Kaninpaj

För många år sedan födde vi upp kaniner. Det gick rätt bra men mot slutet blev det lite för mycket av det goda. Då kändes det som jag stod till armbågarna med kaninblod...

Vi tog ett uppehåll och har fortfarande inte skaffat några nya kaniner. Däremot så ringde en kompis i höstas. Han hade skyddsjagat förvildade kaniner och hade en säck nyskjutna kaniner sm jag kunde få. Jag tackade ja och där fanns lite drygt ett dussin. Hälften av dem var lagom att ta hand om, resten fick bli åtelmateriel.

Igår åt vi kanin. En engelskinspirerad paj där pajskalet inte var i botten utan som lock.

Fyllningen bestord av en stuvning av kanin och lök med lite ärtor. Smaksatt med sherry oc vitlök. Pajdegen bestod av 3 dl mjöl 100 g smör, lite bakpulver, salt och kallt vatten. Degen fick vila i kylen ett tag innan jag kavlade ut den och skapade ett lock. Överbloven deg fick bli dekoration och eftersom vi har en pepparkaksform i form av kanin så var dekoren given.

Pajen penslades med vispat ägg och fick stå i ugnen i 200 grader i 45 minuter. Serverades med ångkokt broccoli.

Hotade för skyddsjakt

SVT publicerade denna nu på morgonen. Det är ett bra reportage som visar hur långt från verkligheten många människor befinner sig. Den intervjuade och hotade skyddsjägaren har sina funderingar, fullt berättigade:

– Det klart att jag har tänkt på det. Varför ska jag utsätta mig för fara och behöva ta så mycket skit. Vi gör inte detta för att vi gillar att döda djur. Vi gör det för att kaninerna lider, säger han

Ett TT-referat med samma innehåll publiceras i åtskilliga tidningar.
Aftonbladet, HN, NT

Farmor och farfar var preppers!

Jag minns inte farmor och farfar speciellt väl. Farfar var arkitekt med egen arkitektbyrå och farmor journalist. Härom dagen fick jag se några gamla bilder från deras sommarstuga utanför Borås. Jag blev lite förvånad, de var ju uppenbarligen självhushållare!

Bilden ovan är tagen mitt under brinnande krig. Bilden föreställer min gudfar (farsans äldste bror) på en trehjuling. Han befinner sig framför kaninburen!

Tydligen höll min farmor och farfar kaniner för kött ute vid sommarstugan under kriget. Jag visste att detta var vanligt, men att farmor och farfar gjorde så hade jag ingen aning om. Kunde inte ens tänka tanken. Hur som helst. Min farbror berättade att de hade svårt för slakten och slutade med kaninerna direkt efter kriget när kött blev lite tillgängligare i butik igen.

För övrigt var större delen av tomten uppodlad, ett kvarts tunnland potatisodling klämde de in. Och även efter kriget fungerade sommarstugan som en BOL (Bug Out Location), för när sommarstugan byggdes om runt 1988-9 hittade min farbror ett rejält förråd med konserver, torrmjölk och kaffe. Det hade säkert räckt någon månad eller två beroende på hur många som skulle leva på det.....

Men under kalla kriget och med andra världskriget i färskt minne var detta inget konstigt. Idag tycker folk att det är lite knäppt.

Kaninjakt, England ca 1600 eKr

Ännu en rolig bild från Europeana:

Och följetexten lyder:

Hunting: hunters smoking rabbits out of their burrows, beating the ground with clubs, and closing ranks to catch rabbits. Engraving by Philipps Galle after J. Stradanus.

Lägg märke till de feta prickiga små hundarna som springer omkring blnd jägarna

Moxymatosis - kaninpest

Det är kaninår på Gotland. Men när stammen ökar ökar också mängden kaniner som insjuknar i moxymatosis / kaninpest. På SVA står det följande om moxymatosis:

Orsak: Myxomatosvirus (Leporipox virus)
Arter: Kanin
Spridning: Direktkontakt, insekter eller hudparasiter
Utbredning: Södra delarna av Skandinavien
Årstidsförekomst: Hela året
Kaninpest, eller myxomatos, är en virussjukdom som under naturliga förhållanden bara drabbar kaniner. Den har ingenting att göra med harpest. Sjukdomen uppträder som epizootier med mycket hög dödlighet och drabbar främst kaninstammarna då dessa är mycket täta, och man finner då blinda, döende eller döda kaniner i stora antal.
Kaninpesten upptäcktes i slutet av 1800-talet i Sydamerika. Genom mänsklig försorg importerades sjukdomen till Frankrike på 1950 talet, där den släpptes loss bland vildkaniner i avsikt att utrota dem. Med samma avsikt importerades sjukdomen även till Sverige (Skåne och senare Gotland). Till en början var dödligheten mycket hög - över 99%. Efter en tid ses en anpassning till smittämnet, och dödligheten sjunker. Idag förekommer sjukdomen lokalt vissa år, i täta djurstammar.
Smittade kaniner insjuknar i allmänhet efter en till två veckor. De första symtomen är att ögonen svullnar och ett förtjockat, ofta varigt, tårflöde uppträder. Huden kan svälla, framför allt runt ögon, nos, mun och könsöppning.
Vissa sjuka djur dör tidigt till följd av allmäninfektion eller genom utmärgling då de inte kan skaffa föda. Vanligast är dock att djuren på grund av sin blindhet och nedsatta kondition blir ett lätt byte för rovdjur.
Sjukdomen drabbar både vilda och tama kaniner. Viruset sprids antingen genom direktkontakt eller via insekter eller fåglar. Då sjukdomen sprids genom direktkontakt fås en långsam utbredning, medan smitta via insekter eller fåglar gör att sjukdomen ”hoppar” till nya områden.
För att skydda sina tamkaniner mot sjukdomen finns ett vaccin tillgängligt

Varning! Kanin!

Kom att tänka på ovanstående Monthy Pythonepisod när jag hörde nedanstående reportage.

River Cottage om kaniner

Hugh Fearnley Whittingstall är en av mina favoriter. Här är ett kort inslag från hans River Cottage-serie, denna gång om kaniner, kaninjakt och vad man kan göra med köttet....