Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 4 oktober 2019

När Diana ler

Vissa dagar kan man spegla sig i Dianas leende. Gårdagen var en sådan.

Jag var hemma igår. Eftermiddagen var uppbokad men frågan var om jag skulle jobba hemma på förmiddagen eller gå ut och jaga. Eftersom jag har mycket såväl flex- som kompid att ta ut så valde jag att gå ut och jaga. Ett bra val visade det sig.

Jag for ut och började spana av det tilltänkta området. Började med att kikarspana och fann genast en get med två kid som jag började smyga på, men vinden låg helt fel. Jag avbröt och flytta mig till en annan del av det område jag tänkte jaga av.

Jag parkerar och kliver ur bilen. Ser direkt 3 getter med totalt 5 kid. Plockar fram kikaren, ser ytterligare 2 getter med 2 kid var samt två bockar som till skillnad från getterna och kiddaran låg och idisslade. Jisses, har nog aldrig sett så många framme på marken samtidigt tidigare.

Vinden låg bra så jag började smyga fram och stannade vid ett torn som jag tog stöd mot för att kunna spana av området bättre. Kunde nu räkna in totalt 22 rådjur varav 3 bockar. De flesta getterna hade dubbelkid men ett av singelkiden så inte bra ut. Det var krumryggigt och väldigt litet. Jag beslöt mig för att försöka ta det.

Efter lite kikarspaning så fann jag en väg fram till ett träd. Det krävde krypande och ålning för att jag skulle komma fram till trädet osedd men väl där framme så kunde jag konstatera att i princip samtliga rådjur var kvar och viktigast av allt, kidet jag sett ut var kvar.

Jag spanar lite till på kidet och kan konstatera att det är väldigt litet samt att jag har bra kulfång. Smyger upp bössan, trädet ger bra stöd och avståndet är inte mer än 100 m så det blir ett relativt enkelt skott. Kidet faller direkt. De övriga rådjuren blir lite stirriga och några hoppar iväg. En bock reser sig 30 m framför mig och går ut på fältet. Inget kulfång bakom honom då han är för långt åt höger. Men så går han i riktning mot kidet. Jag känner Dianas klapp på axeln och repeterar i en ny kula, höjer bössan. Finner bockens bog i hårkorset och kramar avtryckaren. Bocken sjunker ihop, sparkar lite. Antagligen har jag träffat lite högt och slagit av ryggraden.

Medan bocken ligger och sparkar så kommer geten trippande, samma get som kidet tidigare diat. Hon lockar på sitt kid. Hon närmar sig bocken och åter känner jag att detta inte kan undvikas. En ny patron kamras, hårkorset finner sin plats och kulan far iväg. Geten slår en volt innan hon blir liggande. Jag avvaktar så att de verkligen ligger innan jag går fram.

Geten är gammal. Hon har bara två tänder kvar i underkäken och är väldigt grå i huvudpälsen. Bocken var tämligen ordinaär, hornmässigt hade han tjänat på att inte skjutas på ett par år det får jag erkänna men ibland får man skjuta sådana med.

Att skjuta kidet var tveklöst rätt. Det var litet och magert men framför allt så hade det diarré. Så trots att det diade coh fick i sig getens mjölk var dess mage i mycket dåligt skick.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar