Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg

tisdag 6 mars 2018

Överreaktioner och överskottsdjur

Djurparker är rätt konstiga saker. De visar exotiska och mindre exotiska djur i fångenskap. Det hela är synnerligen Disneyfierat, djuren har namn och eftersom djurungar är söta och drar besök så blir det många djurungar på våren. Än fler blir det eftersom djuren får näringsrikt foder.

Många ungar blir det. Och för att djurparkerna inte skall svämma över så blir det såklart djur över. Det pratar man inte om. Att veta det gör ju djurparksbesökaren till delskyldig till det som oundvikligen sker med de djur som man måste göra sig av med om de ej kan omplaceras till andra djurparker eller kan infogas i det egna avelsprogrammet.

Överskottsdjuren dödas. Lamm och grisar är inga konstigheter, klarar de bara karenstiden för ev mediciner så är slakt inga konstigheter. Men vad gör man med lejon?

Vad man gör med lejonen uppmärksammades i media i början av januari. Borås djurpark avlivar dem.* Inga konstigheter tycker jag, men uppenbarligen en massa andra människor med tanke på reaktionerna. Det jag personligen tycker är konstigare är att folk inte förstått att det måste ske. Reaktionen är också konstig. Borås djurparks personal har blivit mordhotade, varav något dussin bedömdes som så allvarliga att de polisanmälts.


Man kan välja många sätt att hantera överskottsdjur på. Personligen tycker jag att Köpenhamns zoo har gjort det på absolut bäst sätt. Zooet var helt öppna med att den vuxna giraffhanen skulle avlivas. Däereter obduceras, inför besökarna, och ges till lejonen som foder. Genialiskt tycker jag, då får lejonen äntligen sådan föda de hade kunnat få i vilt tillstånd, förutom att de inte tillåts sköta avlivningen/jakten själva. Naturligtvis kunde inte folk förstå och acceptera utan tog till hot även mot Zooet. Odense Zoo disikerade en 9 månaders lejonhane inför publik, även det väckte ramaskrin. Men så blir det när Disney krockar med dels verkligheten (för många djur) och dels en pedagogisk ambition (offentlig dissektion).

För djurparkerna blir det såklart svårt. De Disneyfierar med djur och djurungar för att få publik och ekonomi i verksamheten. Samtidigt är det ett mediamässigt (och arbetsmiljömässigt) självmord att vara öppen med vad man gör med överskottet djur. Detta trots att varje logiskt tänkande människa inser vad som uppenbarligen måste ske bakom kulisserna, de vill bara inte veta.

Jag är tämligen övertygad om att Disneys djur- och barnfilmer gjort mer skada än nytta genom det misriktade djurintresse och djurengagemang de skapat
____________________
*På veterinärförbundet föreslås ett alternativ:
Men det finns alternativa sätt att arbeta på djurparkerna, något som Johan Beck-Friis på veterinärförbundet har märkt av att man har börjat göra på flera parker i Europa.
– Man kastrerar eller ger p-piller till djuren så att de inte får lika många ungar. Man separerar han- och hondjuren när det är den säsong då parningarna brukar ske. Och så har man en plan i förväg för hur man ska hantera de ungar som kommer och inte försöker lösa det efteråt, berättar han.
 Men det funkar inte eftersom djurungar är djurparkernas bästa dragplåster när det gäller att få besökare. Sedan funderar jag på om det verkligen var ett bra "scoop" för P4 sjuhärad att åter indirekt mana till hets mot djurparkerna.

måndag 15 januari 2018

Prylar och planerat åldrande

Planerat åldrande är grundläggande för produktiuonsindustri eftersom det innebär att varor slits ut / går söndre efter ett visst slitage eller en viss tid i syfte att hålla uppe efterfrågan / konsumtion och produktion. Det ingår i det industriella ekonomiska systemets förutsättning och har sannolikt aldrig varit så tydligt som idag, jag har själv varit inne på det tidigare i samband med att jag skrev om hur Blundstones kängor minskat sin hållbarhet under senare år (kanske höll de för bra förut). För ett par år sedan sände SVT en intressant dokumentär på temat:


Det jag funderar på är hur mycket detta påverkar de produkter vi som jägare konsumerar. Skall man tänka så att ett kikarsikte med 5 års garanti är tänkt att hålla lite ängre än 5 år medan det med livstids garanti har just det? Skall man välja knivar från ESEE med no questions askt lifetime guarantee för 1000-2000 kr eller en no name brandad Buck-kopia för 200 kr från valfri jaktbutik med konsumentköpslagens garanti och vara glad om den funkar i 2 år?

Vilka av jägarnas produkter kan man tänka sig har planerat åldrande:

  • De billigaste produkterna har det antagligen men då rör det sig generellt sett om riktigt usel grundkvalitet. I fråga om kläder så gäller det i högre grad riktigt dåliga sömmar än dåligt tyg även om många membranmaterial har mycket dålig slitstyrka. Knappar och dragkedjor är också detaljer som kan misstänkas ingå i det planerade slitaget/åldrandet. 
  • Elektronik är ett klassiskt område för planerat åldrande. Gäller inte minst produkter där man uppdaterar programvaran efterhand och tillverkarna medvetet gör programvaran så överdrivet stor att ett par år gamla apparater helt enkelt inte orkar med (typexempel smartphone). 
  • Kängor och stövlar kan ha inbygt planerat åldrande genom de gummiblandningar som används. Jag kan ge exempel på hur tex hållbarheten för den klassiska vandringskängan Tretorn Sarek minskat sedan 1980-talet. Som värst var kvaliteten i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, jag hade en period då jag för varje par Sarek jag köpte kunde byta dem två gånger under garantiperioden - givet att jag höll reda på mina inköpskvitton. Problemen är lika stora med kängor, dock i högre grad med fodrade gore-tex kängor än med skalkängor. Den springande punkten brukar vara skaravar och gummit.
  • Vad gäller vapen (och optik) så är det i hög grad så att man får det man betalar för. Man skall inte förvänta sig att en lågprisbock från turkiet håller ens hälften så många skott som en bock från ett klassiskt kvalitetsmärke som Browning eller Beretta. Men det spelar kankse inte så stor roll för de flesta jägare eftersom de flesta svenska jägare tränar så lite att de aldrig skulle hinna slita ut en lågprisbössa ens om de fick en extra livstid på sig. 
  • Två områden där jag misstänker att planerat åldrande, eller rent usla produkter, är riktigt vanliga är åtelmaterial och kötthanteringsapparatur (samt vitvaror som frysboxar). Vad gäller åtelmaterial så tänker jag på alla spridare, kameror och belysning. Om man nu kan bygga övervakningskameror som håller år efter år i tuff miljö, varför slutar åtelkameror så ofta att fungera efter två vintrar (dåliga packningar)? Eller varför väljer man kugghjul av plast till rörliga delar i såväl foderspridare som köksmaskiner? Jag har vid upprepade tillfällen varit med om att dessa djäkla plastkugghjul har gått sönder redan vid måttlig belastning - och då har det varit i produkter som betraktas som bra kvalitet. Jag kan bara tänka mig att det dels är billigare vid tillverkningen och dels garanterar framtida produktion.
Många jägare kanske inte bryr sig om planerat åldrande. Det är ju trots allt roligt att köpa nya jaktprylar. Men jag stör mig på det. Inte minst ur ett miljö- och resursperspektiv. Jag vill att mitt jägarliv skall vara långsiktigt hållbart inte bara i frågan om vilka djur jag dödar utan även i fråga om de produkter jag konsumerar för att möjliggöra min jakt.

tisdag 20 juni 2017

Classic Vapen försatta i konkurs

Borås tidning skriver att Classic Vapen har försatts i konkurs efter beslut i Borås Tingsrätt. Det var fodringsägarna Almi och banken som begärde det hela. Classic vapen hade skulder på över 10 miljoner kr. Enligt alla bolag så ser företagets senaste resultat ut såhär:
Visst, röda siffror men inte så värst extrema om bolaget i övrigt hade varit välskött. Notera dock att 2016 inte finns med i grafen så frågan är om det inte var då som allt gick helt över styr.

Det blir intressant att se vilka som fångar upp Classic Vapens olika agenturer. Vilka de nu kan tänkas ha kvar....

torsdag 1 juni 2017

Fakturera utan F-skattsedel?

I dagens METRO som jag läste på tåget fanns en artikel som gick ut på att var tredje svensk drömmer om att starta eget men att få vågar löpa linan ut. Att folk inte startar eget har enligt artikeln att göra med krångliga regler. Undersökningen, som gjorts av SIFO på uppdrag av Swedbank och sparbankerna, visar att:

  • 31% av svenskarna vill starta eget
  • Av dessa uppger 47% att de vil göra det för att få vara sin egen och bestämma själv
  • 40% vill göra det för att förverkliga en idé
  • 30% vill göra det för att tjäna pengar
Av de som vill men trots allt inte planerar att starta företag anger:
  • 25% att de är osäkra på om de skulle klara sig ekonomiskt
  • 20% att det är för krångligt
Jag tillhör den kategori som startat företag för att förverkliga en idé men drabbats av allt krångel och avslutat den verksamheten. Eftersom vi har en gård så har vi ett lantbruksföretag per automatik, men det är vilande. Trots det drar jag in en del pengar varje år på frilansuppdrag och föreläsningar utan att behöva rådda med administration och redovisning fullt ut. Jag så att säga köper mig fri från det genom att:
  • Antingen ta ut arvodet som lön och låta uppdragsgivaren sköta allt det administrativa.
  • Eller fakturera via tjänsten Frilans Finans  och låta dem ta hand om allt det administrativa
Båda alternativen har hittills fungerat smidigt för mig. Antagligen hade jag haft olika ekonomiska fördelar, inte minst avdragsmöjligheter, om jag hade kört det hela över ett företag i min regi. Men ärligt talat, jag orkar helt enkelt inte med det en gång till i mitt liv. 

Så om du får en möjlighet som kanske kräver att du skall ha företag men saknar sådant, då är det bra att ha i bakhuvudet att det finns smidiga alternativa lösningar.

söndag 5 februari 2017

#agriagate har bara börjat

Den senaste veckan har det stormat ordentligt kring Agria, ni vet det där djurförsäkringsbolaget som försöker vara alla till lags.

Det som hänt är att Agria sponsrar en hel del rasklubbar. I samband med detta valde de att även sponsra räv-SM. Helt naturligt. Tävlingsverksamheten liksom provverksamheten är viktiga avelsverktyg där målsättningen är att få fram så bra, lämpliga och ändamålsenliga hundar som möjligt. Så långt allt väl.

Djurens Rätt med flera hangaround-föreningar av enkare eller extremare* slag med inslag av ekoterrorism** fick nys om det hela och drog igång en kampanj.
Mindre än en vecka efter att Djurens Rätt drog igång sin kampanj så vek agria ner sig och lät sig påverkas av djurrättsaktivisternas och ekoterroristernas kritik. Det finns många kommentarer kring detta och nu tänkte jag utveckla min syn på det hela men först ger jag en stor eloge till Svenska Jägareförbundet som med självklarhet gick in och ställde upp som sponsor i Agrias ställe. Det var bra, mycket bra.

För det första så kan man konstatera att Agria är ett försäkringsbolag helägt av Länsförsäkringar. Länsförsäkringar är i sin tur medlemsägt. Länsförsärkingar är ett av ett fåtal bolag som är inriktade på landsbygd och de areella näringarna. När vi köpte gård hittade vi inget annat bolag än Länsförsäkringar att försäkra vår näringsfastighet hos, dvs inget annat företag erbjöd tex ansvarsförsäkring om djur skulle rymma och dra ut i trafiken på landsvägen intill. Länsförsäkringar var med andra ord ett givet val.

Länsförsäkringar lever på kunder som har sina djur inte bara som sällskap utan också som arbetsredskap och ekonomisk försörjning. Det borde innebära att dessa kundkretsars väl och ve borde prioriteras i ägardirektiven till försäkringsbolaget Agria dit man gärna hänvisar sina kunder. Att stötta rasklubbarna i kennelklubben kan ses som en sådan prioritering. Att stötta räv-SM en annan. Men när man efter protester backar ur sponsringen av räv-SM visar försäkringsblaget Agria att man inte prioriterar sitt mdersbolags primärkunder, man prioriterar inte jakthundarnas avelsverksamhet istället prioriterar man någon form av gott rykte och anseende för att försöka rädda kvar kunder med sällskapsdjur. Kunder varav många är hårt kritiska till de verksamheter (djurhållning som näring) som Agrias moderbolag Länsförsäkringar har som primär målgrupp. Detta innebär att när Agria viker ner sig för djurrättsaktivisternas och ekoterriristernas kritik så legitimerar de samtidigt kritik och aktioner riktade mot moderbolagets kunder. Det är alltså inte bara att de legitimerar jakthat grundat i en oförståelse för vad jakt är och vilka förutsättningar jakt har utan de hugger bildligt talat sitt moderbolag i ryggen.

Skitkäckt Agria. Verkligen bra jobbat.

Som av en slump väntade jag med att förnya tyskterrierns försäkring förra månaden. En försäkring hos Agria. Fakturan går ut den 1/3 så jag har gott om tid att betala den. Jag har även gott om tid att inte betala den utan vända mig till annat bolag. Det har jag faktiskt gjort. Jag kommer i fortsättningen att försäkra terriern hos Folksam, försäkringspremien halveras, vilket gör att jag kan lägga undan pengar till en skadefond för hundarna. När jag kikar igenom tidigare försäkrings och skadekostnader så ser jag direkt att jag hade tjänat många många tusen om jag hade haft Missan oförsäkrad eller i ett billigare försäkringsbolag med högre självrisk. Visst har hon kommit till skada*** men eftersom jag undviker de riskkapitalägda djurklinikerna och vänder mig till lokala småkliniker (de vanligaste jakthundskadorna är trots allt inte rocket science som kräver experter utan oftast räcker god kirurgisk allmänkunskap) så hålls kostnaderna på tämligen rimliga nivåer.

I morgon måndag kontaktar jag Agria och meddelar detta. För om Agria trodde att de skulle kunna minimera den ekonomiska skadan genom sitt agerande trodde de fel. De var bara fega och näriga. Jag kommer även att kontakta länsförsäkringar där jag är kund och meddela mitt missnöje med Agrias proriteringar.

#agriagate har bara börjat!
_____________________
*Bland de enklare kan nämnas diverse övergivna kattföreningar och bland de extremare kan nämnas Hunt Saboteurs Sweden med den dömde mp-politikern och gravskändaren Richard Klinsmeister i spetsen.
**Ekoterrorism - internationellt samlingsnamn för djurrättsaktivism, ekologisk aktivism, militanta veganer - alla de grupper som vill framföra sina åsikter på ett olagligt och utomparlamentariskt sätt
***Ormbett och grävlingbett har terriern drabbats av. Vorstehn har drabbats av vildsvinsbete och en avsliten klo.

torsdag 28 april 2016

Kapitalisterna tror på jaktbaserad näthandel

Investerare och entreprenörer tror uppenbarligen på jakthandel, nätbaserad liksom fysisk. För ett par veckor sedan rapporterades det att Norrländska Vapenaffären (som ligger bakom nätbutikerna jakt.se och fiske.se) genomgått en omfattande ägaromstrukturering. Internetstores* VD David Rönnberg gick in och köpte 25% av aktierna. Samtidigt köpte Addnature-grundarna Klas Berggren, Mattias Hedström och Martin Larsson tillsammans köper 25% av aktierna. Halva företaget har alltså bytt ägare på kort tid. Härom dagen meddelades att ytterligare 5% av Norrländska Vapenaffären sålts. Köparen var Pär Svärdson, medgrundare av Adlibris och nätapoteket Apotea. 2015 hade Norrländska Vapenaffären en omsättning på 20 miljoner kronor och gjorde en vinst på 1 miljon. I år ser omsättningen att nästan dubblas.

Rönnberg förklarade sitt köp såhär:
“Det är två branscher som är otroligt intressanta med väldigt många utövare. Det är också en ganska fragmenterad bransch, ingen har riktigt tagit ledning inom jakt och fiske”
Svärdsons förklaring är nästan en karbonkopia på Rönnbergs:
“Det är en väldigt intressant bransch som består av små fragmenterade verksamheter. Det känns som ett bra område för e-handel där det inte finns några tydliga aktörer”,
Samtidigt växer kedjor som Jaktia och XXL år för år. Omsättningen på små (nätbaserade) jaktbutiker är stor, nya dyker ständigt upp och gamla lägger ner eller går i konkurs. Åtskilliga butiker har stora sortiment av kinaimporterade noname-produkter av varierande kvalitet.

Uppenbart är att investerare anser att man kan göra stora pengar i jaktsegmentet, annars skulle de aldrig satsa på det vis som görs.
____________
*Internetstores ligger bakom Addnature och Bikester

måndag 21 mars 2016

Prylsporten jakt

Jakt är idag en prylsport. Det finns i princip en nischad pryl för varje jakt och för varje delmoment. Mycket underlättar och är bra, annat låter bra men blir bara liggande. Samtidigt är prylarna en del av det som håller igång branschen, som finansierar utgivningen av bra jakttidningar trots att pappersupplagorna i de flesta fall viker år efter år medan läsarna söker sig till nätet.

Det finns ett par hundra jaktbutiker, bara Jaktiakedjan har 32 butiker, Interjakt har 24 butiker, Jaguargruppen har 7 butiker och därtill kommer en stor mängd fristående butiker. Lägg till att stora lågprisbutiker som Biltema (123 varuhus) börjat bygga upp ett vid det här laget hyfsat stort jaktsortiment. En del av alla dessa näringsidkare har fysisk butik med eller utan internetförsäljning andra har bara internetförsäljning. Min personliga gissning är att vi har runt 400 butiker* totalt som är helt eller delvis riktade till jägare. En del hårt nischade på t.ex. optik andra med ett brett sortiment.

För att så många butiker skall klara sig krävs att vi jägare konsumerar prylar. för snart 10 år sedan presenterade SLU siffror över hur mycket jägarna lade ner på sin jakt varje år.** Självklart skiljer det över landet och jägarna i södra sverige lägger mer pengar än jägarna i norra sverige. Räknar man om siffrorna till dagens värde så skulle jägarna lägga i snitt 12500 kr per år på sin jakt. Sedan dess har mängden jägare ökat om man utgår ifrån jägarexamen. Jakt har blivit populärt och "inne", vilket i mångt och mycket har med klimatsmart viltkött att göra. Det som inte är lika klimatsmart är jägarnas stora konsumtion av prylar, ofta tillverkade i Kina där lägre miljökrav gäller.

Detta leder in på den egentliga frågan:
Hur mycket jaktprylar har du som inte används? 
Kompenserar du brist på jakt med att tröstköpa jaktprylar "som kan vara bra att ha"?
Eftersom det är svårt att mäta antal så är jag nyfiken på vad alla de jaktprylar du har som inte används har för inköpsvärde om de vore nya.*** Jag ber dej svara på den frågan i enkäten i höger spalt så skall vi se m jag inte kan återkomma med en blogpost om hur mycket vi jägare överkonsumerar jaktprylar.... Jag vet i vart fall att jag gör det.
_____________________
*En siffra tagen ur luften, det kan lika gärna vara mer som mindre.
**Ursprungsstudien är gjord av SLU. DN och Expressen har skrivit om den.
***Det egentliga värdet, begagnatvärdet, är givetvis betydligt lägre.

torsdag 7 maj 2015

20-taggaren Sverker Martin Löf har fallit

Det senaste året har det varit fri jakt på en av Svenskt näringslivs riktiga 20-taggare, Sverker Martin Löf. Skadeskjuten efter kritik om representation, privat utnyttjande av företagsflyg samt lyxbetonade jaktarrangemang på företagets bekostnad, har han vinglat fram. Efter ett vingligt eftersök ställdes han till slut och igår föll han. Här följer hans egna bittra ord från en intervju i dagens P1 morgon. Uppenbart är att han anser att det finns bakomliggande krafter som försett media med ammunition nog att fälla honom.



onsdag 4 februari 2015

Revisorer granskas efter jaktresor med kund

SCA-härvan med exklusiva jaktarrangemang för cheffsskapet bekostade av företaget håller på att utvecklas till en riktig härva. Det har inletts en förundersökning. Nu dras även revisorerna in, de skall ju vara en oberoende granskande part. Det är så illa ställt att revisorsnämnden överväger att öppna ett ärende. SvD skriver:
- Varje år har det skickats ut en inbjudan på vilken det stått välkommen till M&A-seminarium, vilket alltid har varit en rolig grej eftersom det är en jaktresa. Avresan sker på eftermiddagen då deltagarna åker reguljärt flyg till Östersund. Väl framme på kvällskvisten skjuter man in sina vapen och sedan är det en enklare middag, har en källa sagt till tidningen.
Revisorernas branschorganisation säger:
– Det är mycket olämpligt att revisorn deltar i en älgjakt som kundföretaget arrangerar och bjuder på. Kraven på oberoende är särskilt höga i noterade bolag. 
Undra just hur mycket smuts och oegentligheter som kommer att komma fram innan alla stenar vänts på...

söndag 21 december 2014

Långa licenshandläggningstider -> konkurs

Läste detta på Jaktservice hemsida:
På grund av de långa licenshandläggningstiderna vid försäljning av jaktvapen som varit vår huvudsysselsättning har intäkterna minskat och Svenska Jaktservice AB försättes i fredags ofrivilligt i konkurs. Vi beklagar det som har hänt och vill passa på att be kunder och leverantörer om ursäkt för detta.
Det är ett besked som stödjer Torsbos utspel härom dagen. Torsbo har nämligen kontaktat justitiekanslern och begär ersättning för uteblivna intäkter till följd av polisens långa licenshandläggningstider. Torsbos Anders Toresson skriver:
 Sverige ställer i ett internationellt perspektiv exceptionella krav för att bevilja vapenlicenser och vapenhandeln är strikt reglerad. Samtidigt är jakt och skytte vanligt i breda folklager. Företagen är därför beroende av att myndigheterna sköter sina uppgifter. I det senaste yttrandet från JO där hanteringen klandras, konstateras att vapenlagstiftningen och tillståndsgivningen har stor samhällelig betydelse. ”Kravet på tillstånd för att bl.a. inneha och handla med vapen innebär att det ur flera aspekter är viktigt att ärendena handläggs snabbt och effektivt.” Liksom att ”[den] ekonomiska betydelsen för dem som handlar med vapen kan också bli stor” (JO dnr 5529-2013).
För branschen är detta en ödesfråga. Fungerar inte licenshanteringen kommer vi vapen- och jakthandlare inte att överleva på sikt. På kortare sikt kommer det leda till färre företag och färre arbetstillfällen, främst på landsbygden. Redan i dag ser vi hur branschen krymper och företag slår igen.
Ekvationen ser alltså ut såhär:
Handläggningstiden påverkar oss vapenhandlare genom att kunderna inte kan hämta ut (och betala för) vapnen innan licens har beviljats. Vi handlare måste dock betala leverantörerna för vapnen oavsett om vi dessförinnan fått betalt av kunden eller ej. Det innebär att vi behöver finansiera kapitalkostnaden för de försålda men icke betalda vapnen under handläggningstiden. Med de utdragna handläggningstider som det är frågan om för Polismyndigheten i Västra Götaland blir dessa belopp snabbt betydande.
Det krav på ersättning vi på Torsbo Handels lämnat till JK rör endast denna direkta ekonomiska skada företaget orsakats genom att kunderna inte kan hämta ut (och betala för) vapnen innan licens har beviljats. Vi har därutöver drabbats av indirekta förluster som uppstått som en följd av att kunder när de fått reda på att de inte kan räkna med att få licens på jaktvapnet till att jakten börjar avstått från köpet. Dessa mer svårkvantifierade skador har vi nu i inte sökt ersättning för. Det betyder inte att de är negligerbara. 
Läge för Polisen att följa JOs kritik? Börja följa de krav lagen ställer vid licensgivning och inte smyghöja nivån i ett par län för att successivt förändra praxis.

tisdag 16 december 2014

SCA, privatjet och överklassens jaktvanor

Jaktjournalen rapporterar, med hänvisning till SvD och DI, om ägarstorm mot SCAs jaktslott, chefers jetplansresor och vidlyftiga representation. Det hela handlar (ytligt sett) om en dyr jaktanläggning i Henvålen i Härjedalen samt att toppcheferna hanterar SCAs resurser som om de vore deras egna. På ett djupare plan handlar det om etik och hur man hanterar att man är satt att förvalta andras egendom och resurser.

Men egentligen är det inte nya uppgifter. Redan 2011 var investeringarna i upprustningen av jaktanläggningen i Henvålen i Härjedalen uppe till offentlig diskussion i media. Uppenbarligen därför att det fanns ett missnöje. VDn Jan Johansson sa då:
– Vi har hittills investerat drygt 50 miljoner kronor i projektet genom att köpa in oss i bolaget som äger fastigheten. Det mesta är gjort, bland annat är el framdragen. Men det finns jobb kvar att göra innan det är färdigställt. Bland annat är det några ytterligare kringbyggnader som ska uppföras, säger Jan Johansson.
Så det kommer att bli ett antal miljoner till?
– Ja, det blir det. Men jag kan inte säga en exakt summa, säger han.
Det som man talar tyst om är att hela anäggningen, där SCA vid det här laget investerat över 100 miljoer, står på ofri grund. Dvs SCA äger inte marken. Vill man knyta ihop säcken, dvs koppla ihop jakten med jetflygen som nämndes i inledningen så kan man välja att läsa gårdagens Affärsvärlden:
flitigt förekommande jakter med helikoptrar, influgna kändiskockar och andra extravaganser. De jetplan som SCA, Sandvik och Industrivärden äger gemensamt ska också ha använts för att transportera SCA:s vd Jan Johansson och andra deltagare till jakterna.
VDn Jan Johansson har även låtit sin hustru använda SCAs jetplan. Jag vet inte om han blivit fartblind och kommit att blanda ihop vad som är sitt och vad som är företagets egendom. Eller om han och andra toppchefer i koncernen  bara tar chansen och utnyttjar den.

Det är väl inte så konstigt att ägare reagerar. Här Oscar Abrahamsson, vd för AMF fonder:
– Vi tror att det är viktigt för bolaget att vara tydliga och transparenta med att ge sina bild kring de frågor som står obesvarade. Som ägare är vi förstås alltid angelägna om att bolagets agerande är både ekonomiskt och miljömässigt försvarbart. Det är en fråga om hållbarhet, där SCA byggt upp ett förtroende som nu riskeras
Ossian Ekdal, chef första AP fonden:
– Det är olyckligt att bolagens varumärken skadas på det sätt som nu har skett. Vi för nu en dialog med SCA i dessa frågor. Vi förväntar oss att styrelserna agerar på ett sådant sätt och att vi får en ordentlig rapportering,
Förutom ett lyxigt jaktslott kan nämnas:
SCA har även givit Sverker Martin-Löf personligen livstids förfoganderätt över en annan jaktstuga, Källberget. Han fick rätten i present 2003 när han fyllde 60 år. Även den ska ha utrustats med alla bekvämligheter såsom helikopterlandningsplats, skotergarage och slakteri.
Uppenbarligen arbetar jag i fel bransch. Man skulle varit en högre chef på SCA så hade det ordnat sig med jakt utan att man behövde lyfta ett finger. Nåja, allt är ett högst påtagligt bevis för att Sverige är ytterst ojämlikt och att det fortfarande finns stora klasskillnader där de högre klasserna lever efter andra etiska regler än övriga samhället.
________________________
Några citat från SCAs miljömålsarbete:
Omtanke och respekt för människor och miljö är centralt i SCAs sätt att arbeta.
Det är den lins vi använder för att se på världen – från helhetsperspektivet ner till enskilda aktiviteter som skogsavverkning, att utvärdera en ny innovation eller ta fram en ny blöja.
Det innebär att vi ständigt utmanar oss själva för att leverera lösningar som gör skillnad i vardagslivet. Och det går att åstadkomma otroligt mycket genom att leva efter våra kärnvärden respekt, högklassighet och ansvar.
Det verkar väl som att vdn Jan Johansson samt övriga chefer behöver läsa på policyn inför nästa jaktsäsong och nästa affärsresa. Och det där med CO2:
Vi ska minska koldioxidutsläppen från fossila bränslen och från inköpt el och värme med 20 procent till år 2020, med 2005 som referensår
Helikopter och jetplan för att hinna jaga? Mja... Rimmar inte helt med målsättningen att minska koldioxidutsläppen. Ingår det i uppförandekoden att använda SCAs egendom som om den vore privat?
ordförande Sverker Martin-Löf, hans familj och vänner använder anläggningen som om den vore privat egendom.

onsdag 2 juli 2014

Slöseri

Idag fick jag ett brev från transportmyndigheten. Det var min trängselskatt för maj 2014. Den uppgick till 8 kr. Vad har det brevet kostat att administrera och skicka? Definitivt mer än 8 kr i alla fall. Då blir mitt bidrag till västlänken en nettoförlust.
Lite granna känns det så när man tänker på hur pengarna från viltvårdsfonden använts genom åren. Jag tänker då specifikt på Linda Laikres forskning om hur stor den svenska vargstammen måste vara för att motverka inavel (vara livskraftig). Och hon baserar (om jag förstått det hela) hela beräkningen på att vargstammen är helt isolerad. Vilket ju bevisligen är fel. Hade hon räknat med en invandrande varg per 4-års period hade det varit en annan sak. Men nu är det ren teori. Och jag som i min enfald trodde att viltvårdsfondens medel skulle handla om applicerad forskning...

fredag 21 mars 2014

Allt har sin förklaring

När rovdjurspropositionen röstades igenom i höstas var SNFs ordförande Mikael Karlsson snabb på att meddela miljökommissionens ordförande detta:
Jag och flera med mig tyckte det var märkligt och inte så lite skvallrigt. Men nu har det fått sin förklaring. Mikael Karlsson avlönas av Naturvårdsverket för att göra precis det här. Att driva rovdjursfrågan till internationell prövning.

Det var igår som Svensk Jakt avslöjade att Naturvårdsverket ger SNF projektmedel för att enligt SNFs ansökan:
Förbereda och driva klagomål till EU-KOM, med förhoppning om att överträdelseärende öppnas (jämför Naturskyddsföreningens tidigare framgångar beträffande partikelhalt gatluft, vargpolitiken med flera.) Våra hittillsvarande klagomål måste betraktas som tämligen framgångsrika, och vi kommer att fortsätta att agera som en klok, påläst och trovärdig aktör i de ärenden vi driver som EU-klagomål
Vi har med andra ord den ordning i Sverige att en myndighet finansierar organisationer vilka motarbetar regeringens politik. Hur det är med "klok, påläst och trovärdig" i vargfrågan kan man definitivt ha sina synpunkter på. Jag tycker inte att de agerat utifrån dessa premisser, snarare upplever jag SNFs argumentation som på många sätt direkt lögnaktig eller i vart fall tendentiös.

torsdag 6 mars 2014

NVV bryter Rovdjursföreningens bidragsberoende

Svenska Rovdjursföreningen har enligt senast publicerade årsredovisningen 4310 medlemmar, ungefär en fjärdedel är familjemedlemmar. Detta ger att föreningen har ungefär 260 kr i intäkt per medlem i medlemsavgift (325 kr per år för fullbetalande och 40 kr per år för familjemedlem). Dessa intäkter räcker naturligtvis en bit i verksamheten, om man nu inte bedriver den helt ideelt utan försöker ha några avlönade tjänster. I tillägg till detta har Rovdjursföreningen haft ungefär 1 miljon kr i organisationsstöd från Naturvårdsverket i egenskap av miljöorganisation. Jag är inte fullt ut klar över vad en miljöorganisation förväntas göra för organisationsstödet, kanske vet inte NVV det heller eftersom de sedan hösten 2013 ändrat reglerna. Såhär skriver NVV på sin hemsida:

Varför kan man inte söka organisationsbidrag?

Naturvårdsverket har beslutat att under ett par år testa att själv utse vilka som får organisationsbidrag. Hanteringen av bidragen har under några år blivit slentrianmässig och organisationer som inte sökt tidigare har haft svårt att ”hävda” sig bland de som fått bidrag under flera år.
Urvalet av dem som får organisationsbidrag grundar sig på den verksamhet och resultat de visat under de senaste åren. De organisationerna är kontaktade.

Kan man överklaga bidragsbesluten?

Nej.
 Om man räknar lite så ser man att det direkta statliga stödet till Rovdjursföreningen hittills varit ungefär 230 kr per medlem och år, vilket är i samma storleksordning som medlemsintäkten. Till det kommer stöd för enskilda projekt och aktiviteter. Sannolikt utgörs Rovdjursföreningens budget till större del av statliga bidrag än medlemsintäkter. Och det tycker jag kan vara OK om man har ett tydligt uppdrag. Jägareförbundet har t.ex. det allmänna uppdraget vilket är viktigt inte minst då det bland annat innefattar såväl statistikföring som rådgivning och utbildning. Rovdjursföreningen kopplar tydligen sitt stöd till bland annat mässdeltagande, såhär skriver de i samband med sitt deltagande på Vildmarksmässan som startar i morgon:
NATURVÅRDSVERKET VÄGRAR OSS ORGANISATIONSBIDRAG – medlemmarna bidrar till monterhyran…

Egentligen skulle föreningen inte delta i år, då det viktiga årliga organisationsbidraget från Naturvårdsverket uteblev. Tidigare år har bidraget legat på en miljon kronor. Mot slutet av 2013 upptäckte föreningen att bidraget ej längre är möjligt att söka för föreningen – Naturvårdsverket hade ändrat förutsättningarna för vilka som kan söka.
Naturvårdsverket kontaktar nu självt alla organisationer de vill ska kunna söka bidraget och Svenska Rovdjursföreningen är inte en av dessa organisationer. Alla organisationer som blivit beviljade bidraget tidigare år har fått möjligheten att söka det, förutom Svenska Rovdjursföreningen. Läs mer i nr 1 / 2014 av tidningen ”Våra Rovdjur”.

...SÅ TYVÄRR INGA FÖREDRAG
År 2013 föreläste tre av föreningens tyngsta företrädare på mässan; generalsekreterare Ann Dahlerus, styrelseledamoten Robert Franzén och från tidningen Våra Rovdjur Anders Bjärvall. Båda herrarna har sammanlagt över 70 år bakom sig på Naturvårdsverket. Eftersom föreningen nu måste dra åt svångremmen rejält har vi helt enkelt inte råd hyra in oss för nya föredrag i år.
Ja, mätta mun efter matsäck. Det gör vi lite till mans. Inget konstigt i det. Det konstiga är såklart att så totalt basera sin verksamhet på bidrag, åtminstone när det rör sig om en ideell förening och inte något direktkopplat till en funktion för samhälle/kommun/landsting. För övrigt drabbades även föreningen Etik och Energi på ett liknande sätt så Rovdjursföreningen stigmatiserar sig själva i onödan. Som den lobbyorganisation Rovdjursföreningen nu är så ger de sig inte utan strid. Detta trots att Naturvårdsverkets beslut som tidigare nämnts inte kan överklagas så ligger Rovdjursföreningen på:
– Vi accepterar naturligtvis inte det här. Vi kommer ju att göra allt vi kan för att vi ska återfå det här organisationsbidraget och vi har möten inplanerade med Naturvårdsveket. Vi kommer sannerligen inte att ge upp, säger Rovdjursföreningens ordförande Roger Olsson.
Vidare:
– Staten vill ju att vi ska spela en roll i rovdjursförvaltningen. Vi uppmanas att sitta med i olika utredningar, att svara på olika remisser och att ha folk med i länens viltförvaltningsdelegationer. Nu ska vi inte få nåt stöd för att utföra den tjänsten, säger Roger Olsson.
Mja. Rovdjursföreningen erbjuds deltagande, men om det förväntas vara ett deltagande som staten betalar för vet jag inte.  I min värld är det upp till organisationen att ordna finansiering för deltagande i de utredningssammanhang man blir inbjuden till, eller för att svara på remisser. Jag sitter för övrigt och svarar på en remiss just nu i tjänsten. En remiss som jag kan svara på därför att vi viker delar av overheadpåslaget i vår konsulttaxa till just sådana aktiviteter. Då kunde Rovdjursföreningen göra samma sak men utifrån medlemsavgiften... Nae, jag får nog säga att jag tycker att det är sunt av Naturvårdsverket att bryta Rovdjursföreningens bidragsberoende. Kanske får det dem att fundera över sin roll, inte minst i fråga om att leva upp till målsättningen: Vi vill öka förståelsen för rovdjuren och göra det lättare för människor och rovdjur att existera sida vid sida.Då får man nog acceptera åtminstone skyddsjakt på problemvargar. Men det är klart, alla skyddsjaktsärenden har åtminstone lärt dem överklaga. Å andra sidan går ju inte Naturvårdsverkets beslut i fråga om organisationsbidrag att överklaga...
Remissen jag skall besvara senast i morgon. Inom ramen för min tjänsteutövning.

onsdag 8 januari 2014

Stora aktörer inom jaktsegmentet växer

Läste just en nyhet på Jaktjournalen. Eftersom JJ arkiverar nyheter snabbt så citerar jag stora delar av den:
Norma Precision AB och Förvaltnings AB Segersta har tecknat ett avtal som innebär att Norma har förvärvat en minoritetsandel i Gyttorp AB, med en option att köpa resterande aktier.
Norma Precision AB är ett helägt dotterbolag till RUAG Ammotec , den europeiska marknadsledaren inom jakt- och sportammunition.
Affären är ytterligare ett steg i RUAG:s strategi att stärka sin grossistverksamhet inom sina nyckelmarknader för att utveckla sin verksamhet och relationer till distributörer och slutkunder, samt utöka sin produktportfölj med marknadens ledande varumärken.

Parterna har kommit överens om att inte offentliggöra köpeskillingen.

Gyttorp AB är marknadsledande inom skytte i Norden och är etablerade grossister för i jaktutrustning i Sverige och Finland. Gyttorps ammunitionsfabrik ingår också i affären .
Det hela innebär därmed en kraftig koncentration av marknadsandelar. För om man läser fortsättningen av artikeln framgår det hur extremt stora RUAG är:
– Jag är väldigt glad över att få möjlighet att välkomna Gyttorp grossistverksamhet som vår nya partner i Sverige och Finland och ser fram emot att arbeta  tillsammans för att ytterligare stärka och utöka våra marknadsandelar i området " , säger Matthias Vogel , VP Marketing på RUAG Ammotec.

