Mitt första put-and-take fiske

Eftersom jag gett mig fasen på att bli bättre på flugfiske så har jag börjat öva. Men man kan inte bara torrträna, man måste fiska på riktigt ibland också. Sagt och gjort. I fredags (ni vet den där stormiga dagen) så hade jag på förhand ordnat fiskekort i ett put-and-take-vatten någon mil bort. Jag såg ju på SMHI att det var vind på gång så jag såg till att vara på plats redan vid 6-snåret.

Jag började med att kolla in sjön, sedan plockade jag fram utrustning och hund och började fiska. Visst blåste det lite men inte värre än att det gick att kasta och dra in en våtfluga, nymf eller streamer. Några vak såg jag inte så torrfluga var helt uteslutet, däremot såg jag ett och annat plask och lite hoppande fisk så nog fanns det liv i sjön alltid.

Efter halvannan timmer började det mullra av en helikopter. Jag funderade på om det var något polispådrag eller om det kanske brann. Men runt 8-snåret fick jag svaret. De höll på att kalka sjöarna i trakten...

 Helikoptern svepte över "min" sjö två gånger och släppte några hundra kg kalk varje gång.

Kalkdammet låg som en dimma över sjön och vattnet var alldeles grumligt resten av dagen. Givetvis innebar det att det var stört omöjligt att fiska på ett vettigt sätt, särskilt som vindstyrkan ökade successivt. Mot slutet så stod jag och kastade mellan byarna, och då bara i medvind....

En riktig skitfiskedag men intressant och lärorik på sitt sätt.... Får nog ta och pallra mi dit igen någon annan dag senare i höst när vattnet är lite kallare. Tills dess fortsätter jag att torrträna.

Nygammalt intresse - flugfiske

Jag var i mitten av tonåren när jag fick mitt första flugspö. Försökte lite granna med det men engagerade mig väl egentligen inte så allvarligt. Har plockat fram det med jämna mellanrum men eftersom jag inte övat så har jag varit usel på att använda det och då är det helt enkelt inte roligt.

I år bestämde jag mig för att nu fasen skall det fungera. Skaffade ett nytt spö, kollade lite instruktionsvideos på youtube och tränade ett par korta pass innan vi for till fjälls. Helt plötsligt gick det någorlunda bra. Jag kunde få ut flugan hyfsat långt, den hamnade ungefär där jag ville och jag fick fisk. Rätt bra med fisk.

Det var kul. Riktigt kul så i veckan som gick investerade jag i lite mer utrustning, eller ja det var rätt mycket grejer för jag köpte en hel utrustning från en som slutade eftersom hans arm inte höll längre (de vanliga maskinförarskadorna i axel, armbåge och handled). Jag har även investerat i lite enkel flugbindningsutrustning via tradera. Här kan jag inflika att jag passade på att binda ett par Mickey Finn i fjällstugan eftersom vi har både utrustning (bla 3 städ) och instruktioner där.

Så som det nu känns så kommer jag att fortsätta att öva. Jag känner just nu att jag vill bli åtminstone hyfsad på flugfiske. Om jag kommer att satsa på att bli bra får vi väl se om ett par år, först måste jag verkligen lära mig grunderna ordentligt. Och få lite koll på linan bakåt så jag slipper förlora fler flugor i trädtopparna...

Kvällsfiske med sonen

Igår kväll stack vi iväg en sväng till dammen, jag och sonen. Vi la kanske 2 timmar på att meta lite. Lite mört fick vi, hamnar väl i rävfällan framigenom. Sonen skrämde upp en snok som simmade över dammens mörka vatten. Fin och minnesvärd kväll.

Havsöringfiske

Har hittills bara hunnit med ett par, tämligen opretensiösa, försök att fiska havsöring. Resultatet har varit flera hugg men de fiskar jag fått upp har varit allt för små. Får väl göra nya försök nästa helg kanske.

2018: bli bättre på flugfiske

Under 2018 är ett av mina mål att bli bättre på flugfiske. Det innebär att jag gör en översyn av min utrustning och kompletterar den. Jag planerar också att hårdträna under våren för att toppa tekniken till försommarens fjälltur.

Härom sistens skaffade jag en billig lättviktsrulle som jag spolade med intermediatelina klass 5. Flytlinor har jag redan så det räcker. Jag leker med tanken på att komplettera utrustningen med ett myggfiskespö klass 3, mer för att på ett smidigt sätt kunna fiska i bäckarna här hemma snarare än älven vid fjällstugan.

På isen

Just nu är det bra isar här i västsverige. Tillsammans med ungarna åker jag en del skridskor. Har även försökt mig på lite isfiske vilket jag är en total nybörjare på.

Gäddfiske med ungarna

Vårfisket efter gädda brukar vara en rolig sysselsättning som verkligen gör att man känner att våren har kommit. Så i helgen tog vi kanoten till en liten sjö och padlade ut efter just vårgäddorna. Nu blev det ingenting men vi hade det ku och trevligt ett par timmar, jag och ungarna...

Kanot, i detta fall kanadensare, är ett trevligt flytetyg. Lätt att slänga upp på biltaket och ta med till den sjö eller det vattendrag där man tänker vara. Just denna kanot är bred och ganska tung, precis så man får upp den på taket när man är själv. Kanske skulle det vara läge att skaffa en till, lättare, kanot.

Världens äldsta fiskekrokar

Världens äldsta fiskekrokar har hittats i Sakitavigrottorna på den Japanska ön Okinawa. De är 23.000 år gamla och tillverkade i pärlemor.

Utgrävningen av grottsystemet visar att människorna som levde där hade anpassat sig efter sin miljö och utnyttjade den maximalt. Öarna betraktas idag som karga och fattiga men den paleolitiska befolkningen valde ändå att bosätta sig där. De åt framför allt grodor, ålar, fiskar och fåglar. Sommartid samlade de in sötvattenskrabbor vilka fick växa till sig i vattenansamlingar i grottrna för att ätas på hösten när krabborna var som mest välfyllda.

16.000 år gamla fiskekrokar har tidigare hittats på Timor och 18.000 år gamla finns från Papau Nya Guinea.

Kustfisket - jaga eller dö!

Jag har under ett antal år roat mig med att nätfiska efter matfisk till familjen. Näten läggs inomskärs i norra Bohuslän. Vissa år har jag fått ganska bra med fisk, tillräckligt för att täcka halva familjens årsförbrukning, vilket får anses bra då jag inte lägger nät mer än kanske 15 gånger på ett år. I fjor uteblev resultaten nästan helt.

Jag la nästan lika mycket nät som tidigare år. Men näten var nästan helt tomma. Åtminstone på fisk. Där fanns krabbor men eftersom jag är den enda i familjen som äter krabba så är krabbfångst knappast något som applåderas....

Förklaringen är tämligen given. Knubbsäl. Jag kunde gå ut och lägga nät för att sedan sätta mig på en klippa med kikaren. Sällan dröjde det mer än en timme innan det första sälhuvudet dök upp mellan flötena... En gång när jag drog nät så var det riktigt tungt. När det närmade sig ytan såg jag något ganska stort i det. Jag var förhoppnignsfull. Dessvärre visade det sig vara en drunknad kut på i runda svängar 7 kg....

Nä, jag vill fånga matfisk. Jag vill inte behöva köpa fisk. Jag vill vara självförsökrjande. Jag kan nöja mig med fisk som saknar kommersiellt värde, gyltor, sandskäddor, fjärsing mm, det är inga problem. Men jag vill inte mötas av tomma eller i värsta fall sönderrivna nät. Och jag vill inte hamna i en situation där det som återstår är att köpa norsk odlad lax.

Härom sistens gick sälforskare SvenGunnar Lunneryd ut hårt i en intervju i p4 malmöhus, lyssna gärna på samtalet det är nämligen väldigt intressant:

Lunneryd menar att det krävs omfattande säljakt för att rädda de kustnära fiskbestånden. Situationen är så akut att han förespråkar skottpeng. Och sälarna mår bra, stammen ökar kraftigt varje år. Man kan faktiskt tala om en sälexplosion. Intressnat nog så gynnas sälen av fisket:

En anledning till att det kustnära och småskaliga torskfisket är känsligt för sälangrepp är att man länge har använt garn och krok. Garn är ett stormaskigt nät gjort av tunn nylontråd som står lodrätt i vattnet och som sträcks ut med hjälp av bojar på ytan och sänken längs botten. Mindre fiskar kan passera fritt genom nätet men de större trasslar in sig och kvävs. Efter någon dag sitter det döda och halvdöda fiskar som sakta kvävts i garnet. Då dyker sälen upp. Det är ett dukat smörgåsbord där allt de behöver göra är att simma längs med nätet och plocka fisk efter fisk. På samma sätt plockar sälarna fisk från krokarna på den oskyddade linan. Det är en bekväm metod för sälen – den slipper ju jaga själv. I en studie på Irland sågs på flera ställen hur sälarna faktiskt blev fler där garnfiske bedrevs. Fisket matar sälarna samtidigt som redskapen förstörs.

Många yrksefiskare har landat i samma slutsats som jag: det är lönlöst att lägga ut garn. Man bara matar sälen. Härom året intervjuades Naturskyddsföreningen om hur läget för sälen är. När licensjakt kom på tal blev svaret:

– Vi kommer inte acceptera en licensjakt som syftar till att minska sälpopulationerna. Det är en stor glädje för många svenskar att sälen nu återhämtar sig, men ännu är det långt ifrån historiska nivåer. Sälarna lider fortsatt av miljögifter och ohälsa och exempelvis har virusutbrott vid flera tillfällen slagit hårt mot västkustens knubbsälsbestånd. Sådana saker måste man ta höjd för i förvaltningen, säger hon.

Detta fick SvenGunnar Lunneryd att reagera:

– Naturskyddsföreningen ljuger. Vi står inför en sälexplosion. En fortsatt oförvaltad sälpopulation bidrar till att vi får importera vietnamesisk hajmal, norsk fjordlax och äta trålad fisk. Men oreglerad sältillväxt är tydligen viktigare för Naturskyddsföreningen.

Som belägg använde han aktuell populationsdata:

– En intressant parallell är att vi i dag har en årlig tillväxt på våra sälar (5-9000) som motsvarar en tredjedel av alla sälar som finns längs med den norska kustlinjen (15-20 000) och där bedrivs populationsreglerande jakt

Kort sagt. Sälpopulationen har nått taket för vad ekosystemet kan bära.

Vi kan vända blicken åt ett annat aktuellt håll: skarven. Om två veckor disputerar fil lic Maria Ovegård på hur skarven påverkar fisk och fisket. I SLUs pressmeddelande kan man läsa:

I Maria Ovegårds litteraturstudie var resultaten entydiga - skarvarnas fiskfångst har generellt en negativ påverkan på fiskpopulationerna, så som minskade antal, biomassa och individstorlekar. Studien visar också att åtgärder som minskar skarvars konsumtion har positiva effekter.

Kort sagt. Skarven påverkar fiskarna och fisket. Konsekvensen blir att en minskning av mängden skarv skulle göra såväl fisken som fisket gott. Något som fiskare och kustboende hävdat länge en som myndigheterna inte haft några forskningsbelägg för. Jaktjournalen noterar observant:

I december svarade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) på en skriftlig fråga från den moderata riksdagsmannen Sten Berghed om åtgärder för att minska skadorna på fisket. Sven-Erik Bucht medger att skarven innehar gynnsam bevarandestatus men ser inte att det finns några möjligheter till utvidgad jakt. Dessutom skriver han att det saknas forskningsresultat.
– Med anledning av skarvens populationsutveckling samt brist på forskningsresultat gällande skarvens effekter på ekosystemet avser inte regeringen för närvarande att ändra skarvförvaltningen, skriver han.

Problemen gäller framför allt abborrarter, vilket kan illustrerar i ett konsumtionsdiagram:

Jag uppskattar levande hav. Jag vill se fågel. Jag vill se fisk. Jag vill se säl. Men när balansen är satt ur spel och systemet riskerar att kollapsa så måste människan ingripa och inte bara se på när ekosystemet brakar samman. Det kan såklart göras genom ett totalt fiskeförbud, men som vi ser i diagrammet ovan så ger det en högst marginell effekt. Eller ja, det kan till och med leda till fler direkt oönskade effekter, så som att den extremt miljövidriga odlingen av hajmal expanderar och medför att än fler bakterier blir antibiotikaresistenta. För så är det också. För att hajmalsodlingarna skall fungera vräks det ut mängder av antibiotika i fiskmaten. De fina vita fileerna har alltså ett högt frmatida pris för mänskligheten...

Jag kan egentligen bara se en fungerande lösning för fisken och kustfisket: Jaga eller dö!

Så för att jag och min familj åter skall kunna äta nyrökt skädda även i framtiden:

Snälla låt mig få skjuta bort lite skarv och knubbsäl! Helst utan krångel!

Interjakt expanderar - köper Fisketeam Sweden AB

I en pressrelease från Interjakt kan man läsa:

INTERJAKT EK FÖRENING FÖRVÄRVAR FISKETEAM SWEDEN AB.
Interjakt Ek Förening har tecknat avtal om att förvärva Fisketeam Sweden AB. Förvärvet är en del av Interjakts tillväxtstrategi då Fiske kommer att vara ett starkt komplement till jaktsortimentet där kedjan har en stark marknad redan idag.
Jonas Ås, VD inom Interjaktkoncernen är övertygad om att förvärvet kommer att stärka båda kedjornas position på marknaden, och han ser med glädje fram emot att arbeta tillsammans med Fisketeams butiker.
-Jakt och fiskeintresset går ofta hand i hand hos våra kunder och därför ser vi många bra synergier mellan Interjakt och Fisketeams butiker. Vår ambition är att växa vidare i Norden inom hela kedjans portfölj, detta på en spännande marknad där det händer mycket nytt berättar Jonas.
Fisketeam Sweden är en sportfiskekedja med 22 butiker runt om i Sverige. Kedjan förvärvas från Sportringen AB som ägt kedjan sedan 2014. Lars Palmgren, VD i Sportingen AB är övertygad om att Interjakt kan ge butikerna den kraft och support som krävs för att butikerna skall kunna utveckla sina verksamheter och önskar de lycka till i framtiden.
Interjakt är en koncern som tillhandahåller produkter och tjänster för jakt, fiske och friluftsliv. Koncernen har totalt 50 butiker i Skandinavien.

Köpet gör mig nyfiken på hur många av mina läsare som fiskar respektive jagar och vilken av aktiviteterna ni prioriterar. Svara gärna på detta i undersökningen i spalten till höger. Undersökningen är öppen 7 dagar frammåt.

Sälarnas vatten

Jag har lagt en del, men inte mycket, nät i havet i år. Fler än 5 färre än 10 gånger, minst 150 m garn varje gång. Fisket får betecknas som kustnära. 

Statistiken är usel. Mycket jobb för lite fisk. I år har det inte ens kommit upp i 1 tagbar matfisk per 100 m nät. Förvisso blir det krabba, men det är bara jag i familjen som äter krabba så det är rätt ointressant fångst. Igår blev jag rejält trött. Redan 1 timme efter att jag lagt i näten såg jag första sälen dyka mellan flötena. Den uppehöll sig där i en halvtimme. Av hålen i näten att dömma åt den middag. 

Att svensken idag nästan bara äter vietnamesisk odlad hajmal eller norsk odlad lax men i princip aldrig svensk fisk är kanske inte så konstigt. 

WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig

Varje år presenterar Världsnaturfonden en fiskguide till vilken fisk de anser det vara hållbart att fånga och äta. Såhär ser den aktuella versionen ut:

Klickar man upp den i storlek så ser man för det första att det är en minoritet fiskar som WWF rekommenderar att man äter. Lejonparten av fiskarna är faktiskt rödmarkerade vilket är en förvillande markering då den liknar den officiella rödlistan. Hur som helst så är detta endast Världsnaturfondens egen lista och rekommendation, en lista som nu blir allt mer av ett mediajippo och allt mindre av något seriöst.

I år är det rödlistningen av vild öring som väckt en del irritation. Inte minst i Jämtland. Länsstyrelsens fiskeriexpert säger tex:

– Det finns inga som helst indicier på att den vilda öringen skulle vara hotad i Jämtland, speciellt inte i fjällkedjan där det i själva verket fiskas för lite öring. Även i Storsjön har vi fått rapporter om att öringbeståndet är väldigt gott. Rödingen ser vi inte heller som hotad i dagsläget. En förklaring kan kanske vara att man utgått från exempelvis Vätternrödingen när beslutet tagits.

Lokal expertis menar alltså att det inte är några problem med öringen, ja inte heller med röding, gädda och abborre heller för den delen. De finns med på listan sedan tidigare. När WWFs underlag granskas så konstateras det att deras underlag endast behandlar havsöring. Samtidigt för WWF ett intressant resonemang som går ut på att vatten kan köpa sig fria från WWFs rödlistning genom att MSC-certifiera sig.

Inger Melander, sakkunnig på fiske inom WWF, förklarar deras ställningstagande så här:
– Vi utgår från vetenskap och forskning i fiskguiden, exempelvis den certifierade MSC-märkningen. Om ett område saknar tydlig förvaltning och spårbarhet så hamnar det mot det röda hållet, berättar Inger Melander.
Menar du alltså att varenda öringvatten i Norrlands inland måste MSC-märkas för att slippa rödmärkningen?
– Nej, stora områden kan gå ihop för att skaffa en gemensam märkning. Jag håller med om att det kan bli skevt när vi ger en sådan här generell bild, men mitt uppmaning är att länsstyrelsen skickar in analyser och dokumentation till oss så kanske vi kan skriva in en anteckning i fiskguiden om fisket är hållbart just där.
Fisketurismen är en viktig näring i Norrland, går det inte att justera fiskguiden utifrån mer precis information redan nu?
– Nej, det får bli nästa år i så fall. Jag uppmanar som sagt länsstyrelsen att skicka underlag till både oss och SLU, så kan vi tillsammans göra en bättre bedömning utifrån öringens bästa, säger Inger Melander.

Så bevisbördan ligger inte på WWF som påstår att situationen är dålig utan lokalt. Det intressanta i sammanhanget är ju att WWF gjorde exakt samma fel i fråga om gäddan härom året, Då sade WWF till SVT:

– Vi ser att gäddbestånden går ner. Dessutom finns det väldigt dålig kunskap om hur gäddbestånden ser ut, främst i inlandet, säger Inger Näslund som är expert på fiskefrågor på WWF till SVT.
– Eftersom problemen med till exempel igenväxta lekplatser också kan finnas i inlandet, och vi vet så lite om hur det ser ut, så gäller rödlistningen i hela landet.

Givetvis fick hon mothugg från experter i  just inlandet:

– Det är precis raka motsatsen, säger länsfiskekonsulenten på länsstyrelsen i Jämtland Joakim Svensson.
– Gäddan och andra vårlekande fiskarter ökar i våra vatten. Det finns absolut inget hot mot gäddan i Jämtland, det där är uteslutande ett kustproblem i Östersjön.
Han tycker att WWF har ett Stockholmsperspektiv och att man måste förtydliga sitt budskap.
– De har fått allt om bakfoten och vet inte vad de pratar om. Som art betraktat finns det inget hot mot gäddan i jämtländska vatten och man kan med gott samvete fiska och äta gädda.

Även västkusträkan sattes upp med rött för ett par år aedan. Det fick den kunnige och engagerade biologen Stefan Edman att reagera.

WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig. Det anständiga hade ju varit att man i fiskguiden lyft fram och hyllat det småskaliga räkfisket, t ex i Gullmarn och Koster–Väderöfjorden.

Argumenten? Jo dels är kunskapen och dataunderlaget inte alls så dåligt som WWF gör gälande, det finns till och med utrymme att fiska 6.000 ton räkor. Edman väljer att kontrollra med Havsforskningsrådet och kommer fram till följande:

Men konsumenterna kan alltså utan dåligt samvete avnjuta de sex tusen hållbara ton som finns, säger Mats när jag ringer upp honom för samtal. Han tillbakavisar också WWF:s påstående att statistiken över räkbestånden skulle vara bristfällig.
Mot den här bakgrunden framstår WWF:s rödlistning som onödig och klåfingrig. Debatten de senaste dagarna visar att konsumenterna blivit uppskrämda; många tycks tro att det knappt finns räkor kvar i Västerhavet. Vilket alltså är helt felaktigt

Därtill kommer att guiden inte gjorde skillnad på olika former av fiske. De drog alla fiskare över en kam, vilket iofs har åtgärdats nu efter två år genom att miljömärkta västkusträkor godkänns.

Jaag tycker inte att fiskeguiden känns speciellt seriös när generella rekommendationer görs på så lösa grunder som uppenbarligen sker. Då blir det snarare ett sätt att väcka uppmärksamhet och skapa rubriker kring det egna varumärket än något nyttigt för konsumenter och miljö.
______________________
Rubriken är lånad från Stefan Edmans länkade artikel.

Svårfiskat

Jag har försökt fiska havsöring de senaste dagarna. Vädret har varit fint och havet som en spegel. Det har varit väldigt lätt att hitta var havsöringarna har hållit till. Men att fånga dem? Det har varit svårt. Har bara fått upp en liten stackare som gick tillbaks i havet igen. Men varför så svårt kanske någon undrar. Jo havet är just nu överfullt av:

Små djäkla 4 cm fiskar i jättestim. Uppenbarligen är det dem som havsöringarna lever gott på just nu. 

Som komplement har jag lagt lite nät. Två nätter nät har gett två (2) skäddor och inte mindre än 15 krabbor... Synd att familjen inte är nåt förtjust i krabba. 

Havsöringspremiär

Idag, den 1/4, var det havsöringspremiär. Först var jag och ungarna ute. Det gav inget. 

Efter linch stack jag ut med kajaken och svepte av ett par grunda vikar. Inte heller det gav något. 

Nya tag i morgon!

På rätt spår angående Girjasdommen

Uppenbarligen var jag på rätt spår när jag funderade över Girjasdommen i en blogpost igår. Httade efter ett tag en mycket intressant intervju på sameradion:

Citerar även artikeln:

En sameby kan inte ha ensamrätt, eftersom den samiska rätten vilar på alla samer. Det menar Håkan Jonsson, Sametingets styrelseordförande och Jakt- och fiskesamernas ordförande, angående domen i Girjasmålet.Håkan Jonsson menar att det är bara en liten del av samerna som är medlemmar i samebyar.
- Den här domen visar bara att om man är medlem i samebyn har man rätt att jaga och fiska. Den säger ju absolut ingenting om övriga samer som med säkerhet också verkat på de här markerna, det vill säga också jagat och fiskat, säger Håkan Jonsson när Sameradion & SVT Sápmi ringer upp honom och ber honom kommentera Girjasdomen.
Om staten hade vunnit skulle staten äga rättigheterna. Hade det varit bättre tror du?
- Om man säger såhär: det är fel ingångsvinkel i överhuvudtaget. Den rätt som föreligger på de här markerna är en samisk rätt, det är inte staten som har rätt heller. Det är de samer som har nyttjat markerna som äger jakt och fiskerätten, så egentligen ska väl varken staten eller samebyn kunna vinna ett sånt här mål.

Det blir mycket intressant att se var detta slutar. Och hur många samebyar som hänger på och inleder liknande processer.

Havets högvilt...

...får man börja fånga idag. Fisket efter hummer börjar första måndagen efter den 20:e september.

När vi lämnade hamnen i norra Bohuslän i går kväll märkte vi att det låg förvänta i luften. Vuxna karlar drev omkring i hamnen med ungefär samma blick som mina ungar har dagen innan julafton. Hummertinorna låg staplade på bryggor och i båtar. Jag antar att havet idag ser ut som en julgran täckt med gula och orangea kulor.

För min del blir det inget hummerfiske såhär i början av säsongen. Kanske lite senare, om det faller sig väl.

Vi får se.

Märkligt makrillfiske

Idag har det varit lugnt. Ett par på sin höjd tre sekundmeter vind.

I viken har vattnet kokat av makrill. Ett stort stim om sisådär ett halvt tusende makrillar har jagat på grunvattnet. Hustrun tog denna bild:

Men nappa ville de ej. Vi var ute med båt. Metade. Dörjade.

Nada. 

Tog fram spöet och började kasta. Då nappade det, men bara när jag stog på bryggan, aldrig från båt...

På eftermiddagen försvann drt stora stimmet och ersattes av ett mindre på sisådär 25 fiskar..,

Har aldrig sett något liknande. 

Dåligt fiske

Har lagt nät nästan varje dag senaste veckan. Fiskelyckan har varit riktigt usel. Idag förstod jag varför. Dels så simmade säl kring näten och dels satt det en död kut i ett av dem. Om jag har säl som vittjar näten var och varannan natt så faller bitarna helt plötsligt på plats. 

Men det är inte roligt. Min plan är ju att frigöra mig från kommersiellt fiske och fiskodling men ändå äta fisk minst en gång i veckan. Det går sisådär. 

Fiskarfänge

När jag inte kan jaga så fiskar jag istället. Och jag nätfiskar, helt enkelt därför att det är effektivast och mitt fiske är för husbehov. Jag vill slippa fisk som fiskats i ishavet norr om svalbard, frysts ner och skeppats till Kina för rensning, fileande och packetering. Först därefter åter skeppad till europa och försäljning där. 

Nej. Då fiskar jag hellre själv även om 75% av fisken blir sand eller skrubbskäddor. 

Igår fick jag ett drygt dussin makrillar samt någon fin havsöring och ett par skäddor. Idag vart det betydligt mindre. Men jag såg hur flötena på ett nät rörde sig. Jag såg hur ytan över nätet krusades. Därefter såg jag en säl. Både det och ett närliggande ny var i proncip tomma. Där fanns både krabbor och trassel men inte fisk. Jag är rätt säker på att sagda säl varit på båda näten. Och till saken hör att jag fiskar inomskärs. Dör ser vi sällan säl så jag antar att det finns väldigt gott om dem nu. 

Hemma igen

Nu är jag hemma igen efter ett par dagar i den bohuslänska skärgården. Ett trevligt område året om....

Barna kom igång med paddlingen. 

De tokiga hundarna uppvisade stor vattenpassion...

Och havet delade med sig av sina rikedommar. Här ett gäng sillar som fastnade i näten. Varmrökta får de kallas böckling...

Nu åter på land.