook:

Nä , detta är livsfarlig genväg från våra myndigheter - och sånt här får lätt eget liv i ett land som sverige med alltför lågt utbildade "högutbildade". 

Det var en släng av bildningsförakt, nästa uttalande blandar ihop våldsbejakande organisationer med åsiktsregistrering. I Sverige får man ha vilka åsikter man vill, däremot får man inte ge uttryck för dem hur som helst:

Man är ute på en ytterst farlig väg om man utgår från åsiktsregistrering vid beslut om vem som ska inneha vapenlicens. Nästa steg: Nja den är ju kommunist eller den är moderat som pappa var nazist under kriget och då eskalerar man till slut till "in absurdum"

Nedan följer en halsbrytande konspiratorisk vändning mot polisen samt en makalöst passiv hållning som tycks förespråka att man INTE skall agera proaktivt mot brott:

Nej. De skall ha kvar sina vapen.
Om man skall dra in deras vapen skall man dra in polisens vapen med. Polisen KAN ju göra dumma grejer. Tycker även de skall ha rätt att bära handeldvapen likt alla som inte är dömda för våldsbrott borde ha. Den dagen man är dömd för ett kan man besluta om att ta en persons vapen. Inte innan.

Effekten av det nästa skribent skriver är intressant, vår föreningsfrihet gör att många organnisationer som med självklarhet är terrorklasade i andra länder inte är det i Sverige, skribenten tycker att medlemmar i dem därför skall få ha vapen:

Det är helt enkelt självklart. Så länge organisationen ifråga inte är terrorklassad och förbjuden ska de hålla tassarna borta.

Två till som tror att det är en fråga om åsiktsregistrering och glömmer bort vapenlagen kap 2 §5 (se länge ner):

Ja Sverige blir bara värre o värre tycker att det blir allt mer likt gammla Östblocket med åsiktsregistrering och grannar som håller koll på varandra och tjallar om någon gör fel.tycker vi börjar bli förtrycka medborgare som snart inte har ett smack att säga till om..fyfan

Om den för stunden styrande regeringen arbiträrt skall kunna neka olika föreningsmedlemmar och odömda individer vapenlicens av ideologiskt politiska aneldningar som det ser ut som det är frågan om här, är det långt gånget och ett mycket oroande prejudikat.

Det är viktigt att hålla reda på att detta inte är en fråga som berör åsiktsfrihet och föreningsfrihet, för vi har detta i Sverige och det är en demokratisk rättighet att värna. Det handlar om att samhället inte behöver betro medborgare med förtroendet att inneha vapen om de visar tendenser att bruka dessa mot samhället och att delta aktivt i extrema våldsbejkande organisationer är precis en sådan sak som diskvalificerar medborgaren som vapeninnehavare. Då är man helt enkelt inte lämplig, bara att se till vapenlagens kap 2 §5:

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

Med detta torde mitt svar på rubriken vara givet. Jag anser att det är ett förtroende och privilegium att få vara vapenägare. Jag anser inte att det är en självklar rättighet för de som inte ställer upp på samhällets grundläggande regler.

Inför MP:s kongress 2017

Jag har roat mig med att snabbt kolla igenom motionerna till MPs kongress 2017 som går av stapeln i Linköping till helgen. Motionerna hittas i ett pdf häfte HÄR. Vi kan kika på dem i tur och ordning:

2.3 Jakt med lösspringande hund. 
Här yrkas på förbud med hänvisning till att det bidrar till viltolyckor samt stressar viltet.
Partistyrelsen föreslår avslag.

2.4 Samsyn om våra rovdjur
Ett flummigt kortfattat förslag som syftar till ökad samsyn kring rovdjuren.
Partistyrelsen anser frågan besvarad. 

3.20 Åtgärder för att begränsa klimatskadlig verksamhet.
En mängd förslag läggs men det "intressantaste" torde vara att minska mängden idisslare i sverige i syfte att få ner metangasproduktionen. Detta gäller såväl tamboskap som vilt (tex älg). De sistnämnda skall minskas genom ökat jaktligt uttag.
Partistyrelsen föreslår avslag.

5.8 Stoppa vapenexporten
Förslag att totalförbjuda export av vapen, ammunition och andra militära medel. Lite osäker om jaktammunition räknas in här eller ej.
Partistyrelsen anser frågan besvarad. 

Som synes är det inte något direkt fokus på jaktliga frågor, kanske har MP fullt upp med interna strider och problem med minskande popularitet. Det verkar ju onekligen som om de åker ur riksdagen rejält i nästa års val. De senaste siffrorna jag sett har legat strax under 3% och då skall man vara medveten om att MP historiskt sett går betydligt bättre i prognoserna än i skarpa val...

Påskläsning: svar till Per Gahrton

Härom dagen skrev Per Gahrton ett debattinlägg i SvD i vilket han gick till frontalangrepp på sveriges jägare i allmänhet och Jägareförbundet i synnerhet. Martin Källberg har skrivit ett bra svar. Jag skrev också ett svar som också skickades till SvD, det togs inte in. Tycker det kan passsa bra som påskläsning:

Replik till Per Gahrtons debattinlaga ”Jägareförbundet, varför hatar ni Miljöpartiet?”
 Per Gahrton, det kan inte vara något vanligt utsnitt ur jägarkåren som du jagar tillsammans med om du har missat jägarkårens generella missnöje med Miljöpartiet. Denna skepsis är inte så konstigt om man lyfter blicken från de fina orden i partiprogrammet och istället ser till partiets praktiska politik. Tror du att den svenska jägarkåren, där Svenska Jägareförbundet är den största organiserande företrädaren, uppskattar:
Att Miljöpartiet verkar för att hagelskytte mot flygande fågel skall förbjudas (du kanske inte får chansen till fler gäss och duvor om dina partikollegor får sin vilja igenom). 
Att Miljöpartiet verkar för att jägareförbundet skall fråntas sitt allmänna uppdrag. 
Att Miljöpartiet verkar för att det inte skall bli någon specifik jaktmyndighet. 
Att Miljöpartiet verkar för att det inte skall bedrivas någon licensjakt på varg än på ett bra tag, trots att en stor del av forskarna anser att det inte hotar stammen - snarare tvärt om (men de forskarna avfärdades av ditt partis förra språkrör som köpta). Att Miljöpartiet verkar för att alla former av grytjakt skall förbjudas. 
Att Miljöpartiet verkar för att levandefällfångst (trots ett strikt regelverk) skall förbjudas (annat än i forskningssyfte). 
Också var det detta med viltförvaltningsdelegationerna. Miljöpartiet har från det att viltförvaltningsdelegationerna skapades verkat för att förändra delegationernas sammansättning för att minska jägarnas inflytande över viltförvaltningen. Detta togs upp redan på Miljöpartiets kongress i Karlstad maj 2011 och nu, 6 år efter kongressen, genomförde miljöministern en sådan förändring trots att flertalet länsstyrelser (som leder arbetet i viltförvaltningsdelegationerna) tycker att arbetet fungerar bra. Att Jägareförbundet kritiserar denna förändring förvånar av någon anledning Gahrton.
Det är lite av Miljöpartiets konkreta och uttryckliga åsikter och bedrivna politik i jaktfrågor från senare år. Men du Gahrton, du kanske har missat vad som hände på hemmaplan när du var i Bryssel? Adderar man Miljöpartiets gles- och landsbygdspolitik till ekvationen så innebär dessa ytterligare konkreta försämringar för möjligheten att utöva jakt som fritidsintresse och hållbar livsstil. Är det då så förvånande att jägarna och Svenska Jägareförbundet är skeptiska till miljöpartiet som politisk företrädare för miljörörelsen?

EUs vapendirektiv i praktiken - 6,5x55, 30-06 och 308w förbjuds!

I går eftermiddag, som dagens sista nyhet, släpptes ett pressmeddelande från justitiedepartementet och miljödepartementet gemensamt. Pressmeddelandet innehöll information om Sveriges tillämpning av det nyligen beslutade europeiska vapendirektivet. Beslutet togs vid ett snabbt regeringsmöte direkt före lunch sagda fredag.

Trots politikers löften om att vapendirektivet inte är något hot och inte kommer att påverka den svenska jakt- och skytterörelsen så visar fredagens pressmeddelande det motsatta. Redan den inledande meningen avslöjar att (mp) haft ett stort inflytande över tillämpningen vilket ligger i linje med att (mp) fått ta alla jaktrelaterade beslut under 2017 (antagligen som en eftergift och för att (mp) gentemot sina väljare skall framstå som segerrika):

EU:s vapendirektiv skall implementeras och regeringen avser genom detta öka säkerheten för medborgarna i kombination med att skapa miljönytta.

Här kan man fundera på hur vapendirektivet kan ge miljönytta, men den frågan klarnar några rader ner i pressreleasen:

Redan idag är militära vapen förbjudna för civilt innehav, som en förlängning av detta förbjuds militära kalibrar. Detta innebär att vanliga älgjaktskalibrar som 6,5x55, 30-06 och 308 winchester förbjuds. Konsekvensen detta innebär för jägare och sportskyttar vägs med råge upp av den miljövinst som görs genom att de tre vanligsat förekommande kalibrarna tas bort och med dem en spridning av 312 ton rent bly i skog och mark varje år. 

Konsekvensen blir stor. Det gäller med andra ord att snabbt byta ut vapen i de aktuella kalibrarna* så snabbt som möjligt (IDAG!) innan handlarna insett problemet och vägrar ta emot inbyten i dessa kalibrar. De nya reglerna skall börja gälla från halvårsskiftet 2017, dvs 30/6. Den hastiga implementeringen förvånar, å andra sidan har Sverige alltid strävat efter att vara "lydigast i klassen" i EU. Själv avser jat att åka till min lokala vapenhandlare redan idag och byta in min 6,5-a, att åka till Torsbo och utnyttja deras stora utbud är lockande men jag tror Torsbo är bättre uppdaterade på de kommande relgerna än min lokala handlare så det får bli där...

Miljöminister Karolina Wald lämnar en kort kommentar på twitter och tillfogar hashtaggen #miljöseger;

Genom att plocka bort vanliga kalibrar minskar vi mängden bly som sprids i naturen. 

Polisens sakkunnige på vapen, Peter Rangsell, retwittrar och tillfogar:

SEGER! Militära kalibrarna försvinner från Sverige! Inga mer skjutningar!

En minut senare tillfogar han:

Dags för en ny vapenamnesti så vi får undan jägarnas vapen!

Närmare midnatt kommer en uppföljning:

Nästa mål: Krympt vapengraderob.

Rangsells högra hand Nils Penninger svarar:

Skål för det broder!

Rangsell rundar av kvällen med följande svar riktat till Spänninger:

Jag står för nästa SHOT så fort vi ses ;-)

 Jag lovar att återkomma så fort jag har mer information i ärendet. Men tills dess är det bäst om alla själva sätter sig in i den lilla information som finns tillgänglig.

Regeringens pressmeddelande finner du HÄR.
Regeringens internremmiterade beslutsunderlag finner du HÄR.
__________________________________
*Den fullständiga listan över vilka kalibrar som kommer att förbjudas finner du HÄR.

Klåfingrig politik

Igår meddelades det från regeringen att sammansättningen i viltförvaltningsdelegationera ändras. Här återger jag regeringens pressmeddelande:

Regeringen tycker att viltförvaltningsdelegationerna till stor del fyller sin funktion och fungerar väl, men att sammansättningen av ledamöter behöver ändras. Genom en förordningsändring stärks nu naturvårdens och den lokala turismsektorns representation.
I varje län finns en viltförvaltningsdelegation, ett organ som hjälper länsstyrelsen i viltförvaltningen. Delegationen har främst en rådgivande funktion men även vissa beslutande befogenheter.
Dagens regeringsbeslut innebär att Förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer ändras så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och natur/ekoturismföretagen av en ledamot.
– När vi utvärderat viltförvaltningsdelegationerna har vi sett att vissa intressen varit underrepresenterade. Med dagens beslut ändrar vi så att det blir bättre balans i delegationerna, säger miljöminister Karolina Skog.
Förordningsändringen gäller från 1 april 2017. Ledamöterna utses efter förslag av berörda intresseorganisationer i länet.
Översynen av viltförvaltningsdelegationerna var en del i ett åtgärdspaket som regeringen presenterade 2015 med fem förslag för att få till stånd en långsiktigt hållbar vargstamsförvaltning.

För det första så är viltförvaltningsdelegationerna en rätt märklig företeelse. Vi vet av erfarenhet att deras åsikter och rekommendationer emellanåt fullständigt ignoreras när beslut väl tas. Jag kan förstå att en man väljer att utvärdera dem nu när det finns 6 års erfarenhet att utgå ifrån. Vi kan konstatera att regeringen tycker att viltförvaltningsdelegationerna till stor del fyller sin funktion och fungerar väl,så långt allt väl. För det är faktisk även vad de operativa myndigheterna tycker. Länsstyrelserna är samstämmiga i sin åsikt att viltförvaltningsdelegationerna fungerar bra.

Vi kan alltså konstatera att viltltförvaltningsdelegationerna fungerar förhållandevis bra, sedan kommer regeringen med ett MEN: men att sammansättningen av ledamöter behöver ändras. Och ändringen sker alltså genom att lokal turismsektor och naturvård får ytterligare representanter. I någon mån har länsstyrelserna påpekat att där finns en skevhet i representationen i viltförvaltningsdelegationerna. Flera av de politiskt tillsatta har nämligen varit jägare, inget konstigt i det eftersom de som ingår i en VFD måste kunna frågorna som skall behandlas. Samtidigt kan det lika gärna falla sig så att de politiskt tillsatta är med i Rovdjursföreningen SNF eller WWF, och då blir skevheten än större genom att naturvårdens intressen redan stärkts ren strukturellt i sammansättningen.

Jag kan därför inte tolka detta på annat sätt än att det är ett köttben från socialdemokraternas sida till samarbetsparten miljöpartiet så att MP kan meddela sina väljare någon slags seger nu när det juridiska spektaklet kring vargjakten retts ut och det fastställts att licensjakt på varg är förenligt med lagar och regler. Genom en förändring av viltförvaltningsdelegationernas sammansättning kommer de som ser jakt på varg som en styggelse att få större inflytande. För det är trots allt vargen det handlar om, det avslöjas tydligt i slutet av pressmeddelandet, förändringen sker för att få till stånd en långsiktigt hållbar vargstamsförvaltning.

Jag arbetar yrkesmässigt inom delar av miljöförvaltningen. Jag har lagt flera årsverken på arbete direkt emot fyra olika ansvarsmyndigheter inom olika projekt. Jag har daglig kontakt med myndigheter av olika slag (just nu framför allt länsstyrelser) likväl som brukare och exploatörer. Min erfarenhet efter 20 år är att när något fungerar så låter man det tuffa på. Visst kan det finnas småproblem men om ett system överlag fungerar smidigt så har man allt att vinna på att behålla det som det är. Och om man nu till nåds skall förändra något så utgår man direkt från de som arbetar i systemet. Man låter dem komma till tals och man lyssnar på dem (jfr LEAN). Ordentligt. Innan man förändrar något. Det är enda chansen att något skall bli bättre. Annars blir det som inom polisen där man beställer ett digitalt handläggninssystem över huvudet på handläggande poliser och när det visar sig vara undermåligt så har man kastat 100-tals miljoner i sjön, skapat dålig arbetsmiljö för medarbetarna och tappat förtroende hos allmänheten. Jag har personlig erfarenhet av att politiker beslutar om förändringar, vilka överklagas och när juridiken har malt klart står politikerna där med lång näsa och säger (citat):

Men så kan de inte göra. Vi har ju tagit ett beslut.

Kort sagt, jag tycker beslutet är skitdåligt.  Det är politisk klåfingrighet när den är som värst. Jag hoppas verkligen att viltförvaltningsdelegationerna väljer att låta jaktarrangörer och fiskeguider ta del av platserna som representanter för ekoturism och inte bara företag som arrangerar vargsafari...

Tyvärr har jag fått indikationer på att det kommer fler förändringar framöver, inte minst som valrörelsen börjat komma igång så smått (1,5 år kvar) och Miljöpartiet kommer att behöva plocka så många poäng som de över huvud taget kan för att ens klammra sig kvar i riksdagen. De kommer att försöka klämma ur de sista dropparna makt, för någon regeringsställning lär de inte få inom överskådlig framtid. Vi lär alltså se mer jaktfientlig plakatpolitik innan nästa val.
_____________________
Jägareförbundet är kritiska:

Spontant snedvrids demokratin, när problematiken snarare handlar om att utveckla arbetssätt och rutiner i delegationsarbetet. Jägarna har bara en representant, medan natur- och miljörörelsens olika delar får fler i ett forum som ska fatta beslut om viltförvaltning. Syftet kan inte vara att få balans, när regeringen ändrar den demokratiska spelplanen till förmån för ett intresse

Martin Källberg (redaktör, Svensk Jakt) har skrivit en mycket läsvärd krönika om det hela:

De ofta påfallande jaktfientliga krafterna inom Miljöpartiet har här identifierat en möjlighet att skifta fokus från förvaltning till bevarande.
Vi har sett det förr, i andra sammanhang, och resultatet blir alltid detsamma: de som ensidigt talar om bevarande, och inte om brukande av naturen, är sällan vänligt inställda till jakten.
Risken är stor att så nu blir fallet även inom viltförvaltningsdelegationerna.
Miljörörelsen led ett stort bakslag när Högsta förvaltningsdomstolen fällde sitt avgörande om vargjakt före nyår.
Nu tar de nya tag, för att angripa jakten på annat sätt.
Det som inte är trasigt behöver inte lagas.
Utom viltförvaltningsdelegationer, uppenbarligen.

