Tankar kring vapengarderoben och ett byte av vapen

Jag har full vapengarderob. Emellanåt stannar jag upp och funderar.
Vad är det som finns i garderoben?
Vad och hur jagar jag?
Finns det vapen som inte används så ofta eller kanske till och med inte varit ute på en säsong eller två?

Jag gick igenom detta nu när säsongen började. Givetvis är det något man gör i slutet av säsongen så att man hinner processa fram en ny licens om det blir aktuellt med byte men nu gjorde jag det i början.

Jag funderade. Vände och vred på innehavet. Funderade på min jakt.

Insåg att det var något som saknades. En hagelbössa som funkar för jaktladdat stålhagel.

Jag funderade lite till. Insåg vad som inte användes speciellt mycket. Min småviltstudsare, en CZ455 med pipor i 22LR och 17HMR. En väldigt potent liten bössa, men tveklöst det vapen jag använder minst.

Sagt och gjort. CZ-an får utgå och ytterligare en hagelbössa får komplettera de jag har. Det slumpade sig så att jag i andra änden av byn, i grannlaget, hittade en trevlig köpare till min CZ-a. Vi kom fram till ett pris som för min del var högre än inbytesvärdet och för hans del bättre än att köpa samma bössa någon annan stans. Kort sagt en win-win situation. Ungefär så som jag tycker att ett köp skall vara med andra ord.

Bössan som jag lämnat licensansökan på är en Miroku 8000 jägartrap. En lite äldre extremt välbygd japansk bössa. Byggs, som ni säkert vet, i samma fabrik som Browning. Den motsvarar Brownings 325, eller kanske 425 beroende på om det är en tidig eller sen Miroku. Det är en ganska tung sportskyttebössa som inte verkar ha gått speciellt många smällar, den verkar knappt ha varit till skogs. Ett par av chokerna var helt oanvända. Trots tyngden är bössan väldigt smidig, välbalanserad och mycket pekbar. Känns som något helt annat än de gamla spett jag haft från Baikal och Valmet, bössor som vägt lika mycket men upplevts som klumpiga och svårskjutna.

Det blir nog fint det här. Om polisens tillståndsenhet bara kommer igång och börjar processa ärendet någon gång.

Här är en bild jag länkat från Jaktsnack, den föreställer en likadan bössa som den jag sökt licens på:

______________
Åter igen är det ett fynd från Skene Järn. Det är en märklig affär, många bössor är konstigt prissatta men med jämna mellanrum dyker det upp riktigt fina saker till bra pris. Min custombygda 1900 var ett sådant vapen, likaså min Miroku cal 20. Så har ni vägarna förbi (till exempel på väg mot Torsbo från Göteborg eller Varberg) och är ute efter vapen så kan det absolut vara värt att ge Skene Järn en chans. Kanske finns ditt gudkorn just där.

Jaktabstinens och vapenbryderier

Jag lider just nu av jaktabstinens. Kraftig sådan. Jag vill ut och jaga, men har just nu ingen vettig jakt att bedriva. Får väl ringa några olika kompisar och se om de har skyddsjaktsbehov i åkrarna.

I brist på annat så rannsakar jag min vapengarderob. Funderar på hur jag jagar och hur den kan förbättras. Det första jag konstaterar är att jag nog borde kunna byta antingen 30-06an eller 6,5an mot en smidigare dito. Jag vill ha båda dessa kalibrar, ingen tvekan om saken men som det är nu är båda i princip optimerade för stationärt skytte samt lite längre håll. En lätt och smidig smygjaktsbössa hade inte varit helt fel. Byter jag inom de närmaste veckorna borde jag kunna få den innan åtminstone älgjakten...

Vilket påminner mig om att jag borde ringa tillståndsenheten och höra hur det går med licensen på den drilling jag ansökt om. Om inte licensen är på gång gör jag en JO-anmälan...

Vapengarderoben - en ständigt pågående process

En del jägare, bland dem jag själv, tycker att det är roligt att ständigt arbeta med att optimera vapengarderoben allt eftersom ens jakt utvecklas och förändras. Detta innebär rockader och justeringar. Sikten och andra delar som byts ut, nya ammosorter som provas och så vidare. Allt detta dels för att det är roligt och dels för att det är nyttigt.

Så hur ser det ut i min garderob? Vad har hänt sedan sist? Inte jättemycket men ändå lite granna... Tillåt mig gå igenom mina vapen och deras syfte:

Hundförar- och drevjaktsbössa:
Sauer 200, 9,3x62. Kortad till 45 cm och försedd med ljuddämpare. Ett drevjaktssikte (Vortex viper 1-4x24) sitter på i snabbfästen och ett sikte för vakjakt är på gång in. Det blir ett fast Meopta 6x42. Med tanke på min ålder och att åtlar brukar vara utrustade med belysning nu för tiden räcker det långt med 42 mm frontlins. Brukar skjuta Barnes TSX i denna bössa.

Pürsch- och rävbössa:
HDF Titan II, 6,5x55. Fullängdspipa försedd med ljuddämpare. Har bytt till en tumhålskolv. Kikaren är en Trijocon 2,5-10x56. Kan alltså användas långt in på kvällen och även på natten om det är goda förhållanden. Inga problem att fälla rävar ut till ungefär 200 m håll med den inte. Sako Gamehead är det som brukar användas i denna bössa.

Vakjakts och bukskyttebössa:
Huskvarna 1900, 30-06, sporterpipa. Försedd med ljuddämpare. Kolven är bytt till en GRS varmint/sporter så det är ett tungt och klumpigt as till bössa. Är det lugna skottsituationer är det en oslagbar bössa för i princip allt förekommande pälsvilt. Toppad med en belyst Docter 2,5-10x48 så den funkar när ljuset tryter. Den bondade lågprisammon Federal Fusion är det som gäller i denna bössa.

Småviltbössa:
Klass 4 bössan är en CZ 455 varmint thumbhole med pipbytessystem. Jag har en pipa i klassiska 22LR och en i den högpotenta varmintpatronen 17HMR. Toppas med en Vortex Viper 6,5-20x44 så är det inga problem att skjuta kråkor på ut till 150 m håll. Varierade ammosorter i 22LR men i 17HMR är det en varmintkula från Federal som jag köpt i bulk som jag brukar använda. Att köpa enstaka askar av 17 HMR ammon blir oförsvarligt dyrt per skott.

Hagelbock:
En Miroku av okänd modell och ålder. Kalibern är 20/76, dvs en lätt och smidig bruksbössa av hög kvalitet. Oftast använder jag RWS ammo men har en hel del Lyalvale liggande som skall provas ut.

Kombibock:
En Tikka M77k i kalibrarna 12/76 + 7x57R, dvs en kombi i klass 1. Försedd med en Zeiss 6x42 med ett riktmedel som föregår mil-dot är det ett precisionsvapen, dvs snarare ett kulvapen med hagelmöjlighet än tvärt om. Har även ett hagelpipset till bössan, detta är i kaliber 12/70. RWS har jag i kulpipan och Lyalvale i hagelpipan.

Grytrevolver:
Reck m/12 i kaliber 22LR. En enskotts revolver för grytjakt och avlivning av fällfångade djur.Variernade ammo, har inte provat ut vilken som skjuter bäst i detta vapen, mend et kanske inte spelar så stor roll med tanke på att det knappast är precisionsskytte på lite håll som gäller när denna följer med på jakt.

De senaste förändringarna jag gjort i garderoben handlar om justeringar av vilka kikarsikten som sitter på de olika bössorna. Hade ett trevlig Schmidt und Bender 4-16x50 som jag bytte bort mot Doctern, tyckte inte jag utnyttjade det siktets fulla potential och var mer intresserad av att få belysning än riktigt hög förstoring. En annan förändring är såklart att jag fått in revolvern i skåpet, det var en glädjande överraskning som jag skall skriva mer om någon annan dag.

Mina jaktvapen del 5: CZ 455 en mångsidig småviltstudsare

En småviltstudsare hör hemma i varje vapengarderob. Jag skaffade min första 22LR som mitt tredje vapen efter en älgstudsare och en hagelbrakare. Den första 22-an var en välskjutande Anschütz 1415-1416. För nästan precis ett år sedan bytte jag in den. Jag hade fått upp ögonen för en annan intressant skapelse, CZ 455 varmint thumbhole.

CZ är mycket mångsidig genom att man kan köpa pipor i tre olika kalibrar till den. De som finns att välja på är 17 HMR, 22 LR och 22 VM. 17 HMR och 22 LR är klass 4 medan 22 VM kommer upp i klass 3, dvs godkänd för djur upp till rävs storlek. Nu har iofs 17 HMR tillräcklig energi för att räven inte skall gå speciellt många steg men kulvikten uppfyller inte Naturvårdsverkets krav så räv får man med andra ord inte skjuta i Sverige med 17 HMR  - däremot i väldigt många andra länder, i USA skjuter man coyotes med 17HMR.

Själv har jag två pipor till min CZ, en 22LR och en 17HMR. Under jaktsäsong är det 17HMR som sitter på bössan. Det är en fenomenal kaliber för att skjuta kråkfågel på avstånd ut till ungefär 130 m. Precisionen är inte helt fel, jag skjuter 5 skott inom en 5-krona på 100 m håll med bössan så som den är utrustad idag. Kanske skulle jag kunna förbättra detta genom att justera trycket. För trycket är bössans svaga punkt. Det är inte rent och dessutom ganska hårt ställt. Vi får väl se om jag får tummen ur och beställer en justeringssats från USA. 22LR pipan sitter på bössan från april till början av juli. Den används framför allt för mängdträning, och som ni kanske minns har jag nämnt att jag nu sitter på sisådär 4-5.000 patroner i den kalibern. Så min målsättning inför kommande år är att under träningssäsongen skjuta minst 50 övningsskott i veckan med bössan i fråga.

En bössa som är avsedd för små mål på så långa håll som 100-130 meter behöver ett hyfsat kikarsikte. Jag har ett Vortex Viper 6,5-20x44 PA på min bössa. Det är ett förhållandevis billigt sikte som ger VÄLDIGT mycket optik för pengarna. Ja faktiskt så är det nog så att om man funderar på att köpa ett nytt sikte men inte är villig att köpa ett europeiskt toppmärke så skall man definitivt kolla igenom Vortex utbud innan man går vidare och köper något annat. Jag har beställt mina två vortexsikten från Astro Sweden och är nöjd med bemötande, service och leveranstid. Tror inte de skulle blivit billigare om jag beställt dem privat från USA, eller ja det hänger såklart på om man skulle lyckats få dem över gränsen utan att tullen reagerade då såklart....

Sammanfattningsvis är min CZ 455 en mångsidig bössa där jag valt att utnyttja blott två möjligheter. Dels skyddsjakt på skadefågel och dels mängdträning.

Mina jaktvapen del 4: HVA 1900 en pågående process

Inspirerad av Chris inlägg om vapen så tänkte jag kort beskriva hur jag byggt om och optimerat ett av mina vapen utifrån mina egna nycket (nycker är nog bättre ord än behov).

Första kostymen med första kikaren monterad

Vapnet i fråga är en Husqvarna 1900, ett stabilt system med snart 50 år i ryggen. Det tillverkas fortfarande i Italien under namnet Antoni Zolli. Jag köpte bössan för ett par år sedan. I mina ögon ett riktigt kap,ombyggnaden av den var nämligen redan påbörjad. Kalibern är för övrigt 30-06.

 Jämförelse gamla och nya kolven. Andra kikaren är monterad på bössan.

Bössan jag köpte hade en specialbygd kolv. Den var ompipad 2001 av normas vapensmed Albrektsson, den nya pipan hade en grov match / sporter / varmintprofil och var över 70 cm lång. Det första jag gjorde (kanske felaktigt) var att låta kapa ner pipan till 58 cm och montera på en ljuddämpare. Inledningsvis hade jag en relativt högförstorande kikare på den, en Schmidt und Bender 4-16x50. Den flyttades ner på min 6,5-a och en Trijicon 2,5-10x56 sattes på Husqvarnan.

Så långt allt väl.

 Systemet är isärplockat och redo att stoppa i den nya kolven.

Men det var något som inte riktigt stämde. Efterhand insåg jag att det var kolven som jag inte trivdes med. Jag började kika runt och fastnade för GRS kolvar. Trevliga saker, men attans dyra. Men så fann jag en som bara varit provmonterad, den blev min för lite drygt 2/3 av nypriset i Sverige. Fortfarande mycket pengar men överkomligt i förhållande till hur mycket bättre bössan blev. Men jag får erkänna att kostnaderna för nya delar och smedarbeten har överstigit inköpskostnaden rätt ordentligt.....

 Vilken passform! Allt satt klockrent, men kanske kommer jag att plastbädda systemet frammåt våren för säkerhets skull!

Kolven är en GRV varmint/sporter. Kolvkam och bakkappa är justerbara så att man kan ställa in exakt efter den egna kroppen, samt justera beroende på vilka kläder man har på sig samt skjutställning....

