Än värre är situationen för landets sportskyttar. I vart fall dem som sysslar med enhandsvapen. Det har uppstått en situation med extremt godtycke och skillnaderna är extrema mellan olika län. Samma lag men olika tolkning och tillämpning. Det känns mindre rättssäkert. För att inte tala om handläggningstiderna och att det görs skillnad mellan olika typer av ansökningar där sportskyttar genomgående nedprioriterats till förmån för jägare. Inte direkt så att folk är lika inför lagen trots att behovet/skälet att äga vapen har lika stort lagstöd.
När en person söker licens på ett enhandsvapen förmår inte polisen på förhand specificera vilka krav som ställs för att erhålla licens. Sportskytten Marcus Nohlberg har drabbats av detta. Hans liknelse vid körkortshantering är tragikomisk:
Därtill jämförs den som söker enhandsvapenlicens med en biltjuv (lyssna på ljudklippet nedan):För att förklara situationen liknar han det vid ett körkortsärende. Där man plötsligt måste redovisa hur mycket bil man kört när man ska förnya sitt körkort - utan förvarning.– Då fixar du en körlogg. Sedan tar det några veckor och så säger dom: "Du har inte kört tillräckligt. Du får inte något nytt körkort."– "Oj vad konstigt", säger du då. "Min kompis som kört lika mycket fick ju sitt körkort?" "Ja, men det var andra förutsättningar för honom", säger dom. "Okej. Vilka förutsättningar gäller för mig då? Hur mycket måste jag köra?" "Det säger vi inte, men du måste köra mer".– Det är ju galet. I en demokrati och rättsstat måste jag ju få veta vilka regler som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar