Den Halländska jaktens historia

 

Härom veckan höll jag en föreläsning om jaktens historia på jobbet. En av anledningarna till att bloggen blivit lidande är att jag jobbat mycket med jakt den senaste tiden. Jag har varit med och skapat en stor utställning om jakt på Hallands Kulturhisotirska museum, utställningen har öppet ett år framöver så passa på att kika på den om ni har vägen förbi Varberg. I skrivandets stund håller min bok om jaktens historia på att redigeras. 

Aktuellt från Älgflugornas Herre

 Som ni märker ligger bloggen för närvarande på is. Jag har helt enkelt för mycket annat för mig sedan ett tag till baka så skrivandet här har fått stå tillbaka. Så kommer det nog förbli ett bra tag framöver men jag kan ju passa på att berätta lite om vad jag pysslar med....

Jaktligt tuffar det på som tidigare. Jag tar möjligheterna som de dyker upp. Bland annat innebär det att jag har börjat jaga säl. Gick en säljaktskurs och har skaffat mig jaktkort från statens fastighetsverk så jag får jaga på kronoholmarna i Bohuslän. 

Vad gäller pyssel och hantverk, eller DIY om man använder en coolare term så har jag gjort en del knivar i sommar. Bland annat skalat av gummihandtaget på en Fällkniven H1 och ersatt det med näver...

Någon kanske undrar om jag inte saknar skrivandet på bloggen. Inte alls blir mitt svar. Jag får utlopp för det på annat håll. Har under året skrivit om jakt i Jaktjournalen, Jaktmarker & Fiskevatten samt Småbrukaren. Detta som bisyssla. 

På jobbet skriver jag också om jakt, vi jobbar med att planera en utställning om jaktens historia i Halland. Tillsammans med utställningen planeras en bok. 

Så det är mycket jakt på olika plan just nu. Men lite bloggande. Så vill ni ta del av mina drapor så får ni ge er av till pressbyrån framöver.

Skitjakt på er!

Leif Häggström / Älgflugornas Herre

Förr, nu, framtid (blogg och youtube)

Long time no seen.

Som ni märker har jag inte varit så aktiv med bloggen de senaste månaderna. Det beror dels på att jag haft mycket att göra på jobbet och dels på att jag har gett mig på att skapa en youtubekanal. Jag har fotograferat mycket tidigare men att testa filmning är något helt annat, dels för att man får tänka på ett annat sätt och dels för att man måste få med ljudet. Att jag bestämt mig för att göra det hela på egen hand utan att samarbeta med folk som kan mer än jag gör ju inte saken lättare. Men men. Jag försöker i alla fall. Och att ställa två kameror i olika vinkel ger ju inte nödvändigtvis bättre material men det ger definitivt mer att klippa i....

Jobbmässigt så har vi så sakterliga börjat arbeta med en utställning om jakt, något som Svensk jakt plockat upp. Där hittar den som är intresserad mer info samt kontaktuppgifter om ni har Halländskt material att dela med er av.

Älgflugans youtubekanal hittar ni här. Det finns en del tekniska missar i filmerna som ligger uppe men jag är djäkligt grön på det där så ha överseende är ni snälla. Och om ni förväntar er fräna skottscener så får ni kika någon annan stans, men den som följt mig ett tag kunde nog lista ut att jag inte skulle visa det.

Svart hål i Dalarna?

Enligt Wikipedia är ett svart hål:

Ett svart hål är, enligt den allmänna relativitetsteorin, en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljus, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. Man kan inte heller få en reflektion eller spegelbild genom att belysa det med en ljuskälla och inte få någon information om materia som försvunnit in i hålet.

Det innebär att ett svart hål är fullt av något men man vet inte vad eftersom ingen information om vad som finns där slipper ut. Tydligen stämmer inte definitionen, jag skall strax förklara varför.

I Dalarna menar forskare och myndigheter att det finns ett svart hål. Det är ett ganska aggressivt hål eftersom det enligt ansvarig myndighet expanderar:

– Det känns som om tomrummet vidgas.

Det som åsyftas är ett område i Dalarna där det saknas information om vargar. Såväl i form av tips som spår. Tjuvjakt pekas ut som den sannolika orsaken.

Utvecklingen de senaste veckorna pekar mot något annat. Under oktober har flera hundar liksom fårbesättningar tagits av varg i "det svarta hålet". Någon skyddsjakt blir det inte tal om eftersom länsstyrelsen registrerat en vargföryngring i området.

I helgen observerades något annat. En jägare på pass hade plötsligt en flock med inte mindre än nio vargar inom synhåll, som närmst ungefär 20 meter. Min tanke är att en flock på nio vargar inte är ett föräldrapar med årsungar utan en grup som varit etablerad längre.

Så frågan är vad det egentligen är för svart hål det handlar om. Är det så enkelt att folket i området tappat förtroendet för myndigheterna, helt i linje med det Serena Cinque beskriver i sin avhandling där delaktighet och påverkan är nyckelord vid rovdjursförvaltning. Utan lokalbefolkningens förtroende och tips är myndigheterna helt blinda när det gäller inventering. Det kan alltså ha funnits varg i området hela tiden utan att myndigheterna (och forskare) haft en aning om det och istället skyllt frånvaron av kända vargar på illegal jakt.

Kommer osäkt att tänka på sagan om pojken och vargen fast tvärt om.

Test: ESEE JG5

Jag har tidigare testat ett flertal ESEE knivar. Det är alltid rejäla saker bygda för att brukas och brukas hårt. ESEEs garanti är helt outstanding, det är en "vi ersätter din trasiga kniv utan frågor garanti" vilket ibland testats genom att folk tex skjutit prick på en kniv som sedan skickats in med hänvisning till garantin och de har fått tillbaka en ny kniv. Tyvärr är ESEE ett företag som är drabbat av kinakopiering så om amn tex är ute efter en Izula eller nr 4 så är det bra att kolla upp om den är äkta först. Det gär man lätt genom att gogla modellnumret och fake eller chinese copy eller något liknande. Då kan man hitta vilka serienummer man skall undvika då varje äkta ESEE har ett unikt serienummer men kopiorna har samma....

Modellen JG5 är ESEEs variant på en Nessmuk. Nessmuk är en kniv som den tidiga buschcraftförebilden George W Sears förespråkade. Den ser i formen nästan ut som en slaktarkniv. På bildne nedan ser ni vilka verktyg Sears rekommenderade för skoglig aktivitet och jakt.

Kniven är som vanligt i fråga om ESEE i pulverlackat kolstål och i detta fall 24 cm lång varav hälften blad. Handtaget är i micarta och slidan i läder, klart mycket roligare än ESEEs vanliga plast eller kydexslidor. Knivbladets rygg har tvärslipade kanter för att man skall kunna använda den med tändstål, vilket inte så många andra ESEE har. 

Hur är den då i praktiken?

Jag har testat den på tre rådjur. Den är tämligen värdelös när det kommer till att öppna upp buken eller lägga flåsnitt. Däremot är den som gjord för flåningsarbete och grovstyckning. Kniven håller skärpan helt ok och handtaget blir, till följd av mönstringen, inte slipprigt och halt trots fett, blod, slem och andra kroppsvätskor. Eftersom den är i kolstål måste man diska och torka den direkt efter användning. 

JG5 är en kniv jag kan rekommendera varmt. jag överväger att köpa en själv som ersättare till denna som jag fick låna av min vän Daniel.

ESEE JG5 kan köpas på tex Knibutik där den kostar 1899 kr, mycket på grund av en låg kronkurs. 

Test: QSP Platypus

Under 2019 har Wanderoo testat det kinesiska företaget QSPs fällknivar. Tyvärr hade ett par av dem problem med låsningen så Wanderoo säljer dem inte längre. Jag fick dock möjligheten att testa den stora fällkniven Platypus, en kniv som inte haft några låsningsproblem.

Platypus är en rejält stor fällkniv med blad på närmare 10 cm, den ersätter i det avseendet lätt en fastbladskniv. Bladet är av Sandvikstål, närmare bestämt 14C28N, dvs ett bra stål i det högre mellanklassegmentet. Bladet har en lång och jämn kurvatur, poängen med detta tar jag upp nedan.

Handtagssidorna är av G10, ett funktionellt syntetmaterial som vi ser rätt ofta i knivar nuför tiden. Ett clip sitter i änden på skaftet, det kan flyttas mellan de olika sidorna. Kniven vilar ganska djupt i fickan om man fäster clippet över fickkanten. Låsningen är av linerlock-konstruktion vilket skapar små skrymslen som kan vara lite luriga att göra rent men eftersom ryggen är öppen på kniven så är rengöringen ändå inte svår.

Så hur funkar den då vid jakt?
Jag har testat kniven på ett par rådjur och några gäss. Kniven är, trots att det är en fällkniv, fullstor. Den motsvarar vilken jaktkniv som helst i storlek. Handtagsergonomin är helt OK även om den har clippet monterat. Bladformen är suverän när det kommer till flåning. Spetsens utformning  gör att den är lätt att använda för buköppning om man håller kniven över knivryggen och pekfingret mot spetsens baksida. Kniven är så stor och rejäl att man lätt kommer åt att diska den invändigt efter användning. Eftersom den bara har syntetmaterial kan man lägga den i blöt i riktigt varmt diskvatten ett tag när den rengörs, då får man den ren invändigt.

Mitt slutomdömme blir att det är en rejäl och duglig jaktkniv. Men jag kan på grund av QSPs hantering av konstruktionsfel av andra knivmodeller ändå inte rekommendera den helhjärtat. Jag föreslår att den som är intresserad av kniven avaktar tills Wanderoo eventuellt åter tar in kniven, gör de det så kan man räkna med att QSP skärpt sig och blivit en proucent att lita på.

Kostnad? Wanderoo sålde den för runt 750 kr. Internationellt hittar man den för 70-75 euro.

HLR

Gick just en hjärt- lungräddningskurs. Egentligen för jobbets skull (det var 8 år sedan sist) men inte fel inför att höstens gemensamhetsjakter kommer igång. Hoppas bara jag slipper få använding för kunskaperna.