Gyttorp blir ensam distributör för alla RUAG ägd jakt_ och skytterelaterade varumärken - Norma , RWS , Geco , Rottweil - i Sverige och Finland.
Det är med andra ord ingen liten konstellation som bildas i och med detta köp. Men blir den så marknadsledande att konkurrensverket kommer att ha åsikter? Jag tror inte det. Men då kan jag för lite om ekonomi och bolag.

På wikipedia kan man om RUAG läsa:
RUAG (originally Rüstungs Unternehmen Aktiengesellschaft; Joint Stock Defense Company) is a Swiss technology company, with its headquarters in Bern. It has production sites in Switzerland (Aigle, Thun, Bern, Emmen, Altdorf, and Interlaken), Germany (Oberpfaffenhofen, Hamburg and Fürth), Sweden (Gothenburg, Linköping and Åmotfors), Hungary (Sirok) and Austria (Vienna, Berndorf) and USA (Tampa), and sales companies in UK, France, Belgium, Brasil and Malaysia.

Structure

The RUAG has following producing divisions:
  • RUAG Aviation (MRO for civil and military use, producer of the Do228 NG, system solutions)
  • RUAG Space (in Switzerland, Sweden and Austria)
  • RUAG Ammotec (small arms ammunition up to 12.7 mm for defence, law enforcement, hunting and sport). RUAG is also the original producer of the HG 85. Producing subsidiaries in Germany, Hungary, USA and Sweden. The products for the civil market are branded under the names RWS, Geco, Rottweil.
  • RUAG Defence (simulation and training, telematics, maintenance, network enabled operations, combat and support vehicles, protection solutions etc.) Producing in Switzerland and Germany
  • RUAG Aerostructures (component manufacturing, aerostructures and recycling with products mainly for the civil market)

fredag 18 oktober 2013

Slöseri med skattemedel


 Slöseriombudsmannen är en intressant site som med glimten i ögat granskar vart våra skattepengar tar vägen. Olika mer eller mindre huvudlösa investeringar av våra allmänna tillgångar tas upp till diskussion. Att t.ex. tunneln genom Hallandsås tas upp flera gånger är väl knappast något att förvånas över.



Frammåt jul kommer Slöseriombudsman Martin Borgs ut med boken 365 sätt att slösa med dina skattepengar. Intressant nog har en varg som flyttas med helikopter valts att pryda omslaget.... Efter den senaste sandlådedebatten mellan (S) och regeringen angående rovdjurspropositionen så känns valet av omslag synnerligen välfunnet. Rovdjurspolitiken i allmänhet och vargpolitiken i synnerhet känns verkligen som ett stort slöseri med samhällets, invånarnas och naturens resurser.

måndag 16 september 2013

Sverige behöver fler betesdjur - inte färre!

Ingen har väl missat att betande djur är en av de bästa garanterna för den hävdvunna biologiska mångfalden. Samt att hävdvunnen biologisk mångfald är betydligt artrikare per kvadratmeter än "vild" natur.

Ingen har väl heller missat att Sveriges självförsörjningsgrad sjunkit drastiskt under de senaste årtiondena. Vi kan med nöd och näppe klara vår egen spannmålsförsörjning, medan vi får importera stora mängder kött för att stilla svenskarnas allt mer glupande hunger efter blodiga biffar, drypande bacon och vitt fågelkött.

Att i det läget få djurföretagare att sluta med sin djurhållning är ju inte speciellt klurigt. Men det är vad som i praktiken sker på många håll i Sverige. Djurföretagarna lägger ner av många olika anledningar. Nu kan vi varje vecka läsa om djurhållare som slutar med anledning v att de ledsnat på att känna oro över vargangrepp.

Senast i denna kategori är Gustaf Thelin i Värmland som i helgen fick en 450 kg tung kviga vargdödad.

Betesdjuren försvinner. Vad händer då med den hävdvunna biologiska mångfalden, då när ingen längre har praktiskt behov av hävden?

Jo. Svaret stavas för Sveriges del GRAN eller åtminstone skog. För den som inte kände till det så kan jag upplysa om att 10.000 hektar produktiv åkermark omvandlats till skog varje år de senaste 25 åren. Mer än hälften av norrlands öppna mark har beskogats sedan mitten av 1990-talet. För södra sverige är siffran inte lika farlig, här har vi "bara" tappat 25%.... Självklart med stora förluster av biologisk mångfald som följd. Inte så konstigt att Sverige för länge sedan gav upp tanken på att vara självförsörjande. Vi lever ju i ett globalt handelssystem gudbevars. Det finns ju en marknad som förser oss med det vi vill ha. Så länge det finns pengar att betala med. Så länge det finns transportmedel. Men vad händer framöver? Vi har trots allt passerat peak-oil och de fossilbränslebaserade transporterna kommer att bli allt dyrare. Vad gör vi när vi inte längre kan flyga hem färska kenyanska sockerärtor? Kommer vi att falla tillbaka på härdiga gråärtor eller bara sätta oss ner och gnälla?

Detta är ett av de större perspektiv som vi behöver se våra vargstammar utifrån. Och inte som SNFs ordförande, jobba för stora rovviltstammar för storlekens egen skull. För lyssna på honom, han nämner aldrig varför, eller ens att stammarna skall vara sunda.

onsdag 7 augusti 2013

Om kött i P1

SR P1 har just nu en fenomenalt bra reportageserie om mat och var den kommer ifrån. Det andra programmet sändes just och handlar om kött. Det är ett väldigt bra program som stärker mig i min strävan efter att det kött jag köper skall vara:
  1. svenskt
  2. ekologiskt
Men allra helst skall det vara kött som jag själv producerat, antingen i form av gårdens lamm och fjäderfä eller i form av villebråd jag skjutit.

Så ta er tid att lyssna på programmet, det får en verkligen att fundera över vilket kött man väljer och varifrån det kommer. Om man nu väljer att äta kött över huvud taget.

Lyssna: Tack för maten 20130807 14:30

torsdag 18 april 2013

Rovdjurens kostnader

Igår presenterade jägareförbundet västerbotten lite siffror över de stora rovdjurens faktiska kostnader. Bland annat skriver man:
Vissa kostnader är enkla att fånga, till exempel de 160 miljoner som den senaste Rovdjursutredningen och riksdagens utredningstjänst funnit att den statliga delen av förvaltningen av våra stora rovdjur kostar årligen. Till detta ska läggas särskilda satsningar, till exempel de 5 miljoner som enbart den högaktuella Junseletiken kostat hittills, och att kostnaderna har ökat i takt med större rovdjursstammar.
Lägg på arrendesänkningar motsvarande 68-270 miljoner, kostnaden för älgar och rådjur som rovdjuren tar (jaktligt värde 16.000 respektive 6.500 kr / st), kostnaderna för rovdjursstängsel och framför allt skötseln därav och ytterligare ett par faktorer så landar totalsumman snabbt på över 1.000.000.000 kr per år.

Självklart vill inte Rovdjursföreningen kännas vid så höga kostnader:

Lyssna: Krister Persson från Svenska rovdjursföreningen: ”Inte trovärdigt”

Såhär säger han för er som inte orkar lyssna på inslaget som iofs är väldigt kort:
– Rovdjursutredningen som är alldeles färsk har beräknat kostnaderna för den svenska rovdjurspolitiken till 160 miljarder (sic!). Nu drämmer Jägareförbundet till med att det är en miljard. Jag undekänner verkligen den här berkäkningen, det är en tydlig partsinlaga, säger han.
Men det var ju exakt vad som stod i debattartikeln, att STATENS kostnader för rovdjurspolitiken är 160 miljoner per år. Rovdjursföreningen verkar ha missat att rovdjursutredningen fick kraftfull kritik från många håll just för att den bara tog upp statens direkta kostnader och inte ens gjorde ett försök att fånga samhällets totala kostnader för de stora rovdjuren. Några exempel från när det begav sig härom året, orkar ni inte läsa hela citaten så läs bara kursiveringarna som jag gjort. Först Sveriges Djurbönder:
– Utredaren har inte visat näringens faktiska kostnader för rovdjuren och han ger därmed Riksdagen ett dåligt beslutsunderlag. Det ger ingen bra grund för en bättre samexistens mellan människa och rovdjur, säger Anette Skoog, ordförande för Sveriges Djurbönder.
Sedan LRF i en artikel i ATL:
– Hur kan utredningen föreslå förvaltningssystem och målnivåer för en långsiktig rovdjurspolitik, om man inte vet vad rovdjuren kostar dem som lever där rovdjuren finns? Rovdjursutredningen har i sitt slutbetänkande förbisett det som borde vara grunden för alla slutsatser om målen för rovdjurspolitiken. Inte heller har man följt utredningsdirektivets syfte i vissa delar, säger LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson i en skarp kommentar.
Helena Jonsson konstaterar att statens kostnader för rovdjuren redovisats noggrant i utredningen liksom rennäringens. Däremot saknas uppgifter om de kostnader som rovdjuren orsakar samhället i övrigt.
Såhär skrev jag angående kostnaderna i mitt remissvar på rovdjursutredningen:
Vem bekostar vargen? Detta är en intressant fråga där utredningen bara belyser vissa av kostnaderna, i princip de rent statsfinansiella utgifterna. Man tar för visso upp stängselbidrag etc, men man berör inte de ökade arbetsbörda som tillkommer för att hålla ett rovdjursavvisande stängsel funktionellt i jämförelse med t.ex. ett fårnät, denna kostnad år att sätta en prislapp på. Minskade arrendeintäkter för jakträtt tas inte upp inte heller minskade fastighetsvärden diskuteras seriöst. Överlag saknas många resonemang och beräkningar av kostnader som vargen och de stora rovdjuren direkt eller indirekt orsakar samhället, dess individer och näringsidkare. Det är t.ex. enkelt att räkna ut vad en minskning av mängden jakthundar med 1000 individer kostar Dalarnas näringsidkare i form av uteblivna intäkter. Det är även lätt att ta fram siffror på hur stor minskningen av mängden hundar, särskilt av jakttyp, är i rovdjurslän. Jaktindustrins omfattning hade varit relevant att ta upp och diskutera mer djuplodande än vad som nu görs, såväl nationellt som beräknat specifikt på rovdjurslänen. Och i det sammanhanget hade utvecklingen avseende mängden jaktkortslösare nationellt visavi rovdjurslänen över tid varit relevant att ta upp, likaså utvecklingen vad gäller avläggande av jägarexamen. Det finns en mängd andra kostnadsresonemang att följa upp för att vi skall få en bild av de ekonomiska kostnader rovdjuren medför. Det borde även gå att på ett relativt enkelt sätt identifiera vilka grupper som kommer att drabbas av de högsta kostnaderna till följd av detta.
Sammanfattningsvis så kan jag bara konstatera att det snarast är Rovdjursföreningens representant i radio som är icke trovärdig. Rovdjursföreningens representant vägrar att se till de totala kostnaderna och hänvisar till en starkt kritiserad utredning som för övrigt i sin inledning påpekar att direktiven inte följts fullt ut bland annat avseende de socioekonomiska aspekterna. I det perspektivet är Jägareförbundets belysning av frågan betydligt relevantare än rovdjursutredningens (det bidde en tumme) siffror. Men självklart har Rovdjursföreningen rätt i att det är en partsinlaga, men det gör inte att den på något vis är felaktig eller kan förringas!

onsdag 17 april 2013

Älgjakt del i vapenaffär?

Det finns många sätt att smörja en affärsuppgörelse. Det är en glidande skala där de extremare fallen kallas mutor. Vad man skall säga om Majjid Bashir Ahmeds deltagande i SAABs älgjakt i Karlskoga (med boende på Bofors hotel) vet jag inte riktigt men att den på något vis hänger samman med en vapenaffär med Pakistan torde vara ställt utom allt rimligt tvivel. Jakten kallas för övrigt Boforsjakten. DI skrev om detta igår, jag lånar ett par inledande rader från artikeln:
Saabs agent i Pakistanaffären, Majjid Bashir Ahmed, är en återkommande gäst på bolagets årliga älgjakt i Karlskoga. Här har han haft goda möjligheter att fördjupa sina relationer med Saabs direktörer och diskutera nya vapenaffärer med Pakistan.
Lite längre ner i artikeln:
2010 hade Majjid jaktlycka och sköt en älgtjur.
”Han ville ha hornen med sig hem och det var inte världens lättaste sak”, säger en källa.
Nu står i alla fall direktör Ahmed tillsammans med andra kända näringslivsnamn med i jaktlängderna som fyller en vägg på Bofors Hotel.
 Se även Svensk Jakt.