Brandfara i skog och mark och lite om torka/klimat

Nu är det knastertorrt i stora delar av landet. Så i lördags, på påskaftorn, kände vi brandrök hemmavid. Strax därpå tutade en brandbil förbi. Den åtföljdes av ytterligare två någon kvart senare. En granne innåt grusvägen hade tänt en påskbrasa i det lugna vädret, elden hoppade och ett gärde med fjolårsgräs brann upp. Skogen räddades.

De senaste åren har det varit rejält torrt och grundvattennivåerna har sjunkit på flera håll i landet, inte bara på de klassiska problemområdena Gotland och Öland. Det kan vara en tillfällig väderhändelse men det kan lika gärna vara ett konkret tecken på förändringar i vårt klimat. När jag jobbat med klimatförändringar och dess påverkan på miljön blir det tydligt att de flesta scenarior pekar ut att vi kommer att få ökad nederbörd. MEN nederbörden kommer att komma under en kortare del av året vilket gör att vi (extremt förenklat) kommer att få torrare somrar och blötare vintrar i framtiden. Blötan kommer att vara så intensiv att marken inte kommer att kunna svälja vattenmängderna vilket medför att grundvattennivåerna även i framtiden kommer att ha svårt att ta igen våra uttag. Ni vet ju själva hur lätt det är att vattna på snustorr mark, vattnet rinner bara av och orsakar översvämningar. Vilket vi kommer att se mer av i framtiden.

SRs miljöprogram Klotet, som ofta (men inte alltid) är lyssningsvärt tog upp det där med torkan i sitt senaste avsnitt. Lyssna på det.

Det brinner! Klimatförändring nu och i framtiden

Ingen har väl missat att det brinner ordentligt i Sverige, framför allt mellansverige. Ytan som brinner för närvarande är större än storbranden i Västmanland 2014. Jag tänker dock inte fördjupa mig i de aktuella bränderna, det görs på andra håll. Jag tänker inte heller peka ut några syndabockar, det görs också på andra håll. Däremot tänker jag sia lite om framtiden.

Men först en liten tillbakablick. Under ett par år arbetade jag med ett stort projekt som handlade om effekterna av de pågående klimatförändringarna. Eftersom vetenskapen är helt överrens om att klimatförändringarna vi börjat ana är mänskligt skapade/påskyndade så kan vi lugnt räkna med att det är så det är. De få forskare som motsäger sig detta är aldrig klimatforskare utan kommer från andra forskningsfält. ungefär som när en hjärnkirurg har synpunkter på hur man bygger ett kärnkraftverk eller som när en kallskänka säger hur elektrikern skall koppla in ett elskåp. Att det finns ekonomiska krafter som motsätter sig att förändringarna beror på mänskliga handlingar är givet. Men det är inte heller det jag tänkte ta upp.

Jag tänker ta upp vad vi kan förvänta oss av framtiden. Framtiden är i detta fall i ett 100 års perspektiv, för det är så långt (kort) forsknignen vågar blicka i dagsläget även om det som nu sker kommer att ha än större effekt på 200 eller 300 års sikt. Det är med andra ord inte du och jag som kommer att leva med de fulla effekterna av vad som nu sker, det är våra barnbarn och deras barn.

Temperatur, det finns inget vetenskapligt baserat klimatscenario som pekar ut en framtid med sjunkande temperaturer. Tvärt om. I alla tänkbara scenarior stiger temperaturen, eller rättare sagt så fortsätter temperaturen att stiga. Det är egentligen hela problemet. Men det är inget litet problem för det skapar många olika mekanismer som påverkar vårt klimat och vår livssituation i mycket hög grad.

Torka är en effekt vi kommer att se. Vi har fått en föraning om vad torka innebär i år men under de kommande 100 åren så kommer vi att uppleva såväl fler som längre perioder av torka. Detta innebär att vi måste hushålla bättre med vattnet. Vi måste börja ordna system som samlar upp vatten, som buffrar vattnet och ger oss möjlighet att använda det under perioder av torka. Det gör att vi, framför allt i de östra delarna av Sverige, måste se över vilka grödor vi odlar och i högre utsträckning än idag gå över till mindre vattenkrävande jordbruk i de mest riskutsatta områdena. Mängden tillgängligt ytvatten kommer att minska i vissa områden likaså kommer grundvattennivåerna att sjunka vilket gör att vi måste se över hur vi använder vatten - kanske är det inte så smart att spola toaletterna med dricksvatten.

Värme, med en höjd medeltemperatur kommer västsäsongen att förlängas. Det innebär att vi kommer att få in nya arter, andra arter kommer att vandra uppåt i landet. Vi kommer att se kalfjäll växa igen, redan nu märker vi hur skogen sakta men säkert vandrar upp på fjället och ett par av våra sydligaste kalfjäll har rwedan försvunnit under 1900-talsets sista del. Vi kan räkna med att få in fler parasiter, kanske till och med malaria. Älgen kommer att trivas ännu sämre i södra sverige och de stammar vi är vana vid kommer att försvinna från åtminstone Halland, Skåne, Blekinge och Öland. Rådjur och dovvilt kommer såklart att gynnas av mildare vintrar.

Bränder kommer att öka i mängd, det är en självklar effekt av torka och värme. Vi kommer att behöva planera för fler och större bränder. Men om vi klarar av att spara mer vatten ute i markerna så kanske effekten av bränderna blir något mindre katastrofal. Likaså måste skogen bli mer varierad, en blandskog klarar en brand bättre än en monokultur. Det finns alltså ett praktiskt värde för skogsbruket att högre utsträckning arbeta med mångfald.

Nederbörd, det paradoxala som många har svårt att få ihop när det gäller framtida klimat är att årsmedelnederbörden kommer att öka i norra, västra och centrala Sverige om än inte i östra Sverige. Men nederbörden kommer att komma under kortare perioder, skyfall kommer att bli vanligare. Vi kommer att få betydligt mycket mer nederbörd under vintern men mindre under sommaren. Detta kommer att medföra mer erosion på alla markytor som inte har vegetation, vi kommer alltså behöva fundera över hur vi brukar marken för att inte den goda matjorden skall rinna bort. Sedan kommer vi iatt behöva hantera stora vattenmassor, dessa kommer att behöva buffras och saktas ner så att de inte kan flöda fritt med allt vad det innebär av bortspolade vägar och översvämmade källare. Problemet kommer att bli extremt i tätorter med många hårdgjorda ytor.

Havsnivåerna kommer att öka något men inte så att det påverkar i praktiken. Däremot kan vi räkna med fler extremvädersituationer. I några av de klimatscenarier som skisseras kommer vi att behöva räkna med extremsitationer med upp till 3 meter högre havsnivå utefter västkusten någon gång de närmaste 100 åren, vilket skulle innebära att Drottningtorget i Göteborg svämmas över.

Men vad kan då vi jägare göra?
Vi kan göra ganska mycket. Varje individ kan minska sin personliga påverkan genom att välja fordon som släpper ut mindre koldioxid samt kompensera de utsläpp man gör genom att låta plantera träd där sådana behövs (tänk Afrika).

Viltvatten är något som vi jägare gillar och som gynnar viltet och vår livsstil. Men rätt placerade viltvatten har fler funktioner, de kan fungera som en vattenreserv under perioder av torka samtidigt som de kan buffra vatten vid skyfall. Att anlägga viltvatten har alltså tre mycket viktiga effekter. Så går du i tankar att anlägga ett viltvatten så tycker jag att du skall sluta tveka och göra slag i saken. Vem vet vad framtiden har i sitt sköte, kanske kommer det att börja brinna på din mark och då kan en vattenreserv göra hela skillnaden mellan ett snabbt och effektivt släckningsarbete och en katastrof!


_________________________
Globalt: För övrigt är vi ganska skonade från klimatförändringens effekter. Värre är det ju närmare ekvatorn man kommer. Där kommer vattenbristen att öka, vilket innebär mer svält och fler konflikter vilket leder till fler flyktingar i framtiden. Så ett gott klimatarbete är detsamma som att arbeta för att mildra framtida flyktingproblem. Ett uteblivet globalt klimatarbete kommer att skapa flyktingproblem av större proportioner än vi upplevt hittills och det kommer vi ha mycket svårt att hantera oavsett hur höga murar vi bygger kring Sverige/Europa.

Fårägare igen

Nu handlar det mesta om bränder. Härom veckan handlade det mesta om hur svårt det är för bönderna att få betet att räcka samt att över huvud taget få fatt på vinterfoder. Nyheternas gemensamma nämnare är torka, missväxt skulle man kallat det för på 1800-talet.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det gäller inte minste just nu. Alla kan undvika att tända grillar och mysbrasor eller slänga glödande cigarettfimpar. Vissa kan erbjuda ängar att slå andra har bete. Jag har ängar men de har körts sönder av grannbyns fiberprojekt så där finns inget foder att hämta. Jag har hagar som stått tomma i ett par år. Dem har jag nu sett över och i början av veckan så tog jag över 6 bagglamm, ungefär vad vår mark bär. Jag köpte dem för ungefär vad den bonden brukar få i slaktpris på hösten så jag tycker inte jag utnyttjade situationen utan tar ansvar fullt ut. På så sätt får bonden lite lättare med betet till kvarvarande djur samtidigt som han inte går back. Kanske var det till och med en bra affär för honom eftersom risken finns att slaktvikterna kommer att bli låga i höst, slaktpriserna kommer antagligen att bli det....

6 bagglamm av rasen gutefår mumsar nu sly, örter och gräs i mina hagar.

Miljörörelsens blinda fläck (en av dem)

I slutet av förra veckan dök det upp två intressanta länkar i mitt FB flöde. De är till synes helt oberoende av varandra men lider av samma blinda fläck. 

Den första publicerades på svt och heter Enkla lösningen för klimatet - som ingen vill tala om det är rätt givet att den antingen handlar om bilism eller mat. Den visade sig handla om mat. Budskapet är enkelt. Skippa biffen och köttet så räddar vi klimatet, såhär kan det låta:

Framförallt handlar det om biffen. Att äta mindre kött, mejeriprodukter, och särskilt nötkött skulle vara ett viktigt, enligt många helt nödvändigt, bidrag för att minska utsläppen.
Javier Godar forskningsledare på Stockholm environment institute, säger att det inte är kunskap som fattas utan konkreta åtgärder.
– Många forskare har gjort det här tydligt: Nötkreatur är huvudorsaken till skövlingen av regnskogen och ett av grundfrågorna i klimatdiskussionen. Men trots att vetenskapen är väldigt enig och medveten i frågan så tar politikerna inte hänsyn till hur akut det är.

 Vidare kan man läsa

Vegetarianer kan halvera utsläpp
Enligt en studie från Word resources institute skulle en rejäl minskning av köttkonsumtionen kunna få ned utsläppen av växthusgaser per land och person med mellan 15 och 35 procent till 2050. Att bli vegetarian skulle kunna halvera utsläppen per capita.

Problemet är att artikeln missar några enkla saker. För det första så är betesdjur av största betydelse för den biologiska mångfalden. Utan betande mular så kommer vi snabbt att förlora våra rikaste och mest spridda biotoper - hagmarken. För det andra så måste mer mat produceras för att mätta en växande världsbefolkning. I vårt land på våra breddgrader med våra jordar är odling i de flesta fall inte speciellt effektivt. Vårt land är däremot mycket väl lämpat för just betesdrift. Betesdriften bör med andra ord öka här medan odlingen med fördel kan utökas på betesdjurens bekostnad i många andra delar av världen. Men att väga in odlingsförutsättningar och biologisk mångfald förtar det enkla budskapet i artikeln och väljs därför bort.

Den andra artikeln är lika intressant den. Inte minst när man jämför budskap och avsändare. Artikeln publicerades i ETC och heter Sverige borde satsa på matsuveränitet. Ingen kan hålla med mer om det grundläggande budskapet än jag. I artikeln trycker man, liksom i den tidigare, på relationen klimat - mat:

När vi talar om livsmedelssystemet så avser vi hela kedjan, från det att en odling planeras till att du som konsument har mat på ditt bord. Många politiska beslut samverkar inom systemet och leder till den problematik vi ser idag. Det handlar om allt ifrån att jordbruk tvingas lägga ner i Sverige, samtidigt som vi erbjuds besprutade chilenska äpplen mitt i svensk äppelsäsong, till att svenska pensionsfonders markköp i Brasilien bidrar till kräkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring.

Näringsdepartementet signalerar att den kommande svenska livsmedelsstrategin ska sätta jobb och tillväxt i fokus genom att öka den svenska matproduktionens konkurrenskraft på en global marknad. Strategin är en del av det komplexa pussel av ramar och regelverk som styr livsmedelssystemet.
Majoriteten av dessa pusselbitar främjar ett storskaligt industrijordbruk där ett fåtal transnationella bolag får ökad makt och inflytande för var dag som går. Det storskaliga industriella jordbruket är en av de största bovarna i det klimatdrama som vi nu ser.

Vidare:

Det är hög tid att avveckla dagens system och istället sätta småbrukarnas och konsumenternas behov före vinstintressen. Alternativet kallas för matsuveränitet och har drivits av småbrukarrörelsen världen över sedan World Food Summit 1996.
Matsuveränitet bygger på sex principer som bör vara vägledande i all politik. Först och främst måste vi utgå från att mat är en rättighet som inte kan behandlas som vilken handelsvara som helst. Småskaliga matproducenter måste värdesättas och erkännas, särskilt kvinnor och marginaliserade grupper.
För att deras rättigheter ska skyddas och upprätthållas är lokal kontroll över naturresurser en förutsättning. Kunskap och teknologi är inte frikopplat från de maktstrukturer som styr dagens system. Forskning och teknologi måste harmoniseras med en lokal kontext och stärka de småskaliga producenternas ägandeskap i dess utveckling. Genom att fokusera på att utveckla lokal dynamik i livsmedelssystemet främjas lokal utveckling samtidigt som vi undviker de utsläpp som det industriella och exportinriktade livsmedelssystemet orsakar.

Fina ord som antyder en möjlighet för att man skall kunna hålla igång levande och brukade landskap i hela Sverige. Det man inte tar upp är överstatliga tvingande regler som påverkar förutsättningarna. Artikeln tar förvisso upp mat som handelsvara men nämner inte varierande förutsättningar, såväl klimatologiska som regelmässiga. Jag tro inte heller att artikelförfattarna, som innefattar allt fårn olika biståndsorganisationer till jordens vänner, tänker på att detta innebär att jordbrukarna måste ges möjlighet att freda sina grödor och djur. För sveriges del innebär uttalandet tex att förvaltningen av stora rovdjur måste skötas lokalt/regionalt och adaptivt istället för att gå via domstolar och Bryssel.

Hur skall man då göra? Jo, som enskild konsument är det bästa man kan göra att i största möjliga mån välja svenska produkter och fokusera på säsongens produkter. Just nu är vi inne i en rotfruktperiod, så välj hellre rotfrukter än svenska växthustomater eller kenyanska sockerärter. Välj hellre ett svenskt ingrid marie än citrusfrukter från sydamerika. Välj svenskt lammkött istället för det new zeeländska. Välj svenskt nötkött istället för irländskt eller brasilianskt. Genom ditt köttval påverkar du dessutom våra framtida möjligheter att behålla fungerande antibiotika.... Så det allra bästa är nog egentligen att äta egenjagat kött och odla en årsranson potatis på något hundratal kvadratmeter trädgårdsland. Skaffa ett par äppleträn och lär dig vinterförvara äpplena alternativt torka eller mosa dem (detta gynnar även pollinerande insekter och den biologiska mångfalden)....

Hög brandrisk idag och i framtiden

Just nu är det hög brandrisk i skog om mark i hela Götaland och delar av Svealand. Särskilt skogsbrandfaran är ovanligt stor för säsongen efter dagar/veckor av högtryck. Hemma märker vi att gräsmattan börjar bli brun på sina ställen, men det rinner fortfarande vatten i bäcken, det är det vattnet vi använder till trädgårdsodlingarna.

 Ovan: allmänna brandriskläget i Sverige.

Ovan: risken för skogsbrand.

Ett problem med den varma och tidiga vår vi haft är att många växter växer så fort att de snabbt överger det späda mest näringsrika stadie som klövviltets ungar är så beroende av för sin tillväxt. Det kan med andra ord bli frågan om en älgjakt i höst med ännu lägre kalvvikter än vi är vana vid i södra sverige. I vårt fall skjöt vi i fjor tre kalvar med slaktvikt på under 40 kg. Riktigt tråkigt. Men kanske är det något vi måste vänja oss vid. Om man tänker sig en klimatförändring som håller sig så låg som 1,5 graders temperaturhöjning fram till år 2100 så innebär det att älgkalvens tillväxtperiod kommer att komma helt ur synkronisering med växtsäsongen i södra sverige. Redan nu är en bristande synkronisering mellan kalvarnas födsel och vegetationens tillväxt en av förklaringshypoteserna för de låga slaktvikterna i södra sverige men även de problem man ser för älgstammen i Blekinge och på Öland. Klimatförändringen kommer att slå lite olika i olika delar av landet, vi kommer överlag att se mer nederbörd, men den kommer att vara koncentrerad till vinterhalvåret. Sommarhalvåret kommer att bli torrare än nu och vi kommer att se längre sammanhängande värmeperioder med torka och brandrisk som effekt.

Sett i ett längre perspektiv så kommer förändringarna att bli riktigt omfattande. Dagens prognoser sträcker sig sällan/aldrig förbi år 2100, men hur kommer det se ut för våra barnbarns barnbarn?

I en nypublicerad studie så utgår en samling välrennomerade forskare fårn dagens lägre klimatutvecklingsscenarier och projicerar dem vidare förbi 2100 så att de täcker perioden fram till 2300. Då diskuterar man en global temperaturökning på 10 grader, frågan är hur flora och fauna kommer hinna ställa om sig till detta. En än akutare fråga kommer att handla om mänsklighetens matförsörjning. Vi kommer att se rejält stora svältflyktingströmmar och vi kommer att tvingas ställa om på allvar från att vara ett matimportland till att producera inte bara mat som räcker till den inhemska befolkningen utan även så det räcker för export. Personligen tycker jag attt vi har den förbannade skyldigheten att påbörja matproduktionsomställningen redan idag. Innan fler högproduktiva jordar hinner schaktas bort för att ge plats åt köplador, betonggetton och autostrador. Där har vi den riktiga miljöutmaningen, för den ligger inte i att stångas kring vargstammens numerär eller genom att förhindra bönderna från att gödsla på helger för att det stör de boende.

De havslevande djurens utveckling

Ingen kan neka till att vi människor påverkar vår planet, miljön och naturen, ja till och med klimatet. Denna påverkan, som bland annat kan demonstreras i att vi konsumerar mer än vad planeten producerar varje år, får en del intressanta andra skrämmande, effekter.

Vi kan se hur vi genom effektivare fiskemetoder lyckats får olika fiskbestånd att kollapsa. Vi kan se hur olika arter mer eller mindre omedvetet flyttas omkring mellan olika hav. Ibland med väldigt negaviva effekter. 

Mitt upp i allt detta så finns det enstaka arter som gynnas. Inte alltid de arter vi kanske förväntar oss. Långsiktig fiskeridata, från 1960-talet och frammåt, visar till exempel att olika bläckfiskarter ökar. 

Egentligen är det inte så konstigt. Bläckfiskar och liknande arter har kort livscykel, de är adaptiva och anpassar sig snabbt till förändringar i miljön. Kanske blir det så i framtiden att vi istället för viltfångad vitfisk en middag i veckan får vänja oss vid bläckfisk. 

Nya klimatmöten

Ny dag med möten på länsstyrelsen om hur miljön kan komma att påverkas av den pågående klimatförändringen. 

Möten om klimat

Under det senaste året har jag ingått i en grupp experter som arbetat med klimatförändringens effekter på några aspekter på miljön. Vi arbetar inte med lösningar utan med att identifiera riskområden utifrån olika scenarior. Oavsett om scenariona kommr att inträffa eller ej så är det bra att fundera igenom riskerna och bedömma vad som kan vara bra att arbeta vidare med och vad som kan lämnas darhän. 

I en kommande blogpost kommer jag att gå in på lite jaktrelevanta möjliga effekter. 

Mötena har hållits på länsstyrelsen Västra Götaland och avser Västra Götalands och Hallands län. 

Jaktkunskap om rådjur (och klimatkompensation)

Härom veckan släppte Marcus Nolfelt och hans kompisar ett nytt avsnitt av Jaktkunskap. Denna gång handlar det om rådjursjakt. Åter igen är det ett avsnitt där mycket nyttig och lärorik kunskap delas på ett pedagogiskt och intressant sätt.


Till min glädje så klimatkompenserar Jaktkunskap sin bilkörning:

Extra roligt var förklaringen till klimatkompensationen:

NATURLIGT FÖR JÄGARE ATT VARA SNÄLLA MOT KLIMATET!När vi drog igång Jaktkunskap så bestämde vi att miljön var en av hörnstenarna. Det finns flera sätt att vara så snäll man kan. Vi plockar upp allt vi kan från naturen när vi filar och jagar, inkl tomhylsor om de går att finna.Vi kör moderna och bränslesnåla bilar från Volkswagen. Och vi KLIMATKOMPENSERAR för de koldioxidutsläpp vi gör. 5ggr om för att täcka utsläpp vi inte är i kontroll över. Har vi ex kört 200 mil på olika resor i en film kompenserar vi för 1000 mil. Och det är lätt göra, tar ca 5 minuter och ALLA kan göra det. Gå bara in på www.tricorona.com
Tack till Leif @lipoptena för ursprungstipset!

Här kan du läsa om min klimatkompensation.

En heldag om klimatförändring

Idag satt jag i ett heldagsmöte om klimatförändring på länsstyrelsen i Göteborg. 

I korthet kan vi i västsverige utifrån ett worst case scenario förvänta oss:

-ett par 4-5 grader högre årsmedeltemperatur (älgar vantrivs och försvinner). 

-ca 20-25% mer nederbörd på årsbasis. 

-i princip ingen snö (hur inventera rovdjur?). 

-färre nollgradspassager, dvs då temperaturen går under noll grader. 

-ingen tjäle (mer markskador från skogsbruket). 

-torrare somrar. 

-blötare vintrar. 

-högre frekvens skyfall. 

-mer omfattande skador vid storm men inte fler eller kraftigare stormar. 

-ökad skredrisk i områden där skred förekommer. 

-två till tre månader längre växtsäsong (ungefär som södra skåne). 

-eventuellt högre havsnivå, 3,2 m ö h beräknas vara en säker nivå (år 2100) vad som än händer (extremväder). 

Det finns all anledning att skänka dessa faktorer en tanke. Hur påverkar de dig, ditt hus och dina intressen?

En del djurslag, både bytesdjur och skadedjur, kommer att påverkas positivt. Andra negativt. Hur det hela landar är det mina ofödda barnbarn som får uppleva. 

Storm och stormfällen i framtiden samt indirekta effekter på viltet

Igår satt jag en heldag i möte på länsstyrelsen. Jag sitter som expert inom ett miljöområde och mötet handlade om hur framtida klimatförändringar påverkar miljön och vilka risker och möjligheter vi står inför i västsverige. Inget lätt område. Tanken är att vi skall göra en sektorsanalys utifrån en modell utvecklad i Wales för walesiska förhållanden. Hur som helst. Jag tänkte nu helt kort ta upp en aspekt av detta.

Vi har under senare år upplevt ett antal stormar. Varje vinter får vi en eller ett par klass 2 eller till och med klass 3 varningar om kommande hårt väder. Det är lätt att uppleva att det blåser mer nu än förr. Så är det inte riktigt. Det blåser faktiskt mindre. Skillnaden är att vi har ett informationsflöde som gör oss uppmärksamma på blåsten och dess effekter på ett helt annat sätt än tidigare. Kikar man på statistiken för södra sverige (det är södra sverige som är relevantast då storm är vanligare där än i norr då norra Sverige är skyddat av Norge) ser den ut såhär vad gäller årsmedelvind:

Vi har alltså en statistiskt sett minskande årsmedelvind i södra Sverige de senaste 110 åren. Men, undrar vän av ordningen, extremväder då? Har inte vindstyrkan i de enskilda stormarna ökat? Vi kan kika på det med för södra Sverige:

Visst finns det toppar, men det har gått upp och ner under hela studieperioden. Stormen Gudrun för 10 år sedan märks visserligen, men den befinner sig i gott sällskap med ett halvdussin andra stormar under 1900-talet.

För att närma oss problemet får vi kika på lite andra faktorer. Jag väljer att citera ett stycke från SMHIs hemsida:

Bristen på tjäle och att marken är blöt bidrar också till stormens verkningar på skogen.

Mildare och blötare vintrar förväntas bli vanligare i ett framtida klimat. Även tjäleförhållandena förändras efterhand. Därmed kan risken för stormskador öka oavsett förändringar i vindklimatet.

Skadebilden är också beroende av andra faktorer som är mer relaterade till människans beteende och vår sårbarhet för störningar i infrastrukturen, inte minst med avseende på elberoende. En ökning av stormskador beror alltså till viss del på att vi människor har skapat ett mer sårbart samhälle.

I inledningen till en rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap konstateras krasst:

Omfattningen av stormskador har ökat under senare tid i Sverige såväl som i Europa. För Sveriges vidkommande inträffade de hittills mest omfattande skadorna och effekterna i samband med stormen Gudrun år 2005 då 18 personer miste livet. Skadekostnaderna har beräknats till sammanlagt 20,8 miljarder kronor (MSB 2012). Stormen Gudrun har av Energimyndigheten klassats som den allvarligaste naturkatastrofen som drabbat Sverige i modern tid (EM 2006). Utöver dödsfall och olyckor skadades skog, byggnader, infrastuktur och annan egendom. Skadorna gav i sin tur upphov till ytterligare effekter. Många av dessa är svåra att orsaksmässigt binda till stormtillfället och/eller att mäta och hamnar därför ofta utanför kalkylen. Det behöver dock inte betyda att de är mindre viktiga.

 Skadorna är stora. För jaktens och viltets del är det kanske skador i skogsmark som är mest intressant. Som jag förstått det hänger dessa ihop med primärt tre olika faktorer:

1. Blöt mark, och i framtiden än blötare mark.Nederbörden beräknas öka 10-20%.
2. Avsaknad av tjäle, tjälad mark ger färre rotvältor medan blöt mark släpper greppet om träden lättare. 2070-2100 beröknas vi ha tappat en månad av snötäcke/tjäle i snitt i sverige. 
3. Monokulturer av gran och granodling på för gran olämpliga markslag.

Punkt 1 och 2 får man stöd för vilka källor man än tillfrågar, inte minst punkt 2 kommer att påverka viltet då vi i framtiden i södra sverige kommer att få färre tilfällen då temperaturen passerar nollpunkten. Jag har redan berört detta helt kort i en blogpost som handlar om att vi tex kan förvänta oss att älgen blir ovanligare i södra sverige till följd av klimatförändringarna. Punkt 3 är destu intressantare. Det är min absoluta och fasta åsikt att de stora skogsskador som vi såg i södra sverige i samband med stormarna Gudrun och Per är direkt avhängig våra monokullturer av gran (i kombination med blöt mark och avsaknad av tjäle). Granen är överrepresenterad i den fällda skogen. Det finns många faktorer till varför det ser ut på det viset, att gå in på dem är inte helt nödvändigt. Det intressanta är att skogsbruket trots vetskapen om att gran inte är optimalt ändå väljer att fortsätta med gran. I en doktorsavhandling från Lund om just detta kan man i sammanfattningen läsa:

En, åtminstone till att börja med, positiv effekt av klimatförändringarna är en ökad tillväxt i skogen. Om det sker på bekostnad av rotfasthet/stormfasthet eller ej vet jag inte men mitt intryck efter att ha arbetat med Stormarna Gudrun och Pers effekter på heltid i två år är att snabbvuxen skog i högre grad påverkats av stormarna än normal/långsamvuxen skog.

Hög produkton i skgelandskapet ger snabbare omloppstid och en större andel ungskog i markerna. Ungskogen är ytterst gynnsam för klövviltet i form av föda och skydd vilket gör att vi kan förvänta oss en tillväxt av klövviltstammarna ävenom älgstammarna kan förväntas misnaka i södra sverige till följd av att de inte kommer att hinna kalva inom den näringsrikaste perioden av växtsäsongen och därför kommer att få svarare tillväxt hos kalvarna. Ökat tryck från klövvilt riskerar att göra att skogsägarna fortsätter att planter den mindre smakrika granen på bekostnad av övriga trädslag. Den onda cirkeln kan sägas slutas i och med detta. Mer gran ger ju som påtalats större risk för stormskador i framtiden...

Jag lånar avslutningsvis ett citat till från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, en syn som delvis avviker fårn den som SMHI förfäktar (se ovan):

 Det framtida vindklimatet är osäkert men vi kan inte utesluta att det blir blåsigare framöver. Det finns tecken som tyder på att stormar skulle kunna bli både mera intensiva med högre vindhastigheter som följd och omfatta större geografiska områden (Rummukainen 2012). I kombination med en stigande havsnivå och förändrat nederbördsmönster till följd av klimatförändringarna kan framtida stormar ge upphov till omfattande och allvarliga översvämningar, särskilt i södra Sverige där en stigande havsnivå inte (tillräckligt) kompenseras av landhöjningen (SOU 2007). Även om det inte blir blåsigare framöver förväntas sannolikheten för stormskador på skog öka till följd av bland annat ökad tillväxt hos skogen under ett förändrat klimat.

Det blir intressant att se hur det utvecklas.
________________
Notera att jag i detta fall inte går in på klimatförändringarnas orsak, om de är helt naturliga, delvis naturliga och delvis mänskligt skapade eller helt orsakade av människan. I detta fall räcker det att konstatera att det är något som sker just nu och som vi kommer att se efekten av under vår livstid. Ävenom jag har min åsikt i frågan klar skall vi vara medvetna om att kraftiga klimatförändringar som ägt rum över blott en eller ett par generationer har ägt rum tidigare på våra breddgrader.

Klimatet och våra bytesdjur

Den senaste helgen kunde vi i våra dagstidningar, antingen i notisformat eller som riktiga artiklar, läsa om att älgen på sikt till följd av förändringar i vårt klimat kommer att bli ovanligare i södra sverige i takt med att de förflyttar sig norröver. Redan nu syns tecknen där ett antagligen är älgdöden på Öland är en yttring:

Professorn (Göran Ericsson, min anm) misstänker att det allt varmare vädret redan fått lokal påverkan. En grads höjning av medeltemperaturen kan betyda mycket. Exempelvis gör det att klimatmässigt har Sverige ”flyttat” 15 mil söderut, där Ljungby hamnar i nivå med Ystad och Markaryd samt Älmhult med Bornholm (vilket inte betyder att vädret blivit sydskånskt eftersom Sunnerbo ligger på högre höjd och inte påverkas av havet på samma sätt).

– Jag tror definitivt att älgens sydgräns nu går vid mitten av Öland, i samma höjd som Växjö alltså. Södra Öland har blivit för varmt och fodersituationen har försämrats på grund av att våren verkar komma en vecka tidigare. Och förskjutningen är kraftigare där än säg Kronobergs län.

Sämre soppa

Han tror att det finns en ganska enkel förklaring till den alarmerande kalvdöden på just Öland. Älgarna parar sig i normal tid - men vet inte när våren infaller. Så kalvningen sker först efter det att vårens primörer är som bäst. Den späda näringsrika ”grönsakssoppan” är då struken på menyn. I stället bjuds de i allt högre grad på träig och sämre kost. Det är överblommat och riset har börjat förvedas.

– Korna är i hyfsad kondition om höstarna, parar sig och fostret växer sedan till. Men när de kalvar krävs mycket, mycket energi för att tillverka mjölk. Och då verkar ”tidsfönstret” vara stängt. Kalvarna dör tidigt, säger Göran Ericsson.

Kort sagt, fortsätter det att bli varmare kommer älgarna att kompensera genom att flytta norröver eftersom de inte hinner anpassa sig.  Det finns dock några saker man kan göra:

– Det man kan göra i Sydsverige är att bevara skogen. Skogen är en källa till skydd för älgarna när det blir för varmt. Vi kanske kan vänta oss mindre storlek på älgarna, med kalvar som är duktiga på att anpassa sig.

Temperaturen ökar men Göran Ericsson framhäver att konkurrens och anpassningsförmåga alltid funnits i Sveriges djurliv. Älgarna har varit duktiga på att hitta lokala lösningar och om somrarna tar de sig gärna några dopp.

– En sak som älgarna gör på somrarna är att de lägger sig i vatten. Vatten leder bort värmen, men nedkylningen är bara tillfällig.

Skillnader i klimat gör att vi kan förvänta oss mindre storlek på älgarna i framtiden:

Älgarna i Skåne är bara hälften så stora som de ståtliga djuren i Nikkaluokta som har kroppshydda anpassad för sträng kyla. Teorin är att älgarna i norr kommer att krympa för att klara av varmare tider.

– Det första som händer vid varmare klimat är att älgen kommer att flytta norrut i Sverige. Det andra är att älgen kommer att bli mindre eller vara i miljöer där det är kallare så de kanske drar sig upp på fjället, säger Göran Ericsson. 

Är det måhända det vi anar redan nu i form av låga slaktvikter på kalvar i södra Sverige?

 Andra effekter kan vara mer gynnsam utveckling för rådjuren. Det finns myckett som talar för att rådjur på sin höjd klarar en påfrestning vintertid, kyla eller predatortryck. I områden med stränga vintrar samt högt predatortryck, framför allt i form av lo, försvinner rådjuren raskt.

Rent arktiska arter, som myskoxe och fjällräv, kommer att försvinna helt om klimatutvecklingen fortsätter. I detta sammanhang kan även påpekas att vi redan nu kan se hur skogsgränsen sakta kryper upp på pekostnad av kalfjäll.

Vi kan förvänta oss fler smittsamma sjukdommar och fler parasiter i takt med att klimatet blir varmare. Utvecklingen är oroande:

The appearance of infectious diseases in new places and new hosts, such as West Nile virus and Ebola, is a predictable result of climate change, says a noted zoologist affiliated with the Harold W. Manter Laboratory of Parasitology at the University of Nebraska-Lincoln.

In an article published online today in conjunction with a special issue of thePhilosophical Transactions of the Royal Society B, Daniel Brooks warns that humans can expect more such illnesses to emerge in the future, as climate change shifts habitats and brings wildlife, crops, livestock, and humans into contact with pathogens to which they are susceptible but to which they have never been exposed before.

För sju år sedan nåddes vi, och vi som har betesdjur drabbades, av viruset blåtunga:

– Blåtunga sprids bara via en svidknott. Den milda vintern och den höjda medeltemperaturen gynnar knotten, säger Håkan Henrikson, chef för Distriktsveterinärerna och ansvarig för Jordbruksverkets arbete med provtagning och vaccinering.

Det är inte säkert att jag kommer att uppleva så mycket av detta inom min livstid. Men risken finns att mina barn, om de väljer att bli jägare, kommer att ha en till stor del annorlunda jakttabell att förhålla sig till än den som gäller idag...
____________________
Under våren kommer jag att i min ordinarie tjänst att arbeta en hel del med att analysera effekterna av klimatförändring på miljön i västsverige. Jag kommer därför återkomma till olika aspekter av detta ämne.

Vilt är klimatsmart mat!

Supermiljöbloggen hade igår en intressant bild på facebook. Först texten:

 Därefter grafen:

Detta innebär att vilt är "klimatsmartare" än såväl baljväxter som bröd, pasta och quorn. För oss som jagar aktivt och äter mycket vilt är detta såklart ingen nyhet. Men det hindrar inte att vi ständigt försöker göra saker och ting bättre. Själv klimatkompenserar jag alla mina jaktliga transporter. Detta tänkande ligger i linje med de resonemang som författarna till Supermiljöbloggen för i texten på själva bloggen. Där skriver de:

Ett ökat uttag av vilt skulle innebära större utsläpp. Kanske. Jag är nämligen inte helt övertygad om att grafen stämmer...

Frågan är nämligen om siffrorna ovan representerar det kött som tex svenska konsumenter äter, och då tänkter jag inte på jägare utan på konsumenter över lag. Som köper en fryst eller vacuummörad hjortstek på ICA kvantum. Eller kanske någon fryst renskav. Det köttet är i de många fall importerat. Till och med renskaven.

I nuläget kan vi konstatera att vi importerar viltkött till ett värde av ungefär 200 miljoner kr årligen, primärt från New Zeeland. Det mesta kommer då från uppfödningar och inte från vilt i det vilda. Problemet blir då, åter igen, att import av kött innebär export av miljöpåverkan.

Så, precis som för vilket kött som helst så blir det inte klimatsmart bara för att man käkar vilt. Man måste kika på varifrån det kommer och hur det fällts (eventuellt fötts upp) innan man kan slå sig för bröstet. Men generellt kan man säga att det kött den genomsnittliga svenske jägare bärgar i skog och mark är klimatsmart. Låt ingen få er att tro något annat. Om hjortfilén på krogen är det är dock en annan femma. Ripan jag åt på krogen härom sistens visade sig komma från Skottland....

Klimatförändring som orsak till älgdöd?

Det råder ingen tvekan om att vi står inför en förändring av vårt klimat. Det debatteras friskt om den är orsakad av människor eller är naturlig, vetenskapen lutar dock åt att den primärt är orsakad av människornas utsläpp av växthusgaser, något vi kan spåra långt tillbaka i tiden. Eftersom ajg är arkeolog så har jag fastnat för sambandet med neolitiseringen, dvs när man börjar röja mark för jordbruk och boskapsskötsel. Det är då vi börjar tappa jordens lungor - skogarna och vi kan se en antydan till de första människoskapade förändringarna av vår atmosfär. Men det är egentligen inte förrän under industraliseringen under 1800-talet som det börjar öka för att idag skena.

Detta påverkar oss självklart. Kanske inte på ett sätt som vi uppfattar under en normal livstid men nog förädlas det hela. Igår lyfte jag upp nyheten om att fästingarna och därmed även fästingburna sjukdomar som borrelia sprider sig uppåt i landet. En förklaring som lyfts fram är mildare klimat.

En annan sak som har direkt inverkan på oss jägare har nämnts på radion nu under förmiddagen. Det handlar om våra klövvilt som måste anpassa sin brunstcykel efter de successiva förändringarna i klimatet. I morses var det älgdöden i södra sverige som kopplades till en längre västsäsong. I förstone tycker man att en längre växtsäsong borde vara positivt, men så enkelt är det inte. Älgkon behöver så bra bete som möjligt just när kalven fötts och i princip bara lever av kons mjölk. Detta innebär att kalvningen måste synkroniseras med tiden för det bästa vårbetet.

I år har kalvdöden bland sändarmärkta älgkor varit extrem. Bortåt 75% av kalvarna på norra Öland har dött av svält. Detta menar man från forskarhåll beror på att kalvningen kom efter det bästa betet vilket gjorde att korna inte klarade av att producera tillräckligt mycket tillräckligt fet mjölk.

Lyssna själva på inslaget, det är intressant:



Detta innebär då självklart att man som världsmedborgare bör tänka på vad man gör så att man inte genererar växthusgasutsläpp i onödan. Jag har funderat en del på detta och landat i ett system för den jakt jag bedriver. Systemet innebär att jag låter plantera ett träd i VI-skogen för vaje 50 mil jag kör i jaktligt ändamål. Detta kompenserar snabbt och med råge de utsläpp jag orsakar. Läs mer om hur jag resonerar HÄR.

EDIT: Vill du höra det 20 minuter långa inslaget om älgdöden så finns det att plocka ner från vetandets värld

Rådjurshatande professorer, klimat och några tankar kring oredighet

Professor Thomas Jaensson är nästan lite av ett skämt i sitt årligen återkommande utbrott mot rådjur. Jag har uppmärksammat honom några gånger tidigare (t.ex. här, här och här). För en månad sedan skrev jag om honom senast. Jag avslutade blogposten med orden:

Och du Thomas, ett sista stalltips: ta dig en funderare över hur klimatförändringen inverkar på fästingen överlevnadschanser.

