HLR

Gick just en hjärt- lungräddningskurs. Egentligen för jobbets skull (det var 8 år sedan sist) men inte fel inför att höstens gemensamhetsjakter kommer igång. Hoppas bara jag slipper få använding för kunskaperna.

Praktiska övningar tillsammans med sonen

I helgen har jag och sonen övat på lite olika saker tillsammans. På lördagen var vi hos några vänner, där passade vi på att öva säker vapenhantering med lite skytte som belöning. Det märktes att pajken tyckte att vapnen var lite tunga efter ett par skott, men den primala glädjen hos honom gick inte att ta miste på....

 På söndagen övade vi på att tända eld med eldstål. Sonen fick riktigt bra kläm på eldskapandet tämligen omedelbart, men han upptäckte samtidigt att det var stor skillnad mellan olika eldstål vad gäller hur lätta de är att använda. Ett tiotal äldar startade sonen innan vi gav oss för kylan och krampen i sonens tumme.

Vår grundläggande filosofi är att praktisk kunskap är viktig. Att kunna säker vapen- och eldhantering är två sådana kunskaper som är en bristvara i samhället, därför är det motiverat att börja i tid.

Jägare som del av det svenska försvaret?

Tidigare värnades svenskens skytteförmåga. Skytterörelsen ingick som en del i totalförsvaret och vapen var något naturligare än idag. Nu betraktas vapen med misstänksamhet och EU har precis tagit ytterligare ett steg mot en skärpning av de övernationella regler som reglerar medborgarnas möjligheter att inneha vapen. Steget innebär att man i än högre grad misstor jägare och sportskyttar.

I det läget blir det riktigt intressant när Försvarsmakten går ut och ber jägare om hjälp:

”Som jägare är du observant och pålitlig. Du rör dig dessutom mycket i skog och mark. Men framför allt är du bekant med normalbilden, det vill säga, du vet hur det ser ut när allt är frid och fröjd”, skriver de i utskicket och fortsätter:
”Ju fler som håller ögonen öppna, desto bättre kan vi värna om Sveriges integritet”.

Det hela handlar om att sverige ständigt utsätts för främmande makters informationsinhämtning, kanske även sabotage. För att höja säkerheten och bevakningen vill försvarsmakten ha hjälp, sedan i höstas finns faktiskt en konkret tipstelefon inrättad:

Både Säkerhetspolisen (SÄPO) och Försvarsmakten gör bedömningen att det pågår ständigt främmande underrättelseinhämtning mot Sverige och svenska intressen. Det krävs att samhället gemensamt tar ett aktivt ansvar för att vi tillsammans ska kunna förebygga och förhindra säkerhetshotande verksamhet.

Vidare:

Det går inte att förklara exakt vad Försvarsmakten vill ha in för tips. Men de flesta kan själv avgöra vad som är viktigt och vad som är något som avviker från normalbilden. Känns något fel eller konstigt är det bättre att rapportera en gång för mycket än en gång för lite. Försvarsmakten gör övertiden en sammanvägd bedömning av all tillgänglig information - det är inte bara en enda rapport som ligger till grund för vår sammanvägda bedömning och eventuella åtgärder.
Exempel på saker som är intressanta för Försvarsmakten är:
- Fordon som kör till ett militärt skyddsobjekt.
- Individer eller fordon invid ett skyddsobjekt.
- Individer eller fordon i anslutning till militär verksamhet.
Det kan röra sig om kriminella som kartlägger i syfte att göra angrepp på Försvarsmaktens anläggningar eller främmande makt som vill komma över skyddsvärd information. Kriminalitet och främmande underrättelseinhämtning är de vanligaste säkerhetshotande verksamheterna som riktas mot Försvarsmakten.

Så när politikerna misstror och snävar åt reglerna för legalt vapeninnehav räcker försvaret upp en hand och ber om hjälp...

Dolda faror

Det finns många faror i skog och mark. Risken att råka ut för de flesta av dem är väldigt liten, men ibland händer det faktiskt. Jag råkade ut för en sådan händelse igår.

Just nu befinner jag mig i slutfasen av vedhanteringen. Har insett att jag får plats med ett lass till i förråden så jag gick ut med sågen en stund i går kväll. Gav mig ikast med en mindre dunge i änden på ängen, det är inte frågan om att ta ner allt utan om att glesa ut och plocka bort granarna. Jag hade precis börjat såga bort de nedersta grenarna på en tätvuxen halvstor gran när jag sjönk ner med vänster fot. Ner till låret utan att känna annat än luft. Jag koncentrerade mig mest på att hålla koll på sågen så den inte skulle göra skada. Stängde av den och kollade vad som hänt. Tänkte att jag klivit igenom taket på ett för mig okänt gryt.

När jag tog stöd med vänster hand för att dra upp benet åkte näven genom. Det började sippra in vatten i kängan. Jag vek mig åt höger och kunde få upp benet. Nu såg jag vad det va.

Jag hade klivit igenom det dolda, murkna, trälocket till en brunn!

Brunnen är fin. Rejält uppbygd av skiften i sten, med flata hällar i ytan som bildar ett ca 50x50 cm stort brunnshål. Vattennivån ligger just nu ungefär 50-60 cm ner. För skojs skull, och för att veta hur rädd jag borde blivit, stack jag ner en slana i brunnen och lodade djupet. Brunnen var inte så värst djup, bara 1,5 m ungefär. Det rör sig med all säkerhet om brunnen som hört till det torp som en gång legat i toppen av ängen. Ett torp som vi tidigare inte hittat några spår av.

Kontentan av detta är att det finns dolda faror även i marker som man känner som sin egen ficka. Så det gäller att ta det försiktigt, även om man känner sig säker.

Vildsvinsväst till Essa

Igår hade jag vägen förbi Hylte. Passade på att besöka Hylte Lantmän och köpte en Dogtech euro vildsvinsväst till Essa. De var nedsatta med lite drygt 1000kr. 

Tumma aldrig på säkerheten

Följande text skickade jag in till Svensk Jakt igår:

Ta det försiktigt jägarvänner! En olycka händer blott allt för lätt.

Min självbild har fått sig en törn. Jag har alltid sett mig själv som säkerhetsmedveten. Som en person med goda marginaler. Min omgivning har sett mig så. Denna bild förstärks av att jag varit skyddsombud. Men nu har något hänt,

Eftersom jag tycker att jag är tämligen rutinerad och det aldrig hänt mig något allvarligt så började jag slarva. Inte medvetet och till att börja med inga stora saker. Men det smög sig in ett stycke dåligt omdöme. Såhär i efterhand kan jag tydligt se det, men jag kan inte sätta fingret på hur det gick till eller när det började. Men antagligen kom det lite i taget.

Så när jag höll på att flå ett medelstort däggdjur i julas hände det som inte får ske. Det som aldrig skall kunna ske om man gör rätt, om man tänker rätt. Jag arbetade med kniven mot mig själv och slant. Kniven for in i vänster tumme.

Först märkte jag det knappt. Men när jag såg en otrevligt stor glipa avbröt jag arbetet och gick in och rengjorde såret. Jag såg att det var djupt. Leden låg blottad. Men det kändes inte, så efter omplåstring gick jag ut och avslutade arbetet.

Efter ett par dagar insåg jag att något inte var helt bra. Jag kunde inte räta ut tummen. Yttersta leden hängde rakt ner. Jag sökte mig till vårdcentralen och efter flera dagars försök fick jag en bokad akuttid…

Då gick plötsligt allt väldigt fort.

Remiss till ortopedjouren och mindre än ett dygn senare låg jag på uppvaket efter operation. Det som hade hänt var att jag hade kapat sträcksenan på tummens ovansida. Att det blev bråttom beror på att senan drar ihop sig och kryper allt längre upp i armen ju längre tiden går… I mitt fall lyckades de fånga upp senan utan att behöva öppna upp mer än ett par cm ytterligare i anslutning till det ursprunliga snittet..

Tummens rörlighet räddas till priset av resten av jaktsäsongen....

Alltså. Oavsett hur många gånger man gjort något så är det viktigt att man aldrig tummar på säkerheten. Att man aldrig slappnar av och börjar slarva. Det kan bli kostsamt. För min del resten av säsongen men eftersom vi sysslar med farliga saker så kan vårt slarv vara direkt livsfarligt.



Så tänk er för där ute. Och sköt er bättre än jag gjorde!

Arbete på väg (och trafikeftersök)

I jobbet gör vi en hel del konsultarbeten som involverar vägar. Det gör att vi ständigt måste underhålla vårt säkerhetstänkande. Som ett led i detta fick jag precis uppdatera min kurs i "arbete på väg". Det som slog mig var om de jägare som arbetar med trafikeftersök inte borde ha samma utrustning som beskrivs i utbildningen. Nedan ett screenshot:

Screenshotet är taget från web-utbildningen arbete på väg. Där visas att man vid arbete på väg i dagsljus skall ha varselkläder på överkroppen vilka når upp i standarden EN471 klass 3. Vid arbete i mörker, dimma eller regn skall överkroppskläderna kompletteras med varselbyxor vila nr upp i klass EN471 klass 2 med reflexer långt ner på benen, dvs näst högsta klassningen. Av utbildningen framgår också att det är arbetsgivaren som skall stå för denna utrustning. Detta innebär att om man tar eftersöksuppdrag via egen firma så får man själv stå för utrustningen medan om man tar uppdragen direkt från polisen så är det polisen som skall stå för skyddsutrustningen. Och det räcker INTE med bara varselväst om man skall jobba nattetid. Utrustningen som nationella viltolycksrådet fått polisen att förse eftersöksjägarna med är alltså inte tillräcklig för att nå upp till trafikverkets krav (om eftersöken skall göras nattetid vill säga):

Eftersöksjägare/kontaktperson inom Nationella Viltolycksrådet som utför eftersök på uppdrag av polisen utrustas nu i hela landet med personlig säkerhetsutrustning. Utrustningen består av reflexväst och keps, båda med ett personligt ID-nummer samt benreflex och hundhalsband. Detta är eftersöksjägarnas/kontaktpersonernas "uniform" som alltid och endast ska bäras i samband med uppdrag från polisen.

Dessa saker är allvarliga. I dagarna är det tre år sedan en eftersöksjägare blev ihjälkörd utanför Jönköping i samband med ett trafikeftersök. Själv vurmar jag lite extra för säkerhetsfrågor, inte minst som jag är gammalt skyddsombud.

Att synas - varselkläder vid jakt och FN blått

Snart börjar älgjakten och jag har den senaste tiden jagat jaktkläder till ungarna. Eftersom de växer fort så var det begagnat som gällde. Jag fick tag på två olika ställ via ett par jaktgrupper på FB. Det ena, ett grönt ställ i storlek 128 till grabben, har ett orange band i en axelficka. Det andra (som jag för övrigt övertog från Mikael Jägares grabb) var till stora delar orange. Jag har orangea toppluvor till båda ungarna. Eftersom jag inte kommer att gå med hund under älgjakten utan får nöja mig med att sitta i torn så kommer jag att ha orange halsduk och gul mössa, i övrigt antagligen mitt goretexställ från SwedTeam.

På den svenska marknaden har vi som sagt de gula och de orangea jaktkläderna. Där har även börjat dyka upp enstaka rosa. Pinewood har några plagg, tex detta:

När man jagar klövvilt i sällskap är faktiskt synbarheten A och O. Själva färgen är mindre intressant, det enda som räknas är faktiskt synbarheten och därmed säkerheten. Själv har jag en orange väst när jag går med hund.

Som gammalt skyddsombud har jag intresserat mig lite för säkerhet. På mitt jobb har det varit lite motigt, många tycker att de varselfärgade plaggen är obehagliga eftersom de har ett stort inslag av syntetmaterial (helt enkelt för att hålla färgen). Vid jakt spelar det mindre roll, där gäller det att människor ser andra människor. FN har tagit fasta på detta i valet av sin azurblå nyans FN-blått:

Färgen är delvis vald för att den syns bra i alla klimat och väder. Detta har det Nya Zeeländska företaget Stoney Creek tagit fasta på när de lyfter in FN-blått som ny varselfärg för jakt i sitt sortiment:

Det blir intressant att se om den kommer att introduceras på fler plagg och om den hittar över till oss.

Kuriosa: min första kånkenryggsäck, som jag nog fick lanseringsåret 1978, var i färgen FN-blå (Fjällrävens färgkod 525 UN blue). Jag har fortfarande kvar den, den ligger uppe i fjällstugan och används emellanåt när jag bara skall vara ute några timmar.

Tänk på säkerheten för böfvelen!

De senaste dagarna har vi kunnat läsa i tidningarna om hur många jägare som skadas under älgjakten. Det är försäkringsbolaget IF som initierat nyheten med ett pressmeddelande som lyder:

Älgjakten är för många jägare höjdpunkten på året. Men det finns risker. Förra året skadades drygt 100 jägare så allvarligt att de fick försäkringsersättning. Hörselskador och hundbett är vanliga skador. Varje år skadas också ett antal jägare när de faller ur jakttorn.
Snart drar älgjakten igång även i södra Sverige. Älgjakten är för många jägare årets höjdpunkt, med möjlighet till både rekreation och umgänge. Men det är inte bara de vilda djuren som måste se upp. Omkring 100 jägare skadas så allvarligt under jakt varje år att de får skadeersättning från försäkringen. Det visar statistik från försäkringsbolaget If.
Exempel på vanliga skador:

• Biten av jakthund
• Hörselskada vid avlossat skott
• Fall från jakttorn
• Skär- och klämskador i fingrar
• Frakturer i hand- eller fotleder

– Jakt innebär både hantering av vapen och fysiskt krävande jobb i hård terräng. Det är viktigt att man tänker sig för och är väl förberedd, säger Matts René, försäkringsspecialist på If.
Det finns nära 300 000 jägare i Sverige, varav sju procent är kvinnor. Omkring 270 000 av dessa jagar älg.
Förra året sköts 95 000 älgar i Sverige. Den svenska jägaren lägger i genomsnitt ner nio dagar på älgjakten varje år enligt Svenska Jägareförbundet.
En majoritet av jägarna är anslutna till Svenska Jägareförbundet som har omkring 155 000 medlemmar och försäkras av If.

Trots att andelen jägare som skadas är extremt liten jämfört med många andra aktiviteter så har nyheten nått ut och finns publicerad i stort sett i var och varannan mediakanal. SVT skriver under rubriken Många faror under älgjakten:

– Skär- eller klämskador samt frakturer är de vanligaste skadorna, säger Matts René vid försäkringsbolaget If.
- Man jagar ju mycket i obanad terräng och där finns mycket att trampa snett på.

Det händer även att jägare skadar sig vid fall från jakttorn.
– Jakttorn kan vara i olika skick. Vi har haft fall där människor gått igenom golvet tre meter upp i luften, säger René.

SVT har även pratat med Jägareförbundet:

Att skärskador är en av de vanligaste skadorna förvånar inte Hans Geibrink, jaktvårdskonsulent vid Svenska jägareförbundet.
– Man kanske inte är tillräckligt van att använda kniv, det är kanske är mörkt och man är trött, säger han.

Jag är inte heller förvånad över skärskadorna, det är inte alltid så lätt och är man lite ovan samtidigt som kniven är hal och det mesta är insmetat med blod kan man lätt skada sig själv eller någon annan. Men om vi backar tillbaka till problematiken med fallskador från jakttorn så händer det även att tornen saboterats. Jägareförbundet har därför gått ut med en uppmaning att kontrollera jakttornen innan ni klättrar upp i dem:

 – Risken finns att sabotören eller sabotörerna valt att försvaga jaktornen i syfte att skada jägarna som klättrar upp i dem. Vi vill därför uppmana alla jägare att kontrollera sina torn innan jakt, säger Jägareförbundet Mitt Norrlands ordförande Sven-Gunnar Sivertsson

Eventuella sabotage polisanmäls såklart. Andra saker som kan bli polissak är om man skjuter i fel läge. Skjuter utan att ha fullgott kulfång och olyckan råkar vara framme. Det kan hända fruktansvärda saker då, eller så kan det som i ett aktuellt fall i Torsby bara bli materiella skador, vilket är illa nog. Värmlands Folkblad skriver:

Mannen stod i köket då det small. Huset hade träffats av en svärm hagel, och mannen utsattes för livsfara. I dag hålls rättegången mot jägaren.

Händelsen utspelade sig en dag i november förra året. Mannen, som befann sig i köket, hörde två smällar. I förhör har han sagt att han förstod att det var gevärsskott, att vapnet måste ha avlossats nära huset och att han gick fram till fönstret utan att se något.
På eftermiddagen upptäckte han ett trasigt fönster, och då polis undersökte platsen konstaterade de att det handlade om hagel. Minst fem kulhagel hade träffat huset, och under utredningen kom polisen en jägare i 70-årsåldern på spåren. I förhör har mannen berättat att han omkring 70 till 80 meter från huset sköt ett råddjur. Mannen har sagt ”Det kan jag bara inte förstå, träffen var ju i råddjuret och jag sköt ju längs med huset”. Han har nekat till brott.
Mannen åtalades för framkallande av fara för annan. I åtalet menar åklagaren att jägaren varit grovt oaktsam och att han utsatt mannen i huset för livsfara alternativt fara för svår kroppsskada.

 Så, kära jägarvänner. Ta det lugnt i skogen. Se er för när ni rör er, kontrollera jakttornet innan ni klättrar upp och se för böfvelen till att bara avlossa säkra skott!

Jag utgår att jag inte behöver påminna om de tragiska dödsolyckorna i början av septemberpremiären på älg för att alla skall förstå allvaret i situationen...

Se upp med hur du skjuter

Svensk Jakt rapporterar att en polisutredning inletts efter att man vid en vildsvinsjakt i Svalövstrakten inte beaktat allmänhetens säkerhet när man avlossat skott.

Händelsen finns även beskriven med ett mustigt språk i en artikel i Skånskan. Artikeln som beskriver samma händelse är minst sagt kryddad, eller vad säger ni om:

Det fick tre anställda vid NVSA, Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp erfara i höstas, när man mitt i ett arbetspass fick se ett antal gevärskulor dra förbi.

Ett gäng jägare var ute på vildsvinsjakt, fick korn på ett djur in till reningsverket i Röstånga och när rätt tillfälle infann sig avlossades ett antal skott, men det bar sig inte bättre än att de anställda kom mitt i kulregnet.

Det låter ju extremt illa. Jag tycker dock att kulregn är ett lite väl kraftigt uttryck. Likaså är det en omöjlighet att se gevärskulorna dra förbi. Man ser inte något som flyger förbi med en hastighet av 750-850 m per sekund. Så bra syn har ingen. Lite längre ner i artikeln framgår dock lite mer av sakförhållandena, och de antyder att jakten bedrivits utan hänsyn till allmänhetens säkerhet:

Ett jaktlag gav sig ut på markerna kring reningsverket i Röstånga och efter en stund lyckades man jaga upp ett vildsvin som tog riktning mot just reningsverket.
Djuret sprang utmed det stängsel som omgärdar verket, men det bar sig inte bättre än att de anställda befann sig bara ett tiotal meter ifrån vildsvinet när skotten gick av.

Därefter vidtog kommunikationsproblem. Reningsverksperonalen uppger att de inte fick kontakt med jägarna. Men frågan är hur det är med den saken, står man på pass får man ju inte lämna det hur som helst... Det vet ju vilken jägare man än frågar.

Nåja. Vi får se vad som händer. Själv är jag nyfiken på en sakligare redogörelse för hur det gick till. Är det verkligen så att jägarna sköt mot grisen när den sprang utefter stängslet med reningsverket i fonden? I så fall är det illa, speciellt om det var folk innanför. Eller var det så att skotten avlossades åt annat håll men att de reningsverksanställda missade i sin riktningsbedömning?

Polisutredningen lär utvisa vad som hände. Får vi hoppas. Men det har gått lång tid sedan den 1/10 då det hela skall ha ägt rum. Så frågan är hur bra det kommer att gå att rekonstruera det hela...

Däremot visar historien med stor tydlighet hur noga man skall vara med säkerheten när man jagar.

Nu är det fyllt

Svärfars vapenskåp kom på plats härom dagen. Först hade jag problem att öppna, en läskstång hade kilat fast dörren. När det väl gick upp ordnade jag enkla hyllor och öste in min ammunition. Skulle tro att där är bortåt 10.000 patroner i skåpet...

Jaktammo till respektive bössa har jag i de vanliga vapenskåpen. Självklart flera US nr i såväl kaliber 20 som 12. Skåpen med vapen blev helt plötsligt ganska rymliga...

För övrigt är skåpen med vapen självklart bultade. Utrymmet har larm och kameraövervakning direktkopplad till Securitas. 

Vapensäkerhet - en påminnelse

Några enkla förhållningsregler för skjutvapen som man aldrig kan upprepa tillräckligt många gånger:

1. Hantera alltid ett vapen som om det vore laddat!
2. Peka aldrig ett vapen mot något som du inte är beredd att skjuta sönder!
3. Håll fingret borta från avtryckaren tills du är beredd att skjuta!
4. Kulfång! Se till att du vet vad som finns bakom målet!

Reglerna är lika viktiga för skyttar som för skyttarnas omgivning! Sedan kan man givetvis lägga på fler moment som att vapen skall vara brutna eller ha slutstycket utdraget för att det skall synas att de är obrukbara etc.

Betydelsen av fullgott kulfång

En viktig berättelse som delas flitigt på FB just nu. Tillskrivs Stefan Eriksson.

Hej

Körde på väg hem, skulle sedan vidare mot däckverkstaden för att byta däck.
Under färden hör jag hur det smäller till i taket och tanken som jag fick upp i huvet va att en gren hade ramlat ner och landat på taket!
Stannade till ca 1km längre bort och gick ut och kollade efter den gren som ev skulle ha ramlat ner, ser varken någon gren eller bucklor i taket så jag hoppar in i bilen och kör vidare.
När jag väl kommit fram till däckverkstaden så märker jag ett hål i takräcket, och första tanken som slår mig är:
- Vem fan har borrat i takräcket?

Kommer sedan att tänka på den gren som jag trodde hade ramlat ner och inser att det inte va någon gren utan en kula.

Inget mer än materiella skador, som tur va!

Detta är polisanmält och får se vart ärendet slutar!

Tänk på att det är viktigt med kulfång! Va säkra på att det finns något säkert bakom innan ni skjuter, kunde ha gått riktigt illa detta!

Och du som sköt, om du läser detta: så ses vi nog snart!

Skitdåligt kulfång duger inte

I natt spred TT ut en nyhet som sedan återgetts i var och varannan tidning. Jag citerar den ur SvD eftersom jag inte vill gynna tabloiderna med länkar:

Sköt mot älg - träffade stugägare

En jägare i Norge tog sikte på en älg under den pågående jakten. Men kulan missade älgen och slog i stället rakt igenom en trävägg till en toalett i en sommarstuga. På toaletten satt en äldre man, som skadades.

Den skadade, som är över 70 år, fördes till Ullevåls sjukhus med helikopter. Hans tillstånd var på torsdagskvällen stabilt, men skadorna beskrevs som allvarliga. Enligt tidningen Verdens Gang hade mannen blivit träffad i buken.
Jägaren har förhörts av polis.
Händelsen inträffade i Hvalers kommun söder om Oslo, inte långt från Strömstad.

Det hela visar, åter igen, betydelsen av att ha fullgott kulfång bakom det man skjuter. Vid jakt med kula (undantaget 17HMR) så strävar jag efter att alltid se mark över djurets rygg. Är jag långt borta från bebyggelse kan jag ibland tänka mig en kraftig trädridå bakom och över djuret.

Se även resonemangen efter vådaskjutningen i Småland 2011.

Säkerhet

Härom dagen var jag på en halvdagsutbildning med jobbet. Utbildningen gällde hjärt- lungräddning och första hjälpen. Det var bra att få en uppfräschning av kunskaperna.

Missans nya halsband...

Härom dagen stötte jag på folk från länsförsäkringar ute på stan. De delade ut reflexer. Jag fick en och Missan fick en. Hade jag bara tänkt på det så hade jag givetvis försett henne med det tidigare! Att synas är ju inte bara vktigt när man jagar utan självklart även till vardags!

Larm och övervakning

Jag har ju ojat mig ett par gånger tidigare här på bloggen om att vi haft besök av tjyvar. Tidigare har jag under mitt drygt 40-åriga liv varit rätt förskonad från sådant frånsett någon cykelstöld, förrådsinbrott när jag bodde i lägenhet samt att någon snodde alla hjul på min gamla bil. Det har givetvis stört mig, men seriöst irriterad blev jag först när folk började ge sig på vår gård.

Senaste inbrottsförsöket var i förra veckan. Efter det tog jag mig i kragen och ringde ett av våra större övervakningsföretag för att diskutera larm och övervakningslösningar. Och det landade i en beställning. Igår var montören på plats i ett par timmar och genomförde instalationen.

Men kommer vi att sova bättre för det?

Det återstår att se!

Säker vapenhantering - inte

Gammalt klipp som åkt runt ett tag, men som ändå har sina poänger...

Förra veckans olycka - uppföljning

Det har släppts en del ny information om förra veckans olycka (dödsskjutning) sedan jag skrev om den sist. Rekonstruktionsbilden här ovan är tagen från Smålandsposten. Älgen korsade en skogsbilväg när jägaren sköt. Avståndet var ca 50 meter. Kulan, i kalibern 6,5x55, passerade genom älgkalvens hals och fortsatte där den träffade en skidåkare som kom från andra hållet kring en krök utefter samma skogsbilväg.

Olyckan känns fullständigt osannolik, någon motsvarighet verkar inte finnas i svensk kriminalhistoria. Däremot händer det att ställande hundar skadas av splitter när de arbetar med djur som skjuts.

Edit: googlade lite och hittade ungefär 1 månad gamla uppgifter om en förlupen kula i Turkiet som 1 km från ett övningsfält träffade en 4-årig flicka. För drygt 1 år sedan träffades en bil halvannan km bakom en älg, som för övrigt bommats, i bilen satt en 7-årig flicka.
Sedan kan man få fram en massa uppgifter om en man som träffats i huvudet genom ett öppet bilfönster medan han körde någon km från ett militärt övningsfält. Uppgifterna varierar om var detta skedde, ibland anges Södertälje, ibland Växjö. När jag hörde storyn första gången var det Boden som nämndes. Jag har inte lyckats få fram någon verifikation på att storyn är sann, det enda som dyker upp är inlägg i olika forum. Jag funderar på om det inte kan vara en vandringssägen i stil med Råttan i pizzan.

Lite jaktnyheter

I helgen kunde man läsa om en extremt tragisk olycka. En jägare sköt en älg. Kulan verkar ha passerat genom älgkroppen och fortsatt vidare och även träffat en pensionär på skidor. På ett högst tragiskt vis lyfts åter frågan om säkert skytte upp och jag kommer osökt att änka på ett av passen jag hade under älgjakten. I förbjuden skjutriktning fanns en löpslinga, ett halvdussin personer (samt tre rådjur) passerade där under de timmar jag satt på pass.

I förra veckan beslutades även om de kommande årens älgförvaltning. Tyvärr kom inget beslut om den så kallade dubbelregistreringen utan densamma blir föremål för ytterligare utredning. En snabb sökning på nätet ger vid handen att den nya älgförvaltningen verkar uppskattas av de areella näringarna.