Systemet är på plats i nya kolven.

Och här är bössan tillsammans med det första vilt som fällts i nya kostymen.

Mina jaktvapen del 3: Tikka M77k

 I skogen passar min Tikka M77k bäst. Den är tung och robust, klockar in på bortåt 4,5 kg med kikare och en handfull patroner på kolven.

 Kalibrarna är 12 respektive 7x57R. En trevlig kombination. Kulpipan klarar kraven för klass 1, men ligger i farozonen om det blir blyförbud i framtiden. Vi får väl se vad jag gör med bössan då, om jag ens har den kvar.....

 Anledningen till att jag valde just denna bössa var dels priset, dels robustheten och den kända driftsäkerheten men kanske framför allt att jag fick dubbla pipset. Ett kombipipset och ett hagelpipset. Alla hagelpiporna är kaliber 12/76.

Kanske inte den bössa som jag oftast har när jag sitter i torn. Men ibland får den följa med även i den situationen.

Denna säsong har jag fällt en bunt skator och nötveckor samt en räv och en hare med bössan i fråga.

Mina jaktvapen del 2: Miroku

Jag följer upp Chris gästinlägg med ytterligare en presentation av mina jaktvapen. Denna gång handlar det om mitt senaste tillskott. En Miroku hagelbock i kalibern 20/76. Jag vet inte vad det är för modell, men jag får känslan av att den borde vara från 1980-talet. Kolven är kantstött och lackad, skall ta bort lacken i vinter och olja den istället.

Bössan är synnerligen smidig och välbalanserad. I någon mån har jag förstört balansen genom att klämma på en patronhållare på kolven vilken med sex hagelpatroner ger en ytterligare bakvikt på 2,5 hekto. Men jag gillar att ha skott tillgängliga där, då slipper jag tänka och eventuellt glömma när jag plockar bössan ur skåpet. Utan patronhållare och rem väger bössan inte mer än 2,9 kg vilket ju är mycket överkomligt i jämförelse med min andra hagelbrakare som klockar in på 3,7....

Den långsiktiga planen är att denna bössa skall få följa med på ripjakt på fjället i framtiden. Vi får väl se när detta går att realisera men det är i vart fall ett av målen med den. Men med tanke på hur trevlig den är så lär det bli förstahandsvalet i de flesta situationer som kräver hagel, inte minst framåt senvintern när det är dags att jaga in Missan i gryt.....

Mina jaktvapen 1: ej längre i garderoben

Under mina år har en hyfsad mängd vapen passerat min vapengarderob. I skrivandets stund består garderoben av 6 vapen och jag tänkte presentera dem ett efter ett. Men först en liten exposé över jaktvapen som inte länge finns i min ägo, med reservation för att jag garanterat glömt ett eller annat:

Baikal hagelbock, kaliber 12. Ett vapen jag fick av min svärfar. Ett riktigt järnspett, tungt och robust....

Bild på min hva 1640 saknas.

HVA 1640, kaliber 9,3x62. Det första vapen jag fick motivera då det var nr 5. Inget vapen jag trivdes speciellt väl med.

Remington 700 BDL, kaliber 30-06. Ett tråkigt vapen som jag byggde om. Jag tog bort lacken och oljade kolven. Jag plastbäddade systemet, kapade pipan och monterade ljuddämpare. Men trivdes ändå aldrig med det....

Carl Gustaf 2000 mkII, kaliber 30-06. Ett helstocksvapen, en riktig pärla som jag är genuint ledsen över att ha sålt. Men jag står fortfarande för beslutet då jag vill ha ljuddämpare på mina klass 1 vapen och det är en aning problematiskt på helstocksvapen..... Ett synnerligen välskjutande vapen när jag plastbäddat det.

Anschütz 1415-1416, kaliber 22LR. Ett trevligt småvilt- och övningsvapen som jag sålde dels för att det började bli matningsproblem och dels för att finansiera införskaffandet av en småviltsstudsare med pipbytessystem.

Valmet 412, kombibock kaliber 12/222rem. Ännu ett järnspett. Rätt korkad kaliberkombination i dessa tider då vi har vildsvin och dovvilt på gång i markerna. Skrotades då kolven sprack.

Som ni nu börjar ana så är inte fabriksnya vapen min grej, lika lite som fabriksnya bilar. Men i ett framtida inlägg kommer ni att se att jag trots allt gjort avsteg från den principen minst en gång.....