Till min glädje uppmärksammades jag av Fredrik Widemo på Jägareförbundet om att han gjort just detta.  Fredrik alltså. Han refererar lite forskning om hur klimatet påverkar fästingens utbredning i en liten text på jägareförbundets hemsida. Jag citerar:

Fästingar är parasiter, men det är bara under korta delar av livscykeln som de utnyttjar
sina värddjur. Fästingarna är annars mycket känsliga för låga temperaturer och torka under delar av året. Den internationella forskningslitteraturen på fästingar lyfter tydligt fram klimatförändringar som den viktigaste faktorn bakom fästingarnas expansion norrut.

Fästingarna utnyttjar allt från smågnagare och fåglar till kor och hjortdjur som värdar. Ändrat klimat och ändrad markanvändning påverkar även förekomsten av värddjur, vilket i sin tur kan påverka förekomsten av fästingar. Exempelvis så har återbeskogning i delar av Europa föreslagits medföra större populationer av hjortvilt, vilket kan innebära större tillgång till värdar för fästingarna. Samtidigt så gynnar
vårt kalhyggesbruk många smågnagare, som också är viktiga värddjur för fästingarna.

Tamboskap och husdjur är också viktiga värdar för fästingarna, och dessutom ofta i miljöer nära människor. Det finns ett antal exempel på hur fästingar och de sjukdomar de bär spritts till nya områden med tamboskap och husdjur.
Vi jägare och hundägare skriver nog obetingat under på medias rapportering att fästingarna ökat i södra och mellersta Sverige. Däremot är det helt uppenbart att detta inte beror på rådjursstammens storlek, vilket föreslagits. Vi har en femtedel så många rådjur som vi hade runt 1990. Vi har totalt sett ungefär en femtedel så mycket klövvilt som antalet tamboskap som betade i skogen för hundra år sedan. Fästingarnas expansion och ökad förekomst av TBE och borrelia beror uppenbart på andra faktorer än tillgång till värddjur.
Går det att påverka förekomsten av fästingar genom att begränsa enstaka klövviltsarter? Knappast. Med mindre än att vi behandlar alla tam- och husdjur med antifästingmedel, samt reglerar ned allt från älgar till sorkar kraftigt lär vi få leva med fästingarna.

Texten är egentligen ett resonerande utifrån en tidigare publicerad vetenskaplig artikel som Jaensson knappast har missat men möjligen valt att blunda för i sin kommunikation med media. Frågan är om inte detta kanske skall ses som oredighet (fusk) i forskning? Eller är det så att han helt enkelt utnyttjar sin auktoritet och journalisternas stora tilltro till forskare? En intressant artikel i GU-journalen beskriver relationen journalist - forkare såhär:  

Vetenskapsjournalistiken påminner om sportjournalistiken i sin okritiskhet, menar hon. Vi hejar på Sverige i alla lägen och missar rätt ofta dopingfallen.
– Vi får inte förfalla åt sportjournalistiken för forskning är inte underhållning.
En kombination av lättja, överdriven respekt och tradition ligger förmodligen bakom de låga ambitionerna och det faktum att samma vetenskapliga företrädare intervjuas om och om igen. Journalister kan aldrig bli lika insatta i ämnet som forskaren, men de kan granska strukturerna, maktspelet, var pengarna kommer från och ställa grundläggande forskningsmetodiska frågor om urval, bortfall och felmarginaler.

Känns det igen? Samma expert (Jaensson) om och om igen (årligen, minst).... Eller är det kanske detta fenomen som beskriver det hela bäst (citatet är lånat från en krönika på ämnet i Forskning och Framsteg, det fetstilta är min markering)?

Dessutom - och som forskare är det kanske det som är mest ledsamt att erkänna - tycks fusk och vetenskaplig oredlighet vara utbrett också högre upp i systemet. Enligt forskningsetikern Birgitta Forsman, som för ett par år sedan gav ut boken Vetenskap och moral där hon intervjuade ett antal äldre professorer om deras gärning, är fuskandet mer utbrett än många vill tro. Det är således inte helt ovanligt att forskare i sina arbeten bara hänvisar till dem de känner, att de förtiger sina fiender, undanhåller fakta som motsäger deras tes eller till och med friserar resultaten.

Kort sagt. Varför stirrar han sig blind på rådjuren och ignorerar klimatet? Birgitta Forsman vid vetenskapsrådet skräder inte sina ord:

Sverige är ett u-land när det gäller att hantera oredlighet i forskning. U-land ska här läsas ”underutvecklat land”, inte ”utvecklingsland”. Om detta har jag tjatat i många år. Insatta och erfarna människor håller med mig, men regering och riksdag är totalt ointresserade

Ja ja, jag förväntar mig trots allt inget annat än att professor Jaensson åter skall poppa upp som gubben i lådan om dryga halvåret och rya om  fästingar och rådjur, kanske lagom till att någon viktig forskningsansökan som Jaensson är inblandad i skall behandlas? Lite mediaexponering i expertroll är aldrig fel vid de tillfällena.

Därför klimatkompenserar jag min jakt

Följande temperaturanimering från Rapport är en tydlig illustration till varför jag valt att klimatkompensera min jakt. Ett blogginlägg om min klimatkompensation hattar du här.

Är viltköttet klimatsmart?

Vi jägare vill gärna hävda att det kött vi äter är klimatsmart och nyttigt. För inte behövs det några maskiner för att tillse att skörda viltets vinterfoder. Inte är där en massa konstgödning inblandat i fodertillverkningen. Inte är där en massa antibiotika inblandat i uppfödningen. Djuren har inte hållit på att transporteras hit och dit, för vissa djurslag i Sverige så sker slakten i Sverige men styckningen i t.ex. polen och köttet som sedan säljs får märkas upp som svenskt.... Så då är det väl klart att viltköttet på våra tallrikar är klimatsmart. Eller?

Några uppgifter om olika köttslags CO2 "utsläpp", per kg. Jag ger några olika uppgifter då det beror på var man söker sin information samt hur beräkningen skett:

• Kyckling 1,5-5 kg CO2/kg
• Ägg 1,6 kg CO2/kg
• Gris 4,3-7,5 kg CO2/kg
• Nöt 13,4-22 kg CO2/kg
• Får/get 20 kg CO2/kg

För ett par år sedan framhöll SNFs lokalförening i Surahammar till SNFs stämma att viltkött inte var klimatsmart och att SNF därför skulle sluta att påstå detta.  Det angavs i motionen till riksstämman att jägarna har investerat i dyrbar jaktutrustning vars framställning kostat CO2-utsläpp och att de gör många och långa resor till sina jaktmarker.  På bloggen Miljönytta hittar jag helt andra uppgifter:

Men preliminära beräkningar visar att älgkött eventuellt kan ha lägre klimatpåverkan sett ur ett livscykelperspektiv (det vill säga i matens produktionsled från födelse/sådd till tallrik) än griskött, som i sin tur har runt tre till fyra gånger lägre klimatpåverkan än nötkött.
Rekommendationer som ges är att jägare som vill minska jaktens miljöpåverkan ska köra mindre bil, utnyttja slaktkroppen bättre och fälla mer vilt under jakterna.

 Att köra mindre bil i samband med jakt är för min del inte helt lätt, vid mer än hälften av all jakt jag bedriver så går jag från vår gård till det område jag tänker jaga i. Att skjuta mer är inte heller det primära syftet för mig. Men visst, köttet är en viktig del i jakten samtidigt som upplevelsen och själva jakten är nog så viktiga - inte minst ur ett rent hälsoperspektiv. Jag mår fysiskt och mentalt bra av att jaga.

Självklart inser jag att jag kan bedriva min jakt än mer klimatsmart. Men samtidigt vet jag att jag behöver bilen för transporterna. I det läget finns det en sak man kan göra, och det är att välja samma modell som hamburgerkedjan MAX - att klimatkompensera de utsläpp man bidrar med.

Klimatkompensation för jägare - en enkel modell
 Efter en del funderande kring det kött vi konsumerar hemma så har jag landat i beslutet att klimatkompensera min jakt. Jag är i och för sig helt övertygad om att mitt viltkött klimatmässigt är bättre än allt jag kan köpa över disk i butik, men man kan alltid bli bättre. Samtidigt vill jag iinte att klimatkompenationen skall bli en allt för stor administrativ börda. Jag väljer därför att från och med 1/12 2012 bokföra samtliga resor jag gör med någon form av jaktligt innehåll, allt i från ren jakt till övningsskytte, möten eller inköp. I slutet av varje månad kommer jag att summera hur många mil detta innebär.

Jag kör en Subaru Forester som drar 0,8-0,9 liter bensin per mil. Jag har via SNF hittat uppgiften att bensin ger 2,35 kg CO2/l. Detta ger att jag bidrar med CO2 utsläpp motsvarande ca 2 kg för varje mil jag kör. Detta CO2 utsläpp ämnar jag framigenom kompensera.

Företaget zero-mission erbjuder en tjänst där man för 146 kr kan klimatkompensera 1 ton CO2 genom trädplantering. Kikar man lite på kaffebolaget Arvid Nordqvists klimatkompensation så innebär de siffrorna att man genom att plantera 1 träd i Afrika kan kompensera 6 ton CO2-utsläpp! Samtidigt hörs kritiska röster mot företagsamhet kring klimatkompensation. Men personligen så har jag svårt att finna en, för privatpersonen, enklare lösning att kompensera sina CO2 utsläpp på än just trädplantering - såklart givet att man är sparsam med sina CO2 skapande aktiviteter i övrigt.

Vilken trädplanteringsorganisation skall man då välja? För mig ligger VI-skogen nära till hands. Det är en modell som jag via tidningen VI följt i säkert 30 år, kanske mer. Ett träd i VI-skogen kostar 20 kr. Som vi sett ovan räcker 1 träd långt, men personligen litar jag inte riktigt på de siffrorna. Jag väljer därför att framöver plantera 1 träd i VI-skogen för varje 100 kg CO2 som mina jaktliga transporter orsakar. Detta torde klimatkompensera det viltkött min familj konsumerar, de resor och inköp jag gör med råge. I praktiken innebär det ett planterat träd för varje 50 mil jag kör.

Slutsats och ställningstagande
Viltkött är i grunden mer klimatsmart än de flesta andra köttsorter som finns att tillgå. Samtidigt skall man inte blunda för att vi jägare orsakar en hel del utsläpp av växthusgaser. För att kompensera detta väljer ägaren till denna blogg att från och med 1/12 2012 kompensera sina jaktrelaterade CO2 utsläpp genom att låta plantera 1 träd i VI-skogen för varje 50 mil som körs av jaktliga ändamål.

Snarstucken journalist - Tommy Hammarström

Jag tycker att Expressens krönikör Tommy Hammarström skriver många bra och tankvärda texter om landsbygd och jakt, men härom sistens gjorde han bort sig. Han skrev utan att kolla fakta ordentligt. Nu kan man till hans försvar påpeka att det rör sig om en krönika och inte nyhetsjournalistik i egentlig mening, men det är ändock frapperande. När Hmmarström kritiserades surnade han till och höll fast vid sin ståndpunkt i en ny krönika....

Vad gällde då saken? Jo Hammarström skrev om klimatförändringsschismen. Jag väljer här medvetet ordet schism istället för debatt då debatter är frammåtsyftande och innebär ett givande och tagande medan klimatåsikterna är djupt förankrade i skyttegravar. Där det ena perspektivet är strikt vetenskapligt medan det andra har mer spridd förankring och inte sällan ekonomiska eller praktiska intressen av att inte vilja erkänna större förändringar i klimatet orsakade av människor.

I grunden handlar det kanske om att Hammarström försökte göra debatten förståelig och koppla in ett mänskligt levnadsperspektiv. Men det kan man inte riktigt göra utan att blanda ihop väder och klimat. Ty man måste arbeta med längre tidsserier än det mänskliga selektiva minnet för att inse förändringarna. Problemet var att han snärjde in sig i vanliga myter och inte plockade fram korrekt data. Vilket Uppsalainitivet nogsamt påpekade under den ganska skarpa rubriken "Förvillarfloskler i Expressen". Hammarström blev givetvis varse detta och gick i försvarsställning istället för att ta till sig de faktauppgifter som presenterades. I de sociala medierna var nu bollen i rullning. Jag har sett åtskilliga kommentarer kring Hammarstöm på Facebook och Uppsalainitiativet var inte sena att replikera Hammarström. Eller kanske inte rekplikera, snarare rätta honom där han skriver felaktigheter, jag lånar ett stycke så ni förstår var ribban ligger:

Men hur är det med koldioxiden då? Är temperaturen "ett indicium men inget bevis för att koldioxiden höjer temperaturen"? Jamen självklart. Det är inte alls i temperaturkurvorna evidensen för koldioxidens växthuseffekt ligger. Istället är koldioxidens temperaturpåverkan en rent fysikalisk effekt som beskrevs redan 1896 av Svenske nobelpristagaren Svante Arrhenius i en artikel om hur koldioxid i atmosfären kraftigt skulle kunna förändra temperaturen på jorden. Det har visat sig att han hade rätt i princip, men fel om detaljerna. Man har sedermera förfinat beräkningarna och har numera god kunskap om koldioxidens klimatpåverkan.

För övrigt kan jag rekommendera alla att följa Uppsalainitiativet, en nischad och lärd blogg som är värd att fundera över. Vill också påminna om att jag tidigare reagerat på när journalister skrivit konstiga saker utan att kontrollera eller ens reflektera över fakta.