Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett samhällsproblem. För ett par år sedan presenterade
BRÅ en studie kring detta. Igår refererade Dagens Juridik ett mål som kan vara intressant att lyfta fram i all sin tragik. Det handlar om en man som sköt sin sambo i ryggen med sitt jaktgevär och hävdade vådaskott. Paret hade varit ihop i 24 år och höll på att separera. Under senare tid hade mannen varit allt mer depressiv och självmedicinerat med alkohol.
Dagens Juridik beskriver omständigheterna:
Sambon hade skjutits i ryggen och skottet hade passerat genom
magen och in i armen. Hon överlevde den svåra skottskadan och kunde
senare berätta att 54-åringen berusad hade konfronterat henne med
geväret höjt och avsiktligen skjutit henne när hon försökt fly ut ur
rummet.
Mannens berättelse avviker:
54-åringen uppgav att skottet avlossats av misstag och att han
inte alls haft geväret höjt mot kvinnan utan bara hållit det i höfthöjd
som man gör när man går med det i skogen.
Men varför geväret var laddat och osäkrat inne i en lägenhet är lite svårt att förstå. Tingsrättens resonemang lyder:
Rätten betonar även att mannen, som är en van jägare, har haft
geväret osäkrat när han rört sig inne i lägenheten och att han måste ha
haft fingret på avtryckaren för att ett skott över huvud taget ska kunna
ha gått av.
Efter att skottet avlossats har han
även gjort mantelrörelse så att patronen kastats ut på golvet - något
som även det rimmar illa med förklaringen om ett vådaskott.
Rätten
anser också att det är sambons uppgifter om händelseförloppet som ska
läggas till grund för bedömningen och inte 54-åringens.
Domstolen
anser vidare att 54-åringen vid skottögonblicket har varit likgiltigt
inför risken att sambon skulle dö, även om han i och för sig visat ånger
efteråt.
Skiljsmässa, alkohol mm är förmildrande omständigheter i detta fall, men saken är ändå så grov att mannen dömdes till 8 års fängelse för mordförsök snarare än dråpförsök. Jag kan tänka mig att bara det att han plockat fram vapnet ur säkerhetsskåpet får de förmildrande omständigheterna att blekna bort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar