Eftersök på vildsvin

Jag hade lagt huvudet på kudden och befann mig i det där märkliga tillståndet mellan sömn och vakenhet och klockan närmade sig 23.

RING!

Förvirring!

RING!

"Men svara då!" sade hustrun...

RING!

"Hallå" mummlade jag med luren mot örat.

Det var min kompis S. Han hade skjutit på en gris någon timme tidigare. Inga egentliga konstigheter, han var på ungefär 100 m med bra stöd. Dessvärre hade grisen inte blivit kvar utan rusat in i skogen. Ekskog med undervegetation av hassel. Rejält med stenar, klippor, block och stenmurar, kort sagt svårletat utan hund.

Jag drog på mig jaktarkläderna men skippade bössan eftersom såväl S som vår gemensamma kompis B var på plats och beväpnade. For över. Släppte ut Essa ur bagaget och försåg henne med skyddsväst. I det sista ljuset visade de mig skottplatsen, där var gott om blod. Essa var yster och visade tydligt vart hon ville så vi började gå.

In i skogen. Tydliga blodfläckar med jämna mellanrum. Över en mur och upp i en rasbrant. Där vände det och ner igen. Tillbaka ner mot muren och ett 20-tal meter nedanför platsen där vi gått över låg han. En brun galt på dryga året. Perfekt avskjutnignsgris. Skottet satt i lungorna så jag var lite förvånad att han lyckats gå så långt som 200 m, men backen upp i branten blev nog lite för jobbig vilket fick honom att vända ner igen och sedan stupa vid muren.

S gick upp och hämtade sin 4-hjuling sedan kördes grisen upp till gården. Jag tog med trikinprov och avvek därefter. Galten vägdes in på 37 kg slaktvikt, perfekt grillgris.