Blåhallon

På ön där jag jagar växer det blåhallon, de smakar som en blandning mellan hallon och björnbär. Vi åt åkerbär med våfflor och grädde i lördags...

I den virtuella floran kan man läsa följande om blåhallon:

Beskrivning. Blåhallon är en halvbuske med ofta nedliggande stammar. Stammen är trind och örtartad, ofta blådaggig och har tunna borstlika taggar, barken fjällar inte av under andra året. Årsskotten är rotslående och blåhallon kan på så sätt klä in stora ytor. Bladen är trefingrade och skrynkliga med grön undersida, deras sidoflikar har ofta två sidolober vilket ger bladen formen av en fjäril. Det mellersta småbladet är tydligt skaftat. Blåhallon blommar från juni till augusti med stora vita blommor. Frukterna är svarta och tydligt blådaggiga och lossnar inte från blomaxeln när de är mogna, ofta utbildas bara få delfrukter.
Blåhallon känns igen på de blådaggiga frukterna. Arten hallon(R. idaeus) röda frukter och parbladiga med vitfiltad undersida. De olika björnbären (Rubus subg. Rubus sect. Rubus) skiljs från blåhallon genom glänsande svarta eller rödsvarta frukter, samt fem- eller sjufingrade blad. Genom hybridisering mellan blåhallon och björnbär har de så kallade krypbjörnbären (Rubussubg. Rubus sect. Corylifolii) uppstått.
Utbredning. Blåhallon är vanlig i Skåne och på Gotland men förekommer även i kusttrakterna från Bohuslän till Mälarområdet, i inlandet däremot sällsynt. Den växer ofta i snår och vid stränder och är vanligare på kalkrika marker.
Första fynduppgift publicerades å:r 1658 i Rudbecks Catalogus plantarum (Nordstedt 1920).
Användning. Blåhallonets frukter är sura och inte lika smakrika som hallon (R. idaeus) och björnbär(Rubus subg. Rubus sect. Rubus) men de kan trots det användas till sylt.
Etymologi. Det latinska artnamnet caesius (blågrå) syftar på frukternas färg.