Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!
Visar inlägg med etikett vapen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vapen. Visa alla inlägg

tisdag 11 juni 2019

klantigt av polisen

Polisen i Täby mm la upp följande bild på facebook tidigare idag:
Ja, de har sugit in en stor mängd vapen. Nej, jag tror inte att ett enda är licensbelagt. Snarare rör det sig om en riktigt fin samling svartkrutsvapen som inte är licensbelagda. Spontant skull jag gissa att det rör sig om avundsjuka, ett svartsjukedrama eller något liknande där polisen spelats ut mot en samlare av någon anledning.

I olika facebookgrupper skrattades det gott åt polisen och efter ungefär 4 timmar plockades inlägget bort. Men som vanligt gäller den gyllene regeln:

En gång på internet - alltid på internet.
________________________
Tillägg: polisens kommentar till den bortplockade bilden

måndag 16 juli 2018

Den svenska polisen: I am the law!

När jag är på semester så brukar jag numera försöka att inte vara uppkopplad. Det gör givetvis att jag missar en massa potentiellt intressanta och viktiga nyheter samtidigt som det gör att jag kopplar av och vilar bättre vilket jag har erfarit att jag behöver. Att skippa uppkoppling periodvis är helt enkelt en överlevnadsstrategi för mig. Så när en mycket intressant, och för polisen frapperande, forskningsrapport släpptes för ett par dagar sedan så missade jag den helt. Fick nys om den först i efterhand. 

Det hela handlar om något jag skrivit om flera gånger tidigare, polisens märkliga egenpåhittade regler som de tillämpar när det kommer till att bevilja, eller avslå, vapenlicenser. Det finns egentligen ingen tydlig linje i det hela, utöver att en bössa måste vara ålderdomlig, men inte allt för ålderdomlig i konstruktionen, för att man utan problem skall beviljas licens utan problem. Har bössan några moderna detaljer, oavsett om de är "tacticool" eller bara ergonomiskt motiverade så måste man idag räkna med ett avslag utan laglig grund. 

Detta är mycket märkligt och uppmärksammas nu i en vetenskaplig rapport av polisen Stefan Holgersson, tillika professor i polisvetenskap. Holgersson har i flera rapporter granskat polisens arbete, säger ofta obekväma sanningar och är generellt mycket kritisk, vilket bland annat gjorde att en tidigare rikspolismästare försökte få bort kurslitteratur skriven av Holgersson från polisutbildningen. 

I den nu aktuella rapporten, Ursäkta men vi är faktiskt POLISEN och vi står över lagen så granskar Holgersson polisens praxis att inom vissa områden hitta på egna lagar och regler. Rapporten sammanfattas såhär (sida 4):
Av rapporten framgår att det inom polisen finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Det handlar inte om bristande intern information, utan om ett förhållningssätt som återfinns hos personal på skilda hierarkiska nivåer. Förhållandet återspeglas i många sammanhang, exempelvis när någon begär att ta del av allmänna handlingar, i vapenlicensärenden, i arbetsmiljöärenden och hur polisen bland annat i pressmeddelande vinklar olika förhållanden m.m. 
De inledande meningarna lyder (sida 8):
Under de dryga tjugo år som rapportförfattaren har bedrivit forskning på polisen har han kontinuerligt kommit i kontakt med en inställning inom polisen att det inte är så viktigt att följa lagar och regler. Inte ens när det rör sig om grundlagar.
Rapporten innehåller många märkligheter kring polisen, som närmast bör ses som en stat i staten, men den pekar ut vapenlicenshanteringen som ett område som utmärker sig. Inte mindre än 10 av rapportens 68 textsidor (referenser, sammanfattning, innehållsförteckning etc tillkommer) berör specifikt polisens hantering av vapenlicensansökningar. Avsnittet innehåller genomgångar av en rad fall, inte minst sådana som gått via förvaltningsrätt och kammarrätt och ett system märks som närmast kan liknas vid en pojke som trampar på myror. Polisen med stora resurser mal ner enskilda individer som försöker hävda sin rätt men måste bekosta detta ur egen ficka genom ständiga överklaganden tills de får prejudikat. Överklagandena kryddas med halvsanna referenser till andra dommar samt formuleringar som ger sken av en annan gällande rättspraxis än den som råder.

Jag började läsa rapporten utifrån de delar som handlar om vapenlicenshantering men kom allt mer att se en myndighet som agerar som en stat med egna regler inuti staten. Där fanns många intressanta delar. Som den om offentliga handlingar. Eller Matrigmatestet för högre chefer som jag inte kan låta bli att citera (s18):
"Matrigma-testen är ett icke verbalt begåvningstest. I en grupp som är representativ för den svenska befolkningen är det en av sex (ca 17 procent) som får ett högt värde på detta begåvningstest. I de befattningar som testerna gäller kan det ses som viktigt att bl.a. kunna se och förstå komplexa problemsamband. Det vore därför önskvärt att resultatet för dessa chefer på begåvningstesten hamnade på en nivå som låg över ett genomsnittligt värde (dvs. hamnade i kategorin högt), men bara knappt 12 procent av polischeferna nådde upp till denna nivå. Det betyder att utfallet avseende antal individer som hamnade i kategorin ”högt” till och med var lägre än vad en normgrupp som är representativ för den svenska befolkningen skulle ha fått. "
I rapporten demonstreras med flera exempel hur polisen frångår likabehandlingsprincipen samt objektivitetsprincipen. Det bör dock påpekas att dessa exempel faller tillbaka på instruktioner från enskilda högre tjänstemän inom polismyndigheten.

Polisen lyckas slarva bort ca 10% av de anmälningar som görs, anmälningar som kommer bort genom att de aldrig ges något diarienuummer. Inte minst gäller detta demokrati- och hatbrott, här sticker område syd ut och tappar bort betydligt fler anmälningar än övriga regioner.

Sedan finns det en utbredd rädsla bland polisens medarbetare att uttrycka kritik och förbättringsförslag internt, något som jag själv hört från ett par poliser jag känner men såhär står det i rapporten (s43):
"Det är vanligt att personer från olika verksamhetsgrenar hör av sig till rapportförfattaren och berättar om saker de tycker är fel och som de är frustrerade över. Det rör sig om personer på olika hierarkiska nivåer inom Polismyndigheten. Orsaken till att de hör av sig verkar vara deras rättspatos i kombination med att de förstår vilka problem som kan uppstå för dem inom Polismyndigheten om de själva belyser problemen. Det finns en stor rädsla bland anställda att bli straffade om de för fram problem."
Jag kommer osökt att tänka på följande popkulturella referens från 2000AD:

Ni kan ju ha detta i bakhuvudet senare i dag då nytillträdde rikspolischefen Anders Thornberg sommarpratar. Hur skall han ratta en organisation med problem som dessa?
_________________
Rapporten har även uppmärksammants i SvD, Corren, Svensk Jakt, BLT, 
Intressant att notera är att rapportens resultat inte plockats upp av TT och därmed fått generell spridning i svenska medier. 






tisdag 22 maj 2018

Jaktpolitik - vad säger partiprogrammen?

Jag har försökt kartlägga var de olika partierna står i fråga om jakt, privat vapenägande samt varg och andra stora rovdjur utifrån de olika partiernas partiprogram. Partiprogrammet är bra att utgå ifrån för det visar vilken tyngd ett parti lägger på en viss fråga. Väljer man att ta upp något i partiprogrammet så är det en tung fråga som partiet står bakom till fullo. Om man inte väljer att ta upp en fråga i partiprogrammet så är det ingen viktig fråga för partiet och alla uttalanden som partiet gör om frågan måste tas med en stor nypa salt.

Min genomgång redovisas först i tabellform där svaren förstärkts med färg i stil med trafikljus, tydligt jaktpositiva svar är gröna, svårtolkade eller neutrala svar är gula och svar som missgynnar jakten är röda. Om ett parti saknar officiell politik på områet så har jag valt att gulmarkera för att tills vidare ge dem ett neutralt omdömme. En fördjupning i de olika partiernas motioner kommer att ge ytterligare indikationer på hur allvarligt partiet ser på jaktrelevanta frågor.

Efter tabellen kommer en kort kommentar om respektive parti och avslutningsvis en lista med länkar till mina källor för den som vill följa upp något.
Sverigedemokraterna (Sd)
Vad gäller Sverigedemokraterna så finner man ingen som helst information om var de står i jakt, vapen och vargfrågor i deras partiprogram. Däremot finner man lite information om var de står i dessa frågor i debattartiklar och en handfull riksdagsmotioner. I och med att SD är tysta om dessa frågor i sitt partiprogram så kan man bara tolka dessa frågor som helt irrelevanta för SD annat än som valfläsk vilket bekräftas av en mängd utspel i jakttidningar och en handfull motioner. Kort sagt, eftersom partiprogrammet är partiets officiella kontrakt mot väljarna så förbinder sig SD inte på något vis att göra på ena eller andra sättet i jakt, varg och vapenfrågor.
Omdöme: Sd saknar jaktrelevant politik i sitt partiprogram, dessa frågor är helt enkelt inte kärnfrågor. Eftersom många jägare på sociala medier framhåller Sd som det bästa partiet i jaktrelevanta frågro så vill jag framhålla följande: Sd är inte ett parti att lita på i jakt-, vapen- och vargfrågor. De gör medvetna utspel för locka jägare men förbinder sig inte till något i jaktrelevanta frågor.

Moderaterna (M)
Moderaterna har en tydlig rubrik om jakt och viltvård i sitt partiprogram där de tydligt tar ställning för att skyddsjakt på varg skall skötas snabbt och enkelt. Vargstammen skall förvaltas. Därtill skall legala vapenägare inte drabbas av samhällets jakt på illegala vapenägare.
Omdöme: Moderaterna driver en politik som är tydligt positiv i jaktrelevanta frågor.

Kristdemokraterna (Kd)
Kristdemokraterna håller en låg profil i jaktrelaterade frågor, det enda som egentligen framgår av partiprogrammet är två tämligen urvattnat ställningstagande om varg och rovdjur där stammarna skall vara livskraftiga samtidigt som den lokala acceptansen är fundamental, detta kan tolkas precis hur som helst beroende på vem som läser det hela.
Omdöme: Kristdemokraterna är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget en positiv inställning till förvaltning av stora rovdjur.

Liberalerna (L)
Liberalernas partiprogram klubbades 2015. I partiprogrammet kan man under naturvård finna en kort skrivelse om rovdjur där det anges att stammarna skall vara livskraftiga samt att det skall ske dialog med lokalbefolkning.
Omdöme: Liberalerna är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget ett tvetydigt ställningstagande i fråga om varg och andra stora rovdjur.

Centerpartiet (C)
Centerpartiet har en tydlig politik på området. De anser att jakt är viktigt och att jägare samt sportskyttar på ett enkelt sätt skall kunna äga vapen. Varg och andra stora rovdjur skall förvaltas genom jakt. Viltförvaltningen skall vara så lokal som möjligt.
Omdöme: C är ett tydligt jaktpositivt parti. De har visat detta i ord och handling sedan låg tid tillbaka.

Socialdemokraterna (S)
Det är lite svårt att leta sig fram i socialdemokraternas partiprogram efter tydliga ställningstaganden om jakt, vapen och varg. Men jakt finns som rubrik på hemsidan och det står tydligt att socialdemokraterna tycker att jakt är viktigt för landsbygden. I det tryckta partiprogrammet står inget om jakt.
Omdöme: S är ganska ointresserade av jaktrelaterade frågor men erkänner jakt som något viktigt för många sympatisörer vilket är positivt.

Miljöpartiet (Mp)
Miljöpartiet framhåller djurrättsaspekten vid jakt, samt att jakt skall vara i samklang med ekosystem. Med Mp:s övriga politik i åtanke, särskilt den om att minimera människans påverkan på naturen, så innebär detta att jakt skall bedrivas väldigt restriktivt. De stora rovdjuren skall vara långsiktigt livskraftiga och tillåtas påverka ekosystemen, detta innebär i klartext avsevärt mycket större rovdjursstammar än idag. Mp saknar jakt- och skytterelevant vapenpolitik.
Omdöme: Mp är minst sagt jaktskeptiska och driver en politik som på många sätt hämmar möjligheterna att bedriva en meningsfull jakt.

Vänsterpartiet (V)
Vänsterpartiet skriver att man vill arbeta för att uppnå livskraftiga rovdjursstammar, vilket i klarspråk innebär att man inte anser att det är så idag och stammarna därmed bör öka. I partiprogrammet finns inga övriga uttalanden om jakt eller privat vapenägande.
Omdöme: V är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget stora rovdjur som de vill ha fler av.

Feministiskt initiativ (F!)
Jag hittar egentligen ingenting jaktrelevant på F!s hemsida och partiprogram, undantaget en rubrik som lyder ”Politik för jordbruk, skog, fiske, övriga naturtillgångar och rovdjuren” tyvärr saknar denna intressanta rubrik någon som helst text/innehåll.
Omdöme: F! har i likhet med Sd ingen officiell politik på området.

Informationen är hämtad från:

F!: https://feministisktinitiativ.se/politik/

________________________
Tillägg 24/7-2018
Partiprogram är bra som utgångspunkt. De ändrar man inte i brådrasket. Oftast måste partiet gå via ett årsmöte/liknande för att ändra partiprogrammet. Det gör dem till det egentliga väljarkontraktet för ett parti. 
Allt som lovas utöver partiprogrammet kan kan partiet ta väldigt lätt på. Det som inte finns i partiprogrammet är lågprioriterat och på ett helt annat sätt förhandlingsbart än det som uttrycks i partiprogrammet.
Därför är det partiprogrammet man skall kika på och inte runda löften riktade till en specifik målgrupp om man vill veta var ett parti egentligen står.

torsdag 26 april 2018

Remissvaren till förslaget om förändringar i vapenlagen

Erik Lakomaa har i facebookgruppen "vapenägare för klok lagstiftning" på ett överskådligt sätt sammanställt remissvaren till revidering av vapenlagen:
Snabb sammanställning av i fredags inkomna remissvar:
Instanser som lämnat remissvar som är emot eller i huvudsak mot utredarens förslag
Svenska Jägareförbundet menar i sitt remissvar att man bör följa EU:s krav och säger nej till klassning av sportskyttevapen i A, liksom till tillståndsplikt för idag licensfria vapendelar (liksom för ljuddämpare). SJF påtalar också att utredningen är bristfällig och innehåller felaktigheter.
Riksidrottsförbundet skriver i sitt remissvar att det är viktigt att förbättra för idrotten, pekar också på att det inte finns behov av tillståndsplikt för magasin, avfyrningsmekanismer (ej heller ljuddämpare). Man pekar också risken med att dela vapenregisteruppgifter.
Föreningen Precisionsskyttarna skriver i sitt remissvar att förslaget att omklassificera sportskyttevapen till kategori A ("krigsmateriel"), vilket EU ej heller kräver, skulle göra att det inte gick att flyga med dem eller och inte heller utan vidare köpa reservdelar till dem.
Statens Maritima Museer skriver i sitt remissvar att förslagen om tillståndsplikt för magasin och andra (idag licensfria) vapendelar, liksom tidsbegränsade licenser innebär problem - och kräver undantag för deras verksamhet om förslagen skulle genomföras.
Naturvårdsverket skriver i remissvaret att utredaren går längre än vad EU kräver, att förslagen innebär ökad administrativ kostnad för staten och innebär problem för jägare, jaktskyttar & handel. De pekar också på att utredaren vill tillståndsbelägga delar som inte definierats.
Svenska Mångkampsförbundet avstyrker i remissvaret utredarens förslag till implementering av vapendirektivet. Förordar istället att inga nya restriktioner som inte krävs av EU införs. Föreslår avskaffande av 5-årslicenser och att vapenpasset erkänns även av Sverige.
Oxelösunds Pistolskytteklubb skriver i remissvaret att utredarens förslag hotar skyttesporten då de innebär stopp för internationellt tävlande i vissa grenar (med vapen utredaren vill klassa i kategori A). De påpekar också att utredaren föreslår licenskrav på ej definierade delar.
Pistolskytteförbundet avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av EU:s vapendirektiv. Pekar bl a på att utredarens definition av vapen i kategori A skiljer sig från EUs, och skulle innebära att vanliga sportskyttevapen omfattades.
Gustavsbergs pistolskytteklubb avstyrker i remissvaret utredningsförslaget med hänvisning till att det går mycket längre än vad EU kräver och bland annat skulle sätta stopp för internationellt tävlande i vissa skyttegrenar. De motsätter sig även bl a tidsbegränsade licenser
Helsingborgs skyttesällskap skriver i sitt remissvar att utredningsförslaget ska förkastas då det går längre än vad EU kräver och står i strid med politikernas intention att ”nya begränsningar bör införas endast i den mån de innebär en konkret säkerhetshöjande nytta".
Stockholms Militära och Polisiära Skytteförening avstyrker utredningsförslaget. Pekar på att det går längre än vad vapendirektivet kräver och b la skulle omöjliggöra internationella tävlingar i vissa skyttegrenar då sportskyttevapen som klassats som A inte skulle gå att resa med.
Ystads Pistolskytteklubb avstyrker i sitt remissvar utredningsförslaget med hänvisning till att det går längre än vad EU:s vapendirektiv kräver och innebär problem för skyttet.
Sveriges Museer skriver i sitt remissvar att utredarens förslag om tillståndsplikt för magasin skapar problem för dem och att krav på deaktivering (av vissa museivapen) innebär att "information går förlorad för framtidens forskning".
Svenska Friskytteförbundet menar i sitt remissvar att Sverige redan uppfyller de krav EU ställer och att det inte finns behov av ytterligare restriktioner. De pekar också på att förslagen i utredningen innebär stopp för visst tävlande utomlands och för försäljning av reservdelar.
Fackförbundet Tull-Kust skriver i sitt remissvar att det är illegala och inte legala vapen som är problemet och att det med anledning av detta är omotiverat att gå längre än vad EU-direktivet kräver. De pekar på även att utredarens förslag orsakar onödiga problem för vapenbrukare.
Sjöormens Pistolskytteklubb avstyrker i remissvaret utredningsförslaget då det går mycket längre än vad EU-direktivet kräver, och bland annat hotar internationellt tävlande i flera skyttegrenar. De menar istället att Sverige bör utnyttja de undantagsmöjligheter som ges.
Edsvalla skytteförening avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av EU:s vapendirektiv. Motsätter sig de nya restriktioner utredaren föreslagit som inte krävs av EU. Pekar också på att utredaren vantolkat direktivet i fråga om vad som gäller för halvautomater.
Göta Vapenhistoriska sällskap avstyrker i remissvaret vapenutredarens implementeringsförslag. Pekar på att förslaget saknar konsekvensanalys och att det strider mot ambitionen i kommittédirektivet att inte onödigt försvåra för legala vapeninnehavare.
Skurups kommun skriver i sitt remissvar att förslagen går längre än vad direktivet kräver och komplicerar för sportskyttar och jägare - menar att regleringarna av magasin, avfyringsmekanismer, omklassning av sportvapen till A och femårslicenser bör strykas.
Jägarnas Riksförbund avstyrker även de utredarens förslag: Sverige bör tvärtom inte införa nya regleringar som inte krävs av EU. JRF menar också bl a att Sverige ska acceptera EU-vapenpasset samt att det ska klargöras att annonssidor inte ska räknas som "vapenmäklare".
Stockholms Luftvärnsförenings Skytteförening avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av vapendirektivet. De framhåller att utredarens förslag, som går längre än vad EU kräver, hotar både deras verksamhet och är till men för totalförsvaret.
Skyttesportförbundet kritiserar i remissvaret utredningsförslaget för att gå längre än EU kräver och motsätter sig de förslag som går utöver direktivet, ex om magasin och idag licensfria delar. SvSF kräver också att Sverige ska acceptera EU-vapenpasset.
Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet avstyrker utredningsförslaget och pekar på att det går längre än vad EU kräver och att utredarens förslag om att kategorisera sportvapen i samma kategori som krigsmateriel skulle omöjliggöra internationellt tävlande eftersom det då inte skulle vara tillåtet att flyga med vapnen. De föreslår också en allmän översyn av vapenlagen.
Östersunds kommun yttrar sig i remissvaret endast specifikt om den del som rör kommunen (brandfarliga varor) men tillägger att utredningsförslaget riskerar att skytteverksamhet försvåras eller omöjliggörs (kommunen skickar med två yttranden, från skytteförening respektive Försvarsutbildarna, ang detta).
Västernorrlands Läns Pistolskyttekrets pekar i sitt remissvar på att utredningsförslaget går längre än vad EU kräver. De avstyrker de restriktioner som inte är tvingande genom EU-direktivet, bland annat tillståndsplikt för magasin.
Uppsala Dynamiska skyttar avstyrker utredningsförslaget: De påpekar att det om det blev lag skulle utgöra ett direkt hot mot skyttesporten (genom begränsning av möjligheter att träna och tävla). Vidare pekar de på att utredaren går längre än vad som EU kräver.
Samlarföreningen Svevap avstyrker utredarens förslag i sitt remissvar och menar att anledning att gå längre än vad EU kräver saknas. De säger nej till bla reglering av magasin, nya märkningsregler och tidsbegränsade licenser. De pekar även på att utredningen innehåller felaktigheter.
Advokatsamfundet skriver i sitt remissvar att "nya restriktioner för legalt innehavda vapen ska ske med återhållsamhet" och "det saknas skäl att gå längre än vad ändringsdirektivet kräver".
Föreningsrådet i Ale kommun avstyrker förslaget och pekar på att de har flera skytteföreningar i kommunen som skulle drabbas hårt av utredarens förslag, de påtalar också att förslagen, tvärtemot intentionen från politikerna, är "onödigt betungande för enskilda licensinnehavare".
Svenskt forum för jakt-, skytte- och vapenfrågor avstyrker i sitt remissvar utredningsförslaget, de pekar på att det går längre än vad EU-direkrivet kräver och innehåller flera förslag, exempelvis magasinregleringar och regleringar av halvautomatiska sportvapen, som tidigare lag föreslagits i utredningar men då fått nej av politikerna.
Västsvenska dynamiker avstyrker i sitt remissvar utredarens förslag. Pekar på att det hotar deras verksamhet liksom föreningens samarbete med Försvarsmakten. De säger nej till omklassning av sportvapen till A", tidsbegränsade licenser, tillståndsplikt för fler vapendelar m m
Rosersbergs Pistolskytteklubb avstyrker i sitt remissvar implementeringsförslaget. De menar att skäl saknas för att gå längre än vad EU kräver och att det liggande förslaget innebär stora problem för skyttesporten.
Sveriges Vapenägareförbund avstyrker i remissvaret förslaget. De pekar på att det strider mot tillgänglig forskning, går längre än vad EU kräver, och i praktiken förbjuder vissa former av idrottsskytte. De pekar också på att utredarens förslag går emot totalförsvarets intressen.
Linköpings kommun skriver i remissvaret att godtar de delar som krävs av EU men att de förslag som går utöver Vapendirektivets krav (omklassning av sportvapen till A, femårslicenser och tillståndskrav för magasin och andra idag licensfria delar) måste utredas ytterligare innan beslut kan fattas.
Mölndals pistolskytteförning avstyrker utredarens förslag i sitt remissvar. De menar att förslaget går betydligt längre än EU kräver och vad som varit regeringens intention, förslagen skulle också innebära allvarliga problem för skyttesporten.
Svenska Westernskytteförbundet skriver i remissvaret att de avstyrker utredarens förslag då Sverige redan uppfyller EU:s krav och det inte finns skäl att införa nya utöver dessa.
Kungsbacka-Wiske Sportskyttar avstyrker i remissvaret utredningens förslag då detta skulle hota deras verksamhet. De påpekar också att flera av de delar utredaren vill tillståndsbelägga inte är definierade och att det är orimligt att kriminalisera innehav av odefinierade delar.
Därtill har ett stort antal privatpersoner lämnar remissvar, i stort sett alla avstyrker föreslaget.
Instanser som lämnar remissvar som är för eller i huvudsak för utredarens förslag
Tullverket menar att förslaget inte är restriktivt nog. Föreslår bland annat att det ska anges på licenser hur många magasin, avfyrningsmekanismer och ljuddämpare som får innehas till vapnet och vilka typer de får vara av.
Åklagarmyndigheten har i remissvaret inga synpunkter på utredningsförslagen när det gäller deras verksamhet. Menar däremot att tillståndskrav för ljuddämpare ska behållas då tillståndsgivningen till ljuddämpare för jakt är mycket restriktiv, att de är stöldbegärliga och att avskaffat licenskrav kan leda till en ”betydande ökning av ljuddämpare på olika vapen, inte minst på tyngre kulvapen”, de pekar också på att det inte har med direktivet att göra utan "har grund i framställningar från jägarorganisationer".
Polismyndigheten ställer sig i remissvaret positivt till utredningsförslaget. De vill även att innehav av magasin och avfyringsmekanismer ska kunna ses som synnerligen grovt vapenbrott, att det ställs aktivitetskrav på föreningar, och innehav av halvautomatiska gevär ska kräva "synnerliga skäl".
De skriver även att de bör få befogenhet att bestämma vilka vapen som är "lämpliga för sitt ändamål". Det motsätter sig även att ljuddämpare ska bli tillståndsfria
Följande instanser har lämnar remissvar som indirekt berör vapenfrågan
Förvaltningsrätten i Malmö har inget att invända för deras vidkommande men skriver i remissvaret att det, för att uppfylla EU-krav för undantag för vapen i kategori A nog krävs att kriterierna för innehav regleras i lag, inte genom att polismyndigheten utfärdar föreskrifter.
Eksjö kommun har i sitt remissvar inga synpunkter på förslaget vad gäller den del som rör kommunens verksamhet. De menar dock att det är nödvändigt att en konsekvensanalys som belyser konsekvenser för försvarsförmågan genomförs innan beslut fattas.
Svenska Armborstunionen skriver i sitt remissvar att förslagen inte borde omfatta dem men att utredarens oklara definitioner gör att osäkerhet råder därom. De skriver också att utredaren "inte har en aning om vad ett armborst är"
MSB yttrar sig inte (med undantag om §21 i Lagen om Brandfarliga och Explosiva varor) om de förslagen i utredningen men lämnar ett allmänt yttrande om att det är ”viktigt att begränsa tillgången på vapen, inte enbart automatiska och halvautomatiska”.
Följande instanser har lämnar remissvar som inte rörande vapenfrågan, eller har avstått ifrån att svara på remissen
Socialstyrelsen
Huddinge Kommun
Justitiekanslern
Kammarrätten i Jönköping
FMV
FOI
Svea Hovrätt
Riksantikvarieämbetet
Riksdagens ombudsmän
Säkerhets- och försvarsföretagen
Södertörns brandförsvarsförbund
Vimmerby kommun

måndag 26 februari 2018

Svenska OS medaljer - skjutvapen avgörande


Vinter-OS i Pyeongchang är nu över för sveriges del är det det bästa någonsin mätt i antal guld- och silvermedaljer. Som vanligt får vi tacka vapeninnehavarna för detta:

  • 7 guld varav 2 i skidskytte (Hanna Öberg och herrarnas stafettlag).
  • 6 silver varav 1 i skidskytte (Sebastian Samuelsson).
  • 1 brons.
Vid de senaste 2 sommar-OS har Håkan Dahlby respektive Marcus Svensson tagit silvermedaljer. 

Så trots att polis och politiker gör det allt svårare för legala vapenägare så bärgar sverige medaljer i just skyttegrenar, i Peyongchang över 20% av medaljerna! Men då hör man inga populistiska uttalanden om att det civila vapeninnehavet bör begränsas för då är vapnen helt plötsligt bra och accepterade - de der ju sverige framgång!

Så varför inte ta fasta på detta och gynna ansvarsfullt civilt vapenägande istället för att krångla till det så som man gör med tillståndsgivningen idag. En myndighet (Naturvårdsverket) anger vad som är lämpliga vapen ur ett jaktligt perspektiv, men bara för att Naturvårdsverket säger OK så innebär det inte att Polisen gör det för de har sina egna regler som härrör från ett par högt uppsatta tjänstemäns personliga tyckanden och politiska agendor. Ser vi inte upp så riskerar vi att kamma hem färre medaljer i framtiden till följd av polisiär klåfingrighet.

söndag 4 februari 2018

Praktiska övningar tillsammans med sonen

I helgen har jag och sonen övat på lite olika saker tillsammans. På lördagen var vi hos några vänner, där passade vi på att öva säker vapenhantering med lite skytte som belöning. Det märktes att pajken tyckte att vapnen var lite tunga efter ett par skott, men den primala glädjen hos honom gick inte att ta miste på....

 På söndagen övade vi på att tända eld med eldstål. Sonen fick riktigt bra kläm på eldskapandet tämligen omedelbart, men han upptäckte samtidigt att det var stor skillnad mellan olika eldstål vad gäller hur lätta de är att använda. Ett tiotal äldar startade sonen innan vi gav oss för kylan och krampen i sonens tumme.

Vår grundläggande filosofi är att praktisk kunskap är viktig. Att kunna säker vapen- och eldhantering är två sådana kunskaper som är en bristvara i samhället, därför är det motiverat att börja i tid.










torsdag 1 februari 2018

Ny vapenamnesti - ett spel för gallerierna

Idag inleds en ny vapenamnesti, det innebär att vem som helst kan lämna in vapen utan rsk för påföljd för innehavet. Amnestin löper 1/2-30/4.

Politikerna och polisen beskriver amnestin som ett sätt att få bort vapen från gatorna. Tidigare vapenamnestier (1993, 2007 och 2013) har beskrivits som lyckade, ca 30.000 vapen och 29 ton ammunition lämnades in under de två första. Men vad är det egentligen som folk har lämnat in? Jo:

  • Ungefär hälften av allt som lämnas in är gamla jaktvapen. Det rör sig generellt sett om äldre vapen som blivit liggande efter att ägaren avlidit. Här kan ju nämnas att det finns kvar en hel del vapen från tiden före införandet av krav på vapenlicens, det är faktiskt så illa att ca 90% av de inlämnade vapnen av svenskt ursprung är från tiden före vapenlicensernas införande. Här finns även en stor mängd vapen som är det har funnits licens på men där polisens register lämnar mycket övrigt att önska, dvs vapnen har inte sökts upp när ägaren avlidit just på grund av at registerföringen varit bistfällig. Här finns garanterat ett och annat stulet vapen som återkommit på detta vis men de är försvinnande få i sammanhanget. Gissningsvis finns här också en stor mängd gamla repetervapen från hemvärnet som av någon anledning har blivit kvar ute i stugorna. Kategorin innehåller fler hagelpapen än kulvapen. 4 kulgevär och 12 hagelgevär var ombygda till enhandsvapen.
  • Ungefär 30% har varit enhandsvapen. Här skall man vara medveten om att det förvisso rör sig om enhandsvapen men att det bland dessa vapen finns mycket gott attrapper (vanligt vid rån), signalvapen (ollonpistoler/motsvarande, där licensplikt infördes relativt nyligen) samt icke licenspliktiga svartkrutsvapen. Enhandsvapen som klassificeras som "mycket gamla" utgör över 25%, bland dessa ingår över 300 amerikanska svartkrutsrevolvrar. Min misstanke är att även enhands luftvapen och soft air-guns förts till denna kategori men det har jag inget belägg för. 
  • 20% uppges vara automatvapen, vapendelar och luftvapen. Min spontana reaktion är att man fört ihop dessa kategrier för att det skall framstå som att fler automatvapen lämnats in, för det totala antalet automatvapen som inkom 2007 uppgick till 38 stycken varav de flesta utgjordes av k-pistar, dvs antagligen gamla hemvärnsvapen som blivit kvar sedan innehavaren avlidit.
Det är kulturhistoriskt sett mycket oroande att så många vapen är av så hög ålder. Vid förra amenstin reagerade vapensamlare över att polisen inte informerade om vilka vapen som inte behöver lämnas in och förstöras:
– Det är tragiskt att sådana vapen skickas för destruktion. De är oftast inte licenspliktiga över huvud taget och borde inte alls lämnas till polisen. Den som vill bli av med vapnet borde sälja det på öppna marknaden.
Vidare:
– Folk som inte tagit reda på vad det är för vapen de har riskerar att bli lurade. Den som sett på Antikrundan vet vilka värden gamla gevär kan ha.

Man kan konstatera att vapenamnestin reducerar antalet okontrollerade vapen men den intressanta frågan är om det är relevanta vapen som inkommer, är det verkligen vapen som riskerade att komma till användning vid "skjutningar" som lämnats in. Jag är mycket tveksam. Min åsikt är att det är ett populistiskt slag i luften. Det är ett sätt att framstå som handlingskraftig utan att påverka det egentliga problemet. Och detta populistiska mediaspektakel kostade skattebetalarna 5,7 miljoner kronor senast det genomfördes. För 5,7 miljoner kr hade man kunnat avlöna 10 polisassistenter i ett år med 2007 års löneläge. Frågan är om inte de hade gjort större mytta.

Sammanfattningsvis: erfarenheten från de senaste två vapenamnestierna visar att de primärt är ett spel för gallerierna som får politiker och polis att framstå som handlingskraftiga i media.

tisdag 15 augusti 2017

Rätt eller privilegium att få inneha skjutvapen?

I veckan har nyheten om den halländske anhängaren till Nordiska motståndsrörelsen som blivit av med sina vapenlicenser varit lite av en snackis i vissa kretsar på sociala medier. Själva nyheten handlar sammanfattas såhär i halländsk media:
I slutet av juni beslagtog polisen två gevär och ammunition som ägs av en man boende på en ort i norra Halland. I polisens beslut står att mannen är "mycket aktiv" medlem i Nordiska motståndsrörelsen, NMR, en organisation som förespråkar väpnad kamp och revolution med målet att inrätta en nordisk nationalsocialistisk republik.
I gängse ordning överklagar mannen beslutet.  Hur det går sedan vet vi inte mer om än att det fnns gott om exempel på andra aktiva medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen som fått sina licenser indragna. Genomgående är säkerhetspolisens, om de olika rättsinstansernas, syn på saken att medlemmar i våldsbevakande och samhällsomstörtande organisationer inte skall ha tillgång till lagliga vapen. Och då spelar det ingen roll på vilken politisk kant personerna befinner sig, de kan lika gärna vara höger- som vänsterextremister eller för den delen våldsbejakande islamister, det kvittar de skall ändå inte ha tillgång till samhällssanktionerade vapen. Säkerhetspolisen har trots allt hyfsad koll på de här grupperingarna vilket framgår tydligt i den utredning från Brottsförebyggande rådet som publicerades 2009, Våldsam politisk extremism heter den och kan samanfattas såhär:
I Sverige finns politiska krafter som är mot demokratin och de värden som det demokratiska samhället står för. På ena sidan finns grupperingarna inom vit makt-miljön. De vill införa ett upplyst diktatoriskt ledarskap. På den andra sidan finns den autonoma miljön med det klasslösa samhället som vision. Till den autonoma miljön hör också enfrågegrupperingar som djurrättsaktivister.
Kännetecknande för vit makt-miljön och den autonoma miljön är att våld och andra brott accepteras som ett led i den politiska kampen. Vissa personer inom miljöerna begår sådana brott.
Hur är det då med vapentillgången? Jag läser i BRÅs utredning på sidan 14:
Inom vit makt-miljön finns dessutom personer som har vapenutbildning, exempelvis är jägarexamen förhållandevis vanligt. En del har militär utbildning genom värnplikt, men tillgången på personer med avancerad militär utbildning är mycket begränsad. Inom vit makt-miljön finns relativt stor tillgång till både legala och illegala skjutvapen. Ett mindre antal vit makt-anhängare förfogar också över automatvapen och sprängmedel.
De nyligen avkunnade dommarna mot tre män i Göteborgstraketn, tre män från Nordiska Motståndsrörelsen, visar att de är villiga att använda sprängmedlen i syfte att skada andra människor. Så det vi står inför är alltså människor med våldskapital som de är villiga att använda mot samhället. Skall samhället då låta människor inom dessa organisationer betros med legala vapen?

För mig är svaret glasklart. Det som förvånar mig är att det inte är det för alla jägare och vapenägare. Vilket blivit extra tydligt i diskussionerna på sociala medier de senaste 4-5 dagarna. Såhär kan det låta i grupper på facebook:
Nä , detta är livsfarlig genväg från våra myndigheter - och sånt här får lätt eget liv i ett land som sverige med alltför lågt utbildade "högutbildade". 
Det var en släng av bildningsförakt, nästa uttalande blandar ihop våldsbejakande organisationer med åsiktsregistrering. I Sverige får man ha vilka åsikter man vill, däremot får man inte ge uttryck för dem hur som helst:
Man är ute på en ytterst farlig väg om man utgår från åsiktsregistrering vid beslut om vem som ska inneha vapenlicens. Nästa steg: Nja den är ju kommunist eller den är moderat som pappa var nazist under kriget och då eskalerar man till slut till "in absurdum"
Nedan följer en halsbrytande konspiratorisk vändning mot polisen samt en makalöst passiv hållning som tycks förespråka att man INTE skall agera proaktivt mot brott:
Nej. De skall ha kvar sina vapen.
Om man skall dra in deras vapen skall man dra in polisens vapen med. Polisen KAN ju göra dumma grejer. Tycker även de skall ha rätt att bära handeldvapen likt alla som inte är dömda för våldsbrott borde ha. Den dagen man är dömd för ett kan man besluta om att ta en persons vapen. Inte innan.
Effekten av det nästa skribent skriver är intressant, vår föreningsfrihet gör att många organnisationer som med självklarhet är terrorklasade i andra länder inte är det i Sverige, skribenten tycker att medlemmar i dem därför skall få ha vapen:
Det är helt enkelt självklart. Så länge organisationen ifråga inte är terrorklassad och förbjuden ska de hålla tassarna borta.
Två till som tror att det är en fråga om åsiktsregistrering och glömmer bort vapenlagen kap 2 §5 (se länge ner):
Ja Sverige blir bara värre o värre tycker att det blir allt mer likt gammla Östblocket med åsiktsregistrering och grannar som håller koll på varandra och tjallar om någon gör fel.tycker vi börjar bli förtrycka medborgare som snart inte har ett smack att säga till om..fyfan
Om den för stunden styrande regeringen arbiträrt skall kunna neka olika föreningsmedlemmar och odömda individer vapenlicens av ideologiskt politiska aneldningar som det ser ut som det är frågan om här, är det långt gånget och ett mycket oroande prejudikat.
Det är viktigt att hålla reda på att detta inte är en fråga som berör åsiktsfrihet och föreningsfrihet, för vi har detta i Sverige och det är en demokratisk rättighet att värna. Det handlar om att samhället inte behöver betro medborgare med förtroendet att inneha vapen om de visar tendenser att bruka dessa mot samhället och att delta aktivt i extrema våldsbejkande organisationer är precis en sådan sak som diskvalificerar medborgaren som vapeninnehavare. Då är man helt enkelt inte lämplig, bara att se till vapenlagens kap 2 §5:
Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.
Med detta torde mitt svar på rubriken vara givet. Jag anser att det är ett förtroende och privilegium att få vara vapenägare. Jag anser inte att det är en självklar rättighet för de som inte ställer upp på samhällets grundläggande regler.

onsdag 12 juli 2017

Tveksamma känslor inför viktigt mål i HFD

De som följt min blogg genom åren vet att jag skrivit mycket om Polisens önskan att på detaljnivå bestämma vilka vapen som är ok för svenskar att inneha oavsett om de är skyttar eller jägare. I dagsläget är det Naturvårdsverket som relgerar vad som är godkända jaktvapen, Polisen tillämpar dessa regler och gör sitt bästa för att inskränka möjligheterna till personligt anpassade vapen så mycket som möjligt. Det innebär dels att polisen systematiskt nekar licenser på en mängd kalibrar vilka är formellt godkända för jakt. Det innebär att polisen successivt snävar in vilka halvautomatiska vapen som man skall få jaga med, dvs de nekar licens på vapen Naturvårdsverket godkänner. Polisen nekar licenser varianter på vapen där kolven bytts mot kolv med pistolgrepp då man anser dessa olämpliga för jakt trots att det inte finns några regler för detta i fråga om repetervapen. Det har gått så långt att polisen börjat neka jaktlicens på det klassiska Sauer 200 STR, som finns i många jägar- och sportskyttehem detta trots att det är ett synnerligen klassiskt repetergevär om än mer välskjutande än många andra.

Aktuellt just nu är ett mål som kan få stor betydelse för framtiden. Det gäller om polisen skall kunna detaljstyra vilka gevär som får användas inom olika sportskyttegrenar, eller snarare är "lämpliga". Cyniskt och effektivt så har polisen valt ut den lilla sportskyttegrenen IPSC (dynamsikt skytte) för att driva sin sak. För att göra sitt mål starkare så ha Polisen valt en ansökan där det inte finns ett stort starkt förbund som kan stödja den sökande. Polisen har förlorat målet mot den sökande i Kammarrätten men överklagat och fått prövninstillstånd i Högsta Förvaltnignsdomstolen. Det innebär att ett avgörande där blir prejudicerande. Om det påverkar jägare eller ej beror helt på hur en dom formuleras, men man kan lugnt räkna med att om polisen vinner detta mål så kommer de inte att vila på hanen utan successivt minska vapenutbudet även för jakt med hänvisning till "lämplighet". 

Detta innebär att målet är viktigt för såväl skyttar som jägare. Hittills har den sökande representerat sig själv men han är smart nog att inse att det kommer att krävas mycket kunnig juridisk kompetens för att klara av en förhandling i HFD och har därför anlitat advokat Sebastian Scheiman som är specialiserad på att företräda privatpersoner i tvister mot myndigheter. Men det kostar pengar och även om den sökande vinner så får han betala sina advokatkostander vilka beräknas landa på drygt 200.000 kr. Det är alltså såväl framtida vapenvalsmöjligheter som en persons privatekonomi som står på spel. 

Den sökande har sålunda startat en insamling för att täcka de förväntade kostnaderna. Det gör via crowdfunding på GoFundMe eller via swish (0704245115). Insamlingen verkar gå hyfsat bra. Så långt håller jag på den sökande då jag tycker att Polisen börjat bli allt för klåfingrig i fråga om detaljstyrning av vapenlicenser. 

Men sedan blir det känslomässigt och i mitt tycke moraliskt tveksamt. Lobbyorganisationen Firearms United, som gjorde ett hästjobb för att mildra skrivningarna i EUs vapendirektiv, har nämligen annonserat att de går in och bekostar de kvarvarande advokatkostnaderna. 

Jag har mycket svårt att acceptera att det behövs pengar från en internationell lobbyorganisation för att bekosta ett juridiskt mål i Sverige. Jag accepterade inte att Ellinor Grimmark tar emot pengar från amerikanska abortmotståndare. Skulle jag acceptera att internationella lobbypengar används i det nu aktuella målet så måste jag i konsekvensens namn även välkomna Alliance defending freedoms stöd till Ellinor Grimmark och det gör jag helt enkelt inte. Samtidigt tycker jag att Polisen beter sig totalt oacceptabelt. 

Det är fan inte lätt att vara konsekvent. Men för att göra det lättare så är ett bidrag via GoFundMe eller swish (0704245115) så att Firearms Uniteds stöd inte behövs ett alternativ!
_______________________________
Notera: Älgflugornas Herre har semester just nu och det kan därför dröja innan kommentarer publiceras. 

torsdag 6 juli 2017

Gubbproblem...

Gubbproblem kan innebära att man har problem med gubbar. Det har vi nog alla lite till och från men jag har andra gubbproblem. Mina ögon håller på att förgubbas. För att ni inte skall få några förutfattade meningar så innebär det inget annat än att jag börjar få svårt att fokusera på skåre-korn när jag skjuter med fasta riktmedel. Det har gjort att jag svingats vidta åtgärder avseende min drilling. Jag lämnade helt sonika in den till bössmakare Tommy Bergman och lät montera hakmontage. Det blev faktiskt riktigt snyggt även om det skiljer 100 år i ålder mellan bössa och sikte.
Monteringen av ett kikarsikte innebär inskjutning. Jag har därför börjat skjuta in siktet med ett skott per dag. Samtidigt har jag passat på att kontrollskjuta övriga bössor. Igår var det 6,5-ans tur. Såhär blev resultatet på 120 m håll, det översta hålet är min jaktammo (sako) och de övriga tre är norma jaktmatch:
Inskjutningen fortsätter liksom kontrollskjutningen av övriga vapen.

tisdag 20 juni 2017

Classic Vapen försatta i konkurs

Borås tidning skriver att Classic Vapen har försatts i konkurs efter beslut i Borås Tingsrätt. Det var fodringsägarna Almi och banken som begärde det hela. Classic vapen hade skulder på över 10 miljoner kr. Enligt alla bolag så ser företagets senaste resultat ut såhär:
Visst, röda siffror men inte så värst extrema om bolaget i övrigt hade varit välskött. Notera dock att 2016 inte finns med i grafen så frågan är om det inte var då som allt gick helt över styr.

Det blir intressant att se vilka som fångar upp Classic Vapens olika agenturer. Vilka de nu kan tänkas ha kvar....

lördag 1 april 2017

EUs vapendirektiv i praktiken - 6,5x55, 30-06 och 308w förbjuds!


I går eftermiddag, som dagens sista nyhet, släpptes ett pressmeddelande från justitiedepartementet och miljödepartementet gemensamt. Pressmeddelandet innehöll information om Sveriges tillämpning av det nyligen beslutade europeiska vapendirektivet. Beslutet togs vid ett snabbt regeringsmöte direkt före lunch sagda fredag.
Trots politikers löften om att vapendirektivet inte är något hot och inte kommer att påverka den svenska jakt- och skytterörelsen så visar fredagens pressmeddelande det motsatta. Redan den inledande meningen avslöjar att (mp) haft ett stort inflytande över tillämpningen vilket ligger i linje med att (mp) fått ta alla jaktrelaterade beslut under 2017 (antagligen som en eftergift och för att (mp) gentemot sina väljare skall framstå som segerrika):
EU:s vapendirektiv skall implementeras och regeringen avser genom detta öka säkerheten för medborgarna i kombination med att skapa miljönytta.
Här kan man fundera på hur vapendirektivet kan ge miljönytta, men den frågan klarnar några rader ner i pressreleasen:
Redan idag är militära vapen förbjudna för civilt innehav, som en förlängning av detta förbjuds militära kalibrar. Detta innebär att vanliga älgjaktskalibrar som 6,5x55, 30-06 och 308 winchester förbjuds. Konsekvensen detta innebär för jägare och sportskyttar vägs med råge upp av den miljövinst som görs genom att de tre vanligsat förekommande kalibrarna tas bort och med dem en spridning av 312 ton rent bly i skog och mark varje år. 
Konsekvensen blir stor. Det gäller med andra ord att snabbt byta ut vapen i de aktuella kalibrarna* så snabbt som möjligt (IDAG!) innan handlarna insett problemet och vägrar ta emot inbyten i dessa kalibrar. De nya reglerna skall börja gälla från halvårsskiftet 2017, dvs 30/6. Den hastiga implementeringen förvånar, å andra sidan har Sverige alltid strävat efter att vara "lydigast i klassen" i EU. Själv avser jat att åka till min lokala vapenhandlare redan idag och byta in min 6,5-a, att åka till Torsbo och utnyttja deras stora utbud är lockande men jag tror Torsbo är bättre uppdaterade på de kommande relgerna än min lokala handlare så det får bli där...

Miljöminister Karolina Wald lämnar en kort kommentar på twitter och tillfogar hashtaggen #miljöseger;
Genom att plocka bort vanliga kalibrar minskar vi mängden bly som sprids i naturen. 
Polisens sakkunnige på vapen, Peter Rangsell, retwittrar och tillfogar:
SEGER! Militära kalibrarna försvinner från Sverige! Inga mer skjutningar!
En minut senare tillfogar han:
Dags för en ny vapenamnesti så vi får undan jägarnas vapen!
Närmare midnatt kommer en uppföljning:
Nästa mål: Krympt vapengraderob.
Rangsells högra hand Nils Penninger svarar:
Skål för det broder!
Rangsell rundar av kvällen med följande svar riktat till Spänninger:
Jag står för nästa SHOT så fort vi ses ;-)
 Jag lovar att återkomma så fort jag har mer information i ärendet. Men tills dess är det bäst om alla själva sätter sig in i den lilla information som finns tillgänglig.

Regeringens pressmeddelande finner du HÄR.
Regeringens internremmiterade beslutsunderlag finner du HÄR.
__________________________________
*Den fullständiga listan över vilka kalibrar som kommer att förbjudas finner du HÄR.

fredag 27 januari 2017

Jägare som del av det svenska försvaret?

Tidigare värnades svenskens skytteförmåga. Skytterörelsen ingick som en del i totalförsvaret och vapen var något naturligare än idag. Nu betraktas vapen med misstänksamhet och EU har precis tagit ytterligare ett steg mot en skärpning av de övernationella regler som reglerar medborgarnas möjligheter att inneha vapen. Steget innebär att man i än högre grad misstor jägare och sportskyttar.

I det läget blir det riktigt intressant när Försvarsmakten går ut och ber jägare om hjälp:
”Som jägare är du observant och pålitlig. Du rör dig dessutom mycket i skog och mark. Men framför allt är du bekant med normalbilden, det vill säga, du vet hur det ser ut när allt är frid och fröjd”, skriver de i utskicket och fortsätter:
”Ju fler som håller ögonen öppna, desto bättre kan vi värna om Sveriges integritet”.
Det hela handlar om att sverige ständigt utsätts för främmande makters informationsinhämtning, kanske även sabotage. För att höja säkerheten och bevakningen vill försvarsmakten ha hjälp, sedan i höstas finns faktiskt en konkret tipstelefon inrättad:
Både Säkerhetspolisen (SÄPO) och Försvarsmakten gör bedömningen att det pågår ständigt främmande underrättelseinhämtning mot Sverige och svenska intressen. Det krävs att samhället gemensamt tar ett aktivt ansvar för att vi tillsammans ska kunna förebygga och förhindra säkerhetshotande verksamhet.
Vidare:
Det går inte att förklara exakt vad Försvarsmakten vill ha in för tips. Men de flesta kan själv avgöra vad som är viktigt och vad som är något som avviker från normalbilden. Känns något fel eller konstigt är det bättre att rapportera en gång för mycket än en gång för lite. Försvarsmakten gör övertiden en sammanvägd bedömning av all tillgänglig information - det är inte bara en enda rapport som ligger till grund för vår sammanvägda bedömning och eventuella åtgärder.
Exempel på saker som är intressanta för Försvarsmakten är:
- Fordon som kör till ett militärt skyddsobjekt.
- Individer eller fordon invid ett skyddsobjekt.
- Individer eller fordon i anslutning till militär verksamhet.
Det kan röra sig om kriminella som kartlägger i syfte att göra angrepp på Försvarsmaktens anläggningar eller främmande makt som vill komma över skyddsvärd information. Kriminalitet och främmande underrättelseinhämtning är de vanligaste säkerhetshotande verksamheterna som riktas mot Försvarsmakten.
Så när politikerna misstror och snävar åt reglerna för legalt vapeninnehav räcker försvaret upp en hand och ber om hjälp...

tisdag 17 januari 2017

Polisen: Om en person tas med vapen och erkänner så får de gå

Igår (2017-01-16) på tåget till jobbet så läste jag METRO. På METRO debatt fanns en debattartikel* signerad två jurister. Juristerna går till kraftig attack mot inrikesminister Anders Ygemans tankar kring att lagföra bus som påträffas med illegala vapen direkt. Juristerna pekar på det rättsosäkra i detta. Bland annat skriver de:
För att dömmas för vapenbrott måste vissa krav vara uppfyllda, bland annat att den mistänkte utan tillstånd har ett vapen som kräver tillstånd. En rättsäker utredning för att fastställa om ett misstänkt vapen faller under denna beteckning tar ofta längre tid än vad Anders Ygeman föreslår.
På sätt och vis har de rätt. Ser man till de vapen som redovisas vid de olika vapenamnestierna är det förhållandevis många som inte är licenspliktiga men som trots det redovisas som lyckade inlämningar. Detta, och fler faktorer, talar för att polisen inte fullt ut har koll på vad som är licenspliktigt och vad som ej är det i samband med beslag. Samtidigt finns det en annan sida av myntet som med all önskvärd tydlighet belyses, intressant nog samma dag som METRO artikeln, men nu i ett helt annat perspektiv. Polismästare Petra Stenkull beskriver situationen i Malmö:
– Vi tar vapnet i beslag, men personen släpps och sedan köper han ett nytt vapen, säger Petra Stenkula, polismästare för utredningsenheten Syd.Polisen beslagtar en hel del vapen i Malmö. Men enligt Petra Stenkula, polismästare för utredningsenheten Syd, är det en droppe i havet.
– Vi tar närmare 200 vapen i beslag från kriminella i Malmö varje år. Och vi tar bara en bråkdel, säger hon och fortsätter:
– Det är mycket med svenska mått mätt. Och det har ökat de senaste tre-fyra åren.
Det smugglas in en stor mängd vapen till Malmö, enligt Stenkula, och de är både lättillgängliga och relativt billiga, menar hon.
Situationen i Malmö är riktigt absurd, Stenkull igen:
– När vi tar en person med vapen är de så pass insatta att de vet om att om de erkänner så går de ut. Vi tar vapnet i beslag, men personen släpps och sedan köper han ett nytt vapen
Hon får medhåll av fd riksåklagare Svben-Erik Alhem (som jag inte brukar ha så stort förtroende för pga hans engagemang för den extrema organisationen Djurskyddet Sverige):
– Sedan måste det ske en straffskärpning. Minsta lilla befattning med ett illegalt vapen ska leda till mycket långa fängelsestraff. Domstolarna ska också få kritik; man är för mesig när det gäller att klippa till med stentuffa påföljder, säger han.
Kort sagt, för medborgarnas, allmänhetens och, faktiskt, busets säkerhet behöver vapenlagen tas på allvar och då jag håller med Ygeman om att brottsutredningen i princip är färdig i och med att en person påträffas med ett vapen hen inte har tillstånd för. Om hen då placerades i häkte, eller fängelse, utan att passera gå skulle mycket vara vunnet. Det skulle bli en risk för buset att vandra genom stadens gator med vapen på fickan istället för tvärt om.

Min uppmaning till juristerna i METRO blir, byt perspektiv! Försök att se samhällsrisken och brottsoffrens risk istället för att skydda brottslingar.
______________
*Tyvärr finns den i skrivandets stund inte utlagd på METROs hemsida. EDIT: den publicerades med 1 dags eftersläpning.

torsdag 1 december 2016

Polisens licenshaveri drabbar såväl individer som företagare

Det blir allt tydligare att polisens licensstrulande, dvs detta att inte lätt och smidigt expediera vapenlicenser utifrån gällande regler utan försöken att blanda ihop vapenpolitik och tyckande med myndighetsutövning, drabbar såväl enskilda som företagare. Jag har tidigare diskuterat sambandet mellan att ett antal butiker gått i konkurs med långsam licensgivning vilket resulterat i stora varulager som inte kunnat omsättas. Nu är det inte givet att butikerna skulle överlevt ändå, konkurrensen med den nätbaserade handeln har gått hårt åt jaktbutikerna men polisens saktfärdiga licensgivning har knappast underlättat situationen.

Vad gäller privatpersoner så finns det gott om individer som får vänta oförsvarligt länge på sina licenser. Jägare missar stora delar av jaktsäsonger på grund av handläggningstider som allt som oftast drar iväg över 22 veckor. Personligen skulle jag idag aldrig byta in ett vapen om jag inte visste att jag hade tillgång till ett vapen med motsvarande jaktlig funktion under den tid licensprövningen äger rum. En annan intressant aspekt är att polismyndigheten har en betydligt snävare syn på vad som är lämpliga jaktvapen än vad ansvarsmyndigheten, Naturvårdsverket, har. Detta innebär, i de fall den sökande orkar driva frågan, merarbete och emellanåt rejäla juridiska processer. Man kan undra om inte polisen, inte minst dess ledning (!) i form av vapenexpert Peter Thorsell, har viktigare saker att ägna sig åt än att försöka förhindra att det ges jaktlicens på ett halvautomatiskt jaktvapen i klass 2... Vapen som Naturvårdsverket uttryckligen och upprepade gånger definierat som legalt jaktvapen...

Men det finns andra problem med. Igår publicerade Jaktjournalen ett annat exempel på effekten av polisens licenshaveri, för det är bara så man kan beskriva det. Det handlar om John Nilsson i Timrå. En mycket engagerad jägare som även hade planer på en militär karriär. Efter en skjutövning på den egna marken hade någon i grannskapet ringt polis och menade att det skjöts skarpt med "grova militära automatvapen" (som det står i polisanmälan), John pekades ut. Polisen kom. Allt visade sig vara i ordning. Där fanns giltiga licenser på allt. Förutom på en inlånad remington där det inte fanns någon lånelicens på en ljuddämpare. Rättsmaskineriet började mala. Till slut blev det rättsförhandling och John hade lyckats få Pelle Svensson som försvarsadvokat. Det visade sig dock att polisen saknade rutiner för hur man skriver ut en lånelicens på vapen med ljuddämpare, handläggningssystemet tillät helt enkelt inte att man skrev ut lånelicens på vapen + dämpare utan det krävde att man skrev ut separata licenser för vapen respektive dämpare vilket innebär att åtskilliga vapenägare i det aktuella polisdistriktet (och fler därtill) ovetandes begick samma lagbrott. På grund av polisens bristande rutiner. Det behöver väl inte nämnas att tingsrätten ogillade åtalet. Samtidigt som allt detta skedde höll John på att sälja ett kulvapen i cal 22 LR. Vapnet hölls i beslag av polisen samtidigt som licens skrevs ut till köparen. När denne skulle hämta bössan så fick han göra det på polishuset. Problemet var då att köparen kunde plocka ut bössan utan att betala för vapnet, dessutom så satt kikarsikte och fästen kvar på vapnet vilka inte ingick i affären. Om köparen är ärlig så kommer denne naturligtvis att göra rätt för sig, men det är inte givet. Det stora problemet är dock att polisens husrannsakan och det rättsliga efterspelet (som ogillades av rätten) innebar att John fick sluta som militär och aldrig påbörja sin officersutbildning eftersom händelsen stred mot försvarets värdegrund...

Vapenägare är statistiskt sett mer laglydiga än övriga invånare. Detta helt enkelt därför att om man inte är det så ryker licenserna och vapeninnehavet. Samtidigt kan man inte komma ifrån en känsla av att man som vapenägare är tämligen rättslös och i händerna på en polismakt som inte är intresserad av att dagens vapenlagstiftning följs utan har en egen syn på och praxis gällande hur lagen bör tillämpas.

fredag 13 maj 2016

Läge att fynda 2?

Härom dagen avslutades konkursauktionen för Jaktia i Karlskrona på Toveks auktioner. Nu har PS-auktioner lagt ut de sorgligla resterna av Småländska Vapen till försäljning. PS_auktioner har inte varit lika noga med att dela upp prylarna i mindre poster utan där finns åtskilliga poster med mängder av grejer, snarast poster för butiker att satsa på än privatpersoner. Om man nu inte tänker sätta i system att sälja smågrejer på tradera/blocker/forum/fb.

En stor skillnad mellan de två autkionerna är att det är betydligt fler vapen på Småländska Vapens auktion än efter Jaktia Karlskrona. En anna nskillnad är att den nya auktionen har mindre mängder ammunition samtidigt som där finns förhållandevis mycket ammo i udda kalibrar. Så sitter man på lite udda afrika-kalibrar så kan man nog göra riktiga klipp på den senaste auktionsvändan.

Auktionen pågår nästan i två veckor, grejer och ammo hämtas i Ingelstad medan vapen hämtas i Ullared. 
Jag hittade i alla fall ett par bössor som jag definitivt hade varit intresserad av om jag inte redan hade fyllt min vapengarderob till bristningsgränsen.

tisdag 12 april 2016

Polisens syn på cylinderrepetergevär - allt handlar om utseende

Härom dagen kunde man i Jakt & Jägare läsa om en nekad vapenlicens. Det gällde en Sako TRG M10 i 308 winchester. Ett lite småextremt vapen med fällbar kolv och pistolgrepp. Ett av argumenten mot det var att det är för klumigt för att användas vid tex drevjakt. Vilket motbevisades i en video från en skyttebopgraf. När liknande vapen tidigare avslagits så har kalibern varit ett viktigt argument jämte det faktum att vapnet haft fällbar kolv, pistolgrepp mm. Jägareförbundet var tidigare också inne på den linjen men har nu reviderat sin vapenpolicy.

Ett vanligt argument från polisen för att slippa fällbara kolvar är att vapnen då skulle vara lättare att gömma. Låt oss kika på en Sako TRG med fällbar kolv och normala 60 cm pipa jämfört med en kort eftersöksbössa med 45 cm kolv:
Som synes är den oklanderliga eftersöksbössan med träkolv kortare än Sako TRGn. Men eftersöksbössor med träkolv är det ingen som protesterar mot. Istället går all kraft åt att hindra folk fron att skaffa välskjutande lite tyngre vapen. Ofta med väldigt konstig argumentation. I fallet som Jakt & Jägare hänvisar till så skriver Polisen i sin paragrafhänvisning till jägaren:
”Enligt 11 § första stycket NFS 2010:9 får endast gevär av civil typ, urprungligt konstruerade och tillverkade för jakt, och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller omladdningsfunktionen användas vid jakt.”
Vilket är totalt fel. Såhär står det i originalparagrafen:
11 § Halvautomatiska kulgevär av civil typ, tillverkade för jakt och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller omladdningsfunktionen – får användas vid jakt.
Polisen har alltså själva ändrat från halvautomatiskt kulgevär till gevär. Polisen kan tycka vad de vill om denna typ av vapen men de har i dagsläget ingen lagmässigt hållbar möjlighet att förhindra någon att skaffa licens på ett dylikt vapen, åtminstone inte om personen är villig att överklaga och tar juridisk hjälp. Om personen försöker argumentera på egen hand blir det svårare.
________________
Jag har fotografens tillstånd att använda bilden.

fredag 8 april 2016

Vapenfråga till inrikesminister Ygeman


Idag har ett flertal organisationer som representerar jägare och sportskyttar skickat en skrivelse till inrikesminister Ygeman:
Angående EU-kommissionens förslag till nytt vapendirektiv 
I protokoll daterat den 1 april 2016 har europeiska rådets arbetsgrupp GENVAL lagt fram förslag till reviderat vapendirektiv. När man läser dokumentet verkar det som om Sverige inte driver den linje som riksdagen uttalat. Sverige verkar också ha lagt fram förslag som helt eller delvis går emot politiska budskap som regeringen tidigare avgett till de svenska jägar- och skytteorganisationerna. Hit hör exempelvis ett svenskt förslag om förbud på EU-nivå mot alla på marknaden förekommande gevär för jakt- eller sportskytte som är halvautomatiska. Dessutom förefaller Sverige inte ha motsatt sig ett nytt förslag som förbjuder alla på marknaden förekommande pistoler som är halvautomatiska. Detta går emot både riksdagens vilja och den svenska Försvarsmaktens intressen, som de uttalats i Försvarsmaktens remissvar i frågan, samt skadar även jägar- och skytteorganisationerna allvarligt. 
Vi ställer oss därför frågan om det är regeringens avsikt att i EU driva en linje som står i strid med Riksdagsbeslut samt Försvarsmaktens, jägarnas och skyttarnas intressen? Vi motser ett snabbt svar om vad regeringen avser göra åt dessa bekymmer så det inte innebär fler problem för framtiden. Skulle det vara svenska tjänstemän som på egen hand drivit frågor i strid med regeringens linje är det extra viktigt att skyndsamt åtgärda problemen.
Det är en viktig skrivelse för utvecklingen har varit minst sagt oroande de senaste dagarna. Skrivelsen är undertecknad av Svenska Jägareförbundet, Svenska Skyttesportförbundet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet samt  Svenska Skidskytteförbundet. Av någon märklig anledning saknas Jägarnas Riksförbund, men så är det tyvärr rätt ofta när det blir skarpt läge. Det är synd, för de dryga 30.000 jägare som organiseras av Jägarnas Riksförbund är en substantiell del av den svenska jägarkåren.
______________
Personligen tror jag att hela problemet hänger samman med att sverige valt att begära undantag från de föreslagna reglerna istället för att motsätta sig dem. Den vanliga konflikträdslan skymtar fram igen.
_____________
Svensk Jakt skriver också om brevet. De har också lagt upp det som pdf om inte min ovan angivna länk fungerar.

torsdag 24 mars 2016

Skolverket gör en pudel angående jaktutbildning!

Svensk jakt rapporterade just att skolverket backar angående förslaget att plocka bort jakten och den tillhörande vapenhanteringen från landets jaktutbildningar. Såhär skriver Skolverket i en pressrelease:
Skolverket har inte föreslagit nedläggning av jaktutbildning
Skolverket får nu många frågor om naturbruksprogrammet. I ett förslag som nu skickats ut på remiss föreslår vi att det inte längre ska vara tvingande för eleverna att hantera vapen och jaga för att lära sig viltvård. Förslaget innebär att vi vill förändra ämnet så att en elev kan bli godkänd i ämnet skog, mark och vatten utan att jaga och hantera vapen.
Förslaget innebär att naturbruksprogrammets viktiga nuvarande utgång mot jakt och viltvård blir öppnare och möjlig att gå även för de elever som inte vill delta i jakt eller hantera vapen. Förslaget innebär alltså inte att någon jaktutbildning ska läggas ned. Det kommer att vara fullt möjligt för de skolor som vill ge utbildning i jakt och att hantera vapen att göra det.
Det centrala innehållet i en kurs är en minimilista på vad som måste behandlas i ämnet för att eleven ska bli godkänd. Även om inte jakt och vapenhantering längre är obligatoriskt i förslaget, är det fullt möjligt att lägga till innehåll utifrån lokala förutsättningar, önskemål och behov.
– Vi har nu arbetat fram ett utkast som vi gärna vill ha synpunkter på och därför har vi skickat ut det på remiss. Förslaget är långt ifrån beslutat därför är det värdefullt att vi får in synpunkter från remissinstanserna, säger Christina Månberg, chef för gymnasieenheten.
Förslaget är avstämt med det nationella programrådet för naturbruksprogrammet.
Fakta om remissrundan
Mellan 18 mars och 8 april kan ett 30-tal utvalda remissinstanser bestående av bland annat myndigheter, skolhuvudmän, intresseorganisationer och yrkesnämnder ge synpunkter på det här första utkastet. Det här är ett normalt remissförfarande som vi använder vid förändringar i ämnesplaner.

Bryssel 22/3 och EUs vapendirektiv

Tisdagen den 22 mars fyllde jag år. På det hela taget en bra dag. Om jag ser till mig personligen. Lyfter jag blicken lite så var det en rätt dålig dag. Det var dagen då terrornn slog till mitt i EUs hjärta. Det var då bomber exploderade på Bryssels flygplats och tunnelbana. Minst 31 människor dock och över 270 skadades. Samtidigt kunde det varit värre, den största bomben exploderade nämligen inte...

EU-kommissionen utnyttjade höstens terrordåd för att lansera ett revideringsförslag av vapendirektivet. Jag har skrivit massor om det och som ni vet är jag ytterst kritisk till det mesta. Det är få av åtgärderna som föreslås som över huvud taget kommer att påverka den illegala tillgången på vapen. Däremot kommer åtgärderna att drabba miljontals laglydiga vapenägare.

Men hur hänger då vapendirektivet och tisdagens terrordåd ihop? Jo i ett pressmeddelande från EU-kommissionen kan man läsa:
Last year, the Commission presented proposals to make it more difficult to acquire firearms in the European Union, aimed at tightening controls on the acquisition and possession of firearms, as well as common minimum standards for deactivation of firearms.
The European Parliament and Member States have to work quickly and constructively now, because we have to reduce the risks of guns falling into wrong hands.
Så ett förslag som redan hetsats fram utan förankring och utan konsekvensanalys skall nu forceras igenom ännu snabbare? Jag tar mig för pannan och minns Helene Lööws ord från ledaren i Bohuslänningen i morses:
Vi har sett horder av utredningar, av debatter om prevention och lagstiftning. Det torde finnas få som inte inser att terrorism åter har blivit en del av verkligheten. Det finns också i den efterföljande debatten en sorts underliggande föreställning om att terrorismen på något sätt är ny, att den plötsligt avbryter en lång period av lugn och stabilitet . I verkligheten är den sedan slutet av 1800-talet en del av Europas historiska. Vi har sett våg efter våg av olika former av terror, vi har sett våg efter våg då en rad olika grupperingar samtidigt övergår till olika former av terrorism. De perioder vi varit mer eller mindre befriade från skräcken för terror har varit väldigt korta. Men även om det ser ut så – måste vi också påminna oss om att terrorvågorna har ebbat ut, terroristerna har kämpats ner – det har kommit nya i deras ställe – men de har i slutändan ännu så länge inte vunnit.
Och all denna hysteri och lagstiftningshets faller tillbaka på samma sak. Man har gått i terroristernas fälla, inte minst media har gjort det:
Att förmedla känslan av att det kunde ha varit du är också just denna form av terrortaktiks syfte, att sprida skräck, sprida en smygande känsla av att det vardagliga inrymmer ett potentiellt hot, en risk att dö.
Blir vi rädda och handlar som hysteriker så har terroristerna nått ett av sina mål. Att rubba den demokratiska ordningen. Därför är det viktigt att behålla sitt lugn. Givetvis inte utan att känna sorg, men det viktiga är att behålla ett analytiskt sinnelag och kritiskt tänkande. Vad är rätt att göra nu? Och vad gjorde vi förra gången? För situationen är inte ny, det är bara vårt minne som är löjligt kort. Såhär ser terrorstatistiken ut för Europa sedan 1970:

Klicka på bilden för att se den i större storlek eller gå in på statista för att läsa hela blogposten. Det vi ser idag är inget mot hur det var på 1970 och  1980-talet när IRA, RAF och ETA sprängde bomber lite var stans. Eller palistinska terrorister kapade flygplan var och varannan vecka. Så sett har 2000-talet varit extremt fredligt, undantaget en handfull tragedier så som Madrid 2004, London 2005, Norge 2011, Paris 2015 och nu Bryssel. Samtidigt kommer summan människor som dödats i terroristarracker i Europa under HELA 2000-talet bara nätt och jämt upp i den mängd döda från de katastrofala toppåren 1972, 1974, 1980 och 1988. Nu är jag för ung för att minnas speciellt tydligt, men hur var rädslan på 1970 och 1980 talen? Var den ens i närheten av det man ser folk ge uttryck för idag?

Näe. Jag säger åter, det är viktigt att behålla lugnet och inte göra något förhastat. Forcerade beslut blir sällan bra beslut. Och det ser vi tydligt i fallet EUs vapendirektiv.