Stellafonden

Stellafonden är en ideell organisation som går in och hjälper till ekonomiskt när en hund blivit vargangripen. Stödet är ekonomiskt. Såhär beskriver en av medlemmarna i styrelsen det hela:

Grundtanken med fonden var att drabbade hundägare skulle ansöka om stöd av fonden. Men vi har funnit att kunskapen om vår existens är något begränsad. Så vi försöker helt enkelt att föra en dialog med dem vi vet är drabbade och frågar om de behöver hjälp.
I skrivande stund består fondens styrelse av Sofie R, Andreas L och Christer W.
Nyligen kom vi överens om att hjälpa drabbade med 50% av egenandelen och jobba efter den principen året ut för att sedan utvärdera och eventuellt ändra efter nyår.
Vi är fortfarande ganska unga och oerfarna som fond och lär oss hela tiden nya saker.
Som t ex att alla fall är unika. Vissa behöver ingen hjälp, andra har eget skyddsnät kring sig med bekanta som startar insamlingar, andra behöver riktigt stora belopp i hjälp.
I fonden idag finns drygt 50.000kr. Vilken kanske kan anses vara mycket. Men det är 3-4 hundar så är fonden slut!
Så vi vill att ni fortsätter sprida vår grupp så fler blir medvetna om att vi finns så vi kan hjälpa flera hundar som blivit attackerade av varg! Nästa gång kanske det är din hund.

Vill du stödja Stellafonden så kan du sätta in pengar på fondens Bankgiro 170-8015 eller använda Stellafondens swish nr: 123 249 4201. Jag har själv vid några tillfällen när jag sålt jaktprylar som jag inte längre behöver valt att låta köparen sätta in pengar på Stellafonden istället för att ta betalt själv.

Kickbikeolyckan - 10 dagar senare

Nu har det gått ungefär 10 dagar sedan jag for i backen med trynet före i samband med att jag motionerade Essa med vår kickbike. Tänkte lämna en rapport om hur det gått...

Inledningsvis gjorde jag rent alla sår med vatten och klorhexidin. Det är ju tämligen givet. Därefter tog jag det lugnt resten av lördagen och söndagen. Eftersom jag hade lite svårt att gapa och tugga samt hade lite ont i nacken så uppsökte jag läkare på måndagen. Såhär tedde sig veckan:

Måndag: besök hos distriktsläkaren som tyckte det verkade rätt ok. Därefter besök hos optiker för att beställa nya glasögon.

Tisdag: återkallades till distriktsläkaren som blivit lite fundersam. Men först en sväng till distriktssköterskan för att kolla sårskadorna. Distriktsläkaren skickade mig vidare till akuten/ortopeden på lasarettet 5 mil bort, där spenderade jag resten av dagen med bland annat skiktröntgen av skalle/nacke samt undersökningar av någon läkare som var expert på nervskador.

Onsdag: nytt besök hos optikern, formell beställning av glasögon gjordes.

Torsdag: kallades till käkkirurgen på lasarettet för att kolla varför jag hade problem att gapa, tugga och svälja. Han ansåg att muskler och ligament fått en rejäl smäll men att det inte var några problem.

Summa summarum: jag kom lindrigt undan. Jag kan även konstatera att mina erfarenheter av sjukvården är goda, de gånger jag råkat ut för något som kan betraktas som potentiellt allvarligt så har de verkligen gjort allt för att fånga upp det. Då kan jag leva med att det tar lite tid när det inte är något akut/allvarligt.

Älgflugan tipsar - nyttan av cykelhjälm

En eller ett par gånger i veckan brukar jag låte Essa dra. Då använder jag en vanlig dragsele och elastisk draglina samt en Kickbike modell freeride, dvs hyfsat stora däck och viss markfrigång. I ett par tre år har allt gått bra. Det har känts tryggt och säkert, så efter hand har jag släppt på säkerheten och kört i shorts, kortärmat, utan handskar och utan hjälm.

Igår ändrades allt.

När Essa dragit typ 2 km passerade vi ett sommartorp. Tyvärr var det bebott och inbyggarna hade släppt ut sina katter varav den ena drog över vägen. Jag hann inte parera Essas instinktiva upptag då hon drog iväg 90 grader åt vänster. Eftersom farten var hög for jag rakt framåt och landade med panna och glasögon före i gruset. Så här i efterhand inser jag att jag var borta för ett ögonblick varefter jag satte mig upp och letade reda på glasögonen.

Rejäla skrapsår i panna och på näsan samt på armar och i någon mån på händerna. Jag samlade ihop mig och Essa och klev på kickbiken igen. Vi for hem, men jag använde bromsarna mer på den färden än någonsin tidigare.

Summa summarum: cyckelhjälm är bättre än träskalle.

Essa hos veterinären - eller spring inte med pinne i munnen

I söndags kväll råkade Essa ut för något som man helst vill slippa....

Hon fångade en pinne och sprang ett par steg med den i munnen. Spetsiga änden in i käften och så stötte hon i marken med andra änden.... Då gör det ont!

Fick tid hos veterinären dagen därpå varvid detkonstaterades att hon hade ett hål som började vid tungroten och slutade nere vid struphuvudet, inte konstigt att hon hade ont.

Nu får hon antibiotika, antiinflamatoriskt och smärtstillande. Jag har strikta order om att hålla koll på hennes hals....

Dolda faror

Det finns många faror i skog och mark. Risken att råka ut för de flesta av dem är väldigt liten, men ibland händer det faktiskt. Jag råkade ut för en sådan händelse igår.

Just nu befinner jag mig i slutfasen av vedhanteringen. Har insett att jag får plats med ett lass till i förråden så jag gick ut med sågen en stund i går kväll. Gav mig ikast med en mindre dunge i änden på ängen, det är inte frågan om att ta ner allt utan om att glesa ut och plocka bort granarna. Jag hade precis börjat såga bort de nedersta grenarna på en tätvuxen halvstor gran när jag sjönk ner med vänster fot. Ner till låret utan att känna annat än luft. Jag koncentrerade mig mest på att hålla koll på sågen så den inte skulle göra skada. Stängde av den och kollade vad som hänt. Tänkte att jag klivit igenom taket på ett för mig okänt gryt.

När jag tog stöd med vänster hand för att dra upp benet åkte näven genom. Det började sippra in vatten i kängan. Jag vek mig åt höger och kunde få upp benet. Nu såg jag vad det va.

Jag hade klivit igenom det dolda, murkna, trälocket till en brunn!

Brunnen är fin. Rejält uppbygd av skiften i sten, med flata hällar i ytan som bildar ett ca 50x50 cm stort brunnshål. Vattennivån ligger just nu ungefär 50-60 cm ner. För skojs skull, och för att veta hur rädd jag borde blivit, stack jag ner en slana i brunnen och lodade djupet. Brunnen var inte så värst djup, bara 1,5 m ungefär. Det rör sig med all säkerhet om brunnen som hört till det torp som en gång legat i toppen av ängen. Ett torp som vi tidigare inte hittat några spår av.

Kontentan av detta är att det finns dolda faror även i marker som man känner som sin egen ficka. Så det gäller att ta det försiktigt, även om man känner sig säker.

30 år sedan Tjernobylolyckan - rewilding av det extremare slaget

Idag är det 30 år sedan Tjenobylolyckan. Det dröjde flera dagar innan Sovjetunionen släppte någon information om vad som hände. Inledningsvis trodde man i Sverige att det rörde sig om ett utsläpp i Forsmark...
 Idag är Tjernobylområdet en övergiven zon där naturen tillåts komma tillbaka. Ett slags rewildningsprojekt av det extremare formatet. Det finns åtskilliga dokumentärer om det hela. Här är en som förhåller sig positiv:

Det finns andra dokumentärer som handlar om forskare vilka visar en lite annorlunda situation. Dels är mängden missbildningar hög. Dels kan det konstateras att den biologiska mångfalden inte ökat på det vis man förväntat sig på förhand. Detta kan såklart delvis bero på att den högsta biologiska mångfalden på dessa breddgrader är beroende av hävd, dvs människans bruk.

I området förekommer såväl jakt som tjuvjakt. Jakten inriktas framför allt på varg och andra predatorer, matviltet är lite för radioaktivt för att fungera bra som människoföda. Tjuvjakten däremot täcker även in matvilt. Min personliga gissning är att detta skickas ut i konsumentled via mindre nogräknade slakterier*. Antingen via restauranger eller dbutik även om jag av irrationella skäl har på känn att restauranger kan vara den vanligaste vägen. Då möter inte konsumenten köttet förrän det är ett tillagat faktum.

Svensk Jakt har i sin nätupplaga uppmärksammat det hela. Det nämns bland annat att det så sent som i höstas sköts älgar i Hudiksvall med radioaktivitet långt över tillåtna värden. Tjernobylolyckan medförde att vårjakt på råbock infördes i de drabbade områdena.
_______________
*Mindre nogräknade slakterier finns i alla länder. I mina trakter fanns ett som tex sålde hästkött som svensk oxfilé...

Tollare skjuten på åtel - misstogs för räv

Igår dök en artikel i aftonblandet upp i mitt FB flöde. Det handlade om den tragiska händelse där en tollare (nova scotia duck tolling retriever) rymde  från sitt hem på kvällen och vid 1 tiden på natten dök upp på en rävåtel där han sköts. Det är en mycket tragisk händelse för alla inblandade, dock särskilt familjen. Jägaren ringde upp familjen på morgonen då han på FB sett en efterlysning.

Familjen polisanmälde jägaren. Och det är på sitt sätt korrekt. Som jägare skall man veta vad man riktar sitt vapen mot och vad man sköter. Det är vår skyldighet, det är vår plikt. Samtidigt kan man inte föreställa sig att en rävliknande hund skall dyka upp på åteln mitt i natten. Och familjen har faktiskt strikt uppsiktsplikt över sin hund nu när löshundsjakten är över, så det juridiska läget är inte helt glasklart som jag ser det.

Tollaren är en rödbrun hund. Såhär beskrivs den av SKK:

Storlek och utseende
Tollaren är den minsta av retrieverraserna. Mankhöjd för hanar är 48–51 cm och tikar 45–48 cm. Den väger vanligen 17–23 kg. Rasen är röd till färgen och vita tecken är önskvärda på huvudet (bläs), bröst, tassar och svanstipp, men det förekommer hundar som helt saknar vita tecken. Övertecknade hundar, det vill säga hundar med för stora vita fält eller vita tecken på till exempel rygg eller nacke, eller felfärgade hundar, beige-grå, bruna eller hundar med svarta inslag i pälsen, är inte korrekt enligt rasstandarden.

 En i huvudsak röd hund. Med smärre vita partier på bröstet. Vikt runt 20 kg. Rödrävens mankhöjd är 35 - 40 cm, vikten sällan över 10 kg men i vinterpäls ger de ett rejält intryck. Undersidan är vit, öronen uppstående. Storleksmässigt och färgmässigt så förstår jag att man kan ta fel på räv och tollare om natten vid en åtel. Särskilt om man är inställd på att en räv skall dyka upp.

Att det är lätt att ta fel på räv och tollare vittnar min granne om. Han har nu sin tredje och fjärde tollare och tävlar på elitnivå och är aktiv i SSRK. Han har sett i stort sett alla nordens bättre tollare in action, han har till och med dömt flera av dem. Ändå berättade han för ett par år sedan för mig hur han sett sin hund ute på gärdet på kvällen. Han rusade ut på altanen för att kalla in hunden, den reagerade genom att ränna till skogs. Grannen blev fly förbannad men kom av sig när han såg hunn sitta vid hans vänstra fot på terassen. För när han kallade vaknade hunden och kom ut och satte sig där han skulle. Räven däremot, den drog till skogs. Så till och med för extremt tollarvana människor kan det vara svårt att se skillnad när man förväntar sig att se något speciellt. För grannens del förväntade han sig en hund medan åteljägaren förväntade sig räv. Båda tog fel på tollare och rödräv.
__________________
Härom året sköts en golden retriever i en liknande situation, detta var nog värre för ägaren eftersom ägarna såg det hända. En stövare misstogs för mård och sköts även den på en åtel härom året.

Info om ormbitna hundar

I höstas blev Missan, vår tyskterrier, ormbiten.

Här är en liten infofilm om vad man kan göra när hunden blivit ormbiten. Eftersom Evidensia, som producerat filmen så poängteras veterinärinsatser. Om inte annat så för att få kunder. Som jag förstod det när jag väl kom i kontakt med min veterinär (som inte jobbar på en klinik ägd av riskkapitalbiolag)  är vila/stillavarande det absolut viktigaste. Detta för att giftet inte skall spridas. Utöver det så är det inte så värt mycket som i praktiken kan göras undantaget smärtlindring....

Vargexpertens ändrade uppfattning - vargen är farlig och svår att förstå

En intervju med en av sveriges främsta experter på varg, djurparksvarg. Han har omprövat hela sin inställning till varg efter den tragiska dödsolyckan i Kolmården 2012:

Efter dödsolyckan i Kolmårdens djurpark har en av Sveriges främsta experter omprövat sin inställning till vargen. – Det var ju ett dråpslag. Vi trodde att vi förstod vargarna, säger Mats Amundin.
– Vi kunde inte förstå att det överhuvudtaget kunde hända, och det förstår vi fortfarande inte, säger Mats Amundin som är zoolog och forskningschef på Kolmårdens djurpark.

Så trots alla de varningssignaler som registrerades i samband med möten människa-varg i Kolmården krävdes det ett tragiskt dödsfall för att vargen skulle betraktas som farlig...

Se klippet, det är intressant.

Lättnad efter oro...

...det är vad familjen som har tyskterriern Lotus bör ha känt efter att hunden varit borta i fem dygn. Hon hade druttat ner i en brunn. Till råga på allt hade hunden epilepsi.

Epilepsi, det är inte så vanligt bland tyskterriers. Å andra sidan kan det bero på att man inte redovisar sjukdomen så väl utåt från uppfödarnas sida. Eventuellt ligger frekvensen på knappt 1%, och problemet förefaller ärvtligt. Den hund jag tingade från början, en tjt hane, visade sig ha epilepsi redan i valpstadiet. Uppfödaren valde därför att avliva valpen och jag blev utan. Några månader sinare blev dock en av vaplens kullsyskon ledig och jag blev med Missan.

Kennel Gamekeepers har valt att rota lite i det där med epilepsi och har skrivit en bra och läsvärd blogpost om det hela. Den hittar ni HÄR:

Patron ur!

Egentligen en självklarhet. I samma ögonblick som jakten bryts eller man lämnar passet är det patron ur som gäller. Det hade den 80-årige mannen i Tidaholm missat. Polisen skriver i sin händelselista:

I ett hus på Västra Ringvägen har ett skott avlossats. Skottet har gått genom en vägg och in i grannhuset.

I sin bostad har en man i 80-årsåldern har gjort vapenvård på ett jaktvapen, en studsare. Vid en blindavfyring har ett vådaskott avlossats. Skottet har gått genom en vägg och in till grannen. Grannhuset var inte tomt vid tillfället men ingen person kom till fysisk skada. Mannen är chockad och ledsen över det inträffade.

Polis kom till platsen och totalt sex vapen omhändertogs. En anmälan gällande framkallande av fara skrivs.

Det hela har uppmärksammats i media, de stora mediedrakarna publicerade ett TT-referat medan GT/Expressen fått tag på de drabbade.  I det beskjutna huset satt en 17-årig kille, Philip, och pluggade. Han satt inte i sitt rum utan i nedervåningen och tur var väl det:

Philip ringde sin mamma som åkte hem från jobbet, och tillsammans kunde de konstatera att det fanns ett hål i väggen. Kulan hade sedan perforerat skrivbordet, trasat sönder sitsen till skrivbordsstolen och gjort hål i sängmadrassen.

Självklartt var mannen upprörd och ledsen över det inträffade meningen är nog förvånad över att vapnen omhändertogs. Det jag inte kna förstå är hur man kan genomföra vapevård utan att dra ut slutstycket. Hur kommer man över huvud taget åt?

Dagens Juridik om dödsolyckan i höstas

Dagens Juridik refererar den tragiska händelsen från i höstas då en 42 årig man vådasköt en 27 åring till döds i samband med älgjakt. Dagens Juridiks referat lyder:

Jägaren sköt mot vad han trodde vara det ljusa partiet längst fram på ett älghuvud. Det visade sig att han träffat en 27-årig man från ett annat jaktlag. Nu döms jägaren för vållande till annans död - men brottet bedöms inte vara grovt.

En 27-årig man avled hösten 2014 efter att ha skottskadats i huvudet i samband med årets älgjaktspremiär.

Skottet hade avlossats av en 42-årig jägare i ett annat jaktlag och den tekniska utredningen visade att jägarna hade befunnit sig cirka 100 meter ifrån varandra. Enligt kriminaltekniker hade sikten varit dålig med små luckor här och var bland lövverket och träden.

42-åringen uppgav att han sett en rörelse och gått för att hitta en lucka där han kunde se vad han trodde var en älg. Den enda minnesbild han hade från skottögonblicket var att han uppfattat något som såg ut som det ljusare partiet längst fram på ett älghuvud.

Innan han sköt hade han försäkrat sig om att han hade ett bra kulfång att skjuta mot, men han hade inte haft någon tanke på att det kunde finnas jägare i det område han sköt mot.

42-åringen fälls i Skellefteå tingsrätt för vållande till annans död. Domstolen betonar att 42-åringen har befunnit sig mycket nära gränsen till ett annat jaktlags mark och att han dessutom vetat om att det andra jaktlaget skulle jaga samma dag.

”Tingsrätten menar att, särskilt som det var goda ljusförhållanden, avgjort är så att om X givit sig tid att noggrannare se i kikarsiktet vad han siktade på, skulle ha upptäckt att det inte var en älg.”

Genom att istället skjuta har 42-åringen gjort sig skyldig till oaktsamhet som resulterat i den andre mannens död.

42-åringen har dock enligt domstolen inte gjort sig skyldig till en så allvarlig försummelse att brottet ska anses vara grovt. Han döms nu till villkorlig dom och 100 timmars samhällstjänst.

Han ska också betala nästan 130 000 kronor i skadestånd till 27-åringens anhöriga.

Vållande till annans död, domen efter älgjaktsolyckan har fallit

SVT skriver:

Jägaren sköt en annan man i huvudet – i tron att det var en älg. Nu döms han vid Skellefteå tingsrätt för vållande till annans död.

Mannen slipper dock fängelse och döms istället till villkorlig dom och 100 timmars samhällstjänst.

Han ska också betala skadestånd till de anhörig på totalt 120.000 kronor.

Det var den 1 september, på jaktpremiären, som olyckan inträffade. Jägaren sköt av misstag en annan jägare i huvudet, i tron att det var en älg. Händelsen inträffade i Kristineberg utanför Lycksele i Västerbotten.

Skulle ha avvaktat med skottet

Jägaren själv har sagt att han tittade flera gånger på rörelsen i skogen och att han var säker på att det var en älg innan skottet avlossades. Han tänkte inte på att det kunde finnas andra jägare i närheten.

Tingsrätten anser att jägaren skulle ha upptäckt att det var en människa han sköt om han hade tagit längre tid på sig innan skottet avlossades. Det var goda ljus och siktförhållanden.

Gipset är borta!

I morses hade jag gips. Sedan for jag till lasaretter, tog bort det och fick rehabinstruktioner. Mitt bya liv har startat!

Gästinlägg: Säkerhet och första hjälpen i naturen

Ett gästinlägg av Rasmus. Vill du läsa mer om vad Rasmus gör, tycker och tänker så rekommenderas hans blogg. Ämnet är mycket viktigt men jag får en känsla av att lite väl många jägare glömmer bort att tänka på det aktivt. 

Tänk på säkerheten, ha med första hjälpen

Jag och en kompis hade bestämt vi skulle ut i skogen och grilla lite. Sagt och gjort packade vi väskorna och åkte ut mot en sjö vi brukar fiska i. Då det precis kommit snö så kunde vi inte åka hela vägen fram utan fick stanna bilen en bit ifrån. Vi tog väskorna och började gå ner till sjön. Där nere beslutade vi oss för att vi skulle tända en brasa på den här sidan sjön istället för att gå dryga kilometern runt till andra sidan där vi brukar vara.

Så fram med yxan för att hugga lite tändved. Då så fastnar jag med yxan och får ta nytt tag för att få loss den. Samtidigt så kommer kompisen med sina fingrar och ska peka hur det är lättast att få bort yxan. Det går snabbt och så plötsligt är det ett djupt jack i hans finger. Så bara att leta efter något att linda om fingret för att bege sig hemåt för omplåstring. Varken han eller jag har något första hjälpen i väskorna utan det blir till att improvisera med lite snö och hålla tryck mot såret som blöder rätt så bra. Jag tar väskorna och så börjar vi gå mot bilen. Nu har vi turen med oss då en bekant bor nära där vi kan plåstra om fingret för vidare färd till vårdcentralen för att få fingret sytt. Efter ytterligare resa till akuten och några timmar till så är fingret sytt och vi på väg hemåt.

Vad vill jag då säga med detta? Jo olyckor kan hända så lätt. Ha första förband i väskan eller ännu bättre i byxan. Nu gick det bra med fingret denna gången. Jag som så många andra har tidigare tänkt "det händer inte mig". Jag tänker nu köpa det där första förbandet jag gått och funderat på att skaffa mig, innan jag beger mig ut i skogen igen! Hade vi varit på andra sidan sjön så skulle det varit en kilometer extra att gå för att komma till bilen. Och att gå i terrängen med ett nästan avhugget finger som blöder rätt så kraftigt hade tagit ett tag om det ens skulle gått. Kompisen var rätt medtagen efter att endast ha gått de 500 meter det var till bilen. Ett litet första hjälpen ryms i byxfickan och kostar inte många kronor. Det är en billig försäkring för att slippa stå där helt oförberedd när olyckan är framme speciellt om man ofta är ensam ute.

Rasmus

Älgflugornas Herre kommentar: bilden är min, från när jag plåstrat om mig efter att ha skurit mig illa i julas. Under plåster sitter suturtape som håller ihop jacket, ett alternativ till att sy. Rasmus kompis hade på tur i oturen. Det som hände hade, precis sm med så många olyckor, inte behövt hända. Sedan kan jag inte låta bli att nämna min bror. Han gjorde något liknande det Rasmus beskriver. Men i hans fall gick det inte lika bra. Han förlorade fingret och det trots att både han och hans hustru är läkare (om än inte kirurger).

Försäkringar - jaktrelaterad kroppsskada

Idag har jag suttit i till synes oändliga telefonköer och samtal för att få igång mitt skadeärende hos mina olika bolag. Eftersom det gäller en jaktrelaterad kroppsskada så tror jag att det kan finnas ett allmänintresse av mina erfarenheter.

Såhär är mina erfarenheter så långt:

TryggHansa. Här har familjen personförsäkringarna. Eftersom vi bor på en jordbruksfastighet ligger hemförsäkringen annorstädes. Tidigare erfarenheter av bolaget har varit bra, inga tveksamheter när dottern bröt armen. Idag fick jag sitta i telefonkö i bortåt en halvtimme men när jag kom fram fick jag mycket bra hjälp. Inget knussel utan verkligen hjälp att sammanställa vilka utgifter jag haft. Inga krav på kvitton även om det hade varit bra om jag sparat dem. Kommer att få en första utbetalning inom ett par dagar...
Betyg: gott

Jägareförbundets medlemsförsäkring IF. Fick svar direkt. En hjälpsam handläggare men det var uppenbart att det inte kommer att bli tal om någon större ersättning i ett första skede. Snarare handlar det om ersättning om något år när vi vet vilka bestående men jag fåt...
Betyg: nja, vi får väl se

Fackligt kopplad Akademikerförsäkring. Fick svar direkt. En intresserad handläggre som själv var jägare så det blev lite jaktsnack. Det stod tidigt klart att jag kan få ersättning, men någon anmälan via telefon var inte möjlig. Jag hänvisades till hemsidan. Där hittade jag en pdf som inte gick att fylla i online utan bara skriva ut. De arbetar med uppenbart syfte att försvåra för försäkringstagaren. Vi får se hur det fortsatta bemötandet blir.
Betyg: dåligt (ännu så länge, de har en del att väga upp för att höja intrycket)

Tumma aldrig på säkerheten

Följande text skickade jag in till Svensk Jakt igår:

Ta det försiktigt jägarvänner! En olycka händer blott allt för lätt.

Min självbild har fått sig en törn. Jag har alltid sett mig själv som säkerhetsmedveten. Som en person med goda marginaler. Min omgivning har sett mig så. Denna bild förstärks av att jag varit skyddsombud. Men nu har något hänt,

Eftersom jag tycker att jag är tämligen rutinerad och det aldrig hänt mig något allvarligt så började jag slarva. Inte medvetet och till att börja med inga stora saker. Men det smög sig in ett stycke dåligt omdöme. Såhär i efterhand kan jag tydligt se det, men jag kan inte sätta fingret på hur det gick till eller när det började. Men antagligen kom det lite i taget.

Så när jag höll på att flå ett medelstort däggdjur i julas hände det som inte får ske. Det som aldrig skall kunna ske om man gör rätt, om man tänker rätt. Jag arbetade med kniven mot mig själv och slant. Kniven for in i vänster tumme.

Först märkte jag det knappt. Men när jag såg en otrevligt stor glipa avbröt jag arbetet och gick in och rengjorde såret. Jag såg att det var djupt. Leden låg blottad. Men det kändes inte, så efter omplåstring gick jag ut och avslutade arbetet.

Efter ett par dagar insåg jag att något inte var helt bra. Jag kunde inte räta ut tummen. Yttersta leden hängde rakt ner. Jag sökte mig till vårdcentralen och efter flera dagars försök fick jag en bokad akuttid…

Då gick plötsligt allt väldigt fort.

Remiss till ortopedjouren och mindre än ett dygn senare låg jag på uppvaket efter operation. Det som hade hänt var att jag hade kapat sträcksenan på tummens ovansida. Att det blev bråttom beror på att senan drar ihop sig och kryper allt längre upp i armen ju längre tiden går… I mitt fall lyckades de fånga upp senan utan att behöva öppna upp mer än ett par cm ytterligare i anslutning till det ursprunliga snittet..

Tummens rörlighet räddas till priset av resten av jaktsäsongen....

Alltså. Oavsett hur många gånger man gjort något så är det viktigt att man aldrig tummar på säkerheten. Att man aldrig slappnar av och börjar slarva. Det kan bli kostsamt. För min del resten av säsongen men eftersom vi sysslar med farliga saker så kan vårt slarv vara direkt livsfarligt.



Så tänk er för där ute. Och sköt er bättre än jag gjorde!

Enarmad bandit

Så. Då vart man ute ur leken i sex veckor.  För det känns inte så lätt att hålla bössan när ena underarmen och handen är gipsade. 

Med gipsad vänsterarm är det svårt att skriva längre drapor och haranger. Ni får därför nöja er med lite kortare inlägg och kommentarer ett tag framöver. 

post op

Åter från lasarettet. Senan i tummen är nu ihopsydd och jag är sjukskriven i 6 veckor....

Operation i morgon?

Var förbi vårdcentralen idag. Läkarn tyckte min tumme såg väldigt obra ut. Skickades vidare till ortopeden som skall görsöka ordna så den opereras i morgon...

Läkarend markering för att de ej skall skära upp fel tumme...