Fananägg i kläckaren

Igår fyllde jag kläckaren med fasanägg. Sedan gick jag över till grannen så kollade vi över lokalerna där vi tänkte föda upp de små hönshjärnorna. Blir nog bra det här, men första delresultatet ser vi först om 3 veckor. Därefter tar det ytterligare 7-8 veckor innan de kan släppas ut.

En fasandag...

Inledningsvis städade jag i fågelutrymmena i ladugården varefter jag flyttade fasankycklingarna som börjar få riktiga fjädrar och är rätt bra på att flyta vid det här laget.

Sedan ordnade jag lunch. Det fick bli caesarsallad med fasan istället för kyckling....

Uppfödning av fasaner - ett riktigt stolleprov

I höstas skaffade vi en äggkläckningsmaskin. Inte någon jätte utan en halvstor med kapacitet för lite dryg 40 ägg. Tanken var dels att kläcka fram hönskycklingar för egen konsumtion och dels för att kläcka fram fasaner för utsättning. Vi har kört ett par omgångar hönsägg med ganska nedslående resultat. Nu körde vi en omgång fasanägg, det gick aningen bättre men väldigt långt ifrån bra...

Kläckaren vi köpte var en Hova Bator pro 42A, dvs för 42 ägg med automatisk vändning. Egentligen ville vi ha en annan men när vi skulle köpa så visade det sig att de flesta vi var intresserade av var slut, trots att nätbutikens lagerstatus sa något helt annat vilket jag tycker är ett stort problem med många nätbutiker. Har man en nätbutik så skall man tydligt ange vad man har i lager för omedelbar leverans och vad som är beställningsvaror, annars är man helt enkelt oärlig i min värld.

Nu har vi ett gäng fasankycklingar under värmelampa, tiden utvisar hur många av dem som kommer att klara sig. Just nu är det två som jag är högst tveksam över, den ene har en uppenbar missbildning i någon nackkota och den andre har problem att gå. De övriga är pigga och beter sig som kycklingar skall.

Om man bor något så när nära en större fasanuppfödare så tror jag i nuläget att det är betydligt enklare att köpa dagsgamla kycklingar än ägg för egen kläckning om man nu vill föda upp dem från små och inte köpa utsättningsklara. Men jag vill lära mig attt föda upp dem från scratch, åtminstone ett par gånger så att jag kan utesluta tillräckligt många felkällor och få ett godkänt kläckresultat.

Men vad har jag då för felkällor och hur försöker jag åtgärda dem innan jag reklamerar maskinen?

Temperatur:
Problem: här har vi den absolut största felkällan. Dels är den medföljande termometern rätt kackig och dels är äggkläckarens värmeelement dåligt. Det uppges ge 24w vilket borde räcka för att komma upp i 37-38 grader inne i frigolitlådan som kläckaren utgörs av, men det räcker med att temperaturen runt om sjunker till 12-15 grader så hänger inte det inbygda elementet med.
Åtgärd 1: Jag har placerat kläckaren i ett mindre utrymme i vilket jag placerat ett element som håller en kringtemperatur på 25-28 grader så får det inbygda elementet dra upp innertemperaturen de sista 10-12 graderna (känns rejält overkill).
Åtgärd 2: Jag har skaffat en digital temometer med tillhörande hygrometer. Det gör att jag nu kan följa och mäta temperatureaturen bättre än tidigare. Det visar sig då att den är långt ifrån konstant utan varierar i snitt 3 grader.

Problem: temperaturen sjunker snabbt och det tar lång tid att återgå till normal temperatur i samband med att man öppnat kläckaren för att plocka över kycklingar till värmelampan eller städa bort äggskal och ev döda kycklingar.
Åtgärd: Mer is i magen. Detta är ett välkänt problem som framför allt drabbar nybörjare. Jag får hia mig lite och inte öppna mer än max vart annat dygn.

Luftfuktighet
Problem: Luftfuktigheten bör enligt instruktionerna ligga på rut 40% i böran för at höjas till ca 60% mot slutet så att hinnorna innanför äggskalet inte torkar och blir så sega att kycklingen inte kommer ut. Hygrometer medföljer ej.
Åtgärd: Jag har skaffat en digital hygrometer så att jag kan se luftfuktigheten. Inser direkt att jag haft för hög initial luftfuktighet vid mina första försök.

Lite mer fasanjakt

Har man bara lite tid men ändå vill ut en sväng så är det:
1/ bra att bo på sin mark
2/ ha stående fågelhund och lite fälthöns i markerna

Då kan man som igår plocka med bössan och traska ut. Essa jobbade som vanligt med stor glädje och energi. Körde upp ett gäng fasaner i vassen varefter hon stod fint för en. Nu visade sig det vara en höna så den fick respit.

Med det lyckade jobbet i färskt minne gick vi hem.

Fasanjakt med Essa

Stack ner i vassarna en sväng med Essa kring lunchtid i söndags. Tänkte kolla läget efter fasaner. Det är inte så att vi har speciellt gott om fasaner men en del finns det och om Essa gör rätt och det är en tupp låter jag ibland kulkärven lämna pipan.

 Essa sökte av området snabbt och effektivt, precis som hon brukar. På en liten åsrygg utefter ett dike hittade hon en tupp. Stramade upp sig men behöll inte disciplinen utan körde upp den och for efter. Bara att vissla in henne. Och iväg igen. Hon jobbade på och inne i den tätaste vassen körde hon upp en till. Åter läge att vissla in henne.

Vi rörde oss därefter ut på en slagen veteåker. Och nog fasen tryckte en fasan i stubben. Essa stramade upp sig och körde upp den på komando. Ena pipan på den gamla drillingen dånade och Essa kunde plocka upp en tupp som var mitt i ruggningen.

Essas andra fasan

I dag hann jag inte ut förrän efter lunch. Då tog jag med mig en kasse spannmål till fasanerna, samt hund och bössa. 

Inledningsvis gick det inget vidare. Essa körde på totalt skoningslöst och körde i rask takt upp tre fasaner utan att låta sig hejdas. Tämligen moloken traskade vi hemmåt. Nästan hemma så visade Essa tydligt att där fanns fågel på ängen. Alltså släppte jag henne. 

Först hittade hon en död mås. Var den kommer ifrån har jag ingen aning om. Sedan stramade hon upp sig. JA! Essa for fram och upp gor en fasantupp.

BAM! 

Miss. 

BAM! 

Fasanen singlade ner och Essa hämtade den. 

Trots allt, en lyckad tur. 

Man skall sluta på topp. Så vi gick hem. 

Fasanjakt med Essa

Jag har försummat Essas träning som stående fågelhund. Nu under julledigheten har jag låtit henne gå in i ett område med fasaner för att jobba på just detta. De första gångerna körde hon upp dem som ett expresslok men de senaste har det gått lugnare till. Men inte förrän idag satt det hela som det skulle. 

Essa ställde sig stramt framför ett buskage. Jag sa JA! Och hon gick på och körde upp en fasantupp. Bössan for till axeln och jag stoppade hunden. Det var med andra ord inte perfekt men en början. 

Apport!

Essa gick på. Vid en fallen sälg stramade Essa upp. Jag misstänkte att det kunde vara tuppen.  Antagligen vingad och hårt tryckandes så jag sa JA! Igen. Essa gick på och tog tuppen. Lämnade den motvilligt till mig, fick beröm och vi bröt. 

Det är bea att bryta direkt efter att man lyckats bra med något. Och det tycker jag vi gjorde idag, Essa och jag. 

Jag kommer att fortsätta med korta pas i samma område. Men på sin höjd skjuta två tuppar till. Mer vågar jag inte ta ut, tror inte de är så vansinigt många. 

Julaftonsjakt

Jag har lite dåligt samvete. Jag har en kh vorsteh med riktigt fint påbrå, men jag har inte jobbat speciellt mycket med henne som stående fågelhund. Istället har hon ställt grävlingar och vildsvin. Apporterat änder och duvor. Dödsökt rävar i skymningen. Men knappt jagat fälthöns. Idag skulle det bli ändring på det!

Jag tog med mig hunn och bössa till ett område där jag sett lite sporadiskt med fasaner. Värt ett försök tänkte jag. 

Vi jagade i trekvart. Essa hittade åtta olika fasaner, några hittade hon flera gånger. Det var betydligt mer än jag trodde fanns i området. 

Essa går fram totalt kompromisslöst. Full fart och ganska långa slag. Vinden var rätt stark och kastade åt olika håll så det var inte speciellt lätt. 

När hon hittar fasaner stramar hon upp. Står ett par sekunder innan hon går på. Här måste jag jobba mer med ett fungerande stoppkommando, nu var det väldigt sisådär med det. 

Skottchanser då? Jo ett par. Men ingen som föregåtts av ett korrekt hundarbete så jag avstod. Nåja, Essa hittar fasanerna. Alltid något. Och det finns betydligt fler fasaner än vad jag trodde var sannolikt. Det var väldigt positivt. Får ligga på predatorerna ytterligare lite så fasanerna kan föryngra sig lite riskfriare. Kanske köper jag lite rapphöns... Men det får jag räkna lite på...

Trevlig överraskning

Igår fick jag en trevlig överraskning.

Som ni kanske minns så satte jag ut en bunt fasaner i markerna förra året. De jag tänkt spara för avel gick åt i en mårdattack men några dussin kom ut i frihet.

Jag hörde och såg dem förra höstas och i vintras men under det senaste halvåret har jag varken hört eller sett dem. Förrän igår. Då släppte jag terriern i mossen och på de oslagna ängarna norr och nordväst om gården. Hon hittade inga rådjur, vilket var tanken, däremot stötte hon några gånger upp fasaner. Jag skulle säga att det rörde sig om ett tiotal som hon fick att ta till vingarna. Däribland minst en familjegrupp/kull. Detta innebär att utsättningen gick hyfsat trots allt. Idag får jag ta och gå dit med Essa (med kamera men utan bössa) så får vi se hur det går.
__________
Jag sög rådjur på håll, på andra sidan bäcken. En get med tre kid, detta innebär att jag har minst två sådana ekipage i närheten av gården. Jag har inte sett mycket räv, så kanske är det ett dåligt rävår i min trakt....

Kort söndagsjakt

Missan fick en chans idag före lunch. En och en halv timme la vi på att söka av mossen och ängarna norr om gården. 

Jag hade hoppats på rådjur men Missan hade något annat i nos och tanke. Hon gick in för fasaner idag. Det har hon aldrig gjort förr. Ett halvdussin fasaner fick hon upp innan hon kom tillbaka till mig och kopplet. 

Essa och fasanerna

 Har varit flera vändor i fasanmarkerna med Essa de senaste dagarna. Jag måste säga att hon blivit rätt duktig på att hitta dem.

 Hon är fullständigt respektlös. Litar på sin nos och söker igenom marken i hög fart. Känner hon lukt följer hon spåret. Flera gånger har hon fortsatt arbeta med samma område efter att ett par fasaner flugit upp. Och varje gång har det visat sig finnas ytterligare ett par.

 Tupparna far upp med sitt karaktäristiska skrattande. Medan hönorna är tysta.

Så nu kan hon hitta dem. Då skall hon bara lära sig att stanna upp innan hon går på..... Får nog ringa uppfödaren och ta ett snack om det. Som det är nu blir det mest en antydan till stånd. Dvs hon stramar till och går sedan på...

Första fasanerna för Essa

Rubriken är missvisande. Jag har inte skjutit några fasaner för Essa däremot har hon hittat sina första fasaner....

Vi halv fyrasnåret igår tog jag en paus i arbetet och gick ut en sväng med Essa. Vi gick in i fårens sommarhage. Där for hon runt som ett sträck. Uppenbarligen mycket spring i benen. När hon sprungit av sig forcerade vi staketet i nordändan av hagen och styrde kosan ut på en våtmarksäng som inte slagits på ett par år. Däremot har jag hållit efter slyet med röjsåg.

Först for Essa runt i full fart där också. I och för sig systematiskt i en solfjäderform ut från mig. Hon höll sig i de torrare partierna. Plötsligt for det upp en fasantupp precis där hon sprang. Essa löpte efter men tappade bort tuppen ganska fort. Hon sprang vidare. Och stötte en fasanhöna på samma vis. Nu insåg hon att hon kanske borde hia sig lite så hon började vädra.

Och gick på en fasantupp till. Denna gång stramade hon upp sig i sisådär fem sekunder innan hon reste den. Hon kom tillbaka till mig och rapporterade. Svansen for fram och till baka som en elvisp. Jag berömde och hon sökte vidare.

Eftersom jag såg ungefär var den första tuppen landade så styrde jag så sakterliga oss åt det hållet. Och visst. Efter ett tag stramade Essa upp sig framför två småbjörkar. En liten rörelse och upp for fasantuppen.

Kanske skulle jag skjutit. Jag var redo. Men samtidigt, hon gjorde mest en antydan till stånd. Och hon är bara 6,5 månader. Det jag var glad över var att polletten börjat falla på plats!

Nu vart det inga bilder för det regnade rätt ordentligt. Och med tanke på det var det ju duktigt av Essa att få vittring av åtminstone två av fåglarna!

Fasandräparen fångad!

Jag kollar mina fällor morgon och kväll. Igår kväll blåste och regnade det som ni alla minns. Då passade en mård på att gå i en fälla för levandefångst. Jag hämtade hundarna en i taget så de fick bekanta sig med fångsten. Båda skällde på rejält. Missan skällde direkt medan Essa var lite tvekande först innan hon drog igång. Hon verkar ha ett vilande rovviltintresse den vimsiga vorstehn....

Sedan plockade jag fram grytrevolvern och sköt mården.

Kan det ha varit samma en som hade ihjäl mina fasaner i förra veckan? Det skulle inte förvåna mig eftersom jag efter den incidenten flyttade fram inte mindre än tre fällor som nu står på olika sidor om fasanvoljären och det var i en sådan denna mård gått.

Hur som helst så hämtade jag i alla fall ut grytrevolvern för mindre än två veckor sedan. Då hade licensen behandlats av polisens tillståndsmyndighet i nästan precis sex månader! Revolvern är en gammal men välvårdad slitvarg, en Reck m/12. Inspirerad av klassikern Colt Peacemaker men tillverkad i västtyskland på 1980 talet och med en trumma som blott rymmer ett skott. Jag fick, vilket är underligt för västra götalands del, en livstidslicens på vapnet. Polismyndigheten i västra götaland är annars förtjusta i att ge 5 eller till och med 3 års licenser på enskotts revolvrar för avlivning av fällfångat vilt och grytjakt. Min granne har en identisk revolver med till att börja med 3-års licens och nu 5-års licens. Men den senaste licensen fick han kämpa ordentligt för att få igenom. Det krävdes överklaganden i flera instanser innan han fick rätt. Polismyndighetens licensgivning är med andra ord synnerligen godtycklig inte bara mellan olika län utan även inom samma län.

När vi nu åter är inne på vapen och licenser så kan jag bara rekommendera en nyligen publicerad artikel på Svensk Jakts nätsida.

1973 övergick hanteringen av vapenärenden från länsstyrelserna till Rikspolisstyrelsen. Syftet var att tillse att det skulle ske en unison tillämpning av lagen, oavsett vilket län den sökande var bosatt i.

Idag kan vi konstatera att polisens licenshandläggning är extremt godtycklig och helt beroende av var den sökande är bosatt. Skillnaderna mellan olika län samt den långa handläggningstiden har fått JO att efter en rad anmälningar ta tag i frågan och starta en granskning.

Alla fasaner dödades i natt

 I morse när jag skulle kolla till de olika djuren på gården möttes jag av en tråkig syn i fasanvoljären. Något djur, skulle gissa på mink, mård eller iller, hade tagit sig in och dödat alla fasaner utom en. Den överlevande var så illa darän att jag nödslaktade den.

 En ihjälbiten fasanhöna låg invid vattenbehållaren.

På tuppen nacke ser man tydligt små bitmärken.

Jaha. Så då var det projektet över. Får se om jag försöker jaga fram ett par hönor och en tupp frammåt våren för äggläggning, men nu får voljären stå tom ett tag. Det är ett som är säkert.

Fasantupp i voljären

Tupparna i voljären börjar bli granna nu. Idag la jag märke till något jag inte noterat tidigare. De ägnar bra mycket tid åt att titta uppåt. Rovfåglar är uppenbarligen något de är genetiskt programmerade att se upp med.

Fasanerna växer

Fasanerna växer. Nu är det inga problem att skilja könen åt. Vilken vecka som helst väljer jag ut vilka som får bli kvar och vilka  jag släpper ut. 

Könsbestämning....

....av fasanerna blir lättare för var dag som går. Men eftersom de är bra på att " myllra" så är det lite svårt att räkna hur många det är av varje kön. Ja till och med svårt att räkna den totala mängden. 

Fasankyckling

Fasanerna käkar och växer. Inga döda ännu men ett par rymningar. De förrymda håller till i trädgården. 

Fasanerna i voljären...

.....käkar och växer. Inga problem med pickning ännu så länge. 

Fasanerna är på plats!

Nu har jag flyttat fasanerna till voljären. Bara tre rymde när jag skulle samla ihop dem.