En timme före midnatt - grävling!

Igår var jag åter ute med Essa och jagade grävling. Vi började lite lätt söder om gården strax efter nio. Först vid ett känt grävlinggryt utan att hon visade något större intresse, de låg väl fortfarande och vilade. Sedan upp i skogen via ett annat gryt. Hon gjorde snygga sökrundor hea tiden, vissa snabba och vissa med nosen i backen. Efter trekvarts jakt hittade hon grävling. Skälde på ordentligt och jag tog mig närmare. När jag var i närheten sprang hon snabbt till mig och rapporterade därefter tillbaka till grävlingen. Men den hade utnyttjat fristen och rusat de 30 meter som skiljde den från sitt stengryt och säker död. Just detta gryt hade jag inte sett förut. Det låg i en dump med sten i kanten på en åker. Flera väl dolda men väl utnyttjade ingångar. Inget att ödsla tid på vare sig i natt eller med terrier i framtiden, ser helt ogrävbart ut.

Alltså: på´t igen!

Vi frtsatte västeröver och rundade min gård, fortsatte via ett par små gärden i en cirkelrörelse in på en mark som jaktlaget inte har jakträtt på men där jag personligen fått tillåtelse att jaga grävling på. Essa visade ett allt större intresse och gjorde tydligt spårande sökrundor innan hon drog iväg. Efter fem minuter så hördes hennes ivriga, taktfasta ståndskall. Jag gick in och under en tom sommarstuga på plintar hade Essa skält fast en arg grävling. Bara att ladda revolvern och avsluta jobbet.

Essas fjärde grävling för säsongen var ett faktum, inte så illa när vi inte ens går in för det utan gör det lite nu och då när det känns kul.... Denna gång en grävlinggalt på dryga 10 kg. Inte så gammal för tänderna var fina, kanske en fjoling.

Som kuriosa kan nämnas att jag precis fick bilder från en kompis som sysslar med reinactment. För två vckor sedan hade han fått ett par saltade grävlingskinn av mej. Han hade nu garvat klart det första och sytt en väska av det, såhär blev den:

Ännu en grävling för Essa

Igårkväll belv det en grävling till för Essa....

Vi gick ut nära vår gård. Gjorde ett skogssök. Efter en kvart hörde jag Essas taktfasta ståndskall. Jag skyndade mig åt det hållet men var över 500 m bort. När jag väl började närma mig hörde jag hur Essa gnydde till och sökte upp mig. Först trodde jag det var frågan om rapportering, vilket hon gör ibland men sedan insåg jag att hin fått ett bett läppen.

Vad är bästa kuren mot ett bakslag? Jo upp i sadeln igen!

V fortsatte. Inlednignsvis var Esa lite spak och höll sig nära mig men efter fem minuter var det full fart igen. Hon följde den ilska grävlingen till ett stort gryt där den sökt skydd.

Skam den som ger sig. Essa fortsatte söka och hittade ett utspår att följa. Och efter 200 m hördes ett nytt ståndskall. Jag skyndade mig dit. Lite lurigt var det eftersom det var i en rasbrant. Grävlingen hade sökt skydd under ngåra block där Essa arbetade mellan två öppningar och grävlingen svarade aggressivt åt båda håll. Jag plockade fram revolvern och fick snabbt ett bra läge. Grävlinge stöp direkt och Essa tryckte sig in i grytet med väst och allt. Någn minut senare kom hon utsläpande med en rejäl grävling ur ett annat större hål.

Sedan gick vi hem.

En grävling för Essa

Igår kom jag ut för andra gången med Essa med målet att fälla grävling. Vi har gansak gott om grävling i trakten och de ställer tillsammans med vildsvinen till stor skada i spannmålsodlingarna. Bara det är anledning nog att jaga dem. Att de går hårt åt småvilt som markhäckande fåglar och gömda ungar på våren är en annan anledning. En tredje är att jag har flera intressenter som vill ha saltade grävlingskinn för hantverkets skull. Kort sagt, det finns många goda anledningar att jaga grävling.

Det var uppehåll när vi strök kopplet runt 21 snåret. Ungefär då brukar vi se grävlingarna ute på fälten men denna kväll höll de sig inne, inte så konstigt för en kvart senare kom världens hällregn. Men vi arbetade oss träget vidare.

Strax före 22, när regnet sedan en kvart upphört och jag börjat torka på överkroppen hördes Essas taktfasta ståndskall. Jag kollade pejlen och gick dit. Såg först inget men sedan upptäckte jag att Essa kört ner en grävling i en hålighet under en stenmur. Grävlingen försvarade sig aggressivt men Essa är ihärdig och ganska klok när det komer till grävling så jag kunde kalla bort henne och skjuta grävlingen utan problem.

Lite jobbigt blev det däremot när vi skulle ha ut grävlingen men det gick bra det med.

En äldre sugga / hona med ganska slitna tänder blev det. Skulle tippa att hon vägde in på dryga 10 kg. Fin och redan dallrande höstfet så nog hade hon kalasat på havre alltid.

Grävlingjakt på steniga skärgårdsöar

Att jaga grävling i gryt i Bihusläns skärgård är helt kört. I princip varenda gryt är rejäla stengryt som inte går att gräva. Istället får man satsa på att ställa grävlingarna nattetid. I helgen var jag och Essa ute ett par kvällar. Vi fann flera grävlingar men de flesta hann ner i gryt eller gömde sig djupt in under stenar men en kunde jag se nere under stenen. Jag kallade ut Essa och kröp in själv med pannlampa och revolver. Skottet gick och Essa tryckte sig förbi mig och drog bram en fin höstfet sugga. Det räddade antagligen många av naturreservatets markhäckande vadare nästa år!

Okunniga jaktkritiker

I förra veckan gick Jaktkritikerna till hårt angrepp på jägare som deltagit i jaktjournalens rovdjurskampanj. Särskilt var grävlingjägarna i skottlinjen. Angreppet skedde i en debattartikel i ett lokalt annonsblad i södra västergötland och de jägare som fick klä skott var utvalda då de bor i området. Det påstås:

Grävlingen är mycket fredlig och håller sitt bo rent och luktfritt och dess huvudsakliga föda är maskar och att den därför knappast i någon större utsträckning plundrar fågelbon på ungar och ägg.

Vidare uppmanar jaktkritikerna till bojkott av grävlingjägare:

Du som har grävlingar på dina marker – låt dem leva – och stäng ute jägare som kommer för att döda dem! 

Jag kunde inte låta blir att gå i svarsmål. Återger hela mitt svar som kom i dagens Markblad:

Replik på ”Stäng ute...” v 23 Okunniga jaktkritiker

Jaktkritikerna kritiserar jakt på grävling och uppmanar markägare till att stänga ute jägare från sina marker.

Tyvärr är jaktkritikernas insändare full av felaktigheter, alternativa fakta, i syfte att smutskasta jägarkåren och skönmåla grävlingen. De påstår att den huvudsakliga födan är mask och inte fåglars ungar och ägg. På så sätt förenklar de sanningen så till den milda grad att det blir fel och missvisande.
Grävlingen är en utpräglad allätare och har en säsongsbetonad diet som hänger samman med dess årsrytm.
Plundrar fågelbon 

På våren behöver de protein för att bygga upp muskulaturen efter vintervilan medan de under sensommar och höst behöver mycket kolhydrater för att bygga upp en fettreserv som klarar dem över vintern. Det gör att de under våren mer än gärna plundrar fågelbon, de kan till och med ta nyfödda rådjurskid om de skulle gå på sådana under sina nattliga födosök.
Framåt hösten är det bär, fallfrukt och mjölkmogen säd som gäller. Till skillnad från klövviltet som nyper av axen på säden så vältrar sig grävlingen i sädesfälten för att komma åt axen vilket även förstör halmskörden.Mask äter grävlingen när det regnat och maskarna kommer till ytan.
Varför jakt 

Så varför jagar man då grävling? Det görs för att rädda markhäckande fåglar, systematisk grävlingjakt räddar hotade vadarfåglar på södra Öland. Det görs för att hjälpa jordbrukare att minimera skador i säden. Det görs för att förhindra skador på hus där äldre bebyggelse utan gjuten bottenplatta uppfattas av grävlingen som bra grytplatser. Markägare, vårda era grävlingsintresserade jägare! De är bra för er, jordbruket och den biologiska mångfalden!

Tja. Det finns väl inte mycket att tillföra efter det....

Första grävlingförsöket

Släppte Essa efter grävling igår natt. Gick ut vid 23-tiden och var ute någon timme. Totalt sprang hon 16 km och passerade tre kända gryt. 

Nattens utrustning. 

En grävling hade hon uppe men den smet in i en hage med kvigor och elstängsel. Essa har stor respekt för elstängsel. 

Vid ett tillfälle såg jag hur hon passerade hon ett rådjurs löpa två gånger för att edsn passera rådjuret på ett par meters håll utan att bry sig. Känns skönt att jag lyckats göra henne rådjursren, en så snabb hund passar dåligt med rådjur.