Dagens övningar...

Jonas köpte en eldriven lerduvekastare idag. Den var vi tvugna att testa...

Jonas använde sin nyinförskaffade antika s/s, jag körde min Mirokubock i kal 20. 

Ibland får man tänka efter före

Studerade en nätauktion för ett tag sedan. Det rörde sig om en auktion med hagelammunition. Såhär såg bilden på objektet ut:

Det rörde sig alltså om lådvis med patroner, närmare bestämt 250 patroner i varje. Såhär såg fördelningen ut, men den kan i praktiken vara annorlunda:

• 3 kartonger Lyalvale cal 12, 32 g stålhagel US4
• 1 kartong Lyalvale cal 20, US5, okänt om stål eller bly
• 1 kartong saga, okänd kaliber okänt US
• 24 kartonger cal 20, 24 g stålhagel US7 (övningsammo)

Jag var helt klart sugen. Mycket ammo till potentiellt sett bra pris. Men samtidigt. Där fanns något i bakhuvudet som manade till försiktighet. Jag lyssnade. Gick till en bra referensbok om hagelvapen som står i hyllan, En liten bok om hagelvapnet av Tobias Hassel. Mycket riktigt, på sidan 219 fanns en rubrik om stålhagel och cal 20. Över en sida förklarar Tobias varför stålhagel är o-bra i cal 20 och vad som skulle krävas för att det skulle funka. Jag dristar mig till att citera Tobias slutkläm:

...man kan göra bra stålpatroner i kaliber 20, men det blir en faslig massa om. OM en krutproducent tar fram ett trögt krut unikt för kaliber 20, OM en vapenproducent tar fram ett vapen med grov bult som tåler de höga starttrycken och OM en skytt är tillräckligt rekylokänslig för att skjuta med vapnet. Så här långt har ingen gjort vare sig det krutet eller det vapnet, den dagen en större del av världen förbjuder blyhagel kanske det sker.

Så övningsskytte, javisst. Men jakt? Njae.

Samtidigt. Visst hade det varit roligt att få hem sisådär 7500 hagelpatroner för "struntsumman" 5200 kr. Det hade räckt ett tag. Det hade gett möjlighet till omfattande övningsskytte. Men frågan är. Hur givande är övningsskytte med en dålig patron/vapen kombination?

Det var nog(?) rätt för mig att inte köpa det ammopartiet. Men jag kommer definitivt att älta det hela ett tag Både frammåt och bakåt.

Det blir nog att åka till Torsbo framöver och köpa ett parti blyhagel cal 20 istället. Eller kanske nöjer jag mig med hur det nu blev, jag har nämligen kontakt med köparen så vi får se hur detta slutar.....

Någon med erfarenhet av Easy Hit?

Funderar allvarligt på att beställa en för att testa....

Gästinlägg: The magic of Swing....

Gästinlägg av Tobias Hassel

Hagelskyttet hela frågerymd handlar om framförhållningen, och eftersom målet rör sig måste man röra på bössan – lite i alla fall. För haglen ska ju träffa målet där målet kommer att vara när väl haglen behagar komma fram, inte där målet var när skottet sköts.

Och detta kallar man för sving, som verb blir det att svinga.

Ett litet stilstudium ger mycket enkel och pedagogisk bild av vad som sker:

1: Skytten har uppfattat duvan och påbörjat svingen i anläggningen, notera att huvudet inte är ända nere vid kolven och att mynningen inte är i duvans linje utan under/bakom. Anläggningen är med andra inte avslutad och svingen är påbörjad. Notera att skytten i denna position är ganska ”uppspänd” och står inte naturligt avslappnad.

2: Bilden är tagen precis innan skottet går, mynningen ligger i duvans flyglinje och en bit framför. Kindkontakten är absolut och skytten är i den avslappnade positionen där skottet ska gå.

3: Precis efter skottet, mynningen ligger fortfarande i linjen men skytten har redan börjat sakta av svingen och följer inte upp sin sving med en korrekt eftersving. En vacker träff så jag förstår varför skytten vill titta på den splittrade duvan istället för att ligga på eftersvingen. Men skulle det varit en dubblé straffas ett sådant beteende obönhörligt.

Frågan om man ska lägga an bakom (bild 2) duvan eller på duvan är ett kärt trätoämne skjutteoretiker emellan. De flesta drar mer eller mindre igenom duvan, även om de kanske inte är medvetna om att de gör det. Jag tycker att jag lägger an på duvan men pipkameran och bilder tagna bakom mig när jag skjuter säger att mynningen drar genom duvan.

Och hela tricket bygger på att man skjuter skottet i en bekvämt avslappnad position och backar mot duvans förväntade punkt. Alltså ska man ställa sig mot den punkt där jag avser skjuta, och sedan vrida sig mot duvans flyglinje. Gör man tvärt om dvs ställer sig mot där man fångar målet och sedan svingar mot kroppen är att kroppens rörelseförmåga minskas drastiskt. Risken är att svingen ”tar” slut och man tvingas skjuta fortare än man behärskar.

Samma sak gäller vid jakt, den rutinerade och drivne skytten börjar varje skott med att ställa sig i position med fötterna och försöker fånga målet så tidigt som möjligt i en mer muskelmässigt spänd position.

Gästinlägg: När tron sviktar...

Gästinlägg av Tobias Hassel
Hagelskytte liknas ofta vid dans för likheterna är slående: man ska träffa ett rörligt mål på olika avstånd med ett vapen i rörelse. Väl när det är avklarat måste man ha lagom mycket hagel i träffbilden så målet träffas, men tar man för mycket hagel kostar det rekyl vilket gör rekylupptagningen mer komplicerad.

Dans är snarlik på många punkter: man ska utföra repetitiva rörelser i takt till musik samtidigt som man ska konversera sin danspartner på ett passande sätt utan att fånglo ner i danspartnerns dekolletage. Inte att förundra så brukar de flesta thess feminaler föredra anständigt nyktra danspartners – för handen på hjärtat så har män en betydligt sämre förmåga att göra flera saker samtidigt, även om tron kan öka med alkohol så sjunker förmågan dramatiskt. Nu behöver man ju inte prata med sin hagelbössa även om det finns skjuttekniker som bygger på att man räknar rent fysiskt 1 – 2 – 3, ett vid lyftet, två när man passerar målet och tre när det smäller. Man man ska vara nykter när skjuter, och avsett om man pratar med bössan eller inte när man skjuter.

Just metaforen dans är mycket väl vald för det är ganska exakt vad många riktigt bra lerduveskyttar lär in – varje station är ett danssteg: lådan station 4, tornet station 5 osv. Själv driver jag inte mitt lerduveskytte till den nivån av samma skäl som de flesta älgjägare inte skjuter in älgstudsaren för att ge en 5¹ om man håller i örat på figuren – jag skjuter lerduvor enkom för att bli en säkrare jaktskytt. Alltså läser jag linjen, svingar och skjuter. Men jag tillämpar metaforen dans på mina vapen – min lilla nätta 2” som väger något futtigt hekto över 2kg med sina korta pipor och Chruchillribb måste skjutas som jitterbugg – snabbt och med ett nästan aggressivt driv, minsta tvekan så tappar man takten och då blir det som det blir….. Min långpipiga Holland däremot skjuts som en stilig wienervals, långa svepande rörelser i behaglig takt.

Men på en punkt skiljer sig skyttet från dansen – alla skyttar måste tro på sitt vapen, sin ammunition och förmåga för att det ska fungera. Dans är på intet vis lika besvärligt på den punkten, väl på dansgolvet är det bara att sätta i gång. Men för skytten räcker det med en enda förflugen tanke för att hela danssteget ska bli fel…..

Och vad göra när tron sviktar? Ja, det är var och en i all sin ensamhet som har att jaga tvivlet på porten. För ingen annan kan göra det. Och det är just det som psykisk eller mental träning handlar om: att våga vinna, att våga lita på sin förmåga, att våga släppa tvivlet.

Själv drabbades undertecknad av tvivlet eller bristen på tro härförleden på kråkjakten, en kaja kom bakifrån rakt över mig och var ett mycket enkelt skott – men kom den och överraskade mig med siktet inställt på kråkmagneten (snurran) – men det blev en mycket snabb bom. Det var inte den långa svepande svingen och de snygga rörelserna utan det blev pang-på-rödbetan-hoppsan. Och följaktligen UNDER kajan som förvånat tittade under sig när hagelsvärmen strök förbi. Men man har ju två pipor, så i andrasmällen så fick jag kajan med 28gram UK7 och den kom prydligt ner utan minsta mankemang.

Men nu var tvivlets frö sått, och ett besök på skjutbanan några dagar senare gav ett ganska avslöjande resultat – vart 5 eller 6 skott var konsekvent för snabbt skjutet – och därmed lågt. Desto fortare man skjuter desto lägre brukar de flesta skyttar mer eller mindre omedvetet hålla, undertecknad är inget undantag. Med en lång svepande sving ska jag om jag ska träffa ligga på målet med piporna, skjuter snabbt och betydligt mer omedvetet så ligger jag 20-30cm under målet. Danssteget satt inte lika bra som innan tydligen – kroppen började blanda lite och det kan man nu bota på olika sätt. Ett är ju det enkla, ett annat betydligt mer omständigt. Man kan gå tillbaka till grunderna och stå och nöta 2000 skott på hagelbanan, eller så kan man välja en snabb quickfix – justera kolven så man ser lite mer av spången och därmed höjer träffen en bit. För oss som blivit lite till åren komna och som har framtiden mer bakom oss än framför oss har även kroppens förfall – framförallt då synens – att hantera. När ackommodationen försämras efter de 40 så påverkas en skytte med.

Många ser sina kolvmått som statiska och alltid absoluta – jag delar nu inte den synen jag har än i denna dag att se en skytt som skjuter exakt lika på en långsamt skuttande hare eller en blixtsnabb ringduva. Eller som skjuter en snabb, lätt och kort hagelbössa på samma sätt som en tung lång sporterbock. De flesta som skjuter haren gör det med en tjock jacka, tröja etc etc etc. Ringduvor skjuter jag vanligtvis höstdagar med sensommarvärme – då oftast iklädd en skjorta eller en tunn anorak på överkroppen. Kolvmåttet påverkas av klädseln eftersom kolven blir lika mycket längre som kläderna är tjocka.

Nu ska man inte driva det till ytterligheternas gräns – men sommartid har jag en synnerligen ful slip on kolvförlängare som ger mig 2cm längre kolv – på vintern kör jag utan. Mer än så behöver man som regel inte göra det. För om man nu har olika vapen med diametralt olika egenskaper så har de därmed olika kolvmått med för man kan som regel inte skjuta en lång bössa på samma sätt som en snabb kort, därför har mina vapen inte heller exakt lika kolvmått.

Så tillbaka till kråkgömslet – vad göra där och då? Jo, lite papp vikt över kolven fastsatt under kolvförlängaren. Så jag ligger lite högre över spången och det gör inget om jag tappar takten lite och stressar fram skottet. Förmodligen ligger 90% av skillnaden i huvudet – tron på att träffa att återställd – pappbiten på kolven gör i sig nog minimal skillnad i verkligheten. Men med tron återställd så funkar skyttet igen.

Och just tron och bristande tro är det som en hel del skyttar kämpar med hela, hela, hela tiden. Alla har vi nog sett dem på skjutbanan då och då, de som hela tiden byter vapen i jakt på det optimala som passar dem. Men det finns inget vapen som passar om man inte tror på det, tvivlet kan förstöra allt. Men tron kan inte försätta kolvmått och samskjutning, det finns gränser även för tron. I alla fall i skyttesammanhang.

Om min skjutstil förändrats lite eller om det bara var tvivlens hydra som spökade i kråkgömslet låter jag vara osagt – det får sommaren hagelskytte utvisa. Skulle det vara så att kolven behöver höjas permanent så får det väl bli så – kolvmått är aldrig huggna i sten.

Ny gästskribent!

I kväll gör en ny gästskribent entré här på bloggen!

Det är med glädje som jag introducerar den välkände Tobias Hassel som gäst. Tobias specialitet är hagelvapen och hagelskytte, han har bland annat skrivit en mycket läsvärd bok om detta. En liten bok om hagelvapnet heter den, en recension kan läsas här och beställa den kan man göra här. Tobias har även en mycket faktaspäckad hemsida, framför allt innehåller den fakta om hagelvapen för allt annat vore väl fel när man döper sidan till shotguns.se.....

Håll ut ett par timmar till så kommer Tobias första inlägg förr än ni anar!

Influensa och vårsol

Egentligen är jag sänkt i influensa. Men ett par gånger om dagen måste det lilla energiknippet luftas för att inte få fullständig panikångest. Härom dagen plockade jag med min Miroku cal 20 när jag tog eftermiddagspromenaden. Då kunde man åtminstone låssas att man var på jakt.....

Hade chans på ett par nötskrikor men var för långsam, släppte inte ens iväg hagelkärven en enda gång....

Recension: En liten bok om hagelvapnet

En liten bok om hagelvapnet är en nyutkommen specialbok om just hagelvapen skriven av den synnerligen kunnige Tobias Hassel (skribent i Vapentidningen tillika känd som PMT på diverse forum). Boken är på lite drygt 300 sidor, tätskrivna & faktaspäckade sådana kan tilläggas! Här har jag nog min egentligen enda invändning mot boken. Jag hade velat ha ett par cm marginal på varje sida, tillräckligt mycket för att kunna anteckna. Nu sticker det ut remsor av postit-lappar med sökord lite över allt i mitt exemplar. På ett forum skrev jag för övrigt detta, som jag fortfarande håller fast vid:

Enda invändningen som jag har är att den borde haft bredare marginaler så att jag hade kunnat göra anteckningar där!

 Boken är pedagogiskt upplagd i 8 delar (innehållsförteckningen som pdf hittar ni här). Delarna är:

1. Historik om hagelvapnet (ca 20 sidor)
2. Hagelvapnets delar (ca 55 sidor)
3. Hagelvapnet (ca 70 sidor)
4. Hagelpatronen (ca 12 sidor)
5. Vapnet och patronen (ca 40 sidor)
6. Prestanda (ca 12 sidor)
7. Om skytte och fysiken kring skytte (ca 12 sidor)
8. Appendix (totalt ca 75sidor om: stämplar som kan finnas på bössorna; om hagel enligt olika måttenheter; internationella standarder för tryckmätning etc; vad man skall tänka på när man köper begagnat; rengöring och vård)

Som synes en synnerligen fokuserad bok. Den handlar om hagelvapen kort och gott. Med vissa utvikningar kring brytvapen i allmänhet kan tilläggas. Skall man som recensent göra det lätt för sig så kan man direkt konstatera att i princip allt behandlas. Och det går att återfinna ganska lätt via ett omfattande index med uppslagsord.

För mig var det kanske inte helt självklart hur oerhört olika hagelvapen kan se ut beroende på skjutstil. Att det gäller att hitta ett vapen efter sin skjutstil eller låta anpassa det vapen man har.

Att redigera en bok är jobbigt och svårt. Att arbeta bort korrekturfel är ett hästarbete där den första 95 procenten snabbt fångas in, de kvarvarande kräver nästan dubbelt så mycket arbete. Den sista procenten fel får man nästan aldrig bort, inte ens med professionell redigering. Till och med praktverk som "Jakt i norden" dras med fel, kanske är det bara jag som sett att bilder placerats så de täcker ett par textsjok när det hela har monterats (i indesign?). Det finns en del missar i Hassels bok, och det gör det i de böcker jag skrivit eller varit redaktör för med kan tilläggas. Man kommer inte ifrån det. Däremot är det mängden missar som skiljer proffset från den glada amatören. Hur som helst, det finns inga tunga fel i Hassels bok, inget som gör att man kan missförstå något och det är det enda som räknas för en bok som den här. En bok som utan tvekan kommer att bli en klassiker. En klassiker som i framtiden riskerar att vara lite svår att få tag på eftersom Hassel ger ut boken på eget förlag (print on demand?). Distributionen sköter han också på egen hand. Jag tycker att mycket skulle vara vunnet om han lyckades få till professionell distribution av boken, kanske sker det lättast via Settern som redan nu distribuerar en del andra förlags böcker.

Vem borde då skaffa boken?

Jag ser framför allt två primära målgrupper:

1. Den som vill lära sig mer om de vapen som man använder i jakten. Detta oavsett om man ser vapnen som redskap eller som vapen.
2. Den som planerar att köpa ett begagnat hagelvapen och på egen hand vill undvika att göra ett dåligt köp.

