Visst uppskattar de flesta öppna beteslandskap och ett varierat landskap är viktigt för biologisk mångfald, men att förknippa fårbetade ängar och hagar med att ”öppna betesmarker är viktiga för att uppfylla målen om ett rikt odlingslandskap, levande skogar samt ett rikt djur och växtliv” är väl magstarkt.Fårbete bidrar oftast inte till biologisk mångfald, i stället utarmas ängs- och hagmarker. I en ängsmark med artrik flora börjar fåren med att beta de smakrika blommorna för att sedan gnaga ner växtligheten ända till rötterna.Det här är intressant för det visar att SNF inte vet hur fårskötsel eller lantbruk fungerar. I det fetmarkerade stycket framgår att SNF tror att man låter fåren beta på ängsmarken. Det gör man naturligtvis inte för då blir det inget vinterfoder till djuren. Så när man talar om fårbetade öppna marker så innefattar det såväl betad mark som ängsmark. Idag finns det för få betesdjur i området, södra västergötland, för att såväl hag- som ängsmark (med sin höga biologiska mångfald) skall kunna hållas öppen. Och detta är något SNF är väl medveten om men blundar för när det kommer till stora rovdjur, för då är själva förekomsten av många stora rovdjur viktigare än något annat.
Ettåriga växter har inte en chans att komma tillbaka och andra arter decimeras hårt av fårens betning. Kvar blir de tåligaste gräsen och mossa.
Om man vill gynna biologisk mångfald i sina marker väljer man bort får och satsar i stället på andra betesdjur och/eller slåtter.
Antalet lodjur kan diskuteras men förutom det beräknade antalet måste alltid ett visst antal räknas bort. Det finns många faktorer som decimerar stammen.Problemet här är ju att vi aldrig diskuterar det fulla antalet lodjur utan bara de konstaterade familjegrupperna. Om det sedan finns ytterligare 100 ensamma lodjur i området så räknas inte dessa in... De blir ett medvetet mörkertal. Detta vet SNF också om men vägrar att diskutera. För övrigt skrivs det mycket om illegal jakt på stora rovdjur, en medianalys skulle antagligen medföra att illegal jakt är det enskilt vanligaste temat i en nyhetsartikel om jakt, om det sedan handlar om lejonet Cecil, noshörningar, vargar eller järvar är en annan sak. Så något ökat fokus på illegal jakt behövs knappast, det som behövs är legala jaktmöjligheter vilket är helt uppenbart för den som lyfter blicken till internationella förhållanden.
Reproduktionen, sjukdomar, olyckor och inte minst illegal jakt är några. Det sistnämnda talas det inte gärna om och mörkertalet är stort. Kanske är det dags att också sätta fokus på den delen av jakten.
Eftersom Naturskyddsföreningen är demokratiskt uppbyggd måste man anta att varg-prioriteringen är i linje med de nästan 200 000 medlemmarnas önskemål. Men man kan förstås ändå undra varför prioriteringen görs – tycker de faktiskt att vargfrågan är viktigare än klimatet och i så fall varför? Medlemsorganet Sveriges Natur, där ordförande har en kolumn, ger inga svar men bekräftar bilden att när man själv får välja är skyddet av cirka 400 vargar väl så viktigt som arbetet för det globala klimatet.Vi kan vända oss åt ett annat håll, till SNF södra Sörmland där Mikael Gemsiö är ordförande. Gemsiö är en kunnig och i någon mån stridbar person, men han är också en krass realist som är inne på samma linje som Goldmann. Gemsiö skriver i en debattartikel författad av honom som privatperson:
I år har Nyköpings naturreservat Strandstuviken saknat betesdjur, till men för flora och fågelliv. Redan i dag är det brist på betesdjur.Slutsatsen blir enkel. SNF Södra Älvsborg är så förförda av att det finns lodjur i västgötaskogarna att de drabbas av en känslomässig överlastning som slår ut deras förmåga till rationellt tänkande varvid alla möjligheter att bedömma konsekvenserna försvinner i romantisk dimma.
Vargen har betydande spridning över norra halvklotet och är inte utrotningshotad. Vi får inte förblindas av den fascination för vargen som naturintresserade biologer i statlig tjänst upplever och marknadsför. Myndighetsutövning får inte styras av tjänstemäns personliga ambitioner.
Vi ska inte offra en mångfald av arter för några fler individer av en art som är mer spännande. Med min erfarenhet av djurhållning, stängsling och rovdjursangrepp är slutsatsen självklar:
• Med varg i jordbrukslandskapet minskar antalet betesdjur över tid.
• Många arter fåglar, växter och insekter drabbas då av nedgångar.
Låt oss värna om återstående biologisk mångfald och säga bestämt nej till varg i jordbrukslandskapet.
Den som fortfarande önskar både varg och biologisk mångfald bör göra som Lisbeth Salander – en konsekvensanalys.
Klassningen av björnen visar att förvaltningen fungerar. På både nationell och regional nivå har det varit uttalat att björnstammen ska sänkas, säger riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné.Många rödlistningar hänger ihop med igenväxning av jordbruksmark samt tätare skogar. Och igenväxning hänger samman med politik, förvaltning, ekonomi och lönsamhet. Väljer man tex att gynna stora rovdjur som varg så kommer betestrycket från tamdjur att koncentreras till lätt inhägnad inägomark. Vargen påverkar även betestrycket av hjortdjur i skogslandskapet negativt vilket skapar tätare skogar och en lägre biologisk mångfald.
Nu när jägarkåren lyckats med att ta ner stammen klassas björnen nära hotad enligt Artdatabankens rödlista, men något egentligt hot mot den svenska brunbjörnen finns inte, fortsätter han.
Ja, vargen har hoppat ner ett steg och bedöms inte vara lika hotad som tidigare. Men det har i den allmänna nyhetsförmedlingen av någon anledning inte varit lika intressant som att björnen kommit in på listan, säger Daniel Ligné.Det är människans bruk av naturen, hävd av naturen, som är helt avgörande för hur rödlistan utvecklar sig. Så det gäller att inte stirra sig blind på några stora karismatiska arter utan försöka se helheten. Sedan kan man inte se den svenska rödlistan för sig, den måste sättas i relation till andra länder. Förändringar i rödlistan skall självklart förklaras, men förklaringarna är ofta komplicerade och enkla oneliners som "minskning på grund av jakt" är vare sig relevanta eller intressanta.
Ett dött lodjur hittades under helgen i trakterna utanför Burseryd i Gislaveds kommun.Lodjuret har troligtvis blivit dödat av ett annat lodjur. Hanar delar ogärna hemområden med varandra, och därför händer det att hanar råkar i slagsmål med varandra.Det döda lodjuret ingick i Grimsös forskningsprojekt om lodjur i Götaland och därför hade den ett sändarhalsband.Lodjuret är omhändertaget av Polisen och ska skickas till SVA för vidare undersökning.
En majoritet av svenskarna accepterar att de fyra stor rovdjuren finns i Sverige. Acceptansen är högst för lodjur och lägst för varg. Samma mönster återfinns i de undersökta länen. Över tid har acceptansen för varg minskat i flera län (Dalarna, Norrbotten, Jämtland och Gävleborg) från 60 % eller mer till 50 % eller lägre.Det har tämligen länge funnits acceptans för de fyra stora. Samtliga stammar har utvecklats väl sedan 1970-talet och frammåt. Relativt få dödliga incidenter har inträffat, delvis beroende på att det inte är så förtvivlat ofta som rovdjursmöten sker på ett sätt som kan utvecklas och bli farligt. Man skall dock vara medveten om att farligheten hos djuren tonats ned som ett led i att öka acceptansen, tonats ned så till den milda grad att incidenter och dödsfall skett i samband med kontrollerade möten människa-rovdjur. Kanske har dessa tillsammans med den stora ökninen av rovdjur jämfört med för 30 år sedan bidragit till den minskande acceptansen.
Lodjuret är det mest accepterade rovdjuret att ha i sin närhet medan varg är minst accepterat. Jämfört med 2004 har acceptansen för att ha varg i sin närhet minskat över tid i Västernorrland. Samma jämförelse över tid visar att det är fler som accepterar björn i sin närhet.Jag får en känsla av att folk snarast betraktar lodjuret som en stor katt, inte som den mycket potenta jägare det är. Och katter är populära, så varför skulle den tofsprydda skogskatten vara ett undantag? Att acceptansen för björn ökat tror jag beror på att den ingår i en fungerande jaktlig förvaltning vilket avdramatiserar den. Detta trots att det är det stora rovdjur vi har i Sverige som är bevisligen farligast att träffa på.
Acceptansen för den nya rovdjurspolicyn är hög på riksnivå. Högst är acceptansen för målen för järv, följt av björn och lo. Lägst på riksnivå är acceptansen för målen för varg. Även i de undersökta länen är acceptansen för målen för lo, järv och björn höga medan det finns stora variationer vad gäller acceptansen för varg. Högst är acceptansen för vargmålen i Stockholm med 52 % och lägst i Dalarna med 35 %.Dessa resultat blir ännu intressantare om man ser på de som inte accepterar målen och ser hur fördelningen är mellan de som vill ha fler respektive färre djur av respektive art. Jag lånar en figur från rapportens sida 12:
TV anges som den viktigaste källan till information om rovdjur, följt av familj eller vänner och lokaltidningen.Intressant då man kan ana en tendens i TV-rapporteringen där rovdjuren får mer positiv än negativ täckning. Inte minst som TV befolkas av en oproportionerligt stor andel miljö- och vänsterpartister.
Attityderna till vem som ska ha inflytande över rovdjursförvaltningen är stabila över tid. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har fortsatt högt förtroende medan vi kan se en viss minskning i stöd för naturvårdsorganisationerna.Intressant! Är det överklagandena eller att de fortsätter att hävda ett katastrofläge för de stora rovdjuren trots att mängden observationer som media återger är mycket hög i större delen av sverige som gör att naturvårdsorganisationerna tappar förtroende?
Undersökningen visar att en stor majoritet nationellt sett anser att det är mest acceptabelt att begränsa rovdjurens antal och utbredning med hjälp av jakt om rovdjur har sökt sig in i tätbefolkade områden (82 %), eller för att minska risken att rovdjuren tar tamdjur (70 %).Som jag skrev igår, länsstyrelserna kan på eget initiativ öka skyddsjakternas omfattning och mängd genom att minska kraven för att en skyddsjakt skall beslutas. Det ligger i linje med hur allmänheten anser att rovdjuren bör jagas.
Över hälften (60 %) av de tillfrågade på riksnivå tycker att det är acceptabelt att reglera antalet vargar med hjälp av jakt.
Naturvårdsverket vill höja golvet för vargstammen med 30 procent och att det ska finnas varg i nästan hela landet. Det framgår i ett förslag till länsstyrelserna.
Samtliga stora rovdjur har gynnsam bevarandestatus. Det har riksdagen slagit fast och därför ska lokala och regionala förvaltningsplaner för rovdjuren tas fram.
Efter önskemål från länsstyrelserna har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag på fördelning mellan rovdjursförvaltningsområdena. Fördelningen är ett förslag och måste inte följas, men verket påpekar att om rovdjursförvaltningsområdenas miniminivåer tillsammans inte minst motsvarar det nationella referensvärdet för de stora rovdjuren som tidigare fattats kommer verket att behöva gå ut med en förnyad begäran.
Golv på 270 vargar
Strax innan årsskiftet redovisade Naturvårdsverket nya referensvärden, alltså golven, för de stora rovdjuren. För varg skulle golvet enligt ett riksdagsbeslut ligga på 170 till 270 vargar.
Naturvårdsverket valde 270 vargar som golv. Men föreslår Naturvårdsverket alltså ytterligare en 30-procentig höjning av vargstammens understa gräns.
Nytt föreslaget golv från verket är 330 vargar, varav minst 270 (27 föryngringar) ska finnas bara i Mellansverige. I det norra respektive södra rovdjursförvaltningsområdet ska det finnas minst 30 vargar per område, alltså minst tre föryngringar i norr och tre i söder.
Varguppfödningszon i Mellansverige
Naturvårdsverket tror att det inom fem år kan finnas tre vargföryngringar vardera i norr, respektive söder. Verket påpekar att det idag saknas föryngringar i dessa områden och att mellersta förvaltningsområdet därför ”behöver säkra att arten bibehåller gynnsam bevarandestatus genom att själva minst nå upp till det nationella referensvärdet för varg till dess att vargen har spridit och etablerat sig i de andra områdena.”
Så snart vargen har etablerat sig stadigt i södra och/eller norra förvaltningsområdet kan mellersta förvaltningsområdets miniminivå anpassas därefter, anser Naturvårdsverket. Utan att för den skull ange om golvet då ska minskas eller höjas.
Fler lodjur
Även för lodjursstammen vill Naturvårdsverket höja golvet. Från 870 till 900 individer. Det tidigare angivna golvet på 1.400 björnar ligger däremot fast i Naturvårdsverkets förslag.
Inga förvaltningsmål
I Naturvårdsverket skrivelse finns inga förvaltningsmål för de stora rovdjuren preciserade. Ett förvaltningsmål är hur många individer att respektive art som förvaltningen ska sträva mot.
Det finns heller inga föreslagna tak för rovdjursstammarna.
Senast 15 september
Länsstyrelserna och samverkansråden ska lämna förslag till Naturvårdsverket på miniminivåer för de stora rovdjuren. Förslagen ska vara inne hos verket senast 15 september i höst.
Kungsbacka (JJ) Tidigare i veckan kördes ett lodjur på av ett tåg norr om Gävle. Ett hål i halsen på kroppen gjorde att flera medier direkt spann på misstanken om tjuvjakt.
Rovdjursföreningen gick längst och skrev på sin Facebooksida att lodjuret skjutits ihjäl. Svaren från Statens Veterinärmedicinska anstalt visar nu tydligt att föreningen sprider lögner för att smutskasta jägare.
Redan innan Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala genomfört obduktionen fanns flera omständigheter som talade för att Rovdjursföreningen diktat ihop sina anklagelser. Deras nyhet stämde inte överens med verklighetens scenario i samband med olyckan.Och såhär såg det ut på Rovdjursföreningen fb sida:
Hans-Olof Sundström på Polismyndigheten i Gävle kan nu meddela Jaktjournalen vad SVA svarat efter utförd obduktion.
– Lodjuret har inte blivit skjutet. Det fanns inga kulhål eller rester av kulor i kroppen. Djuret har dött av yttre trubbigt våld i samband med påkörseln. Det är finns inga oklarheter alls. Vi har nu skickat ärendet vidare till miljöåklagare för att det ska avskrivas, säger han.
Rovdjursföreningen i berättelsen är en liten, uttråkad förening, som för underhållnings skull ropar att ”tjuvjägarn kommer!” Ortsborna kommer gång på gång för att rädda föreningen och rovdjuren, men inser snart att de ödslar sin tid. När så tjuvjägarn dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper rovdjursföreningen, och tjuvjägarn skjuter rovdjuren.Tillägg: Läs även Gunnar Glöersens text på jägareförbundets blogg.
Sensmoralen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Fabeln har givit upphov till uttrycket "att ropa varg", som återfinns i flera språk med betydelsen att ge falskt larm eller kalla på uppmärksamhet för petitesser och därmed riskera att inte bli trodd när något allvarligt sker.
Som jag ser det är det de ständiga överklaganden som rovdjursföreningen med flera lämnar in som orsakat detta. För att jakten skall gå snabbt och effektivt skriver Naturvårdsverket att sändaren får utnyttjas för att pejla in lodjuret:VerkställighetsförordnandeMot bakgrund av den påtagliga risken för att allvarliga skador på tamboskap kommer att fortsätta bör beslutet kunna genomföras skyndsamt. Naturvårdsverket bedömer därför att det finns skäl att förena detta beslut om skyddsjakt med ett verkställighetsförordnande, i syfte att förhindra fortsatta allvarliga skador
Både Svensk Jakt och Jakt & Jägare skriver om det hela.Det har framkommit i utredningen att även en sändarförsedd lohona uppges befinna sig i området. Sändaren på lohonan är visserligen inte aktiv, men finns fortfarande kvar på djuret. Länsstyrelsen rekommenderas därför att ta reda på den aktuella hanens GPS-position samt pejla honom i syfte att säkerställa att rätt djur fälls vid skyddsjakten.
Hade inte full koll på detta och det uppkommer en del frågor i samband med detta meddelande:Frågorna har även ställts till Naturvårdsverket i ett officiellt brev. Älgflugornas Herre ser med spänning fram emot Naturvårdsverkets svar.
1: Var finns mitt lodjur nu?
2: I och med att jag är registrerad ägare, får jag då ha mitt lodjur i hemmet?
3: Måste mitt lodjur bära halsband som tecken på att det är ett registrerat lodjur?
4: Är det någon skatt för lodjursägare?
5: Finns det någon rekommendation på vaccination av mitt lodjur?
6: Gäller registreringen endast ett lodjur eller får jag ha flera på samma licens?
7: Om mitt lodjur blir skjutet under den jakt som ni också beskriver i brevet, har jag då rätt till ersättning?
Forskarna bakom studien har sammanställt de senaste årens forskning kring rovdjurens ekologiska betydelse. Slutsatsen kallar forskarna för ”de stora rovdjurens kaskadeffekter på ekosystemen”.Notera den sista meningen. Jag återkommer till den. En liknande nyhet finner vi på Stockholms Universitets hemsida, dock utan att det påstås att "samma effekt" syns även här. Istället har man valt att lyfta fram lodjuret som exempel:
Det handlar om att de stora rovdjuren påverkar hela växtligheten i både skogar och vatten, och indirekt därmed även alltifrån fågellivet till insekter. Både växter och mindre djur gynnas nämligen när nivåerna av stora växtätare (till exempel rådjur) hålls nere.
Sammantaget betyder det mycket för den biologiska mångfalden, hävdar forskarna. Och samma effekter syns oavsett om man granskar ekosystemen i Norden, med bland annat vargar och lodjur - eller om man studerar lejonen på den afrikanska savannen.
Annan rapportering blir lite konstig när man drar vidare i slutsatserna och menar att rovdjurens predation inte kan ersättas av människans jakt. Menar man med detta att människan INTE skulle vara en del av ekosystemet? Karin Bojs har en ledare i DN med rubriken Nej, jägare klarar inte vargarnas jobb! Jag hoppas innerligt att rubriken är satt av redaktionen och inte Karin själv.I Europa har starka effekter på andra arter framför allt påvisats för lodjuret. Det är kanske välkänt att lodjur kan hålla nere antalet rådjur men lodjur dödar även rödräv, vilket gynnar rävens bytesdjur. Där det är gott om lo finns det därför mer hare, orre och tjäder.– I lodjurens frånvaro blir rävtätheten betydligt högre än den annars skulle blivit, eftersom många rävar äter fler harar och skogshöns än vad några få lodjur gör, säger Bodil Elmhagen, forskare vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och en av författarna till studien.
Den viktigaste slutsatsen är att rovdjurens effekter på ekosystemen är mycket större än man tidigare har trott. Det framgår av studier som har tillkommit de senaste fem-tio åren. Till exempel kan lövträden öka mer än hundrafalt när vargar återkommer till ett område. Lövträden får i sin tur effekter för fåglar och andra mindre djur.I Forskning och Framsteg är man lite försiktigare och refererar grundstudien lite bättre än dagsmedia:
Förekomsten av älgar, rådjur och andra klövdjur påverkas kraftigt av hur många rovdjur som finns i området. Störst effekt på rådjuren har en kombination av varg och lodjur.
