Test: Karesuandokniven Spiggen

Karesuandokniven Spiggen är en trevlig klassiker i Karesuandoknivens sortiment. Den har ett litet smäckert blad på 75 mm och masurskaft med horninslag. De äldre knivarna har kolstålsblad medan de senare har rostfritt blad i sandvikstål, båda varianterna är bra och det är mest en smaksak vilken man föredrar.

Det exemplar jag har tillgång till är min hustrus. Hon köpte det i början av 1990-talet så det är en väl beprövad friluftskniv som har många års bruk kvar innan den är slut. Kniven ligger bra i handen, formen på skaftet är tillräckligt ergonomiskt för att man inte skall riskera att haka fram trots att fingerskydd saknas.

Slidans form har ändrats genom åren, de tidigare har en lite bulligare läderslida med eggskydd i plast. De nyare är smäckrare.

Kniven är en mycket bra lite mindre friluftskniv, väl anpassad för täljning, svamprensning, fiskrensning men även omhändertagande av framför allt småvilt. Att brösta ur fåglar är inga problem. Bladet ligger fint i handen om man som jag brukar öppna buken på fällda klövvilt med en vanlig kniv och långfingret utefter knivryggen för att inte skära sönder något i bukhålan.

Kort sagt ett gott stycke svenskt industrihantverk, klassiskt och närmast tidlöst. Som alla Karesuandoknivenkknivar så kan jag inte annat än rekommendera den. Den bygger på månghundraårig norrländsk knivtradition där allt nytt inte är revolutionerande och allt gammalt inte förlegat.

Karesuandokniven Spiggen kostar 1000-1100 kr enligt prisjakt och finns i välsorterade jakt-, fiske- och friluftsbutiker.

 Spiggen i en äldre knivslida.

 Spiggen har ett litet smäckert blad och ergonomiskt format skaft.

 Bladet är bra anpassat att hålla med ett finger utefter ryggen när man öppnar upp djur.

En äldre slida jämte en nyare, det finns dock fler varianter och jag vet inte riktigt vilken som är aktuell idag....

Knivskola för barn

Ungarna börjar bli duktiga på att tälja. Då vart det dags att gå igenom olika andra sätt att använda kniv på. Inte minst för att klyva trä med. 

PK eller modernisering? Om Friluftsfrämjandets nya logga

Jag fick via en tråd i forumet ROBSOFT upp ögonen för att friluftsfrämjandet ändrat sin logga. Den ursprungliga loggan baseras på en tecknad same som ritades runt år 1900 på friluftsfrämjandets uppdrag. Friluftsfrämjandet var då ett ungt förbund:

Inledningsvis var friluftsfrämjandet ett förbund för skidåkning och friluftsliv men en liten bit in på 1900-talet så knoppades svenska skidförbundet av från organisationen. Hur som helst. Bilden ovan på den skidande samen förenklades och stiliserades till en logogype som använts av friluftsfrämjandet i över 100 år. Men i somras var det dags för förändring. Nyheten om den nya loggan slog väl knappast ner som en bomb även om förändringen faktiskt var rätt stor:

Ovan till vänster den gamla loggan och till höger den nya. Såhär beskriver friluftsfrämjandet själva förändringen:

För att maximera vår synlighet har vi valt att placera vårt namn på två rader. Att placera ett långt namn som Friluftsfrämjandet på två rader i just en logotyp är helt accepterat i kommunikationssammanhang och ska inte sammanblandas med särskrivning som grammatiskt fel. Genom att sätta namnet på två rader fungerar det även bättre i mindre format då texten får en större grad. /....../  Vi renodlar och förenklar också logotypen och en förflyttning sker från "vildman" till "frilufsare/äventyrare". Därför känns det naturligt att även vargen tagits bort. Typsnittet i logotypen är Avenir som är enkelt, luftigt och lättläst och som synliggör namnet Friluftsfrämjandet. Tillsammans med en justerad illustration blir Friluftsfrämjandets logotyp en tydlig och modern avsändare med ett säreget typsnitt som skapar positiva associationer till oss som organisation. (min fetmarkering)

Det känns naturligt att vargen tas bort, skapar positiva associationer. Så att plocka bort en del av det kulturarv vargskinnet på den skidande samen utgör var viktigt för att skapa positiva associationer. Skapade vargen negativa associationer? Reklambyrån Stendahls som ligger baokom den nya loggan säger till Resumé:

- Den omdesignade äventyraren ihop med det nya typsnittet gör att logotypen känns mer tidsenlig, samtidigt som den behåller sitt historiska ursprung, säger Anna Feeney, ad på Stendahls i en kommentar.

Äventyrare? I ursprungsversionen pratas det om vildman.... Dvs inte en som går ut i naturen för äventyrets skull utan lever med naturen vilket är något helt annat, något som idag även innefattar vargjakt*.

Friluftsfrämjandet har gjort sitt drag, jag kan inte tolka det som något annat än politisk korrekthet och populism för ett vargskinn på en drygt 100 år gammal logotype är inte svår att förklara, snarare är den nya logogypens märkliga skidåkning svår att förklara.... Och när vi ändå är inne på skidåkning så kan jag passa på att lyfta fram Svenska Skidförbundets logotyp, något helt annat än friluftsfrämjandets kapitulation för den urbana livsstilen och normen...

___________
Till och med Rovdjursföreningen håller med om att vargjakt är naturligt och behövs. I en intervju med TV menar Svenska Rovdjursföreningens Jan Bergstam att det är dags att skjuta bort flera revir i Värmland:

Jag är lite kluven, men jag tror att det är dags att börja jaga djuren och försöka få till en förvaltning. Det är en hantering som måste ske för att människor i Värmland, och andra, ska börja känna sig bekväma med vargen, säger Jan Bergstam.

Älgjaktspremiär måndag eller lördag? Såhär tycker läsarna (och forskningen)!

När skall älgjakten börja?
Jag ställde frågan i förra veckan och har fått in ett gäng svar. Anledningen till frågan var att det övervägs att flytta älgjaktspremiären till en lördag istället för den traditionella måndagen. Såhär fördelade sig rösterna:

Lördag: 46%
Måndag: 38%
Spelar ingen roll: 11%
Fredag: 3%

Det är med andra ord jämt skägg.

Min gamle far ringde mig när han läst den ursprungliga nyheten om att det fanns en politisk diskussion kring vilken dag älgjakten bör starta. Han hade såklart åsikter. Han menade att orsaken till att älgjaktspremiären nu är satt till en måndag har sitt ursprung i att folk på hösten är ute i skogen och plockar svamp. Så för att minska konflikten jägare vs svampplockare sattes den till en måndag. Kanske stämmer det.

Forskningen visar dock en sak med stor tydlighet. Människan av idag är allt sämre på att över huvud taget besöka naturen. Mängden besök i naturen har minskat stadigt de senaste 30 åren. Därtill har syftet med besöken förändrats. Förr var det vanligt med vandring eller skidåkning med ryggsäck på ryggen. Idag är besöken i naturen mer specialiserade, det är riktade aktiviteter. Ofta organiserade, ibland avgiftsbelagda. Intresset för själva naturen och det som finns däri minskar.

Sedan är ju frågan vilken natur folk besöker när de är ute. Det är ganska lätt att svara på. Det är bara att gå till Lisa Hörnstens avhandling om människans utnyttjande av naturen (Outdoor recreation in swedish forests). En avhandling som lite tillspetsat visar att 95% av alla besök i naturen sker i 5% av sveriges natur. Då är det tillrättalagd natur mindre än 6 km från närmsta tätort vi talar om. Resten av sveriges natur är i princip obesökt undantaget en och annan natur/friluftsitresserad samt jakträttsinnehavare och markbrukare.

Vi kan med utgångspunkt i detta sluta oss till att för det rörliga friluftslivets del spelar det mindre roll om älgjaktspremiären sker en måndag eller en lördag. Möjligen undantaget tätortsnära skogar, men där måste man ändå ta särskild hänsyn vid jakt...
____________
Jag kommer att återkomma till det här med jakttider på älg. Men då med fokus på när jakttiden bör avslutas.
Stay tuned!

Gemensamma eller särskilda intressen? Jakten och friluftslivet.

Boken på bilden fick jag när jag disputerade för bortåt tio år sedan. Den är intressant. Inte minst i fråga om vad man från Skid- och Friluftsfrämjandet såg som aktivt uteliv, 1964. Kikar man på innehållet så läggs stor vikt vid orientering, men det är ju en fråga om säkerhet i en tid då vare sig gps eller mobiltelefon fanns. Där finns kapitel om packning, om skidåkning, om kläder, om laviner och mycket annat. En liten del av ett av de 20 kapitlen handlar om fiske. Men nu närmar vi oss det mest intressanta, inte mindre än tre kapitel handlar om jakt och fångst! Så skulle inte en modern bok i ämnet struktureras. Absolut inte. Jakten är inte riktigt något som man från friluftsfrämjandet befattar sig med längre. Deras dropmeny över aktiviteter ser ut såhär:

Friluftsfrämjandet sysslar alltså inte med att bruka naturen utan att titta på den och uppleva den genom att vara i den. Men att jaga, fiska, plocka svamp eller bär är inte riktigt vad man sysslar med längre.

Friluftsfrämjandet bidrar alltså till att jakt (och fiske) inte är något allmänintresse utan ett särintresse. Och jag förstå absolut inte varför...

Tänkvärt i Svensk Turist

Som medlem i STF kommer det emellanåt hem ett nummer av Svensk Turist. Härom dagen kom nr 4. Numret inleddes med en intressant ledare i vilken redaktören redogjorde för en diskussion de haft på redaktionen. Diskussionen handlade om hur miljömedvetna friluftsmänniskorna är. De landade i tre olika kategorier som vi ju känner igen från våra diskussioner inom jägarkåren:

1/ Betraktaren. Är ute i naturen för njutningens skull. Vanliga fjällvandrare och fågelskådare är typmänniskor i denna kategori. Upplevelsen kommer av det man möter i skog och mark. Definieras i ledaren som mycket miljömedveten.

2/ Brukaren. Skördar av ekosystemens överflöd, här finner vi jägare och fiskare. Jag anser att mer utpräglade bär och svampplockare också bör klassas till denna kategori. Många lägger tid på att vårda naturen, viltvård och fiskevård är exempel. Vet att miljön kräver att man både ger och tar.

3/ Förbrukaren. Vistas i naturen för att konsumera aktiviteter. Ofta arrangerad natur eller "arenor", t.ex. skidanläggningar.

Jag vet vilken typ jag definierar mig mest med, även om jag i någon mån känner igen mig även i de andra två. Men hur är det med er? Vilken typ träffar er relation till naturen bäst?

Mässtips, västsverige

Fick ett tips av Tobbe som jag sprider vidare. 25-26 maj är det Fritid och vildmark med Göteborgs vapenmässa på Aeroseum. Vi får se vad programmet fylls ut med framöver. Hittills står det såhär på aeroseums hemsida:

FriVimässan
Fritid och Vildmark med Göteborgs Vapen-mässa. Här kommer inom kort information om årets roligaste event i Göteborg. På FriVimässan kan du prova på sportfiske, helikopterflygning, armborstskytte, bergsklättring, ridning, fyrhjulingar, soft air gun, hantverk och en lång rad andra aktiviteter. Du kan också se hunduppvisningar, ballonguppstigning, re-enactmentgrupper och historiska fordon.

Vår målsättning är att man själv skall kunna prova så många aktiviteter som möjligt. Utöver detta finns utställare som visar och säljer produkter och tjänster för stillsammare fritidssysselsättningar som trädgårdsskötsel, skönhetsvård, matlagning och inredning.
Göteborgs Vapenmässa erbjuder som på den gamla goda tiden vapen, ammunition och tillbehör för samlare, jägare och skyttar. Just nu pågår ett intensivt arbete med att utarbeta programmet och att knyta upp fler intressanta utsällare:

Mässans FB-sida finner du här.

Jakt som friluftsintresse i Sverige - stora regionala skillnader!

Jag ramlade på en rapport skriven av Gabriel Bladh från Karlstads Universitet. Jag träffade Gabriel för ungefär 10 år sedan på en konferens när jag arbetade med min avhandling. En sympatisk person tyckte jag och vi höll viss kontakt ett par år därpå. Rapporten som jag ramlade på idag kom för en knapp månad sedan och ingår i Forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring.

Rubriken är Det svenska friluftslivets geografi och syftet är att se vilka geografiska skillnader det finns i svenskarnas friluftsutövande. Och visst finns det skillnader, skillnader som är rejält stora! Redan när det svenska friluftslivet och friluftsidealet började formas under slutet av 1800-talet fanns det en tydlig stads - land dimension, men där fanns också en tydlig klassdimension där akademiker och borgare sammanlänkade friluftsliv och turism - tänk själva på hur STF startade och vilka som utgjorde kärnan....

Stad och land dimensionen i det svenska samhället har blivit allt tydligare under de senaste 50 åren, städerna växer och landsbygden glesnar. Global handel innebär inte längre att staden har samma beroendeställning i förhållande till landsbygden, särskilt inte i samband med den övergång från produktions- till tjänsteekonomi vi sett under de senaste 30 åren. Detta är något som slår igenom med stor tydlighet i Gabriel Bladhs rapport.

Rapporten täcker många olika typer av aktiviteter men jag är i detta sammanhang bara intresserad av att lyfta fram data som berör jakt och i någon mån fiske. Studien innefattar runt 1500 besvarade enkäter, dessa har sorterats geografiskt utifrån postnumrens två första siffror. Så hur ser då siffrorna ut?

Andelen personer som någon gång jagat under de senaste 12 månaderna innan enkäten fördelar sig såhär

• Götaland 8% jagat, 92% inte jagat
• Svealand 7% jagat, 93% inte jagat
• Norrland 18% jagat 82% inte jagat
• Skåne 7% jagat, 93% inte jagat
• Storstockholm 5% jagat, 95% inte jagat
• Norra Norrland 24% jagat, 76% inte jagat

Jag tolkar svaren som att det gäller deltagit i jakt, men inte nödvändigtvis hållit i bössa. Det kan innebära att man grillat korv med gubbarna i skogen eller kanske styckat älg. Man ser omedelbart att ju längre norröver destu viktigare blir jakten i samhället. Fler har självklart fritidsfiskat, men även där är skillnaderna stora med fler fiskare i Norrland än i södra Sverige.

Ett intressant samband är att människor i Norrland med tillgång till fritidshus använder detta i stor utsträck som utgångspunkt för jakt.Ser man till Götaland så finns det intressanta skillnader inom området:

• Landsbygd 22% jagat, 78% inte jagat
• Stadsbo i villa 7% jagat, 93% inte jagat
• Stadsbo i flerfamiljshus 2% jagat, 98% inte jagat

Uppenbart är att folk på landsbygden vistas mycket mer i skog och mark än folk i städerna. Folk i norra Sverige är ute i skog och mark mer än folk i södra Sverige.

Nu kan man givetvis använda dessa siffror för intressanta resonemang kring exempelvis varför vargfrågan är så polariserad, men tills vidare låter jag dem bara sjunka in.

Tankesmedja för friluftsliv 2012

Härom veckan ägde seminariet Tankesmedja för friluftsliv 2012 rum, arrangerat av Naturvårdsverket. Ungefrä 200 besökare deltog, men jag är lite förundrad över att det inte fanns några jaktrepresentanter i programmet. Jakt är trots allt en tydlig friluftsaktivitet som engagerar sisådär 300.000 personer i landet, personer som i snitt läger lite drygt 20 dagar i skog och mark utövandes sitt friluftsintresse. 6 miljoner friluftsdagar kan man inte ignorera. Men det gjorde man tydligen. Men där fanns programpunkter om lajv, naturvägledning, allemannsrätten mm.

Läs mer om Sveroks deltagande, CNVs deltagande, svensk ridsports deltagande och om Örebro som sveriges friluftskommun 2012.