Jag kvalar nog in i grupp 1. Jag är vapenintresserad och tycker att jag kan mer om vapen än den genomsnittlige jägaren. Trots detta lärde jag mig kopiöst mycket av att läsa Hassels bok, det skulle inte förvåna mig om jag har tredubblat min kunskap om hagelvapen.

Kan jag rekommendera boken?

Absolut. Jag tycker att alla som jagar något sånär frekvent med hagelvapen borde kika i den emellanåt! Man kanske inte behöver köpa den själv, men köp för all del in ett exemplar till jaktlaget och låt den cirkulera. De som läser den kommer att få mycket större förståelse för sina vapen.

Boken kostar 350 kr + frakt och den kan beställas här.

Ny hagelbrakare....

Var inne på Skene Järn igår. Kikade på en Miroku 20/76, av okänd modell. Den har nog varit med ute en hel del med tanke på hur sliten lacken var på kolven, däremot fanns det inga antydningar till sprickor någonstans i träet. Inga glapp som jag kunde upptäcka. Även om den varit med ute och var skabbig i träet och blåneringen var sliten på de mest utsatta metalldelarna var systemet rent och fint. Mekaniskt verkade den mycket bra och gedigen. Så jag slog till och lämnade in licensansökan. Prislappen var 3.900 kr vilket jag upplevde som väldigt rätt. Kikar man t.ex. på Torsbo Handels så har de knappt 10 Mirokubockar inne, för 6900 kr och upp till 10.000 kr. Och då endast en i cal 20 vilket var det jag var ute efter.

Det blir mitt 6:e vapen och motiveringen är rörlig fågeljakt. Mitt spett till Tikka M77k (med hagelpipset) är knappast något man drar med upp på fjället för ripa eller över fälten efter fasan om man säger så..... Fan vet om jag inte kapar 1,5 kg med Mirokun....

Att välja cal 20 istället för 12 behöver inte innebära någon praktisk skillnad i skottets effekt. Åtminstone inte med ett 76 mm patronläge som på den jag sökt licens på. Det är inga problem att hitta 2:or eller 4:or med 34 g bly vilket räcker mer än väl om man inte tar några risker vid rådjursjakt....  27 grams 6:or finns till överkomligt pris. Så nog finns där ammo att välja på om man vågar gå ifrån hagelvärldens volvo - kaliber 12.

Skadeskjutning igår - ta det försiktigt!

I Norran kan man läsa följande:

En jägare sköts av en jaktkamrat under jakt utanför Vilhelmina på eftermiddagen.

– Det rör sig om ett vådaskott och en ren olyckshändelse. De poliser som varit på plats kommer att upprätta en anmälan om vållande av kroppsskada, säger Tomas Wretling, vid polisen i Västerbotten.
Det var i samband med småviltsjakt som mannen blev vådaskjuten och träffades av hagel i ansiktet, armar och i buken.
– Vi vet inte hur allvarliga skador han ådragit sig, men han var enligt uppgift vid medvetande, säger Tomas Wretling.
Den skottskadade mannen, en norsk medborgare, flögs med ambulanshelikopter till sjukhuset i Lycksele.
Polisen lämnade platsen vid 19-tiden och patrullen kommer att upprätta en anmälan angående vållande till kroppsskada.
Enligt polisen är det okänt hur allvarliga skador den drabbade har. Han har dock varit vid medvetande hela tiden.
Enligt poliserna är jaktkamraterna i 35-årsåldern. En patrull från Lycksele ska åka till akuten för att se om de kan få prata med den skadade och få honom identifierad.
Lycksele lasarett meddelar att mannens skador är måttliga och att han är inlagd på en vårdavdelning.
Uppdatering 21.30
Polisen uppger att båda männen är hemmahörande i Trondheim. Den skadade har underrättat sina närmast anhöriga om vad som hänt. Enligt patrullen som har pratat med den skadade så har han fått cirka 15 hagel i kroppen men mår efter omständigheterna bra.

 Det är en allvarlig påminnelse om hur farligt liv vi jägare lever om vi gör minsta avkall på säkerheten vid jakt. Så snälla ni, ta det djäkligt försiktigt när ni är ute med vapen.