Forskarna ser även positiva effekter för klimatet om rovdjuren håller nere bestånden av betande hjortdjur, så att träden och biomassan ökar. Färre vilda hjortdjur kan också påverka sjukdomssmitta hos både husdjur och människor, till exempel fästingburen Borrelia.
Ofta hävdas i debatten att mänskliga jägare numera har tagit över rovdjurens roll att hålla de vilda växtätarna på en kontrollerad nivå. Men forskarna bakom Sciencestudien ifrågasätter kraftigt det argumentet.
Så hur är det i Sverige? Har de stora rovdjuren någon ekologisk betydelse också hos oss? Deras effekt är i ärlighetens namn svår att bevisa eftersom skogarna där varg, lodjur och björn framför allt finns är mycket hårt brukade av människor samtidigt som framför allt antalet vargar är mycket litet i sammanhanget. Trots det finns det effekter som går att mäta, som att varg gynnar både vanliga och ovanliga asätare. Det är rimligt att anta att om vargen skulle tillåtas expandera ut från dagens kärnområde i Värmland-Dalana så skulle effekterna kunna bli större, framför allt i områden som naturskogar och naturreservat där människans påverkan inte är så påtaglig. Också lodjur har visat sig ha stora effekter, i Finland blir det mer hare om det finns lodjur genom att det då finns mindre räv."Kaskad effekter" kallas de stora vegetativa effekterna stora rovdjurs predation kan få på naturen. Samtidigt glömmer Forskning och Framsteg bort att man tidigare skrivit om ekosystem i Sverige och då lät det såhär:
Faktum är att den urbaniseringsprocess som nu hotar den biologiska mångfalden i Europas glesbygd, redan har ägt rum i Sverige. Vi har på ett sekel förlorat 99 procent av vår ängsmark, samtidigt som skogen har ökat med 60 procent. Enligt Naturvårdsverket är två tredjedelar av våra hotade växtarter knutna till jordbrukslandskapet.Det kan inte nog poängteras att kaskad effekter gäller tämligen opåverkad natur och inte den natur som människan brukar, David Mesch skriver i Biological Conservation:
Vi har visserligen stora mängder älg och rådjur, och även hjortar i delar av landet. Men Carl-Gustaf Thulin anser att det behövs mer flocklevande gräsätare om vi vill öppna upp landskapet och skapa en artrikare miljö.
– Vi skulle till exempel kunna introducera visenter. Dessutom har vi vår ursprungliga hästras gotlandsrusset, säger han.
Till det kommer myskoxen. Den lilla grupp som finns i Härjedalen skulle behöva förstärkas med hjälp av nya utsättningar eller avelsprogram. En annan tänkbar art är saigaantilopen, Europas enda antilopart.
En av grundtankarna inom rewilding är att de stora växtätarnas antal ska regleras av födotillgång och rovdjur – människans påverkan ska vara så liten som möjligt. Carl-Gustaf Thulin anser dock att den inställningen är orealistisk.
– Människan utgör en del av naturen och vi har alltid påverkat megafaunan, säger han.
I den sorgliga Svenska mediafloden så måste jag säga att Svensk Jakt sticker ut lite. Man har helt enkelt gjort så att man lyft ut den värsta vulgärjournalistiken (mytmakeriet) och låtit Håkan Sand på SLU kommentera det:However, later research challenges several earlier studies’ findings such that earlier conclusions are now controversial, especially those related to causes of browse regrowth. In any case, any such cascading effects of wolves found in National Parks would have little relevance to most of the wolf range because of overriding anthropogenic influences there on wolves, prey, vegetation, and other parts of the food web.
Håkan Sand, visar artikeln i Science att rovdjuren har mycket större betydelse för vårt ekosystem i Sverige än man tidigare trott? – Nej, det gör den inte. De har jobbat i ekosystem som är väldigt lite påverkade av människan och de effekter forskarna pratar om kommer inte att komma till uttryck i Skandinavien. Det skriver de faktiskt också och refererar till Camilla Wikenros som är min före detta doktorand. Det står: ”där vi förväntar oss minst kaskadeffekter är just i ekosystem där människan har en stark påverkan.”Men hur mycket påverkar rovdjuren våra klövviltstammar och därmed vegetationen?
– I Skandinavien har människan redan satt en målnivå med klövviltet och tillkommer rovdjur kommer människan dra ner på avskjutningen. Det är en form av adaptiv respons från jägarna. Så det är inte så att klövviltstammarna minskar drastiskt när det kommer in rovdjur. Utan människan buffrar detta med jakttrycket.Sedan var det det där med vem som ingår i ett ekosystem och om mänsklig jakt eller vargarnas jakt är "bäst":
– I vissa fall kan detta till och med ge motsatt effekt då människan blir försiktigare med jakten efter att det tillkommit rovdjur.
– Jag tycker det där är lite löjligt. Alla predatorer, om vi nu räknar in människan, har ju sitt sätt att beskatta bytespopulationerna, det är rätt! Men frågan är väl snarare i vilken omfattning det har betydelse för bytesarterna och ekosystemet. Det blir nästan mer en filosofisk fråga.Det löjligaste påståendet i hela soppan är trots allt att vargar och stora rovdjur skulle ha en positiv effekt på klimatet och bromsa koldioxidutsläpp:
– Det verkar som att en del inte tycker att människans tillhör ekosystemet och att människans åtgärder per definition är av ondo. I Skandinavien har människan en tiopotens större inverkan på ekosystemet än rovdjuren, så människan är mycket speciell i ett sådant här perspektiv och något som vi förmodligen måste leva med.
– Jag tycker det är fruktansvärt långsökt och nästan lite… ja, jag vill inte säga ordet. Man försöker hitta argument för att det här ska vara så bra som möjligt. Men att detta ska ha mer än marginell påverkan har jag svårt att tro.Slutsatsen man kan dra av detta är hur oerhört lätt en nyhet förvanskas och förstoras när media försöker anpassa, i detta fall vetenskaplig forskning om kaskadeffekter, till en svensk målgrupp. Media blir i sin rapportering då inte en objektiv nyhetsrapportör utan genom sin vinkling en aktiv del av debatten där man tydligt tar ställning genom att basunera ut en felvinklad nyhet.
En ny rovdjurspolitik som öppnar för ökad jakt på de stora rovdjuren klubbades i riksdagen på tisdagen. Regeringen fick igenom sin proposition genom att Sverigedemokraterna röstade för den.Bra exempel på dålig journalistik tycker jag. Jag tycker för övrig att det var bra att (s) inte la mer prestige i frågan än att de såg nyttan av att ha denna fråga avklarad innan valrörelsen. Risken hade annars varit att (v) och (mp) tagit (s) som gisslan inför en regeringsbildning nästa val (jag är rätt säker på att alliansen är rökt). Å andra sidan är det uppenbart att (v) inte på något vis är överrens i rovdjursfrågan. Om man följer kommentarerna på Jens Holms blogg är det en strid på kniven inom (v) mellan de som är från stora varglän och de som är från t.ex. Skåne eller Stockholm. En (v)-are från norra Värmland skriver såhär:
Ja Fritz jag förstår att du endast är en ”betraktare”, likt Jens, som står långt från eländet och njuter varje gång ett tamdjur eller någons hund blir massakrerat av rovdjur.Det är hårda och oresonliga ord riktade mot partikamrater. Hur som helst. Ett antal organisationer skriker med näst intill synonyma argument (SNF, WWF, SRF) liknande argument har nyligen framförts av t.ex. (v):s Jens Holm. Argumenten är i korthet:
Sedan har du helt fel för när varg blivit skjuten enligt p 28 kommer inspektörer från länsstyrelsen och undersöker platsen, finner de något onormalt tillkallas polis.
Men jag förstår att endera är detta ren okunskap av dig eller är det avsiktlig rovdjurs propaganda. Detta i likhet med vad Jens sa när han stod i riksdagens talarstol och ljög om antalet lodjur. Han hänvisade till artdatabanken där han snabbt snappat upp felaktiga siffror som rovdjursvännen Robert Franzen fabricerat. Dessa siffror som Jens redovisade avslöjades redan veckan för talet som en bluff av Gunnar Glöersen . Nu har även antalet lodjur dementerades av Olov Liberg och förra chefen för naturvårdsverket Anders Bjärvall. Väntar med spänning på att Jens förklarar sin fadäs men det gör han troligtvis inte för om man slänger ut en lögn ett antal gånger så betraktas de snart som en sanning.
Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.Kvarvarande hot är EU. Åtminstone om kommissionen är på hämndhumör. Väljer de att agera logiskt och utifrån gällande regler samt i demokratisk anda så släpper de nu sitt mördande grepp om svensk rovdjursförvaltning. Om de inte gör det så tror jag att det kommer att borga för ett kraftigt ökat EU-förakt samt en rejält ökad illegal jakt på de stora rovdjuren.
Självklart är djurhållare och jägare tveksamma för att inte säga skeptiska till idén. Men den försvaras med en karbonkopia på argument vi så ofta ser i Sverige, tveksamma argument skall tilläggas:Senior biologists and cat specialists are this week due to apply for a license to reintroduce the cats, which can grow up to four feet in length, into an area of forest on the west coast of Scotland.Under the plans, which have been backed by officials from the International Union for Conservation of Nature (IUCN), two pairs of Eurasian lynx would be brought to this country from northern Europe.
These animals mainly prey on deer and in many areas of the country deer numbers are out of control – they are holding back the regeneration of forest because of the damage they can do.Det finns för mycket hjort (precis samma argument bruakr vi få höra angående älg) och de har en viktig ekologisk roll att spela (har vi hört den förut?) därtill gynnar den biologiska mångfalden (yeah right, men hur ser man på hävdad biologisk mångfald - det är något som minskar där rovdjur breder ut sig).
“Lynx will play an essential ecological role that will promote biodiversity.”
"Essentially the Highland wildcat is being eradicated by an alien invasive species: the domestic cat," says Steve Piper. "Estimates suggest that there are now up to 100,000 domestic cats that have gone feral in the Scottish Highlands. The fact that domestic cats can survive there shows that they are a very resourceful species. However, that success – measured by their population – shows the kind of trouble that the Highland wildcat is in today. There are a few hundred of them – at best – surrounded by 100,000 feral domestic cats. They are being outbred."Antagligen går det att rädda vildkatten, det finns åtminstone realistiska planer. Men pengarna finns inte. Kritik hörs över att pengar läggs på inhyrda kinesiska pandor istället för den skotska vildkatten. Men detär klart, vildkatten får ju inte allmänheten se, den är skygg. Pandan är bara att åka till djurparken så kan du se den, klart man prioriterar den då!
Lodjuren kunde spåras på en ganska lång sträcka, minst tre kilometer vilket krävs för att konstatera en föryngring enligt naturvårdsverkets direktiv.Detta torde innebära att oavsett hur många föryngringar som inträffar en säsong så räknas dem som noll om vintern blir en ordinär barmarksvinter i Halland. Jag har tidigare kritiserat detta. I mitt personliga remissvar på rovdjursutredningen skrev jag:
– Man måste kunna särskilja spåren, annars säger Naturvårdsverket att det är efter samma lodjur, påpekar Bengt Kristiansson, en av länsstyrelsens så kallade kvalitetssäkrare.
Problemet kan ytterligare förstärkas genom att vi kikar på SMHIs årstidskarta. Där framgår när vinter normalt brukar inträffa i olika delar av Sverige:Inventeringsmetoder för stora rovdjur: Detta är en stor och viktig fråga som inte helt och hållet kan läggas på förvaltningen, de kräver mål som satts upp politiskt. Inventering är det viktigaste redskapet för att vi skall kunna skapa en fungerande förvaltning. Men lika viktigt som att inventeringen blir bra utför är det att den blir rättvis. Man kan t.ex. inte längre ha inventeringsmetoder som i princip uteslutande kvalitetssäkrar via spårsnö när rovdjursstammarna sprider sig allt längre söder ut i vårt land. Då måste man arbeta fram andra kriterier som gäller. Kanske är det då läge att i allt större utsträckning kika på vilka kriterier man använder sig av vid inventering och beräkning av populationer internationellt. Hur stor skulle vargstammen bli om vi använde samma beräkningsgrund som Italien eller Spanien? Om det visar sig att vi med en Italiensk beräkningsmetod helt plötsligt skulle ha en estimerad vargstam om 1000 individer så är detta viktigt att lyfta fram, det demonstrerar då svagheten i det internationella regelverket. Kikar man på björninventeringsmetoder genom åren så kan man konstatera att en mindre lämplig björninventeringsmetod höll nere den officiella populationen trots att lokalbefolkningen hävdade att de var fler. När metoden reviderades och björnskit började DNA-analyseras ökade den officiella björnpopulationen till det dubbla. Det är av avgörande viktig för den lokala acceptansen att kunna visa att inte bara samma regler används utan att reglerna tillämpas likadant på samma typ av data. Det är en fråga om att skapa internationellt jämförbar data och jämförbara beslutsunderlag. Det är även en fråga om att de som bor i rovdjursområden skall känna igen sig i de rovdjurspopulationssiffror som presenteras.
13 270 kronor, varav 12 000 kronor avser ersättning för de döda baggarna.Eftersom gården i fråga har 200 tackor med 400 lamm utgör en förlust av två av fem beprövade vuxna avelsbaggar ett kraftigt slag. Att ersätta dem med ovanstående summa förefaller ganska futtigt med tanke på att ett lovande bagglamm kan betinga 25.000 kr för de som är seriösa i sin avel. 12000 kr räcker i princip bara till att leta reda på ett par nya lämpliga avelsbaggar samt transportera hem dem, själva köpet får lösas med andra pengar.....
Den som känner sig hågad att lämna förslag kan göra det HÄR. För övrigt är det kul att notera initiativet då det var en av punkterna jag lyfte fram i mitt svar på Rovdjursutredningen! Där skrev jag följande om inventering:Sverige och Norge startar ett gemensamt arbete om inventeringar av rovdjur. Först ut är lodjur och järv där två arbetsgrupper har fått i uppdrag att utveckla gemensamma inventeringsmetoder i Norge och Sverige. Målet är en gemensam rapportering om lo- och järvpopulationerna.– Lodjur, järvar, björnar, vargar och kungsörnar förflyttar sig obehindrat mellan Sverige och Norge. Därför är det lämpligt med en övervakning av arterna som tar hänsyn till detta och som ger en helhetsbild av populationerna på skandinavisk nivå, säger Magnus Kristoffersson, projektledare på Naturvårdsverket.
– Liknande metoder på bägge sidorna av gränsen kommer att göra det lättare att sammanställa data från de båda länderna, säger Morten Kjørstad, chef för Rovdata.
Ser över dagens metoder
De två arbetsgrupperna har medlemmar från både Norge och Sverige. De ska tillsammans gå igenom de inventeringsmetoder som används idag för lodjur och järv och bland annat ge förslag på gemensam metodik, kriterier för värdering av observationer, kvalitetssäkring och rapportering i Sverige och Norge. En utgångspunkt för arbetet är de metoder och de kriterier för inventeringar som används idag.
Arbetet för lo och järv är planerat att vara klart under hösten 2012. Målet är att genomföra enhetlig och samordnad övervakning från 2013. Enligt planen ska man senare göra ett motsvarande arbete för björn, varg och kungsörn i Norge och Sverige. Målet är att detta arbete, för någon eller några av arterna, ska påbörjas under 2013.
Gemensam databas
Det svensk-norska samarbetet gäller också gemensam lagring av data byggt på Rovbase som är databas för rovdjursinventering i Norge. Den svenska rovdjursförvaltningen ska successivt börja använda Rovbase för att lagra information om viltskador, jakt och inventering. En gemensam datalagring passar också väl med strävan att ha en gemensam metodik för inventeringsarbetet.
Önskar lokal medverkan
Arbetsgrupperna ska underlätta samarbete över landsgränserna och ska ta hänsyn till nuvarande organisation och ansvarfördelning för arbetet med övervakning. En viktig del i uppdraget är att föreslagen inventeringsmetodik ska medverka till att öka och synliggöra en lokal delaktighet i inventeringsarbetet. Det är viktigt att underlätta för lokala aktörer, till exempel tamdjursägare, och markägare, jägare och andra friluftsintresserade att på ett enkelt sätt ska kunna bidra i inventeringsarbetet. Naturvårdsverket och Rovdata vill därför öppna upp för alla som känner sig berörda att lämna synpunkter och förslag på hur järvar och lodjur ska inventeras. Förslagen kommer att bearbetas i respektive arbetsgrupp.
Alla kan lämna förslag
Arbetsgrupperna är intresserade av förslag under arbetets gång från organisationer och andra intresserade. Du kan lämna förslag på webben. Här kommer man också att publicera information löpande. Här hittar du också gruppernas uppdrag.
Inventeringsmetoder för stora rovdjur: Detta är en stor och viktig fråga som inte helt och hållet kan läggas på förvaltningen, de kräver mål som satts upp politiskt. Inventering är det viktigaste redskapet för att vi skall kunna skapa en fungerande förvaltning. Men lika viktigt som att inventeringen blir bra utför är det att den blir rättvis. Man kan t.ex. inte längre ha inventeringsmetoder som i princip uteslutande kvalitetssäkrar via spårsnö när rovdjursstammarna sprider sig allt längre söder ut i vårt land. Då måste man arbeta fram andra kriterier som gäller. Kanske är det då läge att i allt större utsträckning kika på vilka kriterier man använder sig av vid inventering och beräkning av populationer internationellt. Hur stor skulle vargstammen bli om vi använde samma beräkningsgrund som Italien eller Spanien? Om det visar sig att vi med en Italiensk beräkningsmetod helt plötsligt skulle ha en estimerad vargstam om 1000 individer så är detta viktigt att lyfta fram, det demonstrerar då svagheten i det internationella regelverket. Kikar man på björninventeringsmetoder genom åren så kan man konstatera att en mindre lämplig björninventeringsmetod höll nere den officiella populationen trots att lokalbefolkningen hävdade att de var fler. När metoden reviderades och björnskit började DNA-analyseras ökade den officiella björnpopulationen till det dubbla. Det är av avgörande viktig för den lokala acceptansen att kunna visa att inte bara samma regler används utan att reglerna tillämpas likadant på samma typ av data. Det är en fråga om att skapa internationellt jämförbar data och jämförbara beslutsunderlag. Det är även en fråga om att de som bor i rovdjursområden skall känna igen sig i de rovdjurspopulationssiffror som presenteras.
Det döda lodjur som hittades i Botkyrka kommun för en vecka sedan har nu undersökts av Statens veterinärmedicinska anstalt. Undersökningen visar att lodjuret dött av rävskabb och undernäring. Polisen har därför lagt ner sin förundersökning om jaktbrott.
– Det är bra att vi kunnat få ett så snabbt besked om dödsorsaken. Det finns alltid en risk att ovisshet om hur rovdjur dött leder till spekulationer och rykten, säger Hanna Dittrich Söderman, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Stockholms län, i ett pressmeddelande.
Undersökningen av lodjuret är ett tydligt exempel på att rovdjur kan dö av många olika orsaker, och att det inte alltid handlar om jakt. Polisen har nu lagt ner förundersökningen om jaktbrott.
Kraftyigt skabbangripen
Lodjuret, en ung hanne, var kraftigt skabbangripen. Djuret har röntgats och inga tecken på att det utsatts för yttre våld har kunnat påvisas. Det fanns inga benbrott och inte heller några spår av metallrester i djuret. Lodjuret har sannolikt legat dött en längre tid på platsen.
– Kraftigt skabbsjuka djur drar sig gärna undan till skyddade platser. Jakttornet som lodjuret hittades i var klätt av presenningar och jag kan föreställa mig att ett sjukt och utmärglat lo kanske tyckte att det var en bra plats att dra sig undan på, säger Hanna Dittrich Söderman.