Jägarnas Riksförbund är kritiska:

- Nu ökar man alltså representationen för de som egentligen är rena betraktare, samt tyvärr också ofta okunniga om viltförvaltning, och minskar inflytandet för markägare, jägare och brukare av markerna. Det här kommer att bli mer tungrott. Detta är snudd på en provokation av den rödgröna regeringen, säger Solveig Larsson.

Jägare som del av det svenska försvaret?

Tidigare värnades svenskens skytteförmåga. Skytterörelsen ingick som en del i totalförsvaret och vapen var något naturligare än idag. Nu betraktas vapen med misstänksamhet och EU har precis tagit ytterligare ett steg mot en skärpning av de övernationella regler som reglerar medborgarnas möjligheter att inneha vapen. Steget innebär att man i än högre grad misstor jägare och sportskyttar.

I det läget blir det riktigt intressant när Försvarsmakten går ut och ber jägare om hjälp:

”Som jägare är du observant och pålitlig. Du rör dig dessutom mycket i skog och mark. Men framför allt är du bekant med normalbilden, det vill säga, du vet hur det ser ut när allt är frid och fröjd”, skriver de i utskicket och fortsätter:
”Ju fler som håller ögonen öppna, desto bättre kan vi värna om Sveriges integritet”.

Det hela handlar om att sverige ständigt utsätts för främmande makters informationsinhämtning, kanske även sabotage. För att höja säkerheten och bevakningen vill försvarsmakten ha hjälp, sedan i höstas finns faktiskt en konkret tipstelefon inrättad:

Både Säkerhetspolisen (SÄPO) och Försvarsmakten gör bedömningen att det pågår ständigt främmande underrättelseinhämtning mot Sverige och svenska intressen. Det krävs att samhället gemensamt tar ett aktivt ansvar för att vi tillsammans ska kunna förebygga och förhindra säkerhetshotande verksamhet.

Vidare:

Det går inte att förklara exakt vad Försvarsmakten vill ha in för tips. Men de flesta kan själv avgöra vad som är viktigt och vad som är något som avviker från normalbilden. Känns något fel eller konstigt är det bättre att rapportera en gång för mycket än en gång för lite. Försvarsmakten gör övertiden en sammanvägd bedömning av all tillgänglig information - det är inte bara en enda rapport som ligger till grund för vår sammanvägda bedömning och eventuella åtgärder.
Exempel på saker som är intressanta för Försvarsmakten är:
- Fordon som kör till ett militärt skyddsobjekt.
- Individer eller fordon invid ett skyddsobjekt.
- Individer eller fordon i anslutning till militär verksamhet.
Det kan röra sig om kriminella som kartlägger i syfte att göra angrepp på Försvarsmaktens anläggningar eller främmande makt som vill komma över skyddsvärd information. Kriminalitet och främmande underrättelseinhämtning är de vanligaste säkerhetshotande verksamheterna som riktas mot Försvarsmakten.

Så när politikerna misstror och snävar åt reglerna för legalt vapeninnehav räcker försvaret upp en hand och ber om hjälp...

Kommentar om USA-valet och dess effekter

Igår kom beskedet som förvånademånga. Donald Trump blir USA:s nästa president. Detta har till synes mycket lite att göra med jakt (i Sverige) som ju denna bloggen handlar om. Men funderar man lite så kan det nog finnas en del relevans trots allt..... Martin Källberg, Svensk Jakts drivne chefredaktör, skrev en intressant krönika på ämnet igår:

USA är betydligt mer än Washington, New York och L.A.
Den som lagt örat mot marken har förstått det djupa missnöje som i mycket stora områden råder med just ”etablissemanget” och ”eliterna”. Politikerförakt, rent ut sagt.
De som upplever sig frånsprungna i den nya ekonomin och svikna av politiken är ganska många till antalet. För många av dessa väljare har Donald Trump framstått som ett rimligt alternativ, om inte annat för att i protest manifestera sitt missnöje.
Minst lika mycket som USA röstat FÖR outsidern Trump har man röstat MOT det politiska etablissemanget – och Hillary Clinton.
En icke obetydlig del av den här konflikten handlar om motpolerna storstad och landsbygd.
Så skedde också i Storbritannien i somras, när britterna röstade för att lämna EU. Även det var i många avseenden en protest mot att storstadens eliter vänt ryggen mot periferin, landsbygden.
Mönstret upprepar sig på båda sidor om Atlanten.

Vidare, Svenska förhållanden:

Även om mitt bevakningsområde – jakten – kan tyckas smalt, måste man vara blind för att inte se hur den svenska landsbygdsbefolkningens missnöje ökar. Det finns en genomgående besvikelse över att inte längre räknas, att förbigås.
En frustration över att påtvingas urbana värderingar, att storstaden i allt större utsträckning ska diktera landsbygdens villkor.
Detta har vi sett i många frågor relaterade till jakten och brukandet av vår natur.
Den som gång efter annan förbises, kommer till slut att revoltera – på ett eller annat sätt.

Olle Wästberg (L) är ordförande för demokratiutredningen. Han skrev i sitt nyhetsbrev igår med anledning av presidentvalet följande som på många sätt sammanfaller med det Martin skrev:

Andrev Walden, krönikör i Aftonbladet, skriver att det finns ”en markör för Trumpväljaren som visat sig tydligare än etnicitet, ålder och utbildning, en markör som även slår starkare än attityd mot muslimer och illegala invandrare: svaret på frågor som ”känner du dig ohörd?” och ”människor som jag har inget inflytande över hur landets styrs”.  http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/andrevwalden/article23855749.ab   

Det är en riktig iakttagelse som också stämmer överens med hur många av dem som stödjer populiströrelser i Europa och Sverige tycks känna. I Demokratiutredningen redovisar vi en undersökning som visar att bara 15 procent av svenskarna anser att de har någon möjlighet att mellan valen påverka politiska beslut. Och då ska vi vara medvetna om att USA har val (lokala eller nationella) varje år, medan vi i Sverige har längre valperioder än nästan alla andra länder. 

Psykologiska undersökningar visar att människor är mer benägna att acceptera beslut som går dem emot om de verkligen upplever att de fått göra sin röst hörd och blivit lyssnade på. 

Det är skälet till att Demokratiutredningen föreslog enklare regler för att samla in namn för folkinitiativ (förslag till kommunala folkomröstningar) och att vi efter finskt mönster ska införa ”folkmotion”, d v s att om en procent av medborgarna ställer sig bakom ett förslag väcks det som motion i kommunfullmäktige, landsting eller riksdag. https://www.hbl.fi/artikel/direkt-demokrati-pa-frammarsch/  

Ska vi inte stå inför en allt starkare polarisering och populism är det nödvändigt att skapa nya kanaler för att medborgarna sa kunna göra sina röster hörda.

Konsekvensen av Brexit, det amerikanska presidentvalet och den allmänna missnöjestendensen i västvärlden bör för EUs del ett fokus på kärnverksamheten/ursprungssyftet, dvs behålla fred genom ömsesidig handel och ekonomiskt beroende. Rimligen bör EU, om inte omedelbart så på sikt, trappa ner stora delar av det regelverk som på så många håll upplevs som en oförstående och missriktad centralstyrning från Bryssel. Gör inte EU detta så kommer hela organisationen successivt krackelera. Såväl inifrån som utifrån genom den handelsprotektionism vi står inför i och med den kommande amerikanska administrationen.

Jag avslutar med att låta SVT edit demonstrera problematiken i två klipp:

Lobbying

Idag, liksom genom alla tider, så har lobbying varit ett sätt för intressegrupper att påverka politiker i en riktning som anses önskvärd. Lobbyarbetet är dock olika synligt och väcker lite olika uppmärksamhet.

Häromsistens väckte Svenska Jägareförbundets lobbyverksamhet uppmärksamhet. Att intresseorganisationer lobbar är inte konstigt, man kan tex ana Djurens Rätt bakom en hel del motioner signerade Jens Holm (v) och att den gamla regeringens Eskil Erlandsson (c) och Anders Borg (m) övningssköt på Öster Malma var det ingen som lyfte ett ögonbryn åt. Men så fort lobbying riktas mot (sd) reagerar alla, så även jag det skall jag inte sticka under stolen med.

Lobbying kan antingen vara aktiv och uppsökande eller passiv och responderande. I frågan om Jägareförbundet och (sd) var det en passiv form av lobbying som enligt Expressen gick till såhär:

En organisation som varit flitig i lobbyarbetet mot Sverigedemokraterna är Svenska Jägareförbundet. Kontakten med förbundet har gått så långt att SD-ledamoten Josef Fransson i november 2014 skickade över ett utkast till partiets motion om jaktpolitik till Anders Grahn, då chef för intressebevakning och juridik på förbundet:
”Givetvis så kan du kommentera direkt i anslutning till varje förslag. Jag tar tacksamt emot feedback och förslag på strykningar, tillägg och förändringar”, skrev Fransson i mejlet.
Anders Grahn svarade några timmar senare:
”Bifogar motionen med några kommentarer.”
Fem dagar senare lämnade Fransson tillsammans med SD-kollegerna Runar Filper och Anders Forsberg in jaktmotionen där Jägareförbundets kommentarer tagits med i stort sett ordagrant.
Du måste ha blivit nöjd med det?– Ja, det vore konstigt annars, säger Anders Grahn nu till Expressen.

Här är det alltså en fråga om en slags expertutlåtande inom ett område där man har kompetens.

Josef Fransson säger om att han lät Jägareförbundets synpunkter gå rakt in i partiets motion:
– Det var på min begäran. Jag tar jättegärna emot hjälp så att mina tankar och förslag inte går stick i stäv med vad som är en lämplig jaktpolitik.

Självklart har Jägareförbundet kommenterat det hela  officiellt:

Magnus Rydholm är öppen med att Svenska Jägareförbundet träffar alla riksdagspartier, på precis samma sätt som de flesta andra organisationer.
– Vi vill ha en så bra jakt och viltförvaltning som möjligt. Därför berättar vi om fakta, forskning och kunskap. Och vi gör det för alla riksdagspartier – för att vi ska rakryggat ska kunna säga att vi är partipolitiskt obundna. Vi ska behandla alla partier lika och frågar de efter fakta så får de svar.
Han menar att det är politikernas agendor som i mångt och mycket styr tidpunkterna för eventuella möten.
– Ibland kan det bli en fika, en lunch, vid några enstaka tillfällen en middag på en restaurang eller en korridordiskussion. Vi har en representationspolicy som vi följer. Det är alltså inte tal om några frikostiga utgifter.
Magnus Rydholm understryker också att förbundet bara diskuterar jakt och viltförvaltningsfrågor.
– Det kan handla om att beskriva vilka effekter olika förslag kan få och hur vi ser på en utveckling av viltförvaltningen. Syftet är helt enkelt att ge så bra beslutsunderlag för politikerna som möjligt, säger Magnus Rydholm.

I en politisk värld där (sd) är tredje största parti, är tämligen jaktvänliga i sin politik och dessutom har de avgörande mandaten* mellan alliansen och det röd-gröna blocket är det naturligt att påverka (guida?) även dem, det har jag krass förståelse för. Att alla organisationer som har samröre med (sd) stigmatiseras är dock ett faktum.

___________________________

*Mandatfördelning efter 2014 års val: 

S:113, 

M: 84,

Sd: 49

Mp: 25, 

C: 22

V: 21

L: 19

Kd. 16

Rätten att jaga är en politisk kamp

Jakt är underbart.
Jakt är avslappnande.
Jakt är en livsstil.
Jakt ger ekologisk mat av hög kvalitet.

Samtidigt är jakt en lång och hård politisk strid som utkämpas löpande oavsett i vilken fas av jaktåret vi befinner oss.
Striden utkämpas på alla plan. Det kan röra sig om lokala politiker eller tjänstemän som av olika skäl vill se restriktioner, men det kan lika gärna handla om övergripande internationella satsningar som kan påverka länders bnp!

Den senaste delegern för jaktens intressen var att EU inte kommer att införa förbud mot import av legala troféer. Detta är livsviktigt för flera afrikanska staters ekonomi, men ekonomin i länder långt borta rör inte antijaktlobbyn och djurrättsorganisationerna i ryggen.

Den striden vanns, men det kommer fler internationella strider som berör vår möjlighet att utöva jakt. Tro inget annat. Vill man värna jakten så är det viktigt att man organiserar sig och stöder de som inte bara arbetar lokalt utan även påverkar (lobbar) internationellt. Idag är, förutom regering och riksdag, Bryssel den viktigaste spelplanen. För mig innebär det att jag inte ser något alternativ till Svenska Jägareförbundet. Visst kan man ha synpunkter på en hel del, men bortser man från enskilda detaljer och ser till helheten så ser jag inget alternativ om jag vill jaga även i framtiden. Är man oorganiserad ger man sådana krafter som sänkte jakten i Holland fritt spelrum.

_________________

Detta inlägg var ursprungligen en statusuppdatering jag gjorde på FB.

Vapenfråga till inrikesminister Ygeman

Idag har ett flertal organisationer som representerar jägare och sportskyttar skickat en skrivelse till inrikesminister Ygeman:

Angående EU-kommissionens förslag till nytt vapendirektiv 

I protokoll daterat den 1 april 2016 har europeiska rådets arbetsgrupp GENVAL lagt fram förslag till reviderat vapendirektiv. När man läser dokumentet verkar det som om Sverige inte driver den linje som riksdagen uttalat. Sverige verkar också ha lagt fram förslag som helt eller delvis går emot politiska budskap som regeringen tidigare avgett till de svenska jägar- och skytteorganisationerna. Hit hör exempelvis ett svenskt förslag om förbud på EU-nivå mot alla på marknaden förekommande gevär för jakt- eller sportskytte som är halvautomatiska. Dessutom förefaller Sverige inte ha motsatt sig ett nytt förslag som förbjuder alla på marknaden förekommande pistoler som är halvautomatiska. Detta går emot både riksdagens vilja och den svenska Försvarsmaktens intressen, som de uttalats i Försvarsmaktens remissvar i frågan, samt skadar även jägar- och skytteorganisationerna allvarligt. 

Vi ställer oss därför frågan om det är regeringens avsikt att i EU driva en linje som står i strid med Riksdagsbeslut samt Försvarsmaktens, jägarnas och skyttarnas intressen? Vi motser ett snabbt svar om vad regeringen avser göra åt dessa bekymmer så det inte innebär fler problem för framtiden. Skulle det vara svenska tjänstemän som på egen hand drivit frågor i strid med regeringens linje är det extra viktigt att skyndsamt åtgärda problemen.

Det är en viktig skrivelse för utvecklingen har varit minst sagt oroande de senaste dagarna. Skrivelsen är undertecknad av Svenska Jägareförbundet, Svenska Skyttesportförbundet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet samt  Svenska Skidskytteförbundet. Av någon märklig anledning saknas Jägarnas Riksförbund, men så är det tyvärr rätt ofta när det blir skarpt läge. Det är synd, för de dryga 30.000 jägare som organiseras av Jägarnas Riksförbund är en substantiell del av den svenska jägarkåren.
______________
Personligen tror jag att hela problemet hänger samman med att sverige valt att begära undantag från de föreslagna reglerna istället för att motsätta sig dem. Den vanliga konflikträdslan skymtar fram igen.
_____________
Svensk Jakt skriver också om brevet. De har också lagt upp det som pdf om inte min ovan angivna länk fungerar.

Hoplofobi

Från svenska wikipedia:

hoplofobi

Substantiv[redigera]

Böjningar avhoplofobi	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hoplofobi	hoplofobin,åld. hoplofobien	hoplofobier	hoplofobierna
Genitiv	hoplofobis	hoplofobins,åld. hoplofobiens	hoplofobiers	hoplofobiernas

hoplofobi

1. rädsla för vapen

   Etymologi: Från grekiskans "hoplon", vapen.

______________________
Bakgrunden kan man hitta på engelska wikipedia med hänvisning till Jeff Cooper:

"I coined the term "hoplophobia" in 1962 in response to a perceived need for a word to describe a mental aberration consisting of an unreasoning terror of gadgetry, specifically, weapons. The most common manifestation of hoplophobia is the idea that instruments possess a will of their own, apart from that of their user. This is not a reasoned position, but when you point this out to a hoplophobe he is not impressed because his is an unreasonable position. To convince a man that he is not making sense is not to change his viewpoint but rather to make an enemy. Thus hoplophobia is a useful word, but as with all words, it should be used correctly."

______________________
Att jag tar upp detta beror såklart på att vi ser en tydlig tendens i dagens samhälle där kunskapen om vapen minskat drastiskt sedan den allmänna värnplikten i praktiken avskaffades dvs sedan tidigt 1990-tal. Formellt avskaffades den inte förrän 2009 men då var värnplikten redan synnerligen selektiv i sitt urval. Detta innebär att kunskapen om och respekten för vapen successivt minskat för att idag ligga på extremt låga nivåer. Samtidigt ser man hur vapenlagen successivt skärpts. De senaste vapenlagsförslagen har varit extremt restriktiva med långtgående förslag kring förbud. Förslagen ligger på såväl nationell som internationell nivå. Jag tycker att det är ett uttryck för att samhället idag lider av hoplofobi. Man är rädd för att terrorister skall göra skada och skärper därför redan restriktiva regler för legalt vapenägande när man på förhand vet att det i princip aldrigär legala vapen som förekommer i terrordåd.