Butiker och falska betyg

Härom dagen nåddes jag av en intressant länk på facebook. Den ledde till en artikel om falska betyg och opmdömmen på nätet. Alltså inte skolbetyg utan omdömmen hos butiker och andra näringsidkare. Systemet med omdömmen på nätet är väldigt utspritt internationellt men ännu så länge ganska outnyttjat i Sverige. Här är 6 tips på hur man känner igen falska betyg (citerat från recensi):

Är alla recensioner skrivna på samma dag?
Säg att ett företag har fyra femstjärniga recensioner som alla är skrivna samma dag. Hur kan det gå till naturligt? Det är inte omöjligt att det är äkta, företaget kan till exempel ha frågat nöjda kursdeltagare efter kursavslut om de kan tänka sig att skriva recensioner och därmed fått fyra på en gång.
Sannolikt är dock att företaget i så fall skulle få fler recensioner stötvis i samband med nästa kursavslut. Om recensionerna är flera månader gamla och inga andra recensioner har lämnats varken före eller efter är det en indikation på att de är fejk.
Har personen som recenserat lämnat fler recensioner om olika företag?
På Google visas det totala antalet recensioner en person har lämnat för olika företag. Om personen bara lämnat en enda recension för ett enda företag med ett strålande betyg kan det tyda på att omdömet är fejk. Det kan även vara personens första recension av naturlig anledning – exempelvis om företaget är det första som frågat om recension på Google och personen inte självmant recenserar företag löpande. Det kan även vara ett tecken på att personen fått något i retur för att lämna en recension, exempelvis en rabattkod. Omdömet behöver därför inte nödvändigtvis vara helt fejk, kanske bara morotad.
Titta även på datumet för att avgöra recensionens värde – är recensionen gammal och personens enda recension kan du värdera den lägre än andra recensioner. Vill du gå ett steg längre, titta om personen själv arbetar på företaget. Det är inte ovanligt att medarbetare recenserar sin egen arbetsplats, ofta med en mycket kort text och fem stjärnor. Ägaren själv brukar gärna skriva lite längre, om denne får för sig att recensera sitt eget företag.
Är alla recensioner positiva?
Alla företag kan inte göra alla kunder nöjda hela tiden, och en eller ett par halvkassa recensioner kan därför ge legitimitet åt resterande recensioner. En vanlig tanke om ett företag har fem recensioner varav fyra femstjärniga och en enstjärnig är att de femstjärniga är fejk och den enstjärniga är äkta, men förhållandet i sig självt behöver inte betyda att det faktiskt är så.
Är det totala antalet recensioner lågt är det inte omöjligt att recensionerna faktiskt är äkta. Kombinera därför kriteriet med andra, särskilt datum, för att göra en helhetsbedömning.
Vad står det egentligen i recensionerna?
Kunder skriver väldigt olika mängd i sina recensioner. En del skriver bara ”Bra”, andra en längre berättelse. Särskilt missnöjda kunder brukar skriva längre texter om vad som gjorde dem missnöjda. Titta därför på recensionernas innehåll. Är det ett specifikt omdöme, är det både positivt och negativt, eller väldigt allmänt?
En missnöjd kund sätter ofta fingret på vad som var dåligt och en väldigt nöjd kund nämner ofta namn på personal de haft kontakt med. Ett vanligt varningstecken på utländska recensioner är att texten ser ut att komma från Google Translate och återkomma i flera recensioner, det ser vi dock sällan i Sverige än så länge.
Svarar företaget på recensionerna?
Ett företag som aktivt svarar på recensioner visar att de bryr sig om vad som skrivs. Här är det också viktigt att se om företaget svarar med att kopiera och klistra in eller svarar individuellt på varje recension. Många företag svarar endast på negativa recensioner, men deras svar kan ge en indikation på hur de skulle hantera ditt ärende om du blev missnöjd med ditt köp.
Har företaget recensioner på fler sajter och är de samstämmiga?
Passa på att titta på fler ställen om recensionerna verkar överensstämma i så väl positiv som negativ bemärkelse. Att börja på Google är bra, men titta gärna också på företagets Facebooksida och kanske även andra recensionssajter om du vill avgöra äktheten i betygen. Om du googlar företagets namn brukar du ofta kunna hitta flera recensionssajter där företaget nämns och bedöms.

I jaktliga sammanhang så utnyttjade jaktsabbarna och djurrättsorganisationer* möjligheten med betyg på nätet i samband med Räv-SM förra året. De gjorde helt enkelt så att de uppomanade folk på fb och i andra forum att gå in på ett antal företags FB- samt hemsidor och ge dåliga betyg och omdömmen oavsett om det anlitat företaget eller ej. Allt för att sabba för företagen och få dem att dra sig ur sitt sponsorskap. Organisatören berättade:

– Små företag som egentligen inte har med jakt att göra har drabbats genom att aktivister skrivit inlägg på deras hemsidor och Facebooksidor. Bland annat genom att ge dåliga recensioner om deras produkter och tjänster.

Jag har noterat ett par företag med jaktlig anknytning som jag antingen misstänker fuskar med recensioner eller som raderar negativa recensioner. Jag har till och med sett företag helt ta bort recensionsmöjligheten på Facebook efter motiverad kritik. Jag kan med anledning av att jag inte vill riskera förtalsanmälan peka ut några men man kan konstatera att det generellt sett gäller företag som påfallande ofta kritiseras eller vars produkter och marknadsföring ifrågasätts på olika forum på nätet. Så om man är det minsta tveksam till ett företag så bör man komplettera de omdömmen man ser på hemsida / facebooksida med googling.
 __________________________
*Här kan det vara intressant att notera att Djurens rätt inte tillåter förtroendevalda i SD att inneha förtroendeposter i organisationen.

Jaguarmagasinet nr 2 ute nu

Nu har jaguargruppens jaktmagasin kommit med sitt andra nummer. Jag tror det är ett lätt genialiskt drag av Jaguargrupppen att ge ut en e-tidning med 80% annonser för de egna produkterna och 20% artiklar/krönikor. Första numret har för övrigt haft över 700.000 visningar....

När jag bläddrar i nr två hajjar jag omedelbart till. Man har anlitat riktigt duktiga skribenter till detta nummer. Tillexempel dyker Tobias Hassel upp med en recension av den turkiska hagelbocken Akkar Churchill. Kanske är det en recension som tidigare publicerats i vapentidnignen, det vet jag inte men Tobias är duktig, ärlig och har starka åsikter. Han skulle, såvitt jag känner honom, inte sälja sig. Tycker han att något är bra skriver han det, tycker han det är skräp så skriver han det.

Där finns såklart en hyllning till nya Sauer 404 och där finns nyheter fårn IWA-mässan. Givetvis de produkter som Jaguargruppen saluför.... Men det får man räkna med när man läser en produkt från en affärskedja. Ett riktigt intressant reportage är en längre intervju med Kjell Lennartsson, Härkila. Den fokuserar givetvis på jakthundar och innehåller en del riktigt bra tips.

Så om du behöver något att läsa i mobilen eller slöläsa på paddan är Jaguarmagasinet ett bra tips. Mycket reklam, javisst men om man som jag är lite nyfiken på olika prylar är det ganska kul.

Morrissey faller för Goodwins lag angående säljakt

Goodwins lag känner ni väl till? Om inte så läs detta Wikipediacitat:

"I takt med att en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett". Att sannolikheten går mot ett betyder att det förr eller senare kommer att ske. Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, och den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister kan anses ha förlorat diskussionen.^[2] Godwins lag gäller bland annat de fall då en part jämför sin motståndare med nazister eller Hitler på ett direkt eller indirekt sätt i någon form av guilt by association (se nazistargumentet), men det är bara en av lagens tillämpningar. Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta. Framförallt brukar sådana liknelser uppträda då diskussionen redan urartat till den grad att den knappast leder till något fruktbart. Att dra sig ur diskussionen i detta skede är enbart hedersamt.

Vad sjutton kanske ni tänker. Varför tar han upp Goodwins lag på en jaktblogg, och med Morrissey i rubriken?

Morrissey, den fd sångern i The Smiths, har på sin blogg kritiserat Kanadas regering för att de vill tillåta säljakt och att de ligger i fejd med EU angående handel med sälprodukter. Blogginlägget är synnerligen aggressivt hållet:

 Gail Shea, the federal Fisheries Minister for Canada, says that baby seals are "killed humanely", and explains how the baby seals are shot by high-powered rifles. Is this a death that Gail Shea would wish for herself? Would it make her happy to be shot by a high-powered rifle? If she considers such butchery to be so "humane", why doesn't she place herself amongst the tens of thousands of grey-coated harp seals that will be slaughtered within the next few weeks? She could then test the humane aspect of having her head blown off for herself. Only then could she be thought to speak with any authority on the subject.

Jag tycker att hela retoriken ligger i linje med hur de mer extrema djurrättsfalangerna brukar uttrycka sig. Det hela passerade inte utan kommentar. Morrissey definierades i ett syrligt svar som:

en kändismiljonär i desperat behov av en hobby

 Kanadensarna poängterade också att säljakten gav jobb. Morrissey replikerade:

I should remind Sophie Doucet that building and maintaining the Concentration Camps of Auschwitz also provided livelihoods, but this hardly made the Camps warranted.

 Hoppsan. Där förlorade Morrissey just debatten, han kom inte på något bättre argument än en liknelse med nazismen. Sorry Morrissey. Tyvärr kunde inte representanter för Kanadas regering konstatera detta (se ovan om Goodwins lag) utan valde att gå vidare i en debatt som nu är utom all räddning. Kanadas regering:

Mr. Morrissey’s disrespect for all those who have been affected by the Holocaust won’t change our position

 Morrisseys uttalande är en del i en strategi att väcka liv i en dalande stjärna, säger men också:

The British singer Morrissey is the latest addition to the train of celebrities looking for a popularity boost from attacking the livelihoods of people who live off the bounty of the land instead of living off record sales or TV ratings

Vidare:

Mr. Morrissey and his Hollywood buddies have been brainwashed by decades of propaganda from  fringe animal rights groups and radical environmentalists. They should take the time to actually consider the facts, or talk to the people whose lives are affected by the seal hunt, like I have on many occasions, but that might be too difficult to do from the ivory towers of Hollywood

Jag har till och från lyssnat lite sporadiskt på The Smiths och Morrissey. Kommer antagligen att fortsätta med det. Men jag tycker att hela argumentationen är låg och att Morrissey inte bryr sig om att sätta sig in i lokala förutsättningar när han går på. Det är lätt att vara engagerad på långt håll när man själv inte drabbas av engagemangets effekter.

Sverige behöver fler betesdjur - inte färre!

Ingen har väl missat att betande djur är en av de bästa garanterna för den hävdvunna biologiska mångfalden. Samt att hävdvunnen biologisk mångfald är betydligt artrikare per kvadratmeter än "vild" natur.

Ingen har väl heller missat att Sveriges självförsörjningsgrad sjunkit drastiskt under de senaste årtiondena. Vi kan med nöd och näppe klara vår egen spannmålsförsörjning, medan vi får importera stora mängder kött för att stilla svenskarnas allt mer glupande hunger efter blodiga biffar, drypande bacon och vitt fågelkött.

Att i det läget få djurföretagare att sluta med sin djurhållning är ju inte speciellt klurigt. Men det är vad som i praktiken sker på många håll i Sverige. Djurföretagarna lägger ner av många olika anledningar. Nu kan vi varje vecka läsa om djurhållare som slutar med anledning v att de ledsnat på att känna oro över vargangrepp.

Senast i denna kategori är Gustaf Thelin i Värmland som i helgen fick en 450 kg tung kviga vargdödad.

Betesdjuren försvinner. Vad händer då med den hävdvunna biologiska mångfalden, då när ingen längre har praktiskt behov av hävden?

Jo. Svaret stavas för Sveriges del GRAN eller åtminstone skog. För den som inte kände till det så kan jag upplysa om att 10.000 hektar produktiv åkermark omvandlats till skog varje år de senaste 25 åren. Mer än hälften av norrlands öppna mark har beskogats sedan mitten av 1990-talet. För södra sverige är siffran inte lika farlig, här har vi "bara" tappat 25%.... Självklart med stora förluster av biologisk mångfald som följd. Inte så konstigt att Sverige för länge sedan gav upp tanken på att vara självförsörjande. Vi lever ju i ett globalt handelssystem gudbevars. Det finns ju en marknad som förser oss med det vi vill ha. Så länge det finns pengar att betala med. Så länge det finns transportmedel. Men vad händer framöver? Vi har trots allt passerat peak-oil och de fossilbränslebaserade transporterna kommer att bli allt dyrare. Vad gör vi när vi inte längre kan flyga hem färska kenyanska sockerärtor? Kommer vi att falla tillbaka på härdiga gråärtor eller bara sätta oss ner och gnälla?

Detta är ett av de större perspektiv som vi behöver se våra vargstammar utifrån. Och inte som SNFs ordförande, jobba för stora rovviltstammar för storlekens egen skull. För lyssna på honom, han nämner aldrig varför, eller ens att stammarna skall vara sunda.

Jakt och konsumtion - mycket pengar i omlopp

Idag finns det mängder av jaktbutiker. Inte fler som handlar med vapen än för låt säga 50-år sedan då man i princip kunde beställa ett nytt gevär via den lokala lanthandeln och varje järnhandel hade en vapenavdelning däremot fler nischade jaktaffärer än någonsin tidigare.....

Under 1990-talet och 2000-talet har en mängd jakt- och vapenaffärer försvunnit från marknaden. Inte minst beror detta på betydligt hårdare regler för vapenhandlare avseende mängden vapen som skall försäljas varje år samt hur vapnen skall förvaras. Detta har slagit ut en mängd mindre och mellanstora handlare.

Det vi på senare år sett är dels hur ett par kedjor genom aggressiv marknadsföring expanderat och dels på hur små näthandelsföretag, i många fall med handeln som bisyssla, har ökat. Att kedjorna kommer stort beror bland annat på att man i en kedja kan köpa större volymer och därigenom få betydligt bättre avtal. I fråga om näthandeln så misstänker jag att vi där har en stor mängd grå sidoimport av varor, men även en hel del bultkinköp från kina. Att alla dessa företag klarar sig beror, som jag ser det, på en betydande intresseökning för jaktens prylar.

Det finns nu en extrem prylfixering i jakten. Vill man kika närmare på detta så kan man roa sig med att öppna två jakttidningar. En från idag, 2013, och en från låt säga 1980-talet. Skillnaden i annonserna och bildmaterialet är påfallande:
I den gamla tidningen ser vi annonser för:

• Vapen
• Kikarsikten från ett fåtal märken
• Knivar
• Ammo
• En och annan jaktradio
• Svensktillverkade kläder och fotetyg från ett dussin tillverkare. 
• Jaktresor från enstaka företag

I den nya tidningen ser vi annonser för:

• Lockpipor
• Ljuddämpare, 
• Eftersökslampor,
• Foderspridare,
• Tjära och andra lockmedel
• Kikarsikten från ett dussin märken, både riktiga märken och kinaprodukter med en egen etikett
• Hundburar
• Jaktresor från många företag
• Kläder och fotetyg tillverkade i asien men märkta med lokala eller internationella namn.
• Jaktradio och mobiltelefoner
• GPS och andra pejlsystem
• Vapen
• Vapenskåp
• Öl & vin
• Ammo
• Jaktutbildningar på gymnasier
• Försäkringar
• Skyttebio
• Hundmat från många tillverkare i många varianter
• Bra att ha prylar (vacuumpackare, rökar,
• Övriga jaktprylar (lättmetalltorn, bulvaner, 

Bildmaterialet visar en liknande trend. Dagens jägare bär med sig mycket mer utrustning och har helt specialiserade jaktkläder. Det är inte ovanligt med blå eller orange fiberpäls samt snickarbyxor eller träningsoverall på bilderna i de gamla tidningarna. Idag har alla nischade jaktkläder, gärna camouflage och i goretex.

Jakten har blivit en utrustningsaktivitet. Å andra sidan ser vi samma utveckling vad gäller övrigt frilufts och vildmarksliv. Men det ligger å andra sidan i linje med dagens ideologi och politik. Vi skall vara aktiva konsumenter, vi skall konsumera mycket för att hålla uppe affärernas omsättning och landets ekonomi. Att vi som privatpersoner i Sverige aldrig tidigare har varit så skuldsatta är det ingen som tänker på. Inte jakttidningarna som tar in annonser om snabblån låt oss förverkliga din drömjakt / ditt drömvapen (betala i morgon till xx% ränta).

I detta ljus skall man se de stora kedjornas kraftiga expansion, XXL och Jaktia är vad jag tänker på. Det så kallade outdoorsegmentet fylls till bredden och lite till. Vi konsumenter är de som bekostar kalaset. Att många aktörer kan leva på jägarna blir alltså inte så konstigt när landets kanske 300.000 aktiva jägare lägger i snitt ca 8.000 kr per person och år. Vissa lägger betydligt mer, själv har jag nästan den summan i arrenden därtill kommer andra direkta kostnader som försäkringar, hundmat, ammo etc så för min del landar antagligen mina jaktliga kostnader (ink kostnad för bil) på sisådär 40.000 kr. För mig är värdet av det jag får ut betydligt högre än så.

I denna konsumtionsns värld ser vi just nu struturella förändringar. Allt fler butiker väljer att bryta gamla kontrakt och teckna nya. Jaktjournalen rapporterade igår att ett antal tidigare inter-jakt anknutna butiker nu tecknat avtal med jaktia. Lars Martinsson, Jaktia, kommenterar utvecklingen såhär:

– Det råder en överetablering av små jakt-, fiske- och outdoorbutiker och de som inte tillhör någon etablerad kedja kommer att få svårt att överleva, säger Lars.   Jaktias VD Lars Martinsson är förvånad att så många nya aktörer, bland annat flera stora sportkedjor, ger sig in i jakt och vapen marknaden.

– Det råder redan tidigare en mördande konkurrens, säger han. Jaktia, som är en fackhandelskedja som specialiserat sig på jakt, sportfiske, fritid och outdooraktiviteter har den senaste tiden satsat på expansion.

 Men hur går det ihop? Jo det har att göra med oss konsumenter, och den köp/prylhets vi skapat genom såväl det tidningar skriver som det som diskuteras på sociala medier. Lars Martinsson igen:

– Vi märker bland annat att det kommer en helt ny generation av jägarexamenselever som vill ha det bästa. De har ett helt annat köpbeteende än tidigare generationer, säger han.

– Våra kunder kan och vet överlag mycket om produkterna och vi jobbar med de starkaste varumärkena i varje segment, satsar på att ha märkesledare nummer ett och två på hyllorna i butikerna.

Kanske dags att fundera på ett jaktligt köpstopp? Eller åtminstone en jaktlig eftertänksamhet? Fundera på vad du verkligen behöver innan du köper något nästa gång! Fundera på om du inte redan har något som duger..... Och använd hellre pengarna till att ta ut en eller ett par dagars tjänstledighet och gå på jakt istället!

Det är skillnad på vargskinn och vargskinn

Helagotland.se rapporterar följande:

Under torsdage var Gotlandspolisen nere på medeltidsmarknaden. Efter det tog man bland annat 12 vargskinn i beslag.

Polisen på Gotland hade fått uppgifter om att någon sålde skinn och andra delar från fridlysta djur på medeltidsmarknaden.
Därför var man under torsdagen, i samverkan med länsstyrelsen, nere på medeltidsmarknaden för att kontrollera saken.
Där fann man 12 vargskinn som togs i beslag och en anmälan har nu upprättats mot säljaren.
Dessutom har det inkommit en anmälan till polisen om stöld och skadegörelse på ett marknadsstånd på medeltidsmarknaden..

Jag tycker att det ser ut som en blåkopia på vad som hände på Lisebergs julmarknad i december förra året. Jag skrev om det och återger blogposten som citat:

Polisen ingrep mot den handlare på Lisebergs julmarknad som sålde vargskinnsprodukter. Produkterna togs i beslag och handlaren misstänks för brott mot artskyddsförordningen. En expert på Naturhistoriska museet har fått in produkterna för att bedömma dem.

Handlaren menar att det inte är några problem då produkterna, pannband med pälsdetaljer, är importerade från USA och därmed tillåtna att handla med. Och visst finns det en del skinn från ökenvarg att köpa på skinnbörsen....

Nu missade jag att skriva en uppföljning på detta men jag minns en artikel med en intervju med experten på Naturhistoriska som sa att det sannolikt rörde sig om ökenvarg men att de inväntade DNA-analys. Något mer har jag inte läst så antagligen var det inte frågan om gråvarg (canis lupus) för det hade rimligen skapat krigsrubriker.....

Men hur skall man som handlare göra för att direkt kunna bevisa sin oskuld?
Skall skinnhandlaren medföra sin bokföring med kvitton om inköp till en marknad?

Tullen & polisen tar fler vapen men politikerna tänker fel

Nyligen offentliggjordes en ny vapenutredning. Jag upplever den som väldigt politisk. Man försöker verka handlingskraftig och klämmer åt de legala vapeninnehavarna när dessa inte är det egentliga problemet. De senaste dagarna har det dykt upp lite intressanta nyheter på temat i dagspressen:

Expressen skriver lite om polisens beslag den senaste tiden. Polisen i Malmö har under fjolåret beslagtagit inte mindre än 86 vapane varav ett 20-tal pistoler och en vapengömma med kalashnikovs. Tydliga vapen från fd öststater (ink balkan). Några enstaka svenska militärvapen har hittats, antagligen restlager från inbrott i vapenkasuner för bortåt 20 år sedan. Inga jaktgevär lyfts fram, undantaget ett som skulle kunna vara ett jaktvapen. Expressen beskriver det som ett Remington Magnum-gevär med tillhörande lasersikte. Kan det vara frågan om ett Remington 700 i någon magnumkaliber? Eller är det en hagelbössa, Remington 870 Special Purpose Marine Magnum som avses? Är det verkligen ett lasersikte eller är det kanske ett rödpunktssikte vilket i media ofta misstas för lasersikten? Jag vet inte, men jag vet att Remington är ett vapenmärke som många känner igen, och magnum låter farligt så det skall man såklart använda i populistisk skrämseljournalistik.

GP skriver i en redogörelse av tullens beslag från 2012 att antalet vapenbeslag under året ökat markant. Notabelt är att så många vapen (pistoler/revolvrar) går med posten.... Det märkliga är att tullens beslag inte på något vis står i paritet till mängden illegala vapen på gatan:

54 illegala skjutvapen tog tullen hand om under fjolåret. Året innan stoppades 38 vapen. Ungefär hälften av vapnen hittades i post från utlandet. Ett tiotal togs vid husrannsakningar och resten vid kontroller längs gränserna
– Det stämmer ganska väl med den bild vi har sedan tidigare. Smugglingen är begränsad och sker som regel i små volymer – ofta per post, säger generaltulldirektör Therese Mattsson.

Tullen har under året börjat leta vapen med hjälp av hundar som tränats på att hitta just vapen men också ammunition. Revision hos vapenhandlare är numera också något som tullen har rätt att göra för att komma åt illegala vapen.
Förutom skjutvapen beslagtog Tullverket 3 878 andra vapen, vapendelar och ammunition under 2012.

Men tullen är på grund av den svenska tolkningen av EUs regler och förordningar i princip avväpnad och avvecklad. Så hur skulle de kunna göra något annat än att skumma på ytan?

I SvD har Jenny Nordberg en intressant krönika. Den handlar dels om hur långlivade vapen är. De klarar lätt bortåt hundra år. De ökar och byter i högre utsträckning han när situationen blir orolig. Hon skriver bland annat:

Verklig fart på andrahandsmarknaden blir det när ett land brakar ihop och nya uppstår. Då finns plötsligt arbetslösa militärer överallt, med varsin nyckel till stora förråd som de gärna öppnar för att trygga sin framtida försörjning. I det söndersmulade Sovjet-unionen var de hur många som helst. Libyen var också en enda fest – Gaddafis vapen syns nu i Mali, Sudan, Somalia och Algeriet. I Syrien kommer vapen från Irak till användning. 

Givetvis är det en delförklaring till mängden fd öststatvapen som florerar i svenska kriminella kretsar. En annan förklaring som jag inte kan undgå att se är EU. Sveriges medlemsskap i EU har ökat mängden utländsk tung trafik till eller via Sverige. Lägg där till att EU medvetet verkat för gränslöshet och nedmonterade gränskontroller så ser vi hur tullen står politiskt avväpnad och med lite tur kan fånga några korn av det isberg den illegala vapensmugglingen/handeln utgör.

Vargskinn såldes på julmarknad...

Polisen ingrep mot den handlare på Lisebergs julmarknad som sålde vargskinnsprodukter. Produkterna togs i beslag och handlaren misstänks för brott mot artskyddsförordningen. En expert på Naturhistroiska museet har fått in produkterna för att bedömma dem.

Handlaren menar att det inte är några problem då produkterna, pannband med pälsdetaljer, är importerade från USA och därmed tillåtna att handla med. Och visst finns det en del skinn från ökenvarg att köpa på skinnbörsen....

Efter hegerna får vi väl reda på vad det egentligen var....