Sista dovdagen

Sista februari, sista dagen för dovvilt innan vår och sommaruppehållet. Egentligen hade jag tänkt satanna inne men när jag var ute och gick med Essa såg jag en spetshjort som jag även fick en bildserie på. Det avgjorde saken. Väl hemma drog jag på mig jaktkläder och plockade fram 6,5-an och gick ut. Småg av det område där jag tänkte att hjorten och dess kompisar kunde hålla till, kikarspanade vid i snitt var 20-e steg. Inget. Så jag lyfter hatten och låter den unga hanen växa till sig, kanske ses vi i höst istället.

En gåva från Diana

Emellanåt står man i Dianas gunst och hon skapar tillfällen, möjligheter. I morses var ett sådant tillfälle.

Jag hade gått en sväng med Essa, sett ett par rävar på ett gärde - uppenbarligen pilska. Väl hemma så kollade jag rävfällorna (som syns från gårdsplan). Ingen räv. Men strax bortom den ene gick en helt OK dovhjort. Jag gick in. Hämtade bössa och lämnade Essa.

Smög neråt genom fårhagen mot mossen dit jag tyckte hjorten var på väg. Efter en stund fick jag syn på ett dov. Men det var en kalv inte en hjort. Stannade och stod prick stilla mitt i hagen. Allt fler dov visade sig. Det var bortåt ett dussin. Alla stod med grannens hus som fons så något skottläge fanns inte.

De virrade omkring lite. Sedan verkade de bli störda av något. Mig? Njä. Snarare något hos grannen. Dovviltet började röra sig åt mitt håll. I en tät klunga. Efter en stund var de inne på knappa 30 meter och en hind frigjorde sig. Jag lyfte försiktigt bössan, fann bogen och lät skottet gå.

Hon stegrade sig. Flocken drog iväg sisådär 50 m. Den träffade hinden vacklade kanske 20 m mot flocken innan hon stegrade sig igen och föll över på rygg. Jag gick fram mot henne och resten av flocken drog iväg ner i mossen.

Hinden låg död på marken och jag gick och hämtade Essa. Vi gick till skottplatsen där det bara fanns hår. Inte en röd droppe någonstans i snön. Märkligt. 2 m bort var ordentligt med blod och så såg det ut hela vägen till kroppen. Essa fick göra ett minimalt dödsök. Min tanke var att alltid ger det något, särskilt när spåret var uppblandat med lukt från ett dussin djur.

Sedan följde det vanliga efterarbetet.

Ibland skapar Diana situationer som det bara handlar om att man fångar upp på ett bra sätt.

En dovkalv för Essa

Igår var jag först ute med Missan. Två gånger hade jag drevdjuren framme. Första gången hade jag bara läge på en råget men då hon åtföljdes av två kiddar lät jag henne gå. Andra gången hade jag inget kulfång. Därefter kopplade jag upp Missan och bytte område.

Gick först över en hyggeskant med Essa och sedan ner i ett skogsparti. Essa fick upp ett spår ganska snabbt och jag rörde mig lite frammåt tills jag nådde en liten skogsbilväg som jag sedan tidigare vet är rmycket het. Någon minut senare började Essa skälla och strax därpå höll jag på att bli kullsprungen av 12 dovvilt. 8 drog till höger om mig och 4 till vänster om mig. De som var närmast passerade på 2-3 m håll....

Jag, som är högerskytt, svingade vänster och fällde en kalv som stöp som en fura.

 Sedan gick vi och hämtade bilen varefter jag tog ur kalven, en hindkalv.

Inpackade i bilen, Essa till vänster, Missan nere till höger och kalven i plastbacken uppe på Missans bur.

Eftersök på dovhjort

Jag gick ut tidigt i morses för att kolla efter räv. När jag kom hem ringde telefonen. En bilist hade observerat en haltande och blödande hjort utefter en väg på bår mark. Jag packade in hundar och vapen och for till Bertil som visste mer. 

Vi gick till enföredömlig markering. Bertil gick vidare och postade på en parallell väg. Jag och Missan tog oss an spåret. 

Missan gick på som ett tåg. Upp i skogen. Över ett hygge. In i en skog. Ner för en körbäg och ner i en ravin. Där, efter en dryg km spårande, låg hjorten i en bäck. Missan for på honom och han reste sig på tre ben och tog sig frammåt. 

En glipa. Missan ett par meter åt sidan. Bam! Bam!

Hjorten fortsatte. Missan for på den igen. Dåliga lägen. Avvaktade. Där backade Missan. Bam! Bam!

Hjorten föll ihop. 

Vi tog ur den och drog upp honom till vägen. Lastade in honom i bilen. Hemma så grovstyckade jag honom. Vänster lårben var av, en större blodåder var avskuren av bensplitter så antagligen var han halvdöd när jag sköt. Två av mina skott träffade, ett i övre kant på bogen nära ryggraden och ett genom nacken. 

Hjorten togs omhand med top of the linekniven Böker Aurora som jag håller på att testa nu. 

Recension: Rådjur Dovvilt - Vilthantering med Thomas Ekberg

Nu har det kommit en bok om hur man tar hand om rådjur och dovvilt, det är den andra boken i en serie böcker som Peter "dogworks" Ekeström och Thomas Ekberg ger ut. Thomas har berättat och visat medan Peter har skrivit och fotograferat. Boken är i fyrfärg, två spaltig layout och på ca 100 faktaspäckade sidor.

Rådjur och dovvilt hanteras i mångt och mycket på samma sätt. Passningen görs likadant (den är väl beskriven). Flåningen likaså, här beskrivs såväl hur man flår framifrån som bakifrån. Själv har jag efter ett åttiotal flåningar av djur i denna storlek kommit fram till att jag helst flår framifrån. Tycker av någon anledning att det är absolut enklast. En sak som Ekberg rekommenderar som jag själv inte alltid tillämpar är att man skall se till att få in djuret så fort som möjligt i slaktboden för flåning och därefter putsning av skottytorna. Är det kallt ute brukar jag dock vänta med flåningen, då vill jag behålla lite av djurets värme i musklerna så att man slipper köldsammandragningar.

Därefter beskrivs grov respektive finstyckning av rådjur respektive dovvilt. I dessa partier samspelar text och bild väl. Mitt ibland den löpande faktatexten finns det gott om insprängda små fakta- och tipsrutor. Ett av de första tipsen är ett som jag redan tillämpar, att "städa" smutsiga köttdetaljer med ättika. Perfekt om det spillts lite vom eller så i bukhålan. Jag har alltid en sprayflaska med ren ättika till hands när jag gör i ordning slaktkroppen för hängning i mitt slaktutrymme.

Hur som helst. Detta är en bra och användbar bok. Jag tycker personligen att man kan läsa denna sorts böcker många gånger, de olika författarna har lite olika käpphästar och efter ett tag hittar man sig egen väg. I jämförelse med många andra liknande böcker står denna bok sig väl, den är utförlig och detaljerad. Text och bild samspelar på ett sätt som gör att man förstår vad som menas. Jag kan rekommendera den. Jag tror att den tillsammans med de övriga i serien och Jägarens nya kokbok är i princip allt man behöver läsa för att klara ut de vanligaste situationerna man kan ställasinför i fråga om slakt och styckning. För den som inte jagar men som kanske håller får för hemslakt är boken också bra, lamm och mindre vuxna djur kan tas omhand på samma sätt som rådjur medan större tackor och baggar kan styckas som dovvilt. Kort sagt, en bok jag kan rekommendera.

Boken kan t.ex. köpas från Bokus för 255 kr, AdLibris för 261 kr eller från förlagets egen bokklubb för 229 kr (VIP betalar 199 kr).

1 dag till dagen D...

..D som i DOV.

I morgon söndag är det den 1 september. Då blir hornbärande dovvilt tillåtna enligt jakttabellen. Jag har dov på hemmamarken, i fjor blev det en spets. Och flera gånger nu när jag varit ute på bockjakt har jag haft dov framför pipan. Men vi får väl se hur det går i morgon. Tänkte nämligen vara uppe med tuppen, D-dagen till ära!

Fjolårets spetshjort.

Dov har ett fantastiskt fint kött, tydlig viltsmak men inte lika skarp som rådjur.

Dovbesök på vedbacken

Idag ägnades dagen åt vedhantering. Stod på vedbacken med motorsågen ett par timmar. När jag tog en kort paus för att sträcka lite på ryggen så hörde jag något. Hade precis fått av mig hjälmen med kåporna så alla ljud var fina, men detta var som om något rasslade fram. Jag höjde blicken och såg en flock dovvilt trava fram genom fårhagen i eklöven. Jag har tidigare mätt upp avståndet och kan definitivt säga att de passerade på 70 m håll. Fjorton stycken var de, ledda av en kapital hjort. I flocken fanns mest hindar men även någon spets och ett par kalvar.

Första gången jag sett så många just där. Tidigare har jag oftast sett en liten herrklubb smyga omkring i fårhagen, men detta var något annat. Roligt tycker jag. Det bådar gott inför framtiden.

Illegal utsättning av djur på Zlatans ö?

Aftonbladet rapporterar:

Sätta spets på tillvaron...

Idag skulle jag locka räv ett par timmar när lillkillen var på kalas. Jag började med ett pass som kändes bra. Såg inte ett smack. Kanske är jag ute fel tid på säsongen, jag har sett löpblod i flera rävlöpor senaste dagarna så antagligen har de något annat som upptar deras sinnen....

Jag bestämde mig för ett nytt pass. Körde dit, parkerade och Började smyga de 350 metrarna jag behövde förflytta mig. Men efter ett par hundra meter såg jag en rörelse mellan träden åt ett annat håll. Plockade upp kikaren. Och javisst. Där gick två dovhjortar. En spets och en som antagligen är kapital, det var lite svårt att avgöra eftersom han hade basthorn på utväxt!

Jag lade om mina planer och påbörjade en ansmygning. Stannade upp ett par gånger men hade ingen bra vinkel. Till slut fick jag en bra vinkel. Då var det bara att vänta på att hjorten skulle vinkla upp. Det gjorde han och började gå snett bortåt.

Jag tvekade bråkdelen av en sekund innan jag förde 6,5-an till axeln. Jag fann hjortens bog i kikarsiktet, som var inställt på 16x förstoring. Avståndet kändes inte så farligt så jag lät kulan gå.

Hjorten svajade till. Tog ett par steg bakom en ek. Kom fram på andra sidan. Böjde huvudet kraftigt bakåt och föll omkull. Sedan syntes bara fyra sprattlande ben.

Jag gick och hämtade Missan, hon fann genast hjorten som var stendöd. Väl framme insåg jag att avståndet var mellan 130 och 150 meter, klart mer än jag trodde. Det är lätt att missbedömma avståndet när man har hög förstoring på kikaren, det är ett som är säkert. Kulan hade gått in genom ett av de lägsta revbenen och in i brösthålan. Där blev den kvar och slog sönder både lungor och hjärta.

När den var urtagen tog jag hem den och hängde den i ladugården. Den får hänga med pälsen på för att inte kylas ner allt för fort. Antar att styckningen blir om sisådär 12-15 dagar beroende på om vi får blidväder eller ej....

Dovhjortens äldsta historia

Man brukar säga att dovhjorten fördes in till Sverige för att sättas ut i jaktparker på 1500-talet. Det är så långt tillbaka vi känner till detta vilt från skrivna dokument i Sverige. Men det finns gott om antydningar till att det skall ha funnits jaktparker betydligt mycket tidigare, kanske till och med redan på 1100-talet. Dessa var belägna i närheten av viktigare slott, borgar, befästa hus eller till och med kloster. Redan från 1200-talet har vi skriftliga belägg för att dovhjorten förekom i jaktparker i Danmark. Till Europa infördes dovhjorten på 800-talet eftersom jaktparker började komma på modet då. Dovviltet var oftast en gåva furstar emellan och den som höll en fin dovstam i sina parker var rik.

Det är inte osannolikt att dovviltet funnits i det som idag är Sverige betydligt tidigare. Vi känner till fynd från Danmark som är från tiden före den senaste istiden. Man brukar säga att den senaste istiden började för 30.000 år sedan och slutade för ungefär 12.000 år sedan. Fynd som är äldre än istiden är överlag ovanliga i Sverige men vi känner till en handfull. Problemet är att dessa fynd ofta ligger under många meter tjocka grus- och moränmassor som is och vatten flyttat.

Ett par danska fynd av dovvilt, som på latin heter dama dama, är extra intressanta ur ett jaktligt perspektiv. Det rör sig nämligen om fynd av djur som inte dött naturligt utan snarare är människans bytesdjur. Bytesdjur från en tid då vi vet oerhört lite om människans spridning, beteende och resursutnyttjande i Norden.

Inget av de danska fynden utgörs av ett fullständigt skelett, istället rör det sig om en handfull ben från ett fåtal individer. Den enda rimliga tolkningen är att det rör sig om en slaktplats på vilken man vistats en kortare period. Förutom att man slaktat djuren är det uppenbart att man konsumerat delar av dem. Bland benen kan man konstatera att lårbenen saknas. Detta är djurets köttigaste del och en del som är lätt att skära loss och frakta med sig när man förflyttar sig. Skenben och underarmsben är i flera fall uppbrutna. Man har slagit hål på dem och kluvit dem för att komma åt märgen! Benen är uppbrutna parvis, är det högra skenbenet uppbrutet så är det vänstra också det. Märgutvinningstekniken är inte lika sofistikerad som man ser på benmaterial från yngre tider, men effektiv nog.

Sannolikt har man jagat och fällt dovhjort. Man har slaktat och grovstyckat djuren på plats och tagit med sig de bitar som är köttigast vidare under sin rörliga levnad. De mindre köttiga delarna har tillagats och ätits på slaktplatsen. Lämpliga rörben har man utvunnit märgen ur. Om det är människa eller neandertalare som jagat dovviltet vet vi däremot inte eftersom det inte hittats några människoben eller mänskligt tillverkade redskap som kan avslöja detta tillsammans med benen. Man kan däremot utesluta att hundar använts av just dessa jägare eftersom inga som helst gnagspår har hittats på benen. Hade man haft med sig hundar hade det även funnits spår av deras tänder.

(texten har tidigare varit publicerad i Svensk Jakt. Jag tyckte den passade bra idag eftersom jag när detta inlägg offentliggörs befinner mig på tåget på väg till ett litet seminarium om vitets och viltvårdes historia, det äger rum på KTH)

Strategiomläggning

Har jagat en hel del i jul och under det nya året. Hittills i år har jag varit ute 9 gånger. Framför allt har jag försökt locka räv. Men inte går det bra inte. Så nu tänker jag under resten av januari lägga om strategin. Jag ger fan i att locka ett tag då jag eventuellt har skrikit sönder marken just nu. Istället skall jag koncentrera mig på kråkfågel och klövvilt. Se till att få åtminstone något mer i frysen innan det blir en massa fredningar. Allra helst skulle jag fälla någon av dovvilten som håller till i skogarna nu. Var på god väg att få en hjort härom dagen men den ville inte röra sig de sista metrarna in på vår mark så jag med marginal kunde skjuta den.

Så: nu är det klövvilt (och kråkfågel) som gäller ett tag framöver!

Svårt att smyga i nattfrost

I lördags tog jag mig en smygvända uppe i skogen. Det var ett par minusgrader och nattfroten låg fortfarande kvar. Inne i planteringarna hade den givetvis inte nått in.

Tanken var att jag skulle försöka hitta lite dovvilt och kanske fälla en kalv eller en spets. Men det var svårsmuget och jag kunde inte stå för länge på samma plats utan att börja frysa. Så jag prioriterade långsam rörelse. På detta vis betade jag av åtskilliga kilometer, varav några gick i delar av jaktmarken som jag inte besökt på länge. Men något dovvilt såg jag inte till. Egentligen inget annat heller. Skogen var ovanligt tom, denna vindstilla vackra morgon. Så strax före lunch tog jag mig hem, därefter åkte vi till morsans 65-års kalas.

Hem från verkstaden

Hade inne bilen på verkstaden igår. Bilmeken ligger nere i byn så det är inte mer än sisådär3,5 km att gå om man tar vägen genom skogen. Det var helt klart värt besväret:

Älgbetningsskadorna var omfattande på de småtallar jag såg. Helt klart för lite tall på våra marker, granprioriteringen gör nyplantering av tall fullständigt omöjlig. Trist. Ogillar granplanteringar....

Jag identifierade ett rävgryt som jag inte sett förut. Kul, får hålla koll där och se om det blir valpar där i sommar. Då kanske det kan vara läge att hålla till på det närliggande gärdet när det slås i sommar...

Vi har, som jag skrivit tidigare, gott om dovvilt i grannsocknen. Men få på våra marker. Nu verkar det lösa sig. Jag har sett dov flera gånger i vår. På gårdagens promenad vart det en kapital hjort.

Och på eftermiddagen då? Då var bilen inte klar. Det var bromsklossarna som skulle bytas. Och det finns tydligen 2 varianter till Subaru Forester som jag kör. Verkstan hade plockat in fel sort. Ny tid bokad på skärtorsdagen.

Dovvilt på G

Nu börjar det kännas som om dovviltet är på gång på mina jaktmarker.

I trakten väster om den där jag bor finns en tät dovviltstam. De har hittills inte utvandrat över sockengränsen. Ja, undantaget enstaka vandrande strödjur. Jag såg en hjort på en äng 500 m söder om min gärd förra sommaren. Grannen såg ett par hindar halvannan km nordost om min gård, även det förra sommaren. Också var det då ytterligare en obs för ett par dagar sedan. Då såg jag en hyfsat grann hjort på samma äng som förra sommaren.

Är de äntligen på gång nu?
Hur skall vi förvalta dem?
Kan jag få igenom en fredning de kommande åren för att underlätta en etablering eller kommer det lilla fåtalet djur som hittat över den skogsklädda höjdryggen att skjutas bort?

Observationer från bilen

Rådjuren verkar ha klarat vintern rätt bra. I jaktlaget har vi ett par olika ställen där vi utfodrar rådjuren, själv har jag kompletterat genom att fälla aspar. Jag känner inte till speciellt många kadaver i vårt område. Detta trots att länsstyrelsens besiktningsman menade på att det eventuellt finns lo här. Rådjuren på bilden ovan observerade jag mellan min gård och byn.

Det verkar som om även dovviltet klarat sig bra i vinter. När jag körde grabben till dagis igår såg jag fyra olika grupper med dovvilt på de 6 km vi har mellan gården och dagis. Totalt skulle jag tro att det rör sig om mellan 80 och 100 individer. Det lustiga är att de ännu så länge framför allt håller sig i området mellan vår gård och dagis, när min jaktmark ligger åt andra hållet. På min jaktmark har vi bara sett spridda djur och vad jag känner till så har det fortfarande inte skjutits något dovilt på min jaktmark.

Trevliga observationer från bilen

De två senaste dagarna har jag gjort ett par trevliga observationer från bilen på väg hem.

Igår såg jag en bländande vit skogshare springa över vägen precis där min mark börjar, dvs halvannan km in i vår jaktmark. Vi har vid några tillfällen satt ut skogsharar för att stärka stammen. Vi har en inbiten harjägare i jaktlaget, han tränar ofta sin schillerstövare på markerna. Det är han som är drivande vad gäller utsättning. Varje höst brukar han åka norröver någon vecka för just harjakt.

Idag såg jag för första gången sedan strax före jul dovvilt igen. Det rörde sig om två grupper. Dessvärre inte inne på våra marker utan ett par km väster därom.

Slutligen en liten uppmaning, tag det försiktigt med skadeskjutna rävar. De kan vara farligare än man tror...