Fjälljägaren

Jag var kanske 12 år när jag träffade honom. Han, Ragnvald Marklund, den legendariske fjälljägaren från Gauto i Arjeplogsfjällen. Farsgubben kände honom sedan 1960-talet. Ragnvald körde då upp varor till den fjällstuga som både farsgubben och jag är delägare i.

Ragnvald var fjällbonde, men framför allt jägare. Fjälljägare. 1935 gifte han sig med Olga, som dog härom året . Ragnvald dog 1995. I minnesordet över Olga kan man bland annat läsa:

Många vintrar fick Olga ensam sköta barnen och djuren då maken vistades högt uppe i Laisdalen på jakt.

För så var det tydligen. Ragnvald jagade när han kunde. Och han jagade allt. Under 1980-talet skrev han något dussin artiklar i JaktJournalen om sina jakter. Artiklarna bar alla rubriken Fjälljägaren berättar. De handlade om lagliga, men framför allt olagliga jakter som genomförts. Idag kan man lägga en moralisk aspekt på tjuvjakt, men inte på det som folk tvingades göra på 1930-talet för att över huvud taget överleva. Ragnvald skrev om hur man överlistade länsman när man skjutit en älgko, hur olika björnar spårades upp och sköts för att skinnen skulle kunna säljas. En intressant artikel handlar om hur han på postorder beställer en bössa i kalibern 6,4 mm (sic!). Han får med 100 helmantlade kulor. Bössan beskrevs i annonsen som världens bästa gevär, alltså tog han med det på björnjakt. Uppenbarligen var det ren tur att björnen föll efter kanske 8 skott, det sista tog i ryggraden och björnen förlamades. Uppenbarligen hade bössan idag klassats som klass 2, Ragnvald skriver hur bössan något halvår senare i annonserna beskrevs som världens bästa toppfågelbössa. Viss skillnad..... Och visst känns det med sådana berättelser i bakhuvudet bra att vi har en seriös klassning av gevär